Malix.se

januari 2025
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Författare: Carina Ikonen Nilsson

  • Alternativa lösningar på Gammelsymtomer

    gick till säng tidigt igår, decease vilket gjorde att jag vaknade klockan fem i morse. Vad gör man kl fem på morgonen? Inte kan man dammsuga, cure tv måste vara på väldigt lågt.

    Det är ett litet problem för mig eftersom jag är hörselskadad, viagra sale har bara hörsel på ett öra. Så svenska program klockan fem på morgonen är inte att rekomendera för mig.

    Nu hittade jag på annat satt och stickade, drack kaffe och bara mös. Lite levande ljus och tystnaden.

    Efter ett tag tänkte jag att jag borde gå till grunden med ett litet problem som hunnit i fatt mig, Börjar få väldigt torr hy, inte bara hyn, håret är som ett fågelbo.

    Börjar inse att jag nog är gammal.  Det är nog så att alla hormoner i kroppen,  håller på att förändras och nu behöver jag mera ta hand om mig själv. Dessutom har jag fått en massa krämer,  av min läkare för att hålla eksemen i ansiktet i schack. Nu håller jag bara på med sånt i perioder, sen glömmer jag av min goda vana, att smörja och kräma in.  Inser att jag kanske igen borde gå till dr,  angående mina stresssymtom som visar sig i ansiktet. Men funderar nu mera på,  att förlita mig på den alternativa medicinen. Cortison funkar bara ett tag, dessutom blir huden skörare och skörare.  Nu blir även denna tanke ett litet problem, eftersom jag inte riktigt har koll på alternativa behandlingsformer.

    Hur får jag reda på utbudet, vad eller vilken är den bästa sort av olika mediciner?  Vart vänder jag mig, finns det alternativa läkare som man kan lita på?  Hur vet man det. Räcker det att bara gå till hälsokost-butik. Inser att jag har mycket att undersöka idag.

    Tips emottages tacksamt. Eller är det bara östrogen som funkar? Det kanske inte finns alternativa behandlingar,  Jag vill inte ha en massa konstiga saker i min kropp utan vill prova mera naturliga saker……

    Tacksamt emottages råd, tips och annat.

  • Lite kul

    PhotoFunia-2120b49Med tanke på bokens ålder lär jag vara riktigt gammal.

  • Mitt mål och inom kort upplaga nummer två som skall tryckas…..

    Mitt mål och inom kort upplaga nummer två som skall tryckas…..

    då ska jag alltså inom kort trycka upp nya böcker.

    Det känns helt fantastiskt.

    Tänk att jag Äntligen Har skrivit en helbok. ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv”!

    Även tänk att jag På något sätt har slutfört en hel uppgift.

    Eller är boken bara en början?

    Innan då i somras när jag skrev boken, order då var mitt mål, search att skriva en hel bok. Jag minns första dagen då jag satt på framsidan i en solstol,  min lilla vita då ny inköpta lilla vackra dator. Då inbillade jag mig,  att det var på den datorn som alla orden skulle bli till.  Det var just då som mina ögon gjorde ont och solglasögonen var ett måste,  De tre veckorna när ögonen var illröda, värkte och tårades.  Ögon-läkar-besök i omgångar,  en massa droppar som gjorde ont. EN fruktansvärd rädsla bodde i mig,  av att jag skulle kunna förlora min syn.   Nu är det endast ett minne,  ett litet tillägg av att det gör ont, då jag tittar i ljus, eller flyttar blicken upp åt.  Läkaren förklarade då att det var reumatisk verk i ögonmusklerna.

    Jag lovar att det gjorde ont, ännu bor det lite rädsla i mig, att få tillbaka samma symtom.  Men idag,  är jag mera uppmärksam och vid minsta misstanke att få tillbaka denna konstiga sjukdomssymtom, vet jag idag,  att jag genast skall uppsöka läkaren.

    Nu slant jag ifrån ämnet,  för det var mitt mål,  som jag tänkt mig skriva om.

    Målet som var boken, Målet som var att slutföra min bok.  Då inbillade jag mig, att det var det som var det svåra, och då sista bladet i boken var skrivet,  så var mitt mål klart.   Idag med facit i handen,  ser jag att mitt första mål var ett delmål.  Mitt första mål var ett delmål, som jag faktiskt gjorde klart, slutförde,  för att börja med en ny del av ett delmål i ett större mål,  som kanske ännu inte är klart.  Det är rent av fantastiskt.  Även om jag just nu känner, ovissheter och vissa svårigheter i olika sammanhang. Framtidsresurser är startat, papperna till skattemyndighet och annat är klart.  Men även det är endast bara delmål,  ett nytt delmål är snart lagt till historien, det med att trycka upp en ny omgång,  med böcker.  Vissa olika alternativ finns i denna del,  av tryckningen, ska jag göra på de sättet, eller ska jag vända om,  och göra annorlunda?  Har även funderingar på att skriva en ny bok,  men ännu ligger dessa bara i funderingar,  kanske bara stannar i funderingarna.

    Det jag från början i detta inlägg  skulle skriva,  ser jag inte blev av, det försvann på vägen.  Sånt är det lite ibland i mina ADHD gen, en tanke blir till, en ny tanke där den kanske inte var med, eller har att göra med den första tanken.  Det beror på min lilla krumilur-tablett,  den har inte börjat verka ännu,  men snart,  kommer även jag kunna vara mera kontakt med tanke nummer ett, som sedan leds och  blir tanke nummer två.   För just nu är jag i innan-stadiet, där det blir nä,  jag tänkte inte på det, det bara blev så.

    Vilket det ofta blir i min värld.

  • Kreativitets tankar.

    Alla i huset sover, help  bara jag och katten är vakna, salve  han klagar som vanligt på för lite mat, seek  även om  att min säng är till för honom. Diskmaskinen gör sitt jobb i godan ro. Har funderingar på hur,  eller om jag kanske ska stjäla mig en plats,  i vardagsrummet även om platsen kommer att vara framför tvn.  Nu vill jag har mitt stafli, nu.  Funderar på alla färger som ligger nere i målarlådan,  funkar de fortfarande?  Eller har de torkat? Penslarna finns det några över huvudtaget,  eller kastade jag dem under min förra period?

    Det är ju lite så med mig,  att jag gör ett tag för att sedan tröttna,  sen står det där nere precis som jag lämnade det.  Mina målar saker har stått sedan  05,  med några små försök att pröva, inget  av mina prövande har varit riktigt ärliga försök,  har hittat orsaker till att inte fortsätta.  Ljuset har vart fel,  platsen med mera, det handlar inte om något av det.  Det handlar om att jag just då inte haft inspiration. Inte på riktigt velat sitta där,  Mina perioder dör ut, det blir tråkigt. Sen står det en massa saker från en period av kreativitet, som bara samlar damm.

    Det enda som egentligen håller, som jag gör nästan varje dag, är just att skriva.  Mitt skrivande skulle jag inte klara mig utan, även nonsens skrivandet är viktigt för mig,  min skrivpuff är något som får igång tankarna.

    Dessutom får jag negativa och positiva kommentarer på det jag skriver. De negativa är de som ger mig kraften att skriva bättre. De positiva är de som smörjer min kreativa sida.

    Nej, nu ska jag ge mig ut till skrivpuffar utmaningen……

  • Annorlunda är farligt.

    Rädslor för sådant som är annorlunda, treat är farliga rädslor.  På min tid för länge sen på pizzeriernas tid, var vi rädda för våra invandrare, inte Jag. Jag jobbade tillsammans med dem, avundades deras temperament,  deras passion för den goda maten och det röda vinet.  När de skrattade så skrattade de med ögonen, efter ett temprament utbrott var det som vanligt igen.

    Jag gillade stämningen, den fantastiska känslan när man jobbade i massor.  Därefter när kvällen var slut, gästerna hade gått hem. Satt man en stund och snackade, de andra drack ett glas vin, medans jag drack te eller expresso, vi var en familj. Vi hade ännu en gång klarat av en fredagskväll, med massor av gäster, massor av hämtpizzor och oändliga ölsedlar att diska.  Människor som gick ut för att äta en fredagskväll var oftast på gott humör.  Kanske var det de som bidrog till gemenskapen vi hade.

    Efter en massa år av virrande och snurrande i olika arbeten, satsade jag och min make på ett lite gatukök i Bergsjön.  Ingen ville göra affärer med mig, utan oftast kom någon försäljare in, ville prata med chefen.  Då jag svarade att, ja men det är jag.  De tittade de konstig och förklarade att de ville prata med killen, som brukade vara där.  Ännu en gång förklarade jag att, ja det är min man han är ledig idag, du får nöja dig med mig.  Då brukade de oftast ursäkta sig, säga att men jag återkommer en annan dag, då killen är här.

    Det är eller i alla fall var det inte så vanligt att då, att en ung svensk tjej stod som affärsinnehavare  i ett gatukök i Bergsjön.  Just nu känns det lite så igen, just nu känner jag att jag är den där ovanliga, som människor är lite rädda för. Vet inte om det är rätt känsla eller om det är den historiska ryggsäcken som visar sig. Kanske är jag bara trött, lite ledsen och konfunderad.  I alla fall så har min bok snart sålt slut, kanske ska jag trycka upp en ny upplaga, men det tar jag i morgon.

    Just nu räcker det med att bara vara…..

  • Min Bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

    Har just fått reda på att det nu endast finns 14 ex kvar att i lager. Funderar just nu på olika alternativ för nästa upplaga.

  • Okunskaper och olater….

    Läste kommentaren från förra inlägget, drugs blinkar lite låter gåsen få sitt.  Men måste ändå säga att om någon inbillar sig, troche att det som behövs för att  jag inte ska ha adhd, är strukturer och kartlägningar. Då inser i alla fall jag att det saknas kunskaper, läste till och med för någon vecka sen att om jag följt Anna Walgrens barn- böcker till punkt och pricka så hade jag och mina små guldklimpar, inte haft adhd,  Herre gud, va många värdelösa föräldrar det finns iså fall, Gud min skapare! Vad Gör alla i övriga världen.  Det är tragiskt att  Einstiens mamma inte läst Anna Wahlgrens böcker, då hade ju han haft ett så mycket bättre liv. Vilken tur att den boken inte fanns då. För det hade ju gjort honom som alla andra.

    Nu inser jag, att jag går till ytterligheter, är ute i hörnerna och känner att det är en hårfin gräns att dra till.  Men med eller utan Anna Wahlgrenare, eller andra okunniga vetare, så menar jag att oavsätt alla strukturer och fyrkantigheter,  så har jag och jag misstänker att många med mig ändå varit tillräckligt. Good enough som föräldrar. Jag springer inte runt och kräver av människor som inte har adhd, att de ska ha diagnosen och röra till saker som jag gör ibland. Nej jag gör inte det.

    Men på något sätt känns det, som att människor där ute som inte har en aning om hur mina skor känns, kräver av mig att jag ska vara symtomfri.

    Nu inbillar jag mig, att jag på något sätt är det, för sånt e livet vi är olika, jag är jag, Jag uppfostrade mina barn, efter min bästa förmåga, i min uppfostran, har det varit viktigt för mig att de ska få vara så som de är, men att de vet och känner in ord som, respekt, acceptans. Det är viktiga ord, för mig, det är ord som är min ledstjärna, om sen de glömmer av, eller tappar bort, så är det som Takets Karlsson säger: rätt värdsliga problem. Dessutom är det jag, som glömmer,  jag som får köpa nytt, eller betala låssmeden.   Jag skulle önska att vi alla var mera humana, jag tror att vi alla gör vårat bästa, Även om mitt bästa inte liknar ditt, så är det inte ditt bästa som kanske är det bästa för mig.

    Jag skulle aldrig kräva av en blind, att denna ska använda ögonen, jag skulle aldrig kräva av en döv, att lyssna bättre. Men när jag snurrar till det, eller glömmer, speedar på i 100, då vet jag, att då känner jag, och får höra av andra,  att jag ska skärpa mig,  ta mig i kragen, örat eller vad det nu kan vara.  Tyvärr, så har jag inte det  skärpet, som skärper till mig, kragen som jag ska ta mig i, har jag tappat eller glömt någonstans, örat mmm vilket öra ska jag välja.

    Mina konsekvenser, behöver ingen annan stå för eller fixa till, de får jag allt göra själv. Människor okunskaper är itryckta i mig, och har även varit min egen sanning,  i dag, vet jag bättre, idag tillåter jag mig vara mig. Okunskaper illviljor, trångsintheter är det som jag är mest rädd för, det är det som mina barn, jag själv ständigt möter i livet.

    Gör man uttalande om att människor med adhd behöver lära sig struktur och ta mera ansvar, sluta luta sig emot sitt funktionshinder och skärpa till sig, lära sig passa tiden, alla kan passa tiden.

    Jag lutar mig inte emot mitt funktionshinder, jag har inte valt det men, ändå har jag svårt att komma i tid, för jag kommer gärna en timma innan den utsatta tiden för att slippa, Ta dig i kragen omdömen.

    Jag Anser att man är ute och seglar, att de inte inser, inte har kunskapen, var på ordet inkompetent, är det rätta ordet att använda. Är man där till någon radiopratare eller annan media person så har man ett ansvar, att i alla fall ha kunskapen om vad det är man pratar om. Men det är lite så att de som har mest åsikter är de som har minst insikter.

    Ny forskning inom området visar också på att adhd, även är en skillnad på hjärnan att denna kan ses.

    Ja, jag är en av de mammor som läste Anna Wahlgerns böcker, men insåg att det inte var något för mig.  Sovträna barnen, låt ungarna sova bredvid dig, så gråter de mindre, min 17 åriga son skulle aldrig ens få för sig,  att sova i min säng nu, finns inte på kartan.  Han är inte rädd för vargen, som  Anna pratar om, han är trygg, och jag vet att en del av den tryggheten, beror på att han fick sova hos mig ofta och tills han själv kom på,  att han nog var lite för stor  för att sova i min säng. Då var han inte 16 år,  utan kanske 7- 8 år.

  • Okunskaper Måste vara tyngre att bära än kunskaper, kanske gör de till och med lite ont!!!!

    Saknar ord! Det hör inte till vanligheten att jag skulle sakna ord.

    Vet inte var denna varelse är för något, cheap eller vad hon har fått så svåra konstiga farliga uppfattningar ifrån!

    I alla fall så tycker jag synd om människan. Skulle vilja ge en en dos av kunskaper, diagnosis  klokheten och empatiska drag. Misstänker att det ändå är lönlöst arbete. Hennes åsikter gör mig rädd!  Det är hennes åsikter, sale som visar på hennes okunskaper. Kunskaper är aldrig tungt att bära, men jag inbillar mig att denna kvinna har så lång väg att vandra innan hon ens får en tillstymelse av kunskaper.

    Hade jag varit  religiös, eller haft någon form av gudstro så inbillar jag mig, att jag hade bett en bön för henne.   Men jag inser att även denna kvinna eller varelse har ett hjärta, fast  att det hjärtat är illa tilltygat.  Tänker inte ens lägga mera energi på denna form av okunskap, mera vill bara visa på att det är just dessa åsikter som våra barn med lite mera kreativa gener, kommer att möta där ute i livet ibland.

    Inte en enda gång till kommer jag att lägga ner så mycket som en sekund på att bli upprörd.  Jag kan bara beklaga okunskapen som hon tydligt visar på hennes blogg.

    Får även passa på att tacka Farsan mitt i livet som gav mig sådana insikter om att denna inkompetenta människa faktiskt finns! Det gör min bok så mycket viktigare än jag anat….

  • Intressanta länkar till skolan

    Har du barn i skolan som har Asperger eller ADHD så berätta för skolan om den nya publikationen.

    Hade en kommentar på inlägget Lycka, order  ( Farsan mitt i livet ).

    Om varför jag skrev A D H D, purchase  Han trodde jag vill skrivaom  diagnosen  för att avsäga mig diagnosen, search om jag fattade det rätt.  Även Jag föredrar att kalla mig impulsiv,   skulle på något sätt vara en täckmantel.  För att dölja min adhd.  Känner det viktigt att skriva att så inte är fallet.

    Men även ser jag att vi har mötts av samma okunskaper i livet, för de fyra bokstäverna har en negativklang, uppfattningar om slarvigheter och lathet är ord, som oftast andra har uppfattningar om då man pratar adhd.

    Så är ju inte fallet,  jag är minst av allt lat, jag tror inte någon med adhd är latare än människor i övrigt, vi har bara så svårt att hålla kvar fokus, att starta i nya projekt  och att slutföra.

    Jag misstänker till och med eller i alla fall för egen del vet jag, att vissa saker tar mera energi av mig än för människor utan ADHD.  När jag sitter på möte, vilket är en arbetsuppgift i mitt arbete, så tar det sådan energi från mig.

    När jag kommer hem är jag helt slut, tom i tankar och känslor.  Hela mötet går åt till att koncentrera och komma ihåg viktigt. Skall jag där till anteckna så blir det problem i massor.   Det är lite av problemen i min diagnos.

    Fick idag tips av en av kvinnorna i GBG  en intressant länk som är en avhandling om A S och skola ligger just nu på http://www.skolverket.se/ där hittar man : planera är viktigt för Aspergersyndrom.

    Fick även till mig att skriften är tillför människor med adhd. Kanske inte så konstigt vi sitter ju lite på samma gren.   Idag är det även kvinnogruppen Q-gruppen (Kvinnor och flickor med ADHD)

  • Funderingar.

    jag har just läst igenom ett papper som en kvinna har gjort om till svenska. Kvinnan heter Annika Bengtner och arbetar på familjestödsenheten. Det var en massa frågor, där man skall skatta sig igenom adhd formulär. Jag kan ju säga att jag vilket jag redan visste innan jag svarade, skulle lyckas pricka in de flesta av dessa frågor, i vissa områden skulle jag fått en 4, fast den inte ens fanns. Det e klart att jag ska, jag har ju diagnosen så självklart prickar jag in på de flesta ställen. Min 4 kanske rent av är bara en tre, som man faktiskt fick som högsta poäng.

    Nu i efterhand så funderar jag mera på frågorna, på hur verkligheten ser ut.

    Ja! Jag har adhd, och starkt vill jag tillägga att om jag inte träffat de underbarheter, som befinner sig nere i gbg. Så hade jag inte mått så, som jag gör idag.

    I dag mår jag fantastiskt mycket bättre själslig, än innan jag hade förmånen att träffa dessa underverksmänniskor. Men min fråga är:  Om nu all denna kunskap som finns kanske inte hos alla, men i alla fall borde finnas överallt, varför eller var finns hjälpen? Jag inser ju att jag är lyckligt lottad, jag har inte råkat så illa ut, som många andra. Men ändå och trotts allt så har jag självklart farit illa på mitt sätt. All denna kunskap som finns, vad är det som gör att den inte erbjudes till människor med adhd?

    Eller varför ska jag med adhd som är rörig, redan innan behöva ge mig ut i en djungel av instanser, kunskapsbanker och själv behöva läsa mig till, ringa och forska så mycket själv. Det är ju en del av mitt funktionshinderstillgångar, att jag inte kan läsa på rikgtigt, inte kan organisera mig passa in tider, hålla i minnet med mera med mera i mils långa rader.

    Jag är stark, har varit van vid att kämpa, och slagit, jag har orkat.

    Jag är frustrerad och rädd för frågan jag ställer, ställer jag självklart för egen räkning, men mera för alla andra som kanske inte har samma förmåner, som jag själv har.
    De som kanske inte orkar, de som inte vågar gå ut med att de har adhd, de som bara ännu misstänker eller de som helt enkelt inte orkar.

    Hur ska de leta reda på all  information? Vem hjälper dessa människor att kämpa eller bara orka?   De barn som bedöms som stökiga och lata okonsentrerade i skolan nu, där människor runt barnet, som den ungen som de vuxna retar sig på och kalla ouppfostrad mm. Lägger omdömen om föräldrar, som odugliga och loja. Allt vad det nu är. ’

    Hur får dessa människor hjälp. Adhd är ju något som i ganska hög grad är ärftligt,  de barnen har ju föräldrar som kanske har liknade svårigheter själva.
    Vem hjälper dessa? Jag upplever det som skamligt, all kunskap som finns  är inte mera utspridd,  tas inte mera tillvara.   Att leva med adhd är svårt, men svårast i samhälliga sammanhang, självkänslodödande och en ständigt kamp med tid, minnes lappar och en ständig strävan i uppförsbacke, som till och med isas ner av andra människors okunskaper,  uppfattningar som är födda ur rädslor för saker som är annorlunda, inte lagom, och inte som sig själva.