Vill du stötta mitt skrivande?
Om mina ord betyder något för dig – så får du gärna lämna en liten gåva.
Skänk en slant via PayPal

Förord

Det här är en sådan berättelse som bor i både hjärta och kropp. En text om vind, fjäll, förundran – och om hur ett boktips blev till en långvarig kärlek till Norges natur. Jag skriver det här med fjällen utanför fönstret och vinden som just lagt sig. Kanske kan du känna stillheten mellan raderna.

Böckerna som öppnade dörren till fjällen

För några år sedan, kanske var det 2019, började jag få en förkärlek till Norge och deras fjäll. Det började med att jag läste en bokserie om Böverdalen och två systrar. Böckerna är skrivna om området runt Sognefjell, Skjolden och Luster. De utspelar sig ungefär tvåhundra år tillbaka i tiden och handlar om hur människor anpassade sig till fjällvärlden och dess väder.

Sedan dess har vi under flera år besökt Norge för att själva få uppleva fjällen och allt de bär på.

När vinden visar sin styrka

Igår, trots att det är mitt i sommaren, fick vi uppleva vädrets kraft här i fjällen. Vindarna grep tag i vår husbil så att det kändes som om den skulle lyfta. Hela bilen skakade, gardinerna rörde sig – trots att alla fönster och dörrar var stängda. Det var inte utan att det kändes både spännande och lite skrämmande. Jag är tacksam att det är sommar och inte vinter.

Visste du?
I de norska fjällen kan vädret slå om snabbt, oavsett årstid. Sommarstormar är vanliga, och vinden kan öka från lätt bris till stormstyrka på bara några minuter. Det är därför viktigt att alltid vara beredd, särskilt om man vandrar eller campar. Temperaturen kan sjunka snabbt – även mitt i juli.

Ett lugn vid Otta Seatacamping

Just nu befinner vi oss i Otta, på Seatacamping, där vår husbil står precis vid vattnet. På andra sidan älven tornar bergen upp sig. Det ser nästan ut som en miniatyrvärld där borta – små hus, ett tåg som rusar förbi som ser ut som en leksak. Fast allt är verkligt, förstås. Bara bergen är så mäktiga att de får resten av världen att se ut som något ur en dockfilm.

Fjällens inverkan på kroppen och själen

Jag vet inte vad det är, men när jag är här bland fjällen får jag en annan takt i kroppen. Ett lugn. Något stillnar i mig. Här finns inte samma brådska.

Vi har varit här förut – men det går inte att se sig mätt. Varje gång vi kommer hit stannar jag upp. Ser. Andas. Och varje gång hittar jag något nytt. Något som gör mig förundrad över hur storslaget livet kan vara, mitt i naturens storslagenhet.

Dagens mål: Dovrefjället

Idag åker vi vidare mot Dovrefjället. Vi hoppar över frukosten här på campingen, och tänker istället äta uppe i fjället. Kanske får vi se myskoxar – de strövar fritt däruppe om man har tur.

Efter Dovrefjället ska vi vidare mot Gäddede, där vi hoppas få en sista dos fjäll innan det bär av hemåt. Men handen på hjärtat – det svenska fjällandskapet får svårt att mäta sig med det vi fått uppleva här.

Norge – vår lillebror med storslagna vyer

Vi svenskar ser ibland Norge som vår lillebror, men när det gäller natur och fjäll är rollerna omvända. Norge levererar alltid mer. Större. Mäktigare. Och alltid med något nytt att upptäcka – om man bara tar sig tid att stanna upp.

Slutord

Tack för att du tagit dig tid att läsa. Kanske har du varit i Norges fjäll själv – eller så kanske du längtar dit nu. Oavsett vilket hoppas jag att du fått med dig en bit stillhet från mitt inlägg.

Lämna gärna en kommentar, dela om du vill – och ha en riktigt fin dag.
Vi hörs snart igen.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Malix /Carina

Här kan du läsa mera om resor till Norge.

Hashtags svenska:
#Fjällsemester #NorgeResa #Böverdalen #Dovrefjället #Husbilsliv #OttaCamping #Fjällmagi #NaturenHelar #ResaMedHjärta #Myskoxar

Hashtags engelska (för internationell räckvidd):
#MountainRetreat #NorwayTrip #MotorhomeAdventure #FjordBeauty #NatureHealing #Dovrefjell #TravelWithHeart #ScenicDrive #WildNorway #GlampingLife

* Fakta om fjällväder – Svenska

Vädret i fjällvärlden är känt för att vara ombytligt och snabbt skiftande. Även mitt i sommaren kan temperaturen sjunka hastigt, och det kan komma snö eller hagel. Vindstyrkan kan öka på bara några minuter, vilket gör att även en solig dag snabbt kan förvandlas till en utmaning för den som vandrar eller campar.

I områden som Dovrefjället och Sognefjell förekommer ofta hårda vindar, tät dimma och snabba väderomslag. Därför rekommenderas det att alltid ha med sig varma kläder, regnskydd och extra mat och vatten – oavsett årstid.

Vädret i fjällen kräver respekt, planering och lyhördhet – men belöningen är en storslagen och levande naturupplevelse.

In Love with the Norwegian Mountains – And It All Started with a Book

Av Carina Ikonen Nilsson

den 30 juni 2025

i År inlägg 2025, Resor & husbilsliv Camping, husbil, ställplatser, naturupplevelser.

SE läs detta inlägg på svenska här:

Support my writing
If my words moved you, feel free to leave a small donation:
Donate via PayPal

Preface

This is one of those stories that lives in both the heart and the body. A story about wind, mountains, wonder – and how a book recommendation turned into a deep love for the nature of Norway. I’m writing this with the mountains outside the window and the wind just beginning to calm down. Perhaps you’ll feel a sense of stillness between the lines.

The Books That Opened the Door to the Mountains

A few years ago – maybe it was in 2019 – I developed a deep fondness for Norway and its majestic mountains. It started when I read a book series about Bøverdalen and two sisters. The books take place in the area around Sognefjellet, Skjolden, and Luster. They’re set 200 years ago and tell the story of how people adapted to the harsh, beautiful mountain life and weather.

Since then, we’ve spent several summers traveling to Norway to experience these landscapes in real life.

When the Wind Shows Its Power

Yesterday, even though it’s midsummer, we experienced just how powerful the weather can be up here in the mountains. Gusts of wind rocked our motorhome so much it felt like it might lift off the ground. The whole vehicle shook, and the curtains moved—even though all the windows and doors were shut. It was both thrilling and a bit scary. I’m thankful it’s summer and not winter.

Did you know?
In the Norwegian mountains, weather can change quickly—regardless of the season. Summer storms are common, and wind speeds can go from calm to gale force in minutes. This is why it’s important to always be prepared when camping or hiking. Temperatures can also drop suddenly, even in July.

Stillness at Otta Seatacamping

We’re currently at Otta Seatacamping, with our motorhome parked right by the water. Across the river, the mountains rise so steeply that the houses on the other side look like something from a miniature world. Now and then a train rushes by, looking like a toy.

But it’s all real. The houses are full-sized, the trains real – it’s just the dramatic scale of the landscape that makes everything else feel tiny.

How the Mountains Affect Me

I don’t quite know what it is, but something shifts in me when I’m here among the mountains. A different rhythm settles in my body. I breathe slower. Move slower. The outside pace doesn’t matter anymore.

We’ve been here before, but I never grow tired of it. Every time we return, I stop and take it in. Every time, I notice something new. And each time, I’m filled with awe – at just how vast and beautiful this world can be.

Today’s Destination: Dovrefjell

Today we’re heading up into Dovrefjell. We’re skipping breakfast here and plan to eat up there in the mountains instead. Who knows – maybe we’ll spot a musk ox!

After that, we’re continuing toward Gäddede to experience the northern Swedish mountains before heading home. But honestly – after everything we’ve seen here, it will be hard for anything to top this.

Norway – Our “Little Brother” with a Big Heart

We Swedes sometimes jokingly refer to Norway as our little brother, but when it comes to nature and mountains, the roles are reversed. Norway always delivers more. Bigger. Wilder. And always with something new to discover – if you take the time to look.

Final Words

Thank you for visiting my blog and reading my thoughts today. Maybe you’ve been to the Norwegian mountains yourself – or maybe you’re now dreaming of going. Either way, I hope this little glimpse into my world brought you a sense of calm and wonder.

Feel free to leave a comment or share if you like.
Wishing you a beautiful and a powerful day.

Malix/Carina

MountainRetreat #NorwayTrip #MotorhomeAdventure #FjordBeauty #NatureHealing #Dovrefjell #TravelWithHeart #ScenicDrive #WildNorway #GlampingLife

* Facts About Mountain Weather – English

The weather in the mountains is known for being unpredictable and changing rapidly. Even in the middle of summer, temperatures can drop quickly, and snow or hail can occur. Wind speeds can increase within minutes, turning a sunny day into a serious challenge for hikers or campers.

In areas like Dovrefjell and Sognefjellet, strong winds, dense fog, and sudden weather shifts are common. It is highly recommended to always bring warm clothing, rain protection, and extra food and water – no matter the season.

Mountain weather demands respect, planning, and attentiveness – but the reward is a breathtaking and powerful experience of nature.

Camping vid Glomma – sol, dyn och norska vyer

Av Carina Ikonen Nilsson

den 29 juni 2025

i År inlägg 2025, Resor & husbilsliv Camping, husbil, ställplatser, naturupplevelser., Skapande & kreativitet

Read this in English

Lång resa, stark sol och ett bad jag aldrig tagit i Sverige

Förord
Det här är ett sådant där inlägg som bär spår av resans puls – från timmar i bilen till kvällssol vid älven. Jag skriver det med sand mellan tårna och bilder i huvudet som fortfarande doftar fjälluft.

Från Sverige till Norge – med handlingsstopp och dieselprat

Igår blev det många timmar i bilen. Vi körde från ett regnigt Sverige, passerade Charlottenberg där norrmännen fyllde kundvagnarna och dieselpumparna, och rullade vidare in i Norge. Här är diesel dyrare – men tack vare vår starkare krona blev campingen, som kostade 420 norska kronor, bara 399 i svenska pengar. Kanske är dieseln ändå ungefär lika dyr som hemma, men ärligt talat är det för tidigt för att tänka matte.

Regn, räkning av husbilar och skrivdrömmar

Hela vägen fram till Kongsvinger följde regnet oss. Jag försökte räkna husbilar – en syssla jag gör med glädje – och samtidigt arbeta lite med Vinghästen. Men det gick sådär. Boken får vänta till vi är hemma. Ett manus tar tid, och det ska bli vackert. Men bilderna, de växer fram ur sagan om pojkarna och deras prövningar tillsammans med hästen.

En pastagratäng i kvällssolens magi

När vi till slut anlände till campingen vid Glomma, värmde vi på pastagratängen vi hade med oss. Vi satt ute och åt i kvällssolen, som sken på oss som genom ett mirakel. Runt omkring – kolsvarta moln. Men just över oss: strålande sol. Det blåste, men vinden var varm, nästan välsignande. Maken brände sig på axlarna i solskenet. Det gjorde ont, men det var också ett bevis på hur stark solen var.

Ett bad jag aldrig skulle ta i Sverige

Jag frågade campingvärden om man kunde bada i älven – det kunde man. Men när jag väl gick ner dit, möttes jag av stora stenblock, och där det var sand, sjönk jag ner i dyn. Fötterna fastnade. Men jag hade bestämt mig. Det blev ett bad ändå – ett sådant där där man mest flyter, snarare än simmar. Vattnet var strömt, och ett vattenfall hördes längre bort.

Efteråt satt jag i solen och lät fötterna torka. Badskorna, däremot, är nu fulla av sand. Jag har blivit ännu mer övertygad: norrmän vet inte hur en riktig badsjö ska kännas. Jag skulle aldrig bada i sånt vatten hemma i Sverige. Redan förra året blev det tydligt – badkulturen här skiljer sig rejält.

Vyerna – så vackra att man blir tyst

Men – och det är ett stort men – vyerna här är magiska. Höga berg, djupa dalar, små pittoreska byar. Ögonen får sitt, och det med råge. Det är ett landskap som får en att känna sig liten, på ett vackert sätt.

Dagens funderingar – vilken väg ska vi ta?

Idag vet vi inte riktigt hur vi ska göra. Kanske kör vi tillbaka in i Sverige, mot Vilhelmina och Stekenjokk – för att verkligen få den där wow-känslan av fjällen. Kör man genom Norge först, kan just Stekenjokk kännas lite… futtigt. Men om vi tar det från svenska sidan är det något annat.

Det blir många mil i bilen oavsett. Kanske blir det ett stopp i Strömsund, där det finns camping och pool. Eller så drar vi vidare mot Trondheim och letar camping i Oppdal eller uppe på fjället bland bisonoxarna. Oavsett var vi landar, så fortsätter resan.

Slutord

Det är så här det är – husbilslivet på vägarna, med sol, sand, vyer och oplanerade beslut. Vi följer känslan, vädret och vägen. Och jag följer orden som vill skrivas.

Hashtags (svenska och engelska):
#Husbilsliv #CampingVidGlomma #Vinghästen #ResaIADHDTempo #Fjällsemester #NorgeResa #Stekenjokk #BadaIStrandlöshet
#VanLife #CampingGlomma #WingedHorseBook #TravelWithADHD #MountainAdventure #NorwayTravel #Stekenjokk #StrangeSwim

Camping by the Glomma – sun, silt and Norwegian views

Av Carina Ikonen Nilsson

den 29 juni 2025

i År inlägg 2025, Resor & husbilsliv Camping, husbil, ställplatser, naturupplevelser.

Read this in Swedish

Long hours on the road, strong sun and a dip I’d never take in Sweden

Foreword
This is one of those posts that carries the pulse of travel – from hours behind the wheel to an evening in the sun by the river. I write this with sand between my toes and landscapes still lingering in my mind.

From Sweden to Norway – shopping stops and diesel thoughts

Yesterday, we spent many hours in the car. We left rainy Sweden and crossed the border at Charlottenberg, where Norwegian shoppers lined up at the pumps and checkout counters. Diesel is more expensive here, but since the Swedish krona is stronger this year, the campsite that cost 420 NOK only came out to 399 SEK. Maybe that means diesel is roughly the same – but it’s too early for math. That thought will have to stay uncalculated.

Rain, motorhome spotting and writing dreams

It rained all the way until we reached Kongsvinger. I counted motorhomes along the way – a little travel tradition of mine – and tried to work on The Winged Horse book. But that was easier said than done. The manuscript will have to wait until I’m back home. It takes time to shape a story into something beautiful. Still, I’ve created many lovely images based on the tale of two boys facing trials with the winged horse.

Pasta bake and evening sun magic

When we finally arrived at the campsite by the Glomma River, we reheated the pasta bake we’d brought along. We ate outside, bathed in evening sun, surrounded by black, ominous clouds – yet right where we sat, the sun kept shining. The wind was strong but warm. My husband ended up sunburned on his shoulders, a sign of how intense the sunlight really was.

A swim I’d never take back home

I asked the campsite host if one could swim in the river. She said yes. But when I got there, I was disappointed. Huge rocks blocked some areas, and where there was sand, your feet would sink into the silt, making it hard to get up again. Still, I was determined – and I took a swim, floating briefly in the current. Further downstream, I could hear the sound of a waterfall.

When I got out, I let the sun dry my feet. My water shoes are now full of sand. More than ever, I’m convinced: Norwegians don’t know what a real swimming lake or beach should feel like. I would never have swum in such water at home in Sweden. Last year already gave me that clear realization.

But oh, the views…

That said – and this is important – the scenery here is breathtaking. Towering mountains, deep valleys, charming little villages. There is beauty everywhere. It humbles you, in the best possible way.

Today’s thoughts – which direction shall we go?

Today, we’re undecided. Maybe we’ll drive back into Sweden, heading for Vilhelmina and Stekenjokk – for that epic mountain feeling. If you explore the Norwegian side first, Stekenjokk can seem small in comparison. But from the Swedish side, it hits differently.

Either way, we’ll cover many miles today. Perhaps a stop in Strömsund, with its campsite and pool? Or maybe we’ll continue toward Trondheim, looking for a campsite in Oppdal or up on the mountain among the bison. Wherever we land, the journey rolls on.

Closing words

This is what vanlife looks like – sun, sand, stunning views, and decisions made on the go. We follow the weather, the road, and the feeling. And I follow the words that want to be written.

Hashtags (English version):
#VanLife #CampingGlomma #WingedHorseBook #TravelWithADHD #MountainAdventure #NorwayTravel #Stekenjokk #StrangeSwim
#MotorhomeJourney #FamilyCamping #ScenicViews #SwedishMountains #TravelWriter #RiverCamping #EuropeByVan #NatureEscape

Northbound with the Little One – Packing, Pizza and Summer Memories

Av Carina Ikonen Nilsson

den 28 juni 2025

i År inlägg 2025, Resor & husbilsliv Camping, husbil, ställplatser, naturupplevelser.

Läs inlägget på svenska här →

Prologue

This is one of those mornings where I just want to write myself out of the tiredness. A night of itchy mosquito bites and heat that just wouldn’t let go – but now I’m sitting here, on the couch with the laptop in my lap, ready to head north.

We got a lot done yesterday, and today, 400 kilometers of road lie ahead. I’m full of anticipation – now it feels like the vacation is truly beginning.

A New Journey – To Mora and Beyond

Good morning! Well, technically, it is morning – but it feels like I haven’t slept at all. Gnats and mosquito bites kept me company through the night, and the heat lay over us like a blanket.

Today will be a long one. But I’ll be sitting in our LVL^2, noting down motorhomes that pass us by. That’ll be okay – my body is with me, even if the hours might feel a bit slow over those 400 kilometers.

Tonight’s stop: Mora.

Laundry, Fridges, and the Habits We Barely Notice

Yesterday was laundry day – getting the little one’s clothes clean for the trip. Then it was time for the fridge and freezer. We emptied the freezer completely to see what was actually in there. My husband thought it was empty. He was wrong.

While we were at it, we cleaned out the fridge too. You know that metal rack that’s supposed to hold drinks? It’s only been used maybe two or three times over the years. We took it out – suddenly, we had more space!

Later, the little girl went to grab some milk and asked, surprised:
– Don’t we have any milk?

Oh yes, I said. It’s just on the top shelf now.
And just like that, it hit me how much we rely on habits. She thought we were out of milk – just because it wasn’t where it usually is.

Shopping, Cooking, and the Smell of Blueberry Pie

Later in the day, we drove to Vänersborg to get the last of what we needed and stock up the fridge and freezer in LVL^2. We didn’t need much – but somehow still spent over 2,000 kronor.

For dinner, we made pizzas using those pre-made kits. I topped mine with tomato sauce, cheese, a bit of turkey, sun-dried tomatoes, and olives. Super tasty! But salty – I ended up drinking three, maybe four bottles of water that evening.

After a short nap – while my husband cooked for the teens staying home – I got up and made some granola, baked a blueberry pie, and prepped a flour mix for scones. We have an oven in our camper, and it’s such a luxury to smell freshly baked bread while on the road.

Sometimes we even bake on the grill – it somehow tastes even better. Maybe it’s the sunshine. Maybe it’s the waiting. Or just the simplicity of it all.

LVL^2 is Ready – Norrland Awaits

The camper is packed, cleaned, and the beds in LVL^2 are freshly made. Now we’re off – this time with our little one. And yes, we’re ignoring the weather forecasts.

All so he can experience Norrland.
I believe it’s a basic right – that every child should get to know what’s out there in this beautiful country of ours. You should be able to carry memories from both the north and the south.

My husband and I have gathered many such memories – with all the children who’ve stayed with us over the years.

Final Thoughts

Wishing you a beautiful day – the kind you’ve chosen and created for yourself.
Thank you for being here, for reading. It means more than you know.

Have you travelled with kids in a campervan or explored Sweden from top to bottom?
Feel free to leave a comment – I read and appreciate every word.
It means a lot to connect with others who cherish the little and big moments of everyday life on the road.

Here you can read about some of the trips we’ve taken with our cars and caravans.

Carina Ikonen Nilsson
Live today, right now. Yesterday is no longer here. Tomorrow doesn’t come until tomorrow. Right now is what matters.

#MotorhomeLife #TravelWithKids #EverydayAdventure #LVL2 #HeadingNorth #FamilyLife #SwedishSummer #BlueberryPie #PackedAndReady #SleepyMorning #ChildhoodMemories

Mot norr med lillkillen – packning, pizza och sommarminnen

Av Carina Ikonen Nilsson

den 28 juni 2025

i År inlägg 2025, Resor & husbilsliv Camping, husbil, ställplatser, naturupplevelser.

Länk till engelska versionen:
Read this post in English →

Förord

Det här är en sådan morgon där jag mest vill skriva mig ut ur tröttheten. En natt med kliande myggbett och värme som vägrar släppa taget – men nu sitter jag här, i soffan med datorn i knät, redo att ge mig av mot norr. Det blev en hel del gjort igår, och i dag väntar 40 mil på vägarna. Jag är förväntansfull och känner att nu blir det semester på riktigt.

En ny resa – mot Mora och vidare norrut

God morgon! Jo, det är faktiskt morgon, men det känns som att jag inte sovit en blund. Knott och myggbetten har kliat hela natten, värmen har legat som ett täcke. Den här dagen kommer att bli lång. Men jag ska sitta i LVL^2 idag, och registrera husbilar som kör förbi oss. Det kommer att vara okej – kroppen är med mig, även om det kanske blir lite långtråkigt under de där 40 milen.

Kvällens stopp blir Mora.

Tvätt, kyl och små vanor vi knappt märker

Igår var det dags för sista tvätten – lillkillens kläder, så att han har rena inför resan. Sedan blev det kyl och frys. Vi plockade ut allt ur frysen för att se vad som egentligen fanns. Maken hade nämligen fått för sig att den var tom. Det var den inte.

När vi ändå höll på, fixade vi kylen också. Den där plåtställningen för drickor? Den som knappt använts? Den åkte ut, och genast blev det mer plats. När lillflickan skulle ta mjölk frågade hon förvånat:
– Har vi verkligen ingen mjölk?

Jo då, svarade jag. Den står bara på översta hyllan nu. Och där blev det så tydligt hur mycket vanemänniskor vi är – hon hann tro att mjölken var slut innan hon såg att vi bara städat ur och ändrat lite.

Handla, laga och dofta på blåbärspaj

Sen åkte vi till Vänersborg för att handla det sista, och för att fylla på kyl och frys i LVL^2. Vi behövde inte så mycket – ändå gick det på över två tusen kronor.

Till middag blev det pizzor med pizzakit. Jag gjorde min med tomatsås, ost, lite kalkonkött, soltorkade tomater och oliver. Den blev supergod! Men salt – för oj vad törstig jag blev. Tror jag drack tre, kanske fyra flaskor vatten under kvällen.

Efter en kort tupplur – medan maken lagade mat till ungdomarna som inte ska med på resan – ställde jag mig och gjorde müsli, bakade blåbärspaj och förberedde en mjölmix till scones. Vi har ju ugn i bilen, och det är en lyx att få känna doften av nybakat bröd även när man är på rull. Ibland bakar vi i grillen – det blir extra gott då. Kanske beror det på att man får sitta där ute i solen och vänta på att brödet är redo.

LVL^2 är redo – nu väntar Norrland

Bilen är packad, iordningställd och sängarna är renbäddade i LVL^2. Nu ger vi oss av. Den här gången med lillkillen – och vi trotsar väderleksrapporterna. Allt för att han ska få uppleva Norrland.

Jag tycker det är en självklarhet – att alla barn ska få en chans att veta vad som finns i vårt vackra land. Man ska få ha minnen från både norr och söder. Jag och maken har samlat på oss många sådana – med alla barn som bott hos oss genom åren.

Avslutning

Önskar dig en fin dag – en sån där dag du själv valt och skapat.
Tack för att du är här och läser. Det betyder mer än du tror.

Har du också rest genom Sverige i husbil eller husvagn? Dela gärna dina minnen i en kommentar – jag läser allt med glädje!

Här kan du läsa om resor vi gjort med våra bilar och husvagnar.

#Husbilsliv #ResaMedBarn #Vardagsäventyr #LVL2 #MotNorrland #Familjeliv #SvenskSommar #Blåbärspaj #PackatOchKlart #Morgontrött #BarnensMinnen

English Version: Alfred, Laundry and the Conversations That Matter

Av Carina Ikonen Nilsson

den 27 juni 2025

i År inlägg 2025, Malix – personligt & bloggen, Vardag & familjeliv

L äs detta inlägg på svenska – klicka här

Foreword

This is a post about what happens after a trip – but also what lingers in the heart. About Alfred’s wise words, clinking treasure hunts, Grandma’s magic water bottle and Pepsi Max. About missing what’s lost, but also moving forward – with laughter, conversations, and a coffee in hand.

This is one of those posts where the words just have to come. I’m sitting here with my coffee in hand, trying to settle after the days we’ve had. The trip is over, but I still feel like I’m on the road somehow. Those little moments with Alfred – the conversations, the games, the questions – they’re still moving around inside me.

This is life while it’s happening. When you’re right in the middle of it. And I want to capture it.

Morning Coffee, Washing Machines and a Child’s Wisdom

We’re back home again. My husband has edited all the photos from our trip, and I’m sitting on the couch with my morning coffee. Not just awake, but still on my first cup – in that in-between state between sleep and fully awake.

The laptop rests on my knees. I’m trying to gather my thoughts, to land in the everyday. Yesterday we unpacked the car. The laundry got washed and hung outside – thank goodness for our two washing machines. It really makes a difference, especially after a camper trip with kids. You get everything done in a day, even with the long programs. I’m always so grateful for that.

”The best part was that we did it together”

My daughter came to pick up Alfred yesterday. He’s back with his mom now. It feels a bit empty at home – like it always does after he leaves. I asked him what he thought was the best part of the trip. He answered without hesitation:

– That we did it together.

There’s something deeply touching in those words. Not the cowboys, not the ice cream – but being together. It warmed my heart completely.

”Grandma, you must never die”

Later in the afternoon, while we were sitting on the couch, he suddenly said:

– Grandma, I want you to live forever. You must never die.

It came so honestly and straight from the heart. I took the moment and tried to explain that we probably don’t live forever – but that’s exactly why it’s so important to do things together while we can. That we’re kind to each other. That we play, laugh, and say what we want to say.

Treasure Hunts and English Remarks

Alfred is always ready to play. Often the same games, over and over again. Yesterday he rediscovered one of our old favorites – the treasure hunt. Either he hides the treasure chest or I do, and then it must be found.

He’s bilingual, but speaks mostly Swedish. When I hid the treasure, he said:

– Grandma, you so obvious. You got no skills for hiding!

I laughed but also got a bit more clever. I started rattling cutlery, slamming doors, banging pot lids – all just to confuse him. And I managed to fool him. Eventually. A little, at least.

News, Trump and Pepsi Max

After Alfred had gone home, I stayed on the couch watching the news. I wanted to see if Trump had done anything more ridiculous. I’ve told Alfred about him – about the lies, the drama, how one man can make the whole world wobble.

Alfred knows what’s up. Yesterday he said:

– I don’t understand how to make Mom stop drinking Pepsi Max.

I smiled and told him that we can’t control others. We can only choose for ourselves. What we buy. What we say yes to. That’s where we take a stand – in our own actions.

– Good thing I like water best, he said. And your water tastes the best.

All the grandkids have always wanted Grandma’s water. It’s just regular tap water, poured into my water bottle. But if I offer the same water in a glass? Nope, not the same. It has to be from Grandma’s bottle – otherwise it’s not as good. There’s some magic in that.

Trumpanners at the Campground

When we were at High Chaparral, we saw several caravans with American flags. Alfred looked at them and said:

– Grandma, we have Trumpanners here!

I laughed. Yes, I said. They probably haven’t understood what’s best for themselves. Later he asked what that meant – what’s best for yourself. I tried to explain that it’s about not always saying yes just to be kind – sometimes you have to think about yourself too. But it kind of backfired.

A bit later, when I asked him to put down his phone, he replied:

– That’s not what’s best for me!

The Gifts for Hugo and Emilia

Alfred was going to deliver the gifts we had bought – small toy guns and some ammo. One for Hugo and one for Emilia. It stung a little in my heart. Because even if we can buy them things, I can’t be with them. I don’t get to see them.

I miss out on so much with those two little ones. But I’m deeply thankful that I get to have Alfred with me. If things were like they used to be, Emilia would’ve come with us on the trip too. But life looks different now. And I’m trying to accept that – day by day.

The Next Trip – But Where?

Today we’re going to get the camper ready. A new trip is ahead. The plan was to go to Norrland – maybe through Norway on the way back. But the weather up there looks dull. The east coast, on the other hand, promises sunshine. Maybe we’ll explore Västervik and then make our way through Skåne instead. Almost the same trip – just the other way around.

Anyway, we had three fantastic days at High Chaparral. It was just as much fun as last year – and this time we even managed to see things we missed before. But what stays with me the most aren’t the attractions. It’s the conversations and the closeness we had. The little girl, the little boy and little Alfred – we had so much fun together.

Closing Words

It’s in conversations between people that we grow. In those small moments where questions are allowed to remain questions, and answers can take their time. Alfred – that wise little soul – he teaches me more than he knows.

Thank you for reading. Please feel free to leave a comment. Tell me where you’re reading from – north, south, or maybe from a completely different country? Yesterday I saw I had a visitor from the Philippines.

Isn’t it beautiful how small the world becomes when we share it with one another?

#SwedishLifestyle #CamperLife #EverydayJoy #Balance #BloggerLife

Morgonkaffe, tvättmaskiner och ett barns visdom

Av Carina Ikonen Nilsson

den 27 juni 2025

i År inlägg 2025, Vardag & familjeliv

Det här är ett inlägg om vad som händer efter en resa – men också om det som stannar kvar i hjärtat. Om Alfreds kloka ord, skramlande skattjakter, mormors vattenflaska och Pepsi Max. Om saknad som känns, men också om hur vi går vidare – med skratt, samtal och kaffe i handen.

Click here to read this post in English – Read in English

Förord

Det här är ett sådant där inlägg där orden bara måste få komma. Jag sitter med kaffet i handen, försöker landa efter dagarna som varit. Resan är slut, men jag är fortfarande kvar i känslan av att vara på väg. De små stunderna med Alfred – samtalen, lekarna, frågorna – rör sig fortfarande i mig. Det här är livet när det pågår. När man är mitt i det. Och jag vill fånga det.

Morgonkaffe, tvättmaskiner och ett barns visdom

Nu är vi hemma igen. Maken har redigerat alla bilderna från vår tur, och jag sitter i soffan med morgonkaffet i handen. Eller ja – inte just nyvaken, men fortfarande på första koppen. Det där stadiet mellan sömn och fullt vaken.

Datorn ligger i knät. Jag försöker samla mina tankar, landa i vardagen. Igår packade vi ur bilen. Tvätten tvättades och hängdes ut – tack och lov för att vi har två tvättmaskiner. Det gör verkligen skillnad, särskilt efter en husbilsresa med barn. Man hinner klart innan dagen är över, trots de långa programmen. Jag är alltid lika tacksam över det.

”Det bästa var att vi gjorde det tillsammans”

Dottern kom och hämtade Alfred igår. Nu är han tillbaka hos sin mamma. Det känns lite tomt här hemma – som det alltid gör efter att han åkt. Jag frågade honom vad som varit det roligaste med resan. Han svarade så självklart:

– Att vi gjorde det tillsammans.

Det finns något så rörande i de där orden. Inte cowboyerna, inte glassarna, – utan att vi var tillsammans. Jag blev alldeles varm inombords.

”Mormor, du får aldrig dö”

Senare på eftermiddagen, medan vi satt i soffan, sa han plötsligt:

– Mormor, jag vill att du ska leva för alltid. Du får aldrig dö.

Det kom så ärligt och rakt från hjärtat. Jag tog stunden och försökte förklara att vi nog inte lever för evigt – men att just därför är det så viktigt att vi gör saker tillsammans medan vi kan. Att vi är snälla med varandra. Att vi leker, skrattar och säger det vi vill säga.

Skattjakter och engelska kommentarer

Alfred är alltid redo för lek. Ofta samma lekar om och om igen. Igår hittade han tillbaka till en gammal favorit – skattjakten. Han gömmer eller jag gömmer en ”skattkista”, och så ska den hittas.

Han är tvåspråkig, men pratar mest svenska. När jag gömde skatten sa han:

– Grandma, you so obvious. You got no skills for hiding!

Jag skrattade, men blev också lite mer kreativ. Jag började skramla med bestick, smälla dörrar, prassla med grytlock – bara för att förvilla honom. Och han blev lurad. Till slut. Lite i alla fall.

Nyheter, Trump och Pepsi Max

När Alfred hade gått hem satt jag kvar i soffan och tittade på nyheterna. Kollade om Trump hade hittat på något nytt galet. Jag har berättat för Alfred om honom – om lögnerna, dramat, hur en enda människa kan få hela världen att gunga.

Alfred har stenkoll. Igår sa han:

– Jag förstår inte hur jag ska få mamma att sluta dricka Pepsi Max.

Jag log och sa att vi inte kan bestämma över andra. Vi kan bara välja själva. Vad vi köper. Vad vi säger ja till. Det är där vi tar ställning – i våra egna handlingar.

– Då är det tur, sa han, att jag gillar vatten bäst. Och ditt vatten är godast.

Alla barnbarnen har alltid velat ha mormors vatten. Det är vanligt kranvatten, hällt i min vattenflaska. Men ur ett glas? Då är det inte samma sak. Det ska vara vatten ur mormors flaska, annars är det inte lika gott. Det är lite magi i det där.

Trumpaner på campingen

När vi var på High Chaparral såg vi flera husvagnar med amerikanska flaggor. Alfred tittade och sa:

– Mormor, vi har Trumpaner här!

Jag skrattade. Ja, sa jag. De har nog inte förstått sitt eget bästa. Sen frågade han vad det betyder – sitt eget bästa. Jag försökte förklara att det handlar om att inte säga ja till allt för att vara snäll, utan också tänka på sig själv. Men det slog lite bakut.

Lite senare bad jag honom lägga ifrån sig mobilen, och då sa han:

– Det är inte för mitt bästa!

Presenterna till Hugo och Emilia

Alfred skulle lämna över presenterna vi köpte – små pistoler och skott, så kallad ”ammo”. En till Hugo och en till Emilia. Det stack till i hjärtat. För även om vi kunde köpa saker, så kan jag inte vara med dem. Jag får inte träffa dem.

Jag missar så mycket med de små. Men jag är djupt tacksam att jag får ha Alfred hos mig. Om allt varit som förr, så hade ju Emilia också varit med på resan. Men livet ser annorlunda ut nu. Och jag försöker acceptera det – dag för dag.

Nästa resa – men vart?

Idag ska vi fixa till husbilen. Nästa resa väntar. Planen var Norrland – kanske in i Norge på vägen hem. Men vädret ser tråkigt ut där uppe. Men på ostkusten ska det bli sol. Kanske blir det Västervik och sedan en tur runt Skåne istället. Nästan samma resa – fast tvärtom.

Vi hade i alla fall tre fantastiska dagar i High Chaparral. Det var lika roligt som förra året – och i år hann vi se ännu mer. Men det som stannar kvar mest i mig är inte attraktionerna, utan samtalen och gemenskapen vi hade tillsammans. Lilltösen, lillgrabben och Lilla Alfred vi hade så roligt,

Efterord

Det är i samtalen mellan människor vi växer. I de där små stunderna där frågor får vara frågor och svar får dröja. Alfred – den lilla kloka människan – han lär mig mer än han anar.

Tack för att du läser. Lämna gärna en kommentar. Skriv varifrån du läser – norr, söder, eller kanske från ett helt annat land? Igår såg jag att jag haft besök från Filippinerna.

Tänk, världen är liten när vi delar den med varandra.

Hashtags (svenska):

#BloggSverige #Husbilsliv #Resor #High Chaparral #Vardag #Balans

En dag i Vilda Västern – High Chaparral med barnen

Av Carina Ikonen Nilsson

den 26 juni 2025

i År inlägg 2025, Resor & husbilsliv Camping, husbil, ställplatser, naturupplevelser.

Read this post in English → Jump to English version ↓

Förord – Att samla minnen i ord

Det här är ingen reseguide – det är en minnesanteckning. En sådan man sparar för att komma ihåg doften av grill, ljudet av skratt, och känslan av trötta fötter efter en hel dag i äventyr. Jag skriver inte för att det ska vara perfekt – jag skriver för att det hände. Och ibland är det det viktigaste.

En ny morgon, en ny dag

Ny morgon och en ny dag att vakna i. Idag åker vi hemifrån Gnosjö och packar ur bilen igen. Men bara för att mellanlanda och tvätta. I morgon är vi hemma för att tvätta all tvätt som blivit. Vi ska handla, fixa till bilen för resan upp till Norr.

En tradition vi håller fast vid

Igår blev det den där aktiviteten vi de senaste åren gjort med alla barn. Nu är det ju inte alla barn men lilltjejen och lillkillen är med dessutom Alfred. Dagen till ära satt vi utomhus och käkade frukost. När frukosten var klar gjorde vi mackor som vi skulle ha med oss in på High Chaparral. Packade ihop det som vi skulle ha med oss till äventyret.

På väg till äventyret

Tog promenaden till nöjesparken innan klockan var tio. Alfred och lillkillen var förväntansfulla, de gick med snabba steg. När vi kom dit var det en liten kö utanför portarna. Men den blev genast lång fort. Bröderna Dalton tog emot oss med underhållning innan stället öppnade.

Ett steg tillbaka i tiden

Väl där inne var det som en annan tid och värld visade sig för oss. Nu har vi varit där innan. Vi var där redan förra året. Men det var minst lika trevligt i år. Pojkarna rånade affärer och banken ett par tillfällen. Dom var lika glada varje gång dom fick sin chokladpeng.

En plats full av historia

Jag var lika förundrad denna gång som jag var året innan. Det är en stor anläggning och den är gjord bara för att någon hade intresse för vilda västern. När man är där så är det som att andas Historia. Man lär sig något när man är där. Vi åkte tåget, vi besökte kyrkor, vaskade guld och såg på de flesta uppvisningarna.

Indianbyn och nya upplevelser

Förra året hade vi missat Indianbyn, den hann vi med i år. Där kunde man kasta yxa, se om man var lika stark som en oxe, olika tävlingar kunde man utföra och man fick prova på både lassokastning och pilbåge. Alfred provade båda.

Trötta men glada

Likt förra året avslutade vi besöket lite tidigare än stängning. 6 timmar där inne gjorde ont i både fötter och rygg. Men vi avslutade med familjens Daltons sångstund. Där gick Alfred all in. Han dansade och sjöng.

Kvällens lugn

Promenaden tillbaka till campingen och en stunds vila fötterna blev det innan maken bjöd på grill. På kvällen blev det en tur till affären för att köpa pistoler och patroner till lilla Emilia och Hugo. Emilia fick en pistol i guld och Hugo en svart.

Sömn och efterklang

En stilla kväll blev det. Barn och ungdomar, även vi vuxna, var trötta. Kvällen blev tidig, redan innan tio började vi göra oss klara inför natten. Vargsången på telefonen och innan den var slut hade Alfred somnat. Jag somnade nog samtidigt som honom. En dag på High Chaparral tar på krafterna. Men en natt med sömn tog bort det ryggonda, fast min fot är fortfarande svullen och röd. Det blev för många steg igår. Men det var det värt.

Slutord – En fot som värker, ett hjärta som minns

Det kanske bara var en dag. Men för oss blev det något mer. Ett minne att bära vidare, ett skratt att minnas när vardagen smyger sig på. Och även om foten fortfarande är svullen – så är hjärtat varmt. Tack för att du läser, och kanske minns du något eget när du läser mina ord.

#HighChaparral #Familjeutflykt #Campingliv #BarnensGlädje #VildaVästern #SvenskaSommaren #Roadtrip #Semesterminnen #Upplevelse

A Day in the Wild West – High Chaparral with the Kids

Foreword – Capturing memories in words

This isn’t a travel guide – it’s a memory log. The kind you keep to remember the smell of grilled food, the sound of laughter, and the ache in your feet after a full day of adventure. I don’t write to be perfect – I write because it happened. And sometimes, that’s what matters most.

A new morning, a new day

A new morning and a new day to wake up in. Today we’re heading home from Gnosjö and unpacking the car again. But only for a short stop to do laundry and repack. Tomorrow we’ll be home taking care of all the accumulated laundry. We’ll also go shopping and prepare the car for our trip up north.

A tradition we hold dear

Yesterday, we went on that activity we’ve done with all the kids over the past years. This time not all of them could come, but the little girl, the little boy, and Alfred were with us. In honor of the day, we had breakfast outdoors. When breakfast was done, we made sandwiches to bring into High Chaparral. We packed everything we needed for the adventure.

On our way to the adventure

We walked to the amusement park before ten o’clock. Alfred and the little boy were full of anticipation, walking quickly. When we arrived, there was a small queue outside the gates—but it grew fast. The Dalton Brothers greeted us with entertainment before the park opened.

A step back in time

Once inside, it felt like a different time and world opened up before us. We’ve been there before—we visited last year. But it was just as delightful this year. The boys robbed stores and the bank several times. They were just as happy each time they got their chocolate coin.

A place full of history

I was just as amazed this time as I was last year. It’s a big complex built entirely out of someone’s interest in the Wild West. When you’re there, it’s like breathing in history. You really learn something. We rode the train, visited churches, panned for gold, and saw most of the shows.

The Indian village and new experiences

Last year we missed the Indian village, but this time we made it. There you could throw axes, test if you were as strong as an ox, try various competitions, and get a chance to lasso or shoot a bow. Alfred tried both.

Tired but happy

Just like last year, we left a bit before closing time. Six hours in there took a toll on our feet and backs. But we finished off with the Dalton family’s singalong. Alfred went all in—dancing and singing.

Evening calm

We walked back to the campground and rested our feet before my husband treated us to a grill dinner. In the evening, we took a trip to the store to buy toy pistols and bullets for little Emilia and Hugo. Emilia got a gold pistol, Hugo a black one.

Sleep and recovery

It was a quiet evening. The children and teens—and even us adults—were tired. The night came early. Before ten, we started getting ready for bed. With the Wolf Song playing on the phone, Alfred was asleep before it ended. I probably fell asleep at the same time. A day at High Chaparral is truly exhausting. But one night of sleep took away the back pain, although my foot is still swollen and red. Too many steps yesterday. But it was worth it.

Closing words – A sore foot, a full heart

It might have been just one day. But for us, it became something more. A memory to carry forward, a laugh to recall when everyday life creeps in. And even though my foot is still swollen – my heart is warm. Thank you for reading, and maybe you’ll remember something of your own as you read my words.

#HighChaparral #FamilyTrip #CampingLife #KidsJoy #WildWest #SwedishSummer #Roadtrip #HolidayMemories #Adventure

Tillbaka på High Chaparral – blåst, lek och vardagsglädje i husbilen

Av Carina Ikonen Nilsson

den 25 juni 2025

i År inlägg 2025, Resor & husbilsliv Camping, husbil, ställplatser, naturupplevelser.

Tillbaka på High Chaparral – blåst, lek och vardagsglädje i husbilen

Click here to go directly to the English version

Att skriva blogginlägg från husbilen är ett sätt för mig att spara och dela vardagsglimtar. Det är en stund för reflektion, ett möte mellan nu och minnen. Idag blir det ett inlägg i kategorin LVL^2 igen. Nedanför detta inlägg hittar du även en version på engelska, skriven av AI. Tänk vilka möjligheter vi har idag!

Tillbaka på High Chaparrals camping

Nu är vi här igen! På High Chaparrals camping. Det är nästan precis samma plats som förra året, alldeles intill lekplatsen. Trots att vädret var kallt och blåsigt igår var det fullt av barn som lekte. Alfred sprang ut och lekte i massor, och till min glädje såg jag att ungdomarna också var med. Visst, de sa att de ”bara hade koll på Alfred” – men jag såg minsann att de också lekte!

De smög runt bland husen och försvann i mörkret. Det dröjde innan de kom tillbaka, när klockan var närmare tio.

Fikapaus vid stora Färgen

Under resan hit gjorde vi ett stopp vid en plats jag tror heter Stora Färgen. Där fanns en liten camping med badplats. Vi tog fram mackorna och satte oss vid ett bord. Men åh, så det blåste! Vågorna gick höga och det var alldeles för kallt för att ens tänka på att bada. När vi var klara slängde vi oss in i bilen igen.

Vägarbeten mötte oss på vägen, men inget som störde nämnvärt. Vid halvtvå kom vi fram och installerade oss snabbt på campingen.

Pistoler, middag och blåst

Första vi gjorde var att köpa pistoler – så klart! Alfred hade en kvar sen förra året, nu har han två. Till middag grillade maken korv som vi åt tillsammans med min hemmagjorda potatissallad. Det åts ute i vinden. Allt fick tyngas ner för att inte blåsa bort. Grillningen var en utmaning, men det gick.

Tankar om vinden och teknikens under

Jag undrar: Blåser det inte mer än vanligt i år? Det känns som att vinden aldrig riktigt ger sig. Bara några få dagar har varit stilla.

Nu på morgonen är det tyst. Alla sover, och jag sitter med mitt kaffe och skriver på min nya dator – en ASUS. Den är underbar att skriva på, så mycket bättre än min lilla Chromebook. Skärmen är större och jag kan till och med koppla till en trådlös mus. Problemet är bara att jag inte vet hur man gör det riktigt än.

AVSLUTNING

Nu väntar dagens äventyr. Så snart kaffet är slut är jag redo för vad dagen har att erbjuda. Tack för att du tittar in på bloggen. Jag hoppas att du får en fin dag – precis så som du vill ha den.

”Det är i de där små stunderna, när vinden nästan blåser bort korvbrödet och barnen fnissar bakom husknuten, som livet känns verkligt.”

Här kan du läsa om förra årets resa.

Har Ni tänkt er ut och upptäcka genom att campa i år? Vart bär det av?

Ska ni vara här hemma i Sverige eller ger ni er ut i Europa?

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Below this post you’ll find an English version written by AI – amazing what is possible today!

ENGLISH VERSION (by AI)

INTRODUCTION

Writing blog posts from the camper van is a way for me to capture and share everyday moments. It’s a pause for reflection, a meeting between now and memories. Today’s entry is another one in the LVL^2 category. Just imagine the possibilities – the following is an English version written by AI!

Back at High Chaparral’s campsite

We’re here again! At High Chaparral’s campsite, almost in the same spot as last year, right next to the playground. Even though it was cold and windy yesterday, there were plenty of children out playing. Alfred ran around a lot, and to my delight, the teenagers joined in too. They claimed to be ”just keeping an eye on Alfred,” but I saw them playing too!

Snuck around the cabins and vanished into the dusk. They didn’t come back until around ten o’clock.

Coffee break at Stora Färgen

On our way here, we stopped at a place I believe is called Stora Färgen. There was a small campsite with a beach. We brought out our sandwiches and sat at a table. But oh, the wind! The waves were high, and it was far too cold to even think about swimming. Once we finished eating, we quickly got back into the car.

There was some roadwork along the way, but nothing that bothered us much. We arrived around 1:30 PM and quickly settled into the campsite.

Toys, dinner, and the wind

First thing we did was buy toy guns – of course! Alfred already had one from last year, and now he has two. For dinner, my husband grilled sausages, and we enjoyed them with my homemade potato salad. We ate outside in the wind. Everything had to be weighed down to keep it from blowing away. It was quite a challenge to grill and eat in that breeze.

Thoughts about the wind and my new computer

Doesn’t it seem like it’s windier than usual this year? It feels like the wind never really stops. Only a few days have been calm.

This morning, it’s quiet. Everyone else is asleep. I’m sitting here with my coffee, writing on my new ASUS laptop. It’s wonderful to type on – so much better than my small Chromebook. The screen is larger, and I can even connect a wireless mouse. The only problem is, I don’t quite know how to do that yet.

CLOSING

Now today’s adventures await. Once I’ve finished my coffee, I’ll be ready for whatever comes next. Thank you for visiting my blog – I hope your day turns out just the way you want it to.

It’s in those little moments – when the wind nearly blows away your sausage bun and the kids giggle behind the cabins – that life feels most real.

Are you planning to go out and explore by camping this year? Where are you headed?

Will you be staying here in Sweden, or are you setting off to explore Europe?

#Husbilsliv #HighChaparral #Campingvardag #Familjetid #Barnlek #ResaMedBarn #Potatissallad #BlåsigaDagar #SkrivaPåResandeFot #TeknikensUnder #LVL2 #BloggSverige #DagensÄventyr

#RVLife #HighChaparral #CampingDays #FamilyTime #KidsPlay #TravelWithKids #PotatoSalad #WindyDays #WritingOnTheGo #TechMadeEasy #LVL2Adventures #SwedishBlogger #TodaysAdventure