ADHD och neurodivergens-arkiv - Sida 31 av 84

Smittar ADHD eller?

Carina Ikonen Nilsson / 3 mars 2011

Har tänkt på en sak som Ragnevi tagit upp, tadalafil som även är en liknelse som jag själv har. Han pratar om att han inte tror att någon av tristess springer till sjukvården och frågar om en utredning om ev ADHD mm. Jag brukar säga att jag inte sprang i väg till ICA för att inhandla lite ADHD. Samtidigt som jag skulle vilja kunna springa i väg till ICA för att inhandla just det där unika ”Skärpet” som skulle kunna skärpa mig, mind men tyvärr så finns det inte. Eller i alla fall har jag inte hittat det. Utan ADHD ingick liksom i paketet i mig, no rx det var med från början, och det där skärpningsskärpet saknas fortfarande i ADHD i mig. I veckan som varit har jag och maken varit på Utvecklingssamtal och tänka sig att just denna gång tror jag det slog lite rot i just läraren.

Vi fångade upp henne just där hon hade sitt intresse, spann där vidare på just det. Hennes intresse var biologi och just nu pratar de om gener och dna, genast pratade vi om artikeln som kom ut för ett tag sen. Artikeln som handlade om Dna och Kedjornas trasighet = ADHD. Genast just då Fick vi kontakt Just i sambandet biologi, DNA och ADHD. Jag såg att denna lärare tittade med andra ögon på mig. Ögonblicket blev elektriskt vackert, samtidigt som hon i sin syn på mig, såg en kvinna med ADHD som har barn med samma problematik.

Jag inbillar mig att hon just i det ögonblick fick bortsopat alla tankar om dålighet i föräldrarollen, att det faktiskt inte längre i henne bodde uppfattningar om att ADHD är en uppfostring och gränslöshets-slapphet i Föräldraroll. Utan nu Såg hon i ögonblicket att ADHD är en funktionsnedsättning som handlar om Dåligt arbetsminne, svårigheter med fokus, svårt att härbärgera Hyperaktivitet, Svårt med igång och avslutnings saker. Thåström Sjunger Jag vill bli, Jag vill bli Elektrisk. Men inte min grej att bli elektrisk, men att just befinna sig
i det elektriska sammanhanget i Utvecklingssamtalet i veckan var helt okey! Det gjorde inte ens ont.

Hur tänker man om det nu är så att ADHD inte skulle handla om genitik? Ett genetiskt arv? Jo just det Miljö….. Men ändå

Hur tänker man? Smittar ADHD iså fall i miljön som en förkylning? Eller kanske är det en sexuell överförbar sjukdom? Jo så är det ju faktiskt, fast det är ju mera som en sexuell överförbarhet av just fortplantning. Där celler delar sig och bildar en ny energisk spännande gudomlig individ, som i sin unik-itet, i sitt ginetiska arv, har mera av vissa tillgångar. Men då kanske inte handlar om fokus i stort i allt, utan mera i hyperfokus i vissa intresseområden……

Jag vill bli, Jag vill bli …. Nej det ville jag ju inte. Jag vill befinna mig i de elektriska sammanhangen

http://www.hjarnkoll.se/Engagera-dig/Bli-en-supporter/

Smittar ADHD eller? Läs inlägg »

Återseenden

Carina Ikonen Nilsson / 27 februari 2011

Möte från historian. I verkligheten idag, cialis på Torp närmare bestämt Ica. Lycka, Energikick, gladhetsceller och en massa positivitet flyttade in i mig. Min klokhets kollega stod längre fram i kön. Självklart var jag bara tvungen att gå fram och hälsa. Dessutom fick jag förmånen att träffa Kollegans andra hälft som jag hört talas om så mycket innan. Våren 2007 var det då jag senast träffade just denna kollega så många år har gått. I mötet blev det energier och härlighetskänslor inom mig. Denne klokhet är ju någon som jag ofta lånar klokhet ifrån då jag behöver. Det var så roligt att återse honom.

I morgon blir det en återträff För oss ambassadörer, inom (H)järnkoll, Vilket oxå ska blir roligt att återse, få höra vad och vart deras resa varit och är på väg. Några har jag ju träffat innan under året som gått, andra inte, så det ska blir roligt och spännande. Men det är ju det där med att packa ihop, sova någon annanstans som är mindre roligt. Men det får gå det med.

Lev idag just nu! Just nu ska jag nog måla lite igen.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

Technorati-taggar: (H)järnkoll,Attityduppdraget

Återseenden Läs inlägg »

ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

ADHD, Empati, Acceptans, Tolerans, Förståelse

Carina Ikonen Nilsson / 25 februari 2011

Idag är en ny dag och nya tag, cialis men känner att kraften inte finns. Den är totalt borta och förbi. Igår var det en bra dag, Compassen hade ordnat en kväll med fika och trevliga människor. Jag lär mig så mycket på sådana träffar, ser olikheter och likheter i en salig blandning. Vissa saker känns igen och det liksom bubblar runt i magen av den dynamik som blir till, då jag får förmånen att tillhöra ett sammanhang av acceptans, tolerans och empati. Tänka sig den empatilösheten som så ofta förr pratades om i ADHD sammanhang är något jag aldrig mött.

Självklart är det olika, vi är alla olika och som jag nämnt innan Så Gillar jag Olika. Empati finns och finns inte, men tänker mig att stämpeln kanske borde bo i ett annat sammanhang än inom de neuropsykiatriska. Kanske är det just den avsaknad av acceptans som ibland är bemötandet av någon som har just dessa tillgångar.

Om jag av min omgivning blir bemött utan acceptans, och empati så är det ju svårt att lära sig att själv visa empati. Själv har jag nog För mycket empati, så att det blir till skada för mig själv. Eller i alla fall så gör det ont ibland.
Inte springer jag runt och hackar på människor för att de alltid håller sig till ämnet, eller inte avbryter. Jag vet att människor som har samma tillgångar som jag själv har, ofta får en släng av att du alltid avbryter, eller att du aldrig kan hålla dig till ämnet. I sammanhang där acceptans bor spelar sånt ingen roll, i sammanhang där acceptans bor blir jag och andra människor med mig tillgångar just för att vi liksom är lite hoppiga och ombytliga.
Jag vägrar att ta död på saker i mig, nu, efter att jag fått min diagnos för just alla dessa saker har jag i 40 år försökt inte visa, skärpa till och ta i kragen och Nej! Inte, Kommer inte på frågan, Jag har till och med kastat kragen, eller den har ju aldrig funnits, Idag har jag slutat leta.

Idag är jag JAG, som Jag är i mig i mitt JAG. För då är jag som bäst i mina innersta tillgångar av tillgångar.

Lev idag, Just nu för Historian är nått man minns, framtid är något som inte finns just nu för just nu är det Nu.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

ADHD, Empati, Acceptans, Tolerans, Förståelse Läs inlägg »

ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

(H)järnkoll = Verktyg

Carina Ikonen Nilsson / 23 februari 2011

Idag har det varit ett besök till Herr Damp Doktorn. Det är besök där kunskaper och förståelser flyttar in i massor hos mig. Just den doktorn vi har är grymt duktig på att förklara så att jag förstår. Har ju även skrivit om just denna doktorn i min Bok.

”Jag föredrar att kalla mig impulsiv”.

Fick idag Nyhetsbrev från (H)järnkoll. (H)järnkoll belyser tystnaden som bor i samhället. Tystnaden runt Psykisk O-hälsa/hälsa. Det visar sig menar man inom projektet att just denna tystnad och Okunskap även finns bland Chefer och arbetsgivare. Därför har nu (H)järnkoll arbetat fram en handlingsplan, illness en väl genom arbetad folder. En tydlig struktur visar och ger Verktyg till arbetsgivare och personalansvariga, treatment när personal råkar ut för psykisk o-hälsa. Men framför allt belyser den vikten av att hela tiden arbeta och sträva emot en god arbetsmiljö.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

(H)järnkoll = Verktyg Läs inlägg »

ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

(H)järnkolls reflektion och andra tankar.

Carina Ikonen Nilsson / 20 februari 2011

Jo så är det, pilule har ju svårt att ha samma hela tiden, there jag gillar ju olika, förändring. Så som jag förr möblerade om hemma. Så möblerar jag nu om i blogen i stället. Mycket roligare och mycket enklare.
Bakgrunden är en tavla som jag målat vilket är en illustration som jag använder då jag är ute och föreläser. Den andra bilden är ju som ni kanske känner igen framsidan av boken

”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv”

Vill passa på och nämna min favorit av låtarna igår, Brukar inte titta på melodifestivalen. Jag tycker det egentligen bara är ett spektakel. Igår tittade jag, för Sebastian som jag gillar skulle vara med. Han var bra tycker jag, borde vara en av dem som kom till final i alla fall till andra chansen. Men jag hittade en ny favorit hon bara ramlade in i hjärtat på mig. Hennes sprödhet, hennes text som var en text som handlar om samma saker som jag själv skriver om i mina skrivpuffar. Gillar hennes budskap och texten var så grymt sann tydlig och bra.

Vill även säga nej tack till Ph som använde sig av mindre bra ord i sammanhang där det borde visas mera respekt med tankar i (H)järnkolls anda! Fy skäms på dig Lena Ph och ditt mindre bra uttryck som var psyksjuk,om Peter Stormare. Som mera i rollen verkade spegla någon som var rädd för sina mera kvinnliga sidor, och dolde dessa sidor genom sitt hårda maskulina skal. Det brukar jag inte kalla psyksjuk utan Homofobier. Garderobsspöken.

Du och SVT borde veta bättre det finns människor som tar illa vid sig.

Jag blir mest bara trött, för det är just de här attityderna som vi ambassadörer skall sopa bort. Få att flytta ut, kanske är det just till Vetlanda dessa borde flytta eller jo just det det kanske är där de bor. Inskränktheter och okunskaper hör inte hemma i SVT och i Melodifestival-sammanhang.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

(H)järnkolls reflektion och andra tankar. Läs inlägg »

ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Fas tre och kritik

Carina Ikonen Nilsson / 18 februari 2011

Blir rädd när jag läser, story känner oro och tänker vart är vi på väg?

Vart kommer detta sluta?

Nu ska det tystas ner och brytas sönder, Människor i fas tre kommer att fasas ut till tystnad.

Känner själv en tjej som bor i vårt avlånga land. En duktig tjej på alla sätt, förr om åren var det jag som försökte få vett i henne. Nu är det istället hon som försöker att få vett i mig.

Idag har hon en praktikplats där hon lär sig logistik och lager, innan var hon i ett fas tre projekt som hon flydde ifrån. Varför? Jo just för tysnaden som man ville att hon skulle hålla sig till.

Det fas projektet som var till för att hjälpa människor, var ett projekt där man utnyttjade individerna till den graden att de inte orkade berätta om felaktigheterna som begicks av arbetsgivaren. Där till det välkända forumet där alla pratar i de dunkla vråerna, för att sedan då det lyfts fram i ljuset tystas ner och ingen vågar säga det som de sa innan chefen var där.

Jag är rädd att det är så det funkar idag.

Sjuka människor förlorar idag jobbet och slängs ut i arbetslöshet. Där sedan sjukkassa och arbetsförmedling tillsammans skall samverka för att hjälpa individen. Idag visar det sig istället att dessa långtidssjuk/ arbetslösa människor skall Hjälpa Företag som livnär sig på fas treprojekt att få inkomster. Där till får dessa inte komma med kritik om det företag som de är stationerade på, utan att de stängs av.

Vart är vi på väg?

Är det verkligen så vi vill att samhället ska behandla människor?

När ska vi sluta att vara så förbannat tysta, fogliga och lagom?

Hur långt tillbaka i politiska generationer ska vi gå?

Snart är vi där, där vi tacksamt kommer att niga och bocka för den lön vi arbetat oss till!

Det är inte detta samhälle som jag vill ge till mina barn.

Det är inte detta samhällsklimat som jag vill vara i.

Fas tre och kritik Läs inlägg »

ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Listig

Carina Ikonen Nilsson / 14 februari 2011

Idag eller nu på morgonen har det varit en morgon med strykningar på göra listan.

Alla de där lite jobbiga sakerna att göra som gör lite oro i magen har jag nu börjat beta av. Eller börjat det blev ett samtal till 2 och nu är listan klart. Självklart borde jag kanske gjort det förra veckan eller egentligen förrförra. Men nu är det gjort Jippi, malady en lista borta nu finns det ju säkerligen annat som borde göras men hmmm Rom byggdes inte på en dag, så det får bli en annan dag tror jag.

Idag ska det hämtas bil en ny vit liten SAAB liten och liten artic vit tror jag det va….

Är inne i ett flyt känns det som ……

Listig Läs inlägg »

ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

(H)järnkoll

Carina Ikonen Nilsson / 21 januari 2011

livskraft är en kraft som är så otroligt ovärderlig och vacker. Skulle det gå att färgsätta just livskraften som behövs nog alla skalor och lite till. Ja man skulle nog till och med behöva uppfinna helt nya färger för att livskraften skulle kunna belysas i den kraft den är.

Det var en parantes, ask om livskraft bakom denna kraft i denna, site kraft bor en liten människa. Beroende av kunskapstörst så visar det sig att denna lilla människa antingen kan vara liten eller stor, här handlar det inte om storheten i storlekar. Utan om helt andra saker, Hur människan blivit behandlad av livet själv, vilka omgivningar och vilka bekräftelser som bott hos just honom eller henne. Människans stor och liten het är ibland beroende av omgivningarnas yt-kunskaper och okunskaper. Det min mamma tyckte kanske är något som bor i mig,eller så gör det det inte. Detta beroende på vart jag är, vart jag har varit, och vart jag är på väg.

Klicka på bilden så kan du beställa min bok.

Min Bok uppmärksammades i Tidningen hälsa.

När jag föreläser börjar jag berätta att Var fjärde svensk skulle inte vilja ha en arbetskamrat som har ett psykiskt funktionshinder, Alltså skulle var fjärde svensk inte kunna tänka sig att ha mig som arbetskamrat. Funderar på alla de arbetskamrater jag haft, om de har sådana tankar. Mina funderingar säger mig att: nej, jag tror inte att det är så. För dessa känner mig, och vissa av dessa har jag fortfarande kontakt med.

Lika väl finns det människor (kanske då inte mina fd arbetskamrater) men det finns de som inte skulle bjuda hem en granne om denne är eller har varit patient inom psykiatrin. Inte handlar det om kunskap då inte, utan om rena okunskaper och fördomar, och då gör det mig inget att jag inte är välkommen för just den inskränktheten är jag faktiskt rädd för. Kanske just det som jag är mest rädd för eftersom det är sådan som kan göra mest skada. Just det här är något som SVT uppmärksammat och Rikard Bracken reagerar på.

Ja du, Rikard du är inte ensam, Jag är med, Kan till och med känna att alla de Människor ut i Sverige som jag har, och inte har träffat, som är ute i samma svär som mig, som oxå är Attitydambassadörer. De står även de på just denna fronten. Tror till och med att vi är ännu flera om vi tittar ut över havet av människor. Jag tror att kunskap och verkligheterna inom detta område, skulle och gör nytta. vilket kommer att leda till att inskränktheten flyttar bort till landet “inskränktlandia” för i just vårat samhället tycker jag inte de får plats fast kanske får de plats genom att jag vågar bjuda hem dem på middag.

Jag kan tillägga här att jag är en duktig kock, så maten lika väl kunskaperna kommer att komma till sin plats. Var fjärde svensk vill inte arbeta med någon, 17 % skulle inte bjuda hem någon med ………..

Ser att vårat uppdrag ger plast åt attitydförändringar och redan nu finns mätbara skillnader på ´s sidan 17 till 11 %

Just nu sker förändring för jag har just bestämt att jag ska bjuda hem min största rädsla på middag. Jag ska bjuda inskränktheten på små gemytliga måltider, och ge mig den på att få inskränktheten att ta till sig kunskaper och mod. Så att han faktiskt bjuder igen, men med förbehållet om han kan laga mat. Han eller hon får inte heller bjuda mig på Lever. För just Lever där bor min inskränkthet. Jag är till och med allergisk.

Lev idag lev nu Få ( H ) järnkoll

(H)järnkoll Läs inlägg »

ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Malix, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Min Bok uppmärksammas i Tidningen Hälsa

Carina Ikonen Nilsson / 17 januari 2011

Min Bok uppmärksammas i Tidningen Hälsa Läs inlägg »

ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Q-grupp med ADHD där var jag en del……

Carina Ikonen Nilsson / 31 oktober 2010

Igår var jag i GBG. Kvinnor som har lite liknande erfarenheter eller i alla fall lite liknande egenskaper som jag själv har. ADHD asså. Jag känner att det är viktigt att träffa andra som har lite liknade egenskaper och erfarenheter som liknar mina. När jag är tillsammans med kvinnor som har ADHD, health så blir min erfarenhet att utanförskapet försvinner ut, help det finns inte längre. Klokheter ploppar upp hos oss, shop som svamparna i skogen gjorde detta året. Tillsammans blir vi klokare, visar och vi lär varandra. Jag fick massvis med lästips som en av kvinnorna hade med sig. Men tänker leta reda på om det finns i talböcker. Ju fler år jag blir, ju mera ser jag att jag ska sluta kräva saker om mig själv. Där av letandet av talböcker, istället för att jag ska kämpa med läsning.

Insikten i går var en gammal insikt, en inte allt för gammal men ändå något år gammal. Jag fick det ännu mera befäst i mig, att det är viktigt att vi träffas och är tillsammans någon gång ibland. För i dessa sammanhang blir på något sätt förståelsen större, acceptansen finns utan att man ber om den. Kreativiteten flyttar inte in, den finns där bara. Den bor liksom inne i människor som har lite av adhd gener. Påhittighet, och utan-gräns-tänket är där helt gratis. Överlevnad strategier jo, visst är det så alltid.

Våran påhittighet och kreativitet är en form som hjälper till att stå ut. Nu vet jag inte hur det är för andra men utifrån mig själv handlar det om att överleva, stå ut och få någon form av livskraft. Den kreativitet som dog efter min bok ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv´´ tog död på en bit av mig.

Det var en bidragande orsak till att jag blev sjuk. Idag när kreativiteten återigen hamnar där den ska vara känner jag mig friskare. Känner mig helare. Får mera kraft. Orkar liksom att andas ……

Här skall till en massa kärleksfulla tacksamhetstankar.

Tack för att jag fick kraften till mig att åka enda ner till GBG, och träffa dessa kvinnor. Synd att det är så långt att åka men det är värt varje mil.

Tack för att jag fick vara en del i detta sammanhang och att jag fick ta del av eran gemenskap. Just sådana sammanhang gör att jag mår bra och fylls på med energier.

Tack för att jag fick träffa er alla ni härliga impulsiva underbarheter till kvinnor som har liknande egenskaper som mig själv. Ni gör mig mindre konstig, ni hjälper mig att se mig som en del i en helhet.

En liten saknad fanns bara i går, det var den kvinnan som jag träffade första gången som jag var i ett sådant sammanhang. Min tvillingsjäl hon var inte med, och jag vet att hon skulle ha trivts just igår i det sammanhanget. Men du finns där tvilling, i mina tankar. Saknar dig och dina tankar.