Kategori: ADHD och neurodivergens Sida 33 av 84

Vet inte om jag vill ha ett svar, pilule men Funderingar finns det i mig i massor. Massvis med funderingar i kilovis, det är Råttråtta otillgångar i ADHD när man inte vill ha alla tankarna just nu. Har funderat i massvis i helgen över allt och inget. Sjukt och Osjukt, vad är sjukt och vad är Osjukt? Är ADHD en sjukdom? Nej inte för mig, Men den kan ta mig råtta göra råttont i fel miljöer. Är det ett funktionshinder? Nja, vill jag säga för tillgångar jorå det finns det, men i tillgångarna gömmer det sig ibland lite o-tillgångar. Otillgångarna kan vara att i vissa sammanhang skulle jag behöva vara lite mera koncentrerad. Men då i vissa fall asså, sipprar koncentrationen ut och vägra flytta in just då. Det är då som jag kommit på att min underverkspenna ska komma till användning. Tyvärr så glömmer jag liksom av det då jag behöver den. ADHD –otillgång, har hjälpmedlet men missbedömer min förmåga att komma ihåg att jag är ganska så glömsk. Funderingstillgången blir att göra ännu en lat-hund, som det så fint heter. ADHD –otillgång i sammanhanget blir att jag gör det sedan, hm Min missbedömning igen om glömskan att sedan är så långt långt bort du kan tänka dig. Här kommer det en funktionstillgång som jag behöver utifrån, precis som maken är klockan, skulle jag behöva någon som satt på min axel och sa till mig.

Du När är sedan? När menar du att sedan är? Skulle vi kunna boka in det i din planeringskalender, tror du? Tror du att du skulle kunna göra det med en gång? Jaha! Du menar sedan, men efter som jag nu är ditt funktionstillgångs redskap skulle jag vilja att vi tog tag i det med en gång. Kom sätt dig här nu och istället för att lägga in uppgiften i planeringen så gör lathunden med en gång. Herre gud min skapare vad effektiv jag skulle vara om det fanns en Högeraxelhjälpare. Jo, jag vet min KBT terapeut har nämnt det att det finns sådana boendestödjare, (hm är ju själv en habass, som hjälper människor att bli mera självständiga) men Jag vet inte om jag någonsin kommer enda dit fram. Jag behöver ju bara skärpa till mig. J Är det någon som har ett skärp extra, så jo tack.

Men först lite om min dotter………

Jo du, view den dottern går inte av för hackor. Det fick jag ännu ett bevis för idag, help just nu. Jag satte mig här bakom skärmen, sovaldi sale ryckte på armarna över att det var en vit hopvikt lapp på mitt skrivbord. Raket tankar om att R8 nu har jag missat nått igen. Trodde att historiska misstag upprepade sig. Misstänkte starkt att kvartsamtal var något som inte jag varit delaktig i och att dottern, bara lagt en lapp från läraren här om vad jag missat. Nu var den ihop vikta lappen något helt annat. Den hade överskriften: Blickar tillbaka, den sa mig att den flickan, hon är lik sin mamma. Hennes mamma som är jag, har liknande skrivartalanger och vi skriver på sätt som liknar varandras. Blev från första raden i hennes text fångad av historian som hon skrivit. Sorgen, utanförskap, människors öden av missbruk, missär och misshandel. Min dotter har drömmar om att bli psykolog, en dröm som även jag haft, men den har flyttat ut. Min dotter vill även bli polis, behandlingspersonal, ja ni vet hela svängen, nu visar hon sina skrivartalanger skrivtillgångar där hon förmedlar känslor av sorg, ångest och hopplöshet. Idag, just nu så tänker jag som min gamla farmor, tänkt om mig. Den dottern, hon är en konstnärs själ, den tjejen ska jag uppmuntra till att fortsätta skriva, skriva och skriva. Alla dessa ord blev skrivna i dag. Idag hade jag tänkt skriva om min roll som (H)järnkolls ambassadör och mitt uppdrag i går. Känner att jag inte skrivit klart, men om ni tycker att det är för mycket text så ta en paus, hämta lite te eller kaffe. Eller surfa vidare och kom tillbaka om ni är intresserade av (H)järnkolls ,uppdraget.

Jo, igår var det en super spännande dag, en hel-bra-ighets dag, träffade så många trevliga, underbart snälla och öppna människor. Psykiatrins dag i Borås, jag var den som skulle prata redan kvart över ett. Satt nästan längst fram och kom på att HJÄLP! Hjälp!! Nu är det på riktigt. Det är riktigt dumt att ha sådana tankar när det är tio minuter tills man ska upp på en scen och bjuda på sig själv. Det kom jag på och hittade till det jag tränat på så länge ”Att leva i nuet” tankarna (H)jälp byltets ut till vad har jag för problem just nu? Svaret blev inga, det är ju där uppe på scenen som jag valt att se problem. Det lugnade mig för stunden. Sen kom nästa besvärjelse. (H)Jälp Rickard Bracken (H)järnkolls projekt ledare han ska sitta här och tycka om eller inte om mitt utförande och min berättelse. Leva just nu och mindfullness….. blev till igen. Herregud vem är han, han är ju också en människa och ja om jag gör mitt bästa så kan jag inte begära mera av mig. Hur skulle jag då kunna inbilla mig att han begär mera av mig. Han gjorde inte det. Dessutom kom han med kloka ord om min make som är mitt kognitiva (H)jälpmedel. Han gav mig också en ny tanke om att min make kanske ska slippa arbeta som kognitionsmedel, fast Jag är ju på god väg att göra min make arbetslös. Använder mig ju av google och telefonen i massor nu, för att slippa mänskligt tjat. Så nu är det google och mobilen som påminner och påminner om allt. Just nu påminde den om att jag ska sluta skriva. Men jag försvarar mig med att ”Jag skrev ju inget igår…..”. Dessutom vill jag fortsätta om går dagen. Jag genom förde alltså mitt uppdrag. Kände just då det helt ok, för nedanför scenen satt en herre och nickade, log och jag kände mig uppmuntrad och blev tryggare av hans varma nyfikna ögon. Det visade sig senare att han var den kloka psykiatrikern som skulle prata efter mig. Nu skulle jag önska mig en sådan herre längst fram, varje gång jag föreläser för han ingav trygghet.

Överläkare Per-Anders Hultén var den uppmuntrande herre, som satt längst fram. Han föreläste efter mig. Dessutom lyckades han få vissa fördomar att försvinna från mig. För jag fick tidigt klart för mig att denna man hade humor, Trots att han var överläkare och psykiatriker. Han var i stilen med våran egna dampläkare som jag skriver om i min bok. Urhärlig ,eller är det så att jag har en fallenhet att uppskatta dessa lite mera egenhets läkare. Tänker inte söka svar om det just nu, utan bara acceptera att det är just så att jag har förmånen, att träffa på speciella urhärliga människor som har samma intressen som jag själv. Vilket är att sprida kunskap, förståelse och klokheter.

Efter den humoristiska och allvarsamma i ett, överläkaren Hultèn så var det min vän som jag redan första gången jag träffade henne tyckte om. Hon är som jag (h)järnkolls ambassadör. Eller Ambassadör inom det kunskapshöjande projektet (H)järnkoll.

Carina Hasth, som berättade om o c d / tvång ur ett anhörigperspektiv. Intressant och ska nämna det ärligt, det gjorde i vissa områden riktigt Djä…. R 8 ont i mig. Efter som hon och mitt kognitiva-livs-hjälpmedel, skulle kunna ha utbyte av varandra i former av att byta erfarenheter. Mera säger jag inte just nu.

Efter Carinas föredrag, så fick vi kunskaper om hur nyheterna under 20 års tid lyft fram psykiatri bra/ och mindre bra saker. Här fick även jag be några av fördomarna i mig flytta ut. För det visade sig att de inte bara skriver och belyser det tragiska, och brottsidentifikations psykiatriska. Bilden av psykiatriområdet en avhandling om nyhetsrapporteringen i rapport 1980-2006. Ann-Sofie Magnusson.

Här vill jag tillägga att då vi avslutade kände jag då jag stod vid sidan av Ann-Sofie en trygghet genom att stå där. För hon kändes lite som en eftertänksamhet innan konsekvensen.

Det var även en kille från Borås tidning uppe på scenen det sista tyvärr har jag glömt namnet på honom och på tjejen som var från radio sjuhärad.

En hel intressant eftermiddag där jag fick kunskaper, insikter, och skratt. En eftermiddag där jag fick förmånen att vara en del i ett större sammanhang, där vi verkade för att avverka fördomar, genom att påverka attityder. Tillsammans är vi starka, tillsammans slipper vissa av oss att dölja våra till och o-tillgångar.

Tacksamheten vilar i mig idag, tacksamhet över att jag får möjligheten att vara en del i Projektet (H)järnkoll. Det projektet som gör att andra senare kommer att slippa bli bemötta, med mina historiska bemötningsminnen.

Tack till dig som orkade läsa enda hit. Som vanligt är det min ADHD, som skapar lite mera ord, än andra de skulle kunna klara sig på hälften.

Här en liten bild av konstnären Ulrika Thunstedt.

Och en påminnelse igen om min vän Jerry och hans webbjoker som med din och min hjälp kan bli ett bidrag i melodi festivalen.

//malix

Lev idag just nu, här skiner solen….

Här är en ny och enormt bra låtskrivare. Han är även en duktig gitarrist. Detta klipp ligger ute på SVT och kan tydligen bli en joker i melodifestivalen. Tjejen som sjunger vet jag inte så mycket om, see förmodligen eller jag misstänker att hon är en klasskamrat till Herr Upphovsman: Jerry Sillah. Jerry är även den killen som är upphovsman till mitt ljudklipp där jag försöker visa på hur det kan upplevas att ha ADHD. Många blir gripna av det oljud som ljudklippet är men det är effektfullt och ger mera förståelse för hur det blir svårt att koncentrera sig. Det visar ju även på att miljön är en viktighet i ADHD.

Nu var det inte ADHD och mig jag skulle prata om, physician utan Jerry som jag under ett par år känt. Jerry han är en kille som vet hur Man gör för att uppnå sina mål. Jag önskar att jag hade lite av hans styrka i att våga släppa taget om oviktigheter, medical för att istället fånga viktigheterna i det egna livet. Just det är Jerry bäst på, att göra det som är hans livsuppgift. Han lägger liksom ingen kraft på sådant som inte för han närmare sitt mål. Han är en otroligt bra textförfattare, gitarrist och musiker. Just nu studerar han på Högskola i Skövde, musik och ljudproduktion som är en 2 årig högskoleutbildning. Jerry han ger mig då vi träffas helt unika och andra sidan avuppfattningar. Han ger mig liksom nya tankar då de gamla inte längre håller.

Bf3cDu5YYlA

Nu skulle jag vilja att ni klickar på länken, så ni kan lyssna på det bidrag som han kan ha möjlighet att bidra med till melodifestivalen. Röstar ni sedan genom att SMSa 213 så har han en chans. Numret som ni ska smsa till är 722 11, kostar 3,60.

http://svt.se/2.143015/jeanette_norlander_-_lat_oss_ga?lid=puff_2184479&lpos=lasMer

här är en länk till hans blogg som jag just hittade.

Sitter och lyssnar på radion, seek förundras hur journalister kan intervjua SD utan att visa sin egen uppfattning. Hur klarar dem det? Hur blir det så? Själv tror jag att jag själv inte skulle klara av sådant. Mina uppfattningar och sådant som jag tror på, visar sig utan att jag ens är medveten om det. I mig är det något som jag tycker om, hos mig. Jag vill att människor ska veta var jag står. Blir själv osäker och otrygg då jag möter människor där jag behöver gissa mig till, vad dom vill och vad de egentligen tycker. Har suttit och letat helg kurser i mindfullness och Yoga. Tänker att det skulle vara ett bra sett för mig att verkligen lära mig det, om jag provar på under en sammanhängande helg. För skulle det vara en kurs på någon timma i vecka, så glömmer jag av och minns inte. Kommer säkerligen på den första och eventuellt den andra träffen, på sådana kurser. Därefter blir det oj jag glömde det, var det idag, oj då, är det i dag, det är den dagen jag som …….. Därför tror jag mera på en kurshelg, där man har ett datum och är borta hela helgen. Det funkar bättre för mig. Det jag hittade var det här som jag tror passar mig. Nu ska det bara letas fonder för syftet. Hälsohörnan men fonder först inte boka fonder först ……. Ibland känner jag mig som Pippi Långstrump

Då har nu dagen inträtt den dagen då den psykiska hälsan ska stå i centrum. Oavsett psykisk hälsa eller o(H)älsa så är det världsdagen i dag. Ringarna på vattnet skall spridas. Jag är en av ringarna.

Jag i min ring är att jag har viljan att påverka för att avverka fördomar. Våra fördomar föds av våra rädslor. Fördomar och jag är just nu att jag borde påverka mig själv. För utan min egen kamp och att må bra och mina fördomar om mediciner så hade jag inte suttit här just nu. Min rädsla är en grund i rädslan för tabletter, diagnosis rädslan för att bli beroende av tabletter. I samma stund som min arbetsträning kom i gång, vaknade sömnproblemet igen. Tre timmar sömn på natten är många timmar om jag inte använder mig utav en insomningstablett. Idag har jag nog sovit en av de tre timmarna. Jag borde gilla läget och inte klaga. Men inser att det läget, är inget läge jag gillar. Inser att jag kanske än gång till skall jobba med mig själv och försöka intala mig att bara insomningen blir av så kommer jag må bättre. Men inom mig skriker och skränar min tro om att min sömnlöshet just nu berättar saker för mig. Inom mig hör jag min lilla flicka berätta för mig att jag skall stå på mig. Sover jag inte idag, så sover jag imorgon. Den enda lilla motståndstanken i det, är att jag har en familj jag har barn som behöver en mamma som är lite pigg. Jag i mig vill ha chansen, till att i alla fall göra det bästa av min dag. Då vill jag inte gå omkring i en dimma av förlorade timmar av sömn. Ännu är ju natten eller morgonen tidig och tea´t i min kopp kanske nu har gjort min kropp, mina tankar lite mera sömniga. Dessutom har alla orden här hjälpt mig att bli av med några av mina osovartankar……..

Lev idag just nu, just nu ska jag sova……….. igen……… //