Tidig morgon – ja, men det är alltid härligt när dagen börjar med sol. Midsommaraftonen har anlänt, och allt är förberett: sillen och potatisen väntar i kylen, jordgubbarna likaså. Snart bär det av till Ödeborgsvallen för traditionsenligt firande.
Midsommar – en svensk kärlekshistoria
Midsommar är en av våra mest älskade traditioner. En hyllning till ljuset, grönskan och gemenskapen. Med blomsterkransar i håret, dans runt stången, musik, skratt och god mat skapas minnen för livet. Det är något magiskt i luften – sommarens hjärtslag.
Familjebesök och små ögonblick
Igår kom min brorsdotter hem till oss. Hon tillbringade mest tiden inne hos lillkillen, men några glimtar av henne fick jag allt. Jag hade packat med badkläder – bara utifall att – men badlusten fanns visst inte där i år.
En kväll med min bror
På eftermiddagen kom även hennes föräldrar och hämtade henne. Min lillebror är sällan här, men när han kommer uppskattas det extra mycket. Vi satt ute på altanen i solen, trots att vinden gjorde oss sällskap. Det blev en härlig kväll fylld med samtal, skratt och det där efterlängtade lugnet man får när man umgås med någon som alltid funnits där. Sådana stunder är få – vi har alla fullt upp med våra liv – men just därför känns de extra värdefulla.
Musikpaus & återhämtning
När kvällen sänkte sig hade jag och maken en musikkväll. Vi satt i soffan och bara lyssnade. Inget bokskrivande igår – ibland behöver man ge orden vila för att kunna hitta nya.
Så idag firar vi inte bara midsommar- utan även de där små stunderna som betyder allt Önskar dig en Härlig Midsommar!
Trevlig midsommar! Ta hand om dig och de dina. Njut av värmen och allt härligt som är just i den här tiden.
Visste du att…
Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Midsommar har rötter i förkristen tid? Den firades ursprungligen för att hylla solen och naturens krafter vid sommarsolståndet – en tid då man trodde att jorden var som mest magisk och fruktbar.
Midsommarnatten ansågs magisk? Enligt gammal folktro kunde man drömma om sin framtida kärlek genom att plocka sju (eller nio) olika blomster och lägga dem under kudden.
Midsommarstången inte är ursprungligt svensk? Den kom troligen till Sverige från Tyskland under medeltiden, men har blivit ett av våra mest älskade midsommarinslag.
Älvor och väsen sades dansa i midsommardimman? Förr trodde man att naturväsen var extra aktiva under midsommarnatten – vissa la till och med ut små gåvor för att hålla sig på god fot med skogens makter.
Det blev inte riktigt som jag tänkt mig i morse. Planen var frukost ute med ungdomarna, men deras intresse var minst sagt svalt. Så jag satt här hemma, med en tallrik müsli och lät tankarna vandra vidare till boken jag skriver på. Vinghästen i skymningen – ett sagoprojekt som just nu fyller mina kvällar, mitt hjärta och mitt mod.
Skriva med dyslexi – när orden vill något men fingrarna gör annat
Att leva med dyslexi innebär inte att man saknar ord – tvärtom. Orden finns ofta i överflöd, men vägen från tanke till text är krokig. För mig handlar det om att hela tiden brottas med stavning, meningsbyggnad, och ett språk som inte alltid vill samarbeta.
Det kan vara frustrerande. Tröttsamt. Ibland får jag läsa om en mening tio gånger innan jag vet om den blev rätt. Eller så vet jag vad jag vill säga – men vet inte hur det stavas, hur orden ska sitta ihop. Bokstäverna byter plats. Orden hoppar. Tankarna springer före.
Jag har aldrig låtit det hindra mig från att skriva, men jag har behövt mycket stöd. Första gången jag gav ut en bok hade jag hjälp av en vän i Stockholm och en granne här i byn – de hjälpte mig rätta. Idag hjälper AI mig. Det är inte samma känsla, men det fungerar. Och viktigast av allt: det gör det möjligt för mig att fortsätta skapa.
Att skriva med dyslexi är som att springa ett maraton i gummistövlar – men jag springer ändå.
Skrivkvällar och bokdrömmar
Kvällarna ser helt annorlunda ut numera. När andra kanske slår på en serie eller lägger sig tidigt, sitter jag framför datorn och jobbar med sagan. Vinghästen i skymningen har blivit en följeslagare. En historia som handlar om mod, känslor och att våga möta sig själv – även när det känns svårt.
AI hjälper mig att sätta ordning på texten – lägger till punkter, rättar stavningen och skapar bilder utifrån mina beskrivningar. Det är ett verktyg, men berättelsen är min. Min röst, mina ord, min känsla.
Ett bad före lunch – med kalla tår och glada simtag
Igår blev det ett bad – inte ett kvällsbad utan ett innan lunch. Jag och lillgrabben åkte iväg. Eller, det var mest jag som badade. Han doppade fötterna, men tyckte vattnet var kallt. Jag simmade 500 meter och flöt en stund i stillheten. Det var ljuvligt.
Morgonbaden med badsystrarna är satta på paus just nu – tiden räcker inte. Men saknaden finns där. Det där stilla, tysta, kloka vid bryggan. En dag kanske det blir morgondopp igen.
Att våga – trots ångest och tvivel
Nu när boken nästan är färdig, kommer den där gamla ångesten krypande. Vem är jag att ge ut en bok? Är den ens tillräckligt bra? Vad ska folk tycka? Precis som förra gången när jag publicerade Jag föredrar att kalla mig impulsiv, känns det som om världen kliver in i mitt vardagsrum. Den känslan av att bli granskad är inte lätt.
Men det är också något vackert i att dela en berättelse. Och även om Vinghästen inte är min livshistoria, så bär den mitt hjärta. Den är för barn – kanske i åldern 6–10 år – men jag tror också att den talar till den vuxna som behöver lite sagokraft.
Så trots skavet, tänker jag: Jag ska publicera. Jag vågar.
Avslutning:
Tack för att du läser. Tack för att du följer med i både de modiga och de mer skälvande stegen. Och du – om du själv bär på en berättelse, men tänker att du inte kan skriva ”på riktigt” – gör det ändå. Vi har alla olika vägar. Och ibland hittar man orden, även med dyslexi.
Ta hand om dig och ha en riktigt fin dag!
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller
Du har väl inte missat min nya sida där jag publicerar E-böcker just nu finns där bara en liten kort en men det kommer att komma flera i framtiden. E-Böcker för livets stunder och känslor.
Ibland föds berättelser där vi minst anar det. Den här texten handlar om en sådan stund – en saga som växte fram i en husbil, under ett täcke, medan ett barn grät och saknade sin mamma. Det blev början på något större än jag först förstod. En saga, men också en resa tillbaka till skrivandet, till modet – och till mig själv.
Morgon med kaffe och kattskrället
Då var det morgon igen. Kaffet står bredvid mig och katten är ute på äventyr. Himlen är klarblå, och något i mig säger att det kan bli en riktigt fin dag idag.
En seg start – men sen tog det fart
Igår började dagen segt. Jag gick mest och skrotade här hemma. Klippte lite i tomatplantorna – sådär som man sett folk göra på TikTok. Men sen, plötsligt, hände något. Jag tog tag i Vinghästen i skymningen på riktigt.
Sagans födelse i husbilen
Ni vet den där sagan jag berättade för Alfred när han sov över i husbilen? Han var ledsen och hade svårt att somna. Det var då vinghästen föddes. En saga som viskade sig fram mellan godnattsånger och mormortrygghet. Sedan i lördags har jag skrivit massor. Redan på söndag morgon satt jag med datorn i knät och skrev vidare. Och igår var det omöjligt att låta bli.
Sju kullar, två pojkar och en bevingad häst
Jag håller på att ge liv åt en barnbok. En berättelse om Alfred och Tom som färdas över sju kullar – på en gammal, klok häst med vingar. Där träd gråter och tystnaden är mjuk. AI ska få hjälpa till med bilderna, men jag tänker också rita några illustrationer själv. Det här är ett hjärteprojekt.
Drömmen som fortsätter i vaket tillstånd
Inatt drömde jag om sagan, och det var också det första jag tänkte på när jag vaknade. Just nu är jag mitt i skapandet av bok två – inte alls som jag först tänkt mig. Den tar en ny riktning, som jag inte riktigt såg komma. Och det är spännande.
En profetia från förr
För många år sedan var det en kvinna som sa till mig: ”Du ska inte göra det du gör. Jag ser dig skriva barnböcker.” Då arbetade jag med flickor i en behandlingsmetod och kunde inte alls se det framför mig. Men här är jag nu. Med bokidéer, bildtankar och en saga som bär mig.
Bokdrömmar – i fysisk form eller digitalt?
Jag har ännu inte bestämt mig om Vinghästen i skymningen ska tryckas som fysisk bok, eller bara finnas som e-bok och talbok. Oavsett form – det blir en bok. En bok som föddes i husbilen när Alfred var ledsen och ville hem till mamma.
Orden jag aldrig glömmer
De här känslorna som bor i kroppen just nu – de har varit här förr. Jag minns när jag kom hem till maken efter en sen kväll i Göteborg. Jag sa: ”Nu ska jag skriva en bok.” Han svarade lite halvt på skämt: ”Ja ja, vi får se hur det blir med det.” Men jag glömmer inte hans ögon i det ögonblicket. Där och då bestämde jag mig för att visa att jag kan – trots ADHD och dyslexi.
Det har inte alltid varit enkelt. Med ADHD kommer tusen idéer, men svårt att fånga en i taget. Och dyslexin – den gör att bokstäverna ibland springer åt olika håll. Men vet du? Jag skriver ändå. Med känsla, envishet och ett hjärta som vill berätta. Det kanske inte blir perfekt, men det blir äkta. Det blir mitt.
ADHD och dyslexi – det är också en del av mig
ADHD handlar inte bara om att ”inte kunna sitta still”. För mig innebär det ofta att hjärnan är som ett fyrverkeri – fullt av idéer, känslor och projekt. Det är kreativt, men också utmattande. Fokus kan vara svårt att hålla, särskilt när allt känns lika viktigt. Men när jag fastnar för något, som sagan om vinghästen, då finns det inget som stoppar mig.
Dyslexi betyder inte att man är dålig på att läsa eller skriva – det betyder bara att man bearbetar språk på ett annat sätt. Ibland springer orden iväg, ibland blir stavningen ett litet äventyr i sig. Men berättelserna? De bor där ändå. De växer och vill bli skrivna. Och jag har lärt mig att min väg får vara krokig, så länge den leder framåt.
Jag skriver alltså inte trots mina diagnoser – jag skriver med dem. De är en del av mig, och kanske är det just därför berättelserna känns som de gör.
En annan klang
Men igår, när jag visade honom arbetet med sagan, hörde jag en annan ton i hans röst. Något i honom insåg att jag menar allvar. Den där klangen i rösten – den värmde.
En bok för barn – men också för oss vuxna
Boken riktar sig till barn mellan 6 och 10 år. Hästen är gammal och klok. Alfred och Tom är två nyfikna barn som lär sig om livet. Mormor är med – men som en biroll, den berättande rösten.
Allt är ord. Allt är bilder.
Det var länge sedan jag kände mig så fylld av ord och bilder. Allt snurrar kring Vinghästen i skymningen. Varje tanke tycks vilja bli en del av berättelsen.
Och oj – nu blev det visst ett helt inlägg om bara detta!
Nu ska jag lämna bloggen för en stund och fortsätta skriva på boken. Tack för att du läste. Jag önskar dig en fin dag – och ta hand om dig.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen vet vi inget om. Det är i nuet just nu vi lever i.
Fakta: ADHD och Dyslexi
ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar förmågan att koncentrera sig, reglera känslor och hantera impulser. Många med ADHD är kreativa, nyfikna och snabbtänkta – men har också svårt att sortera bland alla intryck.
Dyslexi är en språklig funktionsnedsättning som innebär svårigheter att automatisera läsning och stavning. Det påverkar inte intelligens – tvärtom har många med dyslexi ett starkt bildtänkande, god berättarförmåga och hög kreativitet.
Cirka 5–7 % av befolkningen har ADHD. Dyslexi förekommer hos ungefär 5–8 %.
Att skapa med ADHD och dyslexi är ibland utmanande – men också full av möjligheter.
Idag sitter jag hemma i soffan och skriver. Kaffe nummer två står bredvid mig och är fortfarande varmt. Katten – han väckte mig redan vid femtiden genom att lägga sig på mig. Han börjar bli tung, den lilla katten. Eller så gör han det extra krångligt på morgonen bara för att han tycker att jag har sovit färdigt. Kanske är det båda två…
Norge à la Fiskekakor
Igår, när vi lämnat Grönebacke, tog vi de fem milen till Norge. Halden var vårt mål – och där fick vi äntligen tag på de goda fiskekakorna! Dessutom hittade vi Römmesås, som passar så himla bra till de där fantastiskt goda kakorna.
På vägen hem stannade vi innan vi kom in i Sverige för att äta lunch. Maken gillar inte fiskekakor, så han grillade lite av korven som blev över från dagen innan. Men lillkillen – han var nyfiken på fiskekakorna jag pratat så varmt om. Medan jag stekte dem, tog han en kall för att provsmaka.
Först sa han att det nog inte var hans favorit. Men han åt ändå upp den där kalla kakan. Ju mer han åt, desto mer ändrade han uppfattning.
Vi åt lunchen ute i ett soligt Norge. Jag hade bröd till min fisk, men lillkillen tog den som den var, tillsammans med Römmesåsen. Vi hade även lite remouladsås, men han föredrog, likt mig, den där Römmesåsen – med stor aptit. Jag bjöd honom på lite brunost också, men det blev ingen favorit. Jag diskade i bilen, och sen rullade vi hemåt igen.
Vattning och växthusro
När vi kom hem packade vi snabbt ur bilen, tog hand om mat och tvätt. Nu står husbilen redo för nästa resa – som blir till helgen. Då styr vi mot Varberg.
När allt var klart gick jag bort till det lilla växthuset för att se hur plantorna mådde. De fick lite vatten, och jag öppnade luckan i taket så att de fick syre. Kanske flyger någon insekt in också och hjälper till med pollineringen. Tre stora kannor vatten fick blommorna. Sen lämnade jag dem till sitt eget öde. De behöver inte mig och min kärlek hela tiden – ibland mår även växter bra av lugn och ro för att kunna ge frukt.
Trötthet, film och kvällsmat
Sömnen som uteblev på morgonen gjorde eftermiddagen seg. Jag tände en eld och satte mig för att titta på film. Frös, trots både eld och filt omkring mig. Några snuttar av Barbie-filmen såg jag allt, men hur den var? Nja, inte riktigt min kopp te. Jag såg nog bara början och slutet, så mitt betyg är nog inte helt rättvist.
Under tiden som jag filmslumrade lagade maken lite mat. Till mig blev det några fiskekakor och lite pommes. Barnen åt fryspizza idag. Det var en sån där seg dag efter hemkomst. Kakorna var lika goda den här gången som tidigare på dagen. Lite nyheter hann jag se, och redan innan klockan slagit halv tio låg jag i sängen.
Fiskekakorna – en ny favorit?
Jo, de har faktiskt blivit en favorit även för lillkillen. På kvällen frågade han om han kunde ta några till kvällsmat – och självklart fick han det. Två av fem i familjen gillar alltså fiskekakor. Men brunosten? Den får jag ha för mig själv. Och det är precis vad jag tänkt mig till frukost idag – brunost och knäckebröd. Det kommer att smaka gott.
Inför kalaset
Idag står inköp på vår planering. I morgon är det kalas för maken. Hans mamma och några av våra barn kommer hit för att fira honom. Vi tänker bjuda på sommarsmaker – sallader, kyckling och frukt. Maken är ingen tårtfantast, så det blir nog glass med lite frukt eller något enkelt.
Jag ska göra fetaostkräm och tzatziki redan idag – det blir alltid godare när det får stå till sig över natten.
Välja ljuset, trots moln
Jo, dagarna går – och även om det bor mörka moln på min himmel just nu så väljer jag att fokusera på ljuset. Ljuset i att jag lever, även om andra önskar att jag inte gjorde det. Jag fick möjligheten att vakna till ännu en dag. Jag har människor omkring mig som vill mig väl.
Tårarna som runnit de senaste två veckorna har torkat. Och även om livet ibland gör ont, väljer jag ändå att fokusera på ljuset, livet och kärleken. Det där andra… det kan jag inte påverka.
Tack för att du läser
Jag vill önska dig en fin lördag – och tacka dig för att du är här och läser min blogg. Ta hand om dig.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Inledning: Regnet smattrade på husbilstaket hela natten. Det var som om naturen själv ville tvätta bort det gamla och ge plats för en ny dag – vår bröllopsdag. Att vakna upp i husbilen med kaffekoppen i handen och datorn i knät är en speciell känsla. Det är att vakna i stillhet, i närvaro – och i harmoni med elementen runt omkring.
Morgonkaffe, regn och stillhet
Jag har vaknat flera gånger i natt, varje gång regnet tog ett nytt andetag över taket. Dagen kommer vara som ett töcken – men ändå vilsam. Kaffet smakar inte riktigt som hemma, men det är något meditativt i att sitta här, ensam i husbilen, med mitt nybryggda kaffe och låta tankarna vandra.
Promenader, bangolf och glutenfria pizzor
Gårdagen bjöd på promenader runt området. Vi hamnade till slut vid receptionen, men bangolfen hade redan stängt för dagen. Dottern berättade att pizzan på campingen ska vara riktigt god – men eftersom glutenfria pizzor sällan smakar som man önskar, avstod vi.
19 år av kärlek på en lunchrast
Idag fyller min make år – och vi firar även vår 19:e bröllopsdag. Vi gifte oss under hans lunchrast. Jag hade jobbat jour, och efter ett snabbt ombyte åkte vi till rådhuset i Uddevalla. Efter ceremonin åt vi vår bröllopsmiddag på ett köpcenter – något som senare blev en tradition, år efter år. Nu har restaurangen tyvärr stängt, men minnet lever vidare.
Innan vi gifte oss smet jag in i en blomsterbutik för att köpa en bukett. Expediten blev nästan förtvivlad – inga blommor hade levererats ännu. Hon gjorde sitt bästa med vad som fanns, knipsade från krukväxter och skapade en enkel bukett. Jag sparade den länge.
Feng shui och de fyra elementen i hemmet
Men när jag började feng shuia vårt hem fick buketten lämna oss. Inom feng shui bör inget dött finnas kvar – som torkade blommor. Hemmet ska flöda av liv, rörelse och balans mellan de fyra elementen: jord, eld, vatten och luft.
I vår husbil känner jag alla dessa element: – Jord i marken vi står på. – Vatten i regnet som smattrar. – Eld i värmen från kaffet och kärleken. – Luft i stillheten omkring mig.
Det är kanske därför jag trivs så bra här – i närheten av allt det där som får livet att kännas levande.
Det kanske inte blev något stort bröllop, men vi fick något ännu bättre – ett minne som bär kärlekens kärna. Enkelhet, närvaro och ett skratt åt det oväntade. Och det är det som gör en dag minnesvärd, oavsett om man firar med pizza, regn eller en bukett från krukväxterna.
Önskar dig en härlig dag och tack för att du läser min blogg.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Campingliv i Ed, besök från familjen och gröna kryp i överflöd
Sällskapet fast i skärmar – jag fastnade i bloggen
Både lillkillen och maken är grymt tråkiga. De sitter med sina mobiler och glor. Det gjorde att jag bestämde mig för att ägna lite tid åt bloggen istället.
Vi har landat i Ed – Grönebacke, tror jag att campingen heter. Här är lummigt, grönt och riktigt mysigt. Förutom… ja, de där vidrigt vidriga gröna krypen. Små, äckliga, gröna spindelliknande saker som verkar ha haft någon form av explosion i förökning just här. Står man still för länge blir kläderna fulla av dem, och just nu känns det som om hela kroppen är täckt. Vidriga små gröna kryp. Men det hör väl sommaren till – särskilt så här i början när allt grönskar och frodas.
Besök, grill och ett bad med kläderna på
Idag kom dottern, hennes sambo och lilla Alfred på besök. Vi grillade och njöt av solen. Bara några hundra meter från vår plats finns en liten badvik, så vi gick ner för att känna på vattnet.
Alfred, lilla funderaren, frågade först om han fick doppa ett finger. Det fick han. Sedan undrade han om två fingrar gick bra. Det gick också an. Sen kom frågan om hela handen – och då visste jag, det kommer inte att stanna där…
Och mycket riktigt. Väl där nere traskade han först ut i vattnet – med kläderna på. Efter en liten stund åkte kläderna av, och han badade med hela kroppen. Tre eller fyra dopp blev det innan han kom upp. Det var en sån där fin stund man sparar i hjärtat.
Efter att de åkt hem tog jag och maken en liten promenad här på campingen. Den är verkligen mysig – ja, förutom de där gröna marodörerna då.
Imorgon blir det Halden och Römmesås
Planen för morgondagen är att åka till Halden, som ligger ungefär fem mil härifrån. Där ska vi köpa fiskekakor – de där goda som bara finns över gränsen. Och viktigast av allt: Römmesåsen!
Förra året köpte jag två stora flaskor innan vi åkte hem. De tog slut på två veckor. Den såsen passar till precis allt – sallader, fiskrätter, ja till och med som dipp.
Och så det där med jobbet…
Men trots det mysiga, trots det goda – jag våndas fortfarande över hur jag ska göra med jobbet. Den där frågan ligger och skaver.
Tack för att du läser. Ta hand om dig och ha en fin kväll
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Anni-Frid sjöng en gång om ett liv i solen. Kanske är det någons längtan. Men vad händer om solen alltid skiner? Uppskattar man den då – eller söker man sig till skuggan? Jag vet inte svaret. Men igår, då levde jag en hel dag i solen.
En dag i växthuset
Det var en sådan där härlig dag där kroppen rörde sig naturligt och händerna blev smutsiga av jord. Jag band upp mina tomatplantor och njöt av värmen i det lilla växthuset. Det blev också lite kantklippning av gräset, och en Zukini fick flytta ut – den tog helt enkelt för mycket plats inne i växthuset.
Nu bor den i kompostjorden istället, och där på stjälken växer redan en liten Zukini. Har du smakat grillad Zukini någon gång? Ringla över lite citron, olivolja och krydda med chili – så blir det en fest för smaklökarna.
När gräsklipparen jagar
Kennet, vår självgående gräsklippare, hade tydligen spring i benen. Där satt jag och försökte sola lite, men Kennet hade andra planer. Han följde inga mönster – bara irrade runt som en vilde. Jag gav upp till slut, inte ens när jag skulle hänga tvätt fick jag vara ifred. Då kom han farande igen.
Ett hjärtedilemma
Jag är tjänstledig just nu. Hemma. Och det fungerar bra, till och med riktigt bra. Men om några månader tar ledigheten slut – och då måste jag fatta ett beslut.
Ska jag gå tillbaka till mitt jobb? Eller måste jag faktiskt säga upp mig?
Min arbetsgivare har varit tydlig: sex månader är max. Det finns ingen möjlighet till deltid. Ingen fortsatt ledighet. Ska det fungera här hemma, måste jag vara kvar hemma ett tag till. Och det betyder att jag behöver säga upp mig.
När kallet krockar med livet
Det gör ont. För jag tycker om mitt jobb. Jag har kolleger jag trivs med och ungdomar som betyder något för mig. Jag har jobbat inom yrket i väldigt många år – det har blivit en del av mig, nästan som ett kall.
Att behöva släppa det känns som att mista en del av mig själv.
Det som blir kvar
Det jag kommer sakna är inte bara jobbet i sig. Det är samtalen. Planeringsmötena. Skratten. Den där känslan av team – att man drar åt samma håll och gör sitt bästa för ungdomarna. Det är inte alltid enkelt, men det finns en tillit. Och en stolthet.
Jag gillar min chef. Jag gillar lillchefen också – trots att han är kort i rocken har han pondus. Vi har varit kolleger innan, och det fanns samma känsla av arbetsglädje även då.
När historien vänder blad
Det känns sorgligt att tänka att det här kapitlet är på väg att ta slut. Att inte längre få känna fredagskänslan – oavsett vilken veckodag det är. Att inte få räkna ner till en ledig dag och orka det där lilla extra bara för att i morgon… ja, då är man ledig.
Det är något vackert i det, något mänskligt.
Ett beslut som gör ont – men måste tas
Nej, det är inte ett enkelt beslut. Men det är mitt. Och bara mitt.
Jag vet att när jag väl tagit beslutet så kommer lättnaden. Men just nu, när jag sitter här och skriver… då gör det mest ont. För det här är inte bara ett jobb. Det är en plats i mitt liv där jag trivts, vuxit och fått känna mening.
Nej nu får det bli dags för mig att sluta skriva. Idag blir det antagligen en tur med Lvl^2. Maken pratar om Fiskekakor men först en mellanlandning någonstans där vi kan njuta av sol och bad. Han njuter av solen och jag av badet.
Hur ser din dag ut? Hur den än ser ut så önskar jag dig en vacker fin dag. Ta hand om dig och tack för att du läser min blogg malix.se
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Morgonen har passerat, och jag har varit ute i växthuset för att inspektera det lilla som nu växer sig stort. Igår vattnade jag med regnvatten från tunnan som snällt samlat på sig av himlens tårar. Jag blandade i lite växtnäring också – för att ge det där lilla extra.
Dahlior, solrosor och kärleksfull omsorg
Det frodas verkligen nu. Gurkorna börjar bli stora och tomatplantorna har fått grövre stjälkar och en djupare, mörkgrön färg. Jag är på gång, det känns. Naturen vill, och jag följer med.
Jag planterade om några plantor också. De fyra Dahliorna som jag fått av grannen har nu fått nya hem i stora krukor. När jag såg till dem i morse såg de ut att ha klarat flytten fint. Men eftersom det ska regna hela dagen idag bor de under paviljongtaket. För mycket vatten är inte heller bra – det har jag lärt mig. Allt behöver lagom.
Lillflickans små solrosor växer som om de vet att någon älskar dem. Nu är de minst 20 centimeter höga. Hon – och numera också maken – vaktar dem som hökar. Det är något vackert i det där. Att vårda något tillsammans. Något som spirar, växer och vill uppåt.
När tankarna blir för många
Men om jag ska vara ärlig så har jag inte riktigt ro i kroppen idag. Tankarna skaver. De virvlar runt och letar sig in i varje liten vrå av kroppen. Tankar som gör ont. Som tar plats. De där osynliga stormarna som inte syns i växthusets fönster, men som känns i varje andetag.
Att skriva för att hålla fast i sig själv
Jag vet att jag behöver stillhet, och ändå vill tankarna rusa. Jag skriver inte för att jag har något särskilt att säga. Jag skriver för att hålla fast i något som är mitt. Bloggen har funnits med så länge, och ibland är det den som påminner mig om att jag faktiskt finns kvar. Att jag lever, trots allt.
Så – till dig som tittar in här: Jag önskar dig en vacker dag. En dag med lite andrum. En stund av stillhet, eller kanske ett frö som spirar. Ta hand om dig, och glöm inte att dina tankar inte alltid är sanning. Ibland får man bara låta dem regna, och låta något annat växa fram.
Hur ska du göra din dag till en dag att minnas?
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Idag sitter jag med stor kofta på, en filt om benen och en kopp kaffe bredvid mig. Skrivbordslampan är tänd och det känns riktigt mysigt här i min lilla hörna. Katten väckte mig redan klockan sex, och jag trodde jag fått sovmorgon. Kände mig utvilad, tills jag började skrolla på mobilen – då insåg jag att jag hört samma inlägg tre gånger utan att vara med. Mobilen är sövande tråkig. Då är det bättre att ta upp stickorna och sticka.
Kalas för Simon och en fläskkarré att minnas
Igår firade vi Simon här hemma. Här bjöd vi på plommonspäckad fläskkarré med pressad potatis – och en extra variant utan plommon för säkerhets skull. Det visade sig att det bara var jag som uppskattade plommonen i steken, men det gjorde inget.
Jag använde också mitt hemliga vapen i köket: Knivbrev. En gång om året skickar jag in knivarna på slipning. Igår märkte jag att det var dags igen – kniven i lådan var för slö för att skära i steken. Men som tur är har jag en gömma med slipade knivar, och när jag tog fram en av dem – halleluja! Det var som att skära i smör.
Sås som smakar himmel
Vill du veta hur du gör en sås mer än perfekt? Bryn smöret innan du börjar. Låt kryddorna sjuda i grädde en timme eller två. Men igår lät jag köttet tala för sig själv – det var så smakrikt från plommon, vitlök, äpplen och katrinplommon i ugnsformen. Vilket gjorde att jag lät bli att koka kryddor i timmar. Till det serverades kokta morötter, broccoli och en sallad där bladen var plockade direkt från trädgården.
Gröna gåvor och morsdag i förskott
Efter maten öppnades presenter – även jag fick en liten gåva i förskott till mors dag. Simon och dottern känner mig väl. De vet att grönt är min färg. Jag fick en trädgårds spade och en trädgårds kratta i gröna nyanser. Jag fick även två fina ljuslyktor. Så fina att de nog får bli prydnad i växthuset istället för att gräva med.
Den fina morsdags presenten
Engagemang som gör skillnad
Kvällen avslutades med politiska samtal. Jag berättade om partistämman som hålls nästa vecka i Göteborg. Jag ska inte dit själv, men Simons Sambo blev så nyfiken att hon ville följa med – så hon blev medlem i SSU istället. Det värmer att se ungdomar engagera sig i politik. Det är deras framtid det handlar om. Det är där man kan påverka och göra skillnad.
Ett steg i taget – mot livet
Det har gått en dag till. En dag till sedan den där tunga dagen förra veckan. Idag valde jag livet. Igen. Det räcker med ett steg i taget, hela tiden framåt. Kanske i kofta, med stickningen i knät och kaffet bredvid. Det räcker så.
Vad händer i ditt liv idag? Oavsett vad som händer så är det ett steg i taget till sist ser du att det gick det med oavsett vad som händer.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Recept Fläskkarré
Gnid in köttet med; Olivolja salt vitpeppar chili rosmarin och andra kryddor du gillar. Man kan även gnida in med Honung, Soja, tomatpuré eller Ajvar vilket även det är himmelskt gott. Lägg köttet i stekpannan och bryn det så att det får en stekyta nästan skorpa. Smörj en ugnsform med; Olivolja kryddor katrinlpommon 6 till 8 vitlökar och några äppelbitar i formen som du ska ha i ungen. Lägg i den stekta steken, 125 gr i ugnen. När termometern visar på 80 grader ta ut köttet och låt det vila en stund innan du skär upp det. Skyn som är med köttet tar du och smaksätter din sås med.
Igår blev det inget blogginlägg – livet kom emellan. Morgonen var full av händelser, och på eftermiddagen tog vi oss tid för något riktigt fint: picknick tillsammans med ungdomarna, där vi även hade med mina barnbarn Emilia och lilla Hugo.
Handla i bybutiken – med lite missförstånd
Innan vi hämtade Emilia från skolan, passade vi på att handla i den lilla butiken i deras by. Jordgubbar, glass, chokladbollar, kanelbullar, kex och tablettaskar hamnade i påsen. Jag trodde jag köpt Festisar – men det visade sig vara koncentrat till apelsinjuice. Nåväl, det funkade Utan festisar och när vi kom hem till dom igen blandade jag en kanna med koncentratet, det med!
Picknick med lek och glädje – även för hunden
Vi gick hem till deras hus för att hämta skålar och skedar innan vi begav oss till lekplatsen. Deras lilla hund fick följa med – och han blev riktigt pigg när lillkillen var med. Han hoppade, lekte och hade ett helt annat bus i blicken än jag sett tidigare. Lilltjejen tog till och med med honom på en liten promenad.
Vi kalasade på alla godsaker, men efter ungefär en timme blev det lite för kallt, så vi packade ihop och gick tillbaka till huset. Där fortsatte lek och gemenskap inomhus tills klockan närmade sig halv fem, då vi begav oss hemåt igen. Deras pappa, min son, kom hem precis lagom för att ta över.
Hämtmat och stickning vid brasan
När vi kom hem blev det hämtmat. Jag och vår äldsta son, som bor hemma, beställde thaimat medan ungdomarna valde pizza. Efter maten smög sig lugnet på – alla försvann till sina egna rum.
Själv gick jag ner i källaren, tände en liten eld och satte mig framför tv:n. Medan lågorna sprakade repade jag upp en tröja – en lugn avslutning på en innehållsrik dag.
Idag firar vi födelsedag – plommonspäckat och maräng
Idag väntar ett nytt firande. Vår största men ändå ”lillkille” fyller år. Vi bjuder på plommonspäckad fläskkarré med potatis och brunsås. I stället för tårta blir det glass med bananer, maränger och chokladsås.
Det blir en dag i köket, men jag ska försöka hitta små stunder för att koppla av med min stickning.
Vad hittar du på idag?
Här är det en sådan där dag som bjuder på både sol och regn – ömsom sol, ömsom vatten. Jag hoppas din lördag blir fin och fylld av precis det du behöver.
Tack som alltid för att du läser min blogg. Det betyder mycket. Ta hand om dig!
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Meta-beskrivning: En dag fylld av picknick, familjetid, födelsedagsfirande och en stund framför brasan. Följ med i vardagsglimtarna – från lekplats till fläskkarré.
#Nyckelordsfraser: Picknick med barn, vardagsliv med ungdomar, födelsedagsmiddag, plommonspäckad fläskkarré, familjeliv i bloggen, stickning och vila
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
Allt som hänt under året hitintill. Tjänstledighet, mycket husbilen LVL^2 Växthus och allt annat som jag skrivit om
