It starts quietly. Coffee, cat food, a thank-you to the universe. Then – as if an invisible signal goes off – the day explodes. Tasks tumble over each other, projects are started and grow, dinner burns, the laundry calls from the balcony, and the wardrobe gets a complete makeover without a single plan. One of those ADHD-in-everyday-life days, where stress and creative joy run side by side – ending with the feeling of having dared something new.
Yesterday was filled with both words and coffee. I published the first part of the Oskar Series – a text that had been waiting to meet you. The rest of the day went into small household chores, but in the back of my mind, Oskar and his world were always present.
En av mina egna blyertsteckningar – för mig symboliserar den hur ett barn kan dra sig undan när världen blir för mycket. I Oskar-serien vill jag visa att bakom varje tystnad finns en berättelse vi behöver lyssna på
One of my own pencil drawings – for me, it symbolizes how a child can withdraw when the world becomes too much. In the Oskar Series, I want to show that behind every silence there’s a story we need to listen to.
Morning Ritual and ADHD Energy
Here I am again. My coffee is still warm and the morning has just begun. My morning ritual: feed the little cat, make my coffee, and thank the universe for giving me one more day on this earth. Thankful for having what I need – and a little more.
Looking back, I feel grateful for the energy that filled me yesterday. That special energy that only comes sometimes. When ADHD kicks in. When your body tingles with “I’ll just fix this one thing” – and suddenly, you’re in the middle of something entirely different.
ADHD in Everyday Life – One of Many Piles that Grow
KonMari and an Unexpected Wardrobe Race
Socks shouldn’t scream from inside the drawer, the method says. They should be folded.
A few weeks ago, I started using the KonMari method for folding clothes. We use it in the motorhome, but now I’ve also done it in my own dresser. Yesterday, I decided to just fix a little in my husband’s sock drawer.
But before that, I had already washed bed linens and hung duvets and pillows out on the balcony. Somewhere in between, I got stuck making a TikTok video. It took time – my English is hopeless – but I did it. A little wrong, but that’s another story.
Back to the wardrobe. And suddenly “a little” had become “everything.” Work clothes, base layers, sweaters – all lying in piles on the floor. I scrubbed the drawers, added lavender sachets, folded clothes carefully. Folded, folded, and folded again until the wardrobe looked like a furnished room.
Burnt Butter and Too Many Things at Once
Then – the next impulse. Vacuum the beds. Flip the mattresses. Vacuum every corner. But then it hit me – dinner!
Butter in the frying pan, quickly fetch the laundry that had been dry for a long time. Back inside – and the butter wasn’t golden brown, it was black. Burnt. Smoky. Typical. New butter in the pan, onions in, potatoes and everything that was going to be our hash.
I started carrying in pillows from the balcony while frying eggs. That’s when Lillfia came and asked if she should help me carry in the bed linens. I said yes – feeling both grateful and warm in my heart.
From Dinner to Wrapping Presents
Beds done, food done – and just as I sat down, I heard my husband’s car in the driveway. After dinner, we talked about smelly shoes that needed to be thrown away.
We went into town, bought new ones, stopped at the pharmacy, and then at Dollarstore. There, I filled a whole bag with birthday presents for Emilia. It took two hours to wrap them all with paper and small ribbons. A little bag filled with presents I hope she’ll like.
Bravery in the Small Things
When the evening came, I realized I had actually dared. Not something big like jumping from a cliff, but making a TikTok video in English – despite the fear. That’s bravery to me.
Between the Lines – What Stayed with Me All Day
All day, I carried a thought: that we often miss what’s not being said. Sometimes it’s not the words that tell the most, but small signals – a glance, a shoulder relaxing, a small movement.
This applies to the children I write about in the Oskar Series, but also to us adults. Many of us carry invisible stories. Maybe that’s why I write – to remind myself (and maybe you) that we need to dare to see beyond the surface.
Reflection
Yesterday was a day of high pulse, many tracks, and a mix of chaos and joy. ADHD in everyday life can feel overwhelming, but it also holds a kind of magic – the ability to see the world in several directions at once. And maybe it’s there, in the unpredictable, that the most valuable moments hide.
Oskar-serien – om att möta barn med NPF i skolan I Oskar-serien får du möta skolvardagen genom ögonen på ett barn med NPF – autism och ADHD. Här blandas reflektioner, vardagsexempel och tankar om hur vi kan skapa skolmiljöer där varje barn får blomma, istället för att pressas in i en färdig mall.
Välkommen till Oskar-serien. Här möter du Oskar – en pojke vars skolvardag visar oss både styrkorna och svårigheterna som följer med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) som autism och ADHD.
Den här serien blandar personliga reflektioner, konkreta exempel och tankar om hur vi kan skapa skolmiljöer där alla barn får blomma.
En av mina egna blyertsteckningar får följa med här. För mig symboliserar den hur ett barn ibland drar sig undan när världen blir för mycket. I Oskar-serien vill jag visa att bakom varje tystnad finns en berättelse vi behöver höra – och ta på allvar.
En av mina egna blyertsteckningar
Ta med dig en kopp varm dryck och håll mig sällskap under några dagar när jag skriver om ämnet autism. Nu kör vi – och vi kör framåt med förståelse, nyfikenhet och respekt för alla de barn och ungdomar som inte riktigt passar in i den där mallen som samhället så gärna vill trycka ner dem i. Deras värde och unika sätt att vara försvinner inte för att de inte passar i en färdig form – tvärtom, det är just där styrkan finns.
Varför Oskar-serien?
Barn som Oskar bär ofta på fantastiska styrkor – detaljseende, ärlighet, uthållighet, djupa specialintressen och en unik förmåga att tänka utanför ramarna. Samtidigt finns det också utmaningar, och de är viktiga att förstå:
1. Sensorisk känslighet
Ljud, ljus, dofter och beröring kan bli alldeles för mycket. Det kan till och med vara skillnad på spagetti och makaroner. Du kanske inte ser den skillnaden, men någon med autism vet precis.
Det kan handla om form, konsistens, hur det känns i munnen eller till och med hur det beter sig när man tuggar.
Selektivt ätande är vanligt och kan variera, men handlar ofta om att äta ett fåtal rätter som känns trygga och fungerar sensoriskt. Det är inte petighet – vissa smaker, konsistenser eller temperaturer kan faktiskt kännas obehagliga, ibland till och med outhärdliga.
2. Socialt samspel
Det kan vara svårare att tolka kroppsspråk, småprat och alla de där oskrivna reglerna som många tar för givna. För någon med autism är varje situation ny. Igår är inte samma som idag – även om du själv kanske tycker att det är precis likadant.
Det som fungerade igår kan kännas helt främmande idag, beroende på hur dagen började, hur energinivån är och vilka intryck som redan hunnit fylla hjärnan.
Humor kan också vara en utmaning. När en kamrat skojar skrattar barnet med autism kanske inte automatiskt. Att förstå skämt och ironi är ofta något som behöver läras in – som ett språk i språket.
Och när barnet själv berättar en rolig historia kan den ibland vara lånad från en komiker, där publiken skrattade högt. Det är då barnet lärt sig att här, just i den här pausen, ska man skratta.
Det handlar inte om att barnet saknar humor, utan om att humor – liksom kroppsspråk och sociala koder – inte alltid kommer av sig självt. Det behöver byggas upp, steg för steg, precis som när man lär sig läsa eller cykla.
3. Behov av rutiner
Förändringar kan skapa oro eller stress. Rutiner är som små trygghetspunkter i vardagen, som hjälper till att hålla ordning på en annars ganska oförutsägbar värld.
Har du sagt att det är fem mattetal som ska räknas innan det blir rast, så är det precis fem mattetal som gäller. När de är klara är det rast – punkt slut. Att det råkar vara fem minuter kvar av lektionen spelar ingen roll. I barnets värld är regeln klar och ändras inte.
Eller ta ett annat exempel: om man alltid borstar tänderna efter frukosten, men just idag inte hinner äta frukost – då kan det kännas helt fel att borsta tänderna. I barnets logik hör handlingarna ihop. Ingen frukost = ingen tandborstning.
För oss andra kan det verka oviktigt, men för barnet är det ett brott mot den ordning som skapar trygghet. Det är inte envishet för envishetens skull – det är ett sätt att hålla världen begriplig och hanterbar.
4. Varierande dagsform
Orken kan skifta från dag till dag, ibland till och med från timme till timme. Det som dränerar kan vara helt olika – och här vill jag skriva med stora bokstäver för att betona det: OLIKA är det för alla.
En sak som är ganska vanlig är att det kan vara svårt att sova för barn med autism. Och kanske är det här den enda likheten i just det här stycket – för i övrigt är allt väldigt individuellt.
Energierna över dagen kan rinna ut som ett timglas, ibland efter något som du tycker är en kort ansträngning. Det kan räcka att bara gå upp och klä på sig – och sedan är energin redan slut.
För barnet är det inte ”bara” att sätta igång igen. Det är som om batteriet redan är tömt och behöver laddas om, ibland länge.
5. Missförstånd
Vuxna kan ibland bedöma barnet utifrån en ”mall” istället för att möta det som det faktiskt är.
Med ”mall” menar jag de förväntningar och bilder vi har i huvudet om hur ett barn ”bör” fungera, utvecklas och reagera – baserat på erfarenheter av andra barn. Den där osynliga ramen vi jämför med, ofta utan att ens märka att vi gör det.
Vi människor samlar på erfarenheter och använder dem för att tolka nästa situation. Ibland är det hjälpsamt – men när det gäller barn med autism kan det bli helt fel. För mallen tar inte hänsyn till att varje barn är unikt, med sin egen kombination av styrkor, svårigheter, intressen och behov.
Jag minns en gång när jag satt på ett möte med skolan. Läraren sa: ”Men vi har haft många ungdomar med autism i den här skolan som klarat sig. Det är bara ditt barn som…”
Meningen stannade där – men jag hörde resten ändå. Orden som redan sagts berättade allt.
Det är just det som är mallen. Att titta på mitt barn genom andras prestationer, istället för att fråga: Vad behöver just ditt barn för att kunna må bra och lyckas här?
6. Skillnader mot ADHD
Energin och behovet av variation kan se helt annorlunda ut, även om vissa utmaningar överlappar.
En person med autism kan ofta uppskatta och behöva tydliga steg-för-steg-instruktioner: 1, 2, 3 – och följer dem till punkt och pricka. Det kan vara en styrka, för det ger trygghet och struktur.
En person med ADHD kan däremot ofta nöja sig med att höra en sammanfattning eller rubrik, få en känsla för uppgiften och sedan ge sig iväg för att göra – ofta med mer spontanitet, men också med större risk att missa detaljer på vägen.
Här hemma har vi sett den skillnaden många gånger. Förr, när vi köpte möbler från IKEA, packade vi bara upp och började skruva ihop – lite på känsla. Ibland fick vi börja om.
Idag gör vi annorlunda. Vi ger instruktionerna till vår son. Han älskar verkligen instruktioner – inte en punkt missas, inte ett steg hoppas över. Det är nästan som om han och manualen pratar samma språk.
Samma sak gäller mina köksmaskiner och annat som kräver att man läser bruksanvisning. När han läser och förklarar för mig hur jag ska göra, då blir det rätt direkt.
Den här skillnaden handlar inte om att det ena är bättre än det andra – utan om att hjärnan arbetar på olika sätt. Den som följer instruktioner noggrant kan leverera precision och exakthet. Den som kastar sig in direkt kan bidra med kreativitet och snabba lösningar.
Men det är viktigt att förstå dessa olikheter för att ge rätt stöd och rätt förväntningar.
Därför finns Oskar-serien
För att visa att vi kan möta barn på andra sätt än genom att försöka forma dem så att de passar in i en färdig mall.
Det här är mer än berättelsen om ett barn. Det är en spegel som visar hur vi vuxna formar miljöer där vissa barn får blomma och andra tvingas kämpa för att passa in.
Oskar-serien är en påminnelse om att varje gång vi väljer att se barnet framför oss – istället för vår bild av hur ett barn “ska” vara – så öppnar vi en dörr. Inte bara för dem, utan också för oss själva.
Reflektion
Alla barn bär på något unikt. Som vuxna kan vi välja att se det, förstå det och ge det plats att växa. Men vi måste också våga stå emot frestelsen att pressa in det i en form där det riskerar att vissna.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Jag heter Carina, och jag har under många år haft förmånen att lära känna barn och ungdomar som kanske inte alltid passat in i skolans eller samhällets mallar.
I mitt arbete – och i livet – har jag sett hur viktigt det är att lyssna, förstå och ibland bara sitta bredvid utan att försöka fixa allt.
Jag skriver Oskar-serien för att dela med mig av det jag sett, känt och lärt mig. För att påminna om att bakom varje blick, varje tystnad och varje utbrott finns en historia. Och för att jag tror att vi alla, om vi vågar se, kan vara den där trygga punkten som gör skillnad.
AQ – Svenska (Oskar-serien del 1)
Vad är Oskar-serien? Oskar-serien är berättelser och reflektioner om barn som lever med NPF, som autism och ADHD. Serien visar både styrkor och svårigheter – och hur vi kan skapa skolmiljöer där alla barn får blomma.
Vilka styrkor kan barn med autism ha? Många barn med autism har unika styrkor som detaljseende, ärlighet, uthållighet, specialintressen och ett annorlunda sätt att tänka som ofta leder till kreativa lösningar.
Vilka utmaningar kan barn med autism möta i skolan? Det kan handla om sensorisk känslighet (ljud, ljus, mat), svårigheter i socialt samspel, behov av fasta rutiner, varierande energi under dagen, samt risken för missförstånd från vuxna.
Hur skiljer sig autism från ADHD? Barn med autism uppskattar ofta tydliga instruktioner och följer dem steg för steg. Barn med ADHD kan däremot kasta sig in i uppgifter mer spontant, men riskerar att missa detaljer. Båda sätten har sina styrkor – men kräver olika typer av stöd.
Varför skriver du om Oskar? För att visa att barn inte ska pressas in i en färdig mall. Genom att möta varje barn som den individ det är, kan vi öppna dörrar till utveckling och självkänsla.
The Oskar Series – Meeting Children with Neurodevelopmental Differences in School In the Oskar Series, you’ll step into school life through the eyes of a child with NDDs – autism and ADHD. These posts blend reflections, real-life examples and thoughts on how we can create schools where every child is allowed to thrive, rather than being forced into a mold.
Welcome to the Oskar Series. Here, you will meet Oskar – a boy whose everyday school life reveals both the strengths and the challenges that can come with neurodevelopmental differences such as autism and ADHD.
This series blends personal reflections, concrete examples, and thoughts on how we can create school environments where every child has the chance to thrive.
One of my own pencil drawings is included here. To me, it symbolizes how a child might sometimes withdraw when the world becomes too overwhelming. In the Oskar Series, I want to show that behind every silence, there is a story we need to hear – and take seriously.
En av mina egna blyertsteckningar – för mig symboliserar den hur ett barn kan dra sig undan när världen blir för mycket. I Oskar-serien vill jag visa att bakom varje tystnad finns en berättelse vi behöver lyssna på
Bring a warm cup of your favourite drink and keep me company over the next few days as I write about the topic of autism. Let’s move forward – with understanding, curiosity, and respect for all the children and young people who don’t quite fit into the mould that society so often tries to press them into. Their value and unique way of being don’t disappear because they don’t fit a ready-made form – in fact, that’s exactly where their strength lies.
Why the Oskar Series?
Children like Oskar often carry remarkable strengths – attention to detail, honesty, perseverance, deep special interests, and a unique ability to think outside the box. At the same time, there are also challenges, and it is important to understand them:
Sensory Sensitivity
Sounds, lights, smells, and touch can all become overwhelming. It can even come down to the difference between spaghetti and macaroni. You might not see that difference, but someone with autism knows exactly.
It can be about shape, texture, how it feels in the mouth, or even how it behaves when you chew.
Selective eating is also common and can vary, but it often means sticking to a small number of foods that feel safe and work from a sensory perspective. This isn’t about being picky – certain tastes, textures, or temperatures can actually feel unpleasant, sometimes even unbearable.
Social Interaction
It can be harder to interpret body language, small talk, and all those unwritten rules most people take for granted. For someone with autism, every situation is new. Yesterday is not the same as today – even if it might seem that way to you.
What worked yesterday might feel completely unfamiliar today, depending on how the day began, how much energy they have, and how many sensory impressions have already filled their mind.
Humor can also be a challenge. When a classmate makes a joke, the child with autism might not automatically laugh. Understanding jokes and irony is often something that needs to be learned – like a language within a language.
And when the child tells a funny story themselves, it might sometimes be borrowed from a comedian, where the audience laughed loudly. That’s how the child learned that here, at this pause, is when you’re “supposed” to laugh.
This isn’t about a lack of humor – it’s about the fact that humor, like body language and social codes, doesn’t always come naturally. It often needs to be built step by step, just like learning to read or ride a bike.
Need for Routines
Changes can create worry or stress. Routines act as small anchors of safety in everyday life, helping to bring order to a world that can otherwise feel unpredictable.
If you’ve said there are five math problems to solve before break, then it’s exactly five math problems – no more, no less. Once they’re done, it’s break time, full stop. The fact that there are still five minutes left in the lesson doesn’t matter. In the child’s mind, the rule is clear and doesn’t change.
Or take another example: if teeth are always brushed after breakfast, but today there’s no time for breakfast – then brushing teeth might feel completely wrong. In the child’s logic, the two actions belong together. No breakfast = no toothbrushing.
To others, this might seem unimportant, but for the child it’s a break in the order that provides safety. It’s not stubbornness for the sake of being stubborn – it’s a way of keeping the world understandable and manageable.
Varying Day-to-Day Energy
Energy levels can shift from day to day, and sometimes even from hour to hour. What drains that energy can be completely different – and I want to write this in big letters because it matters: DIFFERENT for everyone.
One thing that’s fairly common, though, is that children with autism may have difficulty sleeping. And perhaps that’s the only similarity in this section – because otherwise, everything is highly individual.
Energy can drain away like sand through an hourglass, sometimes after what you might think is just a small effort. It might be enough just to get up and get dressed – and then the energy is already gone.
For the child, it’s not just a matter of “getting going again.” It’s as if the battery is already drained and needs recharging, sometimes for a long time.
Misunderstandings
Adults can sometimes judge the child based on a “template” instead of meeting them for who they truly are.
By “template,” I mean the expectations and mental images we carry about how a child “should” function, develop, and react – based on our experiences with other children. That invisible frame we compare to, often without even realising it.
We humans gather experiences and use them to interpret the next situation. Sometimes this is helpful – but with children who have autism, it can be completely wrong. The template doesn’t take into account that every child is unique, with their own mix of strengths, challenges, interests, and needs.
I remember sitting in a school meeting once. The teacher said: “We’ve had many students with autism in this school who have done well. It’s just your child who…”
The sentence stopped there – but I heard the rest anyway. The words already spoken told the whole story.
That’s the template right there – looking at my child through the lens of other people’s achievements instead of asking: What does your child need to feel good and succeed here?
Differences from ADHD
Energy levels and the need for variation can look completely different, even though some challenges overlap.
A person with autism will often appreciate – and sometimes need – clear step-by-step instructions: 1, 2, 3 – and will follow them to the letter. This can be a strength, offering structure and a sense of safety.
A person with ADHD, on the other hand, might be satisfied with just hearing the summary or the “headline,” getting the idea of the task, and then rushing off to do it – often with more spontaneity, but also with a greater risk of missing details along the way.
We’ve seen this difference many times at home. In the past, when we bought furniture from IKEA, we’d simply unpack it and start assembling – going mostly by feel. Sometimes we’d have to start over.
Now we do it differently. We hand the instructions to our son. He genuinely loves them – not a single point is missed, not a single step skipped. It’s almost as if he and the manual speak the same language.
The same goes for my kitchen machines and anything else with a manual. When he reads and explains the instructions to me, I get it right straight away.
This difference isn’t about one way being better than the other – it’s about how the brain works differently. Someone who follows instructions carefully can deliver precision and accuracy. Someone who jumps straight in can bring creativity and quick problem-solving.
But it’s important to understand these differences in order to give the right support and set the right expectations.
Why the Oskar Series Exists
To show that we can meet children in ways other than trying to shape them so that they fit into a pre-made mould.
The Series in Order
Part 1: Autism – Understanding and Strengths
Part 2: Does Oskar Really Have to Learn to Tie His Shoes?
Part 3: Motivating Circumstances and Invisible Support
Between the Lines
This is more than the story of a child. It’s a mirror showing how we adults create environments where some children can thrive while others are forced to struggle to fit in.
The Oskar Series is a reminder that every time we choose to see the child in front of us – instead of our image of what a child “should” be – we open a door. Not just for them, but for ourselves.
Reflection
Every child carries something unique. As adults, we can choose to see it, understand it, and give it room to grow. But we must also resist the temptation to press it into a form where it risks withering.
Yesterday has settled into history, tomorrow waits further ahead. Right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
My name is Carina, and I have, for many years, had the privilege of getting to know children and young people who may not always have fitted into the moulds of school or society.
In my work – and in life – I have seen how important it is to listen, to understand, and sometimes just to sit beside them without trying to fix everything.
I write the Oskar Series to share what I have seen, felt, and learned. To remind us that behind every glance, every silence, and every outburst, there is a story. And because I believe that we all, if we dare to see, can be that safe point that makes a difference.
FAQ – English (Oskar Series Part 1)
What is the Oskar Series? The Oskar Series is a collection of stories and reflections about children with NDDs such as autism and ADHD. It highlights both strengths and challenges – and explores how we can create schools where every child can thrive.
What strengths do children with autism often have? Many children with autism show unique strengths such as attention to detail, honesty, perseverance, deep interests, and a way of thinking outside the box that often leads to creative solutions.
What challenges can children with autism face in school? They may struggle with sensory sensitivity (sounds, lights, food), social interaction, need for routines, varying daily energy levels, and misunderstandings from adults.
How is autism different from ADHD? Children with autism often prefer clear step-by-step instructions and follow them precisely. Children with ADHD, however, may jump into tasks more spontaneously but risk missing details. Both ways have strengths – but they require different kinds of support.
Why do you write about Oskar? To show that children should not be forced into a ready-made mold. By meeting each child as an individual, we can open doors to growth, confidence and belonging.
Support my writing: If you enjoy my work and would like to support what I do, you can contribute via PayPal here: Support via PayPa
Hemma liv, matglädje och stjärnskådning – den här söndagen doftade det nybakad kaka, fast det var lite lurigt… Egentligen var det min hemmagjorda müsli som spred den varma doften. Förmiddagen fylldes av vinäger, kål och matglädje som gav huset en känsla av både vardagslyx och stillhet.
En stilla kväll på altanen – dofter av mat och himlen som väntar på nattens stjärnfall.
Göteborg får vänta
Hej på dig som ser dig om här på min lilla blogg. Det är alltid trevligt när du kommer förbi och kikar in här. Egentligen skulle vi åkt till lillgrabben i Göteborg, men eftersom vi båda är lite krassliga ledde det istället till att det blev en söndag hemma. Lillgrabben ska åka till Grekland på semester och då är det förstås dumt om vi kommer och smittar med något som kan bryta ut under hans resa.
Vänersborg
I stället tog vi en sväng till Vänersborg för att handla, eftersom både kyl och frys behövde fyllas. Dessutom behövde katten sin specialmat. Just den där specialmaten finns i Vänersborg, bredvid affären vi brukar handla i. Tyvärr var affären stängd när vi kom dit, vilket innebar att vi fick åka hem utan kattmat. Därför får jag göra ett nytt besök där i veckan. Det kan ändå vara bra, eftersom jag har tänkt köpa fika till mina arbetskamrater inför ett möte.
Hejdå kära kollegor
En sista hejdå-grej nu när jag ska sluta jobba. Här blev det många tankar och känslor på en gång – hur blir det nu? Vad kommer att hända efter det här? I just denna stund kom väldigt många känslor i kroppen. Jag kommer att sakna mina kollegor, men inte bara dem, utan även alla runt omkring. Fast det är klart, det är ju också kollegor. Dessutom kommer jag sakna alla ungdomar som jag annars skulle fått äran att möta. Det här är inte utan att det gör ont i både känslor och hjärta. På den avdelning där jag jobbar har jag de bästa kollegor du någonsin kan ha.
Matflow, hemmaliv och matglädje i köket
Hemma igen hamnade jag i ett riktigt matflow. Först blev det pizzasallad, gjord precis som jag lärde mig för över 30 år sedan på pizzerian. Därefter blev det müsli på mitt eget sätt. Till sist – en turkisk rödkålssallad. Här spred sig doften av nybakat i hela huset, och under eftermiddagen fick vinden på altanen bli min belöning. Likaså kvällen, eftersom vi då gjorde vad vi alltid gör vid den här tiden av året.
Pizzasallad som på pizzerian – fast hemmagjord och ännu godare.
När vädret tillåter – stjärnskådning mitt i hemmalivet
När vädret är milt och sommarnätter som dessa bjuder på klar himmel, kan vi inte låta bli att bädda utomhus. Då när bäddandet är klart, då händer det – vi lägger oss i bäddarna och tittar på alla stjärnfall som lyser upp natten. Just nu pågår Perseiderna, en av årets mest spektakulära meteorshower. Under denna period kan man, om himlen är klar, se upp till 50–100 meteorer per timme. Däremot kan månens starka ljus, som i år, påverka synligheten.
Utomhusbädd och Perseidernas stjärnfall – en av sommarens höjdpunkter.
Vi ligger där och räknar stjärnor, ser vilka som “ramlar ner” och vilka som slocknar. Det är som en tyst konsert där himlen bjuder på sitt eget fyrverkeri. Vi såg kanske inte så många stjärnfall, men det gav en möjlighet att vara just i den stunden. Bädden ligger kvar där ute och det ger oss möjlighet att göra det i kväll igen.
Mitt i allt tog jag en paus för att kika på min grannes YouTube-kanal. Hon gör små utbildningsfilmer för barn om natur, djur och allt möjligt spännande. Ofta är de enkla, varma och pedagogiska, vilket gör dem perfekta för små upptäckare. Här är en fin påminnelse om hur viktigt det är att väcka barns nyfikenhet. Filmerna innehåller ibland små frågor som barnen ska svara på, och det blir hurra-rop när svaren är rätt. Kanske är det inte så i alla filmer, men i flera av dem jag sett är belöningen att få svara på frågorna.
Pizzasallad som på pizzerian – fast hemmagjord och ännu godare.
Pizzasallad med vitkål och en skvätt rödkål – men du kan också göra originalet med paprika.
Först strimlar du vitkål (gärna sommarkål, den är sötare och mjukare). Idag uteslöt jag paprikan och blandade i lite rödkål istället – det gav en härlig färg och lite mer tuggmotstånd. Därefter blandar du med olivolja, salt, svartpeppar, finhackad lök, rödvinsvinäger, vatten och pressad vitlök. Till sist smaksätter du med oregano och basilika. Tips: Vill du ha originalvarianten från pizzerian, lägg till strimlad paprika – det ger mild sötma och vacker färg.
Müsli
Min hemmagjorda müsli – glutenfri, smakrik och utan onödigt socker.
Havregryn, kokos, solrosfrön, sesamfrön, nötter, pumpakärnor, lite rostad mandel och russin. Först blandar du alla ingredienser. Därefter rostar du i ugnen på 220° i 15 minuter. Rör om och rosta vidare i kortare omgångar på ca 5 minuter tills allt är gyllene. Låt svalna och blanda ev. med cornflakes.
Turkisk rödkålssallad
Turkisk rödkålssallad – fräsch och smakrik.
Strimla rödkål och krama in salt i minst en minut tills kålen vattnar sig. Sedan smaksätter du med citron, olivolja och vitvinsvinäger. Därefter masserar du in dressingen ordentligt och låter stå minst en timme före servering.
Reflektion
Egentligen skulle helgen bjudit på husbilsliv, men i stället blev det hemmamys och matlagning. Även om planer ändras, kan det ändå leda till något gott. Kanske är det just i det oväntade som lugnet bor. Därför ska man inte vara så rädd för att gå från planen. Våga vika av, stanna upp, känn efter och njut av friheten att inte planera allt in i minsta detalj.
Callout: Vilken kvällslig aktivitet lockar dig mest just nu – att räkna stjärnfall eller att laga något gott till kvällsmin
Home life, cooking joy and stargazing – this Sunday smelled like freshly baked cake, although it was a little deceiving… In truth, it was my homemade muesli that spread that warm scent. The morning was filled with vinegar, cabbage and cooking joy, giving the house a feeling of both everyday luxury and stillness.
Home life, cooking joy and stargazing – August evening on the terrace
Hello, and welcome to my little blog corner. It’s always a pleasure when you stop by and have a look. We had planned to visit our youngest son in Gothenburg, but since we were both feeling a bit under the weather, we decided to stay home. He’s heading to Greece on vacation, and of course, it wouldn’t be wise for us to bring along something that could ruin his trip.
Vänersborg Instead of Gothenburg
Instead, we took a drive to Vänersborg for some grocery shopping since both the fridge and freezer needed refilling. The cat also needed her special food, which we can only find in Vänersborg – conveniently next to the store we usually visit. Unfortunately, the shop was closed when we arrived, so we had to return home without the cat food. That means I’ll make another trip there later this week, which might be good anyway since I’m planning to buy some treats for my colleagues before an upcoming meeting.
A Final Farewell to Dear Colleagues
One last goodbye before I leave work. This brought so many thoughts and emotions at once – what will life be like after this? At that moment, feelings came rushing in. I will miss my colleagues deeply, not only them but also all the people around us – and of course, the young people I’ve had the honor of meeting. It’s not without a little ache in both heart and mind. On our ward, I have the best coworkers anyone could ask for.
Back Home – Kitchen Flow and Everyday Luxury
Back home, I found myself in a wonderful cooking flow. First came the pizza salad, made exactly as I learned over 30 years ago at a pizzeria. Then came my homemade muesli, prepared in my own way. Finally, I made a Turkish red cabbage salad. The scent of baking spread through the house, and the afternoon breeze on the terrace became my reward. The evening held its own tradition – what we always do at this time of year.
When the Weather Allows – Stargazing in the Middle of Home Life
The weather is mild and summer nights offer a clear sky, we can’t resist making a bed outside. When it’s ready, we lie down and watch the falling stars light up the night. Right now, the Perseids meteor shower is at its peak – one of the year’s most spectacular. In clear skies, you can see 50–100 meteors an hour, though the moonlight this year might make them a little harder to spot.
Outdoor bed and Perseid shooting stars – one of summer’s highlights.
We count the stars, see which “fall” and which fade away. It feels like a silent concert, the sky performing its own fireworks. We might not have seen many meteors, but it gave us a moment to simply be there. The bed remains outside, so we might just do it again tonight.
In the middle of it all, I took a break to check out my neighbor’s YouTube channel. She creates short educational videos for children about nature, animals and all sorts of fascinating things. Often simple, warm and pedagogical, they’re perfect for little explorers. Sometimes the videos include questions for the children to answer, followed by cheers when they get it right.
Pizza Salad – Just Like at the Pizzeria, Only Better at Home
Pizza salad just like at the pizzeria – but homemade and even tastier.
Finely shred white cabbage (summer cabbage if you can – sweeter and softer). Today, I skipped the bell pepper and added some red cabbage for color and crunch. Mix with olive oil, salt, black pepper, finely chopped onion, red wine vinegar, water and pressed garlic. Finally, season with oregano and basil. Tip: For the original pizzeria version, add sliced bell pepper – mild sweetness and beautiful color.
My Homemade Muesli – Gluten-Free, Flavorful and Sugar-Free
My homemade muesli – gluten-free, flavorful, and without unnecessary sugar.
Oats, coconut, sunflower seeds, sesame seeds, nuts, pumpkin seeds, a little roasted almond and raisins. Mix all ingredients, roast in the oven at 220°C (428°F) for 15 minutes, stir, then continue roasting in short intervals until golden. Let cool and mix with cornflakes if desired.
Turkish Red Cabbage Salad – Fresh and Flavorful
Fresh, tangy Turkish-style red cabbage salad – simple, colourful, and full of flavour
Shred red cabbage and knead with salt for at least a minute until it releases water. Season with lemon, olive oil and white wine vinegar. Massage in the dressing well and let sit for at least an hour before serving.
Reflection
We had planned for motorhome adventures this weekend, but instead, it became a day of cozy home life and cooking. Even when plans change, they can still lead to something good. Maybe it’s in the unexpected that peace lives. So don’t be afraid to change course. Pause, feel, and enjoy the freedom of not planning every detail.
Callout: Which evening activity tempts you most right now – counting shooting stars or cooking something delicious for the evening?
Böcker till barn och vuxna kan rymma mycket mer än bara läsning – ibland är de fulla av barnlogik, skratt och stunder som väcker minnen. Det började med några böcker till lilla Alfred och slutade med att både saknaden och läslusten fick ta plats. Mellan dinosaurier som tävlar mot motorcyklar, en UNO-turnering, kaffedoft, bad i sjön och en bok om Elton John ryms både barnens klokhet, mina egna läsutmaningar med dyslexi och ADHD – och kärleken till orden, även när de gör lite ont.
Hej och varmt välkommen till malix.se – mitt lilla hörn av världen där vardagen får ta plats. I dag vill jag dela något som började med ett par böcker till lilla Alfred och slutade med att jag själv fick en present jag inte alls hade väntat mig. Det blev en dag fylld av barnlogik, klokskap och tankar om hur det är att läsa – när man har både dyslexi och ADHD. Men också en stund då saknaden tog plats.
Barnlogik och böcker som får fantasin att springa
Maken hade hittat fina böcker till Alfred. En handlade om djur man kan möta i staden, och en annan om dinosaurier och fordon. Det dröjde inte länge förrän böckerna blev till tävlingar – vem skulle vinna?
I en av historierna stod det att motorcykeln var snabbare än dinosaurien. Men Alfred var inte överens med författaren. Hans förklaring fick mig att stanna upp: Motorcykeln kunde ju inte köra själv, den kördes av en människa – och just den sortens dinosaurier åt människor. Bara lukten av kött skulle få dinosaurien att springa ännu snabbare. Därför, menade Alfred, var det dinosaurien som skulle vinna, inte motorcykeln.
Så klokt. Så logiskt. Och helt fritt från vuxenvärldens inlärda begränsningar. Barn har ett sätt att se på världen som inte är format av vad man bör säga eller tycka. De är naturligt skarpa och orädda för att tänka annorlunda. Tyvärr försvinner ofta den friheten med åren.
UNO-turnering, kaffe och immiga glas
Efter bokdiskussionerna plockade vi fram UNO-korten. Kaffedoften från min mugg blandades med ljudet av korten som blandades om. Alfred hade sitt glas bredvid sig, fullt med isbitar. Det var så mycket is att glaset blev alldeles immigt och kallt att hålla i. Till slut var vattnet slut – och Alfred satt och åt isbitarna som om de vore glass.
Vi spelade om och om igen. När vi till slut räknade poängen var han mycket noga med att redovisa resultatet:
– Jag vann åtta gånger, och du bara tre!
Hans ögon lyste av stolthet och jag kunde inte låta bli att skratta med honom. För honom var det inte bara en vinst – det var åtta små triumfer på rad.
Godissmyg med morfar – och små hemligheter
Som om det inte vore nog med spel och skratt hade morfar köpt hem godis inför Alfreds besök. När ingen annan såg, smög vi ner i källaren tillsammans. Där, i den svala luften, öppnade vi påsen och smakade i smyg. Små konspirerande ögonkast och fniss gjorde stunden ännu godare än själva godiset.
Bad i sjön och sommardagar att minnas
Vi hann också med ett bad. Solen glittrade på vattenytan och vi simmade sida vid sida. Alfred hade med sig två cyklop – ett vanligt och ett som var en hel mask som täckte hela ansiktet. Han växlade mellan dem och dök som en liten säl, nyfiken på allt som fanns under ytan. Vi lekte, plaskade och lät tiden rinna bort mellan skratten.
Saknaden efter barnbarnen – och de samtal som aldrig blir av
Just nu, när jag sitter och skriver, kommer saknaden som ett hav av känslor. Saknaden efter de andra barnbarnen – och de samtal som inte blir av längre.
Hur härligt hade det inte varit att sitta och höra både Emilias och Hugos tankar om världen? Om de hade varit med i samtalet om tävlingarna mellan dinosaurier och fordon, hade det säkert blivit tre olika tankar och klokheter. Tre perspektiv som jag gärna hade burit med mig.
Oj… det här gjorde ont. Saknaden blev så stor nu. Hur har de det? Vad tänker de om allt som är just nu? Har de glömt oss? Tror de att jag har slutat älska dem och tänka på dem? Tror de att det här är något jag har valt?
Nej – nu får jag stoppa de tankarna. Katastroftankar är inte nyttiga. Jag behöver vara här och nu. Men jag saknar dem. Massor.
Ett minne om Paddington och barns trygghet
Ett minne dyker upp. När sonen var liten läste jag boken om Paddington. I berättelsen skulle han bada, men sonen blev rädd. Jag förstod senare varför – i boken blev det översvämning i badrummet. Det skrämde honom.
Så jag ändrade i historien. I vår version badade Paddington tryggt och utan problem. Efter det vågade sonen bada igen.
Det minnet påminner mig om hur vi vuxna kan göra skillnad i barns upplevelser. Ibland är det en liten ändring i berättelsen som öppnar dörren till trygghet igen.
När böcker hittar hem till både barn och vuxna
Nu var det inte bara Alfred som fick böcker den här gången. Maken hade hittat en till mig också. För en vecka sedan, på campingen, såg jag för första gången en läsplatta på nära håll. Makens brors sambo hade en sådan. Jag frågade henne om hon inte saknade bläddrandet och den speciella lukten av en riktig bok. Men hon var jättenöjd.
Senare samma vecka stod vi på NetOnNet och jag undersökte en läsplatta. Maken sa: ”Nej, det där är inget för dig. Du behöver den inte.” Och jag höll faktiskt med. En bok är en bok. Jag gillar att hålla i den, bläddra, känna lukten. Det är en hel upplevelse.
lton John, läsglädje och att läsa med dyslexi och ADHD
När maken hittade Alfreds böcker, fann han också en till mig – boken om Elton John. Filmen har vi sett många gånger, och jag har lyssnat på boken tidigare. Men nu fick jag den i fysisk form.
Jag Elton John
Att läsa när man har dyslexi och ADHD är en speciell process. Jag tappar lätt bort mig, glömmer vad jag nyss läste och får läsa om samma mening flera gånger. Jag är en långsam läsare, men när boken verkligen fångar mitt intresse fungerar det. Det kan till och med bli en mysig ritual.
En fysisk bok ger mig möjlighet att pausa, återvända, och läsa i min egen takt. Och med boklampan jag fick av sonen i vintras kan jag krypa upp i soffan och läsa när resten av huset har somnat.
Callout – Vad tänker du?
Minns du en gång när ett barn överraskade dig med sin logik? Och hur läser du helst – på skärm eller i en fysisk bok?
Reflektion
Barns sätt att tänka är en påminnelse om att klokhet inte alltid kommer med åldern – ibland finns den redan där, innan vi börjar forma våra tankar efter omvärldens mallar. Och ibland, när saknaden är som störst, svajar också självkänslan. Då kan jag undra om jag är en bra mamma, en bra mormor, om jag verkligen gjort tillräckligt – och till och med om det jag skriver är något någon egentligen vill läsa. Det är som om grunden under mig börjar gunga och allt får en negativ ton. Men kanske är det just därför jag fortsätter skriva – för att hålla fast vid stunderna, för att minnas, och för att någon, någonstans, ska känna sig lite mindre ensam.
AHA – Mellan raderna
Det här inlägget handlar lika mycket om böcker som om att lyssna. På barn, på sig själv, och på de minnen som väcks – både de som värmer och de som gör lite ont.
”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här vi kan uppleva livet som händer.” – Carina Ikonen Nilsson
It started with a few books for little Alfred – and ended with both longing and a renewed love for reading taking center stage. Between dinosaurs racing motorcycles, a UNO tournament where the winner was not shy about the results, the smell of my coffee, Alfred’s foggy ice-filled glass, playful swims in the lake, the memory of a frightened Paddington, and a book about Elton John – this day held both the wisdom of children, my own reading challenges with dyslexia and ADHD, and a deep love for words, even when they hurt a little.
Hello and welcome to malix.se – my little corner of the world where everyday life has room to unfold. Today, I want to share something that began with a couple of books for little Alfred and ended with me receiving an unexpected gift of my own. It became a day filled with childlike logic, moments of insight, and thoughts on what it’s like to read – when you live with both dyslexia and ADHD. But it was also a day where longing quietly stepped in.
Child Logic and Books That Make the Imagination Run
My husband had found some lovely books for Alfred. One was about animals you might encounter in the city, and another was about dinosaurs and vehicles. It didn’t take long before the books turned into competitions – who would win?
In one of the stories, it said the motorcycle was faster than the dinosaur. But Alfred didn’t agree with the author. His explanation stopped me in my tracks: the motorcycle couldn’t drive itself – it was ridden by a human – and that particular type of dinosaur ate humans. Just the smell of meat would make the dinosaur run even faster. Therefore, Alfred argued, the dinosaur would win, not the motorcycle.
So clever. So logical. And completely free from the learned limitations of the adult world. Children have a way of seeing the world unshaped by what one “should” say or think. They are naturally sharp and unafraid to think differently. Sadly, that freedom often fades with age.
UNO Tournament, Coffee, and Foggy Glasses
After our book discussions, we brought out the UNO cards. The smell of coffee from my mug mingled with the sound of shuffling cards. Alfred had his glass beside him, filled with ice cubes. There was so much ice that the glass became foggy and cold to hold. Eventually, the water was gone – and Alfred sat eating the ice cubes as if they were ice cream.
We played over and over again. When we finally counted the points, he was very precise in reporting the result:
– I won eight times, and you only three!
His eyes shone with pride, and I couldn’t help but laugh along with him. For him, it wasn’t just one win – it was eight small victories in a row.
Candy Sneak with Grandpa – and Little Secrets
As if games and laughter weren’t enough, Grandpa had bought candy for Alfred’s visit. When no one else was looking, we snuck down to the basement together. There, in the cool air, we opened the bag and sampled our treats in secret. The little conspiratorial glances and giggles made the moment even sweeter than the candy itself.
Lake Swim and Summer Days to Remember
We also managed to go for a swim. The sun sparkled on the water’s surface, and we swam side by side. Alfred had brought two snorkel masks – one regular and one full-face. He switched between them, diving like a little seal, curious about everything beneath the surface. We played, splashed, and let the time slip away between bursts of laughter.
Missing the Grandchildren – and the Conversations That Never Happen
Right now, as I’m writing, longing rushes in like a tide. Longing for the other grandchildren – and for the conversations that no longer happen.
How wonderful it would have been to hear both Emilia’s and Hugo’s thoughts about the world. If they had joined the conversation about the races between dinosaurs and vehicles, there would surely have been three unique ideas and pearls of wisdom. Three perspectives I would have treasured.
Oh… this hurts. The longing has grown heavy now. How are they doing? What do they think about everything going on? Have they forgotten us? Do they believe I’ve stopped loving them and thinking of them? Do they think this is something I’ve chosen?
No – I have to stop those thoughts. Catastrophe thinking never helps. I need to be here, in the now. But I miss them. So very much.
A Memory of Paddington and a Child’s Sense of Safety
A memory surfaces. When my son was little, I read him the book about Paddington. In the story, he was supposed to take a bath – but my son became frightened. I later understood why – in the book, the bathroom flooded. It scared him.
So, I changed the story. In our version, Paddington bathed safely and without trouble. After that, my son was no longer afraid to bathe.
That memory reminds me how we adults can make a difference in a child’s experience. Sometimes it’s just a small change in the story that opens the door to safety again.
When Books Find Their Way to Both Children and Adults
This time, it wasn’t just Alfred who received books. My husband had found one for me too. A week ago, at the campsite, I saw an e-reader up close for the first time. My husband’s brother’s partner had one. I asked if she missed the feel and smell of a real book. But she was very happy with it.
Later that week, we stood in NetOnNet, and I looked at an e-reader. My husband said: “No, that’s not for you. You don’t need it.” And honestly, I agreed. A book is a book. I like to hold it, turn the pages, breathe in its scent. It’s a whole experience.
Elton John, Reading Joy, and Reading with Dyslexia and ADHD
When my husband found Alfred’s books, he also found one for me – a book about Elton John. We’ve seen the movie many times, and I’ve listened to the audiobook before. But now I had it in physical form.
Jag Elton John
Reading with dyslexia and ADHD is a special process. I easily lose my place, forget what I just read, and need to reread the same sentence several times. I’m a slow reader, but when a book truly captures me, it works. It can even become a cozy ritual.
A physical book lets me pause, return, and read at my own pace. And with the book light my son gave me last winter, I can curl up on the sofa and read when the rest of the house is asleep.
Callout – What About You?
Do you remember a time when a child surprised you with their logic? And how do you prefer to read – on a screen or in a physical book?
Reflection
Children’s way of thinking is a reminder that wisdom doesn’t always come with age – sometimes it’s there from the start, before we begin shaping our thoughts to fit the world’s expectations. And sometimes, when the longing is at its strongest, my self-esteem wavers. I start to wonder if I am a good mother, a good grandmother, if I’ve really done enough – and even if what I write is something anyone truly wants to read. It’s as if the ground beneath me shifts, and everything takes on a negative tone. But maybe that’s exactly why I keep writing – to hold on to the moments, to remember, and to let someone, somewhere, feel just a little less alone.
AHA – Between the Lines
This post is as much about books as it is about listening. To children, to yourself, and to the memories that rise – both the ones that warm and the ones that sting.
Det här är inte ett inlägg om svar. Det är ett inlägg om väntan, om lyssnande – och om den stilla plats där orden brukar hitta mig.En Stilla lördagsreflektion, helt enkelt.
Lördag. Kaffet ryker och huset är stilla. Vilket leder mig till att jag lyssnar inåt. Här finns inget jag måste – men det finns något jag vill. Orden viskar. Ett inlägg är på väg. Jag vet inte ännu vad det handlar om. Men jag vet att det vill bli skrivet. Även att det vill bli skrivet av mig.
Stilla lördagsreflektion
Idag är en sådan där dag då jag bara lyssnar. Lyssnar till ljudet av tangentbordet, men även på katten som ligger bredvid, och på något inuti mig som rör sig långsamt, men tydligt. Det leder till att jag tänker på morgondagens inlägg som ska skrivas av mig. Samtidigt vill jag att det ska landa hos dig. Samtidigt slår det mig att jag inte vet hur det landar hos dig – eller vad du bär med dig vidare på vägen.
Jag tänker att morgondagens inlägg det som ska få växa ur just det – ur stillheten. -Ur pausen.
Ett brev?
Det kanske blir ett brev till någon jag längtar efter. Eller varför inte en tanke om varför söndagar ibland känns tomma, ibland heliga. Kanske skriver jag om kärlek, den som inte får plats i relationer längre. Eller så landar det i något helt annat. Något vardagsnära. Något du kanske känner igen dig i.
När tiden är inne.
Vi får se, men orden kommer när de är redo. Då när jag har klurat ut tankarna klart och får den där rätta känslan som ska till. Den där känslan som gör att orden bara ramlar ut mig. Då, när tiden står still och jag kliver in i min bubbla. Bubblan som leder mig till det färdiga inlägget. För det är oftast så mina inlägg blir till. Efteråt när inlägget är klart då har tiden rusat förbi och visar mig en timma eller två där jag varit i skrivartiden.
Callout
Vad brukar du känna på lördagar? Är det vila – eller bara en paus inför nästa måsten?
Reflektion/stilla lördagsreflektion
Vissa inlägg föds ur kaos. Andra ur tystnad. Det här föds ur väntan. Och väntan är också en plats.
PayPal – Stöd mitt skrivande
Vill du stödja mitt skrivande och hjälpa bloggen att leva vidare? Du kan göra det här: -> Stöd bloggen via PayPal
”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här vi kan uppleva livet som händer.”– Carina Ikonen Nilsson
Det gör inget att jag inte vet än. För jag skriver ändå, lyssnar på de tankar som blir till. Och det är i lyssnandet hittar jag vägen hem till mig själv.
It’s Saturday. The coffee is steaming, and the house is quiet. Because of that, I find myself listening inward. There is nothing I have to do right now – yet, there is something I want to do. The words are whispering. A post is on its way. I do not yet know what it will be about. However, I already know it wants to be written. And, of course, it wants to be written by me.
A Quiet Saturday Reflection
Today is one of those days when I simply listen. I listen to the sound of the keyboard, but also to the cat lying next to me, and to something inside me that is moving slowly – yet clearly. As a result, I begin to think about tomorrow’s post, the one that will be written by me. At the same time, I want it to land with you, the reader. Yet I also realize that I cannot know exactly how it will land with you – or what you might carry with you afterward.
I imagine that tomorrow’s post will grow out of just this – out of stillness, out of the pause.
A Letter, Perhaps?
Perhaps it will turn into a letter to someone I miss. Or, on the other hand, it might become a thought about why Sundays sometimes feel empty – and other times, sacred. Maybe I will write about love, the kind that no longer has room in relationships. Or perhaps it will end up somewhere else entirely – somewhere everyday, somewhere you might recognize yourself in.
When the Time Is Right
We will see. The words will come when they are ready. That moment arrives when I have untangled the thoughts and found the right feeling – the one that allows the words to simply spill out of me. That is when time stands still, and I step into my writing bubble. Eventually, that bubble will lead me to the finished post.
Often, that is exactly how my posts are born. Afterwards, when the piece is complete, I realize that an hour or two has passed without me noticing – and I have been living entirely in writing time.
Callout
What do Saturdays usually feel like for you? Are they a moment of rest – or just a short pause before the next demands?
Reflection – A Quiet Saturday Reflection
Some posts are born out of chaos. Others are born out of silence. This one is born out of waiting. And waiting, after all, is also a place.
PayPal – Support My Writing
If you would like to support my writing and help the blog continue to live, you can do it here: → Support the blog via PayPal
”Yesterday has already settled into history, tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life is happening.” – Carina Ikonen Nilsson
It doesn’t matter that I do not know yet. I write anyway, listening to the thoughts that begin to form. And it is in that listening that I find my way home to myself.
Friday again. I’m sitting here with thoughts spinning – should we take the motorhome LVL² out this weekend, despite autumn storms, or not? I want to go. However, at the same time, I want to stay home. The season is drawing to a close. Nevertheless, there’s still time for several more trips before winter takes over.
A warm welcome to you who read my blog – malix.se. It brings me joy every time someone finds their way here and takes the time to read my words. Today, I offer a post that smells of autumn storms, tea, and motorhome thoughts.
The first storm of autumn
This motorhome weekend (if it turns out to be an LVL² weekend) might bring autumn storms and tea in the van. It has been very windy here this week – truly stormy. Even though the wind has calmed down a bit, the curtains on the porch still sway. Furthermore, the weather app says it might blow again this weekend.
When it was at its worst this Tuesday, the wind grabbed the roof of the porch, knocked over chairs, and gave me that anxious feeling in my stomach. I don’t like when nature’s forces grow so strong that I barely dare to go outside.
When you watch videos on TikTok from England – the storm is even worse there. Naturally, that doesn’t ease my worry at all. Now the wind has calmed. Still, I think the autumn storms arrived a bit early. They really could have waited a couple more weeks before dropping by.
Motorhome or cozy weekend at home?
I asked my husband what we should do this weekend. So far, I have no answer. Maybe he’s simply tired after his first workweek following the vacation. I can relate – sometimes it’s just nice to stay home.
But then the thought comes: soon the motorhome season is over for the year. Our motorhome LVL² and I aren’t quite finished with each other yet. We’re in the final stretch now. However, if the weather allows, there might still be many weekends left – perhaps even into October.
A trip to the sea would be lovely – to feel the wind, and maybe even take a swim as the waves roll in after the storm.
Tea, wool socks, and longing
Tea has always been my little everyday luxury. In the motorhome, it’s bagged tea. Nevertheless, it still tastes just as good – perhaps even better, when the cup steams in the small living space and I sit there, enjoying a cozy moment with a warm drink.
Soon we’ll be entering that season when tea, candles, and wool socks become part of everyday life. When the evenings are darker than bright and you can snuggle up with a fire in the basement and a pot of tea beside you. I almost long for that. At the same time, I want to hold on to the last bit of motorhome feeling just a little longer.
Friday feeling
So here I sit now. I want to go – I want to stay. I want to feel the wind by the sea, feel the old sea rolling – I want to sit at home with tea and glowing candles.
Lerkil in the wind
Maybe this is what life is. Longing, waiting, and the small moments of now.
We’ll see what the weekend brings. It could be motorhome LVL², or just a cozy weekend here in our little village. Perhaps the sea, perhaps home comforts. And you know what? Either way will probably be good.
Alfred is coming to visit
In a little while, little Alfred is coming to visit. He chose grandma over a day at after-school care. It warmed my heart that he wanted to come over. He’s chosen the day just the way he wants it to be. And that means a trip down to Grandpa’s stash of little candies.
When I told him Grandpa might only have cheese puffs and snus, Alfred thought that maybe Grandpa really ought to stop and buy some chocolate today.
Between the lines – my voice
I don’t always know what I want, but I know I want to feel. Sometimes it’s enough just to sit still in the in-between – between going and staying, between the wind and the tea, between dreams of the sea and the reality here at home. It’s not hesitation. Instead, it’s allowing life to be both.
I’m not in a hurry. I’m not trying to create a perfect weekend. Rather, I’m simply trying to be human – with longing, messy thoughts, and a cup of tea in my hand.
Reflection
It wasn’t the decision that mattered. Instead, it was the space before it. The breathing, the thoughts, the desire to both go and stay. That’s where life happened.
I realize that longing itself is a part of life. Waiting for something and feeling the anticipation is almost as lovely as when it actually happens.
Here comes a little Ozzy. Imagine that he got to experience this before he left for the other side. It’s so beautiful it’s almost impossible to describe – it just goes straight into the heart. It’s one of those moments you don’t just see, you feel.
What do you think?
Do you have a place you always long for in autumn?
What would you choose – a quiet weekend at home or a short motorhome trip?
Is there a song or an artist that makes you feel everything a little more, just like Ozzy does for me?
Yesterday rests in memories, and tomorrow lies ahead in the future. It’s here in the now where we experience, feel, and can actually do something. Problems waiting over there can’t be solved today – except perhaps by trying to prevent them from becoming problems in the first place.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
Allt som hänt under året hitintill. Tjänstledighet, mycket husbilen LVL^2 Växthus och allt annat som jag skrivit om
