Det är märkligt hur dagarna kan rinna iväg mellan regnskurar och små glimtar av solsken. Här sitter jag. Datorn är i mitt knä med tända ljus omkring mig. Ljudet av regn mot rutan får mig att fundera på hur mina vanor förändras.
Hej – eller ska vi säga godmorgon? Du väljer, för det är du som är här på besök. Jag vill att du ska veta att det gör mig varm om hjärtat. Det känns som om vi skapar ringar tillsammans – ringar på vattnet. Sommaren har sakta börjat luta sig mot hösten. Tomaterna i växthuset väntar på att plockas in. Vardagen knackar på dörren igen. Kanske är det just nu, i de här stilla stunderna, som livet känns som mest levande.
En ny vana ska till
Just nu har jag suttit i soffan ett par dagar. Det här inlägget har jag omformulerat och skrivit om flera gånger. Regnet har kommit och gått, gråa moln har hängt tunga – men ibland har solen tittat fram.
Att skapa en ny vana är inte lätt. Min gamla vana var att skriva varje morgon, om allt och om inget. Nu vill jag utveckla mig själv och bloggen:
Skriva färre inlägg, men med mer känsla
Låta orden ta mindre tid, men ge mer
Du är värdefull
Kanske är det därför jag skriver om och om igen. För att du som läser ska få något med dig härifrån. Vad det blir vet jag inte än – kanske visar tiden det.
Dagarna har gått åt till familjen. Sorgen finns kvar, men den blir lättare för varje dag. Jag hittar ljus i mörkret, och kan må bra i de små vardagsgörorna.
Nyplockade tomater och små stunder
En tur till växthuset. Plocka mogna tomater. Ta med en gurka in till middagen eller leverpastejmackan.
Lite tomater och en gurka från växthuset.
De stunderna räcker för mig. Att bara vara i nuet, just då. Hur har du det – är du här och nu, eller ofta i framtid eller baktid?
Det kommer att bli många tomater att äta när de är klaraTorkar lite kryddor i köksfönstret.
Kunskaper som blivit till
Just nu öser regnet ner. Jag har tänt ljus och en rökelse. Lillkillen sitter i rummet bredvid och mumlar framför datorn.
Det är en behaglig stund, och jag inser att jag lärt mig något under den här tiden. Tiden då jag blivit bortvald. Jag fastnar inte längre lika länge i tankeloopen av sorg och katastroftankar. Jag kan inte göra något åt det – så jag vilar i det som fortfarande finns kvar här, i mina cirklar.
Små helger och nya rutiner
Semestern är slut för den här gången. Maken har börjat jobba igen, och nu väntar korta helgturer med husbilen.
Små helger och nya rutiner Semestern är slut för den här gången. Maken har börjat jobba igen, och nu väntar korta helgturer med husbilen. Den står redo utanför nu – städad, ordnad och packad för helger. I den vilar sommarens minnen stilla, nästan som om de inte vill göra sig påminda. En liten sorg bor där, men också hoppet om små weekendresor, när känslan av ledighet smyger sig på ändå.
Lite tom är den kanske nu vår lilla LVL^2
Jag vet inte just nu om vi kommer att åka ut med vår husbil i helgen. Vädret och stormen som kommer smygande nu får utvisa hur det blir till helgen.
Vi får se om det är här vi sover i helgen.
När skolan börjar om två veckor ska jag skapa rutiner för mig själv. Jag vill:
Börja simma i badhuset på veckorna
Lägga tid på mig själv, inte bara hus och hem
Det är lätt att annars bo i köket – laga mat bara för att jag har tid. Men att leva livet är mer än så. Det är att leva för sig själv, inte bara för andra.
Hösten väntar
I våras fick jag dalior av min granne. Jag har varit lite rädd att misslyckas med dem, men nu börjar knopparna visa sig. Snart blommar de för fullt – och jag känner nästan en barnslig stolthet.
”Små tecken på att hösten smyger sig på i trädgården.”
Snart är det dags att plocka in det sista från växthuset, fixa bland dynor och förbereda inför nästa vår. Hösten väntar med födelsedagar, höstlov, lucia och till sist jul.
Men just nu nöjer jag mig med: – Plocka in tomater och gurkor – Åka till sjön för ett bad – Laga mat och njuta av att det fortfarande är sommar – om än på sluttampen.
Så det är så här framtiden får se ut, i små, stilla stunder.den ska se ut framöver.
Ibland är livet som en tyst viskning som påminner oss om att det enkla ofta är det viktigaste. En röd tomat i handen, ett ljus som brinner när regnet faller, ett mummel från rummet intill – det är stunderna som håller oss kvar i nuet. När jag stannar upp i dem, känner jag att jag faktiskt lever.
AHA – mellan raderna
Aha… livet behöver inte alltid vara stort för att kännas levande. Det bor i de små stunderna – en tomat i handen, ett ljus som brinner, ett mummel från ett rum intill. Sorgen finns kvar, men den har tystnat nog för att låta vardagen bära. Det är här och nu som håller mig uppe – och kanske är det just det som är att leva.
Det är i just nu vi lever och kan smaka på nyplockade tomater. Igår är historia och morgondagen är dagens tomat en dag gammal. Just nu lever vi och andas vi i.
It’s strange how the days can slip away between rain showers and small glimpses of sunshine. Here I sit, laptop in my lap, surrounded by candlelight. The sound of rain against the window makes me reflect on how my habits are changing.
Hello – or maybe I should say good morning? You get to choose, because you’re the one visiting me here. I want you to know that it warms my heart. It feels as if we are creating ripples together – ripples on the water.
Summer has slowly started leaning toward autumn. The tomatoes in the greenhouse are waiting to be picked. Everyday life is knocking at the door again. Maybe it is right now, in these quiet moments, that life feels the most alive.
A New Habit to Build
These past few days, I’ve just been sitting on the couch. I’ve rewritten this post several times. The rain has come and gone, heavy gray clouds hanging low – but sometimes the sun has peeked through.
Creating a new habit is not easy. My old habit was writing every morning, about everything and nothing. Now I want to grow – both myself and this blog:
– Write fewer posts, but with more feeling – Let the words take less time, but give more
You are valuable.
Maybe that’s why I rewrite, again and again. Because I want you, the one reading this, to take something with you from here. I don’t know what that will be yet – maybe time will tell.
The past days have been spent with family. The sorrow is still there, but it feels lighter each day. I find light in the darkness and feel good in the small everyday chores.
Fresh Tomatoes and Small Moments
A quick walk to the greenhouse. Pick ripe tomatoes. Bring in a cucumber for dinner or a sandwich.
En liten men glad skörd från växthuset
A few tomatoes and a cucumber from the greenhouse.
Those little moments are enough for me. Just being present, right then and there. How about you – are you here and now, or often in the future or the past?
There will be plenty of tomatoes to enjoy once they all ripen.
Små dofter av sommar som får följa med in i hösten
I’m drying some herbs in the kitchen window.
Lessons Learned
Right now, the rain is pouring down. I’ve lit candles and an incense stick. The little one is in the next room, mumbling in front of the computer.
It’s a peaceful moment, and I realize I’ve learned something during this time. The time of being left out. I no longer get stuck as long in the looping thoughts of sorrow and what-ifs. I can’t do anything about it – so I rest in what is still here, in my own circles.
Small Weekends and New Routines
The summer vacation is over for now. My husband is back at work, and now short weekend trips with the motorhome await.
It’s parked outside now – cleaned, organized, and packed for weekends. Inside, the memories of summer rest quietly, almost as if they don’t want to remind me of themselves. There’s a small sadness there, but also the hope of short getaways, when the feeling of freedom sneaks back in.
Our little LVL² feels a bit empty now.
I don’t know yet if we’ll take it out this weekend. The weather – and the storm rolling in – will decide.
Maybe this is where we’ll sleep this weekend.
When school starts in two weeks, I want to create new routines for myself. I want to:
– Start swimming at the indoor pool during the week – Spend more time on myself, not just the house and home
It’s so easy to just live in the kitchen – cooking simply because I have the time. But living life is more than that. It’s about living for yourself, not only for others.
Autumn Awaits
Last spring, my neighbor gave me dahlias. I was a little afraid I might fail, but now the buds are appearing, and soon they’ll be in full bloom – and I feel almost childishly proud.
”Little signs that autumn is quietly arriving in the garden.”
Soon it will be time to bring in the last from the greenhouse, tidy up the cushions, and prepare for next spring. Autumn waits with birthdays, fall break, Lucia, and finally Christmas.
But for now, I’m content with: – Picking tomatoes and cucumbers – Driving to the lake for a swim – Cooking and savoring that it’s still summer – even if it’s on its last stretch
So this is how the future will look – in small, quiet moments.
Internal Links
Here’s another post about being present in the moment: Konmari Method
Sometimes life is like a quiet whisper, reminding us that the simplest things are often the most important. A red tomato in your hand, a candle burning as the rain falls, a soft mumble from the room next door – these are the moments that keep us grounded in the now. When I pause in them, I feel that I truly live.
AHA – Between the Lines
Aha… life doesn’t always have to be big to feel alive. It lives in the small moments – a tomato in your hand, a candle burning, a mumble from the next room. The sorrow is still there, but quiet enough now to let everyday life carry me. It is the here and now that keeps me standing – and maybe that’s exactly what it means to live.
We live right now, tasting fresh-picked tomatoes. Yesterday is history, and tomorrow is just today’s tomato one day older. Right now – this is where we live and breathe.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
