Välkommen till Oskar-serien. Här möter du Oskar – en pojke vars skolvardag visar oss både styrkorna och svårigheterna som följer med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) som autism och ADHD.
Den här serien blandar personliga reflektioner, konkreta exempel och tankar om hur vi kan skapa skolmiljöer där alla barn får blomma.
En av mina egna blyertsteckningar får följa med här. För mig symboliserar den hur ett barn ibland drar sig undan när världen blir för mycket. I Oskar-serien vill jag visa att bakom varje tystnad finns en berättelse vi behöver höra – och ta på allvar.
En av mina egna blyertsteckningar
Ta med dig en kopp varm dryck och håll mig sällskap under några dagar när jag skriver om ämnet autism. Nu kör vi – och vi kör framåt med förståelse, nyfikenhet och respekt för alla de barn och ungdomar som inte riktigt passar in i den där mallen som samhället så gärna vill trycka ner dem i. Deras värde och unika sätt att vara försvinner inte för att de inte passar i en färdig form – tvärtom, det är just där styrkan finns.
Varför Oskar-serien?
Barn som Oskar bär ofta på fantastiska styrkor – detaljseende, ärlighet, uthållighet, djupa specialintressen och en unik förmåga att tänka utanför ramarna. Samtidigt finns det också utmaningar, och de är viktiga att förstå:
Sensorisk känslighet
Ljud, ljus, dofter och beröring kan bli alldeles för mycket. Det kan till och med vara skillnad på spagetti och makaroner. Du kanske inte ser den skillnaden, men någon med autism vet precis.
Det kan handla om form, konsistens, hur det känns i munnen eller till och med hur det beter sig när man tuggar.
Selektivt ätande är vanligt och kan variera, men handlar ofta om att äta ett fåtal rätter som känns trygga och fungerar sensoriskt. Det är inte petighet – vissa smaker, konsistenser eller temperaturer kan faktiskt kännas obehagliga, ibland till och med outhärdliga.
Socialt samspel
Det kan vara svårare att tolka kroppsspråk, småprat och alla de där oskrivna reglerna som många tar för givna. För någon med autism är varje situation ny. Igår är inte samma som idag – även om du själv kanske tycker att det är precis likadant.
Det som fungerade igår kan kännas helt främmande idag, beroende på hur dagen började, hur energinivån är och vilka intryck som redan hunnit fylla hjärnan.
Humor kan också vara en utmaning. När en kamrat skojar skrattar barnet med autism kanske inte automatiskt. Att förstå skämt och ironi är ofta något som behöver läras in – som ett språk i språket.
Och när barnet själv berättar en rolig historia kan den ibland vara lånad från en komiker, där publiken skrattade högt. Det är då barnet lärt sig att här, just i den här pausen, ska man skratta.
Det handlar inte om att barnet saknar humor, utan om att humor – liksom kroppsspråk och sociala koder – inte alltid kommer av sig självt. Det behöver byggas upp, steg för steg, precis som när man lär sig läsa eller cykla.
Behov av rutiner
Förändringar kan skapa oro eller stress. Rutiner är som små trygghetspunkter i vardagen, som hjälper till att hålla ordning på en annars ganska oförutsägbar värld.
Har du sagt att det är fem mattetal som ska räknas innan det blir rast, så är det precis fem mattetal som gäller. När de är klara är det rast – punkt slut. Att det råkar vara fem minuter kvar av lektionen spelar ingen roll. I barnets värld är regeln klar och ändras inte.
Eller ta ett annat exempel: om man alltid borstar tänderna efter frukosten, men just idag inte hinner äta frukost – då kan det kännas helt fel att borsta tänderna. I barnets logik hör handlingarna ihop. Ingen frukost = ingen tandborstning.
För oss andra kan det verka oviktigt, men för barnet är det ett brott mot den ordning som skapar trygghet. Det är inte envishet för envishetens skull – det är ett sätt att hålla världen begriplig och hanterbar.
Varierande dagsform
Orken kan skifta från dag till dag, ibland till och med från timme till timme. Det som dränerar kan vara helt olika – och här vill jag skriva med stora bokstäver för att betona det: OLIKA är det för alla.
En sak som är ganska vanlig är att det kan vara svårt att sova för barn med autism. Och kanske är det här den enda likheten i just det här stycket – för i övrigt är allt väldigt individuellt.
Energierna över dagen kan rinna ut som ett timglas, ibland efter något som du tycker är en kort ansträngning. Det kan räcka att bara gå upp och klä på sig – och sedan är energin redan slut.
För barnet är det inte ”bara” att sätta igång igen. Det är som om batteriet redan är tömt och behöver laddas om, ibland länge.
Missförstånd
Vuxna kan ibland bedöma barnet utifrån en ”mall” istället för att möta det som det faktiskt är.
Med ”mall” menar jag de förväntningar och bilder vi har i huvudet om hur ett barn ”bör” fungera, utvecklas och reagera – baserat på erfarenheter av andra barn. Den där osynliga ramen vi jämför med, ofta utan att ens märka att vi gör det.
Vi människor samlar på erfarenheter och använder dem för att tolka nästa situation. Ibland är det hjälpsamt – men när det gäller barn med autism kan det bli helt fel. För mallen tar inte hänsyn till att varje barn är unikt, med sin egen kombination av styrkor, svårigheter, intressen och behov.
Jag minns en gång när jag satt på ett möte med skolan. Läraren sa: ”Men vi har haft många ungdomar med autism i den här skolan som klarat sig. Det är bara ditt barn som…”
Meningen stannade där – men jag hörde resten ändå. Orden som redan sagts berättade allt.
Det är just det som är mallen. Att titta på mitt barn genom andras prestationer, istället för att fråga: Vad behöver just ditt barn för att kunna må bra och lyckas här?
Skillnader mot ADHD
Energin och behovet av variation kan se helt annorlunda ut, även om vissa utmaningar överlappar.
En person med autism kan ofta uppskatta och behöva tydliga steg-för-steg-instruktioner: 1, 2, 3 – och följer dem till punkt och pricka. Det kan vara en styrka, för det ger trygghet och struktur.
En person med ADHD kan däremot ofta nöja sig med att höra en sammanfattning eller rubrik, få en känsla för uppgiften och sedan ge sig iväg för att göra – ofta med mer spontanitet, men också med större risk att missa detaljer på vägen.
Här hemma har vi sett den skillnaden många gånger. Förr, när vi köpte möbler från IKEA, packade vi bara upp och började skruva ihop – lite på känsla. Ibland fick vi börja om.
Idag gör vi annorlunda. Vi ger instruktionerna till vår son. Han älskar verkligen instruktioner – inte en punkt missas, inte ett steg hoppas över. Det är nästan som om han och manualen pratar samma språk.
Samma sak gäller mina köksmaskiner och annat som kräver att man läser bruksanvisning. När han läser och förklarar för mig hur jag ska göra, då blir det rätt direkt.
Den här skillnaden handlar inte om att det ena är bättre än det andra – utan om att hjärnan arbetar på olika sätt. Den som följer instruktioner noggrant kan leverera precision och exakthet. Den som kastar sig in direkt kan bidra med kreativitet och snabba lösningar.
Men det är viktigt att förstå dessa olikheter för att ge rätt stöd och rätt förväntningar.
Därför finns Oskar-serien
För att visa att vi kan möta barn på andra sätt än genom att försöka forma dem så att de passar in i en färdig mall.
Serien i ordning
Del 1: Autism – förståelse och styrkor
Del 2: Måste Oskar verkligen lära sig knyta skor?
Del 3: Motiverande omständigheter och osynligt stöd
Mellan raderna
Det här är mer än berättelsen om ett barn. Det är en spegel som visar hur vi vuxna formar miljöer där vissa barn får blomma och andra tvingas kämpa för att passa in.
Oskar-serien är en påminnelse om att varje gång vi väljer att se barnet framför oss – istället för vår bild av hur ett barn “ska” vara – så öppnar vi en dörr. Inte bara för dem, utan också för oss själva.
Reflektion
Alla barn bär på något unikt. Som vuxna kan vi välja att se det, förstå det och ge det plats att växa. Men vi måste också våga stå emot frestelsen att pressa in det i en form där det riskerar att vissna.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Jag heter Carina, och jag har under många år haft förmånen att lära känna barn och ungdomar som kanske inte alltid passat in i skolans eller samhällets mallar.
I mitt arbete – och i livet – har jag sett hur viktigt det är att lyssna, förstå och ibland bara sitta bredvid utan att försöka fixa allt.
Jag skriver Oskar-serien för att dela med mig av det jag sett, känt och lärt mig. För att påminna om att bakom varje blick, varje tystnad och varje utbrott finns en historia. Och för att jag tror att vi alla, om vi vågar se, kan vara den där trygga punkten som gör skillnad.
Welcome to the Oskar Series. Here, you will meet Oskar – a boy whose everyday school life reveals both the strengths and the challenges that can come with neurodevelopmental differences such as autism and ADHD.
This series blends personal reflections, concrete examples, and thoughts on how we can create school environments where every child has the chance to thrive.
One of my own pencil drawings is included here. To me, it symbolizes how a child might sometimes withdraw when the world becomes too overwhelming. In the Oskar Series, I want to show that behind every silence, there is a story we need to hear – and take seriously.
En av mina egna blyertsteckningar – för mig symboliserar den hur ett barn kan dra sig undan när världen blir för mycket. I Oskar-serien vill jag visa att bakom varje tystnad finns en berättelse vi behöver lyssna på
Bring a warm cup of your favourite drink and keep me company over the next few days as I write about the topic of autism. Let’s move forward – with understanding, curiosity, and respect for all the children and young people who don’t quite fit into the mould that society so often tries to press them into. Their value and unique way of being don’t disappear because they don’t fit a ready-made form – in fact, that’s exactly where their strength lies.
Why the Oskar Series?
Children like Oskar often carry remarkable strengths – attention to detail, honesty, perseverance, deep special interests, and a unique ability to think outside the box. At the same time, there are also challenges, and it is important to understand them:
Sensory Sensitivity
Sounds, lights, smells, and touch can all become overwhelming. It can even come down to the difference between spaghetti and macaroni. You might not see that difference, but someone with autism knows exactly.
It can be about shape, texture, how it feels in the mouth, or even how it behaves when you chew.
Selective eating is also common and can vary, but it often means sticking to a small number of foods that feel safe and work from a sensory perspective. This isn’t about being picky – certain tastes, textures, or temperatures can actually feel unpleasant, sometimes even unbearable.
Social Interaction
It can be harder to interpret body language, small talk, and all those unwritten rules most people take for granted. For someone with autism, every situation is new. Yesterday is not the same as today – even if it might seem that way to you.
What worked yesterday might feel completely unfamiliar today, depending on how the day began, how much energy they have, and how many sensory impressions have already filled their mind.
Humor can also be a challenge. When a classmate makes a joke, the child with autism might not automatically laugh. Understanding jokes and irony is often something that needs to be learned – like a language within a language.
And when the child tells a funny story themselves, it might sometimes be borrowed from a comedian, where the audience laughed loudly. That’s how the child learned that here, at this pause, is when you’re “supposed” to laugh.
This isn’t about a lack of humor – it’s about the fact that humor, like body language and social codes, doesn’t always come naturally. It often needs to be built step by step, just like learning to read or ride a bike.
Need for Routines
Changes can create worry or stress. Routines act as small anchors of safety in everyday life, helping to bring order to a world that can otherwise feel unpredictable.
If you’ve said there are five math problems to solve before break, then it’s exactly five math problems – no more, no less. Once they’re done, it’s break time, full stop. The fact that there are still five minutes left in the lesson doesn’t matter. In the child’s mind, the rule is clear and doesn’t change.
Or take another example: if teeth are always brushed after breakfast, but today there’s no time for breakfast – then brushing teeth might feel completely wrong. In the child’s logic, the two actions belong together. No breakfast = no toothbrushing.
To others, this might seem unimportant, but for the child it’s a break in the order that provides safety. It’s not stubbornness for the sake of being stubborn – it’s a way of keeping the world understandable and manageable.
Varying Day-to-Day Energy
Energy levels can shift from day to day, and sometimes even from hour to hour. What drains that energy can be completely different – and I want to write this in big letters because it matters: DIFFERENT for everyone.
One thing that’s fairly common, though, is that children with autism may have difficulty sleeping. And perhaps that’s the only similarity in this section – because otherwise, everything is highly individual.
Energy can drain away like sand through an hourglass, sometimes after what you might think is just a small effort. It might be enough just to get up and get dressed – and then the energy is already gone.
For the child, it’s not just a matter of “getting going again.” It’s as if the battery is already drained and needs recharging, sometimes for a long time.
Misunderstandings
Adults can sometimes judge the child based on a “template” instead of meeting them for who they truly are.
By “template,” I mean the expectations and mental images we carry about how a child “should” function, develop, and react – based on our experiences with other children. That invisible frame we compare to, often without even realising it.
We humans gather experiences and use them to interpret the next situation. Sometimes this is helpful – but with children who have autism, it can be completely wrong. The template doesn’t take into account that every child is unique, with their own mix of strengths, challenges, interests, and needs.
I remember sitting in a school meeting once. The teacher said: “We’ve had many students with autism in this school who have done well. It’s just your child who…”
The sentence stopped there – but I heard the rest anyway. The words already spoken told the whole story.
That’s the template right there – looking at my child through the lens of other people’s achievements instead of asking: What does your child need to feel good and succeed here?
Differences from ADHD
Energy levels and the need for variation can look completely different, even though some challenges overlap.
A person with autism will often appreciate – and sometimes need – clear step-by-step instructions: 1, 2, 3 – and will follow them to the letter. This can be a strength, offering structure and a sense of safety.
A person with ADHD, on the other hand, might be satisfied with just hearing the summary or the “headline,” getting the idea of the task, and then rushing off to do it – often with more spontaneity, but also with a greater risk of missing details along the way.
We’ve seen this difference many times at home. In the past, when we bought furniture from IKEA, we’d simply unpack it and start assembling – going mostly by feel. Sometimes we’d have to start over.
Now we do it differently. We hand the instructions to our son. He genuinely loves them – not a single point is missed, not a single step skipped. It’s almost as if he and the manual speak the same language.
The same goes for my kitchen machines and anything else with a manual. When he reads and explains the instructions to me, I get it right straight away.
This difference isn’t about one way being better than the other – it’s about how the brain works differently. Someone who follows instructions carefully can deliver precision and accuracy. Someone who jumps straight in can bring creativity and quick problem-solving.
But it’s important to understand these differences in order to give the right support and set the right expectations.
Why the Oskar Series Exists
To show that we can meet children in ways other than trying to shape them so that they fit into a pre-made mould.
The Series in Order
Part 1: Autism – Understanding and Strengths
Part 2: Does Oskar Really Have to Learn to Tie His Shoes?
Part 3: Motivating Circumstances and Invisible Support
Between the Lines
This is more than the story of a child. It’s a mirror showing how we adults create environments where some children can thrive while others are forced to struggle to fit in.
The Oskar Series is a reminder that every time we choose to see the child in front of us – instead of our image of what a child “should” be – we open a door. Not just for them, but for ourselves.
Reflection
Every child carries something unique. As adults, we can choose to see it, understand it, and give it room to grow. But we must also resist the temptation to press it into a form where it risks withering.
Yesterday has settled into history, tomorrow waits further ahead. Right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
My name is Carina, and I have, for many years, had the privilege of getting to know children and young people who may not always have fitted into the moulds of school or society.
In my work – and in life – I have seen how important it is to listen, to understand, and sometimes just to sit beside them without trying to fix everything.
I write the Oskar Series to share what I have seen, felt, and learned. To remind us that behind every glance, every silence, and every outburst, there is a story. And because I believe that we all, if we dare to see, can be that safe point that makes a difference.
Support my writing: If you enjoy my work and would like to support what I do, you can contribute via PayPal here: Support via PayPa
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
