Mod handlar inte alltid om fallskärmshopp eller isvaksbad. Ibland handlar det om små steg – som att resa sig från frukostbordet, gå över en rad kullerstenar och våga säga ”Excuse me” till en granne på campingen. Just den stunden, med en amerikansk husvagn, en tysk granne och min egen skakiga engelska, blev början på ett minne som fortfarande får mitt hjärta att slå lite extra.
Det var igår morse. Här satt jag vid frukostbordet, sked efter sked med min müsli, medan jag samlade mod. Fick syn på vår camping grannes husvagn – en fräck skapelse jag bara måste fånga på bild.
När jag berättade min idé för maken såg han på mig och skakade på huvudet: “Nej, nej. Det här blir skämskudde. Jag går in i husbilen – du kommer att behöva prata engelska, och du kommer bara känna dig dum.”
Lillgrabben nickade instämmande.
Men jag slog bort deras ord. Inombords stärkte jag mitt mod: ”Det här blir en enkel match. Att prata engelska med en tysk kan väl inte vara så svårt – de är ju inte heller alltid så bra på engelska. Jag kan nog till och med språket bättre än honom.
Så där satt jag, med sista tuggan müsli i munnen, övertygad om att det här skulle gå vägen. När jag reste mig upp såg jag i ögonvrån hur maken och lillgrabben smet in i tryggheten bakom husbilens dörr.
Plötsligt stod jag ensam bredvid stolen. Hjärtat dunkade hårt, pulsen steg – ändå fanns modet där. Det var nu eller aldrig. Orden om att jag minsann pratade bättre engelska än en tysk bar mig hela vägen över tomtgränsen av små kullerstenar. Det var just där och då jag insåg: mod kan vara så enkelt som att våga kliva fram till en granne och säga de första orden.
– mötet med en amerikansk husvagn på camping och modet det krävde att våga ta steget.
Paniken och den amerikanska accenten
Excuse me. Ingen reaktion. Jag försökte igen: ‘Excuse me, Mr…’ Då tittade en farbror i min ålder ut från husvagnen och svarade med ett vänligt ‘hello’.
Självsäker och ganska nöjd med mina engelska ord kände jag tryggheten i mig själv samtidigt växte mitt mod till ett övermod… tills han öppnade munnen och ut kom flytande engelska med amerikansk accent. Först kände jag panik, dessutom insåg jag att jag stod där med öppen mun och bara ville vända på klacken och gå därifrån.
Men jag stod kvar. Han log och jag hörde hur hans röst var vänlig. Där och då när modet sjunkit ner till grunden av mig själv, då fick modet fick en ny chans.
En husvagn med historia
Han bjöd in mig i sin husvagn. Insidan var popnitad, hantverket kändes robust och genomtänkt. Han berättade med kärlek i rösten, och hans engelska var lätt att förstå trots accenten som först skrämt mig.
Han hade fått byta ut överdelen på vagnen och delade både teknik och historia. Han berättade om sitt stora intresse för amerikanska bilar. Hemma i Tyskland hade han en pärla han körde när han var där. Här i Sverige hade han en nyare bil, men reste runt för att titta på just amerikanska klassiker.
Jag berättade att i Sverige, i nästan varje liten by, finns det någon som har en amerikansk raritet. Faktum är att det finns omkring 300 000 amerikanska veteranbilar i Sverige – fler per capita än i något annat land, till och med fler än i USA på samma yta. Han log och höll med: för honom var Sverige en guldgruva för den som älskar bilar.
Mod är olika
Jag frågade om han ville vara med på bild, men där gick gränsen – det ville han inte. Men han lyste när han pratade om bilarna, ögonen glittrade och rösten bar samma entusiasm som en förälskad tonåring.
Jag erkände för honom att jag hade trott att engelskan skulle vara enkel. Han skrattade varmt och berättade att han bott i USA i tre år – därför kom hans engelska så naturligt. Sedan lade han till, vänligt: “Men vi i vår ålder, vi pratar på ett sätt som gör att vi alltid kan förstå varandra.”
Hans ord stärkte mig. Kanske vågar jag prata engelska igen.
Och husvagnen? Den var otrolig. Man kunde öppna baksidan där han hade en säng. Bäddade man upp den gick det att parkera två motorcyklar i vagnen.
När jag nu skriver på bloggen känner jag hur modigt det faktiskt var att jag vågade. Jag är glad att jag gjorde det och känner mig stolt. För någon annan hade det kanske inte alls känts modigt – men mod är olika för oss alla.
En första glimt av den amerikanska husvagnen på campingen – ståtlig och fylld av karaktär.Popnitad insida – hantverk som ger husvagnen sin speciella charm. Den amerikanska husvagnen på campingen var verkligen något speciellt – popnitadBakluckan som rymmer både säng och plats för motorcyklar.
Mellan raderna
Det här mötet blev mer än en pratstund om bilar. Det blev en påminnelse om att mod inte alltid handlar om de stora äventyren. Ibland är det bara att säga “Excuse me”, stanna kvar trots paniken – och upptäcka att världen öppnar sig när man vågar. Mötet med en amerikansk husvagn på camping, det krävdes att våga ta steget och visade sig i mod.
Courage doesn’t always mean skydiving or plunging into an ice hole. Sometimes it’s about the small steps – like standing up from the breakfast table, crossing a row of cobblestones, and daring to say “Excuse me” to a neighbor at the campsite.
That moment, with an American caravan, a German neighbor, and my own shaky English, became the beginning of a memory that still makes my heart beat a little faster.
Breakfast and the Embarrassment Pillow
It was yesterday morning. There I sat at the breakfast table, spoonful after spoonful of my muesli, while gathering my courage. My eyes landed on our neighbor’s caravan – a bold creation I just had to capture in a photo.
When I told my husband my idea, he looked at me and shook his head: “No, no. This will be embarrassing. I’m going inside the motorhome – you’ll have to speak English, and you’ll just feel silly.”
Our youngest son nodded in agreement.
But I brushed off their words. Inside, I fueled my courage: “This will be easy. Talking English with a German can’t be that hard – they’re not always fluent either. I might even speak it better than him.”
So there I sat, chewing the last bite of my muesli, convinced this would go well. When I stood up, I caught in the corner of my eye how my husband and son slipped into the safety behind the motorhome door.
Suddenly, I was left standing alone beside my chair. My heart was pounding, my pulse rising – but the courage was still there. It was now or never. The thought that I spoke better English than a German carried me all the way across the little cobblestone border. And while I crossed, I realized this could be one of those small memories you carry with you – the morning when an American caravan at a campsite required a tiny spark of courage.
Panic and the American Accent
“Excuse me.” No reaction. I tried again: “Excuse me, Mr…”
Then a man about my age peeked out of the caravan and answered with a friendly “Hello.”
I felt confident and rather pleased with my English… until he opened his mouth again. Out came fluent English with a pure American accent. My first reaction? Panic. I stood there, mouth slightly open, wanting to turn on my heel and walk away.
But I stayed. He smiled, and his voice was warm. At the very moment when my courage had sunk to the bottom of me, it found a second chance.
A Caravan with a Story
He invited me inside his caravan. The interior was riveted together, solid and well thought out. He spoke with love in his voice, and despite the accent that had frightened me at first, his English was easy to follow.
He explained how he had replaced the upper section of the caravan, sharing both technical details and history. Cars were his passion – especially American classics. At home in Germany, he owned a vintage treasure he drove whenever he was there. Here in Sweden, he had a newer car, but he traveled around to spot American beauties.
I told him that in Sweden, almost every small village has at least one American classic hidden in a garage. In fact, there are about 300,000 American vintage cars in Sweden – more per capita than anywhere else, even the USA. He smiled and agreed: for him, Sweden was a goldmine for anyone who loves cars.
Courage Looks Different
I asked if he wanted to be in the photo, but that was where his limit was – he politely declined. Yet his eyes sparkled when he talked about his cars, his voice carrying the enthusiasm of a teenager in love.
I admitted that I had thought speaking English would be easy. He laughed kindly and revealed that he had lived in the USA for three years – that’s why the language came so naturally to him. Then he added, gently: “But people our age – we speak in a way that we can always understand each other.”
His words strengthened me. Maybe next time, I’ll dare to speak English again.
And the caravan? It was truly something. The back could be opened, revealing a bed. When folded up, there was enough space for two motorcycles inside.
Now, as I write this on the blog, I realize how brave that small act actually was. I’m proud I did it. For someone else, it might not have seemed like courage at all – but courage looks different for each of us.
A First Glimpse of the American Caravan
En första glimt av den amerikanska husvagnen på campingen – ståtlig och fylld av karaktär.
The Riveted Interior
Popnitad insida – hantverk som ger husvagnen sin speciella charm.
A Caravan with Room for Motorcycles
Bakluckan som rymmer både säng och plats för motorcyklar.
Between the Lines
This encounter became more than just a chat about cars. It reminded me that courage doesn’t always come in grand gestures. Sometimes, it’s just saying “Excuse me,” staying even when panic rises – and discovering that the world opens up when you dare.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
