Det här är inte ett vanligt blogginlägg.
Det är en hyllning, en hälsning och ett hjärtslag.
Min son fyller år idag. Orden här är tillägnade honom – men också till mig själv, till minnet av den dagen då jag blev mamma. I mina texter brukar jag skriva om vardagen, om husbilsliv, reflektioner och små stunder som får betydelse. Men just idag handlar det om något större, något som alltid finns kvar: kärleken mellan ett barn och en mamma.
Det här är min gåva till dig på din dag, min son. Och för alla er som läser – kanske väcker det egna minnen, egna stunder av den där villkorslösa kärleken som förändrar allt.
Idag fyller du år
Jag minns den dagen som om det vore igår. På morgonen satt jag på en mattelektion. Efteråt gick jag hem, med huvudet fullt av siffror men också av tanken på att städa och baka äppelkakor. Dagen innan hade jag plockat äpplen hos min kusin, och nu stod hela köket fullt av frukt och formar. Doften av äpple fyllde huset.
Mitt i allt det där vardagliga ringde telefonen. Först ville de bara ta lite extra prover, så jag och din pappa åkte in till barnmorskan och hem igen. Jag fortsatte att skala äpplen, som om livet bara skulle rulla på. Men sedan ringde de igen, och den här gången blev allt annorlunda.
Natten kom, och så gjorde också du. Jag tyckte att hela rummet sken när du låg där för första gången. Allt förändrades i samma stund.
Alla minnen jag bär
Det finns så många minnen som bär mig genom åren.
Ditt första leende. Din första tand. Dina första steg. Alla gånger musiken lockade dig till högtalaren. Första gången du cyklade iväg på egen hand. Alla sagostunder på kvällarna, där jag berättade historier som tog bort din skuld om en morgon blivit stressig.
Jag minns när vi gick till tandläkaren första gången, när du sjöng Imse vimse spindel, och när du fick dina nya skor med kompasser på. Du sa: “Nu vet jag hela tiden var jag är.”
Jag ser oss gå genom höstens lövhögar på vägen till dagmamma Eva. Lars, hennes make, blev snabbt din favorit – och du blev hans. Jag minns hur stolt du var den dag du blev storebror. Du sa att du skulle göra allt för att din lillasyster skulle tycka om dig. Och när jag svarade att du bara behövde vara dig själv, att du dög precis som du var, lyste du upp.
En gång när jag låg sjuk i magsjuka tog du hand om din lillasyster på ditt eget lilla vis. Ni satt i sängen tillsammans med ett kexpaket och ni tog hand om mig, fast du själv bara var några år gammal. Jag kan fortfarande se er båda där, mitt i leken, mitt i omsorgen. Nu du och din kamrat var kära i samma flicka i småskolan. När du i skolåldern satt här hemma och sydde på massa märken på en kavaj för du ville vara punk. Alla gånger vi spelat Backgammon.
Så många vardagar. Så många stunder. Så mycket kärlek.
En hyllning till idag
Idag är din dag. Den dag som för alltid är inskriven i mig.
Oavsett var livet tar oss, oavsett avstånd eller närhet, så finns du alltid här inne.
Du var den största gåvan då – och du är det fortfarande.
Reflektion
Att minnas är ibland som att öppna en låda av både glädje och saknad.
Födelsedagar blir till påminnelser – inte bara om åren som gått, utan om allt det som varit: doften av äpplen i ett kök, små händer som håller fast, skratt, tårar och sagor på kvällarna.
Kärlek är inte beroende av avstånd. Den finns där ändå, i varje minne och i varje hjärtslag.
Hipp hipp hurra!
Hipp hipp hurra för dig idag, min älskade och fantastiska son!
Idag är det din dag – en dag som alltid kommer vara speciell för mig, för det var då allt började.
Jag firar dig i hjärtat, med alla minnen, med all kärlek och med all stolthet över att få vara din mamma.
Må ditt nya år bli fyllt av glädje, värme och ljus.
Grattis på födelsedagen, Felix <3
Jag har tidigare skrivit om din födelsedag när du fyllde 20 år – den texten finns här: 20 år – då är man vuxen