Jag har blivit sjuk – väldigt ont i halsen och feber. Även Lillkillen hade det förra veckan, och därför blev det min tur nu. Samtidigt började min lilla kamp om kaffemaskin som gav upp och vägen till morgonkaffe: när maskinen gav upp smakade första koppen mest vatten, men doften av kaffe fanns ändå där och drev mig vidare.
Morgonkaffet som smakade… ingenting (jakten på krämigt morgonkaffe)
Igår hade vi bestämt oss för att fixa till i källaren, men innan – när bara jag var vaken – satt jag här med mitt kaffe. Första koppen smakade inte så mycket kaffe, tyckte jag. När jag tittade i koppen var mjölkskummet vitt, men det blev inte brunt när jag vippade på koppen. Jag trodde att kaffesmaken uteblev eftersom jag blivit sjuk och drack upp det som var i koppen, men det var helt smaklöst. När koppen var slut tog jag den där andra koppen som jag brukar. Plötsligt kände jag kaffesmaken, och det var då jag insåg mitt misstag – eller maskinens misstag.
Kaffemaskinen som gav upp – vägen tillbaka till morgonkaffe
Den har krånglat en del det sista halvåret. Ibland blir det vatten i koppen, ibland kaffe. De där tömningsskålarna som är inuti maskinen har ständigt varit fulla med vatten. Jag har fått tömma skålarna efter bara två–tre koppar iordninggjort kaffe. Kaffesumpen i sumpbehållaren har varit vattnig, inte alls som tidigare.
Röjet i källaren & farväl till kaffemaskinen
Iordninggörandet i källaren var att fixa bort allt vi samlat på oss där. Lillkillen som flyttade i höstas flyttade sina saker, men som alltid blir det skräp – och en del av det stod fortfarande kvar. Under året hade vi dessutom samlat på oss själva. Lillgrabben har flyttat in, och även hans trasiga ”kan-vara-bra-att-ha-saker” stod där: en sönder skärm med mera.
Kaffemaskin Ajöss
Min gamla stereo – ni vet sådana där kassettdäck – bodde också nere i källaren. Två högtalare fanns där med, och ett par mindre klossar till husbilen som vi inte använt de senaste åren. Det fanns till och med en gammal plastgran med kulor och glitter. Allt det åkte igår till tippen. Även min kaffemaskin som krånglat ett tag. Jag tänkte: jag har perkulator och jag har skummare – jag får fixa kaffe som alla andra gör. Källaren blev tömd och jag utan kaffemaskin.
Kaffemaskin som gav upp, ska vi till stan eller?
Maken frågade om vi skulle till stan och köpa nu, men jag förklarade min plan. Dessutom orkade jag inte just då – trött efter röjet i källaren och av feber. När man har feber är man inte så pigg på att åka till stan, i alla fall inte jag.
Kaffemaskin som gav upp blev Första försöket med perkulatorn (dofterna!)
Jag tänkte att jag skulle provkoka kaffe i perkulatorn och gick ut i husbilen för att hämta mjölkskummaren. Började mala kaffebönor och njöt av den behagliga kaffedoften som spred sig i köket medan bönorna maldes. Kaffe luktar definitiv bättre än det smakar tycker jag ändå gillar jag kaffe-smaken. Jag fyllde på vatten i perkulatorn, la i de nymalda bönorna och ordnade till locket för att sedan slå på strömmen. Lampan lyste och en ännu härligare doft av kaffe bodde i köket. Den doften är jag inte bortskämd med eftersom den uteblir när man, som jag, dricker maskinkaffe. Då blir det inte den där aromatiska kaffedoften när kaffet görs.
På 15 minuter: från bönor till morgonkaffe
Hela processen tog kanske 15 minuter. Då handlar det om allt från att mala bönor till att ha kaffe i koppen. Det doftade ljuvligt när jag hällde upp. Mjölkskummet la sig som ett lock över kaffet och jag tänkte att det här minsann är lika gott som mitt maskinkaffe.
Nybryggt kaffe höll det måttet?
Jag tog min kopp med det nybryggda kaffet och gick till soffan i vardagsrummet för att njuta och prova på så att det verkligen höll måttet och för att känna in hur framtidens morgonstund med kaffe. Hur det verkligen kommer att smaka. Här såg jag fram emot den där första smutten. Läpparna mot koppen och den första smaken av kaffe mötte min mun.
Krämkänslan som försvann
Tanken kom direkt: så tomt, så tunt – det här är inte något krämkaffe. Jag tog en klunk till men den där krämkänslan uteblev även då. Här jag jobbade med tankarna och sa till mig själv: det är så här kaffe ska smaka, jag är bara ovan. Halva koppen drack jag, peppade mig själv hela tiden, därefter gav sedan upp.
Hällde ut kaffet.
Jag gick ut i köket, hällde ut resten och sa till maken: det kanske tar några dagar, sedan är jag van. Maken har inte blivit så vuxen att han dricker kaffe, så han förstår inte riktigt grejen med mina två koppar morgonkaffe som är så viktiga för mig.
”Vi åker” – beslutet om ny maskin
Min nya Siemens – efter ett halvårs strul fick jag tillbaka mitt krämkaffe.
Jag la mig i soffan för att vila och jobbade inne i huvudet med att morgonkaffet inte kommer att bli samma fröjd, förutom de aromatiska dofterna som jag hittade tillbaka till med perkulatorn. Jag tog två Alvedon för att få ner febern. Sedan kom maken och sa att han hade mer i stan att göra än att bara köpa min kaffemaskin. Jag sa: jag orkar inte, du får åka själv. Dessutom är det dyrt att köpa en sådan maskin om den ska krångla som den senaste gjort.
15 år av kaffemaskiner
Jag har förbrukat två kaffemaskiner innan, under en femtonårsperiod. Den senaste var inte så gammal. Jag har varit lite grinig på den det senaste halvåret för den har krånglat. Ännu grinigare blev jag av tankarna på att den kostade en del och höll bara några år. Måndagsexemplar mellan varven.
Kommer aldrig att lära mig
Jag försökte ändå tänka att jag skulle vänja mig och få uppleva dofterna varje morgon. En halvtimme gick och Alvedonen började verka. Jag gick ut i köket där maken lagade mat och sa: Jag kommer aldrig att lära mig att inte dricka kaffe utan kaffemaskin. Vi åker. Jag hade redan googlat och kollat vad kalaset skulle gå på, med väg- för och nackdelar. 6 500 kronor – ett pris jag inte gillade.
Siemens – alltid Siemens, även nu
Men jag är lite nördig också. Jag har bara provat kaffemaskiner av märket Siemens. Vilket gör att jag inte skulle få för mig att prova ett annat märke. Väl på plats bestämde vi att maken släpper av mig på Elgiganten för att sedan åka själv till glasögonbutiken. Jag gör det jag ska och han det han ska.
Bland alla vackra maskiner
Där inne gick jag och tittade på alla de vackra maskinerna för kaffe. Jag insåg att min är en av de medelmåttiga – inte billigast men absolut inte dyrast. Den snäppet bättre än den jag spanat in var tre tusenlappar dyrare, fortfarande Siemens.
Härlighetskänslor och en kartong under armen
Jag tänkte skynda mig så att maken inte skulle behöva vänta. Efter en stund av härlighetskänslor – som alltid infinner sig när jag går bland alla köksapparater – tog jag kartongen med den maskin jag ville ha, betalade och gick ut.
Njöt av känslan
Maken var inte på plats, så jag satte mig på en bänk och njöt av känslan: en fin ny kaffemaskin, även av vissheten om att jag redan nästa morgon skulle få njuta av mitt krämiga macchiato-kaffe igen.
Stopp på Apoteket (på vägen till morgonkaffe)
Vi stannade också på Apoteket – min blodtrycksmedicin hade tagit slut. Där inne möttes jag av en trött apotekare som berättade att han var trött. Det hade varit segt med patienter och livet var nog mest pest för denna man. Så bemöter man inte mig som är rädd för tabletter och vill känna mig trygg med att personalen är pigg och fräsch och vet vad de gör. I bilen tittade jag flera gånger så att apotekaren verkligen hade gett mig rätt medicin. Det hade han.
Hemma med nya kaffemaskinen
Hemma packade jag upp maskinen och försökte lära mig tekniken. Inte lätt insåg jag det kommer inte ens vara lägg dagen efter igår vilket det heller inte var. Här behöver jag nog en kurs, för jag kommer att lära mig. Eftersom jag ska be sonen läsa instruktionsboken, därefter får han förklara hur man gör på riktigt.
Kunskapen om morgondagens kaffe
Just då var det bara att göra kaffe för morgonstunden. Men maskinen har finesser: där finns favoritprogram och olika rengöringsprogram. men just det får jag lära mig efter hand.
Viljan med det här inlägget?
Vad ville jag med det här inlägget? Inte en aning. Men jag kan berätta att kaffet i morse smakade underbart. Dagens kopp var ännu krämigare och skummet lenare än alla andra koppar kaffe som jag tidigare druckit.
Koppen som räddar morgonen – krämigt, lent och exakt som jag vill ha det.
PPA
6 500 kronor är fortfarande dyrt. Men om jag räknar PPA (pris per användning) och maskinen håller i fem år, två koppar om dagen (ibland fler när vi har besök) blir det ungefär 1,80 kr per kopp ( lägre när vi är fler). Det får jag eller måste jag lära mig att stå ut med. Jo snålfia som jag är! Så får jag ändå stå ut med att smakar så kostar det. Vilket gör att jag står ut.
Reflektion
Två koppar kaffe kan bli en hel berättelse. Kanske handlar det inte bara om maskinen, doften eller skummet, utan om de små sakerna som gör vardagen uthärdlig när man inte mår bra. Jag insåg att kaffet inte bara är en vana, det är ett sällskap. Ett sätt att hålla fast vid något som är mitt, oavsett feber eller krånglande maskiner.
AHA – mellan raderna
Mellan orden om Siemens, tippen och Apoteket finns ett annat lager. Det här är inte bara en historia om kaffe. Det är en påminnelse om att jag är värd att unna mig det som ger mig glädje – även om det kostar lite mer. Kaffemaskinen blev en symbol för att ta hand om mig själv, trots sjukdom, trots trötthet. Att välja krämigt morgonkaffe blev samma sak som att välja mig.
Slutord
Oj, det här blev ett väldigt långt inlägg om bara två koppar morgonkaffe. Önskar dig en fin dag och lev efter mitt motto:
Carina Ikonen Nilsson
Idag, just nu – igår är historia och morgondagen kommer först i morgon. Det är här och nu jag kan njuta av mitt kaffe, mitt krämiga morgonkaffe. / Carina Ikonen Nilsson
Frågor till dig som läser
Har din kaffemaskin krånglat? Vad gjorde du då?
Är du perkulator-person eller maskin-person – och varför?
Hur viktigt är mjölkskum/krämkänsla för din perfekta kopp?
Eller dricker du bara helt vanligt svart kaffe?
Har du något tips för att få ut mer smak hemma?
FAQ – Kaffemaskiner, bryggning och morgonkaffe (kort & konkret)
1) Varför smakar kaffet ibland ”tunt”? Ofta bönkvalitet, malningsgrad eller för låg bryggtemperatur. Testa finare malning, rätt dos (ca 6–7 g/100 ml) och fräscha bönor.
2) Hur får jag mer ”krämkänsla”? Spelar på tre saker: bönor (gärna mörkare eller espresso), malningsgrad (något finare) och mjölkskum (ca 60–65 °C, mikroskum).
3) Maskin vs. perkulator – vad är skillnaden i smak? Perkulator cirkulerar vattnet och kan ge arom men ibland tunnare kropp. Helautomat pressar vatten genom komprimerad puck – ofta fylligare.
4) Hur ofta ska jag rengöra maskinen? Dagligen: skölj bryggenhet & skummare. Veckovis: diska lösa delar. Regelbundet: avkalka enligt manual.
5) Hur länge håller öppnade bönor? Bäst smak första 2–3 veckorna. Förvara svalt, mörkt, lufttätt.
6) Vad är rimlig livslängd och ”pris per användning”? Helautomat 4–7 år är vanligt. 6 500 kr / (5 år × 365 × 2 koppar) ≈ 1,80 kr/kopp – sjunker när fler koppar bryggs.
The Coffee Machine That Gave Up – and the Coffee That Tasted Like Water. I’ve fallen ill – a very sore throat and fever. Even the Little Guy had it last week, and so now it was my turn. At the same time, my small battle with the coffee machine and morning coffee began: when the machine gave up, the first cup tasted mostly like water, but the aroma of coffee was still there and kept me going.
Morning Coffee That Tasted… Like Nothing (the search for creamy coffee)
Yesterday we had decided to sort out the basement, but before that – when only I was awake – I sat down with my coffee. The first cup didn’t taste much like coffee, I thought. When I looked into the cup, the milk foam was white, but it never turned brown when I tilted it.
I assumed the coffee flavor was gone because I was sick and drank what was in the cup anyway, but it was completely tasteless. When the cup was finished, I took that second cup I usually have. Suddenly, the coffee flavor appeared, and that’s when I realized my mistake – or the machine’s mistake.
The Coffee Machine That Gave Up – and the Road Back to Morning Coffee
The machine has been acting up for the past half year. Sometimes only water ends up in the cup, sometimes coffee. Those drainage trays inside the machine have constantly been full of water. I’ve had to empty them after just two or three cups. The coffee grounds in the container have been watery, not at all like before.
Clearing Out the Basement & Saying Goodbye to the Machine
Tidying up the basement meant removing everything we’d stored there. The Little Guy who moved last autumn had left some things, and as always, some junk remained. Over the year, we had also collected our own bits and pieces. The younger one has moved in, and his broken “might-be-useful” things were standing there too: a broken screen and more.
My old stereo – you know, those cassette decks – also lived down there. Two speakers and a couple of leveling blocks for the motorhome we hadn’t used in years were there too. There was even an old plastic Christmas tree with baubles and tinsel.
All of it went to the dump yesterday. Even my coffee machine, which had been giving me trouble. I thought: I have a percolator and a milk frother – I’ll make coffee the way everyone else does. The basement was cleared, and I was left without a coffee machine.
Should We Go to Town or Not?
My husband asked if we should go to town and buy one right away, but I explained my plan. Besides, I was too tired – exhausted from the basement clear-out and feverish. When you have a fever, you’re not exactly eager to go to town. At least I’m not.
The First Attempt With the Percolator (the aromas!)
I thought I’d brew some coffee in the percolator and went out to the motorhome to get the milk frother. I started grinding the beans and enjoyed the pleasant aroma filling the kitchen as they were ground. Coffee smells better than it tastes, I think – though I still love the taste.
I filled the percolator with water, added the freshly ground beans, put the lid on, and turned on the power. The light came on, and an even more wonderful coffee aroma spread through the kitchen. That smell I’m not spoiled with, because it disappears when you drink machine coffee. With a coffee machine, you don’t get that aromatic scent as the coffee brews.
In 15 Minutes: From Beans to Morning Coffee
The whole process took about 15 minutes – from grinding beans to having coffee in the cup. The aroma was heavenly when I poured it. The milk foam lay like a lid over the coffee, and I thought to myself: this is surely just as good as my machine coffee.
Freshly Brewed Coffee – Did It Deliver?
I took my cup of freshly brewed coffee and went to the living room sofa to enjoy and test if it really measured up, to feel what future mornings would taste like. I looked forward to that first sip. Lips to the cup, and the first taste of coffee touched my mouth.
The Missing Creaminess
The thought came instantly: so empty, so thin – this is not creamy coffee. I took another sip, but the creaminess was still missing. I kept working with my thoughts, telling myself: this is how coffee should taste, I’m just not used to it. I drank half the cup, encouraging myself all the way, then gave up.
I Poured It Out
I went out to the kitchen, poured out the rest, and told my husband: maybe in a few days I’ll get used to it. He hasn’t grown up enough to drink coffee, so he doesn’t really understand my two cups of morning coffee that are so important to me.
“Let’s Go” – The Decision About a New Machine
My new Siemens – after half a year of trouble, I finally got my creamy coffee back.
I lay down on the sofa to rest, working inside my head with the thought that morning coffee wouldn’t be the same joy anymore – apart from those aromatic scents I rediscovered with the percolator. I took two painkillers to bring down the fever. Then my husband said he had more errands in town than just buying my coffee machine. I told him: I can’t, you go yourself. Besides, it’s expensive to buy such a machine if it’s just going to break down like the last one.
My new Siemens coffee machine in the kitchen – back to creamy morning coffee.
15 Years of Coffee Machines
I’ve gone through two coffee machines before, over a 15-year period. The most recent one wasn’t that old. I’d already been a bit grumpy about it this past half year when it started acting up. Even grumpier because it had cost quite a lot and only lasted a few years. A Monday model, on and off.
I’ll Never Learn
I still tried to convince myself that I’d get used to it, and that I’d enjoy the aromas every morning. Half an hour passed, the painkillers kicked in, and I went out to the kitchen where my husband was cooking. I said: I’ll never learn to drink coffee without a machine. Let’s go. I had already googled and checked what the whole thing would cost, weighing pros and cons. 6,500 SEK – a price I didn’t like.
Siemens – Always Siemens
But I’m a bit of a nerd too. I’ve only ever tried Siemens coffee machines. I wouldn’t dream of testing another brand. Once we got there, we decided that my husband would drop me off at Elgiganten while he went to the optician. I’d do what I needed, and he’d do his errands.
Among All the Beautiful Machines
Inside, I walked around looking at all the beautiful coffee machines. I realized mine was one of the middle-class ones – not the cheapest but not the most expensive either. The one slightly better than the one I’d looked at was three thousand SEK more, still Siemens.
Joyful Feelings and a Box in My Arms
I hurried so my husband wouldn’t have to wait. After a moment of joyful feelings – which always comes when I walk among kitchen appliances – I grabbed the box with the machine I wanted, paid, and went out.
Enjoyed the Feeling
My husband wasn’t there yet, so I sat on a bench and enjoyed the feeling: a brand-new coffee machine, and the knowledge that the very next morning I’d be able to drink my creamy macchiato again.
A Stop at the Pharmacy (on the way to morning coffee)
We also stopped at the pharmacy – my blood pressure medicine had run out. Inside, I met a tired pharmacist who told me he was tired. It had been slow with customers, and life seemed mostly gloomy for this man. That’s not how you treat someone like me, who’s nervous about medication and wants to feel reassured that the staff are alert and know what they’re doing. In the car, I checked several times to make sure he had really given me the right medicine. He had.
Home With the New Coffee Machine
At home, I unpacked the machine and tried to learn the technique. Not easy – I realized it wouldn’t be simple even the next day. I probably need a course, but I’ll learn. I’ll ask my son to read the manual, then he can explain how to really do it.
For now, it was just about making coffee for the morning. But the machine has features: favorite programs and different cleaning settings. Those I’ll learn over time.
The Purpose of This Post?
What was the purpose of this post? I have no idea. But I can tell you that this morning’s coffee tasted wonderful. Today’s cup was even creamier, the foam softer, than any cup I’ve had before.
The cup that saves the morning – creamy, smooth, and exactly the way I want it.
PPU – Price Per Use
A creamy cup of morning coffee with smooth milk foam – exactly how I love it.
6,500 SEK is still expensive. But if I calculate PPA (price per use) and the machine lasts five years, two cups a day (sometimes more when we have guests), it comes to about 1.80 SEK per cup – lower when more cups are brewed. That’s something I’ll have to learn to live with. Yes, stingy as I am, I still have to accept that good taste comes with a price. Which means I’ll endure it.
Reflection
Two cups of coffee can become a whole story. Maybe it’s not just about the machine, the aroma, or the foam, but about the small things that make everyday life bearable when you don’t feel well. I realized coffee isn’t just a habit; it’s company. A way to hold on to something that’s mine, regardless of fever or a failing machine.
AHA – Between the Lines
Between the words about Siemens, the dump, and the pharmacy, there’s another layer. This isn’t just a story about coffee. It’s a reminder that I deserve to treat myself to what brings me joy – even if it costs a little more. The coffee machine became a symbol of taking care of myself, despite illness, despite fatigue. Choosing creamy morning coffee became the same as choosing me.
Closing Words
Oh my, this turned into a very long post about just two cups of morning coffee. I wish you a good day, and live by my motto:
Today, right now – yesterday is history, and tomorrow hasn’t come yet. It is here and now that I can enjoy my coffee, my creamy morning coffee. / Carina Ikonen Nilsson
Questions for You, the Reader
Has your coffee machine ever broken down? What did you do then?
Are you a percolator person or a coffee machine person – and why?
How important is milk foam/creaminess for your perfect cup?
Or do you simply drink plain black coffee?
Do you have any tips for getting more flavor at home?
FAQ – Coffee Machines, Brewing and Morning Coffee
1) Why does coffee sometimes taste “thin”? Often it’s the bean quality, grind size, or brewing temperature. Try finer grind, correct dose (about 6–7 g/100 ml), and fresh beans.
2) How do I get more “creaminess”? Three things matter: beans (darker or espresso roast), grind (slightly finer), and milk foam (around 60–65 °C, microfoam).
3) Coffee machine vs. percolator – what’s the difference in taste? A percolator circulates water and can give aroma but sometimes a thinner body. A fully automatic machine pushes water through compressed grounds – usually fuller.
4) How often should I clean the machine? Daily: rinse brewing unit & frother. Weekly: wash removable parts. Regularly: descale according to manual.
5) How long do opened beans stay fresh? Best flavor in the first 2–3 weeks. Store cool, dark, and airtight.
6) What’s a reasonable lifespan and “price per use”? Fully automatic: 4–7 years is common. 6,500 SEK / (5 years × 365 × 2 cups) ≈ 1.80 SEK per cup – drops when more cups are brewed.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
