Höstdag i stillhet – regn och kärlek ramar in min tidiga morgon. Klockan är 05.22 denna höstdag när kaffet doftar nybryggt och värmer händerna medan jag skriver. …
Klockan är 05.22 denna tidiga höstmorgon. Kaffet doftar nybryggt och värmer händerna medan jag skriver. Jag har tänt min farmors lampetter på hennes sidobord där bilderna av barnbarnen står. Ljuset kastar ett mjukt sken över fotografierna – som om möblerna själv vill vaka över dem vi älskar. Dessutom brinner ett litet levande ljus på bordet. Det lyser stilla och håller mig sällskap, som en varm punkt i den mörka gryningen.
I detta sidobord bor också min mormor. De två kvinnorna kom aldrig riktigt överens, men här i mitt hem möts de. Farmors små prydnader påminner om henne, och bland dem vilar foton på barnbarnen och min dotters teckningar. Det för mina tankar till mormors eget sidebord – med sin stora klocka som slog varje halv och hel timme, och bara fotografier på barn och barnbarn.
Just nu känns det tydligt: både farmor och mormor lever i mig. Två kvinnor jag bär med värme och tacksamhet. De är ett stilla sällskap som ger morgonen djup.
Katten har redan tassat ut i mörkret. Eftersom det talas om mer regn i dag överväger vi att stanna hemma. Vi hade först tänkt oss en helg med husbilen, men en helg i regn lockar mindre. Därför känns det bättre att boa in hösten hemma – fylla huset med ljus, laga mat som doftar trygghet och kanske tända terminens första brasa i kaminen.
Höstdag i stillhet – regn och en rytm av omsorg
Gårdagen bar på ett lugn som bara regn kan ge. Lillkillen kom hem mitt under skoldagen – genomblöt efter rasten – för att byta kläder. Vi skrattade åt hur blöta de var, blötare än efter en tvättmaskin. Därför lade vi dem i en spann och lät dem droppa av. Sedan åkte han tillbaka till skolan, varm och torr igen.
Det kändes fint att få ta emot honom, om så bara en kort stund. Ett ögonblick av vardaglig omsorg som rymmer så mycket kärlek.
Stadstur och möten i det fördolda
Senare for vi in till stan. Han hade sina egna ärenden och jag passade på att sola och handla. När jag var klar var han fortfarande upptagen. Därför stannade jag, hungrig, vid Charli Chaplin för en kebabtallrik. Den gick att äta, men som tidigare gatuköksägare kände jag smaken av mos som stått för länge, kött som tappat sin fräschör och vattniga tomater.
Medan jag väntade satt jag i bilen och stickade. Samtidigt såg jag människor som rörde sig i sitt eget tempo. En mycket gammal dam parkerade framför mig och körde sedan iväg. Jag undrade: Kommer jag, när jag blir så gammal, fortfarande våga köra bil? Hur ser hennes dagar ut, och vem väntar hemma på henne?
Just där, i den stilla bilen, öppnade sig en känsla av ömhet för livets alla berättelser – de vi känner och de vi bara anar. Varje människa bär en historia, på gott och på ont, och det är i sig ett värde att den berättas.
Höstdag i stillhet – när sorgen får dela plats med kärleken
Ofta när jag skriver smyger en ton av sorg in i berättelsen. Kanske för att sorgen alltid finns där – som en stilla bakgrund mellan kaos och ordning. Min egen sorg över att vara bortvald gör sig ibland påmind. Den river och gör ont, men den får inte styra. Vissa dagar är tyngre, men andra dagar är lätta. Allt oftare hittar jag tillbaka till sanningen: andras handlingar kan aldrig värdera mig som människa.
Och mitt i sorgen finns också så mycket kärlek – till mina barnbarn, till Lillkillen som alltmer börjar känna tillit. Han vet att när något inte blir som det var tänkt kan han alltid komma hem. När han säger: “Carina, nu måste vi prata” hör jag en önskan om tröst och värme. Han vill veta att någon finns där som lyssnar och förstår, som står på hans sida och som kan säga: “Det är okej, jag hör dig. Du ville något annat, eller du känner dig… Du behöver just nu. Ibland blir livet så. Men vi löser det tillsammans.”
Den kärleken – att finnas där och verkligen höra – bär mig genom dagarna.
Mellan raderna – min röst
Det här inlägget handlar om att låta kärleken bära även när sorgen finns kvar. Om att bära sina rötter i hjärtat – farmor, mormor, de dofter och minnen som aldrig lämnar oss – och om att ge vidare samma värme till nästa generation.
AHA – mellan raderna
I det enkla gömmer sig livets djup: ett kallnande kaffe, ett blött par byxor, ett gammalt sidebord och ett litet levande ljus. Allt berättar om hur kärlek kan bli en tyst kraft som rör sig genom generationer, och hur den kan göra även regniga dagar rika.
Din röst: Mellan raderna
Mellan raderna hörs en varm inbjudan: Stanna upp. Känn doften av kaffe. Minns de människor som bär dig. Låt både glädje och sorg få finnas samtidigt. Det är en påminnelse om att vi aldrig behöver gå ensamma genom livets skiftningar.
FAQ-text – Höstdag i stillhet
Detta inlägg hör hemma i Reflektion & självläkning. Här samlar jag texter om hur vi kan möta livet när det rymmer både sorg och kärlek, om att hitta ro i vardagens små stunder och om att bära minnen vidare genom generationer.
Frågor till dig som läser
Vad betyder stilla morgnar för dig?
Finns det en farmor, mormor eller annan person som du bär med dig i hjärtat?
Hur hittar du värme och tillit de dagar då livet känns tungt?
Reflektion
Regnet gav oss gårdagen och dess långsamhet. Den här morgonen bär jag tacksamhet över stillheten, över min familj och över de två kvinnor som lärde mig att kärlek är något man bär med sig – inte något som tar slut.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Autumn day of stillness – rain and love. Early morning coffee, a gentle candle flame and memories of grandmother and great-grandmother set the tone for a day filled with quiet reflection and everyday warmth.
Autumn day of stillness – rain and love frames my early morning. It is 5:22 a.m. when the coffee sends up its fresh aroma and warms my hands as I write. I have lit my grandmother’s wall lamps on her small sideboard where photographs of the grandchildren stand. The soft glow falls across their faces, as if the furniture itself wants to watch over those we love. Beside the lamps, a small live candle burns gently. Its steady flame keeps me company and adds warmth to the dark dawn.
Grandmother’s and great-grandmother’s sideboard with family memories and warm light.
Inside this sideboard my grandmother and great-grandmother meet. In life they never fully agreed, yet here they rest side by side. My grandmother’s little ornaments remind me of her, and between them lie my daughter’s drawings and family photos. This also brings back memories of my great-grandmother’s own sideboard – with a big clock that chimed every half and full hour and photographs of her children and grandchildren.
This morning it feels clear: both of these women live on in me. Two strong, loving presences whose memory deepens my day.
The cat has already slipped out into the darkness. Because more rain is expected, we may choose to stay home. We had first thought of a weekend trip with the motorhome, but a rainy weekend feels less inviting. Instead, it seems wiser to settle into autumn at home – stocking up on candles, cooking food that smells of comfort, and perhaps lighting the first fire of the term in the wood-burning stove.
Autumn day of stillness – rain and a rhythm of care
Yesterday unfolded at the gentle pace that only rain can bring. Our little one came home in the middle of the school day – soaked from recess – to change clothes. We laughed at how wet they were, wetter than after any washing machine cycle. So we put them in a bucket to drip dry, and then he returned to school warm and dry again.
It felt precious to welcome him home, even for a brief moment. Such everyday care carries so much love.
A city errand and hidden stories
Later we drove into town. He had things to do, and I used the time to enjoy a sunbed and pick up groceries. When I was done, he still wasn’t finished. Therefore I stopped, hungry, at Charli Chaplin for a kebab plate. It was edible but far from memorable. Having once run a small food stand myself, I could taste potatoes that had stayed too long in the warmer, meat past its peak and watery tomatoes.
While waiting, I sat in the car knitting and watching people move at their own speed. An elderly lady parked in front of me and then drove away. I wondered: When I reach her age, will I still dare to drive? What does her day look like, and who waits for her at home?
Right there, in the quiet of the car, a feeling of tenderness for all the stories of life opened up – the ones we know and the ones we can only guess at. Every person carries a story, in both light and shadow, and simply telling it has its own worth.
Autumn day of stillness – when sorrow makes room for love
Often when I write, a note of sorrow slips in. Perhaps because sorrow is always nearby – a gentle background between chaos and order. My own sorrow at feeling set aside sometimes stirs. It cuts and hurts, but I let it guide neither day nor heart. Some days are heavy, yet more and more often I return to this truth: another person’s actions can never measure my worth.
And within that sorrow lives so much love – for my grandchildren, and for our little one who is learning to trust. He knows that when things do not turn out as planned, he can always come home. When he says, “Carina, we need to talk,” I hear a longing for comfort and warmth. He wants to feel that someone listens and understands, someone who stands on his side and can say: “It’s okay, I hear you. You wished for something else, or you feel… You need this moment. Sometimes life is like that. We will find a way together.”
That love – to truly be there and to listen – carries me through the days.
Between the lines – my voice
This post speaks about letting love hold steady even while sorrow remains. It is about carrying one’s roots in the heart – grandmother and great-grandmother, their scents and memories – and about passing the same warmth to the next generation.
AHA – between the lines
In the simple things hides the depth of life: cooling coffee, a bucket of wet clothes, an old sideboard and a small candle. Each shows how love moves silently through generations, enriching even rainy days.
Your Voice: Between the Lines
Between the lines is an invitation: Pause. Breathe in the coffee’s aroma. Remember those who carry you. Allow joy and sorrow to share the same space. It whispers that none of us must walk alone through life’s shifting seasons.
FAQ text – Autumn day of stillness
This post belongs to the collection Reflection & Self-Healing. Here I gather writings on how to meet life when it holds both sorrow and love, how to find calm in everyday moments, and how to carry memories forward through generations.
Questions for you, dear reader
How do you find calm on a rainy day?
Which women or ancestors do you carry with you in your heart?
How do you offer comfort when someone says, “We need to talk”?
Reflection
Yesterday’s rain offered a slow rhythm. This morning I feel gratitude for quiet moments, for my family, and for the women who showed me that love is something you carry within – never something that runs out.
Yesterday has already found rest in history, tomorrow waits ahead. But right now – this is where life happens.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
