Ja då sitter jag här igen. Morgonen har varit seg, och jag vaknade med huvudvärk. Lillflickan har blivit sjuk och igår berättade även lillpojken att han åter kände sig lite krasslig. Min oro viskar: Blir det en sådan där rundgångs-förkylning nu, när hela familjen smittar varandra hela hösten? Själv är jag bara lite snuvig, men lillgrabben har gått en vecka i skolan – och nu väntar kanske nästa omgång. Det får bli snabbare vitaminer, mer frukt och bär.
Höstförkylning och fruktsallad – vardagens små mirakel
Igår gjorde jag en stor skål med fruktsallad. Lillgrabben älskar fruktsallad och jag hörde honom gå förbi kylskåpet flera gånger för att ta lite till. Just det gör mig så glad. Fruktsallad kräver så lite energi att göra och ger både vitaminer och vätska. Att den dessutom är så god gör den bara ännu bättre.
Familjen hemma igen
Igår kom dottern med sambo och barn hem från Grekland – en resa som startade redan kl. 10 på förmiddagen. Dom kanske var hemma hos sig runt 18.00 eller kanske 19.00. När de kom till Färgelanda stannade de till här för att Alfred behövde låna toaletten. Det var så härligt att se dem igen. När jag hörde deras röster släppte all oro. De var äntligen hemma. Innan Alfred gick fick jag flera varma kramar. Han berättade glatt om vad han ätit och upplevt. Nu är kroppen lugn – resan gick bra och de är hemma. En sådan enkel men stor lättnad.
Regnig promenad och första elden i kaminen
Jag och maken bestämde oss för en promenad, men råkade pricka in värsta regnet. Vi vände hemåt, dyblöta av den vattenkran som fanns på himlen. Under veckan hade jag förberett kaminen i källaren, och igår tände vi höstens första eld. Lite ringrostig var jag, men efter några försök sprakade elden härligt. Värmen och ljudet spred sig och gav kroppen ro. Jag fortsatte kvällen med att sticka på Hugos tröja – ett projekt som jag repat upp flera gånger. Nu stickar jag enklare, för att det ska bli klart.
Farmorskärlek i varje maska
Hugos stickade tröja – farmorskärlek och omtanke en lördag med höstförkylning och fruktsallad
Det är svårt att sticka när jag inte kan prova tröjan på Hugo. Kanske får han den aldrig. Men jag tänker att jag lägger den i deras brevlåda så får föräldrarna bestämma. Även om det inte är en kram är den gjord med farmors kärlek – det närmaste kram jag kan ge just nu. Till tröjan planerar jag också raggsockor, mössa och vantar – så långt garnet räcker.
Frågor till dig som läser
Hur tar du hand om dig när höstförkylningarna kommer?
Har du egna små traditioner – som fruktsallad eller kvällseld – som ger värme i vardagen?
Stickar, bakar eller skapar du något som bär en hemlig hälsning av kärlek?
AHA – mellan raderna
Det är i de små, stilla stunderna som livet visar sin styrka. Att skära frukt och göra i ordning en fruktsallad, att gå en regnig promenad eller sticka en tröja som kanske aldrig bärs – allt kan vara fyllt av kärlek. Omsorg behöver inte bekräftas för att vara verklig. Den lever i handlingarna – tysta, men ändå starkare än ord.
Reflektion
I dag påminns jag om att kärlek inte alltid får svar. Att skära frukt till en fruktsallad när oron för sjukdom känns nära, att sticka en tröja utan att veta om den kommer fram – allt bär samma budskap: att ge ändå. Att älska ändå. Kanske är det just där, i självklarheterna, som livet blir rikt.
Slutord
Nej, men det blev ett inlägg i dag också. När jag vaknade kände jag ingen inspiration, men som alltid kom orden under tiden. Kaffet blev kallt – men det är som vanligt en fin lördag jag önskar er och era nära.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson
Mellan raderna – min röst
Bakom de enkla orden finns både oro och tillit. Kärleken till barn och barnbarn får ta form i fruktsallad, kramar och stickade maskor. Det är en påminnelse om att omsorg ibland är tyst – men aldrig mindre stark.
Autumn cold, fruit salad and grandmother’s love set the tone for a quiet Saturday filled with small miracles. Therefore I let the words land in the middle of life’s quiet rhythms.
A quiet Saturday with a touch of headache and sniffles, yet filled with gratitude for fruit salad, grandchildren’s hugs, and the crackling of a wood fire. Today, I let the words land in the middle of life’s small miracles. Read this post in Swedish →Höstförkylning, fruktsallad och farmorskärlek
Here I am again. The morning has been slow, and I woke up with a dull headache. Our little girl has fallen ill, and yesterday the little boy said he felt unwell again. My worry whispers: Will this turn into one of those endless family colds, passing around all autumn? I myself only have a mild runny nose, but our youngest has just completed his first week at school—so maybe the next round is already waiting.. Time to think of faster vitamins, more fruit and berries.
Autumn Cold and Fruit Salad – Everyday Miracles
Yesterday I prepared a large bowl of fruit salad. The little guy loves fruit salad and I heard him open the fridge several times to take another spoonful. That makes me so happy. Fruit salad takes so little effort to make and provides both vitamins and fluids. Consequently it is an extra gift that it tastes so wonderful.
Family Back Home
Yesterday our daughter, her partner and the kids returned from Greece—a journey that began around 10 a.m. and probably had them home by 6 or 7 p.m. When they reached Färgelanda, they stopped by because Alfred needed to use the bathroom. Meanwhile it felt so good to see them again. The moment I heard their voices, all my worry melted away. Before Alfred left, I received several warm hugs. He eagerly told me about what he had eaten and experienced. Finally my heart was calm again—such a simple, yet immense, relief.
Rainy Walk and the First Fire in the Stove
My husband and I decided to take a walk, but we happened to choose the very moment when the rain poured the most. Therefore we turned back, drenched from the tap in the sky. During the week, I had prepared the basement stove, and yesterday we lit the first fire of the season. A little out of practice, I had to try a few times before the fire caught. Eventually the warmth and crackling filled the room and my body with peace. I spent the evening knitting Hugo’s sweater—a project I’ve unraveled and restarted several times. This time I’m keeping it simple so that it will finally be finished.
Cozy basement stove with a crackling fire – autumn cold evening, fruit salad and grandmother’s love in the air
A Grandmother’s Love in Every Stitch
Hugo’s knitted sweater – a grandmother’s love and care on a Saturday with autumn cold and fruit salad.
Knitting is hard when I cannot try the sweater on Hugo. Perhaps he will never receive it. Still, I plan to leave it in their mailbox and let his parents decide. Even if it is not a physical hug, it is made with a grandmother’s love—the closest hug I can give right now. I also plan matching wool socks, a hat and mittens—as far as the yarn will stretch.
Questions for You, Dear Reader
How do you care for yourself when the autumn colds make their rounds?
Do you have your own small traditions—like fruit salad or an evening fire—that bring comfort to everyday life?
Do you knit, bake or create something that carries a quiet message of love?
AHA – Between the Lines
It is in the small, quiet moments that life shows its strength. Preparing a fresh fruit salad, walking in the rain or knitting a sweater that may never be worn—each action can be filled with love. Care does not need applause to be real. It lives in the deeds—silent, yet stronger than words.
Reflection
Today I am reminded that love does not always receive a response. To cut fruit for a salad when illness is near, to knit a sweater without knowing if it will be used—both carry the same message: to give anyway. To love anyway. Perhaps this is where life’s richness quietly unfolds.
Yesterday has already settled into history, tomorrow waits further ahead. But right now—this is where life happens.
– Carina Ikonen Nilsson
Closing Words
So it became a post today after all. When I woke up, I felt no inspiration, but as always, the words came while I sat here. The coffee turned cold—but, as usual, it is a beautiful Saturday, and I wish the same for you and those you love.
—Carina Ikonen Nilsson
Your Voice: Between the Lines
Beneath these simple words lie both worry and trust. Love for children and grandchildren takes shape in fruit salad, hugs and knitted stitches. It is a gentle reminder that care can be quiet—yet never less true.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
