Malix.se

Jag fortsätter på den nya grejen jag fått för mig………

Godmiddag, nu är det redan lunchtid men jag har allt varit uppe. Jag har haft en kollega som var här igår kväll. Vi käkade kräftor och drack vin. Pratade och pratade och pratade. När jag vaknade i morse så vart hon redan vaken, fast klockan nog var närmare sex än halv sju. Jag fixade kaffe till oss båda och vi njöt på våra egna sätt, var för sig till en början. Sedan blev det soffhäng och en kopp med kaffe till. Orden tar inte slut när jag och min kollega träffas, vi pratar och pratar hela tiden. Något bad blev det inte i morse, klockan var närmare tolv på natten när vi gick och la oss och vin på det. Detta gjorde att jag inte ville köra bil så tidigt. Det får badas i morgon igen istället.

Eftersoffhänget blev det lite frukost, restfrukost från igår. Då bröt vi av kaffe-drickandet och bytte ut det, mot en kanna med tea. Pratade fortfarande. Sedan soffhäng tills hon skulle åka hem.

När hon åkt, tog jag mig an en Akilles häl. Men med snålvarianten inom mig och en storportion mod. Mina garderober är överfulla med kläder. Skulle jag använda ett plagg varje dag, så hade jag nog inte behövt tvätta på ett år.

Nu bröt mitt mod sig loss, jag blev storsint i mina handlingar. Frågade mig själv, helt ärligt nu kommer du någonsin använda denna, mera än den där kvarten, du provar tröjan? Ärligheten inom mig gjorde ont och tröjan, blusen eller vad det var lades i två högar. Fin tröjor som jag kan skänka till bättre behövande. Släng-kläder och lite fin tröjor, klänningar som jag enligt min nya grej, ska klippa till servetter av. Här kommer finnas ljusblå bäck och bölja servetter, några militärfärgade en del rosa och andra klatschiga färger -servetter. En del kommer bli återbruk av tvätt-trasor, som jag ska lägga i min lilla låda för städservetter. Ska bara googla lite, om hur eller vilka mått av husmorsknep, det ska vara. I gatan när jag blev klar fick jag luft bland mina kläder. Nu kommer dom se strukna ut, fast dom hängt på galge i garderoben. Klänningsgarderoben kommer att vara enkelt att ta just den där klänningen, utan att flertalet kommer att hänga med ut på köpet. Jag kommer att slippa ha på mig dåligt-samvetes-klänningar som hänger där. Dom som jag tar på av rent ut skrivet av dåligt samvete, för att jag inte använt den på länge.

Jag känner mig stolt och mäktigt modig, i mina handlingar idag. Nu gäller det att klippa till servetter och trasor av dom, innan jag ångrar mig. Här har jag gått under en månads tid och funderat på, hur jag ska göra med mina kläder. Om jag ska packa ner dom i kartonger och byta ut för att det är så mycket.

Nu löste jag det på mindre en än timma. Genom att vara brutalt ärlig emot mig själv. Spelar ingen roll att tröjan är nästan ny, använder jag den inte för att den är obekväm, behöver den inte hänga i garderoben och ge mig samvete. Då är det bättre att det blir en fin servett, till min samling av servetter. Gamla tröjor som hängt där, för att dom är helsköna men slitna, som jag inte använder för det. Är dumt att hänga där, jag tänker klippa till tygtrasor och använda dom till att städa med. Snacka om återbruk. Snacka om miljötänkt.

På tal om detta. Min kollega visade mig en pantarapp, i formen av återvinnings släng grejer. Man pantar sina sopor, får små kronor för att man skannar in. Det där ska jag prova på. En tävling i miljötänk, där jag när jag loggar mina sopor kan se staplar för min insatts för miljön. Här ska skannas koder. Skulle ni kalla just den här tidsperioden jag är i just nu, för miljönördsperiod så kan jag tänka att ni är inte helt ute och seglar just nu.

Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar och morgondagen kommer alltid först i morgon. Där borta i framtiden. Just nu gäller.

Lev idag just nu, Igår finns inte kvar och morgondagen vet vi inget om. Just nu gäller. — Carina Ikonen Nilsson

ADHD på gott och på ont.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 23 september 2022

i åren 2021-2023

Idag har jag bestämt mig för att inte bada. Istället blir det en promenad och greja här hemma. Har en del att göra innan min kollega kommer hit. Kräftorna är inköpta och även lite god ost. Det ska till med liter druvor, päron om en liten fin paprika. Eftersom jag tänker miljö, tar jag apostlahästarna till hjälp. Ett par fotriktiga skor och sedan en ryggsäck på ryggen. Återvinningen kan jag hinna med på vägen. Tänker inte använda bilen för en sådan kort sträcka. Här samlar vi miljöpoäng i det lilla.

Min kollega ska komma på besök. Det ska bli så roligt att träffa henne. Igår när jag tänkte på det. Kom jag på att det kanske vart dum att skänka bort vår bäddsoffa. Nu får hon sova på en helt vanlig soffa med dynor. Det är inte så bekvämt. Men en natt ska väl gå. Funderar på om jag ska lura ut henne till sjön. Kanske en promenad för att hitta trattisar. Men det återstå att se hur det blir med det.

Maken läste i morse Aftonbladet på webben. Han reagerade på en rubrik, det brukar stå, så ser du om din partner är otrogen. Till rubriken en dramatiskt bild som ska göra det intressant. Idag läste han Så ser du om din partner har ADHD. Därtill några utmanande dramatiska bilder på någon som är arg. Nu när jag letar hittar jag inte artikeln, kanske var det en gammal som visades i sambandet han kollade in sporten. När maken sa det så berättade han, att han hade varit tvungen att köpa artikeln, för att se om han kunde utröna om jag hade ADHD. Jag sa då, att han inte behövde utröna det, för jag visste ju och han visste ju, att jag hade det. Fast du är inte så arg som dom visade på bilden.

När jag gjorde min ADHD utredning för en herrans massa år sedan, var det en gedigen utredning. där Flertalet dagar som jag fick träffa psykolog, arbetsterapeut och lite annat löst folk. Tror det om jag slår i hop alla träffarna, så varade dom, i minst två veckor. Det var dagar som var tröttande, där det gjordes olika tester med och utan kamera på huvudet. Man fick inte trycka på x man skulle göra labyrinter, logiktester och massa annat. Man intervjuade min mamma om hur jag var som barn mm. I och med den erfarenheten, är det nog inte så enkelt som att köpa en artikel för några 20 or, för att utröna ADHD´s vara eller icke vara. Det krävdes allt mera än så. Därtill så är ju inte alla med ADHD stöpta i samma form. Vi är olika men, kan ha likheter i vissa situationer. Jag har i och för sig träffat många människor, som har diagnosen. Många, då jag var mera aktiv och ville veta mera. Oftast så har vi enklare att prata med varandra än människor, utan diagnos har. Vi hänger ofta med i svängningarna och tycker inte det är så konstigt att prata om bil och ekorrar i samma mening. Vi tycker inte det är ögonhöjande, att trådarna i samtalet är lösa trådar om allt mellan himmel och jord.

När man pratar om ADHD och nämner tröttheten som ramlar in i raketfart, brukas det nickas och då vilar det ett samförstånd i ADHD sammanhang. Något som är svårt att förstå, för någon utan ADHD. För tröttheten som slår till är himmelsk trötthet, där det inte går att skärpa upp sig. Det går bara inte att göra det där lilla enkla som för andra, är något man bara gör.

Min dotter som även hon har ADHD, hon pratar mycket om det just nu. Hon är inne i en sådan period, där man endast skulle vilja ligga på soffan, stänga ute allt som har med livet att göra. Bara få vara. Det just det är ett problem med ADHD. Nu finns det flera saker som kan ställa till det. Men tröttheten är förödande, det gör så ont. Det bor så mycket skam, just den tröttheten och i det bemötande som oftast bor i omgivningarna. Men det fixar du, du kunde ju i igår. Här är det lite si och så och det spelar ingen roll, om jag kunde i går. För idag går det inte.

Den där lilla flickan som går i skolan som är så förgjordast trött, när hon kommer hem. Hon som låser in sig på sitt rum. Hon orkar inte, har inte förmågan att plocka upp läxor och göra. All hennes energi har gått åt till skolan. Hennes rum kan se ut som kaos, vilket även det blir tröttande för henne. Tröttande för när rummet är som kaos, vet hon inte vilken ordning hon ska få ordning på kaoset. Hennes framförhållning, ligger i bakförhållning och då är det försent. En klar tydlig struktur behövs och en massa en himla massa förståelse. Inga dömande, dom finns redan så många, från hennes historia.

När jag läser det dottern skriver, skulle jag vilja ta hem henne och låta hon bo på soffan. Ta bort alla måsten och bara ta hand om henne. Jag vet och kan hennes trötthet. Jag skulle vilja slå in hennes ork i silkespapper och slå knut på den, en stund. Säga åt henne att vila på riktigt. Vill lyfta bort henne från vardagen och sjunga vaggvisor. Men det går inte , hon är vuxen.

Jag måste i stället stålsätta mig, låta hon ta hand om sitt liv. Bara hoppas att hon inte kräver mera av sig själv, än hon mäktar med. Då ramlar hon, kanske orkar hon inte då ta sig upp och bli stark igen. Jag är mäktigt glad över att hon har så mycket kunskaper om sin diagnos. Att hon kan så mycket om ångest, depressioner och har så mycket kunskaper. Det hade inte jag, då när det begav sig. Det fick jag erfara, i formen av att må riktigt dåligt. Jag hade en farmor som tog hand om mig, hjälpte mig att sätta gränser, tillåta mig att vila. Min dotter har bara en mamma. Hon har ingen farmor som omhuldar och stöttar.

Nu finns det mera än bara tröttheten i ADHD, men just tröttheten gör så ont. Där bor inga superkrafter för dom har tagit slut. Disktrasan är urvriden och uttorkad, när superkraften tar slut. Då är inget roligt, bara massa måsten som man inte orkar göra något åt. Lika mycket som jag verkligen hatar tröttheten, lika mycket älskar jag den där energin, som hittar fram, mellan tröttheten. Då kan man flytta på berg. Då finns all kraft i världen, för att orka dom sista tio milen. Dom sista tio milen som människor utan ADHD, inte ens har tanken på att göra. Dom kan man göra av bara farten, när ADHD bor inom en. Dom där sista 10 milen, är dom som man ska hoppa över och inte göra. Men man gör dom av bara farten, för att sedan komma på att aj då, nu vart jag där igen. Nu orkar jag inte längre….

Nu ser jag, att jag flutit in i att skriva, inser att ingen orkar läsa allt detta. Ursäkta för detta långa inlägg. Inser medans jag skriver att ni inte orkar läsa ursäkten. Men det är sådan jag är, ibland blir det lite längre inlägg. Ha en härligt fin dag, Gör en härligt fin dag. Ta hand om dig.

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, Just nu.

Snåla eller spara?

Av Carina Ikonen Nilsson

den 22 september 2022

i åren 2021-2023, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Vardag & familjeliv, vinterbad

Ett nytt inlägg ska skrivas och det ska skrivas av mig som alltid.

Idag vart det inte så enkelt att ta sig till sjön. Den där timman med kaffet jobbade med tankar. Tankar om att det är så skönt just nu när jag sitter i soffan. Jag vill inte bli kall. Men jag fryser så efter badet. Det var till och med så att jag pratade med maken om det. Han min kloka make säger, fast du behöver väl inte, du bestämmer ju det själv. Jo det hade varit enklare om någon annan bestämde. Då hade jag sluppit. Fast det är väl bara att bestämma sig för att hoppa. Jo det är ju det…. maken åkte iväg till jobbet och klockan började närma sig 7.30. Jag hade bestämt mig för att inte bada. Njöt i fulla drag av att jag bestämt mig, för att idag hoppar jag verkligen badet av egen fri vilja. 7.35 vart jag på väg ut till bilen. Väskan för bad var med. 8.00 vart jag med fötterna i sjön. Mina badsystrar hade precis anlänt. Idag vart vi fem badsystrar. Det vart 14,9 grader i vattnet fast det kändes som 12.

Glad, tillfreds och har ett obeskrivligt lugn i kroppen nu. Fryser? Nja inte mycket, jag badade med måtta. 8 minuters bad men det var väl valda helt fantastiska minuter. Jag vill inte ha känslan av kyla fram på dagen, det är det enda negativa med att bada kallt. Då gäller det att bada med måtta. 8 minuter tänker jag är motta. Just nu mår jag förträffligt bra efter badet, har känslan av seger. Seger, Yes jag gjorde det, jag klev ut min bekvämlighetszon och gjorde det. Nu är badet gjort idag med.

I helgen får jag en kollega på besök. Länge sedan jag nu träffade någon arbetskamrat. Jag är ju tjänstledig och ska vara så fram till i februari. Saknar jag jobbet? Nej det gör jag inte. jag saknar inte att sova jour, saknar inte att vara på jobbet långa pass, saknar inte bilfärden till och från jobbet. Men jag saknar ungarna på jobbet, saknar mina kolleger, saknar känslan som ibland bor inom mig, när det är en sådan där grymme dag och jag summerar jobbinsatsen till ,yes va bra det blev idag. Vilka samtal, eller yes han lyckades med…. Det där saknar jag. Men inte slentrianen av att alltid eller nästan alltid jobba helg, i alla fall varannan vecka, att sitta på möte varje onsdag, nops never, att jag saknar det. No no jag är egentligen ingen mötes människa. Nu har jag jobbat med det jag gör i nästan hela mitt liv. Möten på jobbet har jag alltid haft. Men no no ingen mötes människa, inte jag inte. Men saknar ungarna på jobbet, saknar alla fina människor som bor där i jobbtiden.

Idag ska det bli att sy servetter igen. vilket jag gjort det senaste dagarna. Nu vart det till och med så att jag under natten, för första gången fick tvätta lite av servetterna. Tyget som jag köpt, vart ett bra tyg för strykningen är nog bara för att om andan faller på. Vilket den gör ofta för jag gillar ju att stryka.

Vi ska ju spara säger man. Vi här hemma gör så gott vi kan. Fast jag tror det finns mera att gö.

Igår kollade jag upp crockpotten, den var energisnål men spisen vart snålare. Om man ska koka i tio timmar. Så det får bli spisen för rotmos och sådant. Men dom där härliga grytorna ska jag allt kosta på mig att göra i crockpot. Tänkte på det där med crockpot, och spara.

Tänk vad vi sparat, olika saker i olika tider. För några år sedan sparade man på tid, då använde jag crockpoten för att laga mat i 10 minuter och låta den göra jobbet, spara pengar på banken gör man…. roboten som dammsuger sparar tid, men drar energi. Fast jag tror dammsugaren på riktigt drar mer, för jag dammsuger så länge. Diskmaskinen var väl till för att spara tid från början? Nu är det för att om man har en energisnål, spara energi. Idag är vi tvungna att spara på helt andra saker. Miljön, energi, och matsvinn. Här ska vi återbruka, inte slänga och ta tillvara på.

Vi har varit väldigt slarviga innan, på det där med mat. Nu är vi, eller i alla fall börjat bli bättre, snart till och med grymma, på det där med att laga till rester, koka soppa på sådant som blev över och inte slänga. Jag tänker att det i dessa tider är nödvändigt men, jag tycker till och med det är roligt.

Jag har blivit grym på att stänga av min dator, när jag inte använder den. Förr stod den alltid på. Då stängde jag av den för att göra uppdateringar. Jag släcker lampor i rum jag inte är i. Dom där mysbelysningarna är överkurs idag. För vem tänder jag dom, när jag inte ens är i rummet? Dom behövs inte. Duschar tränar vi familjen i att göra snabbt, inte stå där i 20 minuter som det var innan. Jag var nog värst. Men eftersom vi tränar familjen i att snabb-duscha, får jag vara ett gott exempel. Det är bara de gånger jag tvättar håret, jag duschar lite längre. Snabba jag kom just på att om jag tvättar håret oftare, så blir det längre duschar. Men jag har vant mig av med många hårtvättar, tvättar håret en ibland två gånger i veckan. Vissa dagar duschar jag inte utan nöjer mig med att ha badat i sjön. Jag som alltid tvättar och ibland bytt tröjor två gånger om dagen. Har kommit på att jag faktiskt ibland, kan använda en skjorta två dagar i rad. Det trodde jag mig inte själv om för ett år sedan. Jag slet inte ut mina kläder, utan tvättade sönder dom. Idag kan jag hänga ut en tröja på vädring för att använda den igen. Något som farmor alltid tjatade om. Just nu sitter jag här och känner att det var bra att hon tjatade om just sådant. hm… Sitter här och känner mig stolt över mina bravader, snål tanten har hittat fram i mig. Eller kanske är det den mera ekonomiska, ta ansvar, kloktanten som hittat fram.

Nog för idag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar här och morgondagen kommer just i morgon. Det stämmer alltid så just nu gäller. Just nu.

Energitjuv.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 21 september 2022

i åren 2021-2023, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Vardag & familjeliv, vinterbad

Det känns som att det är viktigast idag. Det där med att vara en energitjuvsletare. Nu menar jag inte mänskliga sådana, fast dom är viktiga att hitta dom med. Nu är det mera energislukande apparater, jag leter upp och väljer bort.

Det känns konstigt att alltid skriva en härlig morgon, men så är det i alla fall de dagar då det är bad. Idag vart det bad och det blir en härligt fin morgon. Där vid sjön, rök det ur sjön. Vattnet är varmare än luften. Det var inte så svårt i morse att vara varmare än luften för det vart minus när jag vaknade i morse. När jag sjön till sjön vart det 1,5 grader i luften. I sjön var det 14,6. Idag var vi sex badsystrar som badade där i röken. Svalkande härligt och jag simmade 150 meter idag. Det går inte att beskriva med ord eller att fotografera denna vackra morgon. Det finns inga ord som beskriver det och det finns inte en kamera i världen som kan ta det vackra fotot som hade behövts. Får nöja mig med vackert så som Thåström sjunger. Alla färger på träden, jag bara just nu längtar tills färgerna är mera ännu mera höstlika. När jag simmade i dag, upptäckte jag hur kroppen blev varm i vattnet. Kroppen kämpade på med att hålla värmen, det var en härlig känsla som hittades. Inte heller i dag orkade solen sig fram, innan badet. Då vi badat klart, lös den så fint och gjorde allt glittrande.

Nu har jag kommit hem. Gjort lite omvårdnad om mina fötter. Med en härlig kräm som jag fick med mig när vi flyttstädade hos mamma. Just den krämen är underbar emot fötterna.

Har redan hängt tvätt och sorterat tvätten som hängde där, i mitt nya torkrum. Idag har jag även tänkt bjuda familjen på Rotmos och fläsklägg. Längtar redan tills det är klart. Det ska bli så gott. Det ska bli att sy en del servetter, idag med. Hälften är klart, av det jag klippt till.

Igår när jag dukade för soppan, så tvångsdukade jag med de fina servetterna. En servett vid varje tallrik bara för att de ska användas. En riktigt liten färgklick vid varje tallrik. Då soppan var kycklingsoppa med nudlar i, behövdes vi nog alla servetterna. När vi äter soppa här hemma. Vilket vi gör nästan två gånger i vecka, är det en av sopp-dagarna som är efterrättsmat. Igår efter soppan blev det mandeläpplen med kokt vaniljsås. Inte alls fel, efter en mindre god soppa. För det var så det var det var en mindre god soppa, den där soppan ska jag inte gö om.

Lär bli att tvångsduka med servetterna idag med, för familjen ska läras att använda dom. En fin dag ska skapas och den ska skapas av mig. Snåltanten ska snåla på energi idag. Datorn ska stängas av nu när inlägget är skrivet, Något jag tagit mig för att göra varje gång nu sedan el tjafset. Blir svårt det där med spisen och energispar idag. Rotmos och fläsklägg. Läggen ska kokas länge även rotmoset tar sin tid. Har funderingar på det där med Crockpoten är den en energitjuv eller är den snäll? Det ska undersökas, för det börjar bli tid för den nu. Nu när hösten träder in. Det finns ju så många goda grytor att göra.

Ha en härligt fin dag.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu….

Återbruka…

Av Carina Ikonen Nilsson

den 20 september 2022

i åren 2021-2023

En härligt kall morgon. 5 grader i luften och lite mera i vattnet. Idag åkte mössan på innan jag åkte iväg till sjön. Mössan satt på huvudet hela badet. Tvättade mig i sjön idag. Så härligt att det är svårt att förstå. Det finns inget härligare än att tvåla in kroppen när jag står där vid bryggan. Kroppen full av tvål och sedan ner i vattnet igen. Idag hade jag bestämt mig för att bada med motta. Just det där med motta och bad är svårt för när man väl är i vattnet så blir det svårt att bestämt gå upp ur vattnet. Men idag gjorde jag det. Det blev bara 100 meter simning idag, sedan tvåla in kroppen och sedan gå upp.

När jag sedan gick upp började den härliga sockerdrickskänslan sprida sig i kroppen. Just nu sitter jag med kläder, filt och mössa på mig. Man kan säga att jag är modern, eller inne. Mössa inomhus är väl bara ungdomar som har men, nu har jag valt att ha på den. För den värmer eller hjälper kroppen, att behålla värmen som den kämpar med att få upp. När jag kom till sjön hade solen inte ännu kommit över trädtopparna. Tidigt ? Nej den helt vanliga tiden kl 8.00. Hösten är här, det finns ingen återvändo nu. Snart blir väl baden vid 8.30. då blir det en ny tid att vänja sig vid. Men ännu är det 8.00 som gäller och det gillar jag.

När jag kom upp ur badet hade solen hittat fram och den värmde härligt.

Idag var vi ett härligt gäng på nio som badade.

En av mina badsystrar hade blivit inspirerad av mitt blogg inlägg med att sy servetter. Nu hade en gammal inspiration inom henne blivit som nu. Nu skulle även hon sy servetter. Av hennes tankar blev jag inspirerad att utveckla konceptet Servetter. Här ska sys.

Nu är hon duktigare än vad jag är, för hon tänker återbruk och tänker leta i gömmorna efter tyger att sy i. Jag köpte ju på IKEA, men det får duga. Det blir ändå en form av återbruk, då jag använder dom flera gånger. Men jag ska allt leta lite här med.

De jag har sytt är i underbara mönster kommer att bli en glädje att ha dessa i servett korgen. Lite extra plus är att familjen inte vågar använda dom. Dom tycker det är slöseri att torka munnen med dom. Men det ska jag vänja dom av med Här ska brukas tygservetter. Nog för idag. Ha en härligt fin underbar dag. Ta hand om dig, du är viktig.

Lev idag just nu igår är inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu är just nu.

Kreativiteten flödar….i alla fall just nu.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 19 september 2022

i åren 2021-2023

Idag blev det inget bad för mig. Tanken var att jag skulle åka till sonen och vara barnvakt för Emilia, medan han och Hugo gick till BVC. 1 1/2 år kontroll samt lite vaccin. Men lille Hugo är lite förkyld och det blev inget besök. Emilia ringde mig vid 8.00 för att kontrollera om jag var redo för att åka till stan. Hon berättade att hon just då satt och åt frukost. Gröt hade hon fått till frukosten. Jag berättade för henne att jag hade ätit likadant här hemma. Jag fick sedan säga att vi måste lägga på, för jag skulle göra mig redo för att åka.

För en liten stund sedan ringde sonen sa, att det inte blir något besök på BVC. Frågade om jag hade lust att komma förbi ändå. Men är dom sjuka så vill jag inte träffa dom. Har precis börjat återhämta mig från Covid, vill inte bli sjuk igen. Det fick istället bli att koka en kanna med Tea. Höstens koppar tea, är magiskt goda. Nu är jag inte en fruktis sort utan helt vanligt svart Tea, Earl Gray bara bäst. Gott med tea, här ner i den kalla källaren. Här är alltid någon grad mindre än uppe. Tillsammans här med bloggen njuter jag av min första kopp tea. Mår bra av att veta att kannan stå ovanpå ett värme ljus, det är bara att fylla på när koppen är tom.

Planen för dagen blev ändrad, i och med inget besök till Uddevalla och barnbarnen. Här får bli att börja projektet med servettsyningen. Var på Ikea igår och köpte tyger, i vackra färger och mönster. Det hela kostade kanske 200 kronor. Men vad servetter det blir. Jag klippte till tygbitar som är 23,5 cm runt om. Tanken är att dom ska bli ca 19 cm i kvadrat. Då kommer dom passa perfekt i sevett-korgen, den som alltid står på bordet. Nu är det bara att sy och sedan stryka dom. Eller när dom är sydda ska jag tvätta dom, sedan stryka till dom. Har gjort ordning en korg uppe vid kaffebryggaren, där man lägger smutsiga servetter. Tror jag har klippt till ett hundratal, kanske 150 tygbitar. Jag lär ha att göra, med det här projektet. I morse när jag vaknade, gick jag ner till tvättstugan och började fundera på det där med kanterna. Vill ha lite mjukare hörn, än om jag bara viker tvärt. Det är tur att jag en gång för länge sedan träffade Märta. Märta är en fd arbetskamrat, som jag ibland träffar ännu. Tror det är minst 15 år sedan vi jobbade ihop. En gång sydde vi gardiner till jobbet, då visade hon mig hur man gör kanterna lite mjukare, än bara vika tvärt. Frågan är om jag fortfarande kommer ihåg hur man gör. Men jag får googla och prova mig fram. Det ska gå och det kommer att gå, det har jag bestämt redan nu.

Har även ett lite stickprojekt som jag håller på med. Eller ett? Jag stickar ju allt som oftast. Just nu håller jag på med en regnbågeströja till lille Alfred. När Emilia såg projektet i lördags bestämde hon sig tvärt, att en sådan fin tröja, får jag allt sticka till henne med.

Jag hoppas att jag efter denna tröja fortfarande gillar färgklicken. Under denna vår och sommar har jag sticka 7 tröjor, en av dessa 7, är en till mig själv. En av dom sju har Emilia redan fått.

Alfred har fått två tröjor. En liknande som den rosa, fast i de mörkare lila färger. Garnet som ligger under tröjan. Hugo har fått en Knall gul med korallblått i tröja. En ligger halvstickad som jag tror jag ska sticka om. Jag blev inte helt nöjd med just den. När tröjorna är klara, får det bli raggisar som jag ska ge bort i julklappar. Raggisar är allt bra att ha. Varmt och skönt när det är vinter.

Det gäller att hålla på så länge som lusten finns, för den brukar dö ut efter ett tag. Då är självkänslan på noll, då tycker jag oftast att jag inte kan sticka så bra. Men just nu är kreativiteten med mig, jag flyter på vågorna av just den. Nej nu får jag ha babblat klart för idag. Nu ska jag sy servetter. Oj oj oj hur ska det gå är säkerligen 15 år sedan jag sydde sist.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Överrasknings kalas och grannar.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 18 september 2022

i åren 2021-2023, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Vardag & familjeliv, vinterbad

Vaknade senare idag än jag brukar, i och med detta sa jag hurra! Hurra för att jag vaknade 6.20. Istället för 5.00 så är det en sen morgon. Men sonen, stora sonen sov över, så myset i soffan var uteslutet. Det fick bli kaffe i köket, utan stickningen men med mobilen. Lite tråkigt var det, tiden blev tid för bad. Först hade jag bestämt att det inte blir något idag. Då klockan blev 7.15 blev det ändå en borsta håret, tänderna och av med nattkläder. Morgonrock på och sätta sig i bilen. Stora sonen hade vaknat, skulle gå ut med sin lilla Kalle. Kalle är en hund, en hund som han hämtat hem från Rumänien. En hund som vuxit upp utan omtanke och kärlek. Vilket gjort hunden till en försiktig hund som gillar att bli klappad på.

Väl vid badet var jag först där. Tempen i bilen visade på 3,5 grader i luften. Vad badtempen är, vet jag inte. Men det var lite mera än svalkande. Simmade 300 meter i det lite kyliga vattnet. Ville inte simma mera, då jag vart så kall igår. Idag lärde jag mig att jag är lika kall, fast det var 300 meter istället för 500. Omgivningen var omsluten av röken från sjön. Nu värmde vattnet upp luften i stället för tvärtom.

Igår när jag kom upp från badet, så hade min svärdotter ringt mig. Jag blev orolig, hon ringer när det är något som hänt. Jag ringde upp så fort jag såg det, inget svar. Tankarna i mig blev panik, nu är det någon som blivit sjuk, nu är det far och färde, blev tankarna. Men efter sen stund ringde hon upp mig. Hon sa med en gång att inget har hänt, jag ville bara prata med dig medans Felix, fortfarande är på jobbet. Vi kunde ju inte fira honom när han fyllde år, fortsatte hon. födelsedagen var då det var Covid här hemma. Okej, sa jag vad ska vi göra nu då? Då berättade hon att hon hade pratat med min bror, dom hade spånat i att nästa helg skulle det kunna vara bra, med ett överraskningskalas. Vi kom överens under tiden, medan jag åkte bilen från sjön.

Väl hemma snackade jag med maken, vi var överens, om att vi skulle ha kalas nästa helg. Men så kom vi på varför vänta? Felix hade redan pratat med maken, om att han ville komma och besöka oss under dagen. Han hade önskemål om att vi skulle ta en sista grill. Detta resulterade i att jag ringde min lillebror och Tommy ringde vår minsta dotter. Vi skulle göra överraskningen nu, i stället för nästa helg. Det blev snabb frukost, sedan ett blogginlägg, där efter iväg till affären, för att inhandla lite extra grillsaker. Packa upp varor, fixa till olika röror till grillen, fixa sallad och potatis gratäng. Under tiden klippte maken gräsmattan. Redan vid 13.00 dök sonen och hans familj upp. Han visste inget om att det skulle komma mera folk. Vi hade plockat fram campingbordet från husbilen som extra bord, jag höll på att försäga mig. Maken räddade situationen, med att han skulle städa garaget i bilen, därför var borde ute. Vid tre kom min bror och hans familj. Efter en stund kom även dottern. Det blev trångt vid borde men, maten gick att äta och det blev en riktigt trevlig stund. Av min bror fick sonen en cykelhjälm med lampor och lite starkare öl. Till mig hade min bror köpt en flaska vin. Min söta lilla lillebror. Av vår yngre son, fick Felix en lampa med Spiderman. Vi hade redan köpt en klocka till sonen. Han gillar klockor.

När vi som bäst höll på att äta vår mat där ute i trädgården, så blev det som vanligt. Vi har en granne som bor nära, så fort som vi har kalas, är dom ute i trädgården och fixar med maskiner, som låter. Igår skulle dom beskära en buske och flisa grenarna som dom klippt. I går vart det så uppenbart. Att dom gör det, när vi har gäster i trädgården. Innan har vi bara trott att det blev så, men igår vart det uppenbart, dom gör så bara för att vi sitter ute. Dom här grannarna har varit lite knepiga flera gånger, pratat om tomtgränser. Att vi har buskar på deras tomt. Buskar som satt här, långt innan vi flyttade hit. Dom har varit noga med att säga, att man får inte plantera träd två meter från deras tomtgräns, när vi planterat äpple och plommon träd. Vi har haft tre meter till godo, vid sådana tillfällen. Nu funderar jag på om jag ska gå upp och prata med dom, eller kanske är det inte värt ett försök. Utan låta det vara så som det är, gilla läget att dom vill bröta på, när vi har kalas. Man väljer inte sina grannar. Kanske behöver jag ett nytt tankesätt. Hmm den får kluras på. Va bra att dom kommer ut och grejar i sin trädgård, när vi har kalas. Då slipper jag höra vad alla säger…. eller dom vill så gärna vara med på våra trevliga kalas, jag kanske ska bjuda in dom på kalaset. Nog för idag.

Lev idag just nu, maken pratar Ikea, jag tänker tyger till mina servetter. Igår är historia, gårdagens historia har lärt mig att våra brötande grannar, tycker vi har så trevligt på våra kalas. Dom vill vara med på kalasen lite på avstånd. Morgondagen kommer först i morgon, morgondagen är inte här men, vem vet kanske får vi uppleva den med. Ta hand om dig och glöm inte av att just du, behövs i den här världen.

Ett steg till i mitt miljötänk.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 17 september 2022

i åren 2021-2023, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Vardag & familjeliv, vinterbad

500 meter i 15.3 gradigt vatten. en halvtimma lugn och ro. En halvtimma av välbehag. En halvtimma med mina badsystrar. Fast det sista var vi bara två kvar. Dom andra systrarna hade åkt hem efter sitt bad. Jag och mina andra badsyster satte målet att simma 500. Soligt, vackert och en fantastisk morgon. Bättre än så blir det inte. Dagen kan börja.

Dagens bildskörd

Idag blir det lite grill här hemma. Sista dagen för att ha kvar lite sommar känsla. En sista gång att sitta ute i trädgården och äta.

Jag har tänkt längre med mitt miljö tänk. Tänker även att det blir någon krona att spara. Jag tänkte att jag ska sluta köpa pappersservetter. Nu har jag fått inspiration, är helt inne på att hitta fina tyger, jag sedan ska sy servetter av. Det ska bli servetter med årstiders känslor. Högtider jul, nyår och påsk midsommar ska det vara särskilda servetter som visar på vad som firas. Sommar, höst, vinter, vår servetter. Förra hade jag massvis med servetter, jag fått av min farmor. Men av någon dum anledning, så är dom borta. Men nu, Nu ska det bli nya.

Tanken har bott hos mig i några dagar och de kreativa tankarna vill inte lämna mig. Idag när jag badade, flödade bilderna av tyger som jag har tänkt mig hitta. Vart hittar jag dom? Här ska gå på upptäcktsfärd. Vi har någon liten butik i grannbyn som jag har tänkt besöka. Tygladan i VBG ska göras, jag tänker att det nog kan bli ett litet besök på Ikea också. En och annan stuvbit, ska jag nog också hitta. Har ni tips på ställen som har fina tyger? Jag tar tacksamt emot tipsen. Här ska bli ett snäpp upp i miljötänket. Hör hur maken rumsterar uppe i köket lär få sluta skriva för att vara behjälplig med förberedelserna i grillgörat. så inlägget får sluta här.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller just nu.

En lite tokig man, är jag gift med.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 16 september 2022

i åren 2021-2023, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Vardag & familjeliv, vinterbad

En ny härligt fin morgon. Det började med att det kändes varmt här hemma. När jag kände på Elementet så strålade ut en mjuk skön värme. Första gången för vår nya bergvärmepanna, Den jobbade för första gången med att värma upp huset. När jag gick in till maken som precis vaknat för att berätta den stora nyheten om värmen i elementen. Hade han inte tid att ligga och dra sig i sängen. Han var tvungen att gå ner i källaren för att kolla till pannan. Jo den där mannen han är tekniknörd ut i fingerspetsarna. Han kollade inomhustermometern och vart hel nöjd, när han sedan åkte iväg till jobbet. Han berättade tydligt att han behövde inte göra något för att detta underverk skulle ske… Jag nickade och tänkte hmm…. har man betalt så mycket pengar för något så ska det väl fungera. Han skulle ringa Nicklas sa han på väg ut till bilen. Nicklas är kille som installerade pannan. Nu tror inte jag att Nicklas är så intresserad av att veta om att vi hade värme i elementen. Han vet nog om att det jobb han gjort skulle fungera. Men, men, den där mannen….. Ibland kan jag bara le, njuta av att just den här knäppgöken är min stora kärlek och att han älskar mig. Jag gör säkerligen konstiga saker jag med, om jag skulle fråga honom. Han tycker det är riktigt konstigt, med mitt badande mitt i vintern.

Idag började även morgonen med ett besök, ut till brevlådan. Early bird hade varit på besök. Jag har beställt nya rundstickor, hade även beställt trodde jag 12 stycken knappar. Rundstickorna var helt perfekta. Knapparna var väldigt fina dom med men, ett väldigt stort men. Ibland är det bra om man läser lite, innan man klickar i. 12 stycken paket vart det, med tio knappar i varje paket. Om någon nu skulle behöva lite knappar, har jag till övers. Dom är jätte fina men lite för små, för det projektet jag håller på med. Det är även på tok för många. Skulle någon även vara intresserad av rundstickor, har jag nu ett set på 1- 10 storlek, rundstickor. Dessa mina gamla ska jag lägga undan, till bättre behövande…… i fall någon behöver. För nu har jag ett lite bättre set som jag tänker att använda istället för de gamla.

När jag fått iväg maken till jobbet, lill-tösabiten till skolan, tänkte jag mysa med mina fina nya stickor. Men ack va jag bedrog mig. La upp lite öglor på stickorna och kom på att.. Detta, just detta är helt fel. Det här går inte, för jag är ju en badsyster. Jag ska ju iväg till sjön, träffa mina badsystrar. Tänkt blev det, sedan borsta tänderna, av med nattsärken på med morgonrocken. In och iväg med bilen. Det fick bli de lite tyngre badskorna idag, för de andra var lite fuktiga. Kommer bli ändring på fuktiga badskor nu, när pannan ger våra element värme.

Jag vart först vid badet. Dimma över sjön, upptäckte jag medens jag kom till sjön. 7 grader på land, 15, 3 i sjön. Fytt i fult ord, vad kallt det var, när jag gick i vattnet. Riktigt kyligt, men ett steg till, några steg därefter. När vattnet nådde magen, var jag tvungen att stanna upp. Fokusera på andningen, stå still och iaktta, allt det vackra, runt omkring mig. Några steg till, sedan en bestämdhetston i kroppen, gjorde att den snabbt var under vattenytan. Flyta lite, härda ut det kyliga vattnet, sedan vart det att simma några hundra meter.

En av mina badsystrar är fotograf till denna bilden.

Om ni visste hur underbart det är att ta simtagen, se varje krusning på vattnet, av simtagen. Jag tror att om du fick uppleva det en gång, hade du varit fast i att bli kallbadare. Sedan när man går upp, då det blir som en kamin som sprider ut sig, i din kropp. Då när du upplevt det, kommer du aldrig att sluta bada. För den känslan är obeskrivligt härlig. Det ger sådan energi, kraft och din kreativitet flödar tillsammans med kroppens källa av att värma upp kroppen.

Att sätta sig i bilen för att åka hem, då firar man segern, i att jag verkligen gjorde det idag med. Vägen hem blir vacker, naturen runt omkring upplever man. Alla dessa turer till sjön jag nu gjort, har gjort att naturen har blivit ännu vackrare, än jag innan sett. Då innan jag badade på vintern, var naturen natur. Idag ser jag skiftningar, saker ser olika ut, varje gång jag ser dom. Det är sådana kontraster i olika väder. Sol, mulet, regn, snö. Vår, sommar, höst och vinter, gör saker med naturen som jag idag upplever, mera himlastormande vackert. Under det här året, har jag även lärt mig att vara här och nu, just i den här stunden. Den kunskapen, lärde jag mig först där i det iskalla vattnet. Idag kan jag plocka fram den kunskapen, i andra situationer. Det kunde jag inte innan. Jag känner en stor tacksamhet, jag gav detta med bad en chans. Nu vet jag att jag kan. Nu har jag sett fördelarna med just vinterbad.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu. Just precis nu!!

Gravsättning och släkthistoria.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 15 september 2022

i åren 2021-2023

God kväll i stugorna. Idag blev det inget bad för frun i det här huset. Jag skulle till Göteborg för att vi skulle gravsätta vår lilla mamma. Jag och min lillebror åkte tillsammans ner mot Götet. Jag hämtade upp honom i Uddevalla sedan träffade vi vår syster och hennes man ner i Kortedala. En lunch restaurang som heter Kanonen ligger i Kortedala på vägen mot Bergsjön. Sicket Lunch ställe. Dom öppnade 11.00. När vi kom 10 i elva var det redan fullt med byggjobbare och andra gäster där. Trångt att parkera för det redan var så många bilar där. Innan oss var det nog ett tiotal gäster som köade för att komma in. I entrén var det två tvättställ och en stor lapp, om att man skulle tvätta händerna innan man gick in i matsalen. Vilket alla gjorde. Alltså vilken mat, vilket ställe. Här snackar vi luncha ala bara bäst. Det fanns 4 eller 5 rätter att välja på. Jag valde fläskmedaljong med kantarellsås och potatis gratäng. 110 kronor kostade lunchen och den var värd varenda krona. En stor sallads buffé fanns att tillgå där det fanns allt du kan tänka dig av sallad. i priset ingick både dricka och kaffe. Maten var utsökt. Det var så gott att det inte gick att sluta äta fast jag var proppmätt. Där till all sallad jag tagit till mig som jag inte ville missa. Men det gick inte att äta upp all mat. Det var på tok för stor portion för mig. Men så gott.

Efter lunchen åkte vi till Kvibergs kyrkogård där mamma skulle gravsättas. Vi handlade lite ljung, för att plantera bredvid det nu vissna konvaljerna. Klockan hade precis passerat lunchstängt till stället, där vi skulle hämta urnan som var mammas. Så vi fick tid till att plantera, sedan lämna tillbaka plantering spaden till blomsteraffären. Min syster hade någon gång hört av pappa, då han levde att Blomster affärens ägare, hade varit en kompis till pappa, då han var ung. Jag var tvungen att fråga biträdet, om det var en släkt ägd affär fortfaraden. Vilket det visade sig att det fortfarande va. Hon berättade om släkten och söner döttrar. Det blev ett intressant samtal. Jag tror jag visste vem pappas kamrat var.

Mamma som hon ofta såg ut. Hon hade ofta ett leende på sina läppar.

Klockan blev ett och det gick att hämta ut, mammas kvarlevor från expeditionen. Jag hade velat öppna urnan, ta lite aska för att sprida med vinden. Men det gick inte tyvärr. Gropen vid graven var redan gräv av kyrkans vaktmästare. Vi stod där en stund. Det vart så fint att se urnan stå där i solen. Nu bor mamma bredvid sina föräldrar. Hon bor där i en lite skogsglänta, där det är träd, berg och stenar bredvid en rododendron. Solens strålar lös så fint där. Vi bestämde jag och mina syskon att vi tar en filt en annan dag för att fika. Vi hade inte förberett eftersom det innan hade lovat regn. Mamma hade tydligen berättat för min syster, att när mamma hade varit liten hade hennes familj ofta haft picknick just där. Då var det inte en kyrkogård.

När vi sagt hejdå till mamma så visade min syster oss, Farmors mamma och pappas grav. Jag har ju släktforskat lite och viste några historier om pappan och mamman som jag berättade. där låg även andra i graven sådana som jag träffat som liten. Dom berättade jag också om. Min syster berättade om tant Eny som kom från Danmark och hade gift sig med farmors bror. Hon var tydligen grym på att baka wienerbröd. Dom hade min syster fått smaka. När vi pratat klart om alla dessa människor så åkte vi sedan till Östra kyrkogården.

Detta för att, här vilar min farfars föräldrar, några av hans syskon och syskonbarn. Här hade vi en grav utan dess like. Lokförare Ernst Wendt jo jo, det vart klass på den graven. Lokförare det vart ett fint yrke på den tiden, berättade min systers man. Det var inget man bara blev, utan det vart en rad uppgifter innan man hamnade där, fortsatte han. Jag minns att då jag släktforskat hade hittat ett dokument, där det stod att Ernst hade varit eldare innan han blev lokförare. Hans fru dog i kräfta och hennes namn gick också att se där. Deras dotter som dog i unga år, fanns även hon inristad i gravstenen. Mamman och dottern dog båda i kräfta i magen.

Den där Herr lokförare Ernst Wendt, var en hyvens man. Min farmor berättade att han aldrig, sa du till någon, Han sa, fröken Lilly till farmor, då hon var ung. En gång hade min farfar varit ute på galej. Då hade Herr Ernst bjudit ut fröken Lilly på middag, sagt till henne att hon inte ska vara ond på Lille Roland, som min farfar hette. Fröken Lilly ska inte heller vara ledsen. Lille Roland kommer att komma tillbaka till fröken Lilly, för han är alldeles för förtjust i fröken, hade Herr Ernst fortsatt. Nu ska fröken Lilly äta och dricka gott. Blir hon uppbjuden av någon herre som vill ha en vals, ska fröken Lilly tacka ja till dansen. Hade Herr Ernst sagt bestämt. När hans fru lämnat jordelivet, hade Herr Ernst haft en hushållerska. Men farmor berättade att den där hushållerskan, nog varit mera än en hushållerska.

Det har varit en händelserik dag, en fin dag och ett bra sätt att knyta ihop banden. Nu är mamma äntligen i jorden. Visst sorgligt men ändå härligt för hon var så inte sig själv, de sista åren. Det sista året kunde hon inte prata, så man förstod henne. Nu bor hon i himlen. Hennes kvarlevor ligger där i skogsgläntan bredvid sin mamma och pappa. Vi fick en hel dag i familjeband och många minnen som hittade fram.

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.