För ett år sedan beställde vi soffa, look det hände över en halvtimma bara en pytteliten diskussion med maken. Sedan vart det så att vi blev med ny soffa. Över nätet beställde vi den och om vi nu inte hade velat ha just den soffan, som vi beställde så hade den bott hemma hos oss redan efter några dagar. Nu beställde vi under semestertider och en tydligen lite speciell soffa, så det tog två veckor innan den landade och bodde hos oss. Men sicket grej, vilket enkelt och bra sätt att bli med soffa. För företaget Soffa direkt höll vad dom lovade och en dag stod den där ute på uppfarten och var bara att plocka in i vardagsrummet. Enkelt att sätta ihop om man följde instruktionerna vilket vi inte gjorde till en början. Men varför inte prova själv, innan man gör som man ska. Bra blev det enkelt och snyggt. Idag är soffläge ett bra läge och soffan är min favoritplats fram på eftermiddagen då middagsluren väntar.
På min plats finns där både ritblock, dator och lite garner om i fall att jag måste pilla med något filtar är ett måste och kanske inte så fina kuddar, men sköna kuddar om jag somnar.
Makens plats är mera i ordning på kan ju vara för att han kan sitta still och göra det han ska när det är tv på gång. Vår förra soffa vi hade kostade definitiv mer än den vi har idag det var en oxblodfärgad skinnsoffa inte alls så skön att sova i som den vi har idag.
Soffa direkt blir det igen om jag ska köpa soffa enkelt bekväm och ett bra pris. Med snabba leveranser.
Förra veckan var sonen och hans sambo i Grekland. Under hela veckan var jag orolig att något skulle hända. Allt kan hända när man är i utlandet tänkte jag. Till och med innan kan det hända, tadalafil Planet kan ramla ner till exempel. Dumt att gå runt och ha sådana tankar. Nu bor dom här inte längre. Sonen är hemma och mina tankar har lugnat ner sig. Igår vart sonen och sambon på besök. Vi pratade taxfree och sonsambon var besviken på att parfymerna inte vart något billigare. Jag tipsade henne om Parfym.se där har dom de du vill köpa och till ett överkomligt pris. Sonen som känner sin mamma sa: det är det som är så bra med dig mamma för när hösten kommer och min födelsedag är på ingång, så vet jag att jag kommer ha lukta gott fram till Februari. Då luktar jag Lagerfeld. Jo så är det, det där med presenter är svårt tycker jag men jag har klurat ut det. parfym.se hjälper mig på traven. Där finns det alltid någon doft som passar till barnen när det är födelsedagar. Ofta är det sånt som de själva inte köper och anser sig ha råd till så det är ett bra sätt att alltid ha en present redo.
Tror att jag ska ta och prova den här. Har sovit lite si och så ett tag och vet sedan innan då jag provade stresshanteringen att det här verkligen fungerar. Sömn är viktigt för mig till och med så viktigt att jag gått i sömnskola, sick vilket även det fungerade. Men tror att jag och mina tekniker behöver en extra puff just nu, stuff så den här ska beställas.
Att sova gott är något man kan träna sig i, finns där sömnstörningar så är det lite extra viktigt att ha en bra sömnrutin. Skapa förutsättningar för att somna, somna om. Acceptera att om sömnen ibland uteblir och inte älta och blir spänd. För det är just så vi lär oss att sova dåligt. Vi kan lära oss att sova bättre.
Nu ska jag ner och träna i källaren ett sätt att kanske få igång sömnen, även om det är långt till kvällen.
Lev idag just nu, Igår är inte här men har transporterat sig till idag. Idag skapar vi förutsättningar för morgondagen.
Den temporära livräddare, ambulancepilule som enligt mig i mina ögon blir den riktiga badvakten. Eftersom han i sin insatts har för avsikt att försöka rädda liv. Rädda liv har han nog gjort innan med. Men då inom psykiatrin. Idag är har självutnämnd badvakt på Askim efter olyckan för 18 dagar sedan. Idag när han vaknade, vaknade han upp till det som inte skulle ske. Pojken som han för 18 dagar sedan letat efter i vattnet, finns inte längre här på jorden. Mera än i dem som kände pojken. Där inom dom som hade honom nära bor han ännu i formen av bilder, känslor och minnen. För han dog igår.
Hans liv gick inte att rädda.
Olyckan hade kunnat sluta annorlunda, om det funnit flera människor än bara två som hoppat i vattnet den där dagen, då han höll på att drunkna. Olyckan hade kunnat undvikas om det hade funnits badvakter som hade i sitt uppdrag att vakta de badande gästerna.
Men Kommunen anser att det kostar pengar . De anser inte att det behövs några vakter som kan rädda liv. Rädda liv får väl kosta vad det kosta vill, inga pengar i världen kan vara för mycket, om den 15 åringen som nu inte längre finns, ännu hade fått springa runt här på jorden. Pengar, en ung människas liv har försvunnit p.g.a av att det är för dyrt att ha badvakter. Hade det funnit badvakter som var där för att rädda liv, så hade kanske pojken inte legat i vattnet i 30 minuter och då hade inte sviterna vart det dom var.
Tydligen så finns det badvakter på Askimsbadet men, de badvakterna är där för att sälja glass, plocka skräp och hålla ordning på själva stranden. Det är därför nu Mikael har utsett sig till badvakt med livräddande insatser, så att det inte igen ska bli en pojke som får ligga på botten så länge.
Han har själv utrustat sig med det som kan behövas för en sådan arbetsuppgift. Han kommer att stå där på piren tills badsäsongen är över, säger han. Han gör det utan att få betalt, ingen lön utgår till honom. Så är det så att du ska till Askimsbadet, köp en extra dricka med dig till honom, en bulle kan inte skada och vänliga ord skadar aldrig.
Det hade behövts flera som just Badvaktande Mikael. Det behövs flera Mikael, gå dit och gör en insatts nu, när badsäsongen är över ställ krav på kommunen. Kanske kan din insatts till och med rädda liv. Kanske lyssnar kommunen på den önskan om att ha badvakter som räddar liv.
Lev idag just nu, Igår finns inte längre kvar och morgondagen den har vi först imorgon.
Askimsbadet ser inte alls ut som när min son var liten, for sale där är förändrat. En gång för längesedan när jag tog med farmor ut på tur till just Askim, pill berättade även hon att det var förändrat sedan hon var där då hennes barn va små. Det var farmor som lärde mig att simma det var viktigt sa farmor. Kan du simma på riktigt så kan du klara dig om du skulle trilla i sjön från båt eller brygga. Farmor hon gav sig minsann inte från det att jag kunde simma, generic på riktigt. Simma på riktigt är enligt farmor simma hur långt som helst. Jag kan nog simma hur länge som helst. Även i levande vatten som vågar sig till skum.
Jag hade inte tänkt skriva om farmor just nu. Men hon hör liksom lite till mitt inlägg för det handlar om Askim, det handlar om simma och det handlar om hjälte mod, fast kanske är det mera så att det handlar om civilkurage. Eller att vi kanske har förlorat det där kuraget, som vi alla borde ha. För några veckor sedan vart det en 15 årig pojke som höll på att drunkna. Hjälten eller vi säger killen som fortfarande hade sitt civilkurage kvar, hoppade självklart i vattnet och började leta efter pojken. Även en annan kille hoppade i.
Askimsbadet är populärt bland göteborgarna. I alla fall om man bor i väster, för det är nära. Många människor hade varit på badet, den beryktade dagen. Men endast två killar hade engagerat sig och hoppat i för att rädda pojken. När sedan räddningstjänsten till sist hittade pojken, så vart det till och med dom som trängde sig fram för att ta kort. Ingen av dom som hade försökt rädda pojken, utan bara dom som stått och tittat på, tog kort. I alla fall så har nu Mikael som han heter, en av dom som försökte rädda killen, nu tagit på sig ett uppdrag. Han har själv utsett sig till frivillig temporär badvakt och livräddare.
Nu är det inte så att jag känner killen något nämnvärt men han är bror till min mans syster. Träffade honom på ett kalas för några år sedan och maken och han satt och snackade. En riktigt rolig kille, social och trevlig. Jobbade då inom psykvården, vad jag förstått under åren genom att läsa hans inlägg på FB. En av de där psykvårdare som liksom gör det där lilla extra, som liksom ser personen han möter i sitt arbete. Det är det inte alla som gör när vi pratar sjukvård. En sådan där sjukvårdare som kanske inte alltid är populär bland sina kolleger men, gör ett gott jobb. Just en sådan där som jag nog helst hade velat träffa om jag själv var mindre frisk och lite nere.
Jag gillar hans initiativ gillar han engagemang och önskar just nu att Färgelanda vart närmare Askim än va det är. Då hade även jag vart en av de som stöttade upp och hjälpte till med själva vaktandet för just det där med livräddning och sånt är viktigt. Han har tydligen under dagen fått en annan kille till hjälp som också utsett sig till temporär livräddare. Här kan ni läsa om Mikael i tidningen om varför han idag vaktar på Askim.
Fina bilder har han bjudit oss på idag och även badtemperaturer.
Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den är här imorgon först.
Carina Ikonen Nilsson
Kopierade hans inlägg från Fb så här skrev han igår på FB:
Har nu tillsatt mig själv som temporär och frivillig livräddare,här på Askimsbadet,i väntan på en "riktig" badvakt med kompetens och utbildning i livräddning.
Jag kommer att stanna, badsäsongen ut. Aktuell utredning fortgår och inget vidare besked ,har hittills lämnats. Jag har mycket gott om tid,att överse så inget barn eller vuxen människa behöver drunkna här.
Människor på just denna plats, har ju sagt att de känner sig trygga med mig.
Jag är oönskad på det ställe som varit... min ordinarie arbetsplats under det senaste året och fram tills igår kväll
Askimsbadet blir nu min nya"arbetsplats"skulle man kunna säga, även om det inte utgår någon betalning.
Att ha trevliga människor omkring sig är Gott nog.
Snorkel, simglas och fenor är med i bagaget och så även ett Första Hjälpen Kit.
Nu väntar hård träning, då jag behöver förbättra mina sim och dykkunskaper. Jag är heller inte rädd för vatten, jag älskar att bada i havet.
Ni vet var jag finns,om någon är sugen på,ett dyk eller två.😜
fötterna på bordet och tangentbordet i knät. Det är så jag sitter och skriver. Kaffet står här bredvid och gör att kropp och huvud sakta börjar vakna till liv. Förra veckan ringde sonens lärare hem, treat det gav mig hopp om terminen som nu startar på måndag. Allt kommer bli som vanligt igen. Igen kommer jag säga hej då till någon som säger Jag hatar skolan. Men jag börjar se ljus i tunneln. Två år kvar i skolan sedan ska sonen stå på egna ben. Eller i alla fall göra annat än att varje morgon säga jag hatar skolan. I dags läget tror jag inte på att sonen hatar skolan ens utan det har blivit en invand fras som ska vara där för den alltid har varit där.
Skolan min son går i är bra, stuff de ser sonen och gör nog så mycket anpassningar det bara går att göra för att sonen ska trivas. Inget är oplanerat och allt väl förberett. Denna terminen ska praktikplatsen utvecklas till flera dagar och längre tid. Det är vår affär här hemma i byn som är praktikplatsen. Dom är jätte nöjda med honom och kan tänka sig flera dagar. just det där med affär har varit sonens grej sedan han var liten. När vi gått och handlat har sonen så fort personalen packat upp varor gärna hjälpt till med just sådant. Har saker sått i oordning så har sonen sedan småbarnstiden gärna rättat till ställt rakt och plockat ordning i hyllorna i de affärer vi varit i.
Jag tror att just ett sådant jobb skulle passa honom perfekt. Så perfekt att bättre kan det inte bli. Här har skolan verkligen lyckat med att hitta något som vår son skulle kunna jobba med i vuxen livet. För just affär är liksom dröm jobbet för honom. När han gick i sexan eller sjuan fick han praktisera på granngården här i byn men de som står för affären och skolan hade inte jobbat fram en plan och han hade inte med sig en handledare för sin praktik. Så en dag fick han prova det jobbet. Där efter fick han sparken som han själv säger. Det nederlaget gjorde han så ledsen och han pratade om det i flera år.
Så denna revansch är i flerdubbel styrka så roligt att det fungerar. Till och med är bra. Han har vuxit i detta, fått självförtroende, fått lite av en mening med att börja bli vuxen. Denna gång är praktiken så bra att det egentligen inte kan bli bättre. Det onda i magen som jag brukar ha i början av skolstarter är inte där längre. Ännu är just denna känsla så ny för mig så jag är inte så säker på att jag vågar lita på den är den här för att stanna eller lurar jag bara mig själv? Oavsett så vill jag lita på vill våga slippa oroskänslorna som hör till skoltiderna. Just nu ska jag flyta med på vågen och lita på att klumpen i magen inte är där och inte behövs. Behövts har den aldrig gjort. Den har mest ställt till oreda.
Kan tipsa om Matthew Swords produkter. Klicka på bilden så kommer du dit.
Ny fin dag nya fina tankar kan bli till i dag. Läser just en bok just nu om hur många gamla tankar vi håller på att tänker varje dag. Det är ju dumt för just dom tankarna är ju redan tänkta om och om igen. Så idag ska jag försöka putta in lite nya fina tankar i stället.
Lev idag just nu, igår finns inte längre och morgondagen är här i morgon dumt att leva på förskottet. Ta hand om dig och din dag.
För några år sedan la vi in klinkers i källaren, nurse inne i tvättstugan. Jag hade aldrig gjort sånt innan och det där med renoveringar är inte min grej.
Det var just under den här perioden min son kom på att han ville bli målare. Det var sonen och en vän till familjen som la plattorna på golvet. Innan vi började vart jag rädd tänk om vi förstör, viagra tänk om vi gör fel och tänk om tänk om….. Men faktiskt så vart det hur enkelt som helst. Resultatet blev så fint att det liksom vart värt alla före känslorna.
Idag går vi i tankar om golv på lilla toaletten och jag funderar på ett bord som just nu står inställt i källaren. För man kan allt lägga klinkers eller mosaik bitar på sånt med.
Det gjorde vi i badrummet här uppe när vi renoverade det då la vi mosaikplattor på både golv och div möbler.
Det är hur enkelt som helst det där med kakel, klinkers och just det där pilljobbet. Det är till och med roligt. När sonen och vännen la plattorna i källaren så vart det jag som skar till dom inte ens det är svårt. Det blir så bra resultat, variationerna på klinkers är så många att fantasin bara snurrar till.
Jo då den lilla toaletten ska nog få en och annan klinker på golvet tänker jag.
Lev idag just nu, igår finns inte och morgondagen den finns först i morgon.
De perfekta presenterna en arbetsgivare kan ge, rx är för mig sådana där presentkort eller om man kallar det gåvobrev. För mig är det presenter som jag uppskattar. När jag jobbade på Ljungbackens behandlingshem så vart det en arbetsgivare som tog sig tid att lista ut just det. Vi fick var sitt kuvert som anställd, order ett gåvobrev men en viss summa pengar. Kommer inte ihåg hur mycket. Vi kunde sedan i lugn och ro kunde gå in på internet och beställa det vi ville ha. Till en början förstod inte jag att man kunde spara på gåvobreven eller lägga till själv, så jag beställde det jag hittade. Oftast va det presenter som jag själv inte skulle handlat, eftersom det var lite exklusivt men som jag gladerligen beställde då det var presentkort från arbetsgivaren.
Jag har fortfarande kvar kudden jag beställde först, även om jag inte använder den idag så finns den, En pastamaskin har jag som jag beställt så och en gång beställde jag olivolja som vart gudomlig. Just dom där gåvobreven var perfekt för mig oj vad jag gillade att få dom. Det blev ju liksom att jag beställde just sånt där som jag kanske inte själv unnande mig, men kunde göra för att göra slut på pengarna jag fått i gåvobrevet.
I veckan kom det hem ett frågeformulär från Attention. Jag är medlem i Attention som är en intresseförening för människor med NPF. Frågorna var till för barnen och deras känslor in för skolans början. Nu säger jag inte att det är fel frågor eller fel målgrupp. Nej det gör jag inte, order för det är barnen som är viktigast det är dom som går i skolan. Det är även i skolan som ADHD gör mest ont. I alla fall beroende av hur skolan bemöter och ser på den som har ADHD.
Det var intressanta frågor och så viktiga. Jag är förälder har haft tre barn som gått i skolan med diagnos, see ett barn outredd där till. Klumpen i magen som brukar bli till lite efter att sommarlovet börjar närma sig sitt slut, pill växer till sig ganska så bra under slutet av juli och början av augusti. Den gjorde det hos mig när jag var liten, jag har sett det ske när mina barn va små och gick i skolan. När jag då för längesedan äntligen gick ur skolan och började leva så som vuxna gör. Jobb och semesterköret, så försvann skol-klumpen i magen. Under lång tid var den borta och okänslig. Så fick jag själv barn. Min son gick hos dagmamma vilket va ett bra val, för han hade det lite som hemma även hos dagmamma. Lillplutten var minst, de andra barnen var stora och så min lille pojk som den lilla söta babyn. Fick vara söt och liten. Men så flyttade jag och min son och han kom upp i femårsåldern.
Dagmamman byttes ut mot dagis, här började min klump växa till sig. De andra barnen var snabba, modiga och inte alls så där snälla och försiktiga som min son va. Dagisfröknarna hade fullt hus med barn, det va många så många barn och så många gånger när jag kom för att hämta min son som jag upplevde det som han förbi sågs. Det var nu som klumpen i magen på mig började växa till sig igen. Nu hade klumpen i magen börjat visa sig som vuxen och inte enkel att se bort ifrån. Tankar om hjälp hur ska jag kunna skydda min son? Hur ska det bli för honom?
Det är så här som barn ska få vara. Så glad även om de går i skolan. Det är inte alla barn som får uppleva det.
Vi har ju som alla vet skolplikt i det här landet. Så även om det strider emot alla mänskliga känslor i kroppen, att skicka iväg dina barn till skolan, så måste du göra det. Det var även jag tvungen att göra, när sonen till sist började skolan. Jag såg sakta men säkert hur sonen förvandlades till något som egentligen inte va han. Han som alltid varit glad, och mysigt kramig började vara så ofta ledsen och nedstämd, redan i småskolan började det. Ibland kunde jag hitta honom i sin säng gråtandes, för de andra barnen var stygga. Ibland kom han hem helt förfärad över att det fanns en annan liten pojke som barnen var så stygga emot och som han sa: de vuxna tittade åt sidan. Åt ett annat håll. Det verkade som de inte ville se hur barnen va dumma, mot den andra pojken, mamma, sa sonen en gång.
Jag tog upp det med skolan och fick till mig att de har tystnadsplikt, kan inte prata om fallet. De sa även att sonen min, inte skulle lägga sig i. Hålla sig borta från både de dumma barnen och den killen som barnen var dumma emot. Tystnadsplikt och fallet säger mig att de va välmedvetna om den mobbning som förekom.
Redan i tvåan trean började skolan ringa hem, femma, sexan gick det inte en hel månad utan att vi hade samtal jag och skolan. Var det inte dom som ringde så ringde jag. Det var aldrig några trevliga samtal, de där från skolan. Här just då var klumpen i magen på mig själv så stor att den aldrig sov, sov jag så väckte den mig. Varje skolavslutning tog klumpen i magen semester ett tag. Jag och barnen kunde slippa tider, oro för läxor, och oro för vad som skulle hända i skolan. Men när Juni gått och började överväga till mitten av juli så vaknade den där skolklumpen till liv igen. I augusti vart det fullt krig igen, alla känslor som tagit semester i juni, började arbeta igen med full kapacitet och styrka som om de bara vilat sig. Vilat upp sig för att börja arbeta igen.
Jag är vuxen och gick inte i skolan, det var mina barn som gick i skolan, ändå vart det en klump i magen på mig. Vare sig du eller jag kan nog föreställa oss vilka klumpar i magarna på vissa av våra barn går och bär på, år ut och år in, när de går i skolan.
Så visst om vi återgår till det jag skrev i början om enkäten från attention. Om hur barns känslor inför skolstarten är. Visst nödvändig och intressant och väldigt viktig. Mest viktig till och med.
Men jag tänker föräldrar, föräldrar. Det hade även vart väldigt intressant att läsa om hur föräldrarna upplever det här med att skolans börjar och sommarlovskänslorna försvinner.
Hur känns det i magen på dom?
Vilka förhoppningar om att allt kommer bli bra, finns hos föräldrarna.
Hur mår dom i sina roller när de nu återigen är tvungna att släppa iväg sina små guldklimpar till skolan?
Vilka farhågor bor hos Föräldrarna, vilka rädslor visar sig?
Var/ vad bor det i deras tankar inför den stundande hösten, det år deras barn nu igen ska sträva i skolan.
Vem hjälper föräldrarna med deras ångest så att de kan vara stöd till sina små barn?
Vart kan de vända sig, dela med sig av, få stöd.
Som förälder när barnen går i skolan och barnen har vissa o-till och tillgångar så är du rätt så ensam. De flesta samtalen du får från skolan om ditt barn är samtal om hur dumt, eller vad din son dotter gjort som vad fel. Inte så ofta att det rings hem där de finns en färgad bild och reflektion från den som meddelar, utan bara om vad din unge har ställt till med. Inte alltid kanske men ack så ofta.
Jo jag tycker det hade varit väldigt intressant med en enkät där man frågar om föräldrars känslor och upplevelser, inför den stundande skolstarten.
Till och med viktig, om inte annat för att visa på en karta och hitta till hjälp för föräldrar. Så att de orkar med att vara det stöd de bör och måste vara, så att deras barn går hela ut, ur skolan, som kan göra sån ont.
Själv har jag haft tur, när det va som värst kom jag i kontakt med Föreningen Compassen och Familjestödsenheten på Ågrenska . Där fanns det möjlighet att dela tankar, dela upplevelser få stöd, hjälp så att jag orkade det där lilla, lilla extra så att mina barn orkade andas ett tag till.
Lev idag just nu är sommarlovet ännu här, igår finns inte längre kvar. Morgondagen den kommer först i morgon.
Soffa direkt blir det igen om jag ska köpa soffa enkelt bekväm och ett bra pris. Med snabba leveranser.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.