Ibland är det lycka, medical Vi har ju redan innan pratat om att vi skulle göra något drastiskt med vår husvagn. Vi har tänkt  att vi  sälja den. Vi har ju lite stor husvagn, för vår lilla bil. Men så kom vi på redan i höstas, att kanske är det en lite mindre husvagn som gäller.  Vi har kollat runt en del, så helt impulsiv va det inte. Men  vi åkte iväg idag, till den där lilla fantastiska affären som ligger mig så varmt om hjärtat.

Den där affären som man faktiskt inte kommer tomhänt ifrån. Det är den där affären som har allt det där du inte visste du behövde, men du måste ha när du är där.  Idag hade vi tänkt och kolla in en liten söt, lite mindre husvagn.  En husvagn som är mera för två, än för en helt stor familj som vi liksom va mera förut. Vi skulle bara kolla hur den såg ut på insidan, liksom känna lite på den.  Den va liten och inte riktigt så som vi eller jag ville ha den. Men det fanns en annan.

Anders som försäljaren heter  hade ett  svagt minne av någon Solifer, som vi haft innan. När vi kom för att fråga om totalvikt och last vikt eller hur det nu va….De va då han sa det,  aha det var ju ni som packade om husvagnen på semesterresan. Ni som hade packat för semester och bytte vagnen i bara farten.  Det blev att han skrev ut ett kostnads förslag till oss,  jag tog det snällt i handen. Därefter sa jag att vi kommer att höra av oss när vi tänkt klart.  När vi gick ut från affären så skulle vi gå och ta en sista titt på den lilla söta vagnen.  Efter det så var vagnen vår, på något sätt. För helt plötsligt satt vi där inne på Anders kontor igen, med orden men det är ju inte något att fundera på.

Jo, i veckan kör vi vår lilla vagn till till Sollebrunn, det är där den lilla fantastiska husvagnsaffären bor.  Om två veckor  hämtar vi den nya lilla vagnen. Den lilla Adrian. Det lär bli husvagns turer i år, nu med den lite mindre husvagnen.  I år blev det kanske inte rekord i husvagnsköp, för detta året tog det mera än en timma att köpa husvagn.  Men nu känns det som om vi  liksom hittat just den där vagnen, som mera passar till vårt behov.

Affären,  jo jag är nöjd, maken är nöjd och Husvagnsförsäljaren Anders han verkade allt nöjd han med.  Vi får en mindre månadskostnad,  än vi har idag. Så jag känner det är en lyckad affär. Nu längtar jag tills vi kan ut och rulla med vår nya fina vagn.

Det är på Fri-bo som vi gör våra husvagnsaffärer. Där får du precis allt det där lilla extra. Bra bemötande, service utan dess like.  När vi hämtar vagnen ska jag ta med en av mina böcker.

Lev idag just nu…

Fast nu längtar jag tills vi har vår jungfrufärd med den lilla söta. När den lilla söta kommer hem kommer hon få ett mera personligt namn,  Tänk jag tänker hon får heta IFR Malix, IFR står ju för Impulsiva Framtids Resurser.  Men det  handlar också om att att navigera när man inte har riktigt full sikt.

Har haft småbarnen här igår och idag.  Barn  i fem års åldern är riktigt ärliga och så härliga att diskutera med.  Igår hade vi en diskussion om musik.   Han hade bestämda åsikter om min musiksmak.  Den där Thåström va inte mycket att hänga i granen tyckte lillkillen.  När vi pratade om  att han en dag kommer bli stor och då kommer bo i egenlägenhet så kommer jag att komma på besök då måste han ju bjuda på fika.   Då förklarade den lilla mannen att det får bli fisk och dinosaurer och passade inte den fika, drug så fick jag ta med egen fika.  Idag spelade vi  Wii Super Mario något och oj vad irriterad han blev på mig.  Jag va ju ganska så kass på spelet dog hela tiden.  När han tröttnat rejält sa han: Men Carina det här spelet är för treåringar…… men en irriterad röst och suckade högt.  Jo, clinic det va inte helt enkelt det där…. inser att det inte kommer bli helt lätt att träna upp min förmåga så lillkillen blir nöjd med min insats. Har ju inte ens ett wii….

På Tisdag är det sista föreläsningen här i Färgelanda…  På tisdag är det  18 – 20.  Ska bli kul, men även skönt för oavsett om jag kan det jag ska prata om, så är det ändå nervöst även om det går över så fort jag börjar prata.  Det ska tydligen vara ganska så många som kommer dit.  Känns lite olustigt när det är hemkommunen,  Då blir det så när på något sätt.  Nej nu får det bli kväll för mig känner jag….

kanske blir det en timma nere i källaren senare nu får det bli soffhäng och en film.  Maken står för matlagningen så jag kan skämma bort mig i soffa 🙂

Lev idag Just NU!  Igår är minnen och morgondagen är inte ens ett minne…. Idag påverkar vi och tillverkar banar väg för morgondagens äventyr.

Ha en fin kväll….

Äntligen har  jag satt mig ner. Kom hem redan klockan tre men solen lös in igenom fönsterna. Oj, thumb oj, pill oj vad dammet yrde runt här. Hm farmor skulle blivit eld och lågor för att hjälpa till och städat idag om hon hade varit här.  Hade hon nu varit här och i livet så hade jag inte suttit i soffan ännu.  För den här snabbstädningen det blev idag, buy cialis hade hon inte nöjt sig med.   Tre timmar har jag dansat runt med dammsugaren och dammvippan. Så nu är det inte ens damm under byråer eller sängen,

Idag har det varit utbildning även igår va det utbildning. MI har ju gått den redan innan, men vad jag lärt mig.  Så många intressanta diskussioner det varit.  NU är det en månad tills vi ska utbildas igen, men innan de två sista dagarna ska det till att göras hemuppgift. Nu ska jag hitta någon som kan tänka sig att jag får öva på han eller henne,  vi får se hur det går.  Jag tänker att jag kan ha jätte nytta av just MI, även om jag inte kan använda det alltid i jobbet så är det ett av verktygen  som jag kan ha nytta av i mitt arbete.

Nej  trött ja så trött att nu blir det soffan,  har plockat fram en bit Brieost som ligger  framme för att bli så mjuk och god.  Ha en fin kväll.

Lev idag just nu igår är inte här och morgondagen den är först imorgon…..  Hoppas det blir en lika fin sol i morgon som det varit idag….

idag var det  då föreläsning. Det började riktigt bra kände jag.  Redan i morse gnagde självkänslan i mig, mind gjorde ont och fjärilarna i magen blev bara fler och fler.  Någon timma innan jag skulle ge mig iväg ringde jag maken och öste ur mig min ångest. Jag hade frågor om varför utsätter jag mig för det här.  Men herre gud tänk om samma människor kommer idag som va med förra gången.  En massa andra tankar och känslor dök upp som jag delade med mig av till maken. Nu är jag gift med världens bästa stöttande make så iväg kom jag hade med mig alla saker som jag tänkt ha med.  När jag kom till Furåsen så berättade hon som skulle står för allt runt omkring, hon som givit mig uppdraget om att hon hade haft svårigheter att ta sig in i byggnaden. När vi kom in i salen, så passade inte  deras kablar in i min dator. Jag har bara hdmi anslutning, de hade den äldre varianten. Is i magen nej den fanns inte.  Hela jag va i gungning.

Till sist blev klockan tre och  jag började prata, helt plötsligt var klockan dags för att sluta. Konstigt känner jag  för när jag är just i den stunden när jag står där och pratar så försvinner tiden och jag har egentligen inte en aning om vad jag sa eller om det är ett sammanhang i det hela. Men när människor stannar kvar och pratar känner jag att jo något gav jag dom nog i alla fall.  Det är ju  den där  lilla flickan i mig som flyttar in när jag blir osäker hon som visar hur det känns när självkänslan svajar.  Men jag tänker att när jag väl har gjort det jag är rädd, för då kommer jag närmare och närmare att att äga den där självkänslan där jag är mera trygg.

Just nu så här i efterhand så känner jag Yes jag gjorde det, jag fegade inte ur fast det va människor som jag har en relation till. Jag gjorde det igen.  Idag tog jag med mig pennan som jag skrev om i mitt förra inlägg. När jag visade den då fick jag till mig av hon som står för anhörigstödet att det är ett hjälpmedel som jag kan få förskrivet.  Hurra då gör det inte så mycket om min penna har gått sönder. Då kan det finnas en möjlighet till så jag  slipper klara mig utan den fantastiska pennan 🙂

Helt tom i kroppen är jag idag, sitter i soffan och slösurfar. Det får man när man föreläst och bjudit på sig själv.

Lev idag just nu,  i eftermiddag finns inte längre och morgondagen är först imorgon. Nu ska jag krypa ner i sängen, sova tills i morgon då det är utbildning för mig I två dagar ska jag få utbildning i MI. Har det redan sedan innan men att gå igen gör ju bara att jag får lite mera kan  få in nya tankar… lära mig ännu mer.

Men godmorgon, search sicken sol det är ute idag. Just nu sitter jag i mitt skrivarrum och samlar ihop det sista. Samlar ihop mig själv för att göra så bra ifrån mig jag bara kan idag. Ska snart ner i duschen för att liksom kvickna till.

Min fantastiska penna som jag hade tänkt ta med mig idag verkar ha lagt av.

Det är en smartpen som spelar in om jag är på möten. Den fungerar men lampan som visar vilket läge den är i, check har slutat att fungera. Det är inte vilken penna som helst, sales den har kostat en massa pengar så den får allt hänga med ett tag till. Vem vet, kanske kan jag ta med den till arbetsterapeuten, fråga henne. Men det går säkerligen inte, för jag har ju köpt den för egna pengar. De ordnar väl bara till sånt som de själva förskriver.

Skulle jag fråga arbetsterapeuten om en ny som ett hjälpmedel, så faller jag säkerligen utanför de ramar som behövs vara. Är troligtvis inte sådant som man får hos en arbetsterapeut. Egentligen så är det konstigt att andra människor ska bedöma, vad jag behöver för hjälpmedel i min vardag. Borde jag inte själv veta det bäst.

När jag va på utbildningen förra veckan så fanns det massvis med helbra memo artiklar, som jag skulle ha nytta av. Nu var jag inte helt dum när jag va där, för jag tog mig med papper hem. Tänker visa dom olika programmen för arbetsterapeuten. Vem vet kanske, kanske finns det något dom kan hjälpa till med. De hjälpmedel jag har idag, är hjälpmedel som jag köpt för mina egna pengar. Nu börjar dom bli till åren komna. Utvecklingen går ju framåt även inom dessa områden. De saker jag införskaffat för att jag inte ska vara handikappad i det som kallas dyslexi är: ett fantastiskt skrivprogram på datorn som läser upp det jag skriver.

Jag har en penna som spelar in allt som sägs om jag är på möten.

Jenny Ström min vän som nyligen var på tv, hade med sig en sådan penna. Då hon satt där och pratade om det faktum att människor med ADHD kan dö en förtidig död.

Nu handlar inte den förtidiga döden om en penna eller inte. Det har med helt andra saker att göra. Pennan gör mera underverk i att jag ska slippa känna av stressen på möten, den hjälper mig att slappna av och hjälper mig att minnas vad som sagts och inte på möten. Jag har en likadan penna på jobbet som jag använder mig av då det är möte. Den gör underverk, idag är jag inte rädd för möten och dokumentation. Idag är jag lika ohandikappad som mina kolleger, för idag har jag pennan.

Nej nu får det bli slutskrivet för idag. Nu ska jag ta hand om min dag. Föreläsning i eftermiddag, kanske ses vi där 🙂

Lev idag just nu.

Igår är inte längre här.

Idag just nu kan vi leva. Smaka på ordet Leva visst låter det spännande