Nu sitter jag här med fötterna på bordet. I förrgår va jag och Jenny ute och åt. Igår åkte jag till anhörigcentralen i Uddevalla då Attention Uddevalla anordnat en förmiddag där Jenny kunde presentera sig själv och en massa annat.

Jo även denna gång har jag lärt mig nya saker när jag träffat Jenny.  Fick tips om en gedigen väckar klocka som jag tänkte skulle passa sonen. behöver en laddnings station med kräm i som kan vara bra att alltid ha med sig så mobiler mm kan laddas.   Ett nytt sätt att använda min penna på som jag inte tänkt på innan. Jag har ju en sådan där smart penna som spelar in allt som sägs.

Igår  på kvällen när vi satt och umgicks på vårt vis så så som vi umgås.  Vilket är lite så som jag och min dotter umgås.  Vi är i samma rum men gör våra egna saker utan att den andra irriterar sig på den andra.

I alla fall åter till smartpennan som jag har, health så  satt vi och grejade med våra mobiler och pratade samtidigt, pharm  självklart om lite allt möjligt, där tråden är mera osynlig för andra.  Men där vår tråd blir lite hoppig den liksom går från grå till Indien, från Indien till Smartpennor. Ser ni vilken skön svängning tillbaka till ämnet?

I alla fall när vi pratade och Jenny helt plötsligt glömde av det där lilla viktiga, som va det hon skulle säga innan hon helt plötsligt pratade om  något annat, sånt där viktigt.  Säger hon helt plötsligt men oj, det är nu vi skulle ha smart pennan!  Det är nu vi skulle haft den, så vi hittade tillbaka till det viktiga som  det egentligen handlade om.

Nu kan det vara så att Jenny använder sig av sin penna så men jag har inte tänkt så innan igår.  För det blev ett nytt litet aha för mig eller kanske mera ett yes men det är klart vilken grej det är ju så den kan användas ju.  Tänker er att aldrig mera tappa tråden tänk er att aldrig mer sitta där och fundera så det gör ont när man tänker på vad vad det jag skulle säga.  Just det blev Yes i mig. Yes, va bra! Nu kommer jag  ha mera användning för min penna.

Just nu ligger Jenny i vårt gästrum och sover. Snart ska jag köra henne till Trollhättan så att hon kan ta tåget hem.  Lite tråkigt att helgen är slut, men samtidigt så tror jag att vi umgås bäst i små doser, för jag tror vi behöver vilandet emellan.

Fast egentligen så är det nog så jag trodde innan, för igår var det en helskön dag, tillsammans med Jenny.  Först föreläsningen med Jenny, sedan hem till vår lilla by.  Igår umgicks vi på vännersvis,  så som  riktigt goda vänner gör.

Vi hade tillåtelsen att vara precis så som vi är. Vi  surfade runt på våra mobiler, datorer och gjorde sånt vi är bäst på.  Vi hade soffhäng vilket är min favorit syssla, när jag är trött. Trött blir jag av att träffa människor.  Vi kollade tv, drack vin, somnade till filmen och vaknade igen, umgicks precis så som passar mig perfekt.

Att maken som alltid är en sådan där underbar make som tar hand om allt det där andra, som man måste göra när man har gäster, gjorde inte saken sämre. God mat bjöd han på,  tog fram Farmors godisskål som  alltid ska vara full med godisar, bjöd på chips och sin goda chilisås. Inhandlat vin innan vi anlände.  Plockade fram kudde till Jenny, vilket jag inte  fattade att hon behövde, för att ha det perfekta soffhänget.

Summan av kardemumman är en perfekt dag, enligt mig.  Lite tråkigt att hon ska åka hem idag men, vi  är ju liksom de där vännerna som tar upp tråden där vi slutade när vi träffas.  Så nästa gång vi träffas även om det är ett år emellan, kommer vi hoppa på det tåget vi  åkt på denna helg. Vi är liksom de där vännerna, som är bara vänner på riktigt på något sätt.   Eller så är vi de där vännerna så som jag vill vara vän, och ha vänner. Man behöver inte  umgås jämt, inte heller ha koll på vem som ringde sist, för skulle det varit så då hade jag varit en urusel vän. För sånt tänker inte jag på….

det här är så mycket adhd motivationssammanhang det bara går.  I kanske 49 år har mina blommor och växter dött av antingen drunkning eller av torknings perioder.  Jag har aldrig sett nyttan i att ha blomkrukor, hospital om just drunkningsdöd och torkings-död skrev jag om i min bok. (Jag föredrar att kalla mig impulsiv.)  Ännu idag  svävar mina blommor i livsfaror mellan varven.  Så är det jag har liksom accepterat att någon blomster vän det är jag inte.

Men nu till kärnan i adhd tänket jag har just nu.  Jag älskar chili.  Skulle kunna äta det till frukost i filen om det skulle vara så.  Chili är verkligen livets krydda.  För ett år sedan råkade jag komma på att om jag tar fröer från en chilifrukt och lägger i jorden vad händer då?  Vilket jag självklart gjorde. Självklart så tog jag lite fröer och glömde av att jag hade planterat chilifrö.  Som tur va  så var detta under en period då jag skötte om mina blommor, buy när fröet från chili började växa till sig bli en blomma blev jag intresserad.

Den växte sig stor, fick blommor och slutligen blev det frukter på den.  När  vintern sedan kom lät jag den stå och se död ut i fönstret bakom gardinen.  När vintern började bli till vår, råkade jag hitta den förskrämda plantan bakom gardinen alldeles full av massor med  små små gröna blad.  Plockade fram den och den frodades blev  en meter och kanske 60 cn meter hög. Blommade som bara den gav frukter om än inte så många.

Hösten kom och jag började planera för att klippa ner mina tre rätt så stora chiliplantor.  För självklart  satte jag ett par nya, när jag såg de små gröna bladen på min övervintrare.  Jag hittade en chili-sida på fb och bjöd in maken till chili-sidan. Där alla va rena underverken på att odla chili.  Maken läste och läste, lärde sig och helt plötsligt en dag  satte vi fröer i oktober månad.  En  Stor fin lampa hade vi över ett bord och så satte vi igång.   Idag har vi lyckats få en djungel av chiliväxter,  jag sköter om dom som om det va mina barn. Varför? jo för jag ser en vinst och har ett stort intresse för just chili.  Inte bara i att odla dom utan äta dom. Det är så min motivation föds.  Det måste vara många små plus för att jag ska orka att ha intresset brinnande.  Här ska göras marmelader, chilisåser, och allt vad man nu kan göra när de små  plantorna  ger frukter.

Nu är det bara det att jag har lite damp.  Lite damp eller om du så vill ADHD,  så är det svårt att vara lagom.  För hos mig är det allt eller inget. Inte något mitt i mellan.  Så jag har inte en  planta av en sort. Utan här finns massvis med  plantor av olika sorter. Här finns Shakiror, cykloner, Lucifers dream, japaner och några andra.  Läs om det på  Chil In.

De som jag känner som velat ha  har fått sig en liten fin chiliplanta.  Ändå har vi någ ett 30 närmare 40 tal plantor som står här och gror.  Blommar gör en del och andra växer till sig.  Gröna fina och alltid omskötta och  har det vatten de behöver.

49 år har mina blommor drunknat eller torkat bort, har ju aldrig  förstått vad man ska med blommor till.  Men chili, det vet jag vad jag ska ha det till för det går att äta och  jag kan sälja mina små plantor.

I det här bor motivationen, här är det som gör att det funkar.  Här i är det just det där som kan vara så svårt att förstå.  Ni vet de där man får höra om sina barn, då de går i skolan.

Om han bara kunde koncentrera sig lika mycket på matten, som han gör på  teckning, eller vad det nu är som han  klarar av att göra. Eller men kan du göra det där,  då kan du sköta det här med.  Det handlar inte om lathet, utan om vinster, motivation intresse och allt vad du vill. Mina blommor där drunknigs-döden men chilin den frodas lever och är vacker.  Varför? jo för jag har ett intresse och jag har många små motivationer, ser vinster i just det som det är.   det är just det här som  är motorn om vi vill att  människor med adhd mm ska göra saker och lyckas se då till att de hittar till det där magiska ordet: MOTIVATION.  INTRESSE. VINSTER.   Kolla in de här ska ni se vad vackert.    

Lev idag just nu, igår är minnen och i morgon är dagen idag ett minne.