Malix.se

mars 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Författare: Carina Ikonen Nilsson

  • ADHD en Förgiftning i alla fall är det inte så jag tänker…..

    Idag läste jag en artikel om Kärnfrisk mat och adhd.  Redan när jag läste rubriken: Är ADHD förgiftnings och bristsymptom? Så kröp det fram  lite irritation inom mig.  Jag drog  för snabbt fram de där gamla vanliga känslorna, som jag brukar få när jag läser Sånt som ADHD är en myt, eller med rätt kost så försvinner ADHD.  För jag tror inte på sånt.  Dessutom ser jag det som en klankning på mig som förälder.  Nu säger inte jag att man inte ska äta rätt, men jag tänker att det är inte det som är problemet. För oavsett om jag äter rätt eller inte så har jag ändå mina  till och o-tillgångar.  Spelar inte någon roll om jag äter ekologiskt, eller äter vitt mjöl och socker ADHD kommer ändå bo i min kropp.

    Jag känner att när man publicerar sådana här artiklar så blir det: det är ditt fel, du har gett ditt barn Vitt mjöl, fel mat. Ditt fel att ditt barn har ADHD.  Jo , visst är det så att det är mitt fel, att mina barn har ADHD, fast jag tänker inte det som fel eller att det beror på maten. Utan här handlar det om helt andra saker, så som att det är jag som är mamma.  Jag är mamma till mina barn, då är det inte så konstigt att mina barn hamnar inom samma  spektrum.  Eftersom jag har ADHD. Mitt genetiska arv gått vidare, så klart.  Jag behöver ju inte vara biolog för att se den länken.

    Nu säger jag inte att man inte ska äta rätt mat och kanske utesluta viss föda. För visst är det så att vi mår bättre av att äta vettig mat, Det gör alla människor!  Att äta sund och frisk mat,  är något som vi alla mår bra av.

    Men om det är så att jag på något vis skulle bli av med mina ADHD symtom, om jag slutade äta viss mat tror jag inte på. Kanske hade mina symtom minskat, visst men inte hade mina ADHD symtom minskat. För impulsiviteten finns där den bor här inom mig. Min förmåga att ha ett väldigt bra arbetsminne är inte stor.  Att jag glömmer av att jag har dåligt minne och säger jag gör det sedan är som det är.

    Att äta sund mat kanske mera gör att jag håller mig friskare, får i mig rätt saker som inte ställer till med kroppsåkommor. Visst skulle jag inte äta socker, så hade jag kanske inte haft ett sockerberoende som triggers.  Kroppen hade mått bättre kanske i sin helhet, jag hade haft en sundare livhållning och inte drabbats av min årliga förkylning. Håret hade sett bättre ut och mina naglar hade inte gått sönder.

    Men ADHD? Nej det tror jag inte.

    Men vet du vad jag tror på?

    Jag tror på att mina mindre bra ADHD symtom, blir mindre synliga, mindre kännbara i miljöer där jag får vara som jag är.  Jag får faktiskt mindre ADHD symtom, när jag är i miljöer där jag liksom får vara människa, så som jag är skapad. När miljön och människorna i miljön ställer krav på mig, som jag kan hantera.  I miljöer där det bor acceptans, förståelse och kunskap då lider jag inte av min ADHD. Då växer jag i mig själv. Då blir jag en glimmande stjärna som är bäst på att vara just som jag är.  I sådana miljöer gör  ADHD inte ont i mig.

    Och tänk när det är sådana tillfällen, då har inte ens människor ont av om jag tar plats, ingen känner sig hotad och inte en enda människa himlar med ögonen.

    Men visst vitt mjöl och socker, att utesluta det. Viket jag gör ibland, gör att jag mår bättre i kroppen, tar bort andra saker som  jag mera lider av, så som huvudvärk, ont i mina leder, mitt ständiga behov av nässpray, och annat.

    Men att  det skulle vara så att om jag hade tagit bort mjöl, socker och bara ekologiskt, så skulle mina barn inte ha ADHD. Det där tror jag inte på.  De handlar om helt andra saker så som att det faktiskt är så att mina barn, är mina barn och jag har ADHD.  Att de skulle utveckla ADHD är ju i alla fall 50 % chans om de har en mamma som har just det.  Tänker att man inte behöver ha så stora skills för att klura ut det.

    Lev idag just nu, Igår finns inte längre och morgondagen är inte här… Just nu är det som bor här och just nu, är till för att levas i.

    wpid-textgram.png

  • (H)järnkoll, kolla in videon

    https://www.youtube.com/watch?v=rEPhR_ToFmI

     

  • E det någon som vet om den där känslan i magen när telefonen ringer på dagtid.

    den där  känslan av  små rädda känslor av att telefonen ringer, clinic  och den första tanken man får är : Hjälp är det från skolan vad har nu hänt?

    Ja då är det lite som vanligt igen. Fast ändå inte riktigt som vanligt. Tre av fem dagar åker sonen till skolan,  taxin kommer redan vid halv åtta på morgonen, så nu är det timmar helt ensam här hemma.  En sten har ramlat av och livet är mera sin gilla gång. Skolan har gjort det yttersta för att mallen ska vara sådan så att sonen passar in.  Ändå är jag ganska så rädd för att även om mallen är omgjord och gjord ännu ett varv så kan denna mall också fallera och ramla.  Sonen kan ramla ut och vi får det inte att funka. Men nu  är tankarna i framtiden och där ska dom inte vara när det är svårigheter som kan komma.  De svårigheterna är inte här just nu och då ska jag inte lägga energier på det som ännu inte hänt.

    Tre av fem dagar är bra, de övriga två dagarna kommer hans lärare hem hit och det gör saker i samhället.  Jag gav förslaget om att just dessa dagar ska vara dagar de tränar sociala aktiviteter så som kolla hur det funkar på bibliotek,  banken, arbetsförmedling, skatteverket, elbolag, ja allt sånt där som är med vuxenlivet.  Det lär han ju behöva komma i kontakt med när han sedan är vuxen.  De här två dagarna som sonen varit i skolan verkar ha varit bra dagar. För när han kommer hem är han glad, inte alls så trött.  Nu får vi hoppas att det håller fram till höstlovet.

    Egentligen är det inte klok hur det blir när man som vi har barn som det inte funkar helt hundra för i skolan.  Så många tråkiga erfarenheter från historian gör att dessa dagar som varit. Så har rädslan för telefonen när den ringer är ett samtal som är tråkighetssamtal.  Per automatik blir det i tanken när telefonen ringer att oj är det skolan vad har nu hänt och vad  ska jag göra åt det nu. Lite som vi har kastats tillbaka i tiden då de ringdes från skolan i alla fall en gång i veckan.  Många gånger då som jag fick hämta hem sonen, Just den känslan  har flyttat in och bor i mig nu. Känns olustigt att gå till jobbet innan jag vet att sonen  kommit hem.  Men just detta är historiskt och är inte just nu. Så jag har lite att jobba med se framåt  och vara här och nu.  Just nu funkar det för varje timma som går utan samtal är timmar de funkar. Ibland måste man strukturera upp dagen i små tidsintervaller. Just nu är morgonintervallen klar och den funkade. Så här långt är det grönt ljus.

    Ha en  fin dag.
    Lev idag just nu, igår finns inte och morgondagen är inte här fråns idag blivit igår fast  imorgon.

  • träning på att hålla paniken i schack

    Igår var det en spännande dag, click redan på morgonen igår gav jag mig av. Hade tänkt äta lunch, pilule innan mötet med (H)järnkolls gänget men, Göteborgs kommun hade  andra tankar för mig som kommer från landet.

    För det där med vägarbeten, fanns det gott om just där jag skulle åka. Jag fick istället för lunch, en rejäl åktur mitt i stan. vilket ledde till en sådan där rejäl ångest attack, där tankarna blev att nej jag  kör inte en meter till.  Hade i tankarna att nej nu, lämnar jag bilen här och låter den stå, låtsas som den är någon annans.

    Men efter att stannat bilen och en tredje gång, försökt mig på att komma till Riverton. Då var det  som om någon satte sig bredvid mig och sa: kör lugnt och kör efter magkänslan, du kommer att hitta det och du kommer fixa det. Vilket jag gjorde till slut.

    Men ack  vad jag tränade på att hålla panik och ångest i balans medans jag körde runt.

    Hotellrummet var lyxigt och Eftermiddagen med (H)järnkolls gänget var heltrevligt.  DSC_0002[1]

    Den fina helt underbara middagen på Skybaren var  mera än ord kan beskriva vilka samtal jag hade med mina (H)järnkollskolleger en helt förträffligt trevlig kväll.

    DSC_0001[2]Att jag sedan  bara kunde ta hissen ner några våningar för att bo in mig på mitt hotellrum gjorde inte saken  sämre. DSC_0004[1] Nature Made produkterna med mig så  kvällen förflöt med ansiktsmasker och krämer  Det där är lyx på högnivå

    Lev idag just nu, igår är ett minne och morgondagen går inte att levas i idag.  ha en härligt trevlig fin Lördag.DSC_0003[3]

  • slutfasen av ett lugn snart drar det igång igen.

    här går livet sin gilla gång.  Chilisarna växer och allt är i snigelfart.  Snart är det den dagen då sonen ska börja skolan igen. Men nu pratar vi  3 dagar av fem.  2 dagars praktik ska till och det letas efter något i vår lilla kommun.  Ibland önskar jag att jag kunde se in i framtiden för just nu bor det mycket oro i kroppen hur det ska bli, order vad som kommer hända.

    Att det ska vara så svårt att få till fungerande rutiner i saker. Att skolan till och med nu när sonen är så stor, ska vara ett så svårt mål att nå upp till. De där gamla historiska känslorna har hittat tillbaka i mig.  De där med föräldraroll och misslyckande, samtidigt som jag ser att det här är större än vad jag och maken kan påverka. Lite som att vi gett upp. Lite som att detta får vara en färdsträcka där vi lär oss mera.

    Just nu är det härligt att se sonen för han mår så bra, han hänger med ut på utflykter och det känns som han är lycklig. Men snart är vi där igen. Snart kommer det bo tankar i oss att det blir telefonsamtal och tråkiga samtal om vad som inte funkar.  Även om jag inte kan säga att skolan brukar ringa när det är tråkigt, för det har varit  väldigt noga med att lyfta fram det som är bra.

    Jag vill så mycket att det ska funka att sonen ska hitta till  ett bra och framkomligt sätt att växa upp. Hitta något meningsfullt och roligt, så att även han får ett värdigt och innehållsrikt liv som vuxen.  Visst inget är försent, allt är möjligt och hoppet om att det kommer att funka finns. Men det är litet och jag är rädd. Rädd för framtiden som idag ännu är fantasier.

    Fantasier och rädslor är aldrig en bra kombination känner jag. Men något ska till.  Idag  denna vecka är det i alla fall ännu bara  dagar hemma. Nästa vecka där emot då är det tiden som kommer att visa va som sker och händer.  Vi ska framåt det ska gå så är det bara.  Han ska växa upp till en kille som ser framtiden som något spännande och roligt.

  • Hurra för mig vad jag kämpat

    Då firar jag nu då ett år  har jag tränat minst  tre gånger i veckan. förutom tre veckor som jag blev sjuk. Jag trodde inte det skulle gå men det gjorde det. Hurra va glad jag är jag höll ut, pharm jag gjorde det verkligen. Idag känner jag mig bara bäst, cure det här ska firas på riktigt. Träna har jag redan gjort idag så det får bli annat firande för min insats för att hålla mig frisk.  Ny  mål ska sättas upp och ett nytt år ligger här framför mig och väntar på att tränas in. Jippi och hurra va bra jag är.

    Lev idag just nu, igår är historia och morgondagen är inte här.

  • Vissa möten är speciella

    Igår var jag på Chili event i Ödsmål.  Massvis med chilis över allt va det.  Men eftersom  Dottern hade ringt innan vi åkte kände jag lite stress.

    Dottern har just flyttat, order hennes först-flytt från hennes  och hennes sambos lägenhet till en ny mera gemensam lägenhet. Gör man saker så där första gången, ask så är det lite svårt att få ihop det där med att göra de där sista grejorna.  Tänker att det varit jobbigt för min lilla söta dotter under en månads tid.

    Vet hur stressen hade bott inom mig, look  tänker att den vart och hälsat på hos dottern denna månaden.  När hon ringde  kände jag hur jag som mamma hade ett ansvar och väldigt gärna ville hjälpa henne det här sista.  Flyttstädning!

    Ber man mamma om hjälp och ens mamma är jag, så är det flyttstädning som heter duga. Det ska inte bara städas, utan det ska städas på riktigt. På riktigt städning av två rum och kök tar tid och tar på kroppen.  Man liksom känner i varje del av kroppen att man har en kropp när  man städar med mig.  Muskler man inte trodde fanns visar sig och visar att här bor vi här tänker vi göra ont.  Mellan kl 14 och kl 20.00 flyttstädade vi.

    Men inte nog med det, så var det nya hyresgäster som flyttade in i huset i en annan lägenhet, inte den vi städade.  Jag  tyckte under tiden jag städade, då jag ibland råkade möta kvinnans blick. Hon som var en del av de som flyttade in i deras lägenhet, att tittade konstigt på mig.  Tänkte att jag såg nog lite tokig ut när jag flängde runt med trasor och annat.   När hon kom utanför med en stor kartong nickade emot dörren, sa jag till dottern att hon  får hjälpa henne och öppna ytterdörren.

    Dottern kom in och sa att Tjejen inte alls ville ha hjälp, utan hon ville prata med mig.  Så jag visade mig i dörren och fick frågan om jag hade jobbat på en avdelning på ett behandlingshem.  Mitt svar  var jo där har jag jobbat.  Tusen tankar inom mig bolmade upp stormade mina tankar, jag försökte placera in tjejen som stod framför mig.  Jag kände inte igen hennes ansikte men hennes röst. Nu är det inget konstigt för mig, för det är oftast så jag känner igen människor. I alla fall så var det så roligt att träffa henne, så roligt att se henne. Höra att hon fortfarande håller på med idrott, att hon själv är nöjd med det hon har gjort och gör.

    När hon sedan berättade vidare att det i samma hus bodde en annan liten tjej från tiden på behandlingshemmet. Som där till var en av dom som jag hade som kontaktelev, gjorde inte saken mindre bra.  Det verkade även som denna nu så unga kvinna hade det bra.   Asså detta möte, med de två unga trevliga tjejerna som nu är vuxna, var ett så speciellt möte.

    Det är liksom det som är den stora belöningen, när man jobbar som behandlingsassisten som jag gjorde då för nu ganska så många år sedan.  När det  dyker upp människor som ger sig till känna och berättar om incidenter som hände då och  som gjorde intryck på dom. Den kvinnan som först gav sig till känna, berättade för mig om saker som gjort intryck på henne.

    Tänka sig en gång för längesedan fick jag en dikt av henne och den har jag ännu idag kvar.  Nu vet jag kanske inte helt säkert var den är just nu, men det va inte för så länge sedan jag  hittade den och minns just henne.  Just de här två tjejerna och  mötet med dom igår,  gör att jag fortfarande idag känner mig varm i hjärta så himla kul att träffa dom. Det va så kul att de verkar vara till freds med livet.  I mig blir det kärlek av just det mötet.   Hallå tjejer vad roligt det va att träffa er, så kul och fantastiskt roligt att prata med er.  Ni gjorde  guldkanten på  min dag igår. Ännu idag ler jag med hela kroppen.  Tack för detta möte, ni båda två som har gett mig minnen för livet från tiden då till idag.  Även om du nog såg rätt chockad ut du lilla söta mamma som du idag är,  när vi dundrade upp till dig och din lille son.

    Ni ska verkligen vara stolta över er själva. Ni såg så friska och levande ut,  ert liv har bara börjat gör det till det ni vill. Ångra inget och gör allt.

    Lev idag just nu, igår är rosenskimmer för mig från möten igår, som nu är historiskt vackert. Morgondagen är inte här, den lever vi i imorgon…

  • Det bor lycka i stunden men jag vet inte varifrån den kommer.

    Sitter och funderar på allt som hänt de här dagarna sedan sonen ställde till det med skolan.  Han får ju inte komma dit som läget är nu.  Så här är jag tjänstledig och jag och sonen klurar ut saker tillsammans.  I dag på kvällen satt jag och maken och pratade och jag sa till honom att det känns så bra just nu.  Det är så mycket lugnare och sonen är om jag inte ser fel, find faktiskt lycklig.  Han mår bra av att vara hemma.  Inte ens under sommarlovet va det så här bra som det är just nu.  Även om han tycker att jag tjatar för det gör jag.  Mammor tjatar mycket och pratar en del.

    Men vi har det bra vi går upp på morgonen och gör saker, shop  inte speciella saker.  Utan helt vardagliga saker.  Vi diskuterar inte händelsen för den har vi pratat om,  utan mera vardagliga saker  går och handlar och jag delar med mig av mina kunskaper som liksom hör till när man bor i egenlägenhet och är vuxen.  Jag visade han hur det blev när man gjorde som vi gjorde i går, då vi köpte köttfärs på Citygross till extrapris.  Varför det inte lönar sig enligt vad jag tycker för  köttfärsen var så full av vatten att det  nästan blev soppa när jag stekte den.

    Sonen som hatat skolan sedan han började  förskolan mår just nu bra med att bara vara i vardagen utan semester och sommarlov.  För sommarlov det ger ångest det med. Då ska man ju uppleva saker och hinna med så mycket och hinna med att vila upp sig.  Idag är det inte sommarlov utan vardagen, då när man faktiskt måste göra hushålls sysslor och planera för dagen.  Det ska städas, lagas mat, handlas, och tvättas kläder mm.   Just nu är det så där bra som det var när vi åkte till Strömstad  i två veckor bara han och jag. Då vi gjorde tomatisbehandlingen.  Det va också en tid då  vår son var lycklig, fast vi bodde i stuga eller i husvagnen eller på vandra hem.  Varje dag gjorde vi tomatisbehandling i tre timmar sedan ner på stan handla mat,  och göra vardagliga saker. När sonen går i skolan då kan vi inte alls ställa de krav som just nu bor i vardagen. Då är det till och med en kamp att få in honom i duschen.

    Jag känner någonstans att det här är viktigt på något sätt, just den här tanken och känslan jag har just nu.  Det är något som är viktigt med stunden just nu. Vad är det som gör att  vår son mår så bra just nu?

    För kraven finns även här i vardagen.  Så det är verkligen inte kraven som ställer till det.  Struktur, krav och olika vardagliga tråksysslor finns varje dag för sonen. Men någonstans i det här mår han bra.

    Vad är som gör att det just nu funkar så bra? Vad är det som gör att det just nu känns som sonen är lycklig? Vad är det i dagarna just nu som vi måste fånga upp, ha med när det återigen blir skola? ÅÅÅ vad jag just nu önskar att  den psykolog vi har haft så nära samarbete med, inte slutat på habiliteringen. Hon hade precis förstått vad det är jag menar.  Tyvärr så hittade hon nya arbetsuppgifter.  Just nu känner vi oss så ensamma, finns inte så mycket bollplank. Jag måste reda ut det här  måste hitta till det som gör lyckan just nu. För något är det som görs rätt just nu.

    Livet är just nu inte en kamp vilket det brukar att vara.

  • Casino

    Jag har fått en frågan om jag vill skriva om Casino.  Jag känner att jag har ett dilemma där, cialis inte för att jag lägger någon värdering om casino i sig. Nej  tänker att det är jätte kul och spännande. Tror till och med att om jag gått in på ett sådan så hade jag stannat där tills plånboken var tom, online borta och helt under allt vad min ekonomi tillåter.  Jag är till och med rädd för sådana ställen men, recipe detta för att jag är impulsiv och vet instinktiv att just sådana ställen är inte  sånt som jag kan hantera. Min spännings-gen den där som  så ofta gör sig påmind, hade ställt till det så totalt för min ekonomi.  Nu har jag aldrig ramlat in i spelberoende, men det är för jag vet med mig, att jag om jag skulle prova så hade jag vart fast.

    För ganska så många år sedan så råkade jag  tycka det var väldigt intressant med Fonder, som jag köpte på banken.  Det var riktigt spännande att smyga in på dagen och kolla ev uppgång och nedgång.  Det var när jag började inse att jag använde mig av pengar som jag egentligen behövde till annat, då sålde jag av det jag hade och lovade mig dyrt och heligt att inte gå in där mera.  Just den delen har jag hållit. Idag med facit i handen så har jag mera än två gånger funderat på vad jag gjorde, idag hade jag om jag fortsatt haft  en  ganska stor summa pengar på banken.  Men ångrar nej det gör jag inte, för jag inser att det va ett klokt beslut.

    Man kan inte vinna om man inte spelar, ja men så är det. Visst är det så men, jag ska inte spela! För om jag provar, så vet jag instinktivt att då provar jag så provar jag väldigt mycket.  Även att den som förlorar är jag.  Det finns massvis med Casinon på nätet många Svenskacasinon, men jag är den där lite mera försiktiga lilla människan, som  inte vågar prova.   Vågar du?  Vilka tankar har du om just spel och spelande?  Här har du mina tankar om just sånt, men så är jag heller inte, vare sig rik eller fattig. Jag vet att skulle jag prova, då skulle jag vara fast. Så för min del räcker det med att skriva om det.

  • En gång sprang ett rör läck…

    Att renovera, nurse Ja att renovera är inte min grej här har jag tummen mitt i handen.    Jag har hört talas om att man i Bostadsrättsföreningar gör så kallade stambyten och lägger om rör och avlopp.  Frågan är när gör man sånt?  Gör man sånt själv? Får man ens göra sånt själv?

    Nu bor jag inte i bostadsrätt utan i hus.   Husägare och tummen mitt i handen gör att det blir andra som gör när jag behöver göra.  Asså inget ont om målare, men det kan jag tänka mig att jag skulle kunna klara av. Fast med förbehållet att det inte skulle bli så värstans bra.  Men jag tänker sådana där andra saker som man måste göra i hus.  Allt kan man väl inte göra själv?   Min man är ju elektriker och en gång när jag hade tröttnat på att en lampa va sönder, så tog jag tag i saken och lagade den själv.  Nu är ju jag ganska så finurlig,  för jag visste när jag sa till maken att:  jo men jag lagade lampan själv då visste jag att han  skulle han ta tag i det och göra om och göra rätt.   Vilket hände så klart.

    Men jag tänker sånt där lite svårare sånt där som avlopp och rör det går väl inte att anlita vilken klåpare som helst?  Det måste väl till någon som kan och har utbildning?  Kanske till och med någon som är Auktoriserad?   I alla fall skulle jag om det va jag använt mig av något sånt.

    Jag minns förra året, när det droppade från pannrummet.  Nu får jag inte berätta hela historien, för då blir maken förnärmad.  Men då var vi tvungna att ringa till en rörmokare.   Just den vi ringde hade fullt upp så vi fick vara utan vatten i  ett dygn. För han hade annat att göra.    Det är nu jag inser hur livet skulle vart enklare, om  vi och vårt hus hade varit någon annanstans än vart det är.  Hade vi  bott i Stockholm  så hade de på Rörassistansen kommit hit på direkten, vilken tid på dygnet det än va.  De har tydligen dygnet runt service de där grabbarna. Sånt finns inte här i vår lilla by.

    Jag tänker företaget borde växa, bli större och finnas över allt och gärna då i vår lilla by då hade jag inte behövt vara utan vatten om olyckan är framme.  Se så grabbar börja jobba bygg ut och  bygg filialer så att vi finns med på kartan ska små dotterbolag.