Författare: Carina Ikonen Nilsson

Då va det den där Almedalsveckan igen då. Någon kallade den för ljugareveckan.  Det är nog inte helt osanning i den kallelsen.  Politiker och vanliga människor åker dit till denna exotiska tillställning. För egen del gör jag det inte men, medicine jag följer det i media.

Idag har jag tänkt skriva om det här med energi. För just energi den där egna egenhändigt tillverkade energin är svår för mig att hushålla med. När jag jobbat är jag så förjordat trött att jag bara ligger på soffan. Just nu så här första dagen efter långhelgen är det mera trötthet än vanligt.  Så trött att jag inte ens sover som jag ska. Idag kommer det efter jobbmöte bli sova på soffan.  Sova på soffan med film. Vilket blir filmer jag inte ser mera än korta frekvenser.

Nu börjar semester tiden visa sig i sin glans, treatment men ännu är det några veckor kvar. Det ska bli riktigt skönt med ledighet i några veckor.  Vi hade tänkt oss norr ut men efter förra veckan har vi istället tänkt oss en resa till söder ännu i vårt avlånga land. I år har vi tänkt oss att resa till Skåne men vi börjar trippen ner till Karlskrona åker över Österlen och ner till ystad där efter tar vi oss upp över.   Oj vad jag längtar till semestern. Hur mycket energiskriverier blev det här då? Nej jag får ge upp, sovaldi sale inte så att jag brukar det men idag är tankarna surrigt surriga lär inte bli så mycket hela tankar och orden kommer inte förklara.

Jag får önska en härligt  fin dag idag i ställe.

Lev idag just nu igår finns inte längre än i minnet, framtiden är redan om en stund och det är den vi påverkar just nu.

Lycka, patient jo, click jag var lycklig då jag steg ut från Scandinavium igår kväll. Så påfylld av endorfiner så det var som om stegen gjorde sig själva. A little piece of heaven då var lyckan upplevelsen extas. Killarna i bandet är duktiga, de vet vad det gör och de gör det som de är bra på. De gillar va det gör och det gör att det blir så bra.

När jag läste recensionerna funderar jag på om vi var där tillsammans. Va verkligen de större duktigare skribenterna där när jag var där?  Va de på samma ställe?  Va det så att de redan innan de gick dit, hade skrivit artikeln och bara lämnade in deras innan tankar?  Scandinavium brann igår, inte bara på scenen, det brann i våra hjärtan av den konst som visades.  Jag kunde se att medlemmarna i bandet brann, av deras vilja att ge oss det bästa som fanns i dom, det var inte lite.

Jag inser att Jag och journalisterna inte var där av samma anledning. Jag var där för att jag gillade bandet, för jag ville dela upplevelsen med bandet.  För mig var stunden magiskt vacker.  Jag var där, för upplevelsen, för stundens magiska timma när vi i gemensam skara hör, sjunger med, lever och andas tillsammans.

Gp, Aftonbladet och Expressen

Journalisterna var där, för att utföra ett jobb, tror det är där  skillnaden ligger. Kanske var det en sådan där dag för skribenterna, som visar sig i känslor som nej idag var det inte roligt att gå till jobbet.

Konserten var bra, stundens timmar gjorde intryck och uttryck i min kropp. Ett minne som jag alltid kommer ha med mig.  Ett minne av något som alltid kommer bo inom mig. Just nu går jag som i rus. Ruset är från  Avenged Sevenfold.  Fylld av kärlek och vördnad av deras kärlek till deras förlorade vän, som genom sin musikaliska ådra även är min vän. Vännen The Rev hyllades både på scenen och hos oss som var framför scenen.  Det var liksom han The Rev som skruvade till musiken till den milda grad att den är historiskt vacker.

Förbanden  var så där, till och med så jag glömt namnet. Ljudet var uruselt på första  bandet.  Till och med så dåligt att jag skickade ut maken på jakt efter hörselskydd. Det har aldrig hänt att jag använder mig av sådant.  De andra förbandet, Death by april var inte min kopp te, men blev stora av killen som  growla för han var bäst, vilken kraft och vilken energi.  Hans framträdande gjorde att till och med jag gillade han och hans grumlade läte. Vilket jag innan inte gillat. Har inte förstått varför de ska kräkas ur sig läten innan.

Skulle Avenged Sevenfold komma hit igen ja då kommer jag säkerligen åka de tolv milen igen.  Det är säkerligen så att de kommer komma igen, de till och med lovade det innan vi gick hem.

Lev idag just nu, igår är historiskt som gjorde intryck i mig som ger mig uttrycket idag, som i går var framtiden. Idag lever jag på minnena från igår, spelar upp små stunder av lycka från gårdagen.  I morgon är en helt ny dag som gör avtrycken från dagen …..

Avenged Sevenfold idag är det den dagen, case som vi under några månader har gått och längtat till. Första gången konsert är det har aldrig sett de live.  Var först för några månader sedan jag började lyssna på dom.  Även om maken lyssnat på dem sedan flera år tillbaka.  Min favorit låt är en gammal låt som heter a little piece of heaven.  Den låten lyssnar jag till fyra gånger om dag då jag cyklar, helgrym är den.  Idag är det då dagen biljetterna ligger på skrivbordet och bara väntar.  Kl 21 i kväll är jag och grabbarna i samma stund, delar upplevelser och är ett med musiken. Den senaste plattan är i högtalarna redan nu. Måste liksom komma i stämning.

Lär bli en del bilder i morgon 🙂

Bandets historia är intressant och tragisk. Den första trummisen har lämnat jordelivet, han var en duktigt duktig musiker, tänker att det var han i bandet som var konstnären.  Helt underbara låtar gjorde han, var med och hade ett finger i hela processen på sin tid.  Men tyvärr så dog han för några år sedan.  Han var helt grym på att vricka till det på ett bra sätt, och grym på trummor eller tror nog han va helt grym på det mesta även om han kanske inte var så där duktig på att ta hand om sig själv tyvärr.

Ikväll är det första gången konsert igen, första gången är alltid spännande.  I vintras va det Nickelback i dag blir det Avenged Sevenfold.

Frågan är om jag får ha bilden här men jag lånade den från internet.

Sånt vill jag inte ha. Jag kan inte hantera sådana brev. Jag måste i sådana situationer ta hand om mig själv.

Tidig morgon det är det som jag gillar bäst.  Sitta här och skriva en tidig morgon är det som är bäst. Det varma kaffet, pill tangentbordet i knät och bara låta tankarna flöda runt som det gör så här på morgonen, cialis så här innan hela kroppen vaknat.

Efter att ha tänkt fram och tillbaka så blir min tanke. Något som jag just nu kommit framtill, är att alla de där samtalen jag har på FB, från människor som mår mindre bra, är något jag ska ta paus ifrån.

För ibland får jag brev av olika människor som frågar om allt mellan himmel och jord.  Då handlar det oftast om ADHD, hur de ska göra.  I veckan som gick va det någon som hotade med att ta sitt liv. Där gick min gräns, för just då vill jag inte vara med.  Tänker att just sådana samtal via messfunktionen inte hör hemma där.  Eller i alla fall så vill jag inte vara en del i sådana samtal.

För då blir jag otrevlig. Berättar för vederbörande att vid sådana tankar behöver man mera professionell hjälp än messfunktionen på FB.  I min värld är jag inte ett offer, ingen annan heller.  Det är inte så att bara för att alla andra inte gör som jag eller du vill så kan man springa runt och hota med att ta sitt liv.  Definitivt inte till någon som man inte har träffat.  Jag har inte svar på sånt, jag kan inte förändra vad läkare, psykologer eller annat löst folk säger.

Men när saker sker, när saker händer mig så vägrar jag vara offer. Jag har ansvar över hur jag hanterar situationer.  Mitt ansvar eller det ansvar vi alla har när vi hanterar livet, är att förhålla oss till saker och just förhållningen hur vi förhåller oss till saker, är något vi kan välja.

Är det så att någon uppträder lite klumpigt, säger något dumt eller Vill bli av med dig på jobbet, skolan eller vad det nu är. Så har du, Dig det händer ett eget ansvar, ett val att göra. Det handlar om att välja hur du väljer att bete dig, väljer hur du ska göra och må.

Bara för att du råkar ut för, eller att någon är dum så är det inte så att man måste göra på ett visst sätt. Man kan välja helt tvärt om.  Visst kan det vara synd om och tråkigt att det hände. Men i alla situationer så har vi en egen del. Vi är en del i det som sker,  när det sker så finns det olika  sätt att förhålla sig till det som sker, inte ett sätt, utan många. Att ta livet av sig är inte ett bra sätt, det är inte en lösning.  Då missar du ju slutet.

Titta dig omkring lyssna på när människor pratar, så kommer du upptäcka att bara för att det sker, så väljer inte alla samma. Det finns inga regler för hur vi ska bete oss om någon är dum, säger något klumpigt.   Skulle någon vara dum  gör mig illa så berättar jag för vederbörande att det där det gillade jag inte riktigt.  Men efter det flyr jag, fast ändå  inte, för jag väljer att vara i andra situationer och det är inte i situationer där jag blir trampad på.  Jag väljer definitiv andra ställen än de som gör att jag funderar på att ta mitt liv.

Just nu har jag gjort ett val, att för att jag ska slippa fundera vara rädd för att någon sedan väljer att inte leva, så avsäger jag mig sådana brev från människor på Fb.

Jag har inte lösningar på något, jag kan inte lagar och regler och jag är inte någon som kan hindra dig från att ta ditt liv. Du känner inte mig. Du ska inte ha det i dina tankar att jag har svaren, för det har jag inte. Jag har bara svar ut ifrån mig själv.  De små brev som du nu funderar på att skriva till mig om hur dumma alla är, och att deras dumhet gör att du måste ta ditt liv, sänd inte dessa mail till mig. För jag kommer inte längre att svara på dom.

Jag mår inte bra av sådana mail. Vill inte ha tankarna på om du lever eller inte, om jag kunde svarat annorlunda eller inte.  Nej tack! säger jag. Prata med din psykolog,  läkare eller kurator, din nära vän eller något annat, inte mig. Jag vill inte. Jag vill höra framgångshistoria, eller i alla fall mera vardagliga saker som att du kanske känner dig lite hängig och behövde få en annan tanke.

här sitter jag med fötterna på skrivbordet och har kaffet bredvid mig. Morgonen är inte ny längre utan jag har börjat vakna till på riktigt.  Andra koppen kaffe står på bordet. Igår på kvällen gick jag och maken ut på promenad med hunden, thumb då fick jag ta tjockkoftan på för det va kyligt. Vart tog den varma sommarvinden vägen? Luften igår kändes mera som höst, pharmacy än sommar och jag har inte ens börjat min längre ledighet.  Nå ja inte få panik redan sommaren är  fortfarande ny och det kan komma många varma sommarkvällar. 

Jag har funderat än del på det här med skit pratande. Ni vet  strunt prat om någon som inte är med i stunden. Eller skitpratet om någon chef, arbetskollega, arbetsgrupp, skift, organisation, mm. Jag har ofta pratat med mina barn om att inte lyssna, inte ta del av och att de ska bilda sig en egen uppfattning. För börjar man lyssna på skräpet så blir man en del av det.

Hur kommer det sig att skitpratet är så enkelt?                                             Vilka behov fyller det?                                                                                           Varför pratas det så mycket skräp?                                                               Har vi inte viktigare saker att göra än att prata skit?                                  Vad är det som gör att vi pratar om det som är negativ och dåligt i stället för det som är bra och upplyftande?                                                     Vem mår bra av att höra om andras dåligheter?

Hur kommer det sig att skitprat är så enkelt.

Jag tror det handlar om att må dåligt, och dåligprat på något sätt gör den som pratar bättre. Behovet det fyller är att de andra runt mig är minsann inte bättre än jag själv.  Dåligheten är en projektion av det jag ser och upplever med mig själv. Mår jag bra tror bra om mig själv så har jag inget behov av att smutskasta andra.  Jag själv blir inte bättre av att andra är sämre. Utan egentligen är det ju helt tvärt om.  Jag blir ännu bättre om jag låter andra vara bra.

Tillåter jag mig själv växa så låter jag andra växa.  När vi egentligen har riktigt viktiga saker att prata om, men det är så viktigt att prata om det men  vi inte vågar det är då vi pratar skit.  Att vi pratar negativ och dåligt istället för upplyftande och bra. Tror jag handlar om synen på oss själva, vi ser oss och världen omkring oss i de mera grå skalorna. Men jag tror också att det på något sätt  handlar om att Offerroll, jante men mest  tänker jag hur vi ser världen i vår spegelbild.

Vem mår bra av att andras dålighet?

INGEN!

Ingen mår bra av prat om hur dålig någon är, det sätter käppar i hjulet för den som pratar, lyssnar och den det handlar om.  Den som pratar tror jag förlorar mest på det i det längre perspektivet, för i skitpratstunder flyttar skuld, skam och negativitet in.

Den som lyssnar kan bli tom, få uppfattningar som inte är den egna sanning och blir en skuldbärare.  För skitprat tynger ner, gör något även med en mottagare, skulle jag träffa den som  det pratas om  kommer jag inte vara helt sann och öppen in för människan. Utan ha skitpratet någonstans med i sammanhanget.

Jag blir inte bättre av att göra andra sämre. När jag tillåter andra växa, då är jag även tillåtande till mig själv i att växa och vara i storheten som bor i mig.  Som faktiskt bor inom oss alla.

Lev idag just nu, igår satte spår idag,  idag gör vi spår mot i morgon.

Midsommardagen, advice Midsommar e de det här  Yankee kallar first day of summer? För mig har det varit sommar sedan i mars någon gång. Nej mitt i sommaren är mera nära tänker jag. Mitt i sommaren.  Nu är vi där mitt i sommaren, troche vårblommorna som dansade på backen, har bytts ut till sommar blomster. Stolta hundkex, Lupiner fast de börjar ju vara på lånetid nu för de har ju funnits en tid nu.  Om två tre månader kan vi traska ut i skogen och plocka  de små svamparna  som då bor där.

Jag som alltid gillar att bada, har bara badat en gång ännu.  Tror det handlar om att barnen inte längre bor hemma.  Stora sonen bor i Borås och det hade vart lite långt att åka dit för att bada någon timma.  Igår var dottern här och besökte oss.  Jag och hon bokade in en badare dag i juli, Hon jobbar på två olika jobb och  tyvärr verkar det som om hon jobbar de dagar jag är ledig.  Det är ju bra att hon jobbar och har att göra men,  några badare dagar vill jag allt ha med dottern.

Nu har nog jag och dottern en konstig umgås gen, för när vi umgås så gör vi nog inte sånt som andra gör. Utan när vi umgås gör vi som små barn  som leker bredvidleken.  Vi tittar ofta på filmer gärna en två tre stycken på rad ligger i soffan och har täcken och kudde. Ser på film efter film. Åker vi till badet så är det ligga och sola, sova om vart annat, simma en och annan gång. Vi pratar inte så mycket utan är mera tysta i samförstånd. När vi är ute på shopping eller om hon är med när jag föreläser. Så sitter vi i bilen och lyssnar på musik högt som fasiken.  Äter lunch någonstans och tar en tur in på Lindex och någon skoaffär. Nä vi gör inte så mycket mera än att vi är tillsammans.

Det var kul att hon kom hit igår när vi hade kalas.  Nu brukar vi mest bara sitta och kramas, till och med så att våra gäster reagerade på det.  Min väninna sa men gud vad ni kramas och är gulliga mot varandra så gör inte jag och min dotter.  Nää, men så gör vi, Vi kramas och säger saker som  å vad mysigt att du är här,  eller lilla stumpan vad jag saknat dig och sånt.

Men  pratar nej vi pratar inte så mycket utan är mera tysta i samförstånd. Samtidigt som jag faktiskt vet att skulle det vara något som  dottern funderar på eller borde berätta för mig så vet jag att hon gör det.  Kanske inte med en gång men hon gör det när hon är redo.

Kanske beror vår opratsamhet på att vi helt enkelt inte orkar, att vi liksom bara behöver den där bredvidleken och det är tillräckligt för att umgås.

Förut va det ett problem för mig, när jag upptäckte att jag och dottern inte pratade utan gjorde saker mera var för sig men tillsammans. Jag var rädd för att vara en dålig mamma. Idag har jag mera insett att ja… men , det är ju så vi är det är så vi umgås. Vi liksom bara är, dessutom älskar vi att ligga i soffan och kolla in film på film. Det är vårt sätt att koppla av.