Vill du Köpa boken så klicka på boken.
Ha en härligt trevlig midsommar.
Idag ska jag börja fira redan nu men då med träning till en början.
Författare: Carina Ikonen Nilsson
-
Sorg ska kännas när vi orkar och våga se vad det är
Ring mig stod det på min Fb sida när det står så, sick är det allvar. Då är det en stund som är riktigt allvarligt. Ring mig och jag ringer. Efter ring mig stunder brukar stunder inom mig hoppa in om att jag skulle vilja sudda bort i verkligheten. Inte sudda bort ring mig eller det som sker i stunden, view Nej det vill jag inte sudda. Men jag skulle vilja sudda bort tråkiga känslor som bor hos någon i ring mig stunden. Men inte utan att jag beundrar ringmig stundens deltagare. Det gör jag beundrar och önskar så att jag kunde göra något mera än att bara prata en stund. Skulle vilja ta bort alla känslor som bor i stunden. hos min andra invånare i ringstunden. Skulle vilja att denna någon såg på sig själv med samma ögon som jag ser på denna. Att liksom mina mjuka tankar om hen bodde hos hen.
Hur ska jag göra för att hen ska inse och förstå, att ingen är stark ensam. Ingen orkar i längden slåss mot sin överman alltid. Snesteg gör man. Även jag gör det, snestegen är där för att visa på en annan väg. Så länge som stigen är krokig, snestegen blir till, så finns det något på den stigen som ska bort. Kanske till och med så att det ska sopas rent helt och hållet, ta en annan väg. Prova på något tvärt om som inte aldrig har provats. Ja oavsett jag önskar av hela mitt hjärta att den sorg och den bedrövelse min vän upplever, var något som jag kunde lyfta bort och lägga undan i flera år. För att kanske sedan plocka fram, när sorgen blivit gammal och grå. För faktiskt så tror jag att sorg är inte bara dåligt, utan helar när man får distans och vilat ett tag i bra stunder som är längre än några timmar, dar eller veckor.
Ja så ska jag tänka, jag ska slå in sorgen i paket. Det gör jag med min egna, lägger den längst ner i ryggsäcken för att plocka fram den senare när jag orkar och vågar se sorgen i sorgens öga. Ofta när tiden gått ett tag, så blir sorg bedrövelser mera sanningsenliga när man ser på dom, efter ett tag. Då brukar de tala om saker för oss som vi inte i sorgen orkade lyssna på. Inte orkade, vågade känna.
Å vad jag önskar dig lycka och mjukheter, jag tror du vet det…. Önskar så att du såg dig så som jag ser dig med mina ögon, att du har lika mycket rätt till bra saker och lycka som vi alla har. I kvällstimman just här i stunden så sänder jag dig kärlek, omtanke och allt vackert du önskar.
Tyvärr så tror jag inte att det hjälper hur mycket jag önskar och tänker. För du ser så mörkt har vandrat i det mörker så länge nu.
-
semester är framtider och drömmar ännu
Snart är det då midsommar igen Mitt i sommaren, capsule hm kan vi dra tillbaka klockan? En månad eller något? Fast vi får dra tillbaka den så mycket som jag kan ändra tiden för semester. För just nu längtar jag så mycket efter semester att det nästan gör ont i hjärtat. Längtar jo det gör jag även om jag faktiskt känner att det är ganska så mysigt just nu så här innan veckorna av semester. Då har jag ju karamellen kvar. Nu ligger semestern i framtiden.
Ännu är den en tanke i framtiden, medicine en sådan där tanke som gör sinnet mjukt och vågor i magen. Tankarna går till norr i sommar, Norr över när andra åker söder över. Jag har en Morbror som bor i Örebro. Hans fru pratade om den tiden då de hade husvagn. Då berättade hon att husvagn då ska man till våra norra breddgrader. Deras husvagn hade inte varit söder över innan deras son hade tagit över husvagnen.
Vår husvagn då vi köpte den fick försmak av De nordliga breddgraderna redan på sin första tur. Fast innan Norrland hann vi med Stockholm, Skutskär och någon lite längre upp vilket jag inte minns namnet på så här just nu. Den var inget vi skulle åka tillbaka till så kanske är det ett förträngt minne. Därefter anlände vi till Campingen som idag är ett kärt minne. Kålgården som ligger i Vilhelmina, Bara några mil från Marsfjället och Steikenjokk. Där bor mitt hjärta där uppe på fjället.
Men ännu sitter jag här i soffan med tv på, tankar om att gå ner till Träningsvärket som snart får byta namn till friskvårdsverket för ju flera månader som går ju starkare och bättre blir jag även om värken inte helt försvunnit. Semester ja, snart men några veckor kvar innan semester. Midsommar jo snart är det midsommar skulle jag inte skriva innan så önskar jag en riktigt trevlig midsommar. Men små grodor och sill, den nubben, den är lättare att hoppa över om man utesluter den. Det gör jag utan att blinka för usch vad det smakar vidrigt.
En liten flicka lärde mig att där ifrån hon kom sa man alltid hälsa familjen. Hälsa familjen tycker jag låter trevligt . Lev idag just nu. Jo och här sitter jag och skriver om semester. Men just nu är jag ju i för-tankarna och dom är inte fel. Lev nu just nu, igår är inte kvar och morgondagen är i framtiden.
de första små gubbarna plockade vi redan i förrgår och tjuvstartade lite jätte goda va det.
-
10,5 Grader jo lite kallt va det.
idag har jag badat i Lerkil. Jag gjorde det till och med två gånger. Kallt jo det va riktigt kallt. 10, help 5 grader visade sig tempmätaren. Men bada gjorde jag. Vi va tre stycken som vågade oss i. En äldre herre som hade sprungit från Kungsbacka, sovaldi sale en dam som hade med sig tempmätaren. Maken och sonen stod och såg på de tyckte det räckte med att bada genom att stå på bryggan och titta på.
-
biltankar
idag är det husvagnsdag. Ännu är det bara biltid, thumb men Husvagnen hänger i alla fall på. Inatt har vi tänkt oss sova i Hallands län. Hunden fick bo kvar hemma och det är av rent egoistiska själ. Dottern och sonen har vi som hus och hundvakt. Det egoistiska själen är att han luktar lite illa ellerr inte lite illa utan mycket illa då han släpper väder. Det är inte så att det är om där utan det gör han och liten husvagn och hund som luktar så gör ingen glad allra minst mig som är så känslig för dofter.
Idag eller om det blir imorgon har jag tänkt kolla in om svanen bor kvar i Lerkil. Det var stället jag lärde mig att simma, där tillbringade jag alla mina somrar med min älskade farmor och farfar. Farmors goda smörgåsar med ägg och kaviar, hennes kanelbullar, andra kakor och godsaker som hon hade packat ner i kylväskan redan innan klockan var sex på morgonen. Just sådana minnen kryper fram bara jag tänker på Lerkil. Minns äver hur farfar tog med mig till Ölkafet som låg där. Ofta skyllde han på att tösen behövde en glass. Men idag vet jag bättre, det var farfars öltörst som drog men ursäkten att tösen skulle ha glass. Det var en bra ursäkt för farmor hon nekade aldrig mig en glass. Farfar han va påhittig han, och tog varje tillfället i akt för att låta en öl slinka ner.
Nu var aldrig min farfar otrevlig, eller ställde till det som jag upplevde det. Men säkerligen så fick farmor uppleva ett och annat som var helt annat än glasstider. Men aldrig har hon någonsin varit sådan så hon på något sätt tagit ifrån mig bilden av att ha en underbar farfar. Just sådan är så viktigt att vuxnas dispyter är vuxnas dispyter där blandar man inte in barnen. Utan låter barnen ha den bild av den vuxne som barnet har. Tids nog visar det sig ändå de mindre bra sakerna. Men då har barnet ändå fått möjligheten till andra upplevelser fina minnen som är så viktigt.
Nu får det vara slut skrivet för idag. Nu ska jag samla påå upplevelser 🙂
Lev idag just nu, Igår är minnen idag , idag är det möjligt att ge morgondagen nya fina minnen.
-
Vem är du?
visst kan det kännas skrämmande med den frågan? Vem är du? Just den frågan fick jag en gång när jag träffade en psykolog som jag skulle ha ett samarbete med under ett års tid. Egenterapi kallades det på den tiden. Mitt svar va att jag jobbade som behandlingsassistent. Då frågade hon igen vem är du? Jo, troche jag är Carina och jag jobbar som behandlingsassisten och har två barn.
Det blev tyst i rummet och för mig va det en obehaglig tystnad. Där det kändes som om jag var tvungen att prata mera, shop om vad jag var för en men, pharmacy då hade jag inga saker att säga. Det var psykologen som bröt tystnaden med ord som gjorde intryck på mig.
Jo av ditt svar har jag nu räknat ut att du jobbar som behandlingsassistent, du har två barn. Är det så du vill beskriva dig själv? Är det inte en beskrivning av att du arbetar, och är mamma till två barn. Känner man dig när man vet det här. Skulle du och jag kunna vara vänner av bara den här informationen. För mig var situationen obehaglig, och ganska så krypande.
Här jobbade jag med att hjälpa barn och ungdomar att hitta sin plats i livet, sin identitet. Så var det obehagligt när psykologen frågade mej vem är du? Ett år gick jag hos denna kvinna och pratade, i början var jag rädd för att säga fel saker, ge svar som skulle vara fel. Efter någon månad hos henne, så frågade hon om jag var rädd för att göra fel. Om jag var rädd för att jag skulle vara fel. Under terapi timmarna som blev många kom ständigt frågan upp. Vem är du? Jag kunde fylla på med svar som inte handlade om vad jag jobbade med eller hur många gånger jag blivit mamma. Utan det blev en mera färgrik bild. Vem som var jag.
Bilden som från början var att jag var behandlingsassistent, hade två barn och var duktigt på att hålla ordning i mitt hem. Visade sig vara saker som höll mig fast i en mall av att duga om jag bara gjorde och följde andras karta.
Idag ställer jag mig själv den frågan, men, när jag ställer den hör jag kvinnans röst. Vem är jag, idag har bilden av mig blivit mera nyanserad. Fått fler färger och vissa staket som jag satte upp för att duga för mig själv, har fallit ner vittrat sönder. Vem är jag? Idag har jag inte längre ett arbete som behandlingsassistent. Idag behöver jag inte maskera, gömma mig bakom en fasad av arbete hur många barn jag och om jag lyckats med livet.
För idag har jag lyckats i mig själv. Vissa mönster har jag lyckats hitta. Väven i min väv börjar bli synlig, få mönster och är ganska så tålig. Vissa sidor av väven börjar bli lite slitet, det är sidor hos mig själv som jag tränat på som är utanför min förmåga. Ibland klipper jag till och med bort dessa stunder, för att ha mera mönster rikt i väven. Vem är du?
Jag tror det är en viktig fråga att ställa sig ibland, den gör att jag hamnar här och nu. Gör bilden mera tydlig, den ger mig en möjlighet att inte ramla ner i gropen där jag inte är sann emot mig själv.
Vem är jag då? Jag jag har lev ganska så många år, det har varit många år av att inte få plats på kartan bland den stora allmänheten. Jag har en lite mindre bit som jag vaktar som ett lejon. Mitt hem är min borg, min borg är det som är jag där försöker jag vårda och ta hand om det som är jag. Försöker vara de bästa i mig ganska så ofta även om det ibland visar sig att även min sol har fläckar.
Det där med självkänsla är viktigt för mig. För jag vet hur jobbigt och ont det gör när den saknas. Det är inte så att jag måste vara älskad av alla andra. Det kommer jag inte att bli. Det viktiga är att jag står ut med mig själv. Att jag är min bästa vän, för med mig kommer jag leva hela livet med. Kommer inte vara utan mig själv en enda sekund. Förr ville jag vara utan mig alltid, vara precis så som alla andra. Idag är jag glad och tacksam över att jag inte förlorade mig själv på vägen. Att jag blev som alla andra, utan att jag hittade till det som är jag på gott och ont. Just det önskar jag att alla unga pojkar och flickor fick en chans till redan från början, att de steg ut i livet utan masker, fasader och uppfattningar om sig själva att inte duga.
Tror en väg till detta är att ställa frågan. Vem är du, när svaren sedan kommer så är ju inte det något som ska värderas. Det går liksom inte att värdera när vi är sanna i oss själva.
Lev idag just nu, igår är ett blad som vi just vänt, morgondagen är ett nytt blad i vår livsbok.
-
Artros och ergonomi
jag börjar ju närma mig de 50, see vad vill jag säga med det? Jo det är så här att jag faktiskt kommit till insikt, om att det gäller att kroppen håller. Det är ju en av anledningarna till att jag träna. Inte just åldern men för att kroppen ska hålla. Artros är ju något som jag fått uppleva och det till den grad att det gör riktigt ont. Inte hela tiden, men varje dag. Hur ont det gör är beroende på vad jag gör och hur jag tar hand om min kropp. Fast det är inte riktigt sant för ibland gör det ont fast jag gjort efter konstens alla regler. Artros kommer i skov och i alla fall min artros är beroende av väder, hur mycket jag rör mig i träning, hur jag sitter, ligger och om jag går mycket. Just det där med att gå är inte bra för då om jag gått för mycket med fel skor mm då kommer värken som ett brev på posten.
Jag tänker att det finns vinster i att undersöka olika hjälpmedel. Idag har jag redan en sittdyna. Min stol och mitt skrivbord i mitt skrivarrum gör mindre nytta än jag behöver. Har svårt att sitta där längre stunder. Har faktiskt börjat fundera på om det kanske finns bättre stolar och sånt som kan hjälpa mig så att jag slipper få ont. Ibland känns det märkligt för just nu när jag gått och funderat på just ergonomi och sånt så fick jag en förfrågan om jag inte kunde skriva om kontorsmöbler som är mera ergonomiska. Företaget som jag skulle skriva om heter Ergoff och det visade sig att de var just ergonomi och kroppsvänliga möbler. Kontorsstolar, skrivbord, till och med sittdynor då av tempur material. Den sittdyna som jag har idag är inte alls av sånt material och det blir varmt att sitta på. Företaget hade allt mera än det jag skrivit om. Tror det faktiskt tänkt in ett allt som kan behövas för att just ha en bra arbetsmiljö, Friskvårdsmöbler och massage fåtöljer.
Ja just det jag som aldrig vet vad jag vill ha när jag fyller år kom just på att här ska det kollas vidare och tänk jag kanske hittar något som jag vill ha i femtioårs present. Ska spara detta inlägg och ge länken om någon frågar vad jag vill ha i 50 år present :). Den där sittdyna som var i materialet Tempur den ska jag nog beställa redan nu 🙂
Lev idag just nu igår är förbi och i morgon är en helt annan dag.
-
längtar till semester nu
se så nu är det som vanligt igen. Mallon klarade studenten, drugs och alla kalas som var med detta, sovaldi sale först firade vi henne här hemma men sedan har det varit lite festligheter lite varstans. Så här den första veckan på hennes sommarlov provade hon redan igår på ett nytt jobb. Hon ska prova på ett gruppboende. Vilket hon tycks gilla. Hon ringde mig igår efter jobbet och var glad över att det verkade vara ett bra jobb.
Själv har jag mitt gamla vanliga att gå till idag. På något sätt känns det mindre roligt just nu det här med jobb. Sol varmt sommar då vill jag vara ledigt ledig. Kanske beror det på att vi inte har andningshålet klart denna sommar. För denna sommar har vi inte flyttat ut vår husvagn till Campingen i Bengtsfors. Trodde inte jag skulle sakna det, sovaldi sale men jag saknar just det där med att bara åka iväg, tar ju bara någon timma så är man där. Vad jag inte saknar är de där tankarna om att vi måste åka dit nu har den stått där och bara väntat på oss. Nu står den i och för sig hemma hos min mamma i hennes trädgård. Där står den och väntar på att vi ska få ett ryck och koppa på den.
Det som varit bra med att inte vara säsong-are är att trädgården har fått den omskötsel som den bör ha inte mera men i alla fall den har blivit omhändertagen och i ordning gjord, så mycket som jag känner att jag vill lägga ner. Kanske inte så mycket som mina grannar sköter om sina men definitivt mera än den brukar.
Men nu längtar jag till semester, längtar så det gör ont i kroppen. Efter ledighet som är längre och utan massa måsten.
Ha en fin sommardag. Lev idag just nu igår är historia och i morgon är det i morgon, den dagen ska levas då så idag lever vi idag…..
-
Malou har tagit studenten, Malou har tagit studenten Fy fan va hon är bra bara bäst!!!
igår va det en viktig dag, mind physician mest för dottern men inte långt ifrån hennes mest som den va viktig för mig. Alla år av vanmaktskänslor när vi har försökt förklara för skolan, treat att alla lär sig inte lika. Alla tröstlösa stunder när vi återigen har insett att nej inte heller denna gång förstod dom. Igår gav sig alla dessa tankar bort. Allt slit som varit har varit nödvändigt och igår gav det resultat. Min lilla skrutta som igår tog ännu ett steg ut i vuxen livet gjorde en milstolpe och ett av slut. En början på något nytt inte känt ligger framför henne. Jag tror att jag som mamma till min lilla dotter faktiskt kände mera glädje än andra mammor.
Varför jo, för i vår familj har vi ADHD, jag har ADHD, och självklart blir det då så att den tar en sväng om i min dotter. Jag orkade aldrig fullt ut med skolan, där betalade sig betygen i sträck på längden och tvären. Sedan har jag ju givetvis pluggat in det i efterhand men just det slipper dottern göra.
För hon gjorde det. Hon orkade med, hon gav allt och lite till för att ta steget ut med glans. Hon fick till och med ett stipendium för sin förmåga att inte ge upp, ge allt. Till och med här nu när jag sitter och skriver det känner jag hur tårarna liksom vill trilla fram och visa sig. Inte i sorg utan stunden är mera vördnadsfull,helig och stor. Hon gjorde det verkligen.
Min underbara lilla duktiga fantastiska dotter hon gav järnet hon bangade inte för något utan tog tag i och gjorde det. Ändå har det under många stunder under dessa tre år bott rädslor och funderingar i mig som : herre gud kommer hon orka, men snälla någon gör så hon håller ihop. Gör så hon inte ger upp. Igår firade vi med pompa och ståt. Redan halv sju var jag uppe och gjorde tårtor, la den sista handen på det jag kunde förbereda. Skickade iväg äldsta sonen och hans flickvän för att köpa det sista som jag inte hade fått med från affären.
Vill passa på här i inlägget och tacka alla som kom till skolan för att hänga alla dessa blomsterkvastar och allt va det va för att visa och dela dotterns glädje, vill även passa på att tacka för att ni även kom hem till oss och firade henne. Tror att det är minnen hon kommer ha hela livet. Ni som var här kommer vara en del i dessa minnen hos henne.
En trött och lite frusen Mallon var det som öppnar presenterna.
Det här sista kortet är nog det finaste jag läst som skolan har skrivit om min dotter. Hon gjorde det verkligen, vet ni vad Jag vet jag har världens bästa Malou, jo så är det hon är verkligen världens bästa Mallon. Det här är en seger Malou, bara så du vet…..
En ny tid är nu här, nya kliv rätt ut i livet, ta för dig min älskade dotter världen är din. Låt ingen trampa på dig stå på dig för annars står andra på dig. Gör allt du tänker och funderar på, ångra inget inte ens misstagen, det är dom du lär dig av även om de kostar. Önskar dig all framgång lycka och kärlek.
Tack för att jag får vara din mamma.
-
En vän till en vän och vänner litar på vänner……
jo det var just det, vilken morgon, jo då min lilla kaffe maskin valde idag att strejka. Men en kopp fick jag. Den där lilla maskinen som jag egentligen känt ganska länge att nu kommer lampan lysa rött. När lampan lyser rött är det dags för rengöring efter konstens alla regler. Idag kapitulerade han och nästan skrek ut sin ångest över hur han behövde rengöras. Tur så gav han mig i alla fall en kopp kaffe innan han tjöt.
Jag har en vän, fast egentligen har jag många vänner. Men en vän som jag har är sjuk. Vännen har alkoholproblem. Nu vet jag inte egentligen när själva sjukdomen klev in i min väns kropp. Men jag ser hur själva sjukdomen gör sitt. Hur sjukdomen äter upp inifrån.
Jag har försökt vara en vän, så som jag tänker att jag själv skulle vilja ha en vän, om sjukdomen gav sig på mig så att jag till sist kapitulerade och gav mitt liv till detta gift. Jag tänker att stigen med missbruk är en stig som är full med hålor, vägval, gropar och en himla massa sörja. Då hade jag också velat ha en vän som höll mig i handen, om jag valde den där lite mera okända vägen då jag försökte hålla mig nykter. Jag är alltså en vän, till en vän och vänner litar på vänner som herr Gessle en gång sjöng. Men jag börjar inse att jag är en ganska så dålig vän, för just det där med missbruk, oavsett om det är droger eller alkohol så ska man vara vän, när vännen går på den där mera Okända vägen.
Vara en vän när den som brukar, vågar vara kvar i nykterheten, det är då vi ska hålla i handen. Det är då vi ska visa att deras kraft håller. Jag har varit ute bland alla internet sidor som finns, för att på något sätt vara en bättre vän, Jag har varit på möten där vi tillsammans träffat andra som haft liknade svårigheter. Jag har läst att jag som vän ska vara en vän när vägen är fri från de giftiga substituten. Det är här jag failar, det är här jag är en dålig vän. För de gånger som jag bör säga nej, vi får prata när du är nykter då är jag ändå där. Fast jag vet att jag inte ska. Så har jag inte hjärta att säga nej, du, ring när du är nykter.
Min vän är så förtvivlat ledsen vid sådana tillfällen, så ledsen och känner sig så totalt misslyckad över att ramlat dit igen. Ändå så tror jag att min vän vet om att det där med att ramla dit igen, är ganska vanligt i detta sjukdomstillstånd. Jag önskar så att jag kunde vara den som tog alla de där besluten, som ska tas innan det första glaset vin igen väljs. Nu är jag inte det, jag kan inte ens vara en vän som säger nej du ring när du är nykter, utan istället sitter jag där, pratar gråter med min vän när gropen är där. När min vän är i gropen. Jag pratar, erbjuder mig följa med till gruppen där det finns flera vänner som hittat knepen att ta sig ur sin grop.
Igår var det en sådan dag, och idag har ångesten gripit tag i mig, känns nästan som hjärtat har kramats till så att det håller på att ge upp. Tankarna i mig hoppar fram och tillbaka. Bara för att jag igår fick besök och inte kunde prata just då. Lovade ringa tillbaka men då hade nog vännen somnat. Idag känner jag skuld, över att jag sa att jag måste sluta nu jag ringer dig om en stund. Går här och tänker arma människa hoppas ångesten, och alla dåliga känslor inte kommer över min vän.
Jag har en vän till en vän och vänner litar på vänner, jo då tyvärr så misslyckades jag totalt igår med att vara en vän till en vän. För jag var där i gropen även om jag var nykter och sober så sa jag inte Ring när du är nykter, utan jag sa igen. Men det här fixar vi, du är värd så mycket annat vi går dit igen till den där gruppen. Du fixar det, det här är bara ett snesteg, vi gör om och gör rätt igen. Vi provar en gång till att…..
Vänner litar på vänner just nu känner jag mig inte som en vän. Frågar mig själv varför gör jag så här, jag vet ju bättre. Jag vet ju egentligen hur man ska göra som en vän. Men vän just det va jag inte igår. Vänner litar på vänner……. jo det var just snyggt. Jag har en del att träna på ser jag, vän till en vän…. Nej jag tänker jag får vara den vän jag är för jag kan inget annat ju….. så jag är en vän till en vän…..
Ha en fin dag, lev just nu just ni idag, det är i nuet vi påverkar framtiden. Lever vi just nu så är valen mindre svåra att göra för nu är alltid nytt och friskt hela tiden är ett nytt nu. Då är problemen alltid där borta……. Det första glaset är alltid enkelt, de är alla de där andra glasen som ställer till det. När det första är enkelt så hoppa över det, för att hantera alla de där andra glasen gör det så svårt.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.