Malix.se

mars 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Författare: Carina Ikonen Nilsson

  • Dagen D, ännu några timmar kvar 🙂

    Idag är det dagen idag, sale tänker jag börjar den med ett inlägg sedan ska jag ner till källaren och jobba på mitt träningsverk.efter det blir det välja kläder. Lite av det som är svårast för mig.  Det där med att välja kläder. Väskan är redan packad och resan ner till GBG är ordnad för maken kör.  Han och sonen tar och gör stan medan jag håller låda:)

    Hm varje gång det är sådana här dagar poppar tankarna upp.  Varför utsätter jag mig för det här? varför säger jag ja?  Nu börjar känslorna komma på utsidan och är fjärilar i magen. Samtidigt vet jag att när jag väl står där och alla är samlade så funkar det.  då går timmarna fort.  Hallå GBG idag ska jag få andas Havet, hospital idag ska jag få uppleva lite av din puls.

    Ha en fin dag, ta hand om er.

    Lev nu just nu är det ganska så många timmar innan jag är just i stunden i uppdraget.

  • En hel dag med spännande upplevelser.

    börjar med Ågrenska tankar, case jobb förändingar, drug dotterns lägenhet och till sist självklart Angel Power :). Bättre än så blir det liksom inte när man har en helbra dag.

    I morgon bär det av till Göteborg. Närmare bestämt ner till Ågrenska och till kunskapens marker.  Utsikten på Ågrenska är vidunderlig otroligt vacker vilket tid på året du än kommer dit.  Jag ska prata om Adhd,skola. Nu var det längesedan jag var ute och pratade inför människor och inte utan att det känns i magen.  Har lagt sista handen på arbetet i dag, på eftermiddagen och nu är det bara packa ihop det som ska packas ihop.

    Dottern har varit här hemma idag en stund hjälpte mig fixa till håret lite grann.  När vi var klara så körde vi henne hem. Hon  har nämligen flyttat till grannbyn en mil bort. Idag var det första gången vi fick komma och titta. Lilla pluttan har blivit stor har till och med skaffat vuxenpoäng i formen av ICA kort och IKEA kort. Tror hon blir mer och mer lik sin mamma.  Jag som aldrig har en krona i plånboken men har svårt att stänga den ändå efter som den är så full av alla kort som jag lyckas samla på mig.

    Idag hade vi möte på jobbet, ett spännande möte och tänka sig att jag tror att lite av framtidstron och en smygande känsla av just den där känslan som fann innan, har börjat komma tillbaka.  Den där känslan och förhoppningen om att jag verkligen har världens bästa jobb.  Det är ny tänk i organisationen, det doftar Vår på något sätt. Det doftar förändring där det vår verksamhet mera kommer att formas till det boende som jag verkligen vill jobba i.  Schemat jag gjort möttes med hoppfullhet tror jag och nu äntligen ska det nog komma att bli kollegiala arbeten.  Ensamarbetet kommer att vara minimalt och jag kommer äntligen att arbeta med kolleger.

    Nyhetstänk, och förändringar det är min motor, jag ser alltid ovanför hustaken när jag ser nytt och förändringar, är oftast inte rädd för dom. Så nu surfar jag på vågen på något sätt.

    Och till sist idag fick jag även det lilla fina paketet som jag skickat efter från Angel Power, men så mycket orientalisk doft så jag bara sitter här och myser spännande dofter från Indien.


    Lev nu just nu så gör vi framtiden. Men detta genom att vara i dagen just nu.

  • Ibland tar det lite tid innan tanken ramlar fram.

    med huvudet fullt att tröttheter.  I slutet av november kanske i början av December så hade vi möte på jobbet. Där jag tog på mig uppdrag om att göra om vårt schema. Det schema vi går på idag är ett av mina verk.  Och verk med Ä om du frågar mig. Det är inte alltid jag tänker fullt ut.  Eller så gör jag det ordentligt.  Tänker fullt ut men, glömmer av att jag inte orkar. Glömmer av att jag blir så trött att jag knappt orkar andas.

    Jag gillar att jobba när jag jobbar, prostate och jag gillar att vara ledig när jag är ledig. Så schemat vi har idag, då jobbar man när man jobbar. De där helgpassen är riktiga hästpass.  Så hade vi när jag jobbade på Behandlingshem också, hästpass på helgen. Men där jobbade man aldrig ensam, där var man aldrig utlämnad till sig själv hela tiden.

    Så är det på mitt jobb idag.  Idag jobbar vi alltid ensamma, idag är vi alltid utlämnade till oss själva. Alla beslut tar vi efter eget huvud, är det helg så finns det liksom inte någon man kan ringa och fråga om råd.

    När jag är ledig, är jag ledig och vill inte ha jobbtankar i huvudet, så det försöker jag låta bli att ha. Men ensam arbete är ensamarbete, stänga av jobbet är inte alltid enkelt.

    Åter till huvudtanken jag hade med att göra detta inlägg, jag pratar schema.  Under en månadstid så har jag gått och värkt på det här med schema, haft svårt att få till det och inte lyckats, till och med pratat med min större chef om att jag inte får till det att jag inte fixar det och att jag inte har förmågan.

    Men se där nu brann det till i huvudet på mig, i helgen när jag jobbade.  Tror det har gått och värkt klart, mognat i tankarna hos mig, för igår när jag hade lite tid över på jobbet, så tänkte jag att jag ger det ett sista försök.   Det resulterade i att jag varje liten ledig stund suttit och pulat med det här schemat, kom i säng för sent och vaknade med schematankar i huvudet vilket ledde till att jag gick upp tidigt och gjorde mera.

    Detta försök resulterade i ett ganska så tydligt och bra schema.  Om du frågar mig :). Ett schema där det endast är lite ensamarbete, och ett schema där det ser ut som om det skulle kunna bli kvaliteter  och fungera som skulle kunna ge till och med en känsla om att göra ett bra jobb och hinna med. Fast nu är ju jag tids optimisten själv och har inte den blekaste aning om hur tiden känns och sånt så det får framtiden utvisa vi får se vad kollegerna tycker och sånt.

    Jag har inte ännu visat det för kollegerna och tyvärr har jag tagit semester imorgon när det är möte.

     

     

     

     

  • Att hitta tillbaka till sitt värde

    att sätta värdet på sig själv är inte alltid det lättaste. Ibland är det till och med riktigt svårt.  Jo då, find jag har själv vandrat på just sådana där hitta tillbaka till det värdefulla, cialis i att ha sitt egna värde på rätt plats. Allt som ofta ramlar jag ner i vem är du tankar.  Som till exempel nu när jag jobbat med min föreläsning som jag ska ha nästa vecka har tankarna funnits i stunden. Tankar som vem är du Carina? Vem är du som tror du har något att säga?  Nu har jag försökt prata med mig själv om att det är dumt att tänka så och att jag visst har något att säga. Att det faktiskt när jag varit ute och pratat faktiskt har fått människor att bli berörda och vissa saker har de tagit med sig på vägen.

    Idag när jag la den sista strykningen på min kommande föreläsning kände jag men det är klart att det kommer att funka. Det jag säger är värdefullt och det får människor att ta med sig tankar och ord i sin vardag, clinic skulle det vara så att de inte tycker att det jag säger är rätt eller bra så vet de ju i alla fall hur de inte ska göra.

    Någon i min vänkrets har mått lite dåligt ett tag och vi har pratat lite om det över telefonen, det har varit en känslomässig upp och ner vis för min vän. Men idag när jag pratade med min vän, hör jag min vän säga. Nej, nu är jag trött på att jag låter människor behandla mig som en soptunna. Nu är det dax att jag tar tillbaka min värdefullhet.  Och tänka sig när jag hörde det så kände jag: Yes! nu djäklars är det banan som gäller igen.  Nu är vägen fram inte så kurvig längre, nu kommer självkänslan tillbaka och nu väljer min vän att inte ta mera Skräp som andra så gärna sprider omkring sig.  Just sådana stunder gör mig glad och gör min dag 🙂  Härligt när det blir mera medvind och flyt så att säga ..

    lev idag just nu så är det enkelt att hitta till känslor och värde.

  • ADHD och flickor forskning

    ADHD flickor

    Det är Svenny Kopp som pratar  forskning ADHD och flickor. Något av det viktigaste hon säger i filmen är att vi måste lyssna på den egna upplevelsen, patient och att föräldrarna har alltid rätt. Har själv erfarenheten att inte få rätt när vi gjorde utredningen för första gången på ett av barnen.  Då var det jag som fick diagnosen dålig mamma, purchase som ställde för stora krav.  Men när vi sedan kom till de mera utbildade breddgraderna blev det både dyslexi och ADHD.  Som tur var hade vi kvar vår spännande doktor som hade de buskiga ögonbrynen. Vår Dampdoktor som innan var den som gjorde att vi började trampa upp nya vägar. Vägar till läkning.

    När jag var liten så funderade jag själv ganska så mycket på varför ingen förstod. Varför det va så svårt att göra det som fröken sa till mig. Varför jag inte fick in alla ord som skulle stavas rätt.

    Svenny pratar även om att sluta vara så dramatisk, help här handlade det om  pojkar och flickor att pojkar slänger ut bänken medan flickan däremot blir inåtvänd, har trasiga kamratrelationer, även att det bor depression inom henne.

    Tänka sig att för några år sedan träffade jag denna fantastiska kvinna, gav henne boken jag skrivit.  Sedan när hon läst titeln på boken log hon med hela ansiktet och med värme i ögon och röst sa hon:  Du kunde inte ha en bättre titel.  Just det ögonblicket minns jag som det var igår. Av just det ögonblicket blir det värme i magen på mig. Och tänka sig jag har även hört och sett att hon har pratat om min bok när hon är ute och pratar om ADHD.

    Lev idag just nu. Historian är redan gjord och idag just nu påverkar vi framtiden.  Nästa vecka är jag på Ågrenska och pratar igen 🙂

  • ADHD film

    att organisera i vardagen

    intressant film om diagnoser och vardagshjälp fångade mitt intresse idag

  • I brist på värmeljus så funkar det med apelsinoch lite solrosolja

    image

  • Ett assistansbolag fick kalla kårar när hon frågade mig.

    Igår ringde telefonen, tadalafil en tjej presenterade sig och frågade om jag visste något om funktionsnedsättning. Vidare frågade hon om jag visste hur man sökte kontaktman, prostate eller kortis boende.  Om jag visste att jag hade rätt till privata alternativ.  Jag förklarade för henne att jo det visste jag allt. Även att vi hade ganska så dålig erfarenhet av just kortis och privat.  Nu var det inte det privata alternativ som vi redan provat som ringde, troche utan ett helt nytt bolag för mig.  Assistans något som jag inte minns  hette det.  Men telefonsamtalet säger mig att jag har rätt till min uppfattning om de privata alternativ som finns. För när jag hade förklarat att vi faktiskt provat kortis, att det var ett privat alternativ. Så hörde jag i telefonen: Hopp, hejdå. Sedan va det tyst. Samtalet bröts.  Lite komiskt att någon ringer mig och försöker sälja in deras bolag och vill hjälpa till att söka insatser, men sedan när jag förklarar svårigheterna i sambandet bara hör Hopp, hejdå.

    Tror tjejen insåg att här var  det inga pengar att tjäna, att arbetet om de skulle ha oss som kunder skulle bli kostsamt och ansträngande.  Hopp, hejdå. Ett konstigt svar tänker jag.  Borde ju istället vara:  Okej men då är vi precis det företag som kan hjälpa till med problemen ni har. Vi har utbildade människor som vet och kan sitt jobb, vi är det bästa på marknaden, när vi pratar svårigheter.

    Istället fick jag då höra Hopp,hejdå.  Det säger mig att när det handlar om privata alternativ så handlar det om pengar, för minsta möjliga insatts. Synd att det är så. Men hopp,hejdå företag ska man nog akta sig för.

    Nu hoppas jag att hon surfar runt lite den där försäljaren och råkar hitta just det här inlägget så kanske hon lär sig ett och annat.  Om att hopp hejdå är dumt det säljer man inga kameler på.

    BOK-0011-e1326972514227-191x300

    Boken jag har skrivit är på upphällningen igen, finns bara några ex kvar.

  • Bara jag kan bestämma vart jag ska

    image

  • Att förlora hoppet

    artikeln är  några dagar gammal, sovaldi men bara fyra dagar.  När jag läste den så kom jag att tänka på hur det var när jag gick i skolan.  Hur vi var några stycken som inte passade in.

    Sedan hittade åren då min son gick i låg och mellanstadiet fram, alla de där gånger som jag fick ta hand om en pojke som grät. Alla de gånger när jag som mamma ringde till skolan i ren frustration.  Alla de gånger när jag försökte få lärarna att förstå. Särskilt minns jag den gången jag gick till skolan och visade upp ett stort rött märke med rivsår i som min son hade på ryggen.

    Det var den gången då jag tappade bort allt hopp,  all tro på att läraren skulle klara av att hantera situationen och hjälpa min son.  Då när allt hopp liksom försvann, av lärarens klumpiga kommentarer.  Då när läraren förklarade att han minsann hade tagit tag i konflikten. Han hade sagt till min son och försökt få honom att fatta, att han inte skulle vara där som de där pojkarna var. Det var då av dom orden mitt hopp och min tro på att läraren var en vuxen ansvarstagande vuxen försvann.

    Han ville och hade alltså ambitionen att lära min son att hålla sig undan, genom att bli osynlig och vara rädd för de dumma pojkarna. Istället för att lära de dumma pojkarna att vara rädd om min son.

    Av en sådan situation vad lär sig barnen då?  Vad lärde man min son?

    Så som jag ser det så lärde man min son att vara rädd, acceptera att det är okej att vissa människor har faktiskt rätten att slå dig om du är där, där de slående människorna är.  Man ifrån tog honom rätten, att inte bli slagen.

    Mobbning finns, och jag beundrar Clas  Jenninger i hans arbete mot mobbning. Han gör ett fantastiskt jobb, han fortsätter kampen att det är varje unges rätt att känna trygghet i skolan.