Malix.se

Igår var jag på en föreläsning, malady Bohuslänsmuseum, Attention, hade ordnat.
ADHD i vardagen med
Anna Kettner o ”Leneh”
Jag tycker det är konstigt, att de kvinnor jag träffar som har ADHD, oftast känner sig ensamma och tror att de kommer från en annan planet. Jag trodde ju själv det innan jag visste. Sen när man träffas hör andra berätta så har man oftast olika men ändå liknade känslor. Igår när kvinnorna stod och berättade om Sina erfarenheter så var det som de pratade om mig ut ifrån min bok. Allt var nu inte lika men många känslor och upplevelser egenskaper och o-egenskaper liknade. Det var en trevlig kväll intressant och givande. Leneh pratade om att göra sin grej, hur stort det är att faktiskt bli klar och verkligen göra klart sitt projekt, jag vet om den känslan. Likadant var det när min bok blev klar, samtidigt som jag inte kanske ännu fattat riktigt vad det är jag gjort. För jag har ju bara gjort sånt som jag tycker är kul. Skriva, skriva blad ut och blad in. Fast det är klart, 45 år och 1 bok. många projekt som aldrig blivit klara innan. Många o-producerade kollegieblock disketter och annat som bara ligger kvar i skrivbordslådan. Vissa är till och med slängda.
Jag är glad att jag orkade ta mig till Uddevalla och lyssna på föreläsningen, jag är glad att jag hittade kragen och verkligen kom iväg. Just sådana tillställningar ger mig kraft. Även om den kraften just nu känns långt borta, kvällen blev ju sen jag som e morgonmänniska sover ju tidigt på kvällarna.

Barnen och maken var på Frölunda igår, de vann i förlängningen. Min son var överlycklig för han hade även lyckats fånga en av tröjorna som de brukar kasta upp till publiken.

Jag föredrar att kalla mig impulsiv

Av Carina Ikonen Nilsson

den 17 mars 2010

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Rivstart på tv, purchase maken sitter och väntar på nån hockey spelare som ska gästa dom. Igår målade jag min stora vita duk är nu full med färg, mina nya penslar är underbara att måla med. Har till och med redan tvättat de jag använde igår.

I går fick jag ett brev av någon som läst min bok. Vilken värme jag kände när jag läste, hon är en av dem som jag skrev boken till. Så många vackra ord samtidigt gjorde mig glad, varm. Hennes brev ligger nu på sidan där min bok finns. Så mycket fin reklam har jag inte fått innan.

Det är lite spännande att få ta del av människor som läst boken, för det stillar min nyfikenhet. Den blir mera verklig då.

Shopping

Av Carina Ikonen Nilsson

den 16 mars 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Idag har jag shoppat, for sale shoppat nya penslar, medical lite olika medium och en stor jätte stor tavelduk. För första gången var jag nu i affären som jag hört talas om i många år den ligger i Bäckefors. Det var massor att botanisera i, find dessutom billigt.

Ångest! Ångest, hjälp vad ska jag måla, tror att det första pensel-draget är det svåraste. Jag har en bild i huvudet, den vill jag få ut på duken, sen kom min son och gav mig nya tankar. Nu ska jag fixa ordning paletten och sätt lite färg på duken.

Här ska målas……………

Mitt sätt att koppla av.

Våren kan det vara våren?

Av Carina Ikonen Nilsson

den 16 mars 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Även idag kommer våren att kämpa bort vintern. Visst är det härligt! Jag vill både sjunga och dansa runt i våren.

Men har inte riktigt ork just nu. I går satt jag en stund ute på altanen och lapade sol, mind strålarna värmde och mjukade upp mina sinnen. Det luktar vår ut, look det går till och med att höra våren. Fåglarna sjunger, decease droppande snö håller tackten till fåglarnas kvitter. Om bara någon månad kan vi åter igen bada i sjöar och hav. Sommar, snart är den här igen, de ljumna kvällarna, soliga dagarna. Livet blir så mycket enklare, inte en massa kläder, inte behöver man vara rädd för att halka heller.

Lathetsdrag är i mig smutsiga penslar, och papperspaletter………

Av Carina Ikonen Nilsson

den 15 mars 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Sömnen är viktig! Jo, no rx det har jag fått erfara en tid nu. Detta genom att inte sova så mycket. Jag somnar lätt, troche därefter vaknar jag igen. Vaknar och har tankar på det jag gjort på kvällen. Igår målade jag hela kvällen. I natt när jag vaknade, drug målade jag i tanken. Tänkte då att jag går upp och målar lite, men låg kvar i sängen. Idag, nu på morgonen gjorde jag rent mina penslar. Tyvärr så försvann bilden av tanketavlan i samband med rengöringen. Minns inte det jag skulle måla. Tänker ändå sätta mig en stund vid mitt stafli, nu när jag äntligen rengjort de penslar som jag gillar att måla med. Färgerna på paletten skall bytas ut, här är jag lat. Använder mig av papper som palett. Detta för att slippa göra rent.
Även idag är det en vacker dag, även idag är det sol ute. Så idag ska jag ut och stjäla lite sol när den värmt upp min altan.
Lev idag just nu, nu ska jag måla….
Även idag skrev jag lite i puffen, den puffen var inte så snäll………

Min ADHD behöver lugnas med målerier

Av Carina Ikonen Nilsson

den 14 mars 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

I dag provade jag på fasters rollen igen, stomach check blir helt betagen av det lilla underverket. Tänka att vi är så små, så sköra och sådana underverk. De lilla underverket sov i min famn, tänka sig inte ens en månad gammal är min brorson.

Nu i kväll har jag mest suttit och målat starka grälla färger, mest gult och orange färgade penseldrag bor på min nya duk. Målningen ger mig lugn, tar mig till platser i mig själv där jag slipper stressen och tankarna i raketfart.

När jag målar har jag inte en enda tanke i något annat än penseldragen, snacka om terapi. Eller är det en verklighetsflykt? Just nu struntar jag i vilket som för det ger mig lugn och ro, harmoni inom mig.

En söndagsmålar kväll har förflutit i gula vackra nyanser.

Glömde nästan fick till och med energi i morse till en liten rostig skrivpuffar utmaning det var länge sen sist.

Morgonens tankar ska jag göra något åt men inte idag

Av Carina Ikonen Nilsson

den 14 mars 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Livet efter melodifestival, story Livet fanns innan med. Jag tycker det har blivit för mycket! Melodifestival hade varit mera festligt om den sändes som den gjorde förr. En gång om året, doctor och sedan den stora tävlingen i maj. Nu ska jag inte säga att jag slaviskt suttit vid tvn varje vecka, sickness nej inte ens igår.

Jag jobbade igår för första gången på ganska länge, inte ett helt pass det hade jag inte orkat. Efter en timma där var det som jag inte varit borta från det. När jag gick hem var det som vanligt. 1000 tankar, känslan av ha 1000 saker kvar och förbereda. Kontroll! kontroll hela min kropp skrek just efter kontroll.

Nu har jag sovit, distans mellan klockan 20.00 och nu gör att kroppen inte skriker längre. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att en trevligare känsla ska flytta in då jag slutar jobbet, Här behöver jag hjälp, men jag vet inte vad för hjälp som behövs.

Tankarna blir så konstiga, när jag var yngre jobbade jag dygnet runt nästan. Nätterna gick åt till att skriva listor på det som skulle göras dagen efter. Trötthet och orkeslöshet fanns inte. Idag ett halvt pass och jag känner att jag har oroskänslor och känner mig jagad.

Men ge upp nej tänker inte göra det, tänker även skapa nya mönster. Genom att inte göra annat, inte hitta på annat utan stanna upp se vad som ställer till. Inte fly in i något nytt spännande för att slippa lära mig vad som är fel. Här ska felet, rättas till av mig. Men med hjälp av andra.

Dags att kavla upp ärmarna……

av mig, fast det känns som om de ärmarna just nu inte finns.

Ärmarna får vara hjälpen utanför, den hjälpen som andra människor kan ge mig. Jag måste bara lära mig att be om rätt hjälp.

Kartläggning, jops, vet bara inte vilken karta, kragen som jag ska ta mig i är inte här tror inte att den någonsin varit här hos mig. Skärpet räcker just nu inte runt, tror jag behöver skala av något som gör att skärpet klarar av att skärpa mig…..

EN SAK I TAGET……

Av Carina Ikonen Nilsson

den 13 mars 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Solen visar sig min altan är en våraltan med vinterminnen. Men jag ska inte ha tillgång till altanen idag. Idag ska jag ha tillgång till arbete igen. Även om det finns oro, sale ångest, ampoule och snabba tankar i att jag ska det så ska jag försöka ta en sak i taget. En sak i taget, ta mig tid att skriva en lista på vad som är nummer ett, vad som bör hinnas med vad som kan väntas med. Nummer 1 är att skaffa överblick misstänker jag. För att minska oros tankarna nu innan så har jag kollat tv, målat lite på en tavla, och nu sitter jag och skriver här och skriver. Jag vet att det kommer att gå bra, jag är bra på mitt jobb, ändå är jag orolig, det är orken som ger mig oro, mina eksem var helt borta för två veckor sen idag ser jag ut som en krigsmålad indian i pannan och ansiktet lite varje dag har jag känt dem komma tillbaka, idag blixtrar dom, svider, kliar och påminner mig att de finns. Psykiskt mmm psykiskt, måste bara inse att de påminner mig om att ta en sak i taget. Inte göra allt samtidigt. Det börjar ju riktigt bra, vaknar tidigt kokar kaffe, fixar macka, och frukost till katten. Tv, macka och kaffe, sätter mig vid staflit, startar datorn, målar lite skriver lite, kollar klockan, målar lite till kom just på att ojdå sitter fortfarande i morgonrock har inte haft en tanke på vad jag ska ha med mig att äta på jobbet. Ännu har jag en timma på mig, En sak i taget var det. Solen lyser, jag får nöja mig med det. Det måste ju vara att ta en sak i taget.

Lev nu just nu. Ska jag se om det finns kläder att ta på till jobbet.

Att rekomendera

Av Carina Ikonen Nilsson

den 12 mars 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

I går var jag i Göteborg, view för lite KBT som hjälper mig framåt, det ger mig massor av tankar om sundheter och friskheter.

Där efter gjorde jag som vanligtvis Göteborgare gör, jag tog vagnen till järntorget. Där nästa stopp var. Redan innan när jag satt här hemma, hade jag klurat ut att 60 bussen var den bussen jag skulle ta.

Den kändes mest trygg, den hade jag ju redan förra veckan, åkt lite grann runt i Göteborg. För mig som nu varit borta från Göteborg i så många år, 10 nästan 11, är jag en främling i min stad, inte ens numren på vagnarna är de samma idag, som då när jag flyttade, då för nästan 11 årsen, var det hundra kort något som jag just då jag flyttade hade lärt och vant mig vid. Dessa kort var ju lite krångel med då, jag gillade kupongerna som var innan.

Idag om jag ska åka runt är det sms, en ny sak som jag lärde mig av min syster förra veckan.

Ser att tanken inte är där den ska vara, hade egentligen tänkt skriva om andra saker, men det får jag ta senare i inlägget. Bussen 60 var ju tanken här hemma, hos KBT kvinnan fick jag tipset om att 1 också gick till Järntorget. Spårvagnar, eller buss, tyvärr kan jag inte där välja båda så som jag skulle kunna göra om det handlade om tidningar. Att Välja för mig är lite svårt, och att göra det som jag inte tänkt är lite svårare, men varför ska jag välja det som är enkelt?

Det gör inte att jag utvecklas, jag valde vagnen, genast började tankar om att: Nu gör jag något som inte bestämde innan, kanske har valet gjort att något blir fel, ångestpåslag, tänk om det händer något, blev hastighetstankar som jag var tvungen att stoppa och tänka ( vilka bevistankar har jag för att tänka så, sluta nu att befinna tanken i OCD tankar,) Spelar väll ingen roll om jag tar vagnen istället för bussen, det är inget magiskt med det.

I alla fall kom jag fram dit jag skulle, till och med i tid där min tid inte handlade om att vänta tid, utan ganska snabbt kom jag i kontakt med mina arbetskamrater och vi gick i väg till restaurangen som jag ätit på förra veckan. där träffade jag ett bekant ansikte från kursen förra veckan. Eftermiddagen befann vi oss sedan i folkets hus, en trappa upp och lyssnade på en intressant kille som visade på kunskaper i massvis.

Barn och ungdomar med starka reaktioner och utbrott

Så många tankar och så många klokheter var längesen jag fick samtidigt, vissa saker berörde mig vissa besannades vissa visade mig att jag är där jag är, Så mycket klokheter lyckades bo just i det rummet i går. Jag är tacksam över att jag fick möjligheten att vara där på samma ställe, och ta del av alla dessa klokheter.

hur tänker man så att det inte korsar till väggkaos

Av Carina Ikonen Nilsson

den 11 mars 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

buss till GBG 152 kronor, illness om jag åker bilen blir det samma konstnad. Borde inte bussen bli mycket billigare? Varför ska jag annars ta bussen? Tänk va många som åker bussen, * 152 kr. Skulle vi vara fyra i bilen så är ju samåkningen mycket billigare. En full buss A 152= massor av pengar. Lite avgaser, en bil med fyra i blir många bilar som åker ( blir många bilar med avgaser) emot ! buss. men de fyra i bilen kommer billigare undan.