Q gruppen. I måndags efter jobbet så tog jag en tripp ner till GBG. Närmare bestämt till Kruthusgatan, decease 6 våningen till familjestödsenheten. Det var så att Kvinnor med eller utan Diagnoserna ADHD, here Asperger träffades.
Jag har haft förmånen om att veta om dessa träffar i flera år nu. I dessa sammanhang hämtar jag kraft. Jag får förmånen att sitta och lyssna på andras erfarenheter av sina till och otill. Tips om hur andra har gjort och ibland har även jag en del att komma med.
Denna gången hade jag med en tjej som inte visste vad det var för grupp. Hon har fått utlåtande om att hon har ADD. Men många som hon träffat henne har säkerligen i all välmening försäkrat henne om att hon minsann inte har ADHD. Hon är ju så lugn, sitter ju still och lyssnar. Myndigheters människor som hon träffat på försäkringskassan mm. Har lämnat påståenden till henne som gjort att hon började misstänka att hon blivit botad. 
På familjestödsenheten innan mötet fick hon läsa igenom fyra fem papper om information om ADHD. Hon skulle sätta kryss på det som hon kände igen sig i.
När hon läst igenom, visade det sig vara kryss på ganska många ställen.
Vad är det jag vill få ut med orden idag?
Jo, Jag tycker det är dumt av myndigheter att slänga ur sig kommentarer som de inte har en aning om.
Om nu tjejen är utredd av läkare och sedan efter utredningen, fått till sig av läkaren att det var Diagnosen ADHD. Jag tänker att människor som inte har den utbildning, ska sluta ifrågasätta om man har eller inte har.
Alla ifrågasättande för just denna tjej, har gjort henne sårbar, hon börjat misströsta på att få hjälp. Känt sig dum, inte vågat be om hjälp, för hon har börjat tro på alla dom där dumma kommentarerna om att:
- men så är det för alla människor,
- så blir det för mig med,
- du som är så lugn kan ju inte ha sådana svårigheter.
Hur kan dom veta det?
Hur kan dessa personer som träffar tjejen någon gång ibland, någon timma hit eller dit, veta något om henne och hennes situation?
Hur kan dom utan kunskaper om NPF, vara så säkra på att hon inte har just sådana svårigheter.
Hur kan Dom veta att hennes upplevelser är precis så som det är för alla andra människor.
Hur kan dom veta att tjejens upplevelser är precis liknande som de själva har?
För mig tolkar jag just sådana påståenden som att de säger:
Men lilla vän du behöver bara ta och skärpa till dig och sluta klaga!
Nu vet jag att just symtom som är liknande mina även helt vanliga människor kan uppleva ibland. Men det är skillnad på ibland och alltid.
Den situation som kanske skapar symtom för vanliga människor är sådant som för mig är nästan alltid. Och är alltid utan medicin!
Vilket jag helt nyligen fått erfara för under en period var jag utan medicinen Concerta efter som den gett mig så många biverkningar i slutet.
Det är skillnad på att bli lite rörig i stressiga stunder ibland. Emot att ständigt nästan alltid uppleva stress och alltid vara rörig och glömsk.
Det är mera svårt att vara koncentrerad om man saknar förmågan, än om man bara i stunden är okoncentrerad.
Det är ett hinder om jag har ett sämre arbetsminne alltid än om jag i stunden bara har lösa trådar. För det är till och med så att ibland om jag ska tänka i flera led till och med har ont när jag tänker. Det är frustrerande när tankarna hoppar från tuva till tuva om de inte ska göra det.
Nej jag tycker att människor utan kunskap ska sluta upp med att diagnosbefria människor vilket då dom gör det, leder till att vi bara är allmänt lata, dumma. Enligt dessa Okunskapsdiagnosställare menar de till sist bara att:
Vi bara behöver skärpa till oss, ta oss i kragen och sluta klaga.
Jag klagar inte men i vissa situationer ber jag om hjälp!
Oftast handlar det om sådan enkel hjälp, som att de ska vilja förstå, visa acceptans, lägga sina fördomar åt sidan en stund och lyssna känna och se.
Låt mig vara som jag är, låt mig lysa i mina tillgångar.
Det är då du kommer att se min storhet, det som är vackert i mig. Det är även då du kommer vara i din storhet. Det är då jag ser det vackra i dig.
