Kategori: ADHD och neurodivergens Sida 15 av 83

Tankar om ADHD, autism, vardag, förståelse, självinsikt.

En vanlig härlig höstdag.

Egentligen började den redan igår. Det är inte vanligt att vi vaknar sent här, and när det är helg. Nej, sover vi till åtta, så har vi haft sovmorgon. Igår var det en sådan dag.

En promenad med hunden i det vackra vädret på morgonen, sen lite surfande började lördagen med. Det fina vädret gjorde att skogen och en av de sista svampdagarna blev till. Hunden var självklart med oss i skogen, han gillar att springa lös. Efter bara en timmas promenad i skogen hade vi mera en tillräckligt med svamp med oss hem. Trattisarna fanns i överflöd. Vi slutade medvetet för att vi skulle slippa rensa svamp hela dagen.

Efter god middag så kom vi på att det hade varit kul med en Kian stund. Så vi ringde Kians mamma och frågade om vi fick låna honom.  Det blev en promenad med stora coola killen till affären, där vi inhandlade tablett ask samt annat han ville ha till mys. Som avslutning på kvällen blev det självklart  filmen bilar  att somna till.

Lillkillen hade en förfärlig hosta vilket resulterade i att jag och maken sov med ett öga öppet. När man vant sig av med små barn, blir det ju lite så att man är extra vaksam. 

En härligt nyvaken kille på tre år väckte oss redan vid halv åtta i morse, då  skulle det vara frukost. Efter det en promenad med hunden. Sen gav vi oss av till vår kära husvagns affär  Fri-bo som ligger i Sollebrun. Vår husvagn har varit där i några veckor för att kollas av för en check in för vintern. Skulle hämta den redan förra veckan men då var inte orken där. 

Lillkillen satt bak i bilen och underhöll oss på bästa sätt, Just nu är det kiss och bajs det spännande området för honom.  Enligt honom kan man använda just dom orden hela tiden. Det fanns ingenstans dessa ord inte passade in. Lejon och tigrar fanns det extra gott om  på vägen som vi körde på. När vi skulle äta mat så var det endast Coca-cola han skulle behöva, men han kunde gå med på att äta lite pommes om det var så.

Det var längesedan våra barn var tre år, treåringar är intensiva och när man inte är van, blir man trött efter en dag med barn. På något konstigt  sätt hela tiden bara fokus  och ögonen på just treåringen.  Nu behövs det en lite paus.

Hur i hela friden tänker jag nu, orkar de  små barnens mamma det? Hela tiden dygnet runt varje dag, på något sätt är hon magisk har krafter utöver det vanliga, för hon har sedan lillflicka föddes, alltid klarat allt själv. Två små underbara barn, jobb och har även tagit körkort. Hon är fantastiskt stark den tjejen och en otroligt bra mamma. Tror inte det finns någon svårighet hon inte skulle klara av.

Hur orkar alla föräldrar, vi blir trötta efter ett dygn jag och maken. Tänker också hur orkade man då när barnen var små? Eller är det så att när man är förälder till vuxna barn sedan får låna små barn så är man så uppe i uppgiften att man tar ut sig. Eller är det så att det finns en mera rå sanning att åldern tar ut sin rätt?  Men hur orkar man då om man blir förälder i högre ålder blir man förälder när man är 45 hur orkar man med allt som man gör med små barn? Eller är det så att när man som vi fått förmånen att låna över ett dygn, lägger ner så mycket kraft på att barnen ska trivas att det är den kraften som tar energi.

I alla fall kan jag summera denna helg som en intensiv underbar helg. Jag känner tacksamhet över att jag har små guldkorns barn som jag får låna och vara farmor åt fast jag inte är barnens farmor. Två små barn som ger oss hela familjen så många härligt roliga minnen av. För mig är det förmåner att träffa och rå om dessa små underbarn. 13369392548161336922086471

 

En liten påminnelse från förra inlägget: För den som vill sälja sitt guld i stället för att städa bort det, gå in här så får du pengar för det istället. www.saljaguld24.com

Nej nu ska jag vila mig de timmar som är kvar av denna dag.

Lev idag just nu framtiden är i framtiden och skall levas då. Nu just nu kan vi välja att leva. I morgon vet vi inget om ännu……

Jag fick en konstig kommentar på min blogg.

En sådan där kommentar som gör att man bara måste svara.  Precis som när det står tryck inte på den här knappen. Vilket skulle resulterat i att jag utan att blinka hade tryckt både en och två gånger, cialis  för att se vad som händer.

En gång när jag och maken var ute på resa i Frankrike så åkte vi buss, vi skulle på  tur runt Paris. I bussen vid mitt säte vad det just en sådan där knapp som jag råkade trycka på samtidigt som jag högt frågade maken vad är det för en knapp.Maken hoppade till av mitt skrik för jag råkade bli rädd för det som hoppade fram av mitt knapp tryck. Nu var det inte något farligt utan bara ett litet bord från den framförvarande stolens ryggstöd.

Det har ju funnits värre saker som hänt när jag tryckt på knappar som jag kanske inte borde trycka på.

Kommentaren som var så intressant handlade om något som heter SverigeBloggar, en länk och ett utbyte och då tänkte jag först men jag är ju inte sådan, jag har ju tacka nej till reklam och sånt för jag vill få fram mitt budskap och mina tankar.

Lite har jag nu ändrat mig, som om det nu skulle vara så konstigt när det gäller mig.

Så visst skulle jag kunna lägga ut en länk  www.saljaguld24.com. Har själv aldrig använt mig av denna sajt men då det var reklam på tv fick jag mindre trevliga tankar emot mig själv för att jag för ett tag sedan gav bort  lite guld, dessutom har jag till och med kastat sånt där söndrigt ibland.

Dumt hade ju varit bättre att skicka det till www.saljaguld24.com. då hade jag fått mig en slant.

Lev idag just nu , ska jag göra för om några timmar traskar jag iväg till arbetet 🙂

DUMT NÄR MAN STÄDAR BORT SÅNT SOM MAN KUNDE HAFT NYTTA AV OCH GULD ÄR TYDLIGT DUMT ATT BARA SLÄNGA 🙁

För den som vill sälja sitt guld i stället för att städa bort det, gå in här så får du pengar för det istället.

www.saljaguld24.com

(H)järnkoll

Gå till Hjärnkolls pressrum

ADHD, skola och morgonen som ibland blir mindre bra.

Det inte o-ofta som jag råkar fastna vid texter om läxor, treat skolor. Till och med idag, order i morse läste jag en uppdatering på FB om en flicka som hade gått upp ur sängen. Gjort sig i ordning för att ge sig av till skolan. Som sedan åter intagit sängläge.

Här i vårt lilla hus, viagra var det krig idag. Kriget började egentligen med att hela vår familj sov längre än vanligt.

Pratar vi ADHD, så är just sådant katastrof.

Det blir liksom att man dampar loss rejält när det är i sista minuten, bussen har redan åkt iväg. Vi bor ju i ett litet samhälle tre mil från Uddevalla. I Uddevalla bor alla gymnasium, tre mil leder till buss varje morgon, varje morgon åker bussen halv åtta till den större staden.

Idag vaknade vi klockan halv åtta. Det blev panik. Där till en flicka som skulle ta skolfoto idag, vilket kräver mera tid för flickor i en viss ålder, att stå framför spegeln. Idag blev allt fel, redan innan jag kom upp till köket insåg jag att det var tå-trippar- tid. Tå trippar tid här är att inte göra så mycket väsen av sig. Där till erbjöd jag mig att vi snabbt kan ta bilen till staden, så att det hinns i tid. Mascaran som skulle göra ögon fina var borta, ett illvrål hördes. Sen var det byxor som var håriga och dammiga, håret var tvunget att plattas, där framför spegeln.

Ett rejält utbrott blev till, näst intill ett världskrig i dotterns rum. Jag började själv känna hur det nu började bli svårt att inte känna av den stress, som bodde i stunden. Ett utbrott till blev till, men jag svalde och tänkte att jag skulle ta det lugnt.

När kaffet jag hade vid mig vid bordet var urdrucket, blev det ett utbrott till. Då glömde jag bort att jag inte skulle haka på. När man har lite ADHD, så blir man ibland lite arg, det är riktigt dumt att skriva så, som jag just skrivit.

Därför skriver jag i stället att eftersom jag har ADHD och i min ADHD, bor det ibland ilska. Jag blev vilket jag nu i efterhand skäms för, heligt förbannad. Gick till motangrepp med min röststyrka vilket gjorde att den i ordning görande dottern blev ännu argare. Detta resulterade i att hunden vi har öppnade ytterdörren och gick ut. Han gjorde ett aktivt val att låta oss bråka utan hans medverkan. Det gjorde att jag tog min mobil med mig ut, tog hunden ut på promenad. Innan jag gick, sa jag att vi måste skynda på, annars hinner jag inte till jobbet i tid.

En rask promenad med frisk luft städade ut ilskan som hade flyttat in innan utgången. Väl hemma igen hade jag återfått det mera goda humöret. Eller i alla fall var jag åter medveten om att inte ramla in i åskmolnet dottern hade, utan återigen hade jag det mera lugna lugnet i behåll. När jag frågade om jag skulle köra henne till skolan ännu en gång. Så var dottern inte klar, nu var tårarna nära att besöka dottern som hade målat sina ögon.

Jag frågade om det inte var bättre om hon stannade hemma idag och gjorde nya försök imorgon. Dagen skulle säkerligen ändå bli än värre än den var. Men nej då, det skulle hon inte. Tiden gick och tiden blev för mycket, för att jag skulle hinna tillbaka hem, så att jag hann till jobbet. Om jag hade kört henne till sin skola, så hade jag kommit försent. Därför fick dottern ta bussen. Så att jag skulle kunna hinna till jobbet i tid.

Reflektion i eftermiddag blev. Men oj vi var där igen, men oj fast hon blivit så gammal, fast det var så länge sedan sist, som vi hade sådan där ”dampmorgon”. Så gick det på bara några sekunder att ramla dit, i det vanliga gamla otrevliga gräslighets humöret.

Fast jag var medveten om att jag skulle trippa på tå och inte gå in i, så ramlade jag in i hennes kaos och hennes dåliga humör. Det gick  på två röda sekunder, när jag i stunden glömde av tripperiet. Genast ramlade alla gamla gånger in från historien, dessa gjorde sig påminda. Visade igen alla tråkiga morgonstunder, som vi under årens lopp genomlevt. Alla dessa tjat-timmar och bråk-timmar  som fyllde vår vardag förr, innan jag sa stopp nej tack till läxor, hittade fram i minnet. Alla dessa bråk – morgonar som varit, som alltid varje gång har haft med skolan att göra.

När jag sedan satte mig här för att skriva om mina tankar, så kom jag att tänka på att jag inte är ensam. Det finns flera mammor som har liknade upplevelser, minnen och vissa kanske är mitt i dom där tråkiga händelser som ibland händer. För vissa av oss är dessa tråk-morgonar mera vanliga än hos andra. För vissa av oss, så blir det så att man som jag gjorde i dag, bara ramlar in i massa dumma händelser som sedermera leder till känslor av skam och skäms upplevelser för att man ännu en gång trillade dit.

Jag skämdes över att jag igen ramlade in i det mera impulsiva i mig, som är mindre bra impulsivitet. Att jag inte hann med att stanna upp och räkna till tio. Det var så länge sedan just en sådan där morgonbråks morgon bodde här, innan idag. Men känslorna som hittade mig efter vårt bråk, var lika otrevligt igenkännande som de varit då i historien, det kändes igen lika vidrigt otrevligt att uppleva.

Men nu så här i skrivandets stund, så har jag återigen hittat tillbaka till de förlåtande tankarna. Känner mig lite bättre i mitt humör. Känner att jag igen är på spåret som jag haft i många år. Blev medveten idag om att det är så lätt att halka in i bråken som ibland blir till i stress-stunder. Det säger mig att jag igen måste stanna upp och träna mig på tå- tripps strategierna. Det säger mig att jag inte får glömma av att jag ibland är impulsiv på ett mera tråkigt sätt. Impulsivitetens till eller o-tillgångar är ibland svårare att hantera.

Just o-till är och kommer alltid att vara en O-Till som gör ont när man kommer på att man hamnat där igen. Idag var det O-Till som gjort sig påmint, det gjorde ont. Men nått har jag säkerligen lärt mig av det med.

Jag blev i alla fall påmind om att jag måste börja räkna till tio igen, ibland.

Lev idag just nu, så blev timmen sent, känner jag, så Natt natt. Lägger in en bild från semestern i somras, blir mjukar i tanken då Stekenjokk är fjället:).

Hur olika får man vara? Magnolian Kungälvs sjukhus.

I går packade jag väskan för att ge mig ut på äventyr idag. Vägen till äventyret var till Kungälv. Närmare bestämt Magnolian som är hörsalen på Kungälvs sjukhus. Klockan 11 var den utsatta tiden som var noga att hålla.

Jag är specialist på att komma i tid,  om det är så att man ska vara på utsatt plast en timma innan man måste vara i tid. Då är jag hel-specialist för redan klockan tio var jag på den bestämda platsen.

Idag hände det även något så ofattbart som att jag på icke bestämd plats kände igen en kvinna som vart en del i att jag fick delta i lunchföreläsningen. Ofta har jag svårt för det där när ett bekant ansikte dyker upp på en plats där jag inte innan träffat människan.

Många tänker antagligen att jag är högfärdig eftersom jag så sällan hälsar när jag möter någon på ett ställe där jag inte brukar träffa denna någon.

För mig är det så att lärare som jag träffar i skolan får hålla sig till skolan för att jag ska känna igen dom.

Men idag när jag stod utanför i korridoren på sjukhuset var det ett bekant ansikte. Kvinnan träffade jag för första gången på Ågrenska när jag föreläste där en gång för några år sedan. Träffade henne även när jag var i Borås i våras och även när jag var på Sahlgrenska. Idag fick jag syn på henne och kände igen.
Det är lite stort för att vara mig.

Jag pratade på som vanligt idag men tiden var knapp så allt som skulle sägas hanns inte med.

Fast jag inte hann med allt som jag tänkt mig så känner jag mig nöjd med min insats.

De andra föreläsarna var intressanta att lyssna till och tänk att jag lärde mig massvis idag med.

Så är det ju vi lär oss alltid något nytt varje dag vissa lärdomar gör ont andra är bra behagliga och nyttiga.
Idag var det nyttigheter som var den största källan i kunskaper, känner stor tacksamhet här dagar.

Semester

  • Semester är här och nu…….
  • Gå gärna in och kolla in min Husvagnsblog
  • Malixhusvagnsblog

Trevlig Midsommar till er alla……….

Jordgubbar en av guldkanterna i livet. 

Concerta-ADHD-Inverkan Av utverkan i ihopverkan.

Tummen upp

idag tänkte jag skriva om Concerta, och hur den funkar för mig.  Jag tror att det är individuellt hur denna tablett fungerar. Jag skulle inte vilja vara utan mitt lilla krumilur-piller. Inte så att jag märker någon inverkan då jag tar tabletten, Nej så är det inte. Men Jag märker när tabletten inte är intagen. Hur ? Jo det märker jag genom att det känns som hela min omgivning dessa dagar lider av obehandlad  ADHD, och då menar jag lider. Hela världen verkar just de missade tablettdagarna Ha Hur mycket som helst av det negativa delarna i ADHD.

tablett

Just de missade dagarna verkar det som hela världen:

Pratar för högt, för mycket och är allmänt jobbiga.

Så jag äter min tablett för att världen ska bli lite snällare. Mera human, och för att slippa sova-middags-timmarna som ibland  kunde vara i fyra fem timmar.

Tabletten är ju inte som  Zoloft och sådana tabletter. Det tar ju inte flera veckor innan de verkar, utan är en depåtablett som jag tar klockan sju på morgonen. Den gör verkan inom en halvtimma, där jag blir mer och mer stabil i mitt humörsläge. Den hjälper mig att sakta ner och ger mig i alla fall lite Eftertänksamhet.  När det sedan blir kväll och tablettens verkan gått ut ur kroppen, så blir det som en surrande känsla i kroppen som om jag sover.  När jag lägger huvudet på kudden,  somnar jag bums de bra dagarna.

Första tiden jag tog mina tabletter så var det större skillnader. Idag minns jag särskilt att då jag  gick upp från  18 till 36 blev det mera ADHD liknande symtom i mig tror jag skrev om det i min bok.

“Jag föredrar att kalla mig impulsiv”.  017 i

När jag sedan gick upp till 54 blev jag mera som jag var innan, fast, utan det negativa i ADHD symtomen, (Ilska, o-eftertänksamheten och oförmågan att stanna upp). Var inte längre så påtaglig som innan. 

Nu är det inte så att jag i dag är Jätte Eftertänksam, helt utan ilska och har en  förmåga att stanna upp. Nej  så är det inte,  men Idag med tablett så blir det lite lättare att just stanna upp, att i alla fall någon gång  ibland komma på att ojdå jag tänkte inte på det, och i dag kan jag ibland stanna upp och komma på att nej det är inte värt att bli arg på.

Idag kommer jag även oftare på att JAG DUGER SOM JAG ÄR!!!

Det är här som min vinst i tabletten bor. Jag är fortfarande jag mig själv och den jag alltid varit. Men jag befinner mig oftare idag  i situationer där jag lyckas, mår bra och väljer i större utsträckning hur jag skall betee mig.

Min vinst i Concertan är en Livsvinst i att duga. Den vinsten vill jag att alla ungar och barn idag skall få möjlighet till, innan de vuxit upp i trasigheter som gör så DJÄVLA ont!

Hjälpmedel är inga universalmedel, För vem skull?

Fåglarna kvittar utan för vårt förtält. Just nu sitter jag inne och dricker mitt kaffe. Våran lillkille ligger och sover.  Husvagnstider är härliga tider, recipe det är en speciell lunk. Du kan inte göra så mycket annat än att bara vara.  Just nu behöver vi det så här dom första sommarlovsdagarna. Nu är skolan och alla dess krav långt bort inte ens i närheten.

Igår pratade jag med en kvinna som bor här på campingen, no rx hennes barn har likt mig och mina ADHD. Hon berättade att skolan menar att dom gjort allt. Dom hade till och med skaffat en Google kalender. Till och med! Hur tänker dom då?

Hon berättade vidare att det hjälpte ju inte, store spelade ingen roll att de hade en Google kalender.  Jag tänker det är klart det inte gör. Tjejen, de fixat den till förstår ju inte syftet, hon ser ju ingen vinst i att ha en. Jag tänker att vi kan skaffa hur många hjälpmedel som helst som inte funkar om vi inte förstår vinsterna i våra hjälpmedel. Finns hur mycket som helst vi kan införskaffa till människor. Men förstår eller ser dom inte vinsten i att ha hjälpmedlet, så kommer det inte att funka.

Till och med google till och med, är ju gratis, en ganska enkel sak att  införskaffa. Egentligen tycker jag inte det är en så stor grej. Dessutom tänker jag  att en sådan kalender kanske gör att tjejen känner att det blir  förstora krav. Kalendern ska fyllas i med saker, man ska till och med få gjort alla de saker, som ploppar upp när tiden är inne. Saknar du strukturer inom dig och är 15 år så kan just kalendern göra att det blir många övermäktiga måsten.

Nu menar jag inte att Google är dåligt, nej absolut inte. För jag säger istället Utan Google stannar världen. I alla fall min värld.

Men jag tänker mig att om jag varit 15 år och är i slutet av skolterminen. Energin i kroppen är på upphällning, google minns alla mina prov alla mina läxor och den säger till mig att ha med Gympakläder, komma i tid, ta med och få med saker hem. Så kan det vara så att vi vuxna tror vi hjälpt tjejen/  killen.

Istället har vi öst över alla de där sakerna, som vi borde göra för att den unge ska orka, på ett barn som redan innan vårterminen började inte orkade längre.  Vi tror vi hjälper, vi tror vi hjälper när vi ger henne / honom att ta ansvar.  Kanske är det så att just  hjälpen med att någon kontrollerar att lappen från skolan verkligen kommer hem, är något som vi borde hjälpa med. Google lägger inte ner lappen, den berättar bara att den ska med hem.

Tänk i stället om den lilla google kalendern hjälpte till med strukturen, så att den underlättade för den unge. Att vi kopplade den mellan skolan och hemmet, där vi tog över det ansvaret som den unge inte mäktar med.  Lappen som ska hem  kan skolan göra i ett google dokument, kopplat till kalendern så att föräldrarna får medelandet om att något är inlagt i kalendern.

Läxan som skall göras kan även den ligga i ett dok. Skillnaden som jag tänker mig, blir att vi  gör allt omkring jobbet, medans den unge lägger krutet på det hon/ han ska lägga krutet på dvs, plugga men vi förebygger och gör jobbet med att  underlätta. Så att det bara är att göra det, utan att behöva leta reda på papper, utan att behöva oroa sig för att allt kom med hem. Då tänker jag om det var så, då tänker jag att vi underlättar så att ungarna orkar mäktar med.

Vi kan inte göra jobbet åt dom, men, om det är skriva de ska göra så kan jag vara pennan, om det är läsa dom ska göra, så kan jag vara med och lyssna ställa frågor. Eller till och med läsa, och svara på frågorna. Kanske är det så att jag behöver läsa läxan tillsammans med den unge, jag läser och unge lyssnar.  Jag kan också vara den som håller tiden så att killen/ tjejen inte sitter timme ut och timme in.

Ibland tänker jag att vi glömmer att hjälpmedel är just hjälpmedel, inga universalmedel som tar bort alla funktionsnedsättningar. Utan endast är hjälpmedel som underlättar. Ibland måste vi tänka varvet en gång till, ibland till och med ett varv extra. Ställa oss frågan, för vem skull?

Ser han hon vinsten i? För vem skull gör jag?  För vem skull underlättar jag?

Lev idag just nu  så är det sommar lov och till hösten tar vi nya tag.

 

Den efterlängtade sommaren

Nu äntligen är det sommarlovstider. Nu kan vi andas ut igen, buy cialis slippa alla måsten och krav. Jag som mamma slipper se den där härjade, sovaldi hopplöshets blickar av mina barn som inte orkar. Kommer slippa se min dotter ligga i sängen och bara titta i taket, slippa alla konflikter om att inte hinna med läxor och annat. Nu, nu ska vi bara andas, andas ut och vila upp oss till nästa termin.

Jag vet att det är flera som också känner lättnaden över att vi fixade det denna gången oxå. Men ställer mig frågan till vilket pris?  Vad kostade det? Vad vilka kostnader blir det i konsekvenser i framtiden.

Just nu vill jag inte tänka i de banor, utan nu ska vi andas in andas ut och njuta av den stundande sommaren och all ledighets tid. Min förhoppning är att vi alla kommer att hinna med att ladda batterierna igen.

Trevlig sommar och ett lugnt fint sommarlov önskar jag till alla!

Sida 15 av 83

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén