ADHD och neurodivergens-arkiv - Sida 17 av 83

Publicerad söndag, buy 26 februari 2012 10:56

Skriven av Carina Ikonen Nilsson

Psykisk ohälsa eller inte ohälsa, help hälsa ? Efter att ha läst tankar och ord om vad psykisk ohälsa är och inte är, blir jag förvirrad. Vad är psykisk ohälsa, vad är hälsa? För mig känner jag att jag börjar närma mig ordet. Men känner rädsla att trampa människor på tårna. Har inte för avsikt att stigmatisera eller stänga ut eller in människor i hörnen.

Psykisk hälsa är mera vänligt att närma sig, då blir jag i tanken mjukare. På något sätt känns det mindre farligt. Visst är det konstigt då jag i min roll som ambassadör inom projektet (H)järnkoll går ut och pratar om just psykisk O(H)älsa. Men utifrån mitt perspektiv. Skulle inte för mitt liv, våga mig på att prata i större perspektiv.

Man vill nu att det ska definieras vad och vilka, som får plats i ordet. Läs vidare HÄR……

(H)järnkoll eller inte

Av Carina Ikonen Nilsson

den 25 februari 2012

i ADHD och neurodivergens, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Har skrivit ner lite om mina egna tankar utifrån herr Hannes Qvarfordt tankar om (H)järnkoll…

Vilken tur att vi alla är olika och att vi alla har olika sätt att se på saker. (H)järnkoll eller inte (H)järnkoll därom kan vi tvista i oändligheter tänker jag. Själv gillade jag attityduppdraget. Det står för mig för styrka, cheap lite göteborgskt tyket, check men oavsett namn eller inte namn. Att vara eller inte vara, så känner jag att ingenting är antingen för eller emot, det får Amerikanerna stå för: är ni med eller emot. Jag vill inte välja.

Biologiska eller inte biologiska där om kan vi också tvista och slå i blindo och oss blodiga. Även här tänker jag, att det ena ute sluter inte det andra. Har jag adhd så är det kanske inte så svårt ……För att läsa vidare klicka på länken här.

Facebook, Författare och självkänsla

Av Carina Ikonen Nilsson

den 24 februari 2012

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Hur går det ihop? Hänger det ihop på något sätt?

Igår fick jag en inbjudan på FB, pharmacy av Anitha Östlund. Innan FB råkade jag komma i kontakt med henne i från ett annat forum Skrivpuffen som är utformat av Ann Ljungberg.

Igår blev jag alltså inbjuden till ett forum på FB, patient där Anitha ville samla sina skrivar vänner. Jag var alltså utvald. I samband med utvalandet så ramlade in konstigheter i mig. Alla började presentera sig på sidan, hos mig flyttade det in prestationsångest.

“Självkänslan” som borde finnas, fanns inte, försvann långt bort. Flertalet gånger gick jag in och försökte mig på att skriva en presentation om mig själv. Hade tankar om att men gud vad ska jag skriva, det hela blev på ett konstigt sätt jätte stort utan att jag riktigt fattade det. Ångest över en sådan sak är ju ganska dumt med tanke på att jag redan för tre år sedan, skrivit en bok där jag hela tiden egentligen skriver om mig själv. “ Jag föredrar att kalla mig impulsiv” heter boken. Dessutom är jag ute och pratar in för okända människor ganska ofta, både i små och stora grupper. Då står jag längst fram och pratar på, som om det var det enklaste i världen. Så det var konstigt att jag inte förmådde mig att skriva en presentation på en grupp sida.

Problemet för mig, var att jag hade titelfobi. Jag tittade runt på människorna som hade skrivit en presentation, blev mer och mer tillbaka dragen i mina ord. De var författare, redaktörer, lektörer och ja gud vet vad alla dessa människor hade för olika tiltar och roller, i skrivsammanhang. Vad skulle jag skriva i min presentation? Blev frågor som flyttade in i mig. Men gud ,vad ska jag skriva vad gör jag i den gruppen.

Asså snacka om självkänslodödstankar och förminskande ut i finger spetsarna. Ju längre tiden gick ju längre ner i skorna var jag. Senare fram på kvällen tog jag mod till mig och började skriva. Fingrarna riktigt dansade fram på tangentbordet och ångesten försvann ju fler ord som hittade till den lilla textrutan. Innan jag hann tänka efter tryckte jag på rutan sänd. Jag läste inte igenom det jag skrivit, vilket i och för sig inte är ovanligt för mig. För jag tänker ju inte efter innan. Det så omtalade efter-tänket är ju något som jag liksom saknar. Detta var inte orsaken igår, då jag klickade iväg min presentation. För orsaken att jag inte läste igenom presentationstexten, var mera känslor av en massa rädslor av att inte duga, inte passa in, i den lilla gruppen av namn.

Idag är alla konstigheter och alla tankar från i går, historia, upplevelser som jag från historian känner att de upprepar sig. Historian upprepar sig, då när jag inte är vaken, ser med mina självkänsloögon på mig och mina beteenden. Då har jag väldigt lätt för att höja andra människor till skyarna, medans jag själv försvinner ner till havets botten. Jag märker det inte ens. Vet bara att jag får svårt att ta mig upp till ytan efter ett tag.

Nej nu har jag skrivit nog idag. Texten här visar mig att jag måste ta nya tag i självkänslo-jobbet igen, jag har nog lagt det för länge åt sidan. Det är alltså dags att kavla upp ärmarna och göra viktighetsarbete igen. Självkänsla är ju inte nått som ligger i skafferiet år efter år. Utan likt mjölk, så är det en färskvara.

Tacksamheter

Av Carina Ikonen Nilsson

den 22 februari 2012

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Har haft en dag i återblickar, help blir förundrad över hur mycket som hänt under några år. Allt beror på att jag låter mig vara mig. Innan jag fick diagnos gjorde jag allt, pill för att dölja allt som var med mig jag. Gjorde allt för att inte visa eller låta någon förstå att jag hade fullt upp med att låtsas vara klok. Alla mina ansträngningar gjorde ju att jag just blev mindre klok än jag egentligen var. Jag la ju då krafter på fel saker.

Återblicken ger mig styrka, kraft och visdom. Tänk att jag gjorde det! Jag skrev en bok som fortfarande Människor köper, den har till och med blivit Talbok så att även dyslektiker kan läsa min bok.

Jag har varit ute och föreläst en del sen min bok blev verklighet. Tänk det är något som jag för några år sedan, inte trodde att jag någonsin skulle våga. Trodde inte jag skulle kunna hålla tråden och vara så pass fokuserad så att människor orkar lyssna. Idag när jag ser tillbaka så känner jag så mycket tacksamhet. Tacksamhet över hur saker har fallit på plats, hur brickorna på något sätt blir lagda i det mönster som det egentligen är meningen att de skulle ligga.

Det är en sådan härlig känsla när någon kommer fram efter en föreläsning kommer fram och berättar förtroligheter för mig. Stunderna är magiskt vackra. Det bor så mycket tacksamhet inom mig så hälften hade varit nog. Samtidigt är det helt underbart att få bo i tacksamhet. Att vila i känslor som är mjuka och vackra. Just sådana mjukheter och vackerheter som föds i tacksamheter, är något jag önskar att alla människor får uppleva. Samtidigt som jag idag vet att jag nog inte varit ensam om att inte fått uppleva det innan tiden nu.

ett filmklipp från en föreläsning

Av Carina Ikonen Nilsson

den 22 februari 2012

i ADHD och neurodivergens, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

filmklipp

watch?v=Zevd7_tMyug&feature=youtu.be

Förutsättningar är något vi alla behöver

Av Carina Ikonen Nilsson

den 14 februari 2012

i ADHD och neurodivergens, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

filmklipp föreläsning Förutsättningar

Lite film klipp från Borås.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 13 februari 2012

i ADHD och neurodivergens, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Farmor och Riktiga kvinnor

Pelle Sandstrak och jag :)

Av Carina Ikonen Nilsson

den 11 februari 2012

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

En grymt illa förkylning har slagit till, pilule redan i torsdags då jag hade min föreläsning så kände jag av den. Den röst som jag brukar kunna luta mig tillbaka på, svek mig lite lätt några gånger under dagen. Föreläsningen Gick vägen och den sviktande självkänslan som jag hade innan. Blev stärkt igen då jag stod där framme och pratade. Fast nervös var jag inte så mycket i magen som jag var i stämbanden.

Nu är inte heller herr Pelle owe me one book. Det är roligt när det går att lägga till upplevelser till en bok och det kan jag göra nu med Mr Touretts och jag. it is your captain speaking Ler . Nej någon kapten lär jag inte bli, det är bara lite roligt även om det är tragiskt när man läser om någon annan som sätter ord på konstigheter i än själv.

Jag föreläste ju i en halv timma innan Pelle. Innan föreläsningen, redan i veckan innan så var jag lite orolig för att klara av att hålla tiden. En halvtimma är inte lång tid utan rent av otroligt lite tid om man som jag ville berätta så mycket. Tillsammans med min tim-stock så lyckades jag att till och med få en prick kvar som lös. Så jag fixade det Ler Böcker sålde jag oxå. Till och med så att jag återigen fick en förfrågan om jag sålde mina tavlor.

Denna gången hade jag min KBT terapeut i tankarna och sa : – jo du det gör jag, men, jag tar betalt för dom oxå Ler nu ska snart sonen ta kort på alla tavlor sen ska jag skicka iväg en fil till en som är Intresserad en ev, köpare. Tänk så konstigt det blir Någon kan tänka sig att köpa tavlor som jag gjort Ler !

Här kommer listan på alla tillgångar, Jag har fått den från Marie Enbäck det är hon som håller ADHD awereness week levande i Sverige. Vi är alla, fulla av tillgångar, Alla människor är tillgångar……

9 feb i Borås kommer jag att prata om alla tillgångar som bor inom oss alla :)

Av Carina Ikonen Nilsson

den 30 januari 2012

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Tidiga texter – Malix 2009–2013

idag har förmiddagen gått åt till att förbereda, prescription Den 9 februari kommer jag att prata om tillgångar i Borås. Har suttit och spånat om hur jag ska lägga upp det. Nu tänker jag att jag har grunden klar. Tillgångar är det vi måste vara i.

Det ska bli spännande och roligt att åka dit igen. För två år sedan var jag där under psykiatrins dag tror jag det var. Denna gång är det chefer som ska lyssna, efter mig kommer Pelle Sandstrak kommer därefter att ta över.

Känns skönt att jag förberett det jag kan och att jag är ute i god tid. Nu gäller det bara att låta det vara som det är. Så jag inte hamnar i att förbättra och förbättra i absurdum är ju lite jag i ett nötskal. Men jag ska hålla mig i kragen som jag inte har och låta tankarna vila i några dagar.

Känns mest bra att jag är ute i god tid det är ju en ovanlig förekommande bra vana som jag håller på att skaffa mig. Redan klockan nio ska jag börja prata i Borås den 9 feb. Funderar på boende så jag slipper gå upp mitt i natten. Det är något som jag ska tänka på en dag eller två Ler

Lev idag just nu

Talboks-och punktskriftsbiblioteket gjorde dagen gyllenfärgad.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 25 januari 2012

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Malix – personligt & bloggen, Tidiga texter – Malix 2009–2013

talbok och punktskriftsbiblioteket. Idag fick jag ett spännande mail ifrån just det företag. Där stod det att någon har talat in min bok som talbok. Gissa om det skuttade till inom mig när jag läste. Blev yr i skallen av att tänka tanken, buy cialis att någon där ute i vårt avlånga land har tagit sig tid att få talboksbiblioteket att göra en tal bok av min bok.

Hela dagen har jag vilat mig i tacksamhetstankar och blir alldeles varm i kroppen av tanken på denna vänliga själ.

Kanske är det en händelse som andra tänker att ja och varför så glad. Eller kanske tänker någon ja men va då spelar roll.

Men för mig är händelsen stor. Varför? Jo, seek för att jag själv är handikappad i just läs och skrivsituationer. I och för sig så har jag ju sedan länge haft förmånen, att ha olika program så gör mig o-handikappad. Men en talbok, då är det minsann på riktigt! Inte en så att jag bett någon göra det, och inte är det så att jag tjänar en massa pengar på det.

Men hela grejen. Är stor någon har tyckt att min bok är så viktig, att denna någon sett eller hört sig för. Om den kan bli inläst av tal-bok och punktskriftsbiblioteket. För mig är det stort till och med vackert. Nu kan även människor som är som jag själv, läsa eller i alla fall lyssna till boken. Någon kan ha den i bilen och lyssna eller på datorn. Jag blir tårögd av tanken.

Vill någon läsa eller lyssna på min bok så går det att göra genom att kontakta www.tpb.se Men jag tror det är så att du måste ha någon form av handling som visar på din funktionsnedsättning. Tänk att människor som är som mig, vi som ibland inte orkar eller har ro i kroppen, vi kan ha den i lurar i öronen och istället lyssna på min bok som heter “Jag föredrar att kalla mig impulsiv”. köper du den från denna sida så får du ett signerat ex. Men självklart finns den även på liten upplaga som vanligt.