Kategori: ADHD och neurodivergens Sida 5 av 83

idag har vi våra småbarn här hemma, capsule då är det allt liv och rörelse här hemma.  Två små godispåsar och två muggar med saft står på vardagsrumsbordet tillhörande de små. Själv sitter jag och väntar i en chatt kö hos comviq. Det skulle jag faktiskt kunna vara utan, find men kortet har slutat att fungera så i kö blir det.  Igår var det sista utbildningsdagen i Supported Employment S E. Efter utbildningen fick vi alla Diplom.  Det kändes lite högtidligt i mig när jag tog emot det.

För mig kändes hela utbildningen spännande, troche och i de olika verktygen vi fick känna på känner jag att det bor kraft i.  Tänka sig ett samhälle där alla får plats där alla har någon form av delaktighet och arbete. För mig blir det vackert nu känner jag att jag vill fortsätta med just sådana arbeten.  Det skulle vara jätte intressant att få arbeta med att få ut människor i arbeten tänk riktiga arbeten utformade så att alla vinner på just anställa just Han eller henne.

I en härlig miljö

Jo, and kan nämna att det arbete jag skulle göra igår blev gjort. Men jag erkände min dumhet att vänta till sista minuten.
Just nu är det en god känsla i kroppen av just det att jag gjorde det.
Lev idag just nu, igår är historia morgondag lever vi bäst imorgon. Men dina val du gör idag som påverkar i morgon

jag har gjort något dumt, for sale så där dumt så det nu känns övermäktigt.  Jag har hoppat över en uppgift fast inte bildligt då. Jag har väntat in i det sista med att göra och jag har den senaste veckan tänkt göra den varje dag. Idag nu på förmiddagen satte jag mig för att gö, pill men motståndet känns övermäktigt och svårt.  Helt plötsligt när jag satt med det tomma pappret framför mig och skulle göra så blev det så väldigt viktigt att hitta julgardinerna som jag i morse bestämt mig för att inte röra.

När jag var liten städade jag rummet med att lägga in i garderoben.  Just den ovanan har jag ännu inte brutit, bara det att garderoben nu har bytts ut mot hyllor, skåp, till och med rum.  Gardinerna som jag letade efter fanns inte där jag trodde men Bastun eller extra förrådet som jag gömmer saker i, blev städat. Den jätte stora högen med sånt som legat på mangeln som legat där och väntat i ett år har fått komma på sin plats. Nu hittar jag mangeln, mina små fina skrivbord skåp som jag har tyger i har blivit utplockade och inplockade igen. Till sist hittade jag gardinerna som jag letade efter.

Kläder har blivit upphittade och inlagda. Gardinerna som jag letade efter var givetvis ostrukna och väldigt skrynkliga,  så jag tänkte plocka fram strykbrädan.

Men stod den där den skulle? Nej då lita på att jag hittar smarta ställen att ställa undan saker på.  Har nog letat genom hela huset efter strykbrädan utan en tillstymmelse till att hitta det jag söker.

Efter att letat längst in i förrådet, klättrat över lådor, och lyft undan så vänder jag mig om och då står den prydligt på en helt synlig vägg,  lätt att komma åt.  Nu står den prydligt mot väggen nere i källaren där jag tänkt mig strykuppgiften ska bli utförd.

Den där uppgiften som skulle bli gjord, den ligger fortfarande ogjord och inte klar.  Frågan är om den kommer bli klar,  Det bor så mycket motstånd i mig att det är en tröskel hög som ett hus.  Ångest japp högnivå på just ångest i denna stund. Massvis, en himla massa ångest som handlar om att nej det funkar inte.  Känslor som blommar upp just nu  är småkänslor som bor i min barndom, Här spökar det i massvis just nu.  Jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig an uppgiften,  Var börjar jag? Hur gör jag? Vad ska jag göra?  Är så förtvivlat rädd för att göra fel.  Jag som  nästan aldrig är rädd för att göra fel sitter här och vågar inte gö. Är just nu i min funktionsnedsättnings kärna tror jag.

För jag vet inte hur jag ska göra, vet inte var jag ska börja, vad som förväntas av mig.  Svårstartar motorn är kall och kommer inte igång här.  Motivationsmotorn är som bortblåst, och Nej jag kan verkligen inte……

Funderar på vad jag gjorde på den utbildningen, var jag ens där? Vart har alla mina ord tagit vägen? Just nu känns det som jag vill smita ut genom fuldörren och bara låtsas att det inte finns.

Tror det största problemet är att jag måste luras lite. För jag har ingen som jag provat på utan jag får hitt på lite. Just hittpå är inte svårt, det är det där med lurendrejenriet som är svårigheten.

Och titta här till och med ett inlägg blev till fast jag borde göra något helt annat.

Lev idag just nu,  och just precis just nu  så är faktiskt uppgiften inte klar klart och redovisningen är inte från i morgon.  Hmmm skärpning fru Nilsson!! och det genast.

att ångra livet.  Ibland kan det hända att man gör saker som man ångrar.  Jag tänker att jag ångrar den meningen och byter ut man emot jag.  För jag är mera tydligt.  Ibland gör jag saker som är dumma saker, saker som jag skulle vilja ha ogjort.  Saker som jag ångrar att jag gjort. Fast egentligen när tiden har gått och dumheten lagt sig och blivit en erfarenhet då ångrar jag inte. Känner lite att jag inte får ångra dumheter för det säger mig att jag ångrar livet.  Inte kan vi ångra livet? De dummare sakerna vi gjort blir ju till styvern och sist en erfarenhet.

Jag har en förmåga att i livet vara optimist, jag tror alla människor om gott och alltid så försvinner dumma tankar om människor.  Jag skyddar alltid människor med tankar som de visste inte bättre, och hur kan de veta att de som de gjorde mot mig, gjorde mig illa.  De vet ju inte hur jag funkar,  om någon gör mig illa så är det mitt ansvar att ta mig därifrån. Det är mitt ansvar att inte bli hanterad illa. Det är inte någon annans ansvar. Blir eller upplever jag att jag far illa av någon relation, situation eller vad det nu kan vara så har jag ansvar över mig. Jag måste då göra mig fri från situationen, relationen.

Visst har jag gjort dumheter, litat på fel människor och inte alls alltid varit världens bästa. Jag är bara människa och lär mig längst livets tid, de vägar jag vandrar på.

Men att ångra?

Visst hamnar jag i ånger, skuld och skam. Men när jag upplever mig vara i de stunder, när jag kommer på att jag är där. Då är det som om ett trollspö kommer fram,  jag hittar tillbaka till att jag inte kan ångra livet, eller  det livet har prövat mig med.

Då är det ofta som jag funderar på hur blev det så här?

Handlar det om att jag inte varit tillräckligt tydlig?

Har det med att göra att jag på något sätt förbi sett vissa varningar?

Eller är det så att den människan som har med saken att göra, inte alls vet om att det gjorde mig illa, att jag tog illa vid mig.  Även om det nu är så att det är det sista det handlar on, så är det inte om den människan som gjort. Utan ändå om mig.  Jag har ansvar över mig. Alltid!!!

Jag har ansvar över hur jag hanterar mig och mina känslor,  egentligen finns det inget som någon annan gör mig, utan hur jag tillåter mig att uppleva, hur jag låter mig själv falla i gropen. För oavsett vad som händer så är det mitt liv, jag väljer och jag kan välja  att stanna kvar eller gå där ifrån.

Just nu är det en sådan situation för mig.

Jag känner att jag föll i gropen igen, för att jag litade på, trodde annorlunda ville annorlunda. Men det handlar inte om den andra människan, utan om mina egna tankar och känslor. Jag visste redan sedan innan att jag borde passa mig. Men av någon anledning gjorde jag inte det,  nu står jag här och känner en massa. Men som alltid tänker jag denna någon visste inte bättre, denna någon och jag var inte riktigt tydliga, med vad vi ville.

Jag har ett ansvar inte för denna någon men, jag har ansvar  över mig själv.  Jag har ansvar över mitt liv, hur jag hanterar och som alltid väljer jag att inte ångra, jag vill inte döma någon, jag vill bara hantera det som är mitt.  Det gör jag genom att fortfarande lita på människor men Kanske i alla fall dra upp rullgardinen och  inte lita blint. Jag tror inte att människor är avsiktligt dumma.  Det finns inte i min värld, utan något på vägen har blivit fel. Kanske handlade det om att jag inte var tydlig, eller så kan det handlat om att jag litade på något som jag historiskt redan erfarit att jag inte ska lita på.

Fool me once then it’s…. but fool me twice then it’s my fault.

Historian går inte att ångra, den kan vi lära av. Nuet är det vi lever i, här har vi förhoppningsvis lärt oss av historiska händelser. Vissa historiska händelser behöver vi lära oss flera gånger innan de ramlar in i oss och blir kunskaper.  I nuet påverkar vi och gör val som gör framtiden.

Så lev just nu …..

idag är det Nickelback som visar vägen.  Älskar deras texter cyniska och tykna.  Träning är redan gjord och nu kan dagen börjar.  Ännu en ledig dag idag utan krav och utan att jag behöver ha saker i minnet. Just sådana där kravlöshetsdagar där jag kan göra vad jag vill är så otroligt viktiga för mig, prostate jag måste ha luft i systemet. Måste ha tid att andas utan måsten och krav. Utan tråkighetssaker.

Har länge känt att jag ska måla men nu är det så mycket saker i rummet som är mitt målarrum så just måla är svårt. Funderar på om jag inte ska plocka ut sakerna i Gillestugan där vi nu har träningssaker och datorer, Kanske är det detta som får vara hobbyrummet. Jag får lägga ner mina tankar om att använda gillestugan som vardagsrum. Gör om en vrå till målarrum och flytta bort symaskinen till gästrummet.  Hm, det är faktiskt en ideé som jag redan nu när jag skriver om det känns rätt okej.  Ta och samla i hop alla ritblock och färger som jag samlat i olika hörn här i huset. Ha en riktig rit-hörna där jag sitter och inte springer runt med alla saker som ligger över allt.

Oj, ser att maken kommer ha lite att göra för han får hjälpa mig att flytta skrivbord,  samt bära målar-saker. Fast jag börjar nog lite själv vem vet kanske är det klart när han kommer hem 🙂