Det är en av livets mest sårbara stunder när kärleken mellan två personer dör. Det kan vara en sorglig och smärtsam upplevelse, och det kan ta tid att bearbeta och röra sig vidare.
Stanna upp titta på tiden som varit våga se de saker som du själv kanske är ansvarig för. Utforska var vad och varför saker blev som det blev. Inte enkelt om vi är ärliga i dessa tankar, var när och hur. Vilken del är min och vilken del är den andras. Vilket ansvar hade jag för mig själv och vilket ansvar hade den jag lämnade. Svåra frågor som kan behöva svar. När tiden gått och du landat så är det nya dagar och nya tider.
Men det är viktigt att komma ihåg, att kärlek är en livslång resa. Ibland kan kärleken mellan två människor förändras eller ta slut, men det betyder inte att vi inte kan fortsätta att älska oss själva och andra på nya sätt.
Det är viktigt att ta hand om sig själv och att tillåta sig själv att känna och bearbeta alla känslor som uppstår. Det kan också vara hjälpsamt att söka stöd från vänner, familj eller en terapeut.
Men med tiden, kan vi lära oss att acceptera vår förflutna och röra oss framåt mot en framtid fylld av nya möjligheter för kärlek och tillfredsställelse. Vi kan även lära oss att använda våra erfarenheter från våra tidigare relationer, för att göra våra framtida relationer starkare och mer meningsfulla.
När kärleken dör, är det viktigt att minnas att vi alltid har möjlighet att växa och utvecklas och att vi aldrig är definierade av vår förflutna eller våra relationer.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Det här inlägget borde lagts in för länge sedan, men det har inte blivit av. Ett av de viktigaste inläggen på denna blogg. Sent men det är bättre sent än aldrig.
Kärleken till barn som bor med oss, men kommer från en annan familj
Att öppna sitt hjärta och hem för barn som inte är biologiska egna, är en fantastisk handling av kärlek och medmänsklighet. Att ge en trygg och kärleksfull miljö till ett barn som saknar sina föräldrar, kan ha en livslång inverkan på deras liv.
Men det är också en utmaning. Att bygga en relation med ett barn som har en annan bakgrund, kan kräva ansträngning, förståelse och tålamod.
Det viktigaste är att visa omsorg, en vilja att visa respekt för barnets kultur och erfarenheter. Vi måste också vara öppna och ärliga med våra känslor, och samarbeta med föräldrar och andra viktiga personer, för att säkerställa en kärleksfull och hälsosam miljö för barnet.
Här hemma har vi haft föräldrar som kommer och firar jul med oss, kommer när det är andra högtider, Inte bara föräldrar utan vuxna viktiga för barnet.
det är när vi är tålmodiga och kärleksfulla, kan vi bygga en relation med barnet som är lika stark och meningsfull som med våra egna barn. Vi kan ge dem den stöd, trygghet och kärlek som de behöver för att växa och utvecklas till lyckliga och framgångsrika vuxna.
Kärleken till barn som bor med oss men, kommer från en annan familj, är en unik och viktig form av kärlek, och vi bör alla sträva efter att visa det varje dag.
Det är en Livslång resa där bara du som tar emot ett barn. Har ett stort ansvar över att barnet som kommer till dig, får med känslan av att tillhöra dig och den familj du för med dig. När barn flyttar in är det så viktigt att vara medveten om den osäkerhet, den resa som barnet gjort, innan det kom till dig. Visa omsorg, kärlek och respekt. Bjud in till delaktighet, samtal och var inbjudande till hela den stora familjen runt omkring. De spår du sätter i barnet är spår som alltid kommer att följa med barnet. Det är viktigt att de spåren är fyllda av respekt, kärlek och omsorg.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
En stilla morgon här hemma. Kaffet i soffan och var nöjd med det. Inget bad, inget extra. Är trött, jobbet och allt annat här hemma tar ut sin rätt. Värken i ryggen gör sitt, jag känner mig sliten. Sliten efter bara några veckor på jobbet, efter så lång ledighet. Känner det svårt att få ihop livet. Svårt att få ihop fritiden till någon konstruktiv, när jag är ledig vilar jag och orkar liksom inte med det där andra jag vill göra. Mera än det nödvändiga. Har en längtan till att plocka fram målarsaker men känner att tiden inte finns, för att stanna upp och måla. Mest blir det lite kladd med blyerts.
Igår blev det en dag med Lilla Alfred, Lilltösen följde med och vi åt mat ute. Det var roligt att bjuda henne på mat, hon skötte sig så fint. Lille Alfred ville bara ha gröna ärtor och majs, han åt inte så mycket. Vi träffade på två poliser och Alfred trodde nästan inte det var sant, att han fick prata med poliser. En sväng in på Dollarstore, vilket inte var så överraskande. Vet inte varför jag ens går dit. Tösabiten hittade ett skärp, Alfred hittade massor men fick bara lite bad-bubblor och en tröja, Själv köpte jag lite duschkräm och hårschampo till familjen.
En stund på det lilla lek-landet där inne i köpcentret. Till en början var det okej, men efter en stund där inne kom det större barn, för att leka vilket gjorde mig nervös. Dom tog inte någon hänsyn till de små barnen, jag var rädd om Alfred. Han hade velat leka längre, men jag var rädd att de större barnen skulle göra honom illa. Tycker föräldrarna till de större barnen skulle varit föräldrar, visat sina barn hur man visar hänsyn.
På vägen hem från köpcentra åkte vi till min favorit affär. Där har dom konstnärsmaterial. Lillflickan gillar att rita och det vill jag uppmuntra. När man gillar att rita, ska man ha riktiga grejer att rita med. Vilket hon fick. Hon fick några pennor och ett ritblock. Jag tror till och med att jag lockade henne, till att gilla den lilla butiken. Hon hittade mycket där. Men eftersom det är riktiga rit och målarsaker så är det lite åt gången. Lite åt gången man får köpa, så att det inte blir tomt i kassan. Själv köpte jag mig ett nytt ritblock och ett grafikstick. Jag gillar att rita med dessa, dom ger och gör att det blir en tyngd i teckningarna.
Kanske kan ritandet göra att jag när jag är inne i det, orkar mig och ser till att få tiden till att måla. Jag mår så bra när jag är inne i min målarbubbla. När jag nu sitter och skriver om det så känns det som att det ska vara en riktigt stor duk som får bli mitt mål. Har en del som står och väntar på min ork.
Men som sagt just nu är det ritblock och blyerts. Har mitt lilla ritbord ståendes här vid datorn. Bara en halv sväng så är datorbordet ett ritbord med lyse och allt.
Nej känner mig låg och inser att orden här inte är så inspirerande. Dags att sluta. Tacksamhet.
Tack för ännu en dag att vakna upp till.
Tack för att vi kom iväg igår jag och lilltösen, det blev en trevlig dag. Till och med soldattorpet besöktes i kylan.
Tack för att vi tog oss lite tid till min lilla pärla av affärer där vi hittade våra ritsaker.
Tack för att asså på riktigt tack för att vi har vår lilla tösabit här hos oss. Känner en sådan tacksamhet över att hon finns här hos oss.
Tack för att jag har en ledig dag idag.
Lev idag just nu igår finns inte längre kvar, just nu är och finns. Imorgon är inte ens säkert att vi får. Just nu ska jag segla mig bort i mitt nya grafikstick och mitt ritblock.
Kärleken till de som dött ifrån oss En evigt minne
Kärleken till de som har dött ifrån oss är en outtömlig källa till sorg och saknad, men också en möjlighet att hylla och bevara deras minnen.
När vi har en kärlek till de som har gått bort, håller vi fast vid våra minnen av dem och låter dem leva vidare i våra hjärtan. Vi blir mer tacksamma för de tid vi fick med dem, vi har en starkare förmåga att förlåta och gå vidare.
Men att hantera sorgen efter en förlust är inte alltid enkelt. Vi kan känna oss rädda, ledsna eller ensamma. Men det är viktigt att komma ihåg att vi inte är ensamma i vår sorg, att vi har möjlighet att hitta tröst i våra minnen och vår kärlek till dem.
Vi kan visa vår kärlek till de som har dött ifrån oss. Genom att hylla och bevara deras minnen, det kan vi bygga vidare på en relation med dem som är evig och som hjälper oss att hantera vår sorg.
Kärleken till de som har dött ifrån oss är en viktig del av vår hälsa, ta hand om den och visa de som har gått bort, den kärleken vi har haft för dem.
När någon dör, gråt tills tårarna sinar, efter en tid kommer de som betyder något för oss bli levande i oss själva. Jag kommer ofta på mig själv med att jag ibland pratar med någon av dom som varit betydelsefulla för mig. Min farmor och mormor bor allt som oftast i mina samtal som jag har med mina kära som lämnat jordelivet.
Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Det där med bemötande, igår var jag och åkte Gokart. När vi anlände till anläggningen, möttes vi av en trevlig kille som Hette Max. Nu måste jag säga eller i alla fall skriva, att den här Max, han var en riktigt trevlig kille. Han visste det här med bemötande och vad det gör för det där första intrycket. Jag har nog aldrig träffat någon som är så in i grunden trevlig, någon som vet om vad det där med bemötande är. Skulle jag betygs döma gokarten i Kungälv, då är det toppbetyg är det högsta betyget en tia, lär pilen gå över tio. Det betyget blev av bara Max. Därtill så må jag säga att anläggningen, var mera än bra. Besöket blev så himla bra, vi var så nöjda efter vårt besök.
Nu är inte jag och min rygg, skapta för att köra gokart. Jag hade svårt att sätta mig i den lilla bilen, men det var ändå svårare att ta mig upp. Men jag körde och tyckte det var riktigt roligt. Kanske inte lika roligt som mina kumpaner men, roligt. Oavsett hur roligt det var, berodde hela upplevelsen på Max och hans kunskaper om hur man bemöter människor. Så genuint trevlig. Ska man nu åka gokart, då är det nog i Kungälv man ska göra det där besöket. Anläggningen är värd sitt besök, bara för att få det genuint bra bemötandet. Därtill hade de goda burgare att äta efter besöket.
Idag blir det att träffa lilla Alfred, han är lite snuvig och dottern ska på utbildning. Alfred får inte vara på Dagis därav blir det för mormor att göra sin dag, med den lille Pokemon inspiratören Alfred. Jag misstänker starkt att jag kommer att få se alla hans kort med Pokémon. Jag lär lära mig några av namnen med.
Tacksamhet,
tack för att jag fick förmånen att vakna till en dag till.
tack för att morgonen var min och jag hade tid att ta det lugnt.
tack för att jag fick uppleva Max och hans bemötande. Så roligt att se att det finns dom som kan det.
tack för en bra dag igår.
tack för att jag får möjligheten att vara mormor idag.
Ett inlägg av kortare sort får det bli idag. Har en del att göra innan jag gör min insatts som mormor.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu i denna stund.
Kärleken till livet handlar om att uppskatta och ta tillvara på varje ögonblick, att se det goda i varje situation och att ha en tacksam inställning till vad livet har att erbjuda.
När vi har en kärlek till livet, ser vi möjligheter istället för hinder, vi tar tillvara på varje tillfälle för att växa och lära oss. Vi blir mer närvarande, mer tacksamma och har en starkare förmåga att njuta av våra upplevelser.
Men att ha en kärlek till livet är inte alltid enkelt. Vi kan ibland känna oss frustrerade eller rädda för vad som händer runt omkring oss. Men det är viktigt att komma ihåg att vi har makten att välja vår inställning och att det är vi själva som bestämmer hur vi vill se på livet. Det som händer kan vara något som någon annan hade haft en helt annan tanke om. Ofta när jag själv ser svårigheter eller hinder så brukar jag tänka men något där upp vill annorlunda med mig. Något vill skydda mig från… eller hjälpa mig ta andra beslut.
När vi visar vår kärlek till livet, gör vi det genom att se på omgivning, njuta av en stund där vi just då är. Se det som är vackert, se dom där små sakerna som glimmar, låta det glimma om saker som vi annars tar för självklarheter. Genom att vara tacksamma för det vi har, och att söka efter det goda i varje situation, kan vi bygga en relation med livet som är stark, positiv och som hjälper oss att njuta av varje ögonblick.
Kärleken till livet är en viktig del av vårt välbefinnande, så låt oss ta hand om den och visa livet den kärleken vi förtjänar.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.
Husdjur är mer, än bara våra fyrbenta vänner. De är en del av vår familj, vi älskar dem som om de vore våra egna barn.
Kärleken till husdjur innebär att ta hand om dem, ge dem omsorg och kärlek och se till att de har allt de behöver, för att vara friska och glada. Det handlar också om att skapa en stark band med dem, där vi kan ha en unik och oersättlig relation.
Husdjur ger oss så mycket tillbaka. De lyssnar på oss när ingen annan gör det, de ger oss kärlek utan förväntningar och de förgyller våra liv med sina charmiga och roliga personligheter. Låt oss visa vår kärlek till våra husdjur på varje tillfälle. Genom att ge dem vår tid, uppmärksamhet och omsorg, kan vi skapa en relation som är stark, trogen och som varar för livet.
Dom finns där, dom har alltid tid för att visa sin uppskattning och dom älskar dig villkorslöst alltid.
Vi har ju för inte så längesedan skaffat oss en katt, Just nu är han en busig liten katt som allt som oftast hittar på bus. Välter blommor, hoppar på fötterna om de råkar vara utanför täcket när vi ska sova. Vill ligga och passa på mina garner när jag stickar. Men oavsett det vackraste djur, den ståtligaste katten jag någonsin träffat på. Bus i ögonen hela tiden. Nu har vi inte riktigt vågat släppa ut honom ännu, fast han är sju månade gammal. Kanske kommer han alltid vara en inne katt, det tänker jag att han själv får bestämma.
Här är den lilla busen han trivs här vid skrivbordet när jag sitter här och skriver.
Nog för nu, lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Godmorgon, idag vaknade jag försent för badet. Dotter och hennes familj var här igår kväll och kvällen blev sen. Den blev för sen. Men vaken är jag och morgonen har varit min sedan kvart i åtta. Igår hade jag lite känning av Ménières sjukdom. Bara ett litet, Jag var lite svajig. Till en början fattade jag inte vad som var fel, utan kände bara av lite yrsel. Men efter ett tag, blev jag trött och sov i timmar. Det var då maken frågade, om det inte var den där riktiga yrseln, som gjorde sig påmind. Symtomen är de där som brukar, fast inte så kraftfullt som det brukar vara. Tre veckors jobb och jo, där är jag igen. Dags att gö något. Som tur är, har jag en tid till min öronläkare om några veckor. Jag får hoppas att det inte blir värre, än det just nu har varit. Då överlever jag och kan gå till jobbet. Något som jag upplevde igår med yrsel, var att hörseln blev påtagligt sämre. När det var flera som pratade, hörde jag inte vad någon sa. Just nu ringer det i öronen som kyrkklockor. Det riktigt tjuter. Idag hade vi tänkt åka till stan, för att inhandla en vår jacka till mig. Men det får vara, för jag vill inte vara ute bland folk om jag blir riktigt yr.
Dessutom så sover maken ännu, vet inte hur länge han kommer att sova. Han har ju en helt vanlig sömnrytm, gör att han vaknar när kroppen är utvilad inte som jag. Jag som vaknar efter klockan och har på sin höjd sovit fem timmar i natt. Det får bli att köpa jacka, när jag känner mig bättre. Det bor för många efterkänningar av yrseln i kroppen idag. Har tre pass jobb, sedan ledig dag igen. Skulle yrseln göra sig påmind igen, vill jag att det ska bli på torsdagen, då jag igen är ledig. Här får det bli att packa in tvätten som jag tvättade i fredags, stryka det som nu torkat. Ta det lugn så att jag orkar med morgondagens jobb.
Dottern frågade om jag kunde hjälpa dom med deras förråd. De ska få gymmet av oss och en bänkmaskin. Men innan dom tar hem det måste de göra ordning i förrådet. Skulle jag kunna hjälpa till med sådant? Jag som samlar på allt! Hmm, Kanske är det ett bra sätt att träna sig på att slänga? Kanske är det även ett bra sätt att träna sig på att organisera saker? Det hade jag behövt göra. Det skulle kunna bli så att det även blir bara ett förråd här hemma och inte som idag tre. Vi behöver utrymmet till annat. Jag skulle vilja ha plats för att igen måla. Just nu är sakerna intryckta i gymmet, där finns just nu inte någon plats för att utöva målning utan endast förvaring. Inte ens ett ställe för att få inspiration till träning som det ser ut just nu. Kanske är det en idé att åka hem till dottern och hjälpa dom att organisera, för att sedan ta tag i rummet här nere i källaren och få det till målar och kontorsrum. Men inte idag, nej nu ska jag kurera mig från yrseln. En film eller två ska få hjälpa till.
Tacksamhet.
Tack för att yrseln inte var så väldigt mycket igår utan mera något jag stod ut med.
Tack för att jag var ledig igår när det var en yrseldag. Då slapp jag misslyckas.
Tack för att jag fick vakna upp till ännu en dag idag.
Tack för att dottern med familj kom till oss igår.
Tack för min fina morgon.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Ett inlägg för dagen idag. Hm har orden tagit slut? Det känns lite så. Kan det beror på att jag inte åkte till Sjön idag? Tror inte det. Men till sjön åkte jag inte. Jag var rädd för att stormen Otto skulle fällt träd på vägen till sjön. Nu vet jag inte om det blåst något värre här än vanligt. Det jag upplevde här var att lamporna blinkade till några gånger igår, inget strömavbrott utan bara blinkningar. Den kan inte ha varit så farlig just här, den där stormen Otto. Men jag tänkte en tanke om att jag får se hur mina badsystrar tog sig fram idag för att kanske prova på ett bad i morgon.
Morgonen har förflutit med tv spel, morgonkaffe och fixa till i köket. Det är riktigt mysigt att sitta i soffan och spela tidigt på morgonen. Nu kör jag bara racerspel men kul är det.
Solen skiner ute och vädret ser inbjudande ut. Idag tränade vi katten på att vara ute på altanen. Han är lite rädd för nästan allt. Han är noga med att altandörren är öppen så att han kan ha en reträtt väg. Under vissa stunder när det blir för otrevligt ute går han in genom dörren igen, för att i nästa sekund smyga sig ut igen. Han smyger med låg svans och rygg. Det ska bli kul när vi kan spendera mera tid där ute på altanen kanske vågar han sig då ut på gräsmattan. Jag tror vi fått en riktig liten fegis till katt. Fast han är ju inte så gammal ännu.
Han är bara 7 månader gammal. Då får man vara liten och lite rädd. Men det ska bli skönt när han vill vara ute och leka av sig. Då kanske tavlorna får hänga kvar på väggarna, blommorna stå fint på fönsterbänken och vi kanske inte behöver skydda fötter och händer när han är leksugen. När vi går och lägger oss vill han gärna leka. Då vill det till att packa in sig i täcket för att inte bli skadad. Han älskar att leka gömme under täcket och smyga fram och rivas. Fötter får vi snabbt skydda om vi vill ha dom kvar.
När jag bloggar vill han gärna vara med på ett hörn.
Det är roligt att ha katt, han har blivit som en familjemedlem men en bestämd lite herre när han är här på insidan. Han är snålsmakad och bara viss mat duger åt den lilla herren. Jag köpte dyrt foder i djuraffären och tyvärr är det inte lika gott som de billiga mindre bra fodret. När det gäller blötfoder är det bara ett speciellt foder som gäller. Allt annat foder vi köper äter han bara upp gelen av. Det går inte att vänta ut honom för han vägrar äta det. Igår skulle jag bjuda på leverpastej men det dög inte. Han är inte alls som vår gamla katt som åt allt han kom över. Nej det här är en lite mera finsmakare. När vi har lite fredagsmys med räkor och kräftor får man nästan stå upp och äta för han är först fram och ger sig inte om han inte får massor av räkor som han sedan leker med. Nä det här en katt som vet vad som smakar bäst och nöjer sig inte med mindre än så. Fast jag inser att det är vi som är bovarna i dramat. Vi har skämt bort den lilla stackaren och gett upp det där med att vänta ut. När vi äter frukost är han på bordet och vill äta med oss. Det hade vi bestämt innan att han inte fick vara på bänkar och bord. Den fajten vann han snabbt. Jag hade bestämt att han inte får klösa på möblerna det har jag gett upp. Vårt hem finns det nu synliga tecken på att vi är med katt.
Oj då, jag som inte hade några ord kvar, hm hade fel som jag så ofta har. Jag hade tänkt att skriva om arbetsgrupper och inga och någon som vi så ofta har som anställda. Det får bli ett annat inlägg ser jag. Jag måste ta hänsyn till mina läsare som inte vill ha milslånga inlägg.
Nog för nu, ha en fin Lördag. Ta hand om dig.
Tacksamhet.
Tack för att jag fick vakna upp till ännu en dag.
Tack för att jag verkligen tog hand om strykaretvätten igår. Nu är den ett minne och jag har igen strukna kläder att sätta på mig.
Tack för en härligt trevlig ledig dag igår. Det behövdes.
Tack för att även denna och morgondagen är lediga dagar.
Tack för att jag har en blogg att skriva i. Det är så skönt att sitta här och bara skriva fast jag tror att orden är små och sparsmakade.
Tack för att jag är mig så som jag är.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Ibland är det viktigt att stänga av, släppa saker och packa in i paket för att orka gå vidare, gå framåt.
Igår på jobbet på kvällen hörde jag Canada gässen, som flög på himlen. Fattar ni? Canada gäss det säger mig vår, det säger mig sol, fast just nu regnar det.
Idag hade jag bestämt mig för att inte bada. Gå och lägga mig när morgonbestyren var över. Inget bad utan krypa ner i sängen och sova en extra stund. Men när klockan närmade sig halv åtta så var det som om jag hade en Autopilot i kroppen som gjorde alla dom där bestyren som är med bad. Borsta tänder sätta upp håret i en tofs. Av med nattlinne och på med morgonrock, mössa och benvärmare. Helt plötsligt stod jag där vid sjön och tog kort på omgivningen. Idag blev det att klä om i badstugan, ute var det en snålblåst i vinden som var riktigt kylig innan jag badat.
När jag stod där naken vid sjön, funderade jag in i det sista, på om jag verkligen skulle bada. Tanken blev men det kanske räcker med att stå här uppe på land och bli kall. Men den tanken slog jag bort, genom att ändra tanken. Tog steget ut i det kalla vattnet, Ett steg andas, två steg och ta resten av alla steg tillsammans med tanken andas lugnt. Fokus på steget och helt plötsligt stod jag där i vattnet som nådde mina axlar. Fokus på omgivningen tillsammans till mina badsystrars huva, hoohoo och deras läten när de också doppade sig. Där stod vi i dimman, njöt av kylan och vad kylan gör med våra kroppar. Efter fyra minuter var jag klar. På vägen mot trappan upp till badstugan kom jag på varför, varför autopiloten sätter in när den ska. Dom där baden, är som skönast de dagar jag tänker att dom inte alls är sköna. Idag vart badet ett bad jag absolut inte ångrar. Fast egentligen ångrar man bara dom bad som inte blir av.
Samtalet i badstugan idag blev strykning, det var jag som tog upp tråden. Jag har fuskat ett tag med min strykning. Vissa hade slutat med att stryka, en annan berättade att hon som jag hade fuskat och lagt upp en plan hur hon skulle få tvätten struken. Jag önskar att jag hade kunnat göra samma plan men, det blir allt att försöka få till allt idag. Jag vill ha två hela lediga dagar, utan strykning i helgen. Nästa helg jobbar jag igen, har en full vecka nästa vecka. Så det blir att brotta ner mig helt i den där högen idag.
När jag kom hem, blev det autopilot igen, hänga upp badskor, plocka bort sängkläder och ner i källaren för att börja tvätta. Tända en brasa i kaminen, Gå in i duschen och göra slut på allt varmvatten. I dag hoppas jag att inte maken läser bloggen. För göra slut på allt varmvatten, är en synd i den här familjen. Här är det fyra minuters duschar som är målet. Men mitt långa hår och den kalla kroppen behövde varmt vatten och det i massor.
Så nu sitter jag här, känner mig varm och härligt stolt över det kalla badet, men även över att jag äntligen tvättat mitt hår igen. Den där hårtvålen jag köpte för några månader sedan, är inte ett alternativ längre. Jag får det inte att fungera. Jag har för långt hår och det är svårt att orka, hålla ut med mellanrummet mellan tvättar. Jag hatar verkligen när håret känns smutsigt. Det får vara hur bra som helst, men det är inte min kopp te. Veckan har förflutit i jobb, jobb jobb jobb. Har haft ett sådant där medarbetarsamtal i veckan. Det väckte många frågor. Men även så väcktes den där riktiga Carina, i mig. Hon som lite somnat av och inte gjort det hon ska. Men under samtalet väcktes hon till liv, nu ska hon igen göra som hon brukar. Här handlar det om att sätta gränser emot mig själv.
Just nu kämpar jag på med att vara ledig. Det är svårt för mig. Jag måste se till att vara hemma, när jag är hemma och inte tänka jobb då jag är ledig. Måste igen hitta till det här med att när telefonen är inlämnad och nycklarna är i skåpet, är jobbet klart. Jag kunde det innan tjänstledigheten. Nu har jag svårt att hitta tillbaka till att jobbet är på jobbet och hemma är hemma. Det är så enkelt att en extra gång, genom ett telefonsamtal dit checka av och säga oj det där får inte glömmas, idag innan jag badade föll jag på målsnöret och gjorde en extra grej. Dumt, men det bara blev så. Nu medans jag skriver här, var jag tvungen att checka av en ledighet jag sökt. Så dumt av mig, för jag hade kunnat gjort det, när jag är på jobbet nästa vecka. Ändå blir det så att jag gör saker som ingår i att jobba här på hemmafronten. Till exempel att sitta här och skriva om det just nu, säger mig att jobbet är fortfarande inte riktigt klart för mig. Så dumt för det är så viktigt för att jag ska må bra att vara ledig när jag är ledig. Förhoppningsvis kommer känslan av ledighet, snart så att inte tankarna spinner på i 230 hela dagen.
Igår ringde min bror, när jag var på rast. Han berättade att han hade varit tvungen att lämna mammas hund, som han har tagit hand om till veterinären. Lilla Tussie hade blivit sjuk. Så sjuk att det var dags, för Tussie att lämna detta jordeliv. När vi lagt på, rann tårarna, ska erkänna att dom faktiskt rinner även nu när jag skriver. Jag stod där i garaget utanför avdelningen och grät. Försökte dölja det, när någon gick förbi. Men vad jag grät. Ringde maken men, det var bara att stå där och låta tårarna rinna klart, innan jag igen gick in till avdelningen. Tog på mig den professionella rocken och lät tårarna vara där ute i carporten.
Mammas hund som liksom blev kvar här i livet, efter att mamma som vi begravde i höstas. Nu finns inte ens hennes hund kvar. Jag som trodde att sorgen var klar, inser att det är inte hunden jag sörjer. Utan den där sista biten av mamma. Den lilla hunden, var den där sista biten av mamma. Nu känns det som om något mera försvunnit. Det är en konstig känsla i mig, för just hunden hade jag inte så mycket känslor för. Det handlar om mamma, det handlar även om mina känslor för min mamma. Det handlar om mina handlande och icke handlanden. Men det är och känns sorgligt i mig, tårarna som jag trodde jag gråtit klart, bor igen i mina ögon. Dom gör ont och dom känns, Förmodligen är det både samvetstårar och saker genom åren. Men jag tror det är mest samvete, tankar, sorg över att jag inte gjorde, att jag kunde gjort mera, även en sorg i att allt inte var så rosenskimrande alltid. Jag kunde gjort mera, jag kunde varit mera dotter, till min mamma. Så som en dotter ska vara.
Kanske är det den där strykhögen som hjälper mig med att stänga av, både jobb och sorgetårarna och vara här hemma. Vara ledig på riktigt. Det säger mig att det är dags. Just nu är det dags för mig att lägga i en vedpinne till i kaminen och ta mig ann den där strykarhögen. Det här får vara inlägget för dagen. Ha en fin dag, ta hand om dig.
Tacksamhet.
Tack för autopiloten i mig som tog mig till sjön.
Tack för att jag fick vakna till ännu en dag.
Tack för att jag har ett jobb att gå till.
Tack för de fantastiska dagarna jag haft på jobbet. Det frön man sår, har börjat växa till sig på jobbfronten.
Tack för att jag är så som jag är, tack för att jag vågar vara precis den där härliga kvinnan jag är.
Tack för badet idag, och den varma duschen som sedermera blev lite kallare.
Tack till livet, tack för tårarna som blev igår. Dom gjorde kanske lite mig hel.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgonen kommer först i morgon. Just nu gäller. Ta hand om dig.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
vardagsglädje, skrivande och personliga berättelser. Utforska hela årets inlägg här.
