Kategori: Tidiga texter malix 2014 -2017 Sida 26 av 36

asså den här dagen kunde inte bli bättre än så här. Det kände jag redan i morse, cialis när jag vaknade.  Då när jag slog upp mina blå ramlade känslorna in i massor, generic av tankarna om att det nu är flera veckors ledighet. Ledighet, order semester och redan på lördag åker vi iväg till Sala. Ledighet, det började bra, men en halvtimmas över tid innan jag gick hem.  När jag sedan kom hem, slängde jag i mina jobbsängkläder i tvättmaskinen, därefter tvättade jag mina jobbkläder.  Nu har jag jobbat klart, tänker inte ägna en tanke åt  jobbsakerna nu under ledigheten. Inte en enda tanke har redan packat ner sängkläderna i en  papperspåse igen och där ska de få vara tills jag börjar jobba igen.

Ledigt jo vad jag längtat efter den här ledigheten. Redan i början av juni började jag känna av att jag behövde ledigheten.  Nu är den här. Nu är den äntligen här,  Efter tvättandet idag gick jag ner till källaren och tränade så mycket att jag blev helt slut.  En timma och en kvart, tränade jag cykel och styrketräning. Nu är kroppen härligt mör, endorfinerna simmar runt i kroppen. Den rastlöshet som bodde i kroppen innan, är spårlöst borta för stunden.  Rastlösheten har bott i kroppen sedan i fredags, för jag har slarvat med just träningen.  Konstigt för i fredags kände jag den där krypande äckliga känslan i kroppen som gör att man måste röra på sig inte sitta stillkänslan. Den har förföljt mig hela helgen.  Men nu så här efter träningen är den helt borta.  Ja det kunde liksom inte bli en bättre dag än den blev idag.

Idag ska jag för första gången göra min egna Deo.  Ska bli spännande, Min  vän Majsan som är lika inflummad som jag är när vi pratar  krämer och Nature made har lärt mig att man kan göra sin egna Deo. Vilket jag känner e bra då vet man ju vad det är för saker i Deon och jag behöver inte vara rädd för massa Aluminium.  Man behöver inte  tillföra kroppen mera kemikalier än de vi inte kan undvika tycker jag.   Förut har jag köpt deo på apoteket som var utan aluminium men den  var så kletig och så full med parfym att jag fick ont i huvudet av den dessutom  var den kletig i flera timmar.

Så nu är maken på en Life butik köper Kokos olja, samt lavendel vilket är en doft jag älskar. Ska prova göra en med lavendel och en utan. Har lite citron och syrendoft här hemma så det kommer säkerligen bli flera stycken innan jag är klar.

Det är ju lite det som är mitt problem. Jag vet ju liksom inte när jag ska sluta när jag gjort för mycket. Fast får jag för mycket kan jag ju ge bort det till dottern, eller till någon som är lika rädd för kemikalier som jag själv är 🙂

Lev idag just nu,  mmm det gör jag  jag njuter av många dagar som är helt utan både jobb och saker som måste göras.  Det enda som måste göras i dagarna nu är att packa inför  husvagnssemestern  som vi antagligen kommer göra till norr.  Har ju ändrat mig många gånger nu så vi får se antingen blir det norr eller så blir det där solen bor. 🙂

Jo idag är det den där sista dagen på arbetet, store sedan ledigt i många dagar. Semester, som jag längtat.  Bara passet idag tills i morgon kvar, sedan smattrar jag ut i ledigt ledighet. Först ska jag städa huset tänker jag plocka ordning på alla de där sakerna som jag inte orkat flytta undan.  Sedan packa ihop in för vår resa. Skutskär here we come.  Skutskär är nog den vackraste platsen med bad, jag har varit på.  Campingen heter Rullsands camping, vilket är en välskött fin anläggning. Där har vi bestämt att vi ska vara i alla fall i två dagar.

Finns tydligen någon kille där uppe som bjuder hem folk till sin trädgård och spelar musik för en hundring, det hade vi tänkt prova. Tydligen finns det flera knäppgökar än oss. 🙂  En hundring och en stol är det man behöver ta med sig dit och sedan står några musiker för underhållningen 🙂  Det är klart man måste dit, bara för att man kan 🙂  Men nu först den här sista jobbet -dagen -passet. Sedan är tiden min och åter igen min. Göra vad jag vill, göra inget och allt. Jo det är just det jag ska göra.

Ha en fin dag.  Lev idag just nu, igår är historisk visdom idag, i morgon kan vi påverka genom val idag en.

Så här vackert är det i Skutskär 

två pass är det kvar, no rx Sedan bor jag och min kropp i semestertider. Två pass om fem dagar för passdragningen börjar inte från i morgon.  Där efter bor lilla jag i Semestertiden. För bara några veckor sedan trodde jag inte att jag skulle orka enda hit.  Nu sitter jag här med fötterna på bordet och känner hur tiden är här. Snart kan jag smaka på karamellen. Snart är det tiden som ska vara ledigt ledig.

Jag och dottern har redan börjat smaka på semester tiderna i veckan. Vi har bott vid sjön, haft en försmak av det som komma skall. Nu är det inte så att dottern har semester nej hon ska jobba. Hon har fått semestervikariat hela sommaren.  Vilket hon är glad för. Jag däremot har äntligen igen semester snart.  Just nu så här i stunden är jag glad att vi inte sålt husvagnen. Just nu planerar vi och ska boka upp sovplatser till vår resa. Hundvakt är ordnat så hunden får bo hos en Lisa.  Lisa är dotterns kompis och hon gillar vår hund.  Så han ska få bo hos henne tills vi kommer hem igen.

Dottern ska få mata katt, vattna i växthuset och passa huset. Känns helt sjukt att man måste ha husvakt, så att obehöriga inte ska ta sig hit. Men så är det idag.

Igår berättade maken om en kompis vars föräldrar fick på hälsning av de så kallade vägpiraterna. Fast de fick inte påhälsning via bil och motor stopp. De ville sälja guld via dörrknackning. De stackars äldre paret som fick påknackningen av de så kallade guldförsäljarna, hade blivit riktigt skrämda.  För situationen hade blivit hotfull, och guldsäljarna hade tryckt sig in i deras bostad.

Jag tycker det är konstigt hur det börjar bli i vårt fd trygga land.  De äldre paret bor någonstans högre upp ovanför Stockholm tror jag det va.  Tror att det hände nu i veckan.

Idag gick vi upp tidigt jag och Dessan, unhealthy hon ville hjälpa till med utflyktsmaten. som det barnbarn jag är till min farmor så är just det där med utflyktsmat viktigt. Inget ska fattas när man packar som min farmor så det fanns både kaviar mackor kokta ägg, ailment grönsaker, decease bullar kex och muffins.  Festis, vatten och kaffe. Vid niotiden åkte vi hem till dottern som också ville ut och bada.

Därefter åkte bilen till Sandviken, tror det är något speciellt med just Sandviken för min dotter och när vi va där så berättade hon för småbarnen om hur hon likt de andra barnen som var där lärt sig simma just i den simskolan.  Den fösta halvtimman vågade inte barnen bada, det va för kallt. Men efter lite försök att vi i alla fall skulle doppa tårna så var de i sjön. Kian var inte riktigt på badhumör, så han tröttnade efter en stund. Han har  precis haft öroninflammation för en vecka sedan. Kanske va det sviter efter inflammationen som gjorde det.

Men fröken Dessan hon kunde minsann det var lögn att få upp henne ur vattnet. När vi skulle fika så satt hon snällt på filten i ca två minuter, åt en muffins. När hon var klar berättade hon att hon måste tvätta sig.  Jag sa då till henne att det kan hon göra på det grunda vattnet. vilket hon gjorde någon sekund. Sedan gick hon ett steg längre ut kollade läget,  sedan ett till och ett till. Varpå mitt kaffe fick bli kallt min bulle oäten. För den tjejen kunde bada hon. Tur att dottern va med så vi kunde växla om i att bada med henne.

Efter ett tag ville Kian åka till sin mammis, var på vi åkte ner till Uddevalla och lämnade barnen.  På vägen hem åkte vi in till Ellenö sjön och stannade där i två timmar. Badade i den lite kallare sjön vilket va skönt där var nog kanske bara 18 grader. I Sandviken måste det vart över 20.  Jag gillar inte när det blir för varmt i vattnet jag gillar när det är runt 16 -18 då är det skönt att bada.  Dessutom inbillar jag mig att det då är mindre bakterier då.  Men just det har jag inte några som helst belägg för utan bara mina tankar.

Lev idag just nu Igår är förbi och morgondagen den är inte här. Just nu är det vi kan påverka och verka i.

idag vaknade jag tidigt redan vid 5. Min kaffe maskin hörs när jag sätter igång den. Men det kan inte hjälpas, cheap den får höras.  För utan kaffe är inte en morgon.  Just morgon gillar jag. Jag är inte en sådan som ligger kvar och drar mig i sängen. Nej så fort mina blå öppnas hoppar jag upp ur sängen. Skulle jag ligga kvar ligger jag ändå och rör på mig så maken vaknar. Nej då är det bättre han vaknar lite grann av kaffe maskinen då mår både jag och han bra.

Idag hade jag tanken om att ta  mig ut i solen och låta min kropp ladda vitaminer. Tanken var god det är bara det att solen inte riktigt hittat hit. Frågan är om den någonsin idag kommer bo på himlen för här är det grått.  Så idag får jag vara min egna sol. 🙂 Egentligen spelar det ingen roll om det bor sol på himlen eller inte. Det är en ledig dag och idag räcker det för mig. Så skönt att dagen är vad den och och blir vad den blir.  Inga måsten förutom min träning.  Har fuskat några dagar under mina jobbpass, viagra det kände jag redan i söndags att fusket behövdes slutas upp med.  För jag blev mera rastlös än jag brukar vara.  Så igår redan innan det blev kväll på riktigt så satt jag på cykeln.

När jag cyklar lyssnar jag till a little piece of heaven med Avenged Sevenfold.   Låten är på repeat och  efter fyra gånger har jag cyklat i 32 minuter. Igår la telefonen av när jag lyssnade. När jag kollade tiden på cykeln hade jag redan cyklat i 40 minuter kände att jag ändå inte var så trött så jag fortsatte cykla.  Det slutade på en timmas cykling, salve med det blev samvetet mjukt.

Jag som aldrig har tränat i hela mitt liv innan, har blivit ett träningsfreak. Idag behöver kroppen minst en timmas träning, minst 3 dagar i veckan. Om det längre beror på att min artros blir bättre eller inte, vet jag faktiskt inte längre.  För idag har det mera blivit ett gift, ett bra gift som jag måste ha, för att må bra i både kroppen och själen.  Hade du sagt det till mig för tio år sedan att om jag tränade så, skulle hela jag må bra. Då hade jag inte trott på dig, då hade jag inte ens provat. Men när höften började göra ont och jag ibland knappt kunde ta mig ner för trappan till källaren, där vår dusch är. Då började jag förstå varför jag måste  gö nått. Träningscykeln har vi haft under alla år jag och min maken varit tillsammans. Men den har innan detta år bara stått i källaren, samlat damm.

Idag eller under en tid har jag funderat på om jag inte ska köpa mig en Crosstrainer. Skulle vilja ha valmöjligheten att träna på olika sätt.  Fast den möjligheten har jag ju redan för jag har både hemmagym  gymbänk och cykel men ändå. Nej det får nog bli en sådan också med tiden. Kanske är det en sådan där belöning som får bli till när jag firar ett år, eller varför inte kanske ska jag köpa mig det i 50 års present. Ja men oj vad kul det blev nu då. Jag har kommit på vad jag vill ha den dagen då jag fyller 50.

Fast jag hade tänkt mig smyga undan den dagen, så är ju det ett bra sätt att smyga undan den med att gå ner i källaren och träna. Har ett halvt åt på mig att spara så Japp så får det bli.  När jag fyller 50 ska jag bjuda mig själv på en Crosstrainer. 🙂  Ett halv år är det dit.  Jo men visst är det så att solen även om den ännu bara bor i mitt sinne hittade hit idag med med.

Lev idag, just nu och just nu är ny hela tiden. Nu ska jag  spring ner till källaren och hänga upp kläder på tork. Ha en  helfin dag.

Det viktiga är inte hur vi har det utan hur vi tar det. Hur vi mår handlar om vilka attityder vi har till det som sker.

Igår va den första riktiga sommardagen på länge här i vår lilla kommun. När jag gick hem från jobbet, thumb blev humöret på topp nivå av bara solen.

Igår hade vi solparadis och grillafton. På dagen blev jag lite godissugen vilket ledde till ett besök hos Feffes spelbutik. Butiken som ser till godissinnet får sitt heter så.  I vår lilla by  heter butiken Feffes som står för att bota sötsug.

För några veckor sedan började han även sälja frozen Yoghurt. Jag är mjukglass fantasts sedan innan. Men jag tror den frysta yoghurten sedan igår, doctor  har blivit en klar första plats hos mig efter gårdagen.  För just den gick inte av för hackor.  Nu tog jag chokladsås på vilket för dumt. För det förstörde bara smaken. När jag väl fått bort chokladsmaken så var glassen guda god. Smakade friskt och somrigt. Dessutom blev man inte så där äckligt mätt när glassen var slut.  Jag har efter igår bytt favorit.  Mjukglass i all ära men Fryst Yoghurt mums den toppar alla sinnen. Som ger en frisk smak av sommaren.  Kommer självklart bli massvis med sånt i sommar.

 

I vintras så var det inbrott i hans butik. Just efter inbrottet kunde jag läsa om hur han kände för att ge upp. Men många i vår lilla by verkade gilla butiken för det startades en insamling för att åtgärda de skador som inbrott tjuven orsakat.  Det kan du läsa om här.  Tur att den blev gjord. För det gav mig en ny smakupplevelse igår. 🙂

Ha en fin dag, lev idag just nu. Igår är kunskap och morgondagen är ännu bara framtid. Idag samlas kunskap till morgondagen.

jo vissa dagar vill fingrarna dans över tangenterna, pharmacy utan att jag har en aning om vad jag ska skriva om.  Idag är en sådan dag. Det där med skrivande blir som med träning, buy det är en sträcka till att det ska bli något man bara måste. I alla fall är det så för mig.  Igår satt jag och kollade på tv, order eller satt nej det gjorde jag inte. Som vanligt låg jag i soffan och kollade. Almedalen och välfärdsföretagen samt politiker som var för och emot.  Jag och en annan kvinna hade olika erfarenheter av  det kommunala och det privata.  Min erfarenhet kommer från skola och kortis hem.

När mina två äldsta barn gick på gymnasiet var skolan under all kritik.  Det fanns inte mycket utrymme och tålamod till de barn som krävde lite mera av läraren än de två minuterna som de hade räknat ut att varje barn skulle få under en lektion.  De satt till och med och sa att han, min son alltså, fick sina minuter på lektionerna.  Att man ens kan tänka så som lärare, att jag har gett dig dina minuter nu. Vad händer om det tar tio minuter?  När man kanske behöver mera hjälp?

Sonen hoppade av skolan efter två år. Tog sitt pick och pack och valde sedan en kommunal skola. Där han under två årstid i stället valde att utbilda sig till målare.  Vår äldsta dotter hon fick läsa in gymnasiet på komvux, innan hon kunde hoppa på utbildningen hon går idag. Idag bor hon i Stockholm, läser intressanta ämnen i historia och kommer antagligen få ett riktigt intressant jobb när hon är klar.

Vår minsta son  hade en kortis plats,  ett privat alternativ.  Det började med att personalen som arbetade där började bli sjukskriven, de mådde dåligt.  Till oss sa man att det var något i huset. Mindre roliga aktiviteter, mera på huset tid.  Huset tid var när de var i huset,  gjorde aktiviteter hemma på stället.  Ni kan tänka er vilka aktiviteter det va.  Pojkar  12 till 16.  Mycket data spel eller hur.  Som om inte dessa pojkar spelar spel alldeles för mycket ändå.

Mycket  olika personal, lite konflikter med sonen gjorde sedan att de berättade att nej,  vi kan inte göra det här uppdraget.  Han är för svår.  De valde alltså bort,när de insåg att deras arbete med sonen skulle kosta mera pengar.  För svårt i detta fall, handlade om mera personal.  Där till hade jag gärna sett att personalen skulle fått mera utbildning. Men det är en annan historia.

Vi valde kortis för vår son för att dataspelandet skulle ta pauser och för att han skulle socialisera med andra, göra roliga saker upptäcka andra aktiviteter än datorn.  Idag  har vi valt bort kortis och allt sånt. Det är mera än vi kan hantera. Blir så mycket krångel. Men privata alternativ för mig, har visat på mindre kunskaper, mera små resurser och att de ger upp när det blir svårt.

Min vän  däremot hade helt andra erfarenheter, hon hade valt det privata framför det kommunala.  För de kommunala där hon bor var under all kritik.  Tänk om de kunde ta till sig lite av allt, samla ihop sig och fånga in kunskapen från båda håll.  Kanske hade jag om min vän då haft lika erfarenheter.  Vi hade inte blivit bortvalda och vännen hade haft bra erfarenheter av de kommunala alternativen.

Jag jobbar själv i den kommunala regin. Visst vi hade  behövt mera personal, mera tid, och mer av lite allt möjligt men, jag är tacksam över att det just är ett kommunalt boende. För skulle detta drivas privat, så tänker jag att vi skulle varit ännu mindre personal.

Haft ännu mindre resurser att röra oss med.

Haft det otryggare, mindre inflytande.

Det vi idag gör i aktiviteter för våra boende,  hade istället dragits in för att hamna i någon privat ficka, som en vinst.

Det går inte att tjäna pengar när man arbetar med människor som behöver stöd och vård. Sånt kostar pengar. Jag kan inte förstå hur det blir tvärt om. Vård kostar pengar så är det bara.

Nej nu får det bli lev idag just nu. Igår är  historia, i morgon är framtid. Just nu lever jag och du det är i nuet vi ska leva och uppleva 🙂

Men kom just på att jag faktiskt råkat ut för ett bra intressant privat alternativ. Det var förra hösten då en skola i GBG tog hela sin personal till Ågrenska och hade utbildning för all personal för skolan.  De satt och lyssnade tog till sig kunskap i massor.  Då handlade det om att de ville ha mera kunskaper i NPF, jag fick förmånen att vara en del i denna spännande kväll.  Det var Samskolan som tog till sig kunskapen till och med rektorn satt där och fick kunskaper 🙂

I höst kommer Bitar av den utbildningen och lite till bli till i skolan här i Färgelanda 🙂 vilket är en kommunal skola, så egentligen tror jag det handlar om vilja.

search 51, physician 0);”>Här tänker jag skriva om ett betalt inlägg, look inte för att det är bra betalt utan för jag har intresset.  Det där med coaching, är aldrig fel och jag tänker att jag i min yrkes roll kan ha mycket nytta av det.  Så fick jag en förfrågan om jag ville skriva om  ett företag.  Vanligtvis tackar jag nej till uppdrag som inte ger mig det betalt som jag vill ha. Men här brann det inom mig. Här bor min passion och min lust.  Just sånt här som jag vill ha mera kunskaper i.

Nu har jag antagligen redan kunskapen men det är aldrig fel att få mer påfyllning, mer energi i ämnet. Ny kunskap är heller aldrig fel även om man redan har så blir det alltid något nytt jag skulle kunna lära mig.  Kanske skulle tala med min chef om att det här skulle vara något. Fast genast kom jag på att jag är ju min egna chef.  I alla fall på halvtid. Tänk jag tror till och med att jag ska gö tror till och med att jag ska ta och anmäla mig till en liten utbildning.  Ja varför inte det är klart jag ska. 

Tänker att det ska bli den här kursen jag ska ta mig an.  2 dagars kurs: ACT-baserad coaching med Acceptance & Commitment therapy/training. Två dagar och 4500 kronor +moms.

Nu blev det ännu mera spännande med hösten som  ska komma. Men  just hösten får vänta  ett tag tycker jag för jag vill ha en lång varm sommar först.

Gå in på sidan Akademi Coachstjärnan AB, kolla in massvis med spännande utbildningar.  Nu gäller det ju  bara att jag inte jobbar just den helgen men det får jag kolla upp när jag är på jobbet nästa gång.

Lev idag just nu. Igår är historia och imorgon är framtiden den påverkar vi idag genom våra val.

Ha en fin kväll.

 

att vara mamma till barn med Npf är en konstform, nurse I min villfarelse trodde jag det jobbigaste var när barnen gick i skolan. Det var ju då alla krigen blev till, discount i alla situationer som handlade om samarbete.   Det var  då allt fallerade, när jag och barnet försökte förklara för skolan:

Att nej det är liksom inte bara till att göra, det tar mera kraft av ett barn att göra tråkiga saker när man har Npf diagnoser.  Det måste till en stor portion Motivation, om man vill att det ska funka.

-Nej, det är ditt jobb som lärare som ska locka fram motivationen.

-Nej fast han kunde igår och i förrgår så kan han inte idag.  För så där ligger det till se du, Det handlar om dagsform, status på det han ska göra om det är det som är intressant just nu.

– Ja men du det var ju förra månaden han var intresserad av kriget och kungar. Nu är det mera intressant med alla gator i gooogle maps.

Jo, jag ska villigt erkänna att jag själv inte varit i Usa men faktisk så  har jag varit på varje gata i Louisiana, New Orleans. Kan varenda tvätt maskin som Amerikanerna har ute i sina trädgårdar.  Den kunskapen har jag fått till mig av Google maps, då jag ett tag snöade in på USA och hittade till Google maps.

Oj känner att detta inlägget kommer bli långt.  Det blir så här långt efter som jag och en annan mamma igår pratade damp, diagnoser och oron som blir till när barnen blir vuxna. Då samhället säger till oss att nej men din son är vuxen nu. Du kan inte bestämma detta. Han får bestämma det själv.  Det är just i det där han får bestämma det själv som vår oro ligger.  Även i ordet vuxen.

Ofta handlar det om att vi vill att våra barn ska gå andra stigar en de vi redan trampat upp och  skapat fått erfarenheter av.  Vi vill att våra barn ska trampa upp nya stigar och slippa gå i den sörjan som vi själva trampat i.  Vi vill ju att deras väg ska bli rakare, enklare och ge de en bra start i livet…..

Nej, vill inte han så kan vi inte tvinga honom.  Nej, jag gillar inte tvång det gör jag inte. Men att få lite hjälp på vägen. Att få lite stöd i att hålla ordning på vilka samtal som måste ringas, vilka räkningar som måste betalas, vilka kläder som är rena och att när man lagt in tvätten i maskinen, är det bra att ta ut den och hänga upp den samma dag, är bra.  Att  äta något annat än bara nudlar under en månads tid är bra. Att köpa mat för pengarna är bättre än att köpa tid på WOW en en bra handling.  Att gå till skolan, jobbet  istället för att level up den gubbe är riktigt bra.  Till och med så att det är nödvändigt.

Det är sådana saker som vi ibland får berätta för våra barn. Ibland blir det till och med krig i sådana situationer.

Jag har alltid försökt mig på att prata med människor om vad det är som ställer till det för oss i våra familjer. Att det är viktigt att lyssna på det föräldrarna berättar. När de pratar om myndigheter, skola, socialatjänst,  ja  You name it.  Ofta så får jag en känsla i situationen att de tycker jag är en hysterisk omhuldande mamma.  Men se ni, Jag har levt i den där barn kroppen i mina egna unga år,  jag har levt nära mina barn i min  roll som mamma.  Jag känner mina barn och när jag känner,  ojdå ror han verkligen det här i land tro? Då är min oro där, för att jag på något sätt vet om att det här kommer inte funka hela vägen fram.

Det är då de kloka kvinnor och män i olika sammanhang  lutar sig tillbaka och säger de magiska orden.

-Vi får vänta och se.  Vi får vänta och se hur det bli, du vet ju inte, det kan ju gå bra, han säger ju att han ska fixa, han är vuxen nu.  Han är över 18 och bestämmer själv.  Han är över 18 nu och bestämmer själv.

– Ja men det är ju därför vi sitter här, jag vet hur det kommer bli när han ska göra.  Jag vet att de där läkartiderna kommer och missas gång på gång.

-Nej då, han är vuxen nu, då tar man det ansvaret.

-Men herre gud jag missar ju själv i bland.

-Det där handlar  inte om honom, utan endast om dig.

-Ja men har jag inte koll på tiden, så kan jag inte påminna honom, och då kommer han inte komma ihåg, och då kommer det komma hem räkningar som är rätt dumma att få, bara för att man missat en tid.

-Ja det är ju en konsekvens som han får betala.

-Han tjänar inga pengar, han har ingen inkomst.

-Ja, men så är ju systemet.

-Ja, men därför är det ju bra om ni kan skicka hem tiden till mig med, så kan jag hjälpa honom att  ha koll på tiderna.  Så han i alla fall får sin medicin.

-Nej det kan vi inte, han får ge den till dig.

– Men jag vet att han kommer glömma av den så fort han går ut ifrån rummet han fått tiden i.

-Det vet du inte nu, han är vuxen nu. Han är över 18.

Ibland funderade jag på vem av oss som var funktionsnedsatt. Jag eller myndigheten?

Vem av oss förstod inte?  Det tragiska är att jag tror skillnaden ligger i viljan av att förstå.

När jag inte förstår så handlar det om att jag inte förstår.  När  dom inte förstår, så handlar det mera om empati, vilken dag det är och vilken paragraf de kan gömma sig bakom.

De förstår inte att  WOW för någon kan vara det viktigaste i livet.  Att det gäller liv eller död.  De förstår inte att spelet är så intressant att man ibland ställer klockan för att ge sina hästryttare mat.  Om man spelar Travian.  Jag vet att det är viktigt för jag är före detta Travian spelare, det blev till och med så att jag fick min make som inte ens har  ADHD, att jobba i skift med mig i mitt spel.  Varje krig i spelet var på liv eller död.  Varje ryttare som förlorades var en sorg på liv och död.  Att komma två i spelet  var inte en vinst när spelomgången som höll på i ett år, kanske mera, tog slut. Det va en förlust, det va inte bara ett spel. Det var ju en del i mitt liv.

De förstår inte att jag slutade spela med  viljekraften att få tillbaka mitt liv. De förstår inte att jag inte ens vågar gå in i meningslösa spel för jag är rädd för att fastna. De förstår inte att när jag råkar hitta ett spel, som jag  tänker jag provar lite, gör att jag sitter fast i månader, att spelet blir det som är viktigt.

Att spelet tar tid och är det som  är viktigast.  Det förstår inte att jag har svårt att välja.

De förstår inte att missbruk inte behöver handla om droger och alkohol. Utan det kan vara mera triviala saker som etsar sig fast och blir ens liv. De förstår inte att de gånger jag spelar sånt, eller fastnar i google Maps, målar tavlor eller vad det nu än är som jag hittar. att sådan saker har en tendensens att ta över,bli så viktigt att jag till sist med viljekraft för att få tillbaka rutiner och liv, måste sluta. Att jag måste sluta göra och ibland behöver en hjälpande hand för annars ligger tvätten och ruttnar i tvättmaskinen.  Kylskåpet är tomt.

När jag var yngre så fanns inte datorer på det sätt som idag, farorna är större idag, mina tvång i saker visar sig lättare idag än igår eller när jag var liten. Om jag säger att min son skulle behöva någon som var hans skärp, eller krage gör jag det inte för att jag inte älskar honom, inte vill honom väl.  Det är faktiskt tvärt om, och jag har erfarenheten av hur det varit i våra liv då han var barn.

Fast han kanske va 17 på pappret så var han fortfarande en lite pojke i vissa situationer, kunde fortfarande sitta och bygga ihop legosaker på sitt rum.  När han sedan blev 18 och myndig, visste inte myndigheterna om att den 18 åriga grabben kanske var 14 -15 på insidan.  De verkar som om myndigheterna inte förstår, vill förstå att den 20 åriga grabb inte har samma förutsättningar, att göra de där mindre roliga sakerna, att tvätten måste tvättas hjälps inte. Det är då vissa av våra barn behöver en krage, som hjälper till och berättar att nej nu måste du tvätta, och du måste ta ut tvätten ur maskinen.

De förstår inte att när killen tjejen mött på ett hinder, så är tröskeln så hög att den inte klarar av tröskeln. Hindren blir större, högre och fortare omöjliga att kliva över för  vuxna barn med NPF. De ramlar fortare, mera och ställer till mera sår. För de inser inte att de slagit sig, de inser inte att benet är av och inte läkte av sig själv. De tror ibland att om de bara inte gör, så försvinner det.

Det vill inte ha hjälp, för de vill vara som alla andra, ber inte om hjälp fråns det liksom blir akuthjälp, där ungen håller på att dras med den sjunkande båten. Kanske är det redan innan försent. Helt åt väggen försent när den unga ber om hjälp.  Här måste vi göra något vi kan inte låta unga människors liv falla innan det ens har börjat.  Jag tänker att ju mer den unga vuxna säger nej. Ju mer hjälp behöver han.

Hur ska vi få myndigheternas invånare att förstå det?

Nej nu får det bli annat gjort idag av mig.  Det här var bara mina morgontankar från gårdagens samtal. Har suttit här sedan 6.30 nu och klockan just nu är 8.24.  Fastnar i saker jo så är det.  Jag är snart 50 år och du ser två timmar förflöt utan att jag ens hade en aning.

Lev idag just nu påverkar vi imorgon som ännu är framtiden.  Igår historian blev ett inlägg idag.

 

Känns riktigt roligt att kunna skriva så och känna att ja inte en enda till kan jag få in.

Ibland får jag energi bara av en röst. Idag var det en sådan dag. Jag var tvungen att ringa ett samtal. Jag skulle ringa och fråga en kvinna om hon kunde tänkas föreläsa med mig i höst.  Just den här kvinna har en magisk kraft att få mig till att vara i mina tillgångar.  Ordet struktur ligger planterat i hennes ryggrad.  Just strukturen smittar av sig på mig.  Gör att jag blir strukturen själv.  Asså egentligen skulle jag behöva en dos, cheap av den där strukturen lite vare dag.

Men idag fick jag det och den gav mig tillbaka det där strukturella som jag en stund saknat.  Fick en aha upplevelse när det blev kalender prat.  Så enkla saker kan vara så svårt, shop men vi fick till det inte tack vare mig. Utan tack vare denna kvinnas otroligt raka planläggningsförmåga. Tänk om det fanns sådana människor hela tiden runt omkring oss, thumb som har det lite svårare med att få till det i kalendrar och andra nödvändigt ont-saker.  Då hade livet vart enkelt hela tiden.

Men nu har jag koll, September är fullbokat för min del. Inte en föreläsning till ska in i min kalender om jag ska få plats med mjuktider i september. Så nu är det  de andra månaderna som gäller. Oktober och November, kanske  ett litet kanske, kan vara att det kan finns någon ledig tid i augusti. Men som sagt bara kanske. December är en ledig månad har jag tänkt mig. för då händer så mycket annat som ska till.

Det är så det får bli. Det är det som är när jag medvetet håller på mjuktid. Mjuktid är ledig tid som ska vara där för att vara ledig utan måsten.