Kategori: Tidiga texter malix 2014 -2017 Sida 28 av 36

här sitter jag med fötterna på skrivbordet och har kaffet bredvid mig. Morgonen är inte ny längre utan jag har börjat vakna till på riktigt.  Andra koppen kaffe står på bordet. Igår på kvällen gick jag och maken ut på promenad med hunden, thumb då fick jag ta tjockkoftan på för det va kyligt. Vart tog den varma sommarvinden vägen? Luften igår kändes mera som höst, pharmacy än sommar och jag har inte ens börjat min längre ledighet.  Nå ja inte få panik redan sommaren är  fortfarande ny och det kan komma många varma sommarkvällar. 

Jag har funderat än del på det här med skit pratande. Ni vet  strunt prat om någon som inte är med i stunden. Eller skitpratet om någon chef, arbetskollega, arbetsgrupp, skift, organisation, mm. Jag har ofta pratat med mina barn om att inte lyssna, inte ta del av och att de ska bilda sig en egen uppfattning. För börjar man lyssna på skräpet så blir man en del av det.

Hur kommer det sig att skitpratet är så enkelt?                                             Vilka behov fyller det?                                                                                           Varför pratas det så mycket skräp?                                                               Har vi inte viktigare saker att göra än att prata skit?                                  Vad är det som gör att vi pratar om det som är negativ och dåligt i stället för det som är bra och upplyftande?                                                     Vem mår bra av att höra om andras dåligheter?

Hur kommer det sig att skitprat är så enkelt.

Jag tror det handlar om att må dåligt, och dåligprat på något sätt gör den som pratar bättre. Behovet det fyller är att de andra runt mig är minsann inte bättre än jag själv.  Dåligheten är en projektion av det jag ser och upplever med mig själv. Mår jag bra tror bra om mig själv så har jag inget behov av att smutskasta andra.  Jag själv blir inte bättre av att andra är sämre. Utan egentligen är det ju helt tvärt om.  Jag blir ännu bättre om jag låter andra vara bra.

Tillåter jag mig själv växa så låter jag andra växa.  När vi egentligen har riktigt viktiga saker att prata om, men det är så viktigt att prata om det men  vi inte vågar det är då vi pratar skit.  Att vi pratar negativ och dåligt istället för upplyftande och bra. Tror jag handlar om synen på oss själva, vi ser oss och världen omkring oss i de mera grå skalorna. Men jag tror också att det på något sätt  handlar om att Offerroll, jante men mest  tänker jag hur vi ser världen i vår spegelbild.

Vem mår bra av att andras dålighet?

INGEN!

Ingen mår bra av prat om hur dålig någon är, det sätter käppar i hjulet för den som pratar, lyssnar och den det handlar om.  Den som pratar tror jag förlorar mest på det i det längre perspektivet, för i skitpratstunder flyttar skuld, skam och negativitet in.

Den som lyssnar kan bli tom, få uppfattningar som inte är den egna sanning och blir en skuldbärare.  För skitprat tynger ner, gör något även med en mottagare, skulle jag träffa den som  det pratas om  kommer jag inte vara helt sann och öppen in för människan. Utan ha skitpratet någonstans med i sammanhanget.

Jag blir inte bättre av att göra andra sämre. När jag tillåter andra växa, då är jag även tillåtande till mig själv i att växa och vara i storheten som bor i mig.  Som faktiskt bor inom oss alla.

Lev idag just nu, igår satte spår idag,  idag gör vi spår mot i morgon.

Midsommardagen, advice Midsommar e de det här  Yankee kallar first day of summer? För mig har det varit sommar sedan i mars någon gång. Nej mitt i sommaren är mera nära tänker jag. Mitt i sommaren.  Nu är vi där mitt i sommaren, troche vårblommorna som dansade på backen, har bytts ut till sommar blomster. Stolta hundkex, Lupiner fast de börjar ju vara på lånetid nu för de har ju funnits en tid nu.  Om två tre månader kan vi traska ut i skogen och plocka  de små svamparna  som då bor där.

Jag som alltid gillar att bada, har bara badat en gång ännu.  Tror det handlar om att barnen inte längre bor hemma.  Stora sonen bor i Borås och det hade vart lite långt att åka dit för att bada någon timma.  Igår var dottern här och besökte oss.  Jag och hon bokade in en badare dag i juli, Hon jobbar på två olika jobb och  tyvärr verkar det som om hon jobbar de dagar jag är ledig.  Det är ju bra att hon jobbar och har att göra men,  några badare dagar vill jag allt ha med dottern.

Nu har nog jag och dottern en konstig umgås gen, för när vi umgås så gör vi nog inte sånt som andra gör. Utan när vi umgås gör vi som små barn  som leker bredvidleken.  Vi tittar ofta på filmer gärna en två tre stycken på rad ligger i soffan och har täcken och kudde. Ser på film efter film. Åker vi till badet så är det ligga och sola, sova om vart annat, simma en och annan gång. Vi pratar inte så mycket utan är mera tysta i samförstånd. När vi är ute på shopping eller om hon är med när jag föreläser. Så sitter vi i bilen och lyssnar på musik högt som fasiken.  Äter lunch någonstans och tar en tur in på Lindex och någon skoaffär. Nä vi gör inte så mycket mera än att vi är tillsammans.

ofta är de så här vi umgås när vi träffas just den här gången fick min vän från Stockholm oxå plats.

Det var kul att hon kom hit igår när vi hade kalas.  Nu brukar vi mest bara sitta och kramas, till och med så att våra gäster reagerade på det.  Min väninna sa men gud vad ni kramas och är gulliga mot varandra så gör inte jag och min dotter.  Nää, men så gör vi, Vi kramas och säger saker som  å vad mysigt att du är här,  eller lilla stumpan vad jag saknat dig och sånt.

Men  pratar nej vi pratar inte så mycket utan är mera tysta i samförstånd. Samtidigt som jag faktiskt vet att skulle det vara något som  dottern funderar på eller borde berätta för mig så vet jag att hon gör det.  Kanske inte med en gång men hon gör det när hon är redo.

Kanske beror vår opratsamhet på att vi helt enkelt inte orkar, att vi liksom bara behöver den där bredvidleken och det är tillräckligt för att umgås.

den ungen kunde äta med hela kroppen då hon va liten.

Hon är otroligt vacker min dotter fast så säger nog alla mammor om sina döttrar eller 🙂

Förut va det ett problem för mig, när jag upptäckte att jag och dottern inte pratade utan gjorde saker mera var för sig men tillsammans. Jag var rädd för att vara en dålig mamma. Idag har jag mera insett att ja… men , det är ju så vi är det är så vi umgås. Vi liksom bara är, dessutom älskar vi att ligga i soffan och kolla in film på film. Det är vårt sätt att koppla av.

Ring mig stod det på min Fb sida när det står så, sick är det allvar. Då är det en stund som är riktigt allvarligt.  Ring mig och jag ringer.  Efter ring mig stunder brukar stunder inom mig hoppa in om att jag skulle vilja sudda bort i verkligheten. Inte sudda bort ring mig eller det som sker i stunden, view Nej det vill jag inte sudda. Men jag skulle vilja sudda bort tråkiga känslor som bor hos någon i ring mig stunden. Men inte utan att jag beundrar ringmig stundens deltagare.  Det gör jag beundrar och önskar så att jag kunde göra något mera än att bara prata en stund. Skulle vilja ta bort alla känslor som bor i stunden. hos min andra invånare i ringstunden.  Skulle vilja att denna någon såg på sig själv med samma ögon som jag ser på denna.  Att liksom mina mjuka tankar om hen bodde hos hen.

Hur ska jag göra för att hen ska inse och förstå, att ingen är stark ensam. Ingen orkar i längden slåss mot sin överman alltid. Snesteg gör man. Även jag gör det, snestegen är där för att visa på en annan väg. Så länge som stigen är krokig,  snestegen blir till, så finns det något på den stigen som ska bort.  Kanske till och med så att det ska sopas rent helt och hållet, ta en annan väg. Prova på  något tvärt om som inte aldrig har provats.  Ja oavsett jag önskar  av hela mitt hjärta att den sorg och den bedrövelse min vän upplever, var något som jag kunde lyfta bort och lägga undan  i flera år.  För att kanske sedan plocka fram, när sorgen blivit gammal och grå. För  faktiskt så tror jag att sorg är inte bara dåligt, utan helar när man får distans och vilat ett tag i bra stunder som är längre än några timmar, dar eller veckor.

Ja så ska jag tänka, jag ska slå in sorgen i paket. Det gör jag med min egna, lägger den längst ner i ryggsäcken för att plocka fram den senare när jag orkar och vågar se sorgen i sorgens öga.  Ofta när tiden gått ett tag, så  blir  sorg bedrövelser mera sanningsenliga när man ser på dom, efter ett tag. Då brukar de tala om saker för oss som vi inte i sorgen orkade lyssna på. Inte orkade, vågade känna.

Å vad jag önskar dig lycka och mjukheter, jag tror du vet det…. Önskar så att du såg dig så som jag ser dig med mina ögon,  att du har lika mycket rätt till bra saker och lycka som vi alla har.  I kvällstimman just här i stunden så sänder jag dig kärlek, omtanke och allt vackert du önskar.

Tyvärr så tror jag inte att det hjälper  hur mycket jag önskar och tänker. För du ser så mörkt har vandrat i det mörker så länge nu.

Snart är det då midsommar igen  Mitt i sommaren, capsule hm kan vi dra tillbaka klockan? En månad eller något? Fast  vi får dra tillbaka den så mycket som jag kan ändra tiden för semester.  För just nu längtar jag så mycket efter semester att det nästan gör ont i hjärtat. Längtar  jo det gör jag även om jag faktiskt känner att det är ganska så mysigt just nu så här innan veckorna av semester.  Då har jag  ju karamellen kvar.  Nu ligger semestern i framtiden.

Ännu är den en tanke i framtiden, medicine en sådan där tanke som gör sinnet mjukt och vågor i magen. Tankarna går till norr i sommar, Norr över när andra åker söder över.  Jag har en Morbror som bor i Örebro. Hans fru pratade om den tiden då de hade husvagn. Då berättade hon att husvagn då ska man till våra norra breddgrader.  Deras husvagn hade inte varit söder över innan deras son hade tagit över husvagnen.

Vår husvagn då vi köpte den fick försmak av De nordliga breddgraderna redan på sin första tur.  Fast innan Norrland hann vi med  Stockholm, Skutskär och någon lite längre upp vilket jag inte minns namnet på så här just nu. Den var inget vi skulle åka tillbaka till så kanske är det ett förträngt minne.   Därefter anlände vi till Campingen som idag är ett kärt minne. Kålgården som ligger i Vilhelmina, Bara några mil från Marsfjället och Steikenjokk. Där bor mitt hjärta där uppe på fjället.

Men ännu sitter jag här i soffan med tv på,  tankar om att gå ner till Träningsvärket som snart får byta namn till friskvårdsverket för  ju flera månader som går ju starkare och bättre blir jag även om värken inte helt försvunnit.  Semester ja, snart men några veckor kvar innan semester.  Midsommar jo snart är det midsommar skulle jag inte skriva innan så önskar jag en riktigt trevlig midsommar.  Men små grodor och sill, den  nubben, den är lättare att hoppa över  om man utesluter den. Det gör jag utan att blinka för usch vad det smakar vidrigt.

En liten flicka lärde mig att där ifrån hon kom sa man alltid hälsa familjen. Hälsa familjen tycker jag låter trevligt . Lev idag just nu. Jo och här sitter jag och skriver om semester. Men just nu är jag ju i för-tankarna och dom är inte fel.  Lev nu just nu, igår är inte kvar och morgondagen är i framtiden.  de första små gubbarna plockade vi redan i förrgår och tjuvstartade lite jätte goda va det.

idag har jag badat i Lerkil.  Jag gjorde det till och med två gånger.  Kallt jo det va riktigt kallt.  10, help 5 grader visade sig tempmätaren.  Men bada gjorde jag.  Vi va tre stycken som vågade oss i.  En äldre herre som hade sprungit från Kungsbacka, sovaldi sale en dam som  hade med sig tempmätaren.  Maken och sonen stod och såg på de tyckte det räckte med att bada genom att stå på bryggan och titta på.

idag är det husvagnsdag. Ännu är det bara biltid, thumb men Husvagnen hänger i alla fall på.  Inatt har vi tänkt oss sova i Hallands län. Hunden fick bo kvar hemma och det är av rent egoistiska själ. Dottern och sonen har vi som hus och hundvakt.  Det egoistiska själen är att han luktar lite illa ellerr inte lite illa utan mycket illa då han släpper väder.  Det är inte så att det är om där utan det gör han och liten husvagn och hund som luktar så gör ingen glad allra minst mig som är så känslig för dofter.

Idag eller om det blir imorgon har jag tänkt kolla in om svanen bor kvar i Lerkil. Det var stället jag lärde mig att simma, där tillbringade jag alla mina somrar med min älskade farmor och farfar. Farmors goda smörgåsar med ägg och kaviar, hennes kanelbullar, andra kakor och godsaker som hon hade packat ner i kylväskan redan innan klockan var sex på morgonen. Just sådana minnen kryper fram bara jag tänker på Lerkil.  Minns äver hur farfar tog med mig till Ölkafet som låg där. Ofta skyllde han på att tösen behövde en glass.  Men idag vet jag bättre, det var farfars öltörst som drog men ursäkten att tösen skulle ha glass. Det  var en bra ursäkt för farmor hon nekade aldrig mig en glass. Farfar han va påhittig han, och tog varje tillfället i akt för att låta en öl slinka ner.

Nu var aldrig min farfar otrevlig, eller ställde till det som jag upplevde det. Men säkerligen så fick farmor uppleva ett och annat som var helt annat än glasstider.  Men aldrig har hon någonsin varit sådan så hon på något sätt tagit ifrån mig bilden av att ha en underbar farfar.  Just sådan är så viktigt att vuxnas dispyter är vuxnas dispyter där blandar man inte in barnen. Utan låter barnen ha den bild av den vuxne som barnet har. Tids nog visar det sig ändå de mindre bra sakerna. Men då har barnet ändå fått möjligheten till andra upplevelser fina minnen som är så viktigt.

Nu får det vara slut skrivet för idag. Nu ska jag samla påå upplevelser 🙂

Lev idag just nu, Igår är minnen idag , idag är det möjligt att ge morgondagen nya fina minnen.

visst kan det kännas skrämmande med den  frågan? Vem är du? Just den frågan fick jag en gång när jag träffade en  psykolog som jag skulle ha ett samarbete med under ett års tid. Egenterapi kallades det på den tiden.  Mitt svar va att jag jobbade som behandlingsassistent.  Då frågade hon igen vem är du?  Jo, troche jag är Carina och jag jobbar som behandlingsassisten och har två barn.

Det blev tyst i rummet och för mig va det en obehaglig tystnad. Där det kändes som om jag var tvungen att prata mera, shop om vad jag var för en men, pharmacy då hade jag inga saker  att säga.  Det var psykologen som bröt tystnaden  med ord som gjorde intryck på mig.

Jo av ditt svar har jag nu räknat ut att du jobbar som behandlingsassistent, du har två barn. Är det så du  vill beskriva dig själv?  Är det inte en beskrivning av att du arbetar, och är mamma till två barn.  Känner man dig när man vet det här. Skulle du och jag kunna vara vänner av bara den här informationen.   För mig var situationen obehaglig, och ganska så krypande.

Här jobbade jag med att hjälpa barn och ungdomar att hitta sin plats i livet, sin identitet. Så var det obehagligt när psykologen frågade mej vem är du?   Ett år gick jag hos denna kvinna och pratade,  i början var jag rädd för att säga fel saker,  ge svar som skulle vara fel.  Efter någon månad hos henne, så frågade hon om jag var rädd för att göra fel.  Om jag var rädd för att  jag skulle vara fel.   Under terapi timmarna som blev många  kom ständigt frågan upp.  Vem är du?  Jag kunde fylla på med svar som inte handlade om vad jag jobbade med eller hur många gånger jag blivit mamma. Utan det blev en mera färgrik bild.  Vem  som var jag.

Bilden som från början var  att jag var behandlingsassistent, hade två barn och var duktigt på att hålla ordning i mitt hem. Visade sig vara saker som höll mig fast i en mall av att duga om jag bara gjorde och följde andras karta.

Idag ställer jag mig själv den frågan, men,  när jag ställer den hör jag kvinnans röst. Vem är jag, idag har bilden av mig blivit mera nyanserad.  Fått fler färger och  vissa staket som jag satte upp för att duga för mig själv, har  fallit ner vittrat sönder.  Vem är jag?  Idag  har jag inte längre ett arbete som behandlingsassistent. Idag behöver jag inte  maskera, gömma mig bakom en fasad av arbete hur många barn jag och om jag lyckats med livet.

För idag har jag lyckats i mig själv.  Vissa mönster har jag lyckats hitta.  Väven i min väv börjar bli synlig, få mönster och är ganska så tålig.  Vissa  sidor av väven  börjar bli lite slitet, det är sidor hos mig själv som jag tränat på  som är utanför min förmåga.  Ibland klipper jag till och med bort dessa stunder, för att ha mera mönster rikt i väven.  Vem är du?

Jag  tror det är en viktig fråga att ställa sig ibland, den gör att jag hamnar här och nu. Gör bilden mera tydlig,  den ger mig en möjlighet att inte ramla ner i gropen där jag inte är sann emot mig själv.

Vem är jag då?  Jag jag har lev ganska så många år,   det har varit många år av att inte få plats på kartan bland den stora allmänheten.  Jag har en lite mindre bit som jag vaktar som ett lejon.  Mitt hem är min borg,  min borg är det som är jag där försöker jag vårda och ta hand om det som är jag.  Försöker vara  de bästa i mig ganska så ofta även om det ibland visar sig att även  min sol har fläckar.

Det där med självkänsla är viktigt för mig. För jag vet hur jobbigt och ont det gör när den saknas.  Det är inte så att jag måste vara älskad av alla andra. Det kommer jag inte att bli.  Det viktiga är att jag står ut med mig själv.  Att jag är min bästa vän, för med mig kommer jag leva hela livet med.  Kommer inte vara utan mig själv en enda sekund.  Förr ville jag vara utan mig alltid,  vara precis så som alla andra.  Idag är jag glad och tacksam över att jag inte förlorade mig själv på vägen.  Att jag blev som alla andra, utan  att jag hittade till det som är jag på gott och ont.  Just det önskar jag  att alla unga pojkar och flickor fick en chans till redan från början, att  de steg ut i livet utan masker, fasader och uppfattningar om sig själva att inte duga.

Tror en väg till detta är att ställa frågan. Vem är du, när svaren sedan kommer så är ju inte det  något som ska värderas.  Det går liksom inte att värdera när vi är sanna i oss själva.

Lev idag just nu, igår är ett blad som vi just vänt, morgondagen är ett nytt blad i vår livsbok.

jag börjar ju närma mig de 50, see  vad vill jag säga med det? Jo det är så här att jag faktiskt kommit till insikt, om att det gäller att kroppen håller.  Det är ju en av anledningarna till att jag träna.  Inte just åldern men för att kroppen ska hålla.  Artros är ju något som jag fått uppleva och det till den grad att det gör riktigt ont. Inte hela tiden, men varje dag.  Hur ont det gör är beroende på vad jag gör och hur jag tar hand om min kropp.  Fast det är inte riktigt sant för ibland gör det ont fast jag gjort efter konstens alla regler.  Artros kommer i skov och i alla fall min artros är beroende av väder, hur mycket jag rör mig i träning,  hur jag sitter, ligger  och om jag går mycket.  Just det där med att  gå är inte bra för då om jag gått för mycket med fel skor mm då kommer värken som ett brev på posten.

Jag tänker att det finns vinster i att undersöka olika hjälpmedel. Idag har jag redan en sittdyna. Min stol och mitt skrivbord i mitt skrivarrum gör mindre nytta än jag behöver. Har svårt att sitta där längre stunder.  Har faktiskt börjat fundera på om det kanske finns bättre stolar och sånt som kan hjälpa mig så att jag slipper få ont.  Ibland känns det märkligt för just nu när jag gått och funderat på just ergonomi och sånt så fick jag en förfrågan om jag inte kunde skriva om kontorsmöbler som är mera ergonomiska. Företaget som jag skulle skriva om heter Ergoff och det visade sig att de var just ergonomi och kroppsvänliga möbler.  Kontorsstolar, skrivbord, till och med sittdynor då av tempur material.  Den sittdyna som jag har idag är inte alls av sånt material och det blir varmt att sitta på.   Företaget hade allt mera än det jag skrivit om.  Tror det faktiskt  tänkt in ett allt som kan behövas för att just ha en bra arbetsmiljö, Friskvårdsmöbler och massage fåtöljer.

 Ja just det jag som aldrig vet vad jag vill ha när jag fyller år kom just på att här ska det kollas vidare och tänk jag kanske hittar något som jag vill ha i femtioårs present.  Ska spara detta inlägg och ge länken om någon frågar vad jag vill ha i  50 år present :).  Den där sittdyna som var i materialet Tempur den ska jag nog beställa redan nu 🙂 

Lev idag just nu igår är förbi och i morgon är en helt annan dag.

se så nu är det som vanligt igen. Mallon klarade studenten, drugs och alla kalas som var med detta, sovaldi sale först firade vi henne här hemma men sedan har det varit lite festligheter lite varstans.  Så här den första veckan på hennes sommarlov provade hon redan igår på ett nytt jobb.  Hon ska prova på ett gruppboende. Vilket hon tycks gilla.  Hon ringde mig igår efter jobbet och var glad över att det  verkade vara ett bra jobb.

Själv har jag mitt gamla vanliga att gå till idag. På något sätt känns det mindre roligt just  nu det här med jobb. Sol varmt sommar då vill jag vara ledigt ledig. Kanske beror det på att vi inte har andningshålet klart denna sommar.  För denna sommar har  vi inte flyttat ut vår husvagn till Campingen i Bengtsfors.  Trodde inte jag skulle sakna det, sovaldi sale men jag saknar just det där med att bara åka iväg, tar ju bara någon timma så är man där. Vad jag inte saknar är de där tankarna om att vi måste åka dit nu har den stått där  och bara väntat på oss. Nu står den i och för sig hemma hos min mamma i hennes trädgård.  Där står den och väntar på att vi ska få ett ryck och koppa på den.

Det som varit bra med att inte vara säsong-are är att trädgården har fått den omskötsel som den bör ha inte  mera men i alla fall den har blivit omhändertagen och i ordning gjord, så mycket som jag känner att jag vill lägga ner. Kanske inte så  mycket som mina grannar sköter om sina men definitivt mera än den brukar.

Men nu längtar jag till semester, längtar så det gör ont i kroppen.  Efter ledighet som är längre och utan massa måsten.

Ha en fin sommardag.  Lev idag just nu igår är historia och i morgon är det i morgon, den dagen ska levas då så  idag lever vi idag…..