Kategori: Tidiga texter malix 2014 -2017 Sida 7 av 36

Men det är svar som du måste höra och när du hört det så är det bara att Gö…..

Godmorgon, idag vaknade jag upp på ett hotellrum i Göteborg, Hjärtats stad. Nu vart det inte så att jag inte visste att jag skulle vakna upp i en säng på ett hotell. Hotellet vi sover i är Opalen.  Här fick vi lite extra allt av hotellchefen. Eller extra allt vi fick i alla fall Göteborgs mest fantastiska utsikt över stan. Våning 11 bor vi på. När vi kom in på rummet igår stod det ett fat med fint upplagda frukter och choklad, två flaskor Loka. Nu när jag sitter här och skriver ser jag Heden, Skansen lejonet och en massa annat. Sitter här och skriver och väntar på att maken ska vakna. Idag tänker jag att han ska få vakna helt själv. Inte att jag väcker honom utan när han slår upp sina blå då ska jag fråga om vi ska äta vår frukost.

Igår var vi på utbildning.  Igår fick vi lära oss om barn som växer upp i familjer där de kanske får uppleva våld i nära relationer mm. Föreläsaren var psykolog, och hade forskat om hur barn och hur man hjälper dom när de upplevt just sådana saker. Föreläsaren var engagerade och inspirerande gav mig massor av tankar. Som jag har nytta av både hemma och på jobbet. Hon gav mig hopp om att det är aldrig försent. Hon gav mig även aha sånt har jag gjort redan innan jag visste hur jag skulle bemöta.

Men hon gav mig även aj då, det borde jag anmält och sett till att det skulle bli bättre. För en gång var det en liten flicka som ofta var hemma hos oss. Jag visste att hon mådde dåligt och hade en mindre snäll låtsas pappa. Jag ringde soc pratade med dom och fick till mig att jag inte skulle lägga mig i, de hade redan kontakter och jag mera borde sköta mitt.  Idag inser jag att den soctanten var en av de mindre bra tanterna och att jag borde ringt en gång till och bett att få prata med någon annan.

Jag träffade tjejen som vart hemma hos oss för några månader sedan inne i en affär. När jag pratade med henne så, berättade hon att hon inte minns något om sin barndom. Att hon nog förträngt allt.  Minnas sin barndom, hon var nog 20 år nu när jag träffade henne, barndomen har ju nästan bara precis slutat. En flicka på 20 år som förträngt sin barndom. Så där får vi inte göra med våra barn. Så där ska inte barn behöva ha det. Jag önskar att den kunskapen jag fick igår. Den hade jag velat ha då när det begav sig då hade jag gjort mera. Pratat mera med flickan. Verkligen sett till att det blev någon ändring för henne. Sitter här i sängen och känner att jag svek henne. Jag gav henne bara konstgjord andning då hon var hemma hos oss.  Jag svek henne när jag frågade henne hur hon hade det, Jag svek henne när jag sa jag ska ringa till någon som kan hjälpa dig, Jag svek henne när hon ringde till mig och sa Carina han är inte kloka snälla gör något. Då svek jag henne för då sa jag till henne att jag hade gjort allt jag kunde för jag hade ringt och pratat med soc tanten och lyssnat till henne som sagt att de redan hade koll. Hade dom haft koll skulle flickan inte förträngt sin barndom. Då hade hon kommit ihåg sånt som vi pratade om då där i affären för några månader sedan. Då hade även jag sluppit sitta här och känna mig som en svikare.

Nå ja. nog om detta  Våld i hemmet att se sin mamma bli slagen att kanske bli slagen själv. Misstänks sådant så var en sådan där vuxen som ställer frågor, till barnet. Fråga inte en gång utan fråga massor av gånger ge dig inte.  Pratar du med en soctanta som ger dig samma svar som jag fick ring en annan de finns de människor som verkligen gör ett bra jobb. Pratar du med barnen så prata fråga och var där.  Fråga varje dag om hur det är och hur hon han har det. En dag när den unge inser att du bryr dig då kommer hon att berätta. Kanske inte sånt som du vill höra men,  hon kommer berätta sånt du måste lyssna till. Då måste du agera och göra sånt som den unge behöver och måste ha.

Nåja nog för idag. Tand om dig och din dag. Lev just nu, Igår är och tillhör historian, morgondagen den kommer först imorgon. Just nu här och nu så önskar jag att maken ville vakna så det blir frukost nere i restaurangen för här ska ätas hotellfrukost.

Jag kan lova dig att den innehåller mera än marmelad, ägg och kalkon-pålägg. Vilket vissa tycker är hotellfrukost.  Efter frukost ska vi göra stan 🙂

Carina Ikonen Nilsson

godmorgon att få skriva det redan halv sju på morgonen och känna mig pigg,  känna att hela dagen kommer vara min och jag ska till och med träna. Säger mig att jag är bättre igen. Hurra hurra skulle vilja fira det med pompa och ståt 🙂 men så tidigt hade inte familjen gillat mina trumpetande.  så det får räcka med att tidigt njuta av kaffet och bara må bra.

Vi funderar på ny bil igen,  det är den där husvagnen som ställer till det för oss. Liten bil stor husvagn, funkar inte helt bra.  Dumma val och att köpa husvagn ena året tänka pensionärscamping och sedan köpa mindre bil. För att sedan komma på att men så gillar vi ju inte att campa, då har vi för liten bil och då och då.  Dumma val, men nu tänker vi att vi ska välja bättre. Framför allt inse att vi inte är pensionärscampare.

Det är lite si och så med mig och mina genomtänkta val.  För jag går och inbillar mig, att jag tänker igenom det som jag väljer. Jag låtsas att jag gör genomtänkta val.  Oavsett vad det är jag väljer och hur länge jag tänker igenom det så tänker jag på det. Men inte på konsekvenserna, jag byter bara ut orden till andra liknande ord som betyder samma sak om det är en sak jag vill göra eller köpa.  De där för- eller emot sakerna dom finns inte med alls tror jag. Utan bara de där lite mera tankarna varför vi just ska göra.  Jag kan gå i veckor och tänka på en sak men om jag skulle ha ett reflekterande över  de där vilja ha tankarna så inser jag till sist att hm jag bytte ju bara ut orden igen..

Igår när vi kollade in bilen, så blev det samma sak på vägen därifrån.  Men ska vi verkligen köpa ny bil nu. Vår är ju bara tre år gammal.  Då blev tanke nummer två. Jag vill ha en svart bil, vilket jag sa till maken, var på hans svar blev en blå vill jag ha.  Dyrt är det, vi har bara haft den i tre år det är nu bilen är inkörd och bra.  Oj den där bilen hade höj och sänkbara säten och är så bra för min höft.  En vit bil vill jag inte ha….  Jo du jag tror nog att om någon vecka kommer det stå en helt annan bil här på uppfarten jag tror den kommer vara blå, och jag tror den kommer att ha värme i ratten och den kommer…… Hmm, det här är inte att ta genomtänkta beslut. Hjälp mig hur tänker man mera tilltänkta beslut så som man känner i magen efteråt att ja jo det där var ett bra köp.  Så att jag slipper känna igen efterkänslan som är mera ja ha jag gjorde det igen, jag bara helt på känslan gick och gjorde om samma sak igen. Efter den tanken kommer hmmm det där va ju inte så himla smart eller hur tänkte du nu. Kanske är det just det här skrivandet som ger mig konsekvens och eftertänksamheten eller är det nu jag igen lurar mig själv? Bara byter ut formen i stället för orden?

Uteblir presterandet så är du antagligen inte en bra chef. 

Kom ihåg att rösta på dotterns hundkort det gör du här.

Igår sa jag till maken att nu får vi allt sätta på lite värme. Jo då maken gick ner till herr pelletspanna och gjorde just det. Så idag när jag vaknade vart det varmt här.  Då jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret så visade naturen mig att det är jacka på som gäller.  Höst, healing kyla och underbara kvällar då man kan tända lite små lampor för att kura in sig.  Jo du, cheap det är sånt jag gillar.  Nu måste snart de där sista svamparna tas ute i skogen. De där godaste svamparna.

Jag brukar säga att tar man hand om sin personal så sköter personalen företagets kunder. Nu är det inte så att jag har någon personal i mitt företag. Mitt är så litet att det knappt får plats med mig. Men jag är personal på mitt riktiga jobb.

Där har jag hört saker som gör mig förundrad över hur människor tänker. För fraser som man får inte skämma bort personal, ailment då tar dom sig friheter. Eller det är ju bara personalens …… Då funderar jag på hur man tänker. För personal, personalen är lite viktig om man ska vara chef. Har man ingen personal, så vad är man då chef över? Man kan välja i sitt chefskap, om man vill vara en bra eller dålig chef. En bra chef kanske inte gör allt jag säger, för allt jag säger är inte bra. Men en bra chef lyssnar på det jag säger. Lyssnar och göra är inte samma sak.

En bra chef pushar på, leder, och underlättar mitt jobb. Gör det där allt runt omkring, så jag kan göra det jag ska göra.  En bra chef, gör personalen delaktig och tar beslut står för beslut, bjuder in till delaktighet och litar på sin personal.  En bra chef är någon som vågar stå för det han säger.  En bra chef ljuger inte, är inte rädd för att tappa ansiktet och faktiskt visa att oj då det där tänkte inte jag på, där hade jag fel. En bra chef har förmåga att se sina anställdas tillgångar och styrkor. En bra chef har inga syndabockar, utan vågar lösa problemen som är. En bra chef vet om att syndabockar inte finns utan att det är ett symtom på dåligt ledarskap.  En bra chef vågar lyfta personalen, vågar prata med sin personal och ställa krav, uppmuntra mm.  En bra chef är bara människa. En bra chef förstår att personalen också är bara människor.

Alla dessa ord säger inte att jag har en mindre bra chef det gör det inte.  Jag säger inte heller att jag har en bra chef. För det vet inte jag än så länge.  Men jag vet att just den chefen jag har är mänsklig.  Det kände jag första gången jag träffade henne. Hon liksom flyttade in i hjärtat med en gång.

Chefen jag hade innan henne var en grym chef. Grym på ett bra sätt. Han fick verkligen personalen att känna teamkänsla. Han fick personalen att gå till jobbet och göra sitt yttersta för att jobbet ska funka och bli bra. En sådan bra chef som jag hade för några månader sedan, en sådan chef får man nog bara en gång i livet. Nog skrivet om det här nu.

Richard Branson säger det så klockrent.  Det jag vill få fram.

Kunden kommer inte först, Personalen kommer först. 

Om du tar hand om din personal, så kommer de ta väl hand om dina kunder. 

Asså tänk om alla arbetsgivare tänkte så. Då hade alla haft möjlighet att gå till jobbet med ett leende och känna att ja, men jag har ju världens bästa jobb.

Eftersom jag faktiskt tänker just så om mitt jobb, så kanske jag har just den där klokhets chefen. För just det där att jag har världens bästa jobb, är det många som hört mig säga.  Oj vad jag längtar att gå till jobbet igen. Det va så längesedan jag vart där. Nu vill jag bli friskt så det känns i hela kroppen.  Inga fler mediciner och nu kör vi, tänker jag. Frisk -frisk på riktigt! Så jag får träffa alla underbara människor på just mitt jobb.

Nej nog om detta. Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar, morgondagen den är här först imorgon just nu är precis just nu, till och med nu och även nu.

Ta hand om dig, det gäller att stå på sig för annars gör någon annan det. Står på dig asså.

Carina Ikonen Nilsson

idag ser det ut att bli en fin dag, order här sitter jag igen och skriver med kaffet bredvid mig.  Tabletterna är slut som jag skulle äta men magen och kroppen har ännu inte fattat det.  Hoppas de inser att jag inte ska ge dom mera gift nu. Gå gärna in och hjälp  Dottern med sitt hundkort. 

Jag har många människor omkring mig, inte allt här hemma med det finns så många människor där ute som jag bryr mig om. Igår vart det en kille som kommit in i våra liv för några år sedan.  Igår mådde han dåligt och vi pratade över sms.  Jag och maken pratade om det efter att vårt samtal tagit slut.  Det blev så många frågor i mig efter vårt samtal. Hur kommer de att fixa det? Hur mår min speciella tjej, hur mår han? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre för dom båda?  Finns det något jag kan göra?  Ska jag göra något?

Inser att jag egentligen inte kan göra något överhuvudtaget. Mera än att finnas här om någon av dom behöver.  Tycker väldigt mycket om de båda två. Vill dom väl och vill se att de verkligen fungerar med deras liv så som de själva vill.  Jag är faktiskt lite rädd, för vilka val dom kommer att göra. För båda två har faktiskt haft ganska så dåliga historiska val.

Nej jag inser att de är vuxna och får reda ut själva, men jag kan vara här om de behöver… Oj vad jag skulle vilja ta tillbaka tiden och berätta med hela handen att nej nu gör vi så här. Antagligen hade det inte hjälpt, för livet det måste man själv leva utifrån sig själv. Relationer är jobbigt, man måste arbeta med sina relationer, Ge och ta men mest ge. Ger båda i sin relation så kan det funka. Nu tror jag inte att de inte har gett, för jag tänker att de båda två är givare. Tänker att man även i en relation måste ha mål, måste våga ha tråkigt. Våga må dåligt, våga möta den som mår dåligt och må dåligt tillsammans.  Prata, prata, prata säger jag. Maken, han skulle nog säga, prata mindre om han satt här. Kanske är det en vågskål och stunder man faktiskt ska vara tyst. Vissa stunder prata.

För ganska så många år sedan var jag den som mådde sämre, nu är jag gift med världens bästa make som passar mig helt perfekt.  Jag var hemma och sjukskriven väldigt länge. Vissa dagar va jag så under isen att det nästan inte gick att andas.  De dagar var maken mera än bäst, för han gav mig luften, bar mig framåt, gav mig hopp. Ibland kunde jag ligga i sängen och bara gråta, då låg han bredvid. Han kanske inte sa något men han va där. Han skötte marktjänsten, en dag vaknade jag till mera levande och hade mera känslor av kanske inte glädje och livslust men av något mera ljust. Steg för steg gick det till mera färger i livet.  En dag blev det som aha kolla här. Jag lever jag, ser hösten, jag går framåt och jag orkar andas. Jag lever.

Jag har ju en lite gråare ton inom mig, ibland fungerar jag mindre soligt och tankarna är av mörkare sort.  Den sorg jag då kände lever med mig vid sidan av.  När jag håller på att ramla, blir jag rädd, min rädsla gör att jag hittar strategier för att hitta ut, bort från den där gråare tonen i mig. Tror det viktigaste i detta är att jag vågar prata om det, att jag vågar känna och erkänna att nu måste det bli ett stopp, break, något nytt.

Ibland behöver man vara en giraff, så man kan se bortanför träden.

Då gör jag något helt tvärt om, jag får ibland tvinga mig till att göra saker bara för att inte ramla och slå upp det där själsliga såret. Men ibland får jag bara vara med på noterna och gilla läget. Då brukar jag tänka att ja det är en dag imorgon också den här dagen får bli som den blir. Ibland räcker det faktiskt med att bara ha en dag. Det är när dagarna blir veckor och månader som jag inte vill ha.  Det är när dagarna blir veckor som jag måste kavla upp ärmarna. Då brukar jag göra tacksamhetslistorna längre än vanligt. Då brukar jag lägga kraften på att se till att må eller ha det  bara lite bättre än gårdagen.

Men oj vad blev det här? Från oro till må bra ord.  Nog för idag nu räcker det kaffet är kallt och behöver drickas upp av mig.

Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar. Morgondagen den vet vi inget om.  Ta hand om dig och se det vackra i dig.

Carina Ikonen Nilsson

Ibland behövs det något lite extra till det där barnen som är lite extra allt. Ibland räcker det med en egen skål med chips.  En gång för länge sedan var vi barnvakt för en liten flicka som fick lite extra.  Hon skulle sova över här hemma hos oss.  När hon kom hit så följde hon med oss till affären för att handla lite mys. Under hela affärsbesöket berättade hon va mys va. Det va kex, search sips, Vilket var chips. Lite frukt och yoghurt ville hon ha. När vi handlat de hon ville ha, så fick vi till och med köpa sill om vi tyckte det va kvällsmys. Bara hon slapp att äta det.  Nåja sill köpte vi inte. Men när vi stod i kassan så berättade hon för alla som ville och inte ville höra att här stod hon i kön och hade fått egna sips, egen yoghurt till och med egna kex.  Hennes lycka vart total.

När hon fyllde sju år så tog jag med henne ut för att handla kläder. Även ett besök på Max restaurang tillsammans med dotter. Även då vart lyckan total för henne. När hon fick lite extra allt i kläder.  Vissa stunder i affären så stannade hon upp och frågade måste jag välja eller får jag den med?  Mitt svar blev du får den med.  Hela kalaset kostade en slant men inte så farligt.  Det vart så roligt att se hennes ögon som riktigt strålade den dagen.

Jag tror just sånt är viktigt när det gäller barn. Inte just att det behöver kosta massa pengar men det där lite extra allt. Så att de får känna sig speciella. De barn ni vet som ibland upplever sig  misslyckas lite extra allt med allt, de barn behöver ännu mera extra allt. Visst gränser, regler och allt det där lite tråkiga men, det där lite extra allt lull lull är för dessa barn livsnödvändigt.  När det är tuffa tider för dessa barn behöver de omhuldas, pysslas om och göras extra allt lite mera speciellt.  Så att de får upplevelsen av att de är så värdefulla som det faktiskt är.  Det lilla extra allt behöver inte kosta pengar, det räcker oftast med tid och massor av uppmärksamhet.  Var med, göra tillsammans och vara i centrum.

Det gör att dessa barn blir hela, det gör att dessa barn orkar ett varv till. Att de inte lägger på sig all den skuld som världen brukar visa dom på.  Den skuld som vi vuxna och andra barn brukar vara så frikostiga med.  Egentligen är det ju inte dessa barn skuld. För barn gör när dom kan.  När de blir fel så handlar det om att dom inte kan. Inte förstår, inte orkar, inte vågar.   Den skuld vi ger är egentligen en skuld som är vår.  För vi har inte förberett tillräckligt, vi har inte förstått och vi har inte legat steget före. Vilket just är det som vissa barn måste ha tillgång till att vi faktiskt ligger steget före.

Att ligga steget för kan vara att presentera ett förslag som man vill att barnet ska göra. Förklara vad det är man vill ska ske och visa på vad som sker efter det är slutfört.  Man ska vara tydlig med att förklara att just det som ska göras är inte förhandlingsbart men när det är gjort så blir belöningen, det där som barnet drömmer om och vill. Ibland är belöningen små saker, men vid extra allt längre större saker som ska slutföras så är det mera kostsamma saker som måste till.  Här hemma har vi just presenterat en lite svårare uppgift som ska till.  Men belöningen det blir en systemkamera, inte helt ny och inte senaste. Men en riktig kamera där man får lära sig tekniken och växa i sina kunskaper.

Nu är jag inte alltid så klok som jag skriver om just här. Inte ens i det här sista  klokheten, va jag det utan det blev lite tokigt till än början. Men när det tokiga hade lagt sig en stund. Så satte vi oss ner jag berättade vad vi ville skulle ske, presenterade den belöning maken hade kommit på.  Först blev det surt, men när det väl fått sovas på förslaget så vart det som om det vart något som var överenskommet.

Ibland gäller det att tänka till lite extra, för att få det till att fungera. När man gör det så funkar det lite extra bra.

Nej lev idag just nu, igår är historia och morgondagen den är här först i morgon.

Glöm inte av att rösta på dotterns hund.  Det gör du här.

Ha en fin söndag.

Carina Ikonen Nilsson

Ja men så får det bli ett inlägg till då da…. Ja  jo skriver gör jag och skriver är det jag gillar allra mest.  Jag tänkte bara ett sånt där lite inlägg och tänker att pusha för min dotters hund.  Hon har  tydligen lagt ut en bild på RoyalsCanins hemsida på sin lilla stora hund. Han är inte så lite stor men är liten till åldern.  Här gosar han med sin husse som inte alls är liten vare sig till ålder eller längd.  Dotter är amatörfotograf likt min kära make.

Ibland brukar de gå på fotorundor. Jag får snällt hänga med som någon form av bihang.  Jag har ju liksom inte förstått själva tjusningen med foto. Eller så har jag det men är en helt värdelös fotograf.  Jag gillar ju mera att skriva, decease rita och greja med andra saker.

Nu är det så att dottern vill ha flera gillande på fotot som jag skriver länken till här. Dottern skulle bli själaglad för flera gillande så klicka på länken och kolla in den ursöta hunden och upplev dotterns fotokunskaper.

Vad man vinner vet jag inte, tror mera hon kör en intern tävling mellan någon kompis som också har en bild upplagd där.  Jo vissa av oss  tävlar i allt. Jag brukar tävla med min kollega när vi gör mackor på jobbet ibland.  Fast han tävlar inte, men jag brukar se  till att ibland lyckas vara lite snabbare än han.  Jag och maken vi kör tävling när vi byter sängkläder,  oftast vinner han, fast om hans sida av sängen är bäddad…. har vi oftast delade meningar om.

Hon kan den där Mallon som vi kallar henne.  Tack på förhand och lev just nu igår finns inte här och morgondagen ja men den kommer först imorgon.

Carina Ikonen Nilsson

Jo då godmorgon, troche det fick allt bli ett inlägg idag med. Detta tack vare makens ord igår. Han lyssnar alltid på radion när han jobbar. Han kör bil i jobbet då han åker till folk som vill ha hjälp med att ha el. Nu är han inte en finlirs elektriker utan en sådan där större som hjälper till med strömmen på från utsidan i ledningarna mellan elbolaget och konsumenten.  Nu va det inte el jag hade tänkt att skriva om idag. Utan idag tänkte jag skriva om socialisering, remedy Autism, for sale Adhd och hundar.

Hur hänger det ihop? Nja vet inte om det hänger ihop alls faktiskt men en studie som gjort visar på tydlighet i att det finns gener inblandade. Vi har ju haft både hund och katt, Hunden var en riktigt damphund. Eller kanske mest som hundar är. Ni vet så där som hundar är:  åååå kommer du igen, åååå ska jag få gå ut å va kul, kasta pinnen då kasta det här är så roligt kasta igen och igen.

Nu är inte detta vår hund utan dotterns och hennes sambos hund den är allt rätt dampig den med

Vår katt han är mest aspig,  jaha så du vill klappa mig okej då det får du väl men bara när jag vill. Jaha så du är hemma igen va bra då kan du ge mig mat.  Hunden är ju din kompis katten han ser dig som sin bekänt. En hund har sin ledare och katten har sina underställda.

Men det här är vår aspiga katt, han vet vad han vill den katten ibland regerar han hela soffan och man får sitta på ena kanten

Nåja nu var det inte riktigt så jag skulle prata om utan det är gjord en studie om hundar, i studien visade det sig att vissa av hundarna såg till att få hjälp av människor, medans andra hundar istället försökte själva utan att se till att få hjälp.  Det handlade om mat och att vissa hundar hade ett beteende som var mera likt vargens beteende där de försökte själva.  när man sedan undersökte saken närmare så kunde man se vissa Genetiska skillnader och skillnaderna var även i liknelser med våra mänskliga genetiska skillnader. De skillnader som är kopplade till Autism, Bipolär, ADHD.  Studien i mitten av klippet.

Det vart rätt intressant och med tanke på att vissa av oss i den här världen inte vill veta av att det finns ADHD mm så blir det ändå mera intressant tycker jag.

Det blir frågor i mig. Vad är det som gör att vissa hundar ser till att få hjälp och andra inte ens kommer på tanken?  Hur kommer det sig att vissa av oss gör om samma sak gång på gång utan att ens komma på tanken att vi kan be maken, sambon, grannen eller de hjäpinstanser som finns.  Hur kommer det sig att vi gör och gör, om och om utan att ens stanna upp för att komma på: att vänta nu det här kanske någon annan redan kan?  Just nu känns det mera som att jag skriver om mig själv. Jag som gör och gör, Fel blir det och rätt lär det aldrig bli, men blir det blir det.  Jo studien visar  på lite bokstäver hit och dit. Evolutionen vissa av oss måste liksom prova på och göra själva, hitta nya sätt för att ni vanliga ska kunna göra det lite enklare, kanske någon millisekund snabbare eller kanske bara på ett helt nytt sätt, som inte är lika tråkigt som det gamla 🙂

Nåja, nu till helt andra saker, min blog är gammal. Flera år till och med redan 2008 började jag skriva blog. Då hette bloggen japp jag klarade det.  Ganska många inlägg blev skrivna just där men efter ett tag hittade jag wordpress. Då fick jag inte med inläggen från den första bloggen men nu när jag sökte hittade jag den här.

Jag sitter här och funderar på om det verkligen finns någon som läser min blog eller om jag sitter här och bara skriver för mig själv.  Jag har funderingar på att kanske är blogtidens tid över. Samtidigt som jag vet om att men det är ju sånt här jag gillar. Ser mig själv i tankarna att jag även om 20 år om jag lever kommer sitta här och skriva.  Men där slutar tankarna, vad skulle jag skriva om då?  Vad skriver jag om  egentligen? Skriver jag om sådan någon vill läsa om?  Vad vill andra människor läsa om? Vill jag skriva om det, som andra människor vill läsa om?  Oj det blev många frågor av bara tankar.  Men snälla ni som läser,  hjälp mig,  vad skriver jag om? Är det sånt ni vill läsa om? Är det ni läser här något som gör något med er? Skapar det frågor? Skapar det något överhuvudtaget?  Vad skulle du vilja att jag skriver om?

Nej nu får det vara nog för idag. Nu lever vi just nu ska vi leva, nya dag nya möjliga möjligheter om än bara att andas. Lev idag just nu, igår finns inte kvar här och imorgon det hör till morgondagen. Ta väl hand om dig, för om du inte visste det redan så behövs just du i den här världen det gör vi alla.

Ja då sitter jag här igen då, clinic blivit en vana det där med att skriva igen, thumb Har ju inte så mycket annat att göra nu när jorden gungar och jag är sjuk. Det är tråkigt att vara hemma, samtidigt som jag  behöver det. Men snart har jag ätit alla de tabletter jag skulle äta.  Biverkningarna har jag nog lyckats pricka in  de allra flesta. Det är ju en av anledningarna till att jag inte gillar äta mediciner. För oftast brukar jag pricka in alla plus några till. Tappar man håret fläckvis och det är en på tiotusen som gör det så är jag den som gör det. Denna gången var det inte någon sådan biverkning men vikt uppgång. Japp så är det bara att gilla läget och börja om.

Nåja. nog om det. Jag tänkte skriva lite om det där som är när det gått dåligt där och det flyttas till nästa situation.  Så vart det här i går.  Det hade vart kontroverser i skolan, skolfoto. Det hade blivit stökigt.  Det är väl så det brukar bli tänker jag. Tror det var så även på min tid.

Den där professionella mamman har börjat dyka upp i mig igen, hon har ju haft semester i några år. Men igår vart hon och hälsade på. Även om hon vart väl sen vid ankomsten. För det va hon. Det hann liksom att bli konflikt innan hon ramlade in.

Jo, jag är medveten om att man inte kan vara professionell i sin mamma roll.  Men det är just det jag är.  För jag kan liksom se tecknen som är, då jag ska välja om jag ska fråga om läxor eller andra göromål eller om jag bara ska backa och göra allt som är utan krav.

Nu kom den där mamman lite försent igår, så konflikten vart här.  Sonen blev arg, jag blev arg och sedan satt vi på olika håll och skämdes. Min frustration vart med mig hela kvällen. Vissa stunder satt jag och pratade med mina tankar, om att saker gjordes för att jag skulle reagera. Jag gick och retade upp mig. Men jag behöll det för mig själv. Kanske var det så att det va provocerande som var i görningen, men att jag ska åka med och ta fribiljetten är dumt.  Så jag bet ihop, sa inget mera än till min make. Han som liksom igen fick bli bomullen och hjälpa mig att inte vara på.  Igår visste jag inte att det hade vart bråk i skolan.  Inte mera än i mina aningar och känslor i våra stunder.  Men på kvällen skickade jag iväg ett mail till läraren om att dagen vart lite tokig här hemma, så några läxor blev inte gjorda.

Idag på morgonen kom ett mail tillbaka om att det vart lite tokigt i skolan igår, att läraren inte hade hunnit med att meddela. Det mailet bekräftade situationen igår. Det mailet gav mig stämpel att nu är hon tillbaka, den där mamman som fanns här för kanske fem år sedan. Nu är hon åter igen i tjänst.  Jag känner mig lättad, av att hon påriktig riktigt kommit tillbaka. Jag är glad att hon är här igen, den där mamman i mig som liksom vet om att när ungen kommer hem och det liksom känns i luften, vad eller hur jag ska bete mig. Att just hon har anlänt. Det gör att jag kan välja, jag har innan varit lite osäker på vart hon var, den där mamman som ibland satte krav och ibland tog bort varje del av krav. Men här är hon, Just här sitter hon och skriver just här om att hon är framme igen. Hon hade bara vilat upp sig inför skolstarten 2016-17. Nu kör vi. Konflikterna igår ligger i gårdagen, mailet idag ger mig klokheten, vetskapen och lugnet att nu kör vi.

Jag tänker att det är ofta som vi föräldrar till de där lite mera rörliga barnen, just blir professionella föräldrar.  Vissa tycker att vi är mesiga, gör för mycket och omhuldar.

Men det gör vi inte, vi gör det vi måste för att ungarna ska orka. Vi gör det vi måste, för att ungarna och vi själva ska orka att vara en familj. Vi gör det vi måste, för att vi ska få möjligheten att vara en hel familj.

Sen om läxan inte blir gjord. Eller det är att bara vara så är det så det är. Man säger, skriver och allt där till att vi är curlande föräldrar, men ibland är det faktiskt så, ganska ofta är det faktiskt så att just till vissa barn är det curling som hjälper.

Det hjälper dessa barn att överleva och  växa upp men i alla fall lite kvar av den där så för-jordade svårt flörtade självkänslan.  För den försvinner annars. Finns inget kvar då ungarna är vuxna.   Och!!! Unga vuxna utan självkänsla, nej det kommer att kosta för alla, mest för den unga vuxna och dess familj.  Klart att vi ska ha glada härliga barn, som vågar tro och ha tilltro till sin egna förmåga!

Självkänslan måste få möjlighet att få gro även i de barn som ibland inte lyckas lika enkelt som andra.   Dessa barn gör större ansträngningar för sina segrar, än andra barn som liksom har en massa saker helt gratis.

Skulle du själv som läser känna att du kanske är den där omhuldande curlande föräldern så kör på bara.  Du gör det för en god sak. Du gör det för att din kille/ tjej ska bli en hel vuxen.  Jag kan lova dig att det finns en dag som du aldrig vill missa.  Det är den dagen när din son eller dotter berättar helt utan anledning att: Då när jag var liten och hela världen var upp och ner så räckte det med att bara komma hem och sitta i ditt knä mamma så blev allt bra igen.  Eller kanske:  Jag visst att bara jag kommer hem så kommer mamma att ordna så att allt blir bra igen.  För det är just sånt som man får höra av sina barn när de blir vuxna om man vart mamma till barn där man ibland måste krama om och omhulda lite extra.

Nej lev idag just nu, igår är historiskt vacker för det var då  Professionens mamma knackade på och visade sig igen.  Idag just nu  ska levas och göras hel. Morgondagen den är här först i morgon.

dottern behövde mamma tid fick jag till mig för ett tag sedan. Igår på morgonen frågade dottern om jag kunde lyssna på poddar i min mobil. Det kan jag blev mitt svar. Blev allt en del poddar inom ämnet.  Intressant och lärorik. Även om jag nu redan vet om det där med Ångest och dålighetsmående. Det är ju av den anledningen det här med blogg en gång startade.  Då hade jag just fått min diagnos, diagnosis då trodde jag livet skulle förändras i stort och jag skulle bli som alla andra. Ganska så många år sedan nu.  Då bodde barnen fortfarande hemma. Då som nu vart det att prata med skolan och ha alla dessa möten. När barnen sedan slutade skolan och livet blev mera mötesfritt så inbillade jag mig att nu har det förändrats det där med skolan.  Hade även små segerfirande känslor av att vi fixade det. Jag såg hur barnen på något sätt blev mera hela.

Nu så här mitt i natten ställer jag mig frågan blev dom det? Blev dom helare? Klarade vi det? Ångestpodden, check jo Dottern gav mig tips och jag lyssnade, Varannan kvinna i västvärlden drabbas någon gång i livet av Depression! Var 4:de man lika så. Varannan kvinna och ändå pratar vi så lite om det.  Visst nu pratar vi kanske mera idag än vi gjorde då jag började skriva på bloggen här. Men vi pratar inte tillräckligt och är det nu så att vi pratar tillräckligt om det, så gör vi definitivt inte tillräckligt.

För hade vi gjort det så hade inte varannan drabbats av det.  Vår psykiska hälsa gör mera skada än ett brutet ben. För just det där med vårt känsloliv och våra egna spöken inom oss ställer till det från och till. Har man en gång drabbats av depression så är du inte vad du va innan. Ärren i själen sitter kvar och ibland blommar dom upp och gör att marken svajar lite mera än vanligt. Folksjukdom? Jo visst, men så mycket lidande som inte syns, så mycket tystnade som tystats ner och gömmer sig i oss själva.

Jag skämdes när det grep tag om mig första gången, skämdes och kände så mycket skam. Vågade inte yppa för någon att jag åt medicin för att mina sorgsna tankar skulle bli mindre sorgsna. Idag går jag hand i hand med min sorgsenhet hon har på något sätt blivit min bästa oväns vän. kanske är hon till och med min vän som ser till att jag inte faller längre i alla fall inte faller så långt.  För hon bor där inom mig, och pratar jag inte klar språk med henne när hon hälsar på så vet jag att jag faller. När vi faller faller vi hårt sjöng Gessle en gång. Jo när vi faller, faller vi hårt. När vi har fallit hårt en gång så finns risken att vi faller igen. Om vi inte lär oss knepen för att ramla mjukare. Jag faller ibland, men idag landar jag mjukare, Inser tidigare än innan att nu är det extra viktigt att ta hand om mig själv och mitt. Då skalar jag av veckan och alla krav. Tar bort måsten och gör sådant som jag vill mera.

Ångestpodden, jo spöken flyttade in inte av podden kanske men av mina tankar och känslor i just nu efterstunden. Min lilla flicka mår dåligt. Kunde jag gjort annorlunda? Har jag varit en tillräckligt bra mamma? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre? Finns säkerligen massvis jag kunde gjort annorlunda då? Men det hjälper inte idag.  Gav jag henne det hon behövde?  Kanske ibland och kanske inte ibland.  Min dotter gråter inte, de gånger hon har gråtit kan jag räkna på min ena hand. När hon gråter så är det gråt som är verklig synlig då är hon så ledsen att det inte kan bli mera ledsenhet än så…. Jo Det är hjärnspöken i mig tankar som far runt, runt tankar som måste sluta för jag inser att jag gjorde så gott jag kunde när jag gjorde. Jag var en tillräckligt bra mamma, jag var någon som brydde sig, någon som fanns till när det behövdes och lite till.

Är jag en tillräckligt bra mamma idag? Jo, jag tror det, jag vill vara det.  Men just nu gör det ont och jag är rädd för det som känns inom mig. Min lilla söta flicka som gör allt för alla och glömmer sig själv. Hon mår dåligt, hon som jag vill ska ha det så bra, må som bäst och alltid ha det bästa.  Vad kan jag göra mera än bara finnas om hon behöver mig.

Jag inser just i nu i stunden att det där äpplet det faller inte långt från päronträdet. Vi är lite lika jag och hon i alla fall hur vi hanterar det där med vårt känsloliv, våra tankar och våra måsten.  Även jag trodde på att jag bara dög när jag gjorde bra saker. Jag var någon när jag hjälpte till alltid va snäll och alltid ställde upp. Tror inte det helt försvunnit tyvärr även om jag nu vid femito kommit fram till mera humana tankar om mig själv. Så vart dom inte här då, inte från jag blev helt vuxen så insåg jag att jag duger minsann även om jag inte gör allt för alla. Det är en rättighet att säga nej ibland. Visst alla människor kanske inte gillar mina nej, men det får stå för dom. Jag har tillräckligt på mig som det är och behöver ta hand om min insida och träna upp mina tankar och känslor i mig för att duga så som jag är.  Jag önskar jag kunde ge den kunskapen till min lilla söta tös, jag önskar jag kunde ta hennes smärta och bara ge henne bomull och lull lull för att linda in sig. Men jag inser att hennes smärta är hennes. Jag kan vara finnas till om hon behöver mig. Jag kan bara vara här när hon behöver mig.

Jag tror det är där vi inte får säga nej, om vi inte måste. Just det där med att finnas till när någon behöver oss. När någon behöver oss för att orka stå ut, då bör vi välja mera ja än nej.

Nej nu är det dags att göra annat,  kom ju till ro en stund i natten och somnade om.  Kände när jag vaknade att detta inlägg vill jag posta och skriva klart. Nu får det vara klart.  För idag.

Mitt aktivitetsarmband visar mig att jag sovit 3 timmar bra, två timmar mindre bra och haft ett uppehåll i sömnen på två timmar i natten. Det där med aktivitetsarmband ska jag prata mera om en annan gång. För det funkar och har en lugnande effekt på mig och mina tankar om stress, sömn, mm.

Ny fin dag, ta hand om dig och lev just nu, Igår finns inte längre här utan är mera en historia som gör att vi är här idag. Morgondagen den kommer först i morgon.

Carina Ikonen Nilsson