Kategori: Tidiga texter malix 2014 -2017 Sida 8 av 36

Jag tänker skriva ett inlägg om Datorer och dessa barn som använder dom lite mera än andra.  Flera av våra barn är databarn.  Det va deras sätt att överleva verkligheten. Igår läste jag ett inlägg där en  kvinna  hade planerat upp tiden för sin killes son. Killen satt mycket vid datorn.  Just dom diskussionerna har jag haft många gånger i olika former.  Datorns vara eller icke vara.  Regler hit och dit.  Har själv provat på regler  för och emot men alltid kapitulerat inför fakta.

Mina barn har haft behov av att spela spel, buy bygga upp och fixa till.  Jag har också varit orolig för att datorerna på något sätt ska skada mina barn men, and även insett att det för bra saker med sig.  Vår son är idag 19 år han har suttit med sina datorspel sedan han va fyra år. Han har levt sitt liv genom datorn.  Vår son fick sin diagnos tidigt då på den tiden sa man Asperger-ADHD idag säger dom Autism-ADHD.  Min äldsta son har även han en diagnos som man benämner ADHD-ADD.  Vi är många i vår familj som har diagnos. Så det har varit rätt rörigt i vår lilla värld.  Det jobbigaste har nog varit skolan och alla turer med just skolan och den oförståelse som bor i dessa väggar.

Våra söner har haft det jobbigt i skolan, shop både i inlärning och kamratrelationer.  Nästminstingen som nu då är nitton har inte haft kamrater, har varit svår att motivera till att lära sig allt från att skriva 2-or till engelska. Vissa stunder har jag  känt mig rädd då han har varit så ensam och till en början hade jag ambitionen att han skulle bli som alla andra. Jag var tjatande, gnatande och tyckte inte om mig själv för alla dessa bråk som blev.  En dag när vi satt  på Habiliteringen och pratade det årliga samtalet med dom så sa dom men du måste välja dina konflikter. Det var ett hårt slag i ansiktet för mig och jag sa att nu orkar jag inte längre.  Jag har inga konflikter kvar att välja.

Då kom vi överens om att vi ska välja det viktigaste konflikterna.  Datorn va inte en konflikt som vi skulle ha.  De konflikter som var viktiga för oss att välja blev dusch, rena kläder, borsta tänder och sovtider. Det va regler som vi i vår familj bestämde oss att dom orkar vi med. Om han sedan satt på sitt rum och åt mat eller om han spelade spel så var det inte sånt vi skulle lägga vår kraft på. Visst vi har konflikter även idag men oftast är det om just dusch och sovtider.  Men datorn? Nej där har vi inte konflikter, vi har insett att det är bra tider. Han lär sig saker, han blir duktig på saker som han inte klarar av i verkliga livet.  Han har sina kompisar över hela världen där och han har lärt sig skriva, prata flytande engelska just över datorn. Det är vid datorn han kopplar av, det är där han umgås med sina spelar kompisar, det är där han löser problem i den mån han orkar. Det är vid datorn han får vara sig själv en stund, där är han hjälpsam, lösningsfokuserad och en hejjare på att vara grym och duktig.  Hans spelarkompisar visar honom respekt, uppskattar hans kunskaper och hans duktighet.  Där är han någon som kan något och som är duktig på det han gör.  I verkligheten här ute i livet där är han någon som inte förstår, inte orkar med och om vi inte gör om hans värld så den passar honom, någon som alltid är i konflikter.  Visst det har varit mycket oro, mycket ångest och många timmar där jag känt mig som helt utan tröst och fason.  Men idag inser jag att jag de stunder jag velat ta bort, sätta regler för just datorn varit en väldigt dålig mamma.

Jag har liksom fått inse att datorn är hans liv och hans sätt att socialisera.  Han sätt att orka med sitt liv, hans sätt att koppla av, skapa saker och få kontroll.  Han har ju ganska stora svårigheter i livet om vi inte är runt honom och stöttar upp, lägger till, rätta och formar.  När han är vid sina spel och sin dator så klarar han av just det där med relationer på sina villkor, han blir någon, och han blir duktig just denna tid är även då han får vara en del av något. Där kan han livsregler vet vad som behövs göras för att nå en högre nivå på sina spelarkaraktärer.  Där har han äntligen lite kontroll och han kan styra det så att det blir som han vill.

Jag har själv fått inse och lära mig att alla människor är inte stöpta i samma form. Det fick jag i och för sig lära mig tidigt efter som jag själv inte är riktigt som alla de övriga. Har ju själv lite mera av det där rörliga i mig. Vissa av oss behöver mera ensamtider och tillrättaläggningar än andra. Men i bland när vi är där i det som är det bästa med oss själva är vi hejjare på att vara nästintill just bara bäst.  Då mår vi även som bäst och blir bättre än vi någonsin kommer att vara i de där andra situationerna.

Nej tack och hej, nog för idag.

Lev idag just nu, Igår finns inte längre kvar och morgondagen den bort där borta i framtiden den framtiden som vi kan påverka just nu idag.

Ta hand om dig för om du inte visste det så är du värdefull.

Carina Ikonen Nilsson

Det tar energi det där med heltidsjobb, sovaldi mycket energi till och med även om det blir mera klirr i kassan. Frågan är om det är värt det? Ibland funderar jag på just värdet. Jobbet jag har så är det värt alla timmar alltid.  Mitt jobb är värdefullt för mig. Det är roligt spännande och så givande. Men så mycket andra saker få tas bort ett av dessa är just min blogg som jag så länge skrivit.  Vilket också är något jag tycker om att göra just det där med att skriva asså.  Men tiden räcker inte till eller jo det gör den det är energi som inte räcker ändå fram. Nu är det inte bara jobb och skriva som tar energi,  utan allt i en samlad klump.   Huset är inte lika städat som innan, maten inte lika vällagad, träningen har vart si och så med för dagar jag  är ledig har vart vila göra det mest viktiga. Måla oj vad längesedan jag målade, penslarna är fortfarande framme dukarna lika så. Det är bara jag som inte närmar mig inte vågar närma mig dessa dukar och färger.  Jag vet när jag gör att jag fastnar i och inte  vill avsluta därför börjar jag inte.

Något annat som tar tid är skola inte för mig utan för våra barn.  Jag har kastats in i något som innan vart historia. Nu är vi mitt i det igen. Denna gången med erfarenheter från vår historia men det hjälper föga. För inte så mycket har förändrats, egentligen inget alls.  Samma fraser, samma ord sägs. Samma djä… ångest skapas av det som sägs och görs. Samma fraser upprepas till och med från min egna skolgång då det begav sig för  35 år sedan. Då gjorde orden ont i mig och satte en grund som jag i hela mitt vuxna liv fått jobba med. Värdelöshetskänslorna som jag så ofta fått mota bort till mera nära sanningens känslor.  Då när jag var liten fick jag höra att jag borde lägga lika mycket tid och kraft på mina rättstavningar och mattetal som jag la ner på mina teckningar.

Idag fick jag höra att någon borde lägga ner lika mycket kraft på lektionerna som denna någon gör på rasterna. Den som uttalat detta fattar inte,  har inte kunskaper och vill inte förstå vilka svårigheter det kan vara för små barn när de sitter i ett klassrum och försöker skärpa upp och till sig så att de presterar.  Denna någon kan inte förstå att det hjälper inte att jag låtsas skärpa mig och  det hjälper inte att jag febrilt letar efter koncentrationen.  Har man koncentrationssvårigheter så hjälper det  absolut inte med att bemöta mig arrogant och påtala för mig att där ute i andra situationer  kan jag minsann. De uttalandena gör bara ont och trycker i mig värdelösheter som visar sig i frustrationer. Denna någon vet inte att dennes ord gör ont även långt efter dessa ord uttalats.   Jag trodde i min enfald att det som sa på min tid då när jag var liten inte sas idag.  Jag kan erkänna att jo jag var dum som trodde så. Jag var enfaldig och mindre vetande. Eller va jag bara naiv och ville inte se?  Jag ville att situationen skulle se annorlunda ut. Jag ville att de i skolan skulle ha förändrats sedan sist ville att de jag sa då skulle vara det som människor hade förstått i här i framtiden från då.  Så är inte fallet tyvärr så ser det inte ut än mera i min fantasi.

Nå ja, nog skrivet för nu,  gräset ska kantklippas och ny vecka är på gång. Nya tag, nya oroskänslor ska kännas när telefonen ringer och de är skolan som ringer….. Jag vet vad jag ska säga, jag vet vad jag ska tänka och jag ska göra mitt bästa för att få dom igen att förstå att: När något barn inte gör det vi vill att den ska göra, då är det inte barnets fel utan något brast i omgivningen någon har inte gett sig tid till att förklara och motivera på det sätt som ska göras. Det är aldrig barnets fel utan de vuxna runt omkring är de som ska göra om och göra rätt.  Ibland är det bra att välja vilka konflikter man ska ha.

Lev idag lev just nu, idag är det söndag och många timmar till innan skolan börjar igen, Igår finns inte kvar mera än i erfarenheter och morgondagen den är vår framtid.  Lev just nu.

Carina Ikonen Nilsson

Nu är inte jag någon som letar rabattkoder men jag vet vinsterna, hospital för jag har en syster som har full koll på sånt. Jag önskar att jag var mera som henne. För hon betalar lite och får lite extra alltid. Vi till exempel köpte nyligen fönster från ett företag, Dyrt blev det och kontraktet skrev vi förra veckan tror jag. Igår kom det ett brev från samma företag där de nu erbjöd en rabatt på 30% samt en ytterdörr.  Gissa om jag vart grinig när jag såg erbjudandet. Jo, jag tycker det hade varit mera schyst av säljaren att säga att jag vet att det kommer att komma en rabatt om en vecka och vi kan skriva kontraktet då. Då hade jag gillat läget som blev igår. Jag hade gillat läget att vi nu snart får nya fönster och betalar en rejäl peng för kalas.  Nu är jag faktiskt grinig. Känner mig till och med lite lurad. Ta bort lite, känner mig lurad.

Jag tänker tipsa om en ny sajt som just har rabattkoder, sajten är ny finns inte så många affärer knutna till den ännu. Men har man koll där innan man ger sig ut i djungeln av erbjudande så kan man som min syster tjäna sig en krona eller två på att i alla fall kolla runt.  Ska du till exempel handla på Stadium så titta in på sidan innan du gör ditt köp. 40 till 70 % rabatt är inte så illa.  Det kostar inget att bara kolla in och ska du ändå handla.  Vem vet kanske kan jag tipsa syster om just denna sajt. Fast jag tror hon redan har koll. För just sånt har min syster stenkoll på. Det har varit ofta som jag har handlat något som hon när jag berättar frågor om jag hade koll på att de hade en rabatt, mitt svar är alltid nej det visste jag inte. Kanske kan nu även jag ha stenkoll om jag besöker sidan.

Nej tack och hej, lev idag, just nu. Igår är historia och en dag som är speciell för mig och min son. Jag blev mamma för första gången just igår för 24 år sedan.  Sonen han fyllde 24 år och jag borde nog lära mig nu att inte kalla honom min lille son. För idag är han en vuxen son, En make, men även nybliven pappa.  Lev idag just nu, morgondagen den kommer först imorgon. Morgondagen den är och kan bli vår framtid.

Carina Ikonen Nilsson

Jo tänka sig det har blivit farmor av mig. Inte utan att jag är lite rädd för jag har höga krav på en farmor. En farmor ska vara allt det där en liten flicka eller pojke vill ha av en farmor och så lite till.  Ni som läst min blogg och läst mina inlägg om min gamla farmor vet att det är höga krav på mig. Då min farmor var precis allt det där man kan önska sig av en farmor.  Så ribban är hög, drugs frågan är bara om jag kommer att nå upp till den.  Men jag ska verkligen göra allt jag kan för att klara av det.  Hur gör man då? Just nu känns det lika villrådigt som det kändes som när jag blev mamma för fösta gången. Då var stegen trevande.  Sakta men säkert växte jag in i rollen, viagra sale men hur ska jag göra nu? Eller ska jag bara låta det komma till mig. Min farmor fanns alltid till för mig, prescription gjorde näringsdrycker, och älskade mig så som jag var. Såg det som var bra och struntade i allt det där andra ville alltid att jag skulle må bra och tog fram och letade fram mina tillgångar.  Nu inser jag att jag aldrig kommer nå upp till det min farmor va för mig men kanske om jag tar ett steg i taget och stannar upp håller farmor levande i mig så kommer jag vara den farmodern  jag vill och bör  vara.  Farmor jo jo det är speciellt och nu har jag fått vara det två och ett halv dygn. Fast jag har inte  träffat den lilla snuttan ännu.

Men det ska jag få göra idag. tänk va spännande det allra allra fösta mötet med den lilla prinsessan.  Oj det riktigt bubblar i magen på mig av alla känslor som bor där. Jag ska få träffa min son dotter. Hur blev det så? Hur fort gick inte tiden fråns det han var nyfödd till det han var pappa. Just nu känns det som om det var i går jag satt med honom och försökte lära mig hur han ville att en mamma skulle vara.  Och nu är jag farmor, Hur kunde det bli så? Hur kunde åren flyta på så där att jag nu sitter här och har levt mera än mitt halva liv och just gått in i tidsåldern farmor? Jag som är som jag alltid varit fast det är klart är ju några år klokare än då när det begav sig i början av livet. Vilket är riktigt tur.  Men farmor känslan är verkligen hissnade. Minns för några år sedan så satt jag och skrev om att sonen fyllde år tror det va 20 nu flera år har gått och han min lille lille pojk har blivit en vuxen ung man, till och med pappa. Herre min skapare Farmor oj lite rädd är jag för just det där att jag inte ska nå upp till just det där med glimmande farmor. Nåja den lilla flickan är född, och jag är farmor. Farmor är inget man tränas in i utan det är något man blir.

Välkommen du lilla söta tösabit, önskar dig allt gott och jag ska göra mitt bästa för att du ska få ha en farmor som duger att kalla farmor.  Du ska inte behöva anstränga dig alls för att duga för det gör du precis så som du är.  Bara så du vet lilla vän.

Lev idag just nu igår finns inte längre här och morgondagen den kommer först i morgon.

Carina Ikonen Nilsson

Det har blivit en ny morgon och jag är vaken. Jo det är jag. Gick in här på sidan och hittade en kommentar om att någon letade efter min bok.  Efter så många år så letar man efter boken som jag skrev.  Tänk att det fortfarande finns människor som letar och vill köpa min bok.  Det känns roligt och spännande.  Boken som jag skrev och tryckte upp är ju bara idag en e bok.  När den tog slut sista gången så kände jag att nej nu får det vara bra nu får den bara finns som en bok man kan läsa genom platta och dator.

Är det inte så vi läser böcker idag? Så gör i alla fall jag. Fast jag läser kanske inte så ofta utan lyssnar mera.  Det är så jag läser böcker, malady genom att lyssna. Finns inget bättre än att åka till jobbet och ha ljudboken spelandes i bilen. Resan till jobbet blir intressant och ibland är det till och med svårt att stänga av bilen när jag är framme. Har plöjt igenom massvis med böcker på sånt sätt.  Detta året har det blivit en del böcker om Afghanistan och dess kultur. Men även andra böcker.

Nå ja det vart ljud bok och min bok. Tror till och med den finns inläst men då av punkt och blindskrifts biblioteket. Vet inte vad det heter de bytte ju namn för några år sedan. I alla fall har jag en sådan, order den skickades till mig då de läst in boken.

Inser att jag är lite dålig på att göra reklam om mig själv och inser att jag kanske inte helt fullt ut visat på vad eller var man idag kan får tillgång till min bok. Så här får bli en länk  om det nu är så att någon vill läsa min bok som heter: Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

http://www.lasboken.nu/butik/e-bocker/facklitteratur/jag-foredrar-att-kalla-mig-impulsiv/

Så där ja, nu vart det gjort Nu är det ny fin dag ta hand om dig och din dag.

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den är där borta i morgon. Just nu finns nu, och just nu kan bli många nu.

Carina Ikonen Nilsson

Går in på sista semesterveckan, try har  haft ledigt i två veckor och det här är den tredje sista veckan.  Hade många planer inför denna semestern, stomach men den har liksom flutit förbi. Nu blir det jobb igen. Vi har i alla fall hunnit med husvagn om än lite,  Norrland om än snabbt, scoutlägerslämning om än av mig felplanerat både innan och  efter. Fast den som fick lida var jag och maken, Borås djurpark har också hunnit med.  Trädgårdens jordhögar och annat krafs som innan fanns, försvann under semestern. Kollat in Mäbe har hunnits med och tydligen så ska det hinnas med Åbytravet. Jo sånt gillar ju jag :/. Fast när jag väl är där och satsar min 20a så tycker jag det är kul. Förra året vann jag om än små summor men vann gjorde jag.  Satsar man små summor så vinner man små summor. Minns att jag förra året den där dagen vann mera än maken. Han som är travspelarens spelare. Vann ju till och med en stor tävling för några år sedan och blev GuldTommy med hela svenska travvärlden 🙂 Nåja stort och stort vann det gjorde han i alla fall och jag fick se Paris, Stockholm och en  helg i Göteborg. Resan till Italien som också vart en del av priset gav han bort. Japp Åby travet får det bli till helgen och jag får gilla läget.

Apropå gilla läget. Skolan börjar igen om några veckor.  Igår efter att vi kommit hem från Borås så satt jag och lillkillen här i soffan.  Soffhängs kväll efter många steg i parken. Både jag och lillkillen satt här och hängde. Så frågade jag honom om skolstarten och hur han kände inför att börja sexan.  Gilla läget blev svaret. Jag höll på att ramla ur soffan av hans svar.  Va? sa jag. Gillar du läget?  Fick  jag fram när jag återfått balansen.  Hm, sa han och fortsatte men det är ju du som säger så Carina.  Att ibland måste man gilla läget, Jag gillart inte men läget får jag gilla sa han sedan. Just det där ordet gillart är ett ord han och maken har fått ifrån något tv program de sett.  Och när man gillart så gillar man har jag förstått.  Så här går lillkillen och gillar läget om att börja skolan igen. I mig så känns det lite bra, vill att känslan av att det känns lite bra ska hålla i sig även när skolan börjat.  När hösten som redan verkat komma är här på riktigt, att det då fortfarande är gilla läget eller till och med gillart.

Kanske har jag för stora förhoppningar, eller så är det så.  Lillkillen har  snart bott hos oss i ett år.  Året har gått fort, det har ömsom vart vin och ibland varit lite mera som vatten. Men det känns som om han bott in sig och liksom blivit lite mera van vid oss. Han vet våra regler och han vet hur det funkar här. Vi känner honom lite mera nu än vi gjorde då i början.  Han är lite som våra övriga barn har varit.  Mest lik min stora son, som även han  hade pillsjuka. Pillsjuka är att man måste liksom pilla på saker och vips så gick den sönder. Det är ju lite så det är för en del barn. De är mera intresserade av vad man mera kan göra med grejen än det som den är till för. Varför använda en sak till det man ska ha den till när det kan finnas andra sätt att använda den.

Lite så har det alltid varit här, att när stora sonen suttit och pillat på  pennor, eller andra små grejor så har de blivit andra användningsområden eller helt andra saker av vad det innan va, av det han pillade på.

Så nu har lillkillen liksom lite samma uppgifter att göra, här får man liksom ibland säga att nej den där grejen vill jag ha till det som den är tillför.  Men jag inser att den här killen kommer att gå långt, han kommer att fixa saker till något som det inte va tänkt till. Men bra blev det till det där nya också. Han är kreativ och uppfinningsrik.  Har byggt en del halvfärdiga saker som ligger och väntar på att bli klara, eller så blir det  något helt annat än vad han tänkte sig från början.   Jo året har gått fort och varit väldigt enkelt egentligen. Han har fått kamrater och har fullt upp att göra här hemma ibland. Ibland ringer det på dörren flera gånger om dagen.  Ibland är han ovän med bästisen och efter någon timma igen är de kompisar. Det har varit roligt lärorikt att få förmånen att bli förälder igen, även om vi inte är de riktiga föräldrarna så har vi liksom anpassat oss bra till de här nya. Familjen har blivit större ännu en gång.  Familjen lär växa lite till här under hösten, för Stora sonen han ska snart bli pappa vilket leder till att vi snart ska få träda in i rollen som farmor och farfarsrollen. Nu är vi ju redan det till de små nu skolvuxna barnen vi tränat på i några år, så den rollen ska vi nog klara den med.  Här har vi en händelserik höst att gå in i.  Skolan börjar snart  och här gillar vi läget, vem vet kanske vi rent av kommer gillart.  Just den erfarenheten är helt ny och inte inlärd ännu men kanske, kanske lär vi den oss i höst.  Nej nu ska jag ta hand om den här  första dagen på den här sista semesterveckan.

Lev idag just nu, Igår vart det borås och djur, som är minnen idag. Morgondagen den här först imorgon och vem vet kanske vi gillart.

Här kommer några bilder från igår.

Carina Ikonen Nilsson

I dagarna tre är jag ledig, illness sicken känsla att vakna upp idag och ha tanken en ledigt ledig dag. Jo det var inte att förakta en dag som denna.  Har jobbat sedan i måndags långa pass.  Så här innan semester blir det så många saker som ska göras. Eller inbillar jag mig bara?   I alla fall är känslan så och dagarna har gått i ett. Kanske är det så för att det är mycket vikarier som jobbar.  Vissa dagar har det varit jag och tre vikarier och även om vikarierna är trevliga och duktiga, cialis så blir det jobbigt för mig. Då förlitar sig alla på mig. Mig, jag som inte ens själv förlitar mig på mig.  Jag som vill ha en kollega att luta mig mot och bolla mina tankar med. De dagarna blir det ensamt känner jag. Då när jag mera bollar andras tankar med mina egna som ensam ordinarie är mera ensam, tankar som är mera tydliga och klara när vi är två av samma jobb som liksom kan.  Eller två som har samma ordinarie tankar fast kanske olika.  Men jag fixade denna veckan med.  Så här i efterhand känner jag mig nöjd med mina jobb timmar.  Den bästa timma vart nog den där sista timmen igår, när det liksom kändes inom mig själv att i gatan vilket jobb du gör just nu. Nåja nog skrivet om jobb, Två pass kvar och sedan är jag där alla andra är eller har varit. Ordet är glimrande inom mig och är vackert soligt.  Semester, Semester SSSemester. Under veckan har just det här vart en sång som jag har tvingat på mina kära kolleger. Tonart? Nops sånt har jag ingen aning om, men melodin klingar skönt inom mig. Till och med nu hör jag klangen av orden.  Semester lata dagar, sovande morgonar, inga krav och inga måsten mera än de vanliga grå kraven och lite getingar.

Det kommer att bli en del förändringar på jobbet, Förändringar som jag inte helt vet om, om jag gillar eller inte.  Just nu orkar jag inte bry mig om vare sig eller. Men jag har idag bestämt mig för att ännu en gång ha is i magen, vilket kvinnan som anställde mig pratade om.  Isen i magen har blivit till vatten både en och två gånger, men har bestämt mig för att stå ut och låta tiden visa vad som är bra och inte.  Lyssna till mig själv och låta mig uppleva utan dömande och dåliga energier innan.  Visst tankarna snurrade igår med så här nu i ledigheten, har jag liksom valt att mera vara här och nu. Låta tiden ha och ta ut sin rätt.  För här idag, just idag på morgonen så blev det så klart inom mig, att här ska flyta med och se… För det halvår och mer än det, har varit ett halvår som varit roligt, spännande. Jag har under lediga dagar längtat till jobbet och jobbdagar har varit dagar fulla av kunskaper och roligheter.  Lite känns det som om jag liksom för en gång skull varit på helt rätt plats. Just den känslan har jag inte ofta.

Men okej, nu är det ny dag och nya möjliga händelser. Keep on walking yes!!!

Lev idag just nu och ha gårdagen i minnes asken, lev just nu, för morgondagen har vi inte ens här ännu. Kanske inte ens säkert att vi får den där morgondagen det vet vi först i morgon.

Fortsätt gå, skratta och vänlighet i det skapas mirakel.

Carina Ikonen Nilsson

Här sitter jag och katten i soffan och bloggar, capsule nåja jag sitter och katten han sover efter sin tunga natt ute.  Jo, viagra hans nätter är eller börjar bli av den tyngre sorten nu. Han är ju till åren kommen och de senaste två åren har blivit jobbiga för vår lilla katt. Han har börjat få slåss för att ha sina ägor.  Har svårare att behålla de territorium som varit hans. De sista två åren har vi fått hjälpa honom i slagsmålen.  Eller vi, purchase maken har känt att han behöver hjälpa sin herre.  för maken han har vaknat  av att de två katterna slåss. Fått gå ut och kasta iväg skor mm, för att den andra katten ska försvinna. Igår var det en ödes dag för vår lilla skruttkatt. Rivalen har tagit sig in på tomtgränsen och härbärgerade i ena hörnet av vår trädgård.

Maken accepterade och vår katt gick ut från andra sidan av huset och smög iväg till andra områden.  Ett nederlag för både make och katt misstänker jag. Nu ligger både maken och katten utslagna i sina sovsäten.  Katten här bredvid mig och maken i sin säng. Ack vår lilla krigare till katt har blivit en pensionerad soldat.  Han sover mest, har inte brytt sig om  vare sig marsmånader eller annat än att se till att tjänstefolket ger honom mat och klappar om han någon gång ibland.  Tjänstefolket är vi,  gör vi inte det vi ska så blir det rama-jamande utan dess like. När han den lille krigaren vart i sina glansdagar vart det mera rörelse och liv. Då vart han herre på täppan och berättade med hela tassen att nu ni, ni ska ni få höra eller nu ska ni göra … Nu ligger han mest där och accepterar livet och åren som bor i hans kropp. Den där aspigheten han hade förr är avskalad, är inte så kantig längre, orkar inte dra saker i långbänk, utan är mera en katt utan personlighet. Inget är längre så viktigt för honom, mera än hans katt mat.

Det forna kattlivet är ett minne hos oss tjänstefolk, vår herre är en avskalad krigare som inte orkar bry sig längre mera än om sin katt mat och sin soffa. För den platsen som är hans i soffan det är centrumplatsen. Fast den har han även den börjat ge upp. För lillkillen och han har börjat kivas om just den platsen. Vi som är till åren komna vi får nöja oss med de där lite mera till sidan platserna.

Nåja livet går vidare, lev idag just nu. Igår finns inte längre kvar mera än i glimmande minnen, morgondagen är inte här inte just nu.  Just nu är precis just nu i denna stund.

Ta hand om dig och din dag.

Carina Ikonen Nilsson

Här sitter jag med fötterna på bordet, pharmacy har varit på jobbet idag.  Dagen i ära har varit möte och möte…. Intressanta diskussioner har det varit.  Men så tröttande just därför jag sitter med fötterna på bordet.  Gör just ingenting hade ambitionen att när jag kom hem skulle det badas i sjön. Men inser att det vart över ambitiöst. Kommer att ha soffhäng med mig själv. antagligen blir det att kolla in Almedalens debatt och sedan sova.  Min vän  Jenny och hennes son är där. Tydligen var han med i någon debatt eller om det va en tävling i att hålla ett tal om mänskliga rättigheter.  Han blev bedömd av ett proffs och vann, 13 år är Imre och är Jätte duktig.  Filmen kan du se på Jenny Ströms hemsida.   Där du även kan se och läsa om massvis med andra saker.   Imre har även varit med i en annan film som tog upp utanförskap och barn tror jag det va.  Jag tycker du är modig killen,  Nu träffade jag dig för väldigt längesedan och redan då tyckte jag du var något alldeles extra något som kommer att bli något stort.  Jag tänker följa din väg tur att jag har din mamma som vän. Det gör det lite enklare.  Försätt med det du håller på med. 🙂

En liten bild från i maj då jag träffade min vän.

Lev idag just nu, igår är historiskt och morgondagen den kommer först imorgon.

Carina Ikonen Nilsson

Godmorgon, try Idag är himmelgrå här på utsidan. Här sitter jag i vardagsrummet och skriver på min bärbara. Huset är tyst alla sover utan jag.  Igår skulle jag laga superfood ala Jamie Oliver. En gryta med pumpa, for sale röda linser och stekt ägg. Jag gillar Jamie har till och med ett uttryck när maten är god ”Jamie Olivergott”. Ungdomarna på jobbet som inte kan så mycket svenska, dom vet vad Jamie Olivergott är. Då är maten utsökt.  Nu kan jag inte säga att grytan vi gjorde igår va Jamie Olivergod. Nops sorry Jamie fast kanske berodde det inte på hans recept för vi hade inte currybladen utan vanlig curry i. Det blev inte ens en stjärna för denna grytan. Den superfooden kan jag klara mig utan.

Under ett eller två års tid har jag haft olika Allergichocker från och till.  Igår vart det då igen.  Denna gången berodde det på dom röda linserna som vart i grytan. Att det är dessa som framkallade det igår vet jag. För  de två gånger innan jag ätit linser har symtomen vart samma.  Har blivit många ämnen nu, som jag sållar bort från min matlista.  Gluten är borta sedan länge, laktosfritt är det här hemma, Chiliostbågar, chilikoncentrat har jag sedan länge vetat är inte min grej. För äter jag det så kliar det inom mig, så att jag skulle behöva en sådan där grön svamp att riva mig med. Tur att jag ändå tål chili. Vad vore mat utan chili i? Hur skulle det se ut om jag inte tålde chili. Vi som är chiliodlare. Har ett stort antal chiliplantor här hemma.

Jag längtar till semestern, visst jag har varit hemma i veckan men varit sjuk och då är det inte lika roligt som semester.  Våren har varit tuff. Jag började nytt jobb i Januari. Det nya jobbet var så nytt att avdelningen jag jobbade på var utan möbler inga barn.  Vi samlades ett antal människor en måndag hade genomgång in för den där första arbetsdagen för att sedan bygga upp en avdelning där vi skulle ta emot ungdomar som kom till Sverige. Jag hade inte innan jobbat med just ensamkommande. Men har ju arbetat med ungdomar under ganska så många år.  Två veckor in i Januari höll vi på att skruva möbler, fixa till en avdelning som faktiskt blev ganska så fin. Redan första dagen hittade jag en tavla nere i källaren som jag sa att den här den ska vi ha. Nu hänger den i en av korridorerna.

Vi var ett gott team på avdelningen, av någon anledning så kändes det som om vi hade känt varandra innan, allt fugerade så bra. Kan ju bero på att vi är en  grupp människor som valt att arbeta med människor.   Vi är sammansvetsade i teamet, även om vi bara känt varandra i ett halvår.  Vi alla säger samma sak när vi pratar teamkänslan.

Men tyvärr så har våren varit lite extra tuff för vissa så igår när jag läste det där fredagsbrevet som skickas ut av vår avdelningsföreståndare, Så kunde jag läsa att två av mina kolleger nu hittat nya jobb. När någon i en arbetsgrupp slutar och det kommer in nya. Så blir det som att börja om från början igen. Nu kommer hösten inte bli lika tuff som våren för avdelningen är klar, ungarna bor där och det mesta är antagligen som vanligt, men ändå kommer det vara annorlunda. Nya människor ska in och jobba sig in i vår grupp. Nu säger jag inte att det är dåligt, bara att det kommer vara annorlunda.  Den grupp som var kommer att börja om från början på något sätt.

Här sitter jag och skriver att jag längtar efter semester så samtidigt känner jag att nu har jag varit borta alldeles för länge. Sitter här och tänker på ungarna. Hur mår dom, hur går det för dom med jobb? Hur mycket svenska har de lärt sig. Hur  och vad gjorde dom under midsommar?

En veckas sjukdom och det känns som om jag varit borta alldeles för länge.  Kanske börjar jag återvända till friskheterna i mig för nu längtar jag till jobbet.  Det har jag inte gjort under veckan, då har det varit att göra minsta möjliga, vila, vila, vila.

Nåja det får bli till veckan, i veckan är det äntligen jobb igen.

Lev idag just nu, Igår är minnen och kunskaper som vi lärt oss, morgondagen är här först imorgon. Just nu kan vi andas, lära oss och få med oss kunskaper till framtiden.

Ha en härligt fin dag.

Carina Ikonen Nilsson