Kategori: Årets inlägg 2025 Sida 5 av 238

Allt som hänt under året hitintill. Tjänstledighet, mycket husbilen LVL^2 Växthus och allt annat som jag skrivit om

En kaka, maskjakt och snigelfällor – en vanlig men smått magisk dag

Morgonrutiner och en kaka som inte riktigt ville

Morgonen började precis som den brukar – med att väcka ungdomar, passa tider och köra några maskiner tvätt. Mitt i allt hann jag baka en kaka. Det blev en nyttighetskaka med havregryn, gamla bananer och russin som sötning. Den blev lite kletig den här gången, och lillgrabben från Göteborg tyckte kanske inte att jag behöver baka den igen… Men jag tycker den är både god och mättande ändå.

Mötet som nu kan läggas till handlingarna

Förmiddagen innehöll ett möte här hemma. Ett sådant där som tar tid men nu är avklarat och kan läggas till handlingarna. Efter mötet gick jag och lillgrabben ut till komposten för att leta mask. Vi hittade riktigt feta och fina maskar – och dessutom ett och annat småkryp som gråsuggor och annat spännande.

Grattis till Alfred – 7 år idag!

I morse ringde jag till Alfred och sjöng grattis – sju år idag! Tänk vad åren går. Ikväll blir det eventuellt fiske med korvgrillning och så får han öppna en liten present också. Fiske, korv och Alfred – en härlig trio.

Huvudvärken som talar om åska

Jag har haft en konstig huvudvärk hela dagen, en sådan där som brukar tala om att åska är på väg. Jag gillar varken åska eller huvudvärk. När jag skulle hämta tvätten som hängt på tork, la jag mig i hammocken en stund. Det var kanske inte så smart – solen och värmen förvärrade huvudvärken. Kanske får det bli en tablett ändå. Fast jag hoppas på åska, för ofta släpper det då.

Sniglar, öl och små experiment

Idag har jag inte gjort så mycket i trädgården förutom att undersöka maskarna. Men jag stal en öl av maken för att experimentera. Jag hittade två snigelfällor i städskåpet och fyllde båda med öl. Nu ska vi se vilken som fungerar bäst – ett litet spännande snigelexperiment på gång!

Kreativitet med snören och garnfynd

Min lilla kruka jag gjorde igår höll fortfarande ihop idag. Snöret jag använde är nästan finare än det ”fulsnöre” man brukar köpa. Nu börjar hjärnan snurra igen – jag vill köpa mer snöre och göra fler krukor. Dessutom hittade jag billigt 100 % ullgarn online och har nu beställt fler nystan till tröjan jag stickar. Det går åt mycket garn eftersom jag stickar i patent – det slukar verkligen garn.

Små stunder, stort liv

Det här blev ett sånt där smått inlägg, fullt av vardagsglimtar, tankar, misslyckade kakor och lyckade maskletningar. Ibland är det just de små stunderna som gör dagen.

Tack för att du läser min blogg malix.se det betyder massor för mig. Ta hand om dig och ha en fin eftermiddag.

Havregrynskaka recept:

4 ägg
2.5 dl Olivolja
4dl havregryn
1 kopp russin
4 övermogna bananer
2 msk bakpulver
Vispa ägg bananer och olja lägg sedan i russin och havregryn tillsist i med bakpulvret. Jag använde mixern för att få smeten slät och fin men det funkar med vanlig elvisp med. 180 gr mitten i ugnen ca 30 -50 minuter.

Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#vardagsliv #stickning #egenomsorg #kreativitet #barndomsglädje #trädgårdsliv #morgonkaffe #maskletning #snigelfälla #nyttigkaka #malixblogg

Ris à la Afghanistan och mysteriet med köttfärssåsen

Just nu sitter jag ute på altanen med datorn i knät. Vi har precis ätit middag – korvstroganoff med ris, eller som jag skämtsamt kallade det: Ris à la Afghanistan. Idag fick jag faktiskt till den där stroganoffen riktigt bra. Lite kycklingfond, paprika, matlagningsgrädde och en skvätt crème fraîche gjorde susen.

Jag och lillkillen satt här ute och åt i vår lilla oas av grönska och vardagsprat. Vi pratade om maten i skolan och vad som väntar framöver. Tydligen hade de fått spaghetti med köttfärssås till lunch. Men han var inte imponerad. Tvärtom. Den smakade visst som något hämtat från ett matlagningsprogram som borde avbrutits i sändning.

Och jag förstår honom. Hur kan man ens misslyckas med köttfärssås? Det är som att bränna vatten – det borde inte gå. Speciellt inte när det är proffs i köket. Eller är det just det – att det inte är proffs? Är det råvarorna som är för trötta, smaken som blivit urvattnad av besparingar och mjölkfri grädde? Kryddorna som glömts bort i stressen? Jag vet inte. Men en sak vet jag: det krävs nästan en ansträngning för att göra en köttfärssås dålig.


Nåväl, nog om köttfärssåsens förfall. Jag kom i alla fall iväg till tandläkaren idag – och klarade mig den här gången också. Faktiskt med beröm! Tandläkaren sa att det var ovanligt att se en så välmående mun på någon i min ålder. Alla tänder kvar och inga större bekymmer. Kanske är det just rädslan för tandläkaren som håller mig i schack – jag är nämligen otroligt noga med att sköta mina tänder, just för att slippa onödiga besök. Så ja, ett plus med tandläkarskräck finns det visst.

Efter tandläkarbesöket hann jag med en liten stund i trädgården. Inte för att göra något särskilt vettigt, utan mest för att klura ut en hänganordning till en kruka som skulle dingla från styret på en sparkcykel vi ställt i rabatten (ja, du hör ju själv – ren konstnärlighet).

Precis när jag skulle hänga upp krukan ringde telefonen. Jag släppte taget med ena handen, och såklart välte hela härligheten. Blöt jord över fötterna, och i försöket att rädda blomman blev händerna riktigt geggiga. När jag svarade hörde jag själv hur otrevlig jag lät – jag var så jordig och frustrerad att rösten förlorade sin vänliga ton. Lillflickan i andra änden måste ha blivit rädd. Jag förklarade snabbt att det inte var hon – det var bara mina geggiga händer som pratade.

Senare på eftermiddagen visade det sig att hon börjat läsa min blogg. Hon hade inte gjort det tidigare, men nu skickade hon ett sms där hon skrev att hon också är rädd för tandläkaren. Först förstod jag inte varför hon berättade det – tills hon förklarade att hon läst mitt inlägg. Det värmde. Mer än jag trodde.

Och här slutar dagens betraktelse. Tack för att du tittade in på malix.se – och för att du läser. Det betyder mer än du anar. Ha en fin kväll!

/Carina

Att gå till tandläkaren- en kamp med ångest och mod.

Inledning

Det är måndag och ett tandläkarbesök väntar. Jag vill egentligen att klockan ska vara efter besöket, men det är några timmar kvar. Ångesten har redan börjat röra på sig, den liksom vibrerar i kroppen. Men jag går ändå. För jag är en människa som utmanar mina rädslor – även de som skriker högst.


Rädslan som kommer redan med tiden

Så fort jag får en tid hos tandläkaren sätter rädslan igång. Det är inte bara borren, det är lukterna, ljuden och känslan av att inte ha kontroll. Jag har gått till tandläkaren i många år, och ändå – varje gång känns det som om jag gör det för första gången.

Jag föredrar morgontider. Då hinner inte rädslan få så stort fäste. Men idag blir det ett besök kring lunchtid. Och tiden fram tills dess går långsamt, väldigt långsamt.

Ångesttrappan – och att hålla ut

Min tidigare KBT-terapeut berättade om ångesttrappan. Det där med att ångesten når en topp, en spettspets, innan den planar ut. Om man kan stå ut där en stund, andas djupt och inte fly – då sjunker den igen.

Just nu försöker jag hålla mig där. Sitta still i obehaget, skriva, få ner tankarna i ord. Det här – att skriva – är min egen lilla terapi. Och ibland hjälper det faktiskt.
Vill du läsa mer om hur jag brukar hantera min ångest? Jag har tidigare skrivit om det här: Att minska ångesten

Den där lilla rösten på axeln

Tandläkaren vet om att det här är en kamp för mig. Han bemöter mig fint, med respekt. Ändå kommer den där rösten:

”Det var så länge sedan du hade hål. Idag är det dags. Idag hittar han något.”

Och även om det är den rösten som just nu viskar högst, så vet jag att det också finns en annan sanning. En sanning som jag fått höra nästan varje gång:

”Det ser fint ut. Inga hål. Skulle du få ont – hör av dig.”

När jag tänker på den möjligheten mjuknar kroppen, andetagen blir lättare och jag känner: jag kommer att fixa det här.

En stund i växthuset, en annan vid tvättmaskinen

För att distrahera tankarna gick jag ut till växthuset. Plantorna klarade nattens kyla – sex grader inne, tre ute – och såg ändå pigga ut.

Nu tänker jag tvätta sängkläder. Det finns få saker som slår känslan av att krypa ner nyduschad i soltorkade, frasiga lakan som doftar tvättmedel och sommar. Så där vill jag vara i tanken – i sängkläder och växthus – inte i väntrummet hos tandläkaren.

Slutord

Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror. Jag skriver för att hålla mig kvar, för att förstå mig själv. För att orka härda ut. Och ibland, bara ibland, hjälper det.

Ta hand om dig – och glöm inte: ibland är modet inte att vara orädd. Det är att vara rädd, men gå ändå.
/ Malix.se

Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#ångest #tandläkarskräck #egenvård #kbt #vardagsmod #reflektioner #malixblogg #växthusliv #soltorkadelakan

Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar

bland talar drömmarna till oss på ett sätt som stannar kvar långt in på morgonen. Den här helgen vaknade jag tidigt – bara katten och jag vakna – och med en dröm som kändes både sorglig och tänkvärd. En dröm om en husbil utan innehåll, som satte igång en lavin av tankar om livets skal, tomrum och mening. I detta inlägg reflekterar jag över vad drömmar säger, vad ADHD gör med tiden och hur små frön kan växa – både i jorden och inom oss.


Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar

Idag får det bli ett morgoninlägg. Hela huset sover, förutom jag och katten. Fast Findus, han har redan varit ute på sin lilla morgonpromenad, så snart somnar han nog om. Det är något speciellt med helgmorgnar, även om jag inte jobbar just nu. Helgen betyder ändå något – att slippa klockan, att slippa hålla tid. Nu är det jag och datorn, och just det älskar jag.


En dröm om ett tomt skal

Inatt drömde jag något otäckt. Vi bytte husbil, men glömde att flytta över våra saker från den gamla. I drömmen kändes det sorgligt – allt vårt, alla våra minnen, var nu någon annans. Vi hade bara ett skal. Vad ville drömmen säga?

Handlar det om att leva utan innehåll? Eller kanske om behovet att skala av? Kanske är det så att tomheten inte är farlig utan snarare en plats där nytt kan få växa. Men samtidigt känns det skrämmande – ett tomt skal utan innehåll. Som om det också säger något om relationer, om livet, om nuet.


ADHD och tankens galopp

Med ADHD kan en tanke lätt galoppera iväg. Jag vet att det ”bara” var en dröm, men ändå fortsätter tankarna mala. Det är som om kroppen och hjärnan jobbar på olika frekvens – jag säger till mig själv att det inte är verkligt, men känslan stannar ändå kvar. Det är ett av ADHD:ns kännetecken för mig – att inte kunna släppa när något känns.


Egna bubblor och gemensamma mötesplatser

Jag och maken gör inte allt tillsammans. Jag har mina projekt – ritpapper, måleri, film och stickning. Han har sin sport, sina hästar och sin dator. Det betyder inte att vi är frånkopplade, tvärtom. Vi möts i trädgården, på tur med vår Lvl^2, eller över kaffet. Men vi låter varandra få våra egna bubblor, våra egna rum. Det är frihet – inte ensamhet. Kanske är det just det som gör att vi håller.

Maken har även sitt intresse för fotografering fast där möts vi inte för att jag fotar utan mera för att det finns stunder där han hittar något han vill fota och där stannar allt upp för att han just i stunden ska ta det där just det där fotot. Här är ett sådant fotografi just i stunden foto.


Drömtydning och dagens avokado

Kanske handlar drömmen om gårdagen. Vi gick in i en djuraffär för att hitta extravagant kattmat till Findus – men butiken var bara ett tomt skal. Inget fanns där som inte också finns i en vanlig matbutik, bara till högre pris. Eller kanske var det avokadon jag köpte: sju stycken – och fem av dem var svarta inuti. Ett skal, men inuti: ruttet.

Och kanske var det just det drömmen visade. Inte en spegling av mitt inre, utan av något annat – av besvikelsen, av något som såg fint ut utanpå men inte höll på insidan.


Frön av framtid

Trots mulet väder ska jag sätta frön idag. Jag har tänkt odla ett citronträd från frö. Det känns spännande – att få se något växa från början, istället för att köpa något färdigt. Min mamma tog hand om ett clementinträd som min dotter odlade från kärna. Det växte sig stort, nästan för stort för att ha inomhus till slut. Jag minns inte om det någonsin gav frukt, men det levde i flera år – ett träd som bar tre generationers omsorg i sig. Ett sånt träd vill jag också ha.


Avslutning – Skal, frön och plats för livet

Kanske är det inte farligt med skal, inte ens med tomhet. Kanske är det bara utrymme för något nytt att få växa. Drömmar kan förvirra, men de kan också visa oss något vi behöver se – om det så är ett citronfrö, ett förhållande i balans, eller att Findus är nöjd bara han får sin morgonrunda. Idag ger jag mig själv tid att landa, odla, tänka och kanske bara vara.

Du får ha en härlig söndag och ta hand om dig. Tack för att du besöker min blogg malix.se

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

#drömtydning #ADHDlivet #morgonreflektion #livetmedADHD #skapandeliv #egenbubbla #helgmorgon #citronträd #clementinträd #vardagsbalans #egenomsorg #malixblogg

En dag i trädgården – sol, fotbad och spaghetti med en twist

Inledning: När trädgårdsarbete blir njutning

Vilken fantastisk dag det har varit idag! Solen sken, energin fanns där, och även om jag först hade tänkt lägga mig och sola, tog jag istället steget ut i trädgården. Det blev en dag fylld av jord under naglarna, doften av gamla löv – och till och med ett välförtjänt fotbad i eftermiddagssolen. I det här inlägget tar jag dig med genom dagens små ögonblick av glädje, odlingsfunderingar och en middag som blev en riktig familjefavorit.

Framsidan fick nytt liv

Min dag började med att jag rensade i våra odlingslådor på framsidan av huset. Jag hade glömt att jag satt potatis i en av lådorna förra året – och ja, där låg de. Ruttnade och illaluktande. Nu undrar jag, är jorden förstörd? Kan man odla i den ändå, eller bör jag byta ut den helt? Tips tas tacksamt emot!

Skottkärran, som jag brukar fylla med blommor varje år, blev också städad. Jag lämnade några frökapslar kvar – kanske blir det blommor ändå? I helgen planerar jag att köpa nya färgsprakande blommor att plantera där.

Operation lilja – med trimmern som vapen

När jag ändå var ute gick jag lös med trimmern. Vi har en hög med något som jag tror är iris eller liljor. De har stått orörda i många år och bladen från tidigare säsonger har aldrig blivit borttagna. Det blev ett rejält trimmarpass – även årets nya blad rök med av bara farten. Jag krattade bort allt visset, men blev ändå inte riktigt nöjd. Det är för tungt att gräva bort hela kullen själv, men kanske kan jag rensa ut hälften i sommar?

Ett annat alternativ vore att flytta liljorna närmare tomtgränsen. Då slipper jag se grannens småkaotiska kåkstad av odlingslådor. Två flugor i en smäll, eller hur?

Belöningen: fotbad och eftermiddagssol

Efter allt trädgårdsarbete unnade jag mig något riktigt skönt. Jag satte mig under paviljongen, tog fram en balja med vatten och gav mina fötter ett härligt fotbad. Liniment på den fortfarande röda foten och en stund i solen – det var precis vad kroppen behövde. Samtidigt funderade jag över om det var två eller tre veckor sedan mitt obehagliga läkarbesök. Doktorn sa ju att jag skulle återkomma om foten inte blev bättre. Men ärligt talat – det känns inte värt att gå dit igen, när jag ändå inte får någon hjälp.

En middag med grönsakstwist

När fotbadet var över blev det dags för middag. Idag stod spaghetti och köttfärssås på menyn – med en liten twist! Äldsta killen hemma gillar grönsaker, så vi slängde i lite wokgrönsaker. Jag brukar även riva ner morötter och steka dem med löken. Det ger en mild och fyllig smak som jag älskar. Och bäst av allt? Maten räckte även till lillkillens kompis som följde med hem efter skolan.

Tacksamhet för det lilla

Det har varit en dag som gav mig både energi och stillhet. En sådan dag som jag gärna sparar i hjärtat. Det är inte alltid jag njuter av trädgårdsarbete, men idag gjorde jag verkligen det. Att få röra sig, skapa ordning, känna solen i ansiktet – det är livskvalitet. I morgon blir det visst kallt och blåsigt, men minnet av idag bär jag med mig. Kanske blir det fler sådana här dagar framöver – det hoppas jag verkligen.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#trädgårdsliv #vardagslyx #odlingslådor #fotbad #egenomsorg #köttfärssåsmedtwist #blommoriskottkärra #trädgårdsarbete #vardagsglädje #malixblogg

Grå och blåsig dag i trädgården

En grå och kylig dag i trädgården får tankarna att drömma sig bort till varmare tider, växthusdrömmar och färgsprakande blomsterängar. Följ med mig i mina funderingar om odling, robotklippare och små trädgårdsdrömmar som börjar ta form!

Det är grått och blåsigt här i trädgården. Jag har ingen lust alls att våga mig ut i denna kyla. Här hemma går allt i sakta mak. Jag känner mig snorig och trött. Har legat en stund under en filt för att få upp lite värme, men det känns inte som om den hjälpte särskilt mycket.

Växthuset som bor i mina tankar

Jag ser så mycket fram emot växthuset som snart ska transporteras hit. Frågan är om det kommer denna veckan eller om jag får vänta till nästa. Mina tomatplantor behöver planteras om, men jag undrar om det är för tidigt att ställa ut dem i växthus redan nu? När vågar man egentligen flytta ut tomat- och gurkplantor?

Jag längtar efter att göra i ordning där inne. Plantera lite krukor med örter, som får pryda ingången till växthuset. Örterna klarar sig ju bra utomhus. Dessutom kan växthuset bli en plats där jag odlar sallad tidigt på våren – tåliga växter innan trädgården vaknar till liv. Jag vill verkligen lära mig mer om vad som kan odlas och när.

Roboten Gräsman Kenneth

Vi är riktigt nöjda med vår lilla robotgräsklippare. I går kväll fick han ett nytt namn – Herr Gräsman Kenneth. Min pappa hette Kenneth, och idag har tankarna ofta gått till honom. Jag kan så tydligt se honom framför mig: hur han skulle ha följt robotklipparen runt i trädgården, inspekterat hur den klippt och funderat över om den klarade jobbet ordentligt.

Själv går jag inte runt och kollar på vår Kenneth när han arbetar, men jag inspekterar gärna hur gräsmattan ser ut efteråt. Jag har också tittat till våra fina äppelträd – de verkar ha klarat nattens blåst bra, grenarna svajar lugnt i vinden.

Blomsterfrön och blomsteräng

Idag har jag dessutom beställt lite blomsterfröer! Vi tänker anlägga en blomsteräng ovanför där våra äppelträd står. Det kan bli så vackert med en färgsprakande äng som breder ut sig, full av liv och färger. Kanske kommer jag då att bry mig mindre om alla lådor på grannens tomt och i stället njuta av mina egna ängsblommor.

Det är inte bara vackert, utan också nyttigt för bin och humlor!

Färgsprakande trädgårdsdrömmar

Jag har verkligen fått en nyfikenhet på att skapa en färgrik trädgård. Har ni några tips och råd, dela gärna med er! Jag är en nybörjare på området – trots att jag haft trädgård i många år. Tidigare har trädgården mest varit ett nödvändigt ont, eller kanske var det bristen på tid som gjorde att jag bara hann med det allra mest nödvändiga.

Trots blåsten, kylan och tröttheten spirar en längtan efter färg, liv och växande. Har du erfarenhet av att odla i växthus eller skapa blomsterängar? Dela gärna dina bästa tips och tricks i kommentarsfältet – jag vill gärna lära mig mer!

Ha en fin dag och tack för att du läser min blogg, malix.se

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#Trädgårdsliv #Växthusdrömmar #OdlaSjälv #Blomsteräng #Robotgräsklippare #Trädgårdsinspiration #FärgsprakandeTrädgård #Trädgårdsdrömmar #Bihotell #Odlingsglädje #Vårkänslor

Här hittade jag massvis med fröer som tydligen ska vara perenner.

Att hedra mina föräldrar genom trädgården – en dag i mammas och pappas anda

Tre år har gått sedan mamma lämnade oss. Idag har jag för första gången använt en del av pengarna vi syskon fick efter henne – till något jag vet att hon hade älskat. En dag fylld av trädgårdsglädje, varma minnen och en känsla av att både mamma och pappa är med oss i allt vi gör

God eftermiddag och varmt välkommen hit.
Idag vill jag dela en stund som känts både innerlig och helig, en dag som på många sätt har varit tillägnad mina föräldrar.

Snart är det tre år sedan min mamma gick bort. När hon dog fick jag och mina syskon lite pengar efter henne. Pengar som jag inte har rört förrän nu, eftersom jag ville att de skulle gå till något som mamma själv hade uppskattat.

Min mamma älskade sin trädgård. Hon la all sin lediga tid på att plantera, sköta och skapa en plats full av liv och skönhet. Hennes trädgård var något alldeles extra. Jag ville hedra henne genom att använda pengarna till något som förlänger hennes kärlek till naturen och trädgårdslivet.

Mammans gåva: Växthus, äppelträd och Herr Gräsman

Idag har jag för första gången använt en del av de pengarna. Det blev ett växthus och en robotgräsklippare – som vi döpt till Herr Gräsman. Just nu står han och laddar för att ge sig ut på nästa klippuppdrag.

Herr Gräsman

Jag köpte också två äppelträd: ett Astrakan och ett Ingrid Marie. Två sorter som jag länge velat ha, och nu fick de bli en del av vår trädgård, tack vare mamma. Jag hoppas att de kommer att växa sig starka och ge oss massor av goda äpplen framöver.

Astrakan
Alla dom där lådorna bakom trädet känns det viktigt att säga inte tillhör oss. Det är våra granna som är riktiga odlings fantaster. Vi funderar på om vi inte ska sätta en häck emot det för det tar bort allt som är vackert med trädgården.
Ingrid Marie
Borde redigerat fotona så inte de där lådorna bakom vår tomt inte syntes. Jag tycker det ser så skräpigt och fult ut.

Det känns riktigt bra i hjärtat att ha använt pengarna till något som verkligen speglar mammas anda. Träden och växthuset får vara hennes gåva till oss. Och robotgräsklipparen – ja, den får vara från pappa, för han älskade teknik och alla sorters motorer. Han gick bort för många år sedan, bara 59 år gammal, men på något sätt känns det som om han också är med oss i dessa inköp.

En dag fylld av trädgårdsarbete och glädje

Det konstiga är att jag annars ofta får dåligt samvete när jag köper saker bara för min egen skull. Men inte idag. Den här gången känns det bara helt rätt i magen. Som ett inre lugn. Jag känner nästan att mina föräldrar ser ner på oss och ler åt våra val.

Igår blev det inget blogginlägg, för dagen gick åt till att besiktiga vår lilla husbil – vår älskade LVL^2. Vi misstänkte att bromsarna kanske tagit stryk efter Norgeresan förra sommaren, men husbilen gick igenom besiktningen med ett blankt papper. Allt var tipptopp!

Just den där Norgeresan var för övrigt något av en drömresa för mig. Äntligen fick jag se Røisheim och Böverdalen, så vackra platser. Klicka här om du vill läsa mer och se bilder från resan.

Efter besiktningen hittade vi ut i vår egen trädgård. Jag kantklippte och rensade rabatter – även om mycket arbete återstår. Maken, som var så glad över husbilsbesiktningen, passade på att tvätta taket och utsidan på husbilen. Han var så lycklig att han nämnde det flera gånger under dagen! Och idag är han minst lika glad över Herr Gräsman och inspekterar nyfiket hur robotgräsklipparen sköter sig.

Vill du läsa mer om min pappas kärlek till teknik, motorer och gräsklippare, kan du kika här. Även om inlägget mest handlar om ADHD, så finns där en liten bit pappa också.

En dag att minnas

Sammanfattningsvis har denna dag varit fylld av mamma och pappas anda.
Det är svårt att beskriva, men i kroppen känns det genuint och nästan heligt.
En dag då minnen, kärlek och framtid fått mötas i vår lilla trädgård.

Tack för att du ville läsa.
Ta hand om dig och njut av din kväll.
Vi ses snart igen här på malix.se.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Att få skapa nytt liv i trädgården med hjälp av mammas och pappas minne känns som en gåva. Något som fortsätter växa, blomma och bära frukt – precis som kärleken till dem alltid kommer att göra. Tack för att du delar stunden med mig här på malix.se

#minnen #trädgårdsliv #växthusdröm #äppelträd #hedraminmamma #familjekärlek #malixblogg #vardagsglädje

Den här länken är för trädgårds fantaster här finns massor av trevligheter.

här finns att läsa om robot klippare-

När tvättdag blir vardagsträning – och andra små vardagsäventyr

Inledning

Ibland blir det inte som man tänkt. Igår blev det inget blogginlägg och idag var det nära att jag hoppade över att skriva igen. Men nu sitter jag här ändå, efter en dag fylld av spring i trappor, tvättrutiner och små överraskningar. Det blev en dag där vardagen fick visa upp sin bästa – och lite mest tröttsamma – sida.


Full fart mellan trapporna

Idag har jag haft fullt upp med att tvätta. Stegen tickade snabbt in på stegräknaren – jag har sprungit både upp och ner för trappan otaliga gånger. Det hela började med att jag bara skulle tvätta sängkläderna. Men så fick jag för mig att ta lillkillens tvätt också, när jag ändå var i farten.

När den tvätten var klar smög jag in till lilltjejens rum. Jag vill lova att där fanns en tvättskatt utan dess like! Fem eller sex maskiner – bara från hennes rum. Men gissa om hon blev glad när hon kom hem? Hon sa:
”Tack så mycket för att du tvättat, jag hade tänkt ta tag i det i helgen.”


Tvättskola på gång?

Jag tänker att vi nog får ha en liten kurs här hemma. För om man tvättar en gång i veckan så blir det inte så jobbigt. Då går det nästan av sig själv, faktiskt.

Nu är alla våra tvättkorgar nere i källaren tomma. Vi har fem stycken för att underlätta sorteringen:

  • En för vit fin tvätt
  • En för kolörtvätt
  • Två för underkläder (vita respektive svarta)
  • En för lite udda saker.
  • En liten korg i köket för servetter och disktrasor

Ungdomarna har var sin egen tvättkorg, vilket gör att vi slipper sortera vems kläder som är vems. Allt som allt tror jag att jag har kört 14 maskiner idag. Tur att vi har två tvättmaskiner – det går faktiskt rätt snabbt då!

Doften av vår och nytvättat

All tvätt fick hänga ute i solen idag. Jag njöt för varje tvätt jag hängde upp, och ännu mer när jag tog ner den. Doften är magisk – sol, vår och fräschhet i ett. Det går inte att inte lukta på tvätten när man plockar in den.

Ikväll får jag lägga mig i rena sängkläder som doftar av sol och vårluft. Det är en lyx jag verkligen uppskattar.

Trimmertrassel och tålamodsprövning

Mitt i allt fick jag också för mig att kantklippa gräset. Jag hittade grästrimmern och batterierna, gick ut och var supermotiverad. Men det blev kortvarigt – tråden tog slut nästan direkt.

Jag måste åka till stan och köpa ny. Eller beställa. Men att vänta är min sämsta gren. Jag vill ju göra klart saker nu.

Mat, människor och mycket folk

När maken kom hem lagade han middag. Sedan åkte vi och handlade. Bastun är nu återigen full med varor. Vi upptäckte att kaffet inte hade höjts så mycket i pris. Det var till och med samma som innan det blev kaos kring kaffepriset.

Men vi skulle inte ha handlat idag – det var så mycket folk ute. Det hade varit bättre igår eller förra helgen. Vi var även inne i en djuraffär och köpte fästingdroppar till katten. Dyrt, men nödvändigt. Dropparna ska användas var åttonde dag – ett paket räcker bara i en månad.

Sticktrassel och hjälp tack!

Förresten – jag fick repa upp allt jag stickat på tröjan. Igen. Jag tappade en maska och kunde inte lista ut hur man fångar upp den i patentstickning. Är det någon som kan förklara det för mig? Jag tar tacksamt emot tips – jag har verkligen ingen aning hur man gör utan att repa upp allt.

Nu gapar tvättkorgarna tomma

När vi kom hem hjälpte lilltjejen till att packa upp varorna. Hon sprang ner i källaren med det som skulle dit. Nu står allt där det ska vara, och tvättkorgarna är tomma. Känslan av ordning är fantastisk.

I morgon ska maken besiktiga husbilen. Kanske blir det en liten tur lördag-söndag – eller så fixar vi i trädgården. Vi får se. Det är nästan lite oväntat, men jag börjar faktiskt gilla det där med trädgårdsfix. Hur blev det så?

Avslutning

Tack för att just du läser och besöker min blogg. Jag uppskattar det mer än jag kan säga. Ha nu en riktigt fin kväll – ta hand om dig.

Malix.se

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#vardagsliv #tvättdag #trädgårdsliv #stickning #egenvard #malixblogg #källsortering #familjeliv #tvättkorgar #doftavvår

När revisorn smyger in i natten

Ibland är det de där små frågorna som sätter igång de stora tankarna. Som i natt, när maken nämnde revisorn – och plötsligt snurrade både kvitton, skatter och pappershögar i huvudet. Här kommer en liten vardagsberättelse från mitt liv just nu.

Revisorn

God morgon från ett trött men lättat hjärta. I natt blev det inte mycket sömn – och det kan jag skylla på revisorn. Eller snarare på att min man ställde en enkel fråga om honom. Det var allt som behövdes för att min hjärna skulle gå in i fullt pappersläge. Jag insåg att jag måste ta tag i det där jag försökt skjuta undan.

Tankarna gick på högvarv: kvitton, papper, skatteuppgifter… och ångesten som smög sig på.

Men redan vid 08.00 i morse ringde jag redovisningsbyrån. Och vet ni – en tid fanns redan bokad sedan förra veckan! Bara det att jag inte fått någon kallelse. Nu är det i alla fall löst. En liten sten föll från mitt bröst. Jag kommer att sova gott i natt. Det känner jag i hela kroppen.

Pappershögar och te i källaren

Nu sitter jag här i källaren med en kopp te. Tvätten hänger på galgar och huset är stilla. Alla andra har gått iväg till sina sysslor, och jag har ägnat morgonen åt att försöka samla ihop alla viktiga papper.

Problemet? Jag vet inte var jag lagt dem. Slarviga jag – jo, det stämmer. Jag behöver verkligen få till ett bättre system. Just nu skriver jag ut alla aktiepapper, så får revisorn allt. Det är enklare så.

Den nya skrivaren – långsam men lojal

Den här skrivaren har vi idag. Den fungerar även om den är lite långsam.

Vi köpte ny skrivare i vintras. Den är inte lika snabb som den förra, men den fungerar. Den gamla – en tonerskrivare – krånglade ständigt, och tonerna var orimligt dyra. Nu har vi en bläckstråleskrivare igen. Den tar tid, men den gör jobbet. Och jag har tid att vänta, hellre det än att krångla med teknik.

den här krånglade nästan sedan dag 1 då vi köpte den

Papperskaos och drömmen om ett system

När jag letade efter rätt papper insåg jag något: jag borde ha en dag om året bara för att rensa. Här nere finns papper från 2012! Så gamla dokument behöver jag nog inte spara.

Jag skulle behöva dagar för att sortera upp allting – och sedan ett fungerande system så att jag vet var jag ska leta efter viktiga dokument. Men hur gör man ens det? Hur får man till ett system som faktiskt håller?

Har du tips? Hur gör du med dina papper? Jag tar tacksamt emot råd!

Dags att ta tag i det

Nu ska jag fortsätta gräva i pappershögarna och se hur mycket jag orkar idag. Det kommer nog ta flera dagar. Men nu har jag i alla fall börjat.

Ha en fin dag, ta hand om dig – och tack för att du läser!

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#vardagsliv #egenomsorg #revisorn #papper #struktur #källarreflektioner #småsteg #malixblogg

En ny vardag – med pyjamasbyxor, ensamhet och mjuka planer

Lovet är slut – men här hemma känns det som att vardagen inte riktigt landat än. Medan resten av familjen sticker iväg till jobb, skola och gymnasium, är jag kvar här hemma. Tjänstledig. För att lillkillen har flyttat in. En ny fas. En varm, rörig, omtumlande och fin fas.

Att planera om – från schema till spontanitet

Från stressiga arbetsdagar med scheman och möten till en vardag där tempot styrs av helt andra behov – det är en omställning.

Jag är van vid att planera för jobb – tidiga pass, sena pass, möten och rutiner. Nu handlar planeringen om något helt annat. Nu är jag hemma på dagarna, och hemarbetet har blivit min vardag. Tvättkorgarna vittnar om att vi är fler hemma nu. Och ibland är det jag som får sätta fart på maskinen när gymnasieflickan har annat i tankarna. Lillkillen? Han är för liten än – så där får jag ta kommandot helt.

Men det handlar om mer än tvätt. Det handlar om att väcka, påminna, fixa frukost, borsta tänder, se till att alla har kläder på kroppen och kommer iväg i tid. Och så allt det där andra – samtal, planering, matlagning, städning. Hela vardagslivet.

Vården om mig – också viktig

Men mitt i allt det där så finns jag. Jag märker att jag smyger runt här hemma i pyjamasbyxor hela dagarna. Det ska det bli ändring på. För visst vill man inte vara hon som glider omkring i mjukiskläder hela tiden?

När familjen är iväg vill jag hitta små stunder för mig själv. Promenader ska få ta plats. För att ta hand om kroppen, andas och få in lite luft i systemet.

När morgonbaden uteblir

Morgonbad

Mina härliga morgonbad får vänta ett tag. Livet ser annorlunda ut nu. Mornarna är fulla av ”borsta tänder”, ”hitta strumpor”, ”kom i tid till skolan”.

Att bada i sjön ensam har jag lärt mig att inte göra. Jag vet att jag mår bra av promenader, men jag behöver oftast ett mål – en plats att gå till, något att upptäcka. Kanske ska jag börja gå till samma bänk varje dag, bara för att sitta där en stund?

Jag har funderat på om mitt staffli ska få lite mer utrymme igen. Målarlusten bubblar i mig, och nu finns ju tiden. Matlagningen från grunden fortsätter, men det gjorde jag även när jag jobbade. Det är något jag gillar, det där att laga mat med omsorg.

En bok i öronen, en katt vid fötterna

Ofta har jag mobilen med mig. Mest för att kolla aktier – lite kuriosa så där. Men Shokz-hörlurarna är ständigt på. En berättelse i öronen gör gott. Tystnaden får gärna vara där också, men just nu trivs jag med sällskapet av en röst.

När huset är tomt och det bara är jag och katten här – då är det nästan magiskt. Ensamheten mitt på dagen känns som lyxtid. En tid där jag inte blir avbruten om jag inte vill. En tid för reflektion och andning. Här bor stunden, just nu.

Mjuka mål – inte måsten

Det låter kanske som att jag har all tid i världen. Men det handlar inte om att fylla varje minut. Det handlar om att låta tiden få vara lite mjukare. Att göra saker utan att skynda.

Det jag inte hinner idag, det får jag göra imorgon. Och det känns faktiskt helt okej.

Jag har en liten dröm om ett växthus – ett sånt där litet glashus som man ställer mot en vägg. Jag har redan hittat platsen i trädgården. Frågan är bara om jag får ihop det? Vi får se.

Men en sak har jag bestämt. Denna vecka ska jag bjuda mig själv på en promenad varje dag. Oavsett väder. Minst 30 minuter i friska luften. Jag behöver bara hitta ett mål med promenaderna, för jag har svårt att gå ”bara för att”.

En ny rytm att växa i

Så här ser mina dagar ut just nu. Lite långsammare, lite mer pågående. Jag är mitt i något nytt, och det är både fint och förvirrande. Men mest känns det… riktigt. Som att jag är där jag ska vara, just nu.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#vardagsliv #egenreflektion #tjänstledig #morgonpromenad #mammaliv #ensamtid #egenomsorg #pyjamasbyxorochpower

Sida 5 av 238

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén