Kategori: Tidiga texter – Malix 2009–2013 Sida 11 av 119

Jo idag är det fredag igen. fast idag är det på riktigt men redan igår infann sig känslan av fredag. Då handlar det om att jag gjorde sista jobbpasset. Eftersom jag arbetar två pass och är ledig två så blir det fredag lite oftare för mig.  Nu sitter vi i husvagnen igen.  En vecka kvar innan semester det känns långt, sick så jag byter ut det till två pass kvar innan semester.  Efter de två passen så har jag flera veckor ledigt i rad.  Det kommer inte gör  ont någonstans. Dagar som är oplanerade och fri från allt vad måsten heter. Kortis besvikelsen sitter fortfarande kvar men tyngde från axlarna har försvunnit. Nu slipper jag vänta på vad är det nu som har hänt, find tankarna som brukar infinna sig på söndag förmiddag. Nu slipper jag känna den där pendeln som varit har det varit bra eller har det varit dåligt.

Lite som det var när min son var liten då han åkte till sin pappa. Fast ändå tvärt om, cure sonen hade svårt  för det här med ombyten och på söndagskvällarna när han kommit hem från sin pappa så var han ganska så ofta sur och tvär. Just det handlade om ombytet, det blev på  något sätt en omställning för honom. Hemma hos mamma var det vardag, hos pappa var det antagligen roligt från fredag kväll till söndag hemresa.

Nu är det inte så att vår lilla kille har varit sur eller arg när han kommit hem. Nej oftast så går han ut i trädgården någon eller några timmar och rensar den från sniglar. Lika mycket som trädgården blir fri från sniglar lika fri från tankar, händelser och upplevelser blir sonen av själva rensandet.  När han inte rensar trädgården från dess sniglar så sitter han på sitt rum där har han antingen på datorn och något spel eller x-boxet med tillhörande spel. För att sortera bort alla ljud som han inte ställer till själv, har han på en DVD film (samma hela tiden).  Filmen gör att han stänger ute alla andra ljud som vi i övriga familjen skapar. När man som vi i vår familj har tillgångar inom Npf funktionerna så är det behov av att stänga ute ljud, göra egna ljud så vi slipper hålla koll på hela omgivningen.

När jag har jobbat mina pass så går jag hem och dammsuger. Jag har en självgående dammsugare i källaren, en som dammsuger i köket, samt en sådan där mastodont dammsugare som låter i massor. Att jag kör i gång de två självdammsugarna och den andra som jag själv springer runt med handlar om min rädsla för bakterier samt att jag är väldigt känslig för just grus och smulor. Men själva dammsugandet är även ett sätt för mig att hålla mig vaken.  När det är klart och det är en dag som varit jobbar dag med den tillhörande sovajouren, så ligger jag sedan på soffan.  Där kollar jag film på film på film. Saker rör sig på tv,  jag ligger i soffan och halvsover och sorterar, reflekterar och går hem från jobbet mentalt.  Jag skapar mina egna ljud av tvns filmer eller spelar högt på stereon.  Mitt sätta att koppla och och slippa kontrollera allt och alla hela tiden.

På campingen är det vår yta som jag håller koll, den är liten, och mumlet från alla grannar är som tvns ljud hemma ett ljud som ska vara. Det hör till på något sätt det är ljud som ska bo på en camping och jag jag behöver bara ha koll på det som är mitt.

När guldklimparna kom till stan, ampoule eller rättare skrivet till samhället, byn….. Maken ska grilla idag, lillemannen ringde förut frågade va vi gjorde och pratade på som vanligt. Men han sa något som gjorde mig orolig. Han ville inte komma hit utan att mamma var med.  Maken hade ju bestämt att  det skulle grillas idag så efter samtalet med lille Kian så ringde jag upp till guldklimparnas mamma och frågade om de inte kunde komma hit och äta  idag.

Det gick tydligen bra så snart kommer de små barnen med sin familj hit och umgås.   I helgen som nu snart är slut har vi pratat om barnen och att vi skulle hämta dom men vi hade innan bestämt att denna helgen skulle vi inte. I torsdags när vi handlade handlade vi sandleksaker och armpuffar till dom små så det finns i husvagnen om de kommer dit.  Redan i torsdags pratade vi om de små att vi kunde ha dom men vi kände även att nej nu behöver vi lite ledig tid. Men så ringde lilleman och nu kommer vi få en beskärd del av de små liven igen. Jo de förgyller livet dom små, Vi har ju förmånen att vara farmor och farfar för de små pluttarna. Kian berättade att han hade fått en sparkcykel idag svart med silver på, jo han börjar bli stor den lille killen.

solsken att vakna till solsken. Gör humöret på topp, diagnosis kaffe gör det där lilla extra på toppen.  Idag ska vi åka hem, salve nu är det en ny arbetsvecka igen. Maken med sina fem två och jag med mina två två.  maken har fem arbetsdagar jag har två arbetspass men gör lite flera timmar under mina pass.  Fast jag börjar inte från kl 15 imorgon så ett gäng timmar till i ledighet.

Nu så här på morgonen tar vi det lugnt, sovaldi sale men det är en hem dag och det gillar vi göra på morgonen.  Så snart kommer maken få krupp och jag damp fast det får jag ju inte det har jag ju.  Just den tillgången är viktigt viktig när vi åker hem, för oj va fort vi packar ihop och kommer iväg.  Frågan är bara om jag får med mig alla saker jag ska ha med  hem.  Nu är det inte så mycket saker som ska hem, det viktigaste är datorn.

Jo jag har mina omprioriteringar och första prio är just datorn.  Idag när vi kommer hem ska jag ut och kolla bland jordgubbarna. Misstänker att det kan vara en del röda gubbar som vill in och bli efterrätt.

Att ge några vänliga ord till någon som kanske inte ens behöver dom kan förgylla dagen för den som ger och för den som får. Vila i dagens stunder så hinner du med att uppleva alla magiska stunder i dagen.

Kärlek det är helt gratis det och blir större ju mera vi ger. 😉

Sitter hos revisorn, tadalafil han tränar mig i bokföring. I våras när jag skulle göra min deklaration så var inte mitt program komfortabelt med min revisor program, order då hade jag  Visma enskild firma som bokföringsprogam. Inte heller hade  jag  så mycket is i magen så jag känner att jag själv kan stå för mina bokföringssaker. Utan jag vill ha någon att hålla i handen där av min revisor. Som till på köpet har massvis med tålamod. Tror det är en viktig ingrediens att ha när man är revisor. I alla fall är det en bra tillgång att ha när man har med mig och mina papper att göra.  I alla fall så hjälpte han mig  med ett mera riktigt bokföringsprogram så att vi kunde importera och exportera till hans program när det blir årsredovisningar och sånt.

Idag sitter jag på hans kontor och lär mig hur jag ska göra. Innan har jag ju gjort lite utifrån mina egna kunskaper som är små. Jag gör för att jag kan göra inte för att jag har kunskapskan görat utan blippar lite här och där ibland blir det rätt och ibland mindre rätt.

Några rätt hade jag men, med det här att dra av moms och lägga till moms där faller jag på målsnöret. Det blir ibland så tokigt att det gör ont.  I alla fall i kassan. Om det gör ont i kroppen har jag inte en aning om. Det är det revisorn ska se till att jag slipper lida för. Papper är inte den starkaste sidan av mig.  Oftast ligger dom i en hög och ligger där tills piskan är på ryggen och jag verkligen, verkligen måste göra det.

Men i år, har jag tänkt slippa att isen i magen smälter och till sist blir öken. Vilket är det  som gör att sandstormarna drar in i mig, vilket  ger mig ångest. Så idag gör jag första försöket att få ordning, har lovat till och med skrivit kontrakt med mig själv om att få ordning i kaoset så att magisen inte smälter till nyåret när momsen och sådant ska vara i ordning.

Att jag sitter här och skriver nu, är för att revisorn hade en annan kund. En kund som han skulle göra en affär med.  Mitt ärende tog säkerligen mera tid än han räknat med. Så nu är det lite skrivtid, samt kaffe paus, medans han gör det uppdraget som hans andra kund skulle göra.

Idag har jag innan i morse varit hos sjukgymnasten jag hade skött mig bra. Och om 6 – 8 veckor kommer jag vara återställd i min höft. Nu ska det styrketränas bara, minst tre gånger i veckan plus den andra träningen tre gånger om dagen. Jag kan hoppa över den om jag simmar långt och länge.

Just det där med att simma är ju egentligen den enda träningen jag på riktig trivs med. Har jag väl börjat simma eller väl kommit i vattnet, kan jag simmar hur länge som helst.

För några år sedan simmade jag minst 1000 meter minst en gång om dagen.

En sur dotter är en sur dotter, link värre än en citron till och med.  Vi pratade om att ta en sväng till Överby som idag, order men idag när jag betalade mina räkningar så kom jag på att jag antagligen kommer att åka iväg i kväll,  då för att handla med maken. Det är ju ganska så onödigt att åka till samma stad två gånger på samma dag. Där av det sura humöret på dottern att vi inte åker nu med en gång.

Hon har ju fått pengar idag, så dom brinner i plånboken på henne även om inte har plånbok och inte heller pengarna i handen. För dom är på banken.

Imorgon har vi tänkt oss husvagnsbesök, det blir billigare om vi handlar här nere än uppe i Bengtsfors för  de har Norge priser.  Idag hittade maken Kantareller när han jobbade. Nu kan man snart ut och leta i skogarna här uppe på Dal.  Det är en av fördelarna med sommaren alla svampar, alla bär och alla underbart goda pajer man kan göra av rabarber och sånt.

Att leva just nu kan vara en ide fast jag skulle föredragit en gladare och trevligare dotter. Men allt kan man inte få på en gång idag får jag nöja mig med en av den surare sorten.

Det är ju min dotter ändå 🙂

http://norran.se/2013/06/arkivet/tjatigt-med-alla-dessa-diagnoser/

Det är mig du är trött på, tadalafil för jag är den där var och varannan människa har en släng av.  Nu är det inte så att jag är speciellt sjuk och inte springer jag fram och tillbaka och berättar för allt och alla om att jag har adhd. Eller jo, till viss del gör jag det. Har till och med skrivit en hel bok om att jag har det. Kanske skapar det dig en större förståelse om du skulle läsa den. Men det var inte för att du skulle tröttna på, om du gjort det så får jag be om ursäkt  för att jag faktiskt kan stå rakt upp och säga att jag har?  För det gör jag se du, men nej jag lider inte av någon sjukdom, mina små tillgångar går inte och bota. Inte heller så att jag vill bota dom. Fast det är  klart, när jag är i mina o-tillgångar där jag liksom ibland brister. Är det klart jag skulle vilja bota just det, och just då. Men  i samma stund kommer jag på att, men  nej inte alls. Jag får hitta ett sätt att gå förbi eller hitta ett istället sätt. Vad kan jag göra i stället? Så att jag har förmåga att lyckas med det jag vill lyckats med.

Men att du blir trött på att jag har, eller att mina barn har…… Om du visste hur hemskt det är att vakna på morgonen och fundera på om hur du överhuvudtaget ska orka andas nästa andetag. Då tror jag du skulle inse hur lite trött du är, av att lyssna på att någon har adhd. Du kan har kanske till och med förmåga att stänga av vissa ljud, som är ointressanta. Just den förmågan saknar jag jag hör alla ljud och har ibland svårt att sortera ut och stänga av vissa ljud. Utan istället blir de oljud som gör att det gör ont i kroppen.

Jag kan berätta för dig hur frustrerande det är att vara nära anhörig till någon som kanske är 16 år, där du ser hur orken som borde vara i den unge, bara försvinner. Jag vet också hur ont det gör, när man ser sitt barn gå till skolan på morgonen. Med den där inåtvända blicken och den mask som döljer alla sår, alla smärtor som blivit till av omgivningens o-acceptans. Eller hur fruktansvärt det känns när du ser ditt barn stå vid ruinens brant, att han hon bara står och väntar på att ta steget ut, bara för att ungen inte fått rätt hjälp i sitt skolarbete.

Jag kan berätta för dig om min rädsla för läxor, nu handlar det inte så mycket om själva läxan. Utan vägen till att läxan blir färdig, klar och avbockad. Den vägen kan vara kantad av massvis med hinder, hopplöshet, frustration, rädsla. Till sist ett kvitto i ungen där han hon upplever sig inte duga till något. Där hon/ han bara hade behövt skärpa till sig ta sig i kragen, men inte haft orken.  Om du visste hur mycket frustration som bubblar i mig, när jag får höra: Du är bara lat, det är la bara att göra.

För det är inte så, det är inte bara att göra, det räcker inte med att skärpa till sig. För vissa av oss har inte den förmågan.  Om du skulle kräva av mig att jag skulle höra vad du sa, om du använde din vanliga samtalston och jag var tvungen att inte använda mig av  hörapparat. Om du krävde av mig att jag bara skulle lägga manken till. Det hade det faktiskt inte hjälpt med att bara lägga till manken, för jag har en mycket sämre förmåga att höra. Jag är näst intill döv på ett öra. Som du förstå så hjälper ingen manke i världen för mig att höra.

Det är just det dom här barnen får uppleva i ganska många sammanhang, och inte bara barn. Det finns många gånger som jag blir tilltufsad till och med i mitt vuxen liv. Om att jag ska lägga manken till utan förmågan att.

Vet du om att unga människor med min diagnos i bland tappar allt hopp? Vet du om att unga söta flickor och pojkar som har tillgångar liknade mina  ger upp och ibland till och med väljer att sluta andas? Vet du om att vissa av dom råkar väldigt illa ut?

Nej jag skyller inte min diagnos på någon och om du tycker jag tjatar så sluta för…. lyssna ta öronproppar och sjung en sång.

Vissa av oss bokstavskombinationer går hela livet och känner sig utanför och helt upp åt väggarna. Vissa vränger ut och in på sig själva, för att få passa in i en mall, som inte ens finns. Dom kräver så mycket av sig själva, att de går vilse helt. Andra tappar tron på framtiden, vissa kommer inte ens in i framtiden.   Mycket handlar om att det finns flera sådana som du som är så trötta, som är så trötta så ni inte ens orkar öppna ögonen och se att det finns skillnader i samhället.

Redan innan du börjat skolan så vet vissa ungar om att de inte duger. Vissa ungar orkar inte ens till sjundeklass. Detta för  att deras lärare e så trött på att ungen. Den ungas mamma berättar att det är för att Kalle inte  kan sitta still, inte kan tänka lika rakt och osvängit, som dig som är trött.

Jag tror att om du hade sovit en stund, vila upp dig, så att du orkade öppna ögonen. Hade du  sett det lidande, det kämpande som jag tror ganska många föräldrar går igenom då de kämpar för att deras Kalle eller Stina ska bli bemött med respekt acceptans och få en ärlig chans till ett skäligt liv.

Lss säger goda levnads villkor sol tjänst lagen skäliga levnadsvillkor.  Vad beträffar skillnaden så är den ytterst liten. Men den är  beroende på var du bor, vem du möter och vem som är i din närhet, både på fria tider och mera måsten tider.

Innan jag fick min diagnos, så var det jag som var dum, helt obildbar om du hade frågat mig. Idag vet jag bättre, idag ser jag att de förutsättningar som jag behövde de fanns inte. För det saknades karta. Idag blir du trött du får vara hur trött du vill. Gör något åt din trötthet, lägg dig och sov.

Själv har jag sömnsvårigheter och ibland kan det gå veckor innan jag sover en hel natt. Så har jag haft det i hela mitt liv, även när jag var liten. Jag gör allt jag kan för att få min vardag att gå ihop ibland, har strukturer och scheman för att jag ska hålla ihop mig. Ibland är jag så trött så totalt slut i kroppen att jag får hög feber av trötthet, andra dagar får jag nöja mig med migrän.  Du blir trött, jag är trött redan jag vaknar.

Min energi har jag en oförmåga att balansera i mig är det antingen av eller på.  Förut åt jag medicin, idag kan jag inte göra det. För medicinen har blivit min ovän ger mig ångest, kramper i mina muskler och gör att jag biter ihop mina käkar så att tänderna går sönder.

När jag berättar för andra att jag har ADHD, så får jag i vissa stunder försvara mig och säga:

Nej jag har inte använt droger. Eller nej jag är inte kriminell. Inte ännu i alla fall. Vissa börjar artikulera och prata långsamt förklara på småbarnsnivå, då dom tror att det är något fel på mitt intelligens. Visst vissa saker är jag kanske svag i, men inom vissa andra områden slår jag ibland vem som helst på fingrarna.

Du säger att du är trött…. ja men sov en stund då.  Nu ska jag sluta skriva för nu är jag trött. Trött på att jag reagerade i att lägga all min energi på att ge dig ett svar. Det är här jag ohushåller med min energi. Men som alltid så bara det blev så, jag tänkte inte på det när jag började brinna.