Kategori: Tidiga texter – Malix 2009–2013 Sida 13 av 119

u är det sådan där tid när kroppen sover för att den varit vaken hela natten. Humöret är alltså inte på topp. Men här försöker jag väcka den med kaffe. Kapitulerade igår, medical trotts mina goda insikter och mina tankar, shop vilja allt vad man kan tänka sig så blev det reträtt och åter till sumpmarken.

Igår när klockan var halv nio på kvällen tog mina näsdroppar slut.  Som jag nu använt mig av sedan jag var förkyld någon gång under  feb, mars. Jo jag vet att man bara ska använda dom i tio dagar. Men börjar jag så kan jag inte sluta. Jag är ett sånt där öronbarn, en sådan där som hade öroninflammationer var annan vecka.  Då när jag var liten sa man att sånt växte bort men likt adhd som inte växte bort har inte heller mina öron vuxit till sig. Blir jag förkyld så är det öronen som tar mest stryk. På min tid när jag var liten så blev jag ordinerad näsdroppar alltid, där till någon som hette rinexin eller något sådan. Så att jag är beroende av näsdroppar är inte så konstig. När jag sköter om mig så brukar jag få kortisonnässpray av doktorn, vilket leder till att beroendet avtar.

Men jag har inte skött om mig som jag ska nu det sista, så igår blev det akut utryckning till affären för att inhandla näsdroppar.  Då var jag inte ett ont anande hade inga som helst avsikter att planera in ett inköp av cigaretter.  När vi var i affären passade vi på att handla till husvagnens vistelse. Det är mycket Norrmän på våran camping och affärerna i Bengsfors är dyrare än de är här i vår lilla by.

Väl framme i kassan så hände det helt utan att jag hade tänkt det. En kommentar av kassa tjejen som blev vidrigt sugen på rabarberpaj när hon såg mina rabarber som vi inhandlade. Maken sa något om att e det fest så är det, jag sa något om att jag är världens bästa rabarberpajs bagare. E det fest så är det! Innan affärsbesöket hade jag och maken pratar lite om helgen. Jag hade berättat att nej nu ska jag inte ha mera cigaretter och nu är det slut på dumheterna. Då hade maken sagt de magiska orden som mitt beroende svalde utan att blinka utan en enda reflektion. Ja men det är klart e det fest då kan man minsann röka, eller hur.  Jag glömde helt av att just det där med att feströka inte funkar speciellt bra och länge.  Dessutom så var det ju bara en dag jag hade hållit upp med mina giftpinnar.

Åter till kassan e det fest så är det klingade i mina öron, alla orden som jag jobbat med under dagen och alla tankar hade redan lämnat kroppen rummet och stunden.  Men e det fest, ja då kan man minsann röka.

Jaha så du menar att det är fest när man äter rabarberpaj kära maken sa jag där i kassan.  JO, det är det förklarade han.

Då vände jag mig till kassa tjejen hur snabbt som helst och sa men då vill jag ha två paket Marlboro Klick ice mentol.  Sa jag till kassa tjejen.

Vi betalade våra varor, packade in det i kassen och går ut från affären.  När vi kommer hem tar jag ett av de där paketen och smyger mig ut som den 48 åring jag är på altan och röker en cigg. Att skämas har jag inte vett på.

Maken kommer upp efter en stund och frågar: Har du fest eller?

Jag som vanligt inte förstår säger ööö vad menar du?

Ja men det luktade förut som om du hade lite fest på utsidan……..

Då förstod jag att det där med att smygröka på altanen är dumt för stänger man inte dörren så känns det enda ner till källaren….

Just nu, tackar jag de makter och mig själv att jag bara fallit för nässprey och cigaretter. Att andra berusningsmedel inte varit min grej för missbruka fastna i saker det är jag specialist på. Jag måste varit lite extra klok när jag var liten, som bara provade och hatade att bli dum i huvudet av de andra berusningsmedlen. Och just det där med att bli dum i huvudet, att inte ha koll det var inte min grej.

Tänk vad snabbt begär flyttar in och bosätter sig i vissa av oss. Mitt rökbehov är precis som min pappas alkoholintag var, han trodde han var klar men sedan när helgen kom igen då flyttade den där boven in igen.  Varje gång var min mamma lika glad när han sa att nej nu räcker det, lika ledsen då det visade sig att han gav sig av till begäret igen.

Nej, det är verkligen inte bara en enkel sak att göra  sig av med begär eller är det så att det bara just nu är en förbannat bra ursäkt, till att inte sluta röka?  Kanske innefattar det båda

Lev idag just nu.

Jo, pharmacy för att bloggandet ska vara fullkomligt så borde jag sitta ute på altanen men se det gör jag inte. Orken från igår tog slut och bordet där ute är fullt av vatten. Jag orkar inte, check ids inte att gå in och hämta en trasa, för att kunna ställa datorn där. Dessutom så har jag börjat fuska igen. Fuska på riktigt, Jo då, så dumt är det igen. Är man rökare så är man alltid rökare.  Under en kanske två veckas tid så har giftpinnen suttit i munnen på mig, fram till igår. Cigaretterna tog slut vid 11 igår, och jag bestämde mig för att det passar sig inte att röka. Så himla dumt ju!

Här fastar jag två gånger i veckan, för att jag ska må bra, för att jag ska bli piggare och må bättre än så bra som jag gör idag.  Så är jag så inkompetent dum, att jag helt frivilligt går till affären och betalar femtio kronor för att sakta men säkert ta död på den friskhet, som blir till av mina fastedagar. Hur dum är jag? Hur dum får man vara på en skala asså?

Nej så igår bestämde jag mig igen för att inte köpa flera.  Nikotinisten i mig är en slug rackare. Som den missbrukare jag är av nikotin, så lyckas den rackarn alltid lura mig.

– men jag kan ju röka när jag är i husvagnen, började nikotinherren berätta för mig i våras. Jag svalde lögnen med hull och hår, genast gick jag och köpte cigaretter. Satt där utanför förtältet och bolma.  När jag skriver bolma så menar jag bolma. Hur enkelt som helst, rökte jag upp ett paket på mindre än ett dygn.  Den huvudvärk som kom som paketet på posten dagen efter rökandet, den skyllde jag på det stackars glas vinet som jag drack. Just alkohol är inte min grej. Men nikotinisten han, han kommer alltid bo i mig och om jag inte passar mig så flyttar han in i förmaket ibland.

I alla fall bruket av nikotin flyttade in till mig och var helt godkänt i mig, om jag var i husvagnen. Det var hur enkelt som helst och så okej, fick jag för mig. Då rökte jag ju inte på riktigt, om jag bara gjorde det där.

Från husvagn till nästa steg.

-Men om jag bara röker, när jag är hemma och inte på jobbet. Då röker jag ju inte på riktigt.  Dessutom får vi inte röka på jobbet, bara på vår lunch rast och då inte i arbetskläder.  Just den där tanken om att om jag bara röker hemma, hela kittet svalde jag.  Insåg att då är  jag ju minsann inte någon rökare, då gör jag ju det bara för att jag  vill. Jo så dum är jag, hela jag.

Nu slutade ju inte rökarresan med att bara röka hemma. Utan här gjorde jag ju om det i huvudet en gång till.  Men om jag nu klarar av att hålla mig till att röka bara hemma och i husvagnen, då är jag ju inte beroende av cigaretter. Hoppla nu är jag ute på den helt farliga isen, på riktigt. Nu lyckas jag lura mig själv att jag minsann inte är, någon missbrukare av nikotin.  För nästan innan jag lurat mig själv så här långt, så var det helt okey att ta med ciggen till jobbet med. Utan att blinka så hann jag med att röka fyra cigg, innan jag började jobba.  Jag har två minuters väg till mitt jobb, men som alltid är jag på jobbet en halvtimma innan jag börjar. Så nu hann jag ju springa ner för trapporna de tre trapporna, ställa mig mellan husen och bolma innan jag började.

I går när jag redan kl 5 på morgonen stod ute och rökte innan jag börjat jobbet, så var det som om hon den kloka Carina tittade fram igen. För då insåg jag vad jag höll på med. Det är inte friskt att stå ute klockan fem på morgonen,  och kolla om någon ser mig, stå där och smygröka och vara rädd för att någon brukare skulle dyka upp och säga: nej men titta här, här står du och röker.

Just då insåg jag att jag återigen hade lyckats att hamna i mitt missbruk. Så simpelt va det.  SÅ SPIMELT Är DET!!!!Jag är en missbrukare av nikotin. Det bara är så, just nikotin är min last och mitt missbruk.  Jag gillar inte att vara slav under något, så igår då vägrade jag köpa nya cigg.

Men redan idag har jag fått göra flera tankevurpor, till och med prata högt för mig själv om att tänk på igår.  När jag började detta inlägg på fjärde raden så poppade en sådan där stygg tanke upp. Men åk och köp ciggen, sätt dig på altanen och blogga på riktigt.  När jag var ute med hunden förut, så var jag 50 meter från affären och hade väskan med mig, vilket jag inte brukar ha.  Då stannade jag nere vid övergångsstället, funderade på om jag ändå inte skulle skulle gå till ica och köpa cigg, Jag kunde ju börja sluta röka, som i morgon.  Nu när jag sitter här och skriver dessa sista orden, så tänker jag men det är ju snart midsommar och solen skiner och jag är ju ledig, Jag är ju nästan i husvagnen och jag kan ju bara prova lite. Kanske är det bättre att sluta röka, när jag mår bra.

Hallåååååå halllllllåååååå!!!!! Jag mår inte dåligt, och jag är inte i husvagnen och det blir midsommar oavsett om jag röker eller inte röker.  Nej, jag ger upp, det är bara att inse att en gång rökare alltid rökare. Men det säger ju inte att jag måste röka, Eller gör det det kanske ????? Just nu har jag inget svar på det.

Alla orden här säger mig att har jag svårt att sluta bruka cigaretter, Hur svårt är det inte då för någon att sluta bruka kemiska preparat.

Här dyker bilden upp av den älskade ungen, som i våras tog sitt liv, i en cell på Kumla. Han som ofta är med mig i tankarna, han som alltid alltid har varit en i familjen.  Vilket djä…. helv…. han måste haft. Han som alltid alltid kommer att bo bland mina minnen.  Ja du Robin, ser du mig nu så vet jag vilket flin som bor på dina läppar,  jag vet hur du skulle prata.  Men kapitulerar det har jag  inte gjort ännu i alla fall.

så då har jag varit ledig i några timmar tiden har förflutit i att tvätta, cialis städa och ligga i solen hann till och med vattna blommor vilket är ovanlig vanligt att jag på något sätt glömmer av. Till och med i växthuset har jag vattnat.  Jo det rimmar dåligt med växthus när man inte gillar trädgårdsarbete. Men det visste jag inte när vi skaffade växthuset för många år sedan. Tror egentligen inte vi varit något vidare på att sköta det där huset mera än första året.  Då är det ju den där första gången känslan när man använder det.  Det är en sådan där känsla som jag gillar. Första gången känslor är spänning roligt och då får min nyfikenhet sin beskärda del och den får fritt spelrum. Då är den till och med bra.

Förra året vi planterade i växthuset glömde vi av att vattna redan i början av säsongen vilket ledde till att växthuset bara stod där tomt och fullt med ogräs och vår stackars Vinranka. I år såg jag till och med att vi inte ens plockat av de druvor den gav. I år har vi chili, seek tomater, zucchini och melon i vårt växt hus gurkplantorna frös ihjäl med en gång vi satt ut dom. Jo självklart så kan jag inte vänta in när det är rätt tid där av ihjäl frysningen av de små plantorna. Jag tänker att är är det funktionshinder så det skriker till och med blinkar om det.

Jag går hårt ut, satsar allt, tröttnar och struntar i.  I våras satte jag plantor som stod i våra fönster. Vissa dog redan inne efter som jag inte vattnar när jag behöver, utan när jag kommer ihåg det. Jo, jag vet att man kan schema lägga det, men även om det står på ett schema.  Gör jag det sedan och när sedan är, så har jag glömt att jag skulle göra sedan.

När jag satsat allt, så är det jätte spännande i början, nästan så att jag sitter och kollar hur fröna öppnar sig. Men emellan jord, frö till planta så har jag gjort några sedan. vilket sedan leder till att jag får börja slänga vissna små groddplantor. Vissa överlever trotts min oförmåga, att vattna när man ska. Det är de plantor, som får flytta ut alldeles för tidigt i växthuset. I år har vi pratat om att ha schema på att vattna växthuset i alla fall,  men ännu är det bara en plan som är i tankarna.

Nu så här några dagar innan midsommar så ser jag att jag kommit långt.  Är det så att jag äntligen har fattat eller är det bara tur att det bor vissa plantor i vårt växthus? Här tror jag det mera är makens förtjänst att han faktiskt gör det som jag  tänker att jag går sedan.  Ändå sitter jag här och känner mig stolt över att jag tog mig ut i trädgården. Jag virade ut den smutsiga slangen tog den till plantorna och sedan när jag var klar med vattnandet.   Tog mig tid och virade upp slangen på den där rullen eller vad det heter.

Det skulle faktiskt vara kul att få lite chilifrukter till hösten vi som är storförbrukare av just chili. Oj vilken gladhetskänsla som tittade fram tänk om jag till och med får tomater och allt det där andra vi planterat.

Nej nu ska jag sluta fantisera mera, lev idag just nu….