Kategori: Malix – personligt & bloggen Sida 1 av 129

Om dig, bloggen, projekt, nyheter, uppdateringar och bokinfo.

Kay Pollak blog – a misty morning by the lake with a wooden pier and a floating platform, a moment of reflection and meeting between words and nature.

När orden får gensvar – om möten, statistik och Kay Pollak

Av

den 4 oktober 2025

i Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning

Ibland händer något litet som betyder mycket. När jag såg att Kay Pollak hade gillat mitt inlägg på LinkedIn, det där om bloggstatistik och berättelserna bakom siffrorna, blev jag både varm och tacksam. För mig handlar bloggen – och allt Kay Pollak står för – om att välja glädje, se möjligheter och mötas genom ord. Det här inlägget är en reflektion över just det – hur ett enda klick kan påminna om varför jag skriver.

Read this post in English. ->When Words Find Their Echo – Kay Pollak and My Blog Journey

Ett litet gillande från någon kan få hela dagen att glimma till.
Igår, när jag öppnade LinkedIn, såg jag att Kay Pollak hade gillat mitt inlägg. Just det inlägget där jag skrev om bloggstatistik – och om hur siffrorna egentligen handlar om möten mellan ord och människor.

För en stund stannade jag upp.
Inte för att ett gilla är så stort i sig, utan för att det kom från någon vars ord följt mig länge. En person som påmint mig om att vi själva väljer våra tankar, våra perspektiv och våra reaktioner. Han som hela tiden i mina tankar påminner mig om att mitt ansvar är att göra min själv lycklig. Vilket jag gör genom att välja tankar som ger mig mera känslor av lycka.

När siffror blir berättelser

Jag har följt bloggens statistik och sett den växa, där den ger fler läsare varje vecka. Men när jag ser siffrorna nu, tänker jag inte längre på dem som siffror.
Jag tänker på dem som möten – små digitala fotspår av människor som stannat upp en stund i min vardag.
Kanske någon log. Kanske någon kände igen sig.
Det är ju det som gör skrivandet levande: när orden får landa, väcka något, bli en del av någon annans tanke.

Och igår – när Kay Pollak tryckte på gilla – blev det som en symbol för precis det.
Ett kvitto på att det jag skriver om verkligen speglar hans budskap: att våra tankar skapar vår värld.

Att fortsätta välja glädje

Det här lilla ögonblicket påminner mig om varför jag skriver.
Inte för siffror, inte för statistik – utan för samtalet mellan raderna.
För att dela något äkta.
För att skapa stilla möten mellan människor, även i det digitala bruset.

Så tack, Kay. Och tack till dig som läser.
Ni påminner mig om att ord har kraft – och att det alltid är värt att fortsätta välja glädje, även i det lilla.

En träbrygga som sträcker sig ut mot ett vågigt hav – en stund av stillhet, reflektion och mötet mellan ord och tystnad.
En träbrygga som sträcker sig ut mot ett vågigt hav – en stund av stillhet, reflektion och mötet mellan ord och tystnad.

Om Kay Pollaks kurs – och mitt eget val

Jag vet att Kay Pollak just nu håller en helgkurs, en workshop, som jag länge funderat på om jag inte skulle gå.
Det hade varit spännande – tänk att få möta mig själv på djupet i en sådan miljö, där orden och tystnaden får tala lika starkt.

Men så blev det inte den här gången.
Istället valde jag att investera i utbildningen till samtalsterapeut, ett beslut jag tog bara för några dagar sedan.
Kursen med Kay lockade verkligen, men den kostar en hel del pengar, och just nu tillåter inte min ekonomi ännu en satsning.

Eller kanske är det jag själv som inte riktigt tillåter det – för att jag redan valt att lägga mina resurser på en annan resa, en som också handlar om att förstå, möta och växa.

Det känns lite dubbelt. En del av mig hade velat sitta där, mitt i hans workshop, lyssna och reflektera.
Samtidigt vet jag att vägen jag valt nu är min – och att den också leder till mötet med mig själv.
Kanske blir det fler tillfällen, kanske inte. Kay är ju till åren kommen, och jag känner en viss ambivalens inför tanken att jag missar något.
Men just nu är det så här livet ser ut, och jag väljer att känna tacksamhet för det jag faktiskt har möjligheten att göra. Men det hade varit så stort att få delta i en workshop med Kay Pollak.

Reflektion

Ibland behöver vi inte stora gester.
Ibland räcker det med ett enda litet klick – ett gilla – för att väcka något stort inombords.
Det handlar inte om bekräftelse, utan om igenkänning.
Om att förstå att det man sänder ut, faktiskt landar någonstans. Det ger mig även insikten om att jag har ett stort ansvar över vad det är jag sänder ut.

Fråga till dig som läser:

När fick du senast ett sådant litet ögonblick av glädje som betydde mer än du först trodde?

AHA – insikten

Det behövs inte mycket för att väcka mening.
Ett enda gilla kan bli som en liten lykta i mörkret – en påminnelse om att det vi delar faktiskt når fram.
Kanske är det så livet fungerar: vi sår små frön av ord, tankar och värme – och ibland, när vi minst anar det, slår något ut.

Mellan raderna

Bakom siffror, statistik och bloggar bor alltid en människa som vill bli förstådd.
Jag skriver inte för att bli sedd, men för att dela något sant.
När någon – som Kay Pollak – ser det, blir det som ett tyst “jag förstår”.
Och just där, i det stilla igenkännandet, händer något stort.

Stöd mitt skrivande

Om du tycker om det jag delar, kan du stötta mitt fortsatta skrivande här:
Paypal.

Prenumerera på bloggen

Vill du följa mina texter, reflektioner och vardagsberättelser?
Prenumerera gärna på bloggen – det kostar inget, men betyder mycket.
Prenumerera här

Läs också:

Morgondopp i sol och rykande sjö

Slutord

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.- Carina Ikonen Nilsson

Kay Pollak blog – a misty morning by the lake with a wooden pier and a floating platform, a moment of reflection and meeting between words and nature.

When Words Find Their Echo – Kay Pollak and My Blog Journey

Av

den 4 oktober 2025

i Kay Pollak - att välja glädje, Malix – personligt & bloggen, Morgon & tacksamhet, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv

Sometimes, something small can make the whole day shine.
Yesterday, when I opened LinkedIn, I saw that Kay Pollak had liked my post — the one where I wrote about blog statistics and how numbers really tell stories about meetings between words and people.

Read this post in Swedish. ->När orden får gensvar – om möten, statistik och Kay Pollak

For a moment, I paused.
Not because a “like” is such a big thing, but because it came from someone whose words have followed me for years.
Someone who has reminded me that we choose our own thoughts, our perspectives, and our reactions.
He’s the voice in my head that keeps whispering that my happiness is my own responsibility — and that I create it by choosing thoughts that give me more joy.

When Numbers Become Stories

I’ve watched my blog’s statistics grow week by week. But when I look at the numbers now, I no longer see numbers.
I see encounters — small digital footprints of people who paused for a moment in my everyday life.
Maybe someone smiled. Maybe someone recognized themselves.

That’s what makes writing alive — when words land, awaken something, and become part of someone else’s thoughts.

And yesterday, when Kay Pollak pressed “like,” it became a symbol of exactly that.
A small confirmation that what I write truly reflects his message: that our thoughts create our world.

To Keep Choosing Joy

That small moment reminded me why I write.
Not for numbers, not for statistics — but for the conversation between the lines.
To share something genuine.
To create quiet meetings between people, even in the noise of the digital world.

So thank you, Kay. And thank you to everyone who reads.
You remind me that words have power — and that it’s always worth choosing joy, even in the smallest of ways.

On the Bridge Toward Stillness

I walk out on the wooden bridge toward the calm water — a moment of reflection and the meeting between words and silence.

A wooden pier stretching out into a softly waving sea – a moment of reflection, calm, and the meeting between words and silence.
A wooden pier stretching out into a softly waving sea – a moment of reflection, calm, and the meeting between words and silence.

About Kay Pollak’s Workshop – and My Own Choice

I know that Kay Pollak is currently holding a weekend workshop — one I’ve been thinking for a long time about joining.
It would have been exciting, to meet myself deeply in that space, where both words and silence speak equally strong.

But not this time.
Instead, I chose to invest in my training to become a conversation therapist, a decision I made just a few days ago.
Kay’s workshop was tempting, but it’s an expensive course, and right now my finances don’t allow for another investment.

Or perhaps it’s me who doesn’t allow it — because I’ve already chosen to put my resources into another kind of journey, one that’s also about understanding, meeting, and growing.

It feels a bit double. A part of me would have loved to sit there, in the middle of his workshop, listening and reflecting.
At the same time, I know that the path I’ve chosen now is mine — and that it too leads to a meeting with myself.
Maybe there will be more chances, maybe not. Kay is getting older, and I feel an ambivalence knowing I might miss the opportunity.
But for now, this is how life looks, and I choose to feel gratitude for what I do have the chance to do.
Still, it would have been such a beautiful thing to attend a workshop with Kay Pollak.

Reflection

Sometimes we don’t need grand gestures.
Sometimes, a single little click — a like — is enough to awaken something big inside.
It’s not about validation, but about recognition.
About understanding that what we send out into the world actually lands somewhere.
And it also reminds me that I carry a great responsibility for what I send out.

Question for You

When was the last time you had one of those small moments of joy — one that meant more than you first thought?

AHA – The Insight

It doesn’t take much to create meaning.
A single “like” can become a little lantern in the dark — a reminder that what we share truly reaches someone.
Maybe that’s how life works: we plant tiny seeds of words, thoughts, and warmth — and sometimes, when we least expect it, something blooms.

Between the Lines

Behind numbers, statistics, and blogs, there’s always a person who longs to be understood.
I don’t write to be seen, but to share something true.
And when someone — like Kay Pollak — sees that, it becomes a quiet “I understand.”
Right there, in that moment of recognition, something big happens.

Support My Writing

If you enjoy what I share, you can support my writing here:
PayPal – Support malix.se

Subscribe to the Blog

Would you like to follow my reflections, thoughts, and everyday stories?
You can subscribe for free — but your presence means a lot.
Subscribe here

Also Read

Closing Words

Morgondopp i sol och rykande sjö

Yesterday has already settled down in history, and tomorrow waits further ahead.
But right now — this is where life happens.
— Carina Ikonen Nilsson

training to become a therapist

Jag har investerat i mig själv – en ny resa börjar

Av

den 2 oktober 2025

i Malix – personligt & bloggen, Morgon & tacksamhet, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv

Idag tog jag ett stort steg och följde mitt hjärta – jag har köpt en utbildning till samtalsterapeut. Det känns som att en ny dörr öppnats efter att jag stängde en annan i somras. Ett avslut blev en början, och nu står jag på tröskeln till en resa fylld av glädje, förväntan och nya möjligheter.

Jag har länge funderat, tvekat lite, räknat fram och tillbaka – men nu är det gjort.
Jag har köpt en utbildning till samtalsterapeut.

Read this post in English ->

A Big Step – Training to Become a Therapist

Jag betalade direkt, ur mitt sparade. 19 900 kronor.
För många kan det låta mycket. För mig är det en trygghet – jag slipper skulder och vet att det är betalt och klart.

Pengarna är borta från kontot, ja – men i stället har jag fått något ännu större: en möjlighet.

Att våga öppna en ny dörr

Kay Pollak skriver om hur vi ibland måste stänga en dörr för att en annan ska kunna öppnas.
I somras stängde jag en dörr – jag sa upp mig från mitt jobb.
Det var svårt, men nödvändigt.

Nu står jag på tröskeln till något nytt. Jag har öppnat en ny dörr och vågat kliva ut. Ett avslut är alltid en början på något nytt – även om man inte ser det direkt.

Och just nu känns det som om jag står mitt i början.

Glädjen i att investera i mig själv

Jag känner mig så glad och förväntansfull. Det är som om en ny dörr öppnats, och jag har vågat kliva in.
Jag vet inte exakt vart vägen leder – men jag vet att den är rätt för mig.

Det här är en investering i mig själv. Och kanske är det just det som gör mig allra mest stolt idag – att jag tycker jag är värd det.

Morgonbad med sockerdrickskänslor

Morgon vid sjön utbildning till samtalsterapeut

Det blev i glada steg jag närmade mig sjön idag, med vetskapen att jag redan gjort det jag funderat på så länge. I flera år faktiskt.
Ett och ett halvt år har jag på mig att göra klart kursen.

Det var i lycka jag gick där till mitt bad. Kroppen var full med sockerdrickskänslor redan innan jag doppade mig – men det var så härligt att ta stegen ut i sjön. Jag till och med simmade lite, bara lite. Värken i nacken försvann en stund och dagen började så som den alltid ska börja.

Tacksamhet och framtidstro

Därefter blev det att åka hem och utforska utbildningen jag ska närma mig. Så spännande, så roligt – och äntligen gjorde jag det jag funderat på så länge.

Men det var maken som sa: “Nu tycker jag du gör det. Du har inget att förlora på det, du kan, och du har funderat länge.”

Vad jag ska med den till vet jag inte ännu – det får vi se. Men nu är jag i startgroparna och jag är så taggad.

Frågor till dig som läser

  • Har du någon gång stängt en dörr i livet – och upptäckt att en annan öppnades?
  • Vad betyder det för dig att våga ta steg in i något nytt?
  • Om du skulle investera i dig själv just nu – vad skulle det vara?

Skriv gärna en kommentar, jag vill höra dina tankar.

Reflektion – mellan raderna

Det här inlägget säger mycket om mig.
Att jag äntligen tycker att jag är värd att satsa på.
Att jag vågar.
Att jag inte längre står kvar vid dörren som stängdes i somras, utan öppnar en ny.

AHA – min insikt

Ett avslut är inte slutet.
Det är början på något nytt – även om man inte ser det i stunden.
Precis så känns det idag.

prenumerera gärna på bloggen -> Prenumerera här

Stöd mitt skrivande via Pay Pal ->

Avslutning

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien. Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.

Carina Ikonen Nilsson

Morgondopp i sol och rykande sjö
training to become a therapist

A Big Step – Training to Become a Therapist

Av

den 2 oktober 2025

i Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv


Today I took a big step and followed my heart – I’ve enrolled in a training to become a therapist. It feels as if a new door has opened after I closed another one this summer. An ending turned into a beginning, and now I stand at the threshold of a journey filled with joy, anticipation, and new possibilities.

I’ve been thinking about this for a long time, hesitating, calculating back and forth – but now it’s done.
I have invested in a training to become a therapist.

Read this in Swedish ->

Jag har investerat i mig själv – en ny resa börjar

Paying from the Heart

I paid directly, from my savings. 19,900 SEK.
For many, that may sound like a lot. For me, it is security – no debts, no installments, just a clean slate.

The money may be gone from my account, yes – but instead, I have gained something much greater: an opportunity.

Daring to Open a New Door

Kay Pollak writes about how sometimes a door must close before another can open.
This summer, I closed a door – I resigned from my job.
It was difficult, but necessary.

Now I stand at the threshold of something new. I’ve opened another door and dared to step through. An ending is always the beginning of something new – even if you can’t see it right away.

And right now, it feels like I’m standing at the very beginning.

The Joy of Investing in Myself

I feel so happy and full of anticipation. It’s as if a new door has opened, and I’ve dared to step inside.
I don’t know exactly where the road will lead – but I know it is the right one for me.

This is an investment in myself. And maybe that is what makes me most proud today – that I truly feel I am worth it.

A Morning Swim with Bubbly Feelings

morning lake and A Big Step – Training to Become a Therapist

With light steps, I walked to the lake today, knowing that I had finally done what I had been thinking about for so long. For years, actually.
I have one and a half years to complete the training.

I was already filled with bubbly, sparkling feelings before I even entered the water – but it was pure joy to take those steps into the lake. I even swam a little, just a little. The pain in my neck disappeared for a moment, and once again the day began the way it always should.

Gratitude and Hope

Afterwards, I went home to start exploring the training I will embark on. So exciting, so joyful – and finally, I had done what I had been contemplating for so long.

It was my husband who said: “I think you should do it now. You have nothing to lose, you’re capable, and you’ve been thinking about this long enough.”

What I will use it for, I don’t know yet – that will unfold. But right now, I’m at the starting line, and I am so excited.

Questions for You

  • Have you ever closed a door in your life – only to discover that another opened?
  • What does it mean to you to dare to take a step into something new?
  • If you were to invest in yourself right now – what would it be?

I’d love to hear your reflections in the comments.

Reflection – Between the Lines

This post reveals a lot about me.
That I finally believe I am worth investing in.
That I dare.
That I no longer remain standing at the door I closed this summer – but instead, open a new one.

AHA – My Insight

An ending is never the end.
It is the beginning of something new – even if you cannot see it at first.
That’s exactly how it feels today.

If you enjoy my writing and want to support me you can do so here:

Support me via PayPal.

Subscribe to Malix.se

Morgondopp i sol och rykande sjö

Closing

Yesterday has already settled into history. Tomorrow waits somewhere further ahead.
But right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson

Morgondopp och vardagsglädje

Av

den 1 oktober 2025

i Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv, vinterbad

Morgondopp och vardagsglädje blev starten på min dag. Den började i soffan med ett inlägg som försvann, men istället för irritation valde jag tacksamhet och lärdomar. Badet idag fyllde mig med energi, tankarna på barnbarnen öppnade både sorg och tacksamhet, och sovrummet väntar på att bli såpadoftande rent. Igår var en dag av vardagssysslor, stolthet och smärta – men också av glädje i det lilla.

morgondopp och vardagsglädje vid sjön en höstmorgon

Read this post in English-> Morning Dip and Everyday Joy – Today and Yesterday

Idag – en morgon i soffan

Morgonen började i soffan, med kaffet bredvid och datorn i knät. Jag skrev ett helt inlägg – timmarna rann iväg – men så försvann allt. Först ville jag svära, skylla på datorn och muttra ett fult ord. Men istället stannade jag upp och sa till mig själv: ”Nu får du vara en ansvarstagande vuxen.”

Då skiftade tankarna. Jag insåg att jag inte hade sparat ordentligt och att jag behöver bli bättre på att alltid checka av innan jag stänger ner. Dessutom kanske jag ska acceptera att orden ofta kommer när jag badar, inte direkt när jag vaknar. En morgonlektion i tålamod, helt enkelt.

Idag – morgondopp och vardagsglädje

Det blev ett morgondopp idag. Mina badsystrar simmade, men jag flöt stilla och lät vattnet bära mig. Jag såg träden, himlen och allt det vackra just där och då.

Känslan var stark. Själen fylldes av ljus, kroppen av energi. Tacksamheten tog plats: ”Jag ger mig dessa morgnar där jag och naturen vaknar tillsammans.”

Två ekorrar jagade varandra i träden. Små, livliga påminnelser om vardagens glädje. Innan badet hann jag spela in en liten film till TikTok. Där landade en viktig insikt: En fin dag skapar jag själv. Jag är manusförfattaren i mitt liv. Mina tankar föder känslor, och känslorna skapar dagen.

Idag – tankarna på barnbarnen

Efter badet kom också tankarna på mina barnbarn som jag inte får träffa längre. Där bor sorgen, och den gör ont. Men jag sa till mig själv att jag måste ändra stämningen i de tankarna.

Istället valde jag att känna tacksamhet över den tid vi faktiskt fick tillsammans. Jag och min son. Jag och mina barnbarn. Alla de dagar som var våra innan han valde bort mig som farmor och mamma.

Jag har massor av fina minnen. Minnen av att passa Hugo när han varit sjuk, av att hålla hans lilla hand, sitta och läsa tillsammans. Minnen av Emilia, min prinsessa som alltid varit klok och nära, en underbar vän i liten kropp. Och min son – som jag är så stolt över. Hans klokhet, hans ord, hans tankar som han så generöst serverat genom åren.

Den tid som är nu kan jag inte förändra. Det är som det är. Men jag har minnena. Och de får fylla mitt hjärta med tacksamhet över den tid som var. Här finns ett arbete att göra: att välja tacksamheten över det som var, låta det fylla tiden nu.

Idag – sovrummet som ska dofta såpa

Efter badet och tankarna växte lusten till nästa projekt. Idag ska sovrummet bli såpadoftande rent. Väggarna ska torkas, tavlorna dammas av både fram- och baksida, parfymflaskor putsas och blommorna fräschas upp. Allt in i minsta detalj, tills rummet känns på riktigt rent.

Jag kan redan känna lättheten i kroppen, bubblorna av glädje och den djupa tacksamheten när allt är klart. Att kliva in i ett rum som doftar såpa är som att ge sig själv en ny start.

Igår – vardag och KonMari

Igår fylldes dagen av sysslor. Jag gick ner i källaren, vek tvätt och strök det som behövdes. Med KonMari-metoden har varje plagg sin plats. Det är nästan löjligt hur glad jag blir när jag öppnar garderoben och ser ordningen.

Igår – stolthet i utvecklingssamtalet

På eftermiddagen var det dags för lillgrabbens utvecklingssamtal. Jag sa till honom: ”Det här är nog det bästa samtalet jag någonsin varit på.”

Han har inte ens gått ett helt år i skolan, men redan lyckats så bra i alla ämnen. När han frågade varför, blev svaret enkelt: ”Du, så klart. Du fixar ju det här.”

Igår – kroppen som sa ifrån

Efter samtalet handlade jag, fortfarande glad över dagen. Men när jag la mjölken i korgen small det till i nacken. Smärtan var tillbaka, nästan samma som nervsmärtorna jag ibland känner i benen.

Hemma lagade jag mat: fiskpinnar, ris med curry och salt, och min kalla sås med filmjölk, majonnäs, bostongurka och kryddor. Lillgrabben åt med glädje – det gör mig alltid varm i hjärtat. Själv fick jag till slut ge upp. Nacken bestämde.

Reflektion

Kanske är det så livet är – en blandning av bad i sjön, doften av såpa, stoltheten över ett barn och smärtan i en nacke. Allt ryms i en dag, och allt får vara som det är.

AHA – Mellan raderna

Mellan raderna syns valet. Jag väljer att inte fastna i irritation eller sorg, utan att se lärdomar, vardagsglädje och tacksamhet. Det är i de små valen, de som sker i stunden, som livet förändras.

Din röst: Mellan raderna

Jag är en människa som bär både glädjen och smärtan. Jag vårdar mitt hem, min familj och mig själv, även när kroppen säger stopp. Det är inte bara städningen eller badet som räknas – det är känslan av att jag väljer att leva mitt liv, varje dag, på mitt sätt. Det är helande och där i föds Tacksamhet.

En tanke om tacksamhet

Ofta sitter jag och funderar på vad jag ska laga för mat idag. Just där blir det en kullerbytta i tankarna – för i själva den funderingen bor tacksamheten. Jag får möjligheten att tänka på vad jag ska laga, inte om jag kan laga något alls. Det finns föräldrar som funderar på om de ens kan servera någon mat idag. Jag har förmånen att kunna välja. Här bor massor av tacksamhet.

Morgondopp i sol och rykande sjö

Igår är något som inte finns här längre än i minnen, morgondagen är något som vi kan uppleva men det är just nu i denna stund som livet kan levas. Det är i nuet minnen kan skapas – Carina Ikonen Nilsson.

Länkar

Första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet och självkärlek

KonMari – vika kläder och skapa ord

YouTube – Djurfilmer för små barn (utbildande och lekfullt)

Stöd mitt skrivande

Om du tycker om mina texter kan du stötta mig här:
PayPal – Stöd Malix.se

Prenumerera på bloggen

Få nya inlägg direkt i din inkorg:
Prenumerera här

Morning Dip and Everyday Joy – Today and Yesterday

Av

den 1 oktober 2025

i Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv, vinterbad

Morning dip and everyday joy became the start of my day. It began in the sofa with a post that disappeared, but instead of irritation I chose gratitude and lessons learned. The swim today filled me with energy, the thoughts of my grandchildren opened both sorrow and gratitude, and the bedroom now waits to be cleaned until it smells of soap. Yesterday was a day of household chores, pride, and pain – but also joy in the little things.

morning dip and everyday joy at the lake on an autumn morning

Läs det här på Svenska->Morgondopp och vardagsglädje

Today – a Morning in the Sofa

The morning began in the sofa, with coffee beside me and the computer on my lap. I wrote an entire post – hours passed – and then everything vanished. At first I wanted to curse, blame the computer, mutter a bad word. But instead I paused and told myself: “Now you need to be a responsible adult.”

That shifted my thoughts. I realized I hadn’t saved properly and that I need to be better at always checking before shutting down. And perhaps I need to accept that words often come when I bathe, not right when I wake up. A morning lesson in patience, simply put.

Today – Morning Dip and Everyday Joy

This morning I went for a dip. My bathing sisters swam, but I floated still, letting the water carry me. I watched the trees, the sky, and all the beauty right there in that moment.

The feeling was powerful. My soul filled with light, my body with energy. Gratitude settled in: “I give myself these mornings where I wake together with nature.”

Two squirrels chased each other in the trees – lively little reminders of everyday joy. Before the swim, I even managed to record a short video for TikTok. In that video, an important insight landed: A good day is one you create yourself. I am the scriptwriter of my life. My thoughts give birth to feelings, and those feelings create the day.

Today – Thoughts of My Grandchildren

After the swim came thoughts of my grandchildren, the ones I no longer get to meet. There lives sorrow, and it hurts. But I told myself I needed to change the tone of those thoughts.

Instead, I chose to feel gratitude for the time we actually had together. Me and my son. Me and my grandchildren. All those days that were ours before he chose to shut me out as both mother and grandmother.

I carry so many beautiful memories. Memories of caring for Hugo when he was sick, holding his little hand, sitting and reading with him. Memories of Emilia, my princess – always wise, always close, a wonderful friend in a small body. And my son – whom I am so proud of. His wisdom, his words, his thoughts, shared so generously through the years.

The time that is now I cannot change. It is what it is. But I have the memories. And they fill my heart with gratitude for the time that was. This is my work: to choose gratitude for what was, and let that gratitude fill my time now.

Today – the Bedroom Waiting for Soap and Order

After the swim and those thoughts, the desire for the next project grew. Today, our bedroom will be made fresh with the scent of soap. The walls will be wiped down, the paintings dusted both front and back, perfume bottles polished, flowers refreshed. Every detail tended to, until the room feels truly clean.

I can already sense it: the lightness in my body, the bubbling joy and the deep gratitude when everything is done. Walking into a room that smells of soap is like giving myself a new beginning.

Yesterday – Everyday and KonMari

Yesterday was different. The day filled with chores. I went down to the laundry room, folded clothes and ironed what needed it. With the KonMari method, every piece of clothing has its place. It’s almost silly how happy I feel opening a wardrobe and seeing that order.

Yesterday – Pride at the School Meeting

In the afternoon, it was time for my little boy’s school meeting. I told him: “This is probably the best meeting I have ever been to.”

He hasn’t even been in school for a full year, but he has already succeeded so well in all subjects. When he asked why, the answer was simple: “You, of course. You’re the one making this work.”

Yesterday – When the Body Said Stop

After the meeting, I stopped to shop, still happy from the day. But when I placed the milk into the basket – bang! My neck gave way. The pain returned, almost like the nerve pain I sometimes feel in my legs.

At home, I cooked: fish sticks, rice with curry and salt, and my cold sauce with yogurt, mayonnaise, pickled relish, and spices. My little boy ate with joy – that always warms my heart. Myself, I finally had to give in. The neck had the last word yesterday.

Reflection

Perhaps this is what life is – a mix of swimming in the lake, the scent of soap, the pride of a child, and the pain of a neck. Everything fits into a single day, and everything is allowed to be as it is.

AHA – Between the Lines

Between the lines, the choice becomes clear. I choose not to remain in irritation or sorrow, but to see lessons, everyday joy, and gratitude. It is in the small choices, in the moments, that life truly shifts.

Your Voice: Between the Lines

I am a person who carries both joy and pain. I care for my home, my family, and myself, even when my body says stop. It’s not only the cleaning or the swim that matter – it’s the feeling that I choose to live my life, every day, in my own way. That is healing, and there gratitude is born.

A Thought on Gratitude

I often sit and wonder what to cook today. And right there, my thoughts make a somersault – because in that question lives gratitude. I get to think about what to cook, not if I can cook anything at all. There are parents wondering whether they can even serve food today. I have the privilege of choosing. And there, gratitude lives in abundance.

Closing Words

Yesterday no longer exists except in memories, tomorrow is something we may experience, but right now – in this very moment – is the only place life can be lived. It is in the now that memories can be created.
— Carina Ikonen Nilsson

Morgondopp i sol och rykande sjö

Links

Support My Writing

If you enjoy my texts, you can support me here:
PayPal – Support Malix.se

Subscribe to the Blog

Get new posts directly in your inbox:
Subscribe here

Ragneruds badplats en tidig septembermorgon – stilla sjö, grönt gräs och grå moln.

Ett morgondopp i tacksamhet- När viljan vinner

Av

den 21 september 2025

i Malix

Ett tidigt morgondopp fyllt av tacksamhet. Här berättar jag om kampen mellan två röster – hon som vill och hon som inte vill – och hur viljan till slut vann. En stund av natur, mod och stilla glädje.

Read this post in English ->An Early Morning Swim Filled with Gratitude

Läs också om mitt Ett bad i blåst och regn. för fler badstunder med samma inre glöd.

Ett morgondopp i tacksamhet Ragneruds badplats en tidig septembermorgon – stilla sjö, grönt gräs och grå moln.
Välkomstskylten vid Ragneruds badplats en regntung morgon, platsen för mitt tacksamma dopp.

Två röster inom mig

Idag hände det äntligen igen, även om det var med tjat från hon som vill och hon som inte vill.
Hon som inte vill har vunnit för länge och tagit mark i kroppen min. Hon är stark och ger sig inte i första taget och har vunnit mark under en väldigt lång tid, allt för lång tid.

Men idag fick hon ge sig. Redan vid 6-tiden i morse började hon den där andra som vill öppna upp för möjligheten att verkligen göra. Hennes röst tystnade men bara för att vila sig för att prova rösten igen. Nu gav hon sig inte, nu hittade hon möjligheter och hittade till att göra i varje ord hon sa till mig och hon där inne som inte vill.

Nu hade hon styrkan, hennes röst var klar och inga viskningar utan mera pekpinnar på att nu gör du. Men badkläderna ligger i husbilen sa jag för mig själv. Hon fortsatte med att säga, det har inte hindrat dig innan. Men det är kallt sa hon där inne, du fryser ju alltid nu för tiden. Hon med viljan att vilja sa: fast det har inte hindrat dig innan.

Dom höll på dom där två under morgonen. Med datorn i knät satt jag och lyssnade på dom där två.

Beslutet och resan

Till sist i sista minuterna bestämde jag mig för att lyssna på rätt röst och rätt vilja.
Jag lyssnade på rösten som ville och som såg till att göra. Ut i husbilen, leta rätt på badväskan, in, borsta tänderna och ta bilnycklarna, sätta mig i bilen och faktiskt göra det som behövs – nämligen att köra en mil, sedan är jag där i paradiset på jorden.

Men just idag blev det inte som det skulle vara, för när jag kom till badplatsen så hade mina badsystrar redan badat. Just idag hade dom bestämt att bada kl 8 och jag trodde det var halv nio. Men det stoppade inte mig.

Ett morgondopp i tacksamhet

Dom åkte iväg och jag tog av mig alla kläder som egentligen bara var morgonrock och trosor. På med badskorna och ner i vattnet. Jag hade lovat mig själv att bara doppa mig. Om det var kallt skulle det räcka med att sänka ner kroppen i vattnet och sedan gå upp.

Men om du visste hur underbart det där doppet var – inte alls kallt, bara skönt. Bara så där underbart det går. Kroppen och minnet i kroppen blev totalt där i vattnet. Jag log där och flöt en i alla fall liten stund.

Jag vet att vare sig min make eller badsystrar tycker att det är okej att bada helt själv. Det ledde till att badet bara blev ett bad av kortare sort. Men varenda sekund där i vattnet i naturen, med min nakna kropp flytande där i vattnet, hade ett värde som är värt att minnas. Jag, vattnet och himlen.

Underbart är ett tamt ord i stunden. Det finns inget ord som ens kommer i närheten av hur jag upplevde detta bad. Vågor, blåst och regn – men det blev vackert i mig.

Utsikt mot sjön från Ragneruds badplats med rött servicehus och dimhöljda skogskullar.
Den tysta stranden efter mitt bad – vattnet, himlen och den röda byggnaden som enda sällskap.

Ett morgondopp i tacksamhet- Tacksamhetens seger

Det blev något att minnas som en stund då jag tog hand om mig på bästa sätt. Jag bor just nu, när jag skriver orden, i en stor tacksamhet över att jag lät hon som vill vinna dagens första strid.

Hon vann, hon segrade, men jag – med alla mina jag – vann högsta vinsten. Det blev äntligen ett bad igen. Jag simmar just nu i tacksamheterna som flyttar in i kroppen. Tack för allt det vackra som fanns hos mig i denna morgon.

Det är nästan som om de där båda viljorna, även de, bor i tacksamhet. Och den största tacksamheten är över att jag lyssnade på henne – hon som vill. Även om det känns motigt och lite obekvämt så vann hon. Jag gjorde – och där bor tacksamheten.
-> Vill du fördjupa dig mer i hur bad, kan ta bort värk i kroppen? Besök Svansång och värkarbete.

AHA – mellan raderna

Det här inlägget handlar om mer än ett bad. Det är en seger för modet att välja det man vet gör gott, trots motstånd. En berättelse om hur de små, beslutsamma stegen kan fylla kroppen med kraft och stilla glädje.

vinterbad Ragnerudssjön

Jag valde viljan och mötte tacksamheten. Gårdagen vilar redan i historien, den kan vi inte göra något åt. vad som händer i morgon är sådant som kommer just i morgon. Det är just nu i denna stunden som jag sår det jag eventuellt kan skörda i morgon. Just nu – här händer livet. – Carina Ikonen Nilsson

Callout till läsaren

Har du också en “hon som vill” och en “hon som inte vill” inom dig? Hur låter deras röster – och vilken vann senast?

Stöd & prenumeration

Vill du läsa fler inlägg om vardag, husbilsliv och reflektioner?
Prenumerera här: Klicka för att följa bloggen

Vill du stötta mitt skrivande?
Stöd via PayPal

Veckostatistik malix.se – Musik som bro och USA som ny publik

Av

den 18 september 2025

i Malix

weekly stats malix.se music – Thåström live feeling and music as a bridge
Thåström i Karlstad Magiskt

Den här veckostatistik malix.se musik-rapporten blev en varm överraskning. Jag log när jag såg att Thåström i Karlstad inte bara blivit en läsarsuccé – den har också lockat nya vänner från andra sidan Atlanten. Musik och ord reser längre än jag kunnat tänka.

Det gör mig både glad och lite rörd.

Read this in English ->Weekly Stats malix.se – Music as a Bridge and the U.S. as a New Audi

När siffror blir känslor

Bakom varje kurva i statistiken finns människor. Någon stannade upp mitt i sin dag för att läsa, någon annan kanske delade en länk eller skickade ett sms till en vän. Det är mer än diagram och grafer – det är möten som sker tyst, mellan mina ord och deras tankar.

Veckostatistik malix.se musik – inlägg som sjunger vidare

Musik och familjeband är som två sidor av samma mynt – båda berättar om hjärtslag som aldrig slutar.

Världen på besök

Det som började vid mitt köksbord hittar nu vägar långt utanför Sverige. Fler läsare än tidigare kommer från USA, och fler återkommer genom sparade länkar och prenumerationer. Det känns som om orden bygger en bro, från Karlstad till Kalifornien, från mina minnen till någon annans vardag.

Små steg som räknas

Även de minsta tecken på annonsintäkter känns viktiga. De visar att de långsamma stegen, de små förbättringarna i varje inlägg, gör skillnad. Det handlar inte om summorna, utan om riktningen.

AHA – mellan raderna

Musiken blev en bro. Jag skrev om Thåström för att minnas en kväll, men texten hittade människor jag aldrig mött.
AHA: När jag skriver från hjärtat, utan att jaga resultat, öppnas dörrar långt bortom min egen karta.

Min lärdom

Det är i de ärliga, levande orden som kraften bor. Statistiken visar riktning – men det är känslan i texterna som bär dem vidare.

Callout till dig som läser

Vad i mina texter får dig att stanna? Är det musiken, vardagen, resorna eller kanske de små reflektionerna? Skriv gärna en rad i kommentarerna.

Stöd & prenumeration

Vill du stödja bloggen? Stötta via PayPal.
Prenumerera: Här

Höstbild från Kungshamn.

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson

Weekly Stats malix.se – Music as a Bridge and the U.S. as a New Audi

Av

den 18 september 2025

i Malix

weekly stats malix.se music – Thåström live feeling and music as a bridge
Thåström i Karlstad Magiskt

This week’s insights felt like a warm surprise. Seeing Thåström in Karlstad resonate so widely – and draw readers from across the Atlantic – shows how music and words travel beyond what I could picture.

It’s both humbling and joyful.

Read this in Swedish. ->Veckostatistik malix.se – Musik som bro och USA som ny publik

When numbers turn into connections

Behind every curve in the stats are people pausing in their day to read, maybe share, maybe quietly reflect. It’s more than graphs – it’s silent meetings between my words and their lives.

Posts that Keep Singing

Music and family ties tell the same deep story: rhythms that never stop.

A Global Audience

What started at my kitchen table now travels far beyond Sweden. More readers return, and many come from the United States. It feels like words build a bridge from Karlstad to California, from my memories to someone else’s everyday life.

Tiny Steps that Matter

Even small signs of ad income carry meaning. They show that steady, patient work on each post creates real movement. It’s about direction, not amounts.

AHA – Between the Lines

Music built a bridge. I wrote about Thåström to remember one evening, but the post found people I’ve never met.
AHA: Writing from the heart opens doors no plan can draw.

What I Learn

True growth isn’t in numbers but in the pulse of genuine words. Stats guide me, but feelings carry the stories farther.

Callout to Readers

What keeps you coming back – music, everyday reflections, travels, or something else? Share your thoughts in a comment.

Support & Subscribe

Support the blog: Donate via PayPal
Subscribe: Here

Höstbild från Kungshamn.

Yesterday has already settled into history, tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Felix födelsedag. Hurra hurra hurra!

Av

den 1 september 2025

i Malix

Det här är inte ett vanligt blogginlägg.
Det är en hyllning, en hälsning och ett hjärtslag.

Min son fyller år idag. Orden här är tillägnade honom – men också till mig själv, till minnet av den dagen då jag blev mamma. I mina texter brukar jag skriva om vardagen, om husbilsliv, reflektioner och små stunder som får betydelse. Men just idag handlar det om något större, något som alltid finns kvar: kärleken mellan ett barn och en mamma.

Det här är min gåva till dig på din dag, min son. Och för alla er som läser – kanske väcker det egna minnen, egna stunder av den där villkorslösa kärleken som förändrar allt.

Idag fyller du år

Jag minns den dagen som om det vore igår. På morgonen satt jag på en mattelektion. Efteråt gick jag hem, med huvudet fullt av siffror men också av tanken på att städa och baka äppelkakor. Dagen innan hade jag plockat äpplen hos min kusin, och nu stod hela köket fullt av frukt och formar. Doften av äpple fyllde huset.

Mitt i allt det där vardagliga ringde telefonen. Först ville de bara ta lite extra prover, så jag och din pappa åkte in till barnmorskan och hem igen. Jag fortsatte att skala äpplen, som om livet bara skulle rulla på. Men sedan ringde de igen, och den här gången blev allt annorlunda.

Natten kom, och så gjorde också du. Jag tyckte att hela rummet sken när du låg där för första gången. Allt förändrades i samma stund.

Alla minnen jag bär

Det finns så många minnen som bär mig genom åren.
Ditt första leende. Din första tand. Dina första steg. Alla gånger musiken lockade dig till högtalaren. Första gången du cyklade iväg på egen hand. Alla sagostunder på kvällarna, där jag berättade historier som tog bort din skuld om en morgon blivit stressig.

Jag minns när vi gick till tandläkaren första gången, när du sjöng Imse vimse spindel, och när du fick dina nya skor med kompasser på. Du sa: “Nu vet jag hela tiden var jag är.”

Jag ser oss gå genom höstens lövhögar på vägen till dagmamma Eva. Lars, hennes make, blev snabbt din favorit – och du blev hans. Jag minns hur stolt du var den dag du blev storebror. Du sa att du skulle göra allt för att din lillasyster skulle tycka om dig. Och när jag svarade att du bara behövde vara dig själv, att du dög precis som du var, lyste du upp.

En gång när jag låg sjuk i magsjuka tog du hand om din lillasyster på ditt eget lilla vis. Ni satt i sängen tillsammans med ett kexpaket och ni tog hand om mig, fast du själv bara var några år gammal. Jag kan fortfarande se er båda där, mitt i leken, mitt i omsorgen. Nu du och din kamrat var kära i samma flicka i småskolan. När du i skolåldern satt här hemma och sydde på massa märken på en kavaj för du ville vara punk. Alla gånger vi spelat Backgammon.

Så många vardagar. Så många stunder. Så mycket kärlek.

En hyllning till idag

Idag är din dag. Den dag som för alltid är inskriven i mig.
Oavsett var livet tar oss, oavsett avstånd eller närhet, så finns du alltid här inne.

Du var den största gåvan då – och du är det fortfarande.

Reflektion

Att minnas är ibland som att öppna en låda av både glädje och saknad.
Födelsedagar blir till påminnelser – inte bara om åren som gått, utan om allt det som varit: doften av äpplen i ett kök, små händer som håller fast, skratt, tårar och sagor på kvällarna.

Kärlek är inte beroende av avstånd. Den finns där ändå, i varje minne och i varje hjärtslag.

Hipp hipp hurra!

Hipp hipp hurra för dig idag, min älskade och fantastiska son!
Idag är det din dag – en dag som alltid kommer vara speciell för mig, för det var då allt började.

Jag firar dig i hjärtat, med alla minnen, med all kärlek och med all stolthet över att få vara din mamma.
Må ditt nya år bli fyllt av glädje, värme och ljus.

Grattis på födelsedagen, Felix <3

Jag har tidigare skrivit om din födelsedag när du fyllde 20 år – den texten finns här: 20 år – då är man vuxen

Sida 1 av 129

Nästa

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén