Idag är en dag jag har sett fram emot länge. Saker har försökt skugga glädjen. Jag tänker inte låta något ta ifrån mig den här upplevelsen. Thåström väntar – och det ska bli magiskt!
Magin i en konsertupplevelse
Det finns något speciellt med den här känslan. Är det förväntan, när Scandinavium fylls med folk och allt fortfarande ligger framför oss? Är det själva stunden när han står på scenen och musiken tar över hela rummet? Eller är det den där lite vemodiga känslan efteråt, när arenan tänds upp igen och man bär med sig små fragment av kvällen?
Kanske är det just helheten – väntan, upplevelsen och efterdyningarna – som gör det så speciellt. När öronen susar av den höga musiken och man långsamt lämnar arenan, då vet man att man varit med om något stort.
En lång morgon och sista förberedelserna
Morgonen har varit seg. Jag vaknade redan vid fyra, drack kaffe och försökte somna om. Vid halv åtta var det dags att gå upp på riktigt. Jag har packat, duschat och ska snart lägga ner mina sminksaker i resväskan – sedan åker vi mot Göteborg!
Det som skaver i bakgrunden får finnas där, men jag låter det inte ta bort all glöd som bor i stunden nu och sedan när det är dags för själva konserten. . Idag handlar om att vara i nuet, att njuta och att uppleva.
Ha en fantastisk fredag och en härlig helg!
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
I dag gick lamporna i våra köksskåp sönder. För några dagar sedan gav även belysningen under skåpen upp. Så det fick bli jag som beställde nya – och det gjorde jag med bravur! Lamporna klickades hem från IKEA via mobilen, och jag måste säga att jag är imponerad av mig själv. En liten del saknades, men två blev över. Inte illa, med tanke på att jag inte hade någon koll alls!
Nu lyser köket upp igen, även om det blev lite kvar att fixa. Men jag tänker att det alltid ska vara så – lite kvar att göra, så att man slipper avbryta projekt.
Det är fortfarande lite kvar att fixa innan jag är helt nöjd.” för bättre flyt.
Jag kunde skylla det på min ADHD, men riktigt så illa är det inte. Fast lite irriterad blev jag ändå över det jag inte hade beställt.
Men å andra sidan, lite extra sladdar i reserv skadar aldrig. Kanske hittar vi någon ny plats där vi behöver mer ljus? Då är det bara att köpa liten ljusramp för sladdarna finns ju redan då. Vill bara till att jag kommer ihåg vilka dom där sladdarna passar till. Oavsett vad kan vi nu stolt säga: ’Och det varde ljus!’” för en snyggare betoning. Även om jag inte kan ta åt mig hela äran, var maken den som satte det där det skulle vara. Han fick det att fungera utan den där grejen jag inte hade köpt.
Blodtryck och en läkarkoll
I dag var det dags för ett besök hos blodtrycks-sköterskan. Hon var nöjd med min kost och motion. Men hon ville ändå att jag skulle dra ner lite på äggen. Jag tar ju gärna ett kokt ägg när jag är lite hungrig och inte orka fixa till något. Dessutom tyckte hon att vi skulle ta ett EKG och boka en läkartid för en mer noggrann undersökning.
En ny medicin blev det också. Inte riktigt min grej – jag gillar inte mediciner, men ibland måste man bara gilla läget. Hjärtat är ju ändå hjärtat, och det ska man ta hand om. Mitt svullna ben oroade henne lite, och hon menade att det kunde hänga ihop med både blodtrycket och hjärtat.
Men något positivt var att jag redan hade stödstrumporna på mig! Hon blev riktigt glad över det, och jag kände mig som en riktig ögontjänare – fast på ett bra sätt. Nu återstår bara en viktig fråga: Finns det stödstrumpor som släpper igenom solljus? Jag vill ju inte gå miste om bruna sommarben! Fast kanske är det inte fåfängan som ska segra här kanske är det hälsan som är viktigast.
Familjebesök och torsdagsmiddag
I dag har vi haft besök av vår snart nya familjemedlem. Så roligt! Det blev dock ingen festmåltid, utan enkel men god soppa till middag. Och vet ni vad? Det fungerade till och med för maken! Han brukar muttra när jag lagar soppa på torsdagar – för enligt honom ska man äta soppa på torsdagar. Jag däremot, jag älskar soppa!
Efter maten blev det äppelpaj för den som ville ha. En riktig hit! Det känns så rätt, så roligt, och det pirrar i magen av förväntan. Det här kommer att bli bra, det vet jag.
Peppen inför Thåström-konserten!
I morgon bär det av till Göteborg för att se Thåström! Det kommer att bli en fantastisk upplevelse. Alla konserter jag varit på har varit värda varenda krona, och av det jag sett från tidigare spelningar så kan jag redan nu säga: Det här blir magiskt!
Nu räknar jag ner timmarna. Snart är det mindre än 24 timmar kvar. Så spännande! Det här kommer att bli så bra!
summering
Det här inlägget kommer att avslutas här med summeringen att jo jag är nog en liten ögontjänare ibland. Eller så kan jag säga att jag bär min stödstrumpor lite o-ofta men när det är nödvändigt. Jag är en hejare på att beställa saker på nätet. Men ibland blir det lite för mycket – eller för lite – för att det ska bli helt rätt. Ser framemot måndagen då vi får en till som ska bo här. Men jag ser även framemot morgondagens höjdpunkt, som är då när herr T eller som han heter Thåström står på scenen. Kan inte vänta på att få höra hans röst igen. Se hur han rör sig på scenen och hans vighet. Vem i hans ålder kan fälla ihop sig som en fällkniv?
Vill passa på att önska dig en fin kväll. Även tacka dig för att du läser min blogg Malix.se
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Idag plockade jag ihop en påse med saker jag haft på jobbet. 11 snusdosor av olika smaker, parfym, deodorant, närings drycker och annat krams. Men tro inte att jag är klar – nono, det finns mer! Papper av olika slag från utbildningar, hjälpmedel och mallar som jag samlat på mig genom åren. Och så skorna – jag trodde jag hade fler, men det var bara två extra par, vilket var en lättnad. När vi startade upp den avdelning som är idag hade jag pyjamas, sängkläder och annat för natten, men det försvann för ett år sedan. Det känns bra.
Ett värmande farväl
Idag sa jag hejdå för en tid till jobbet. Det kändes i hjärtat att säga farväl till klienter, kollegor och andra viktiga resurspersoner kring vår avdelning. En av dessa kringresurser berättade för mig att jag har gjort ett värdefullt jobb. Det värmde mitt hjärta kan jag erkänna.
Doften av omtanke
Innan klockan 15.00 doftade hela avdelningen av nybakat bröd. Jag hade tänkt att det kunde njutas av under eftermiddagen. För mig är att baka bröd till våra klienter och personalen en handling av omtanke, för att skapa en känsla av hemtrevnad. Jag har alltid haft det som en grej att baka bröd och scones till ungdomarna jag arbetat med. Tanken har varit att vissa aldrig fått uppleva den doften och känslan innan. Men det är först i år jag gjort det här på min nuvarande arbetsplats. Tidigare var det en kollega som gillade att baka kakor – något jag inte är så bra på. Men bröd? Det är min grej! Vem vill inte ha bröd som just kommit ut ur ugnen?
Hemma och framåt
Det fanns lite sorg i mig när jag lämnade jobbet, men samtidigt infann sig en härlig känsla av att nu är vi på gång här hemma. Nu kan lillen flytta in, och nu finns tiden att göra det så bra som möjligt. Vad framtiden har att erbjuda kan jag inte tänka på ännu. Det går inte att strukturera nu – det får ta form framöver. Jag kan bara vara här och nu.
Små vardagsäventyr
När jag kom hem hade maken lagat till pasta och köttfärssås Det var härligt att komma hem till. Efter maten åkte vi till återvinningen för att slänga skräp. Visst, vi kunde ha gått dit, men det var så kallt och vi hade mycket att slänga. Dessutom bokade vi hotell för helgen. Vi ska till Göteborg och se Thåström! Det blir en hotellnatt så vi slipper åka hem i mörkret. Och så får vi njuta av en god hotellfrukost.
Tack för att du läser
Nu är jag trött, och den här texten får räcka för idag. Jag vill önska dig en fin kväll och tacka dig för att du läser min blogg.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
salt, lite honung samt olja brödet när det har jäst krydda med lite oregano. Brödet ska jäsa en gång som deg. Det ska jäsa en gång till efter att du gjort degen till ett bröd. Sätt sedan in det i ugnen i 30 minuter på 200 grader längst ner i ugnen.
Idag blir det ett lite senare inlägg igen. Lite jobb kom emellan, men ett planerat emellan. Dagen började på ett märkligt sätt. Jag kom till jobbet tidigare än vanligt, hann med allt jag skulle göra och hade till och med tid över. Nattvakten som jobbade berättade om sitt vanliga arbete med att hjälpa arbetssökande, men det låt som att det mest var administrativa uppgifter. Han önskade mer klientnära arbete, vilket fick mig att tänka på hur olika våra arbetsvardagar kan se ut.
Musik, historia och en generation som tappat bort kulturarvet?
Senare under dagen hade vi en student på jobbet. Samtalet gled snabbt in på musik – och då såklart om den stundande konserten med Thåström. Men till min stora förvåning visste hon inte vem Thåström var! Jag försökte förklara genom en liknelse: ”Han kommer om hundra eller tvåhundra år att vara som Bellman är för oss idag.” Hans texter kommer analyseras och diskuteras mer än vad vi gör nu.
Bilden illustrerar det svenska musikaliska kulturarvet och fångar känslan av hur musiken speglar samhället genom tiderna. I förgrunden syns en folkartist med gitarr som symboliserar vistraditionen, medan en rockmusiker i bakgrunden representerar den rebelliska sidan av svensk musik, likt Thåström. Omgivningen är fylld av detaljer som gamla vinylskivor, affischer från 70-talets konserter och traditionella svenska instrument som nyckelharpa. Den mysiga, dämpade belysningen och det rustika caféet ger en nostalgisk känsla, som knyter samman generationer och deras musikaliska berättelser. Bilden är skapad av ChatGPT och speglar musikens kraft att både forma och bevara vår kultur.
Jag frågade henne om hon visste vem Cornelis Vreeswijk var – men inte heller det visste hon. Jag nämnde Mikael Wiehe, Björn Afzelius och Nationalteatern. Men nej, inte en aning. Jag blev chockad över den totala avsaknaden av kännedom om dessa namn. Jag är inte ens ett fan av alla dessa artister, men de är ju en del av vårt svenska kulturarv. Deras musik speglar samhällsförändringar, politiska rörelser och vardagens berättelser – det hör liksom till att man känner igen deras namn. Jag trodde ärligt talat att man lärde sig om dem i skolan!
Kulturarv för vissa, okänt för andra
Studenten skämtade med sig själv och sa att hon måste ha bott under en sten. Hon hade verkligen ingen koll. Jag försökte övertala henne att hon nog hört dem på radion eller tvärtom, men när vi skämtade vidare insåg jag att det egentligen inte är så roligt. För vad säger det om vår samtid när så mycket av nästan nutidshistoria går förlorad?
Men sen tänkte jag efter. Om någon frågade mig om världsarv, höga berg, huvudstäder eller botanik hade jag förmodligen varit den som bodde under stenen. Så kanske är det inte så konstigt.
Musiken som spegling av samhället
För mig är det dock självklart att man borde lära sig om dessa musiker i skolan. På musiklektionerna borde man i alla fall få lära sig om dessa konstnärer till musiker som har försökt förändra samhället eller påverkat. – eller i alla fall ge en spegling av det. Det är en del av vår historia, vår identitet.
Men nåja, jag vill inte på något sätt förminska henne. Jag frågade henne till och med om jag fick blogga om detta, och det fick jag! Så här sitter jag nu, fortfarande lite chockad men kanske bör jag inte vara det. Kanske är det jag som är den konstiga och hon som är normal. Men som Thåström sjunger:
”Det är ni som e dom konstiga. det är jag som e normal.
Tack för att du läser!
Jag önskar er en härlig kväll, och som alltid är jag tacksam för att du läser min blogg på malix.se!
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Idag kändes det som en vändpunkt. Ryggen som har bråkat med mig den senaste tiden var bättre. Visst, lite känningar fanns kvar, men det var hanterbart. Hurra för små segrar i vardagen! Kanske är jag snart tillbaka till mitt vanliga jag igen.
Jobbglädje och kollegiala möten
Det var så härligt att komma till jobbet idag. Att träffa ungdomarna och kollegorna gav energi, trots den tidiga starten. Jag slutade redan halv fyra, och precis när jag var på väg ut kom två av mina kollegor. Vi hann nästan mötas i dörren – förutom den där halvtimmen.
Nästa helg: Thåström i Scandinavium!
Jag har två pass kvar att jobba innan helgen, men sen väntar något extra. Jag har sökt semester för på fredag är det dags för konsert! Thåström i Scandinavium – äntligen. De klipp jag sett från andra konserter från i år säger mig att det kommer bli magiskt. Sonen följer med, det var hans födelsedagspresent från oss. Han är bra fostrad i musiksmak, även om han hittat andra band som han gillar. Men Thåström, Iron Maiden och Judas Priest förenar oss.
Tacos och fruktsallad till middag
När jag kom hem satt maken och åt tacos, hans favoriträtt. Han kunde inte vänta tills vi andra kom hem, och jag unnar honom det. För min del blev det extra gott idag med kiwi, vindruvor och banan i salladen. Det som blev över blev en perfekt efterrätt – frukt är ju godis!
Pulvermos och paradrätter
I morgon är det jobb igen, samma tid och samma slut som idag. Det betyder att maken får stå för middagen igen. Jag misstänker att det blir ”Playdo” som lillflickan kallar det, men vi vet alla att det är pulvermos. Ibland är det helt okej att äta pulvermos, speciellt när man slipper laga maten själv. Själv älskar jag soppa, och det får jag varje torsdag när jag är ledig.
Nu är kvällen inte så sen, men jag är trött. Det här får duga för idag.
Ha en härligt fin dag och tack för att du läser min blogg, malix.se!
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Jag har suttit och funderat nu på morgonen om det som hände i veckan. Ett fruktansvärt dåd och något som inte ens får hända hände. Mina tankar går till de drabbade de som förlorat någon och de som fick uppleva. Hur hämtar man sig från något sådant? Går det ens? Jag tänker på den unga mannen som utförde dådet och hans famlij. Hur mår hans famlij idag? Tror inte det går att beskriva eller ens våga känna på riktigt. Där får man nog plocka fram känsla för känsla. För där bor nog allt. Allt från hat, rädsla, vanmakt, sorg saknad, skam och skuld.
En tragedi i Örebro
Det är svårt att hitta ord när något så fruktansvärt händer som skolskjutningen i Örebro. Den 4 februari 2025 skakades Campus Risbergska av en tragedi där elva personer miste livet och sex personer skadades. Gärningsmannen, en 35-årig svensk man vid namn Rickard Andersson, hittades död på platsen. En händelse som lämnar sorg, ångest, saknad, rädsla mm . Känslor som är svåra att sätta ord på, men ändå på något sätt behöver få utrymme.
Medias roll i rapporteringen
Men det är inte bara själva händelsen jag vill prata om. Det som fastnade hos mig var hur nyheterna presenterades. Hade gärningsmannen varit av utländsk härkomst, hade vi sannolikt inte fått veta något om nationaliteten. Men här gick det snabbt att få veta att han var svensk. Dessutom fick vi veta att han ”var konstig”, saknade ekonomiska tillgångar och hade en förkärlek för vapen. Det kändes som att det fanns en underliggande vinkling mot att psykisk ohälsa låg bakom dådet. Och så, bilden på gärningsmannen publicerades snabbt.
En fråga om rättvisa och objektivitet
Skulle det ha varit någon med utländsk bakgrund som gjort detta, hade bilden kanske inte ens lagts ut. Det är här jag fastnar i mina tankar. För det känns för mig lika rasistiskt att lyfta fram att gärningsmannen är svensk. Det skulle vara lika rasistiskt att poängtera att någon är av utländsk härkomst. När media väljer att nämna svensk bakgrund, blir det ändå som en slags dold markering. De låter bli att nämna när någon är av annan härkomst. Man förstår ju mellan raderna att om det inte står något om bakgrunden, så är personen kanske inte svensk.
Fokusera på handlingen, inte bakgrunden
För mig spelar det ingen roll varifrån du kommer. Har du begått en så fruktansvärd handling som att ta en annan människas liv, är det själva handlingen som är det viktiga. Inte vem du är eller var du kommer ifrån. Det är där fokuset borde ligga. Jag vet inte om jag fått fram mina tankar tydligt nog. Jag vill verkligen inte sprida några rasistiska tankar eller ord. Men det stör mig att media behandlar sådana här händelser på ett sätt som i sig känns färgat av fördomar.
Tankar och reflektioner
Kanske är mina tankar krångliga, kanske tänker jag för mycket. Men jag hoppas att det framgår att min avsikt inte är att sprida något annat än just reflektion över hur vi rapporterar om tragedier. För i slutändan handlar det om människor som mist livet, familjer som förlorat sina nära och kära, och ett samhälle som står kvar med frågorna och sorgen.
En dag fylld av familjetid och fotbollsglädje började med barnbarnens fotbollscup. Dagen avslutades med ett varmt välkomnande av vår nya familjemedlem.
Ett lite senare inlägg idag, även om det inte är sent i den bemärkelsen. På morgonen tog vi tillfället i akt att se de små barnbarnen spela fotbollscup. Vi hann bara se en match var för dem. Det var riktigt roligt att se de små barnen ta sina första steg. De kanske påbörjar en eventuell fotbollskarriär. Fast kanske blir det bara en fas under preteen-åren, det vet vi inget om just nu.
Instruktioner om hur man beter sig på en fotbollscup
I alla fall fick jag tydliga instruktioner från sonen. Mormor och farmor behöver heja och klappa händerna. Detta ska ske när båda lagen gör mål. Här är det inte någon tävling. ”Det skulle vara skamligt, mamma, om du blir utslängd av domaren för att du är så engagerad.” Men det var svårt att inte låta ett glädjetjut slippa ut när yngsta barnbarnet gjorde sitt första mål! Båda två var väldigt duktiga, men vårt lilla E var lite bollrädd. Det kanske man inte ska vara när man spelar fotboll, men det blir säkert bättre till nästa match. Under tiden får Farmor/mormor träna på att inte vara lika engagerad och tävlingsinriktad som jag var idag.
Bilden är skapad med hjälp av AI-verktyget DALL·E via ChatGPT
Vår nya familjemedlem
Idag har vi träffat vår nya familjemedlem för första gången i verkligheten. Ett härligt trevligt barn som kommer att passa så bra in hos oss. Vi var ute och åt tillsammans och hade en riktigt trevlig stund. Samtalet flöt på och var intressant. Jag ser verkligen fram emot att hen kommer och bor hos oss.
Innan vi gick fick både jag och maken en kram. Hen och maken hittade direkt gemensamma intressen – de pratade datorer och grafikkort. Jag tog på mig det jag är bäst på, nämligen att berätta om rutiner och regler hemma hos oss. Vi har inte många regler, men de vi har är viktiga.
Datorer behöver uppdateras.
Till veckan kommer hen för första gången och ser sitt rum. Hen verkade glad över att det redan står en dator där, även om den behöver uppdateras snart. Inte för att det var hens ord – snarare makens. Vi älskar datorer i vår familj, och alla ska ha en egen. Dessa datorer ska vara bra! Maken nämnde att han ska vara tydlig med att den nya datorn inte får öppnas och pillas med.
På vägen hem pratade vi med vår yngsta familjemedlem som flyttade i höstas, om hans dator som står i källaren. Vi undrade om vi kunde ha den som ett litet pill-projekt. Det var okej, sa han. Nu finns det en som fungerar för spel. Det finns en annan som man kan försöka fixa och bygga om man vill.
Ja, nu sitter jag här med hela kroppen full av känslor och tänker framåt. Så spännande och roligt att få välkomna någon som behöver ett hem och en plats att känna tillhörighet till.
Slutord: Dagar som denna påminner mig om hur viktigt det är att ta vara på de små stunderna. Det kan vara att heja fram barnbarnen på fotbollsplanen. Eller det kan vara att välkomna någon ny till familjen. Livet är fullt av små äventyr som tillsammans skapar något stort. Jag ser fram emot vad som väntar runt hörnet och känner tacksamhet över allt vi redan har.
Hur ser din dag ut? Har du något särskilt som ger dig den där varma känslan inombords?
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
En tidig morgon med funderingar och framtidsplaner
Ibland blir morgnarna tidigare än man tänkt sig. Idag var en sådan morgon. Ryggen värker och magen krånglar, och jag kan inte låta bli att undra om de två hänger ihop. Sjukgymnasten säger att det är artros och diskbråck i ryggen, men vad vet jag? Så här sitter jag, dricker mitt te och funderar över livet medan dagen sakta vaknar.
Tankar över en kanna te
Det te jag nyligen köpte börjar ta slut, så snart är det dags för en ny vända till butiken. Men just nu gör jag mest ingenting vettigt. Det är som att kroppen och själen behöver vila i takt med att ryggen gör sig påmind.
Biljettjakt och nostalgiska minnen
Sonen ringde tidigare och berättade att biljetterna till AC/DC äntligen släppts. Men det fanns en hake – man kunde bara köpa fyra biljetter åt gången innan man måste börja om igen. Mitt i samtalet utbrast han: ”Nej, jag måste ringa pappa! De kommer att spela en gång till!” Och så la han på. Hur det gick med biljetterna vet jag fortfarande inte.
Det var bättre förr
Jag brukar inte säga att det var bättre förr. Men när det gäller att köpa biljetter, var det faktiskt enklare förr i tiden. Man kunde gå till ett ATG-ombud här på Dal och fixa sina biljetter utan krångliga system. Idag måste man vara snabb och teknikkunnig. Själv är jag ganska snabb på bollen, men AC/DC-biljetter är inget jag längtar efter längre. Jag har redan sett dem i deras glansdagar, och det minnet vill jag behålla.
Muse
Muse däremot är ett band jag vill se, dom ska spela i Stockholm har vi kollat upp. Men maken har kollat upp att de spelar i Oslo också. Kanske blir det en tur till Norge eller Stockholm för att se dem? Vi får se vad framtiden har att erbjuda.
Rockens kraft på scen! Det är något speciellt med känslan av en livlig rockkonsert – publiken som sträcker händerna i luften, ljuset som blinkar i takt med musiken, och energin som vibrerar genom kroppen. På bilden ser vi ett band som påminner om AC/DC, med en gitarrist i den klassiska skoluniform-liknande outfiten. Rökmaskiner och starka ljuseffekter i rött och blått fyller scenen och skapar en elektrisk atmosfär. Det känns nästan som att man står där i publikhavet och sjunger med.
Bilden är skapad med hjälp av AI och ChatGPT, för att fånga känslan av en riktig rockkonsert.
En ny familjemedlem och förhoppningar
Jag går här hemma och tänker på framtiden, och särskilt på den nya familjemedlemmen som snart ska flytta in. Jag hoppas verkligen att hen kommer att trivas i sitt rum. Jag vill också att hen ska känna att det är en plats att stanna på. Rummet är redan klart, förutom två garderober som behöver en ordentlig rengöring. Men det får vänta tills ryggen känns bättre. När det väl är dags ska de rengöras efter konstens alla regler – det ska dofta riktigt rent. Och såklart kommer en lavendelpåse att få bo där inne för att ge en lugnande doft.
En solig avslutning på dagen
Nu lyser solen, och jag tänker passa på att stjäla lite sol innan dagen går vidare. Ha en fin fredag och ta hand om dig och din dag.
Har du varit på någon riktigt bra konsert? Vilka band fångar ditt intresse? Dela gärna med dig i kommentarerna!
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Ett lite senare inlägg idag. Sonen kom hit med lillgrabben Hugo och med Kalle. Kalle är deras hund. Storasyster var i skolan och Hugos mamma jobbade. Sonen var utan bil och tog bussen från Högsäter till Färgelanda. Deras hund Kalle tyckte inte om att åka buss men nu har han gjort det.
Coolt – ett nytt ord för Hugo
När Hugo kom hit ville han titta till vårat hus, alla rum skulle inspekteras. Hugo har just lärt sig ett nytt ord. Det ordet är Coolt. Varje rum han gick in i var Coolt. När han såg våran julgran som numera står på sin förvaring i källaren, då blev även den Cool. När han gick in i rummet som ska bli vår snart nya familjemedlems rum, då var det coolt tyckte han. Jo, det där ordet användes flitigt.
Dagens lunch
Innan lunchen idag tog vi oss en promenad i solen. Hugo, som fick höra att vi skulle ta en promenad till återvinningen, fick ännu ett ord på sin repertoar. Återvinningen blev ett ord han använde flitigt tills vi kom dit och skulle lämna våran plast. När han insåg att det var en speciell plats och container, då kom han på plaståtervinningen. Han är verkligen uppfinningsrik den lilla grabben. Under vår promenad samlade Hugo stenar. De var egentligen bara små grus. Även små pinnar hittade han. Sedan sa han att jag skulle hålla dem, eftersom han hade fullt upp med sina stenar. Vid lekplatsen bor Hugos mormor och morfar. Han fick till ett samtal med dem innan vi sedan gick hem för att äta gårdagens middag som lunch. Jag hade gjort en gratäng av köttfärssås varvat med potatis igår. Den dög gott till lunch idag. Tillsammans med lite tzatziki var det perfekt för oss vuxna. Hugo smakade men var inte alls så nöjd med just den smaken.
Dagens middag blev till och pannkakor av både mjölk och mjölkfri sort
Efter lunchen blev det kaffe för vuxna och saft för lilla Hugo. Det blev ett väldigt skålande i kaffe och saft, för det har Hugo lärt sig att man gör. När det sedan var dags att göra dagens soppa var det sonen som fixade det mesta. Han skalade morötter, palsternackor och potatisar, stekte och kryddade. Vi gjorde pannkakssmet och när soppan stod och kokade ställde sig sonen och stekte pannkakor. Hugo tyckte det blev orättvist för pannkakorna innehöll mjölk och Hugo får inte äta eller dricka det.
Vilket blev ett led i att vi även gjorde en mjölkfri variant av pannkakor som han kunde äta. Den där lilla grabben som snart fyller fyra år fick i sig sex hela pannkakor innan han var nöjd.
Hugo och den spännande resan i buss
När det var uppätet kom Hugos mamma för att hämta upp dem så att de kunde åka hem. Kort därefter ringde sonen. Han frågade om maken och vår hemmavarande son kunde hjälpa till att bära en rutschkana med tillhörande hus. Vilket de kunde. Jag tyckte det var för kallt. Medan de försökte få upp den där rutschkanan med hus på en släpkärra, satt jag i bilen och väntade. Men Hugo samt hans stora syster kom till bilen och vi pratade en del. Hugo nämde att han hade åkt buss till farmor idag. Det var nog något som han tyckte var lite spännande just det där med att åka buss.
En härlig dag
Idag har det varit en dag som har varit mindre tråkig än innan. Jag har gömt skattkistan med diamanter för Hugo, varit med honom hela dagen. Det har varit så roligt. Att Hugo varit här gjorde ju att inlägget blev lite sent skrivet idag.
Den vackra härliga solen.
Har ni förresten känt av den härliga solen idag? När vi åt middag idag såg jag grannarna längst ner på gatan sitta och stjäla sol på deras altan. Är det fint väder i morgon igen, då ska jag allt försöka mig ut i solen. Jag ska stjäla lite sol jag med. Hur har din dag sett ut? Har du känt av och fått njuta av solen idag? Nej, nu är det dags att avsluta det här inlägget. En härlig dag har det varit trots min rygg. Jag gillar härliga dagar. Ha en fin kväll och tack för att du besöker min blogg.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Idag blev det ett sent inlägg, men det har varit en händelserik dag! På morgonen gjorde jag något riktigt modigt – något jag knappt vågar i vanliga fall. Men jag gjorde det ändå!
Blodprov och hälsokontroll
Innan själva besöket på vårdcentralen gick jag förbi apoteket och köpte två Emla-plåster. Ett på varje armveck, en timme innan provtagningen. När det väl var dags tog de tre rör med blod, och till min förvåning kändes det knappt. Jag märkte knappt ens när nålen stacks in i armen!
Efter blodprovet var det dags för den vanliga rutinen – vikt, längd och midjemått. En positiv överraskning var att vågen på vårdcentralen visade ett kilo mindre än vad min våg hemma gör, trots att jag hade kläder på mig! Däremot verkar jag ha krympt en centimeter på längden. Men det är väl bara en del av att bli äldre! Tänka sig att all ångest jag känt sedan igår försvann spårlöst bort när jag traskade ut ut provtagningen. Stegen gick lätta om än lite haltande och långsamma men så lätta. Så modigt gjort av mig hurra för att jag verkligen gjorde det.
Nu gäller det bara att lägga in en påminnelse i kalendern, för det här ska tydligen göras varje år. På vägen till provtagningen träffade jag på grannen mitt över gatan. Hon hade med sig sin lilla flicka som är någon eller några månader gammal dom skulle till bvc. Hon är så otroligt söt den lilla prinsessan. Tänka sig allt under ett hus. bvc ,vc,mvc
Hur känner du inför hälsokontroller? Tycker du att det är obehagligt att ta blodprov, eller går det bra?
Lek och skratt med Hugo
Senare under dagen träffade jag Hugo. Han börjar äntligen återhämta sig efter att ha varit sjuk och var lika vild som vanligt. Vi lekte kurra gömma, och han gömde sig på samma ställe om och om igen. För att göra det mer spännande ställde jag mig på olika platser, vilket gjorde att han hade svårt att hitta mig – om jag inte stod där jag varit förra gången. Det blev många skratt och bus!
Har du lekt några roliga lekar med barnbarn eller barn nyligen? Vilken lek var deras favorit?
En ny person flyttar in
Här hemma börjar det hända saker. Snart flyttar en ny person in, och jag känner mig både förväntansfull och lite nervös. Allt är redo, förutom garderoben som ska städas. Rummet har varit klart i flera veckor, och nu börjar vi om från början igen med en ny möjlighet att lära känna någon.
Jag kommer att vara tjänstledig i ett halvår för att skapa de bästa förutsättningarna för vår nya inneboende. Det känns viktigt att ge hen en ärlig chans att trivas och känna sig trygg här.
Har du någon gång tagit emot en ny person i ditt hem? Hur gjorde du för att få dem att känna sig välkomna?
En dag att vara tacksam för
Det har varit en bra dag, även om ryggen gjort lite extra ont. Jag har haft mitt stödjande bälte på mig och tagit mina värktabletter, så det har varit hanterbart. Vissa dagar är bättre än andra, men idag har det ändå funnits många ljusglimtar. Mod ibland handlar om att ta små steg. När man har tagit stegen och visat på sitt mod, är tacksamheten där. Detta gör att du växer i din egen modig-het och styrka.
Vad har varit din ljuspunkt idag? Något litet eller stort som gjort dig glad?
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.