Reflektion & självläkning-arkiv

Kay Pollak blog – a misty morning by the lake with a wooden pier and a floating platform, a moment of reflection and meeting between words and nature.

Ibland händer något litet som betyder mycket. När jag såg att Kay Pollak hade gillat mitt inlägg på LinkedIn, det där om bloggstatistik och berättelserna bakom siffrorna, blev jag både varm och tacksam. För mig handlar bloggen – och allt Kay Pollak står för – om att välja glädje, se möjligheter och mötas genom ord. Det här inlägget är en reflektion över just det – hur ett enda klick kan påminna om varför jag skriver.

Read this post in English. ->When Words Find Their Echo – Kay Pollak and My Blog Journey

Ett litet gillande från någon kan få hela dagen att glimma till.
Igår, när jag öppnade LinkedIn, såg jag att Kay Pollak hade gillat mitt inlägg. Just det inlägget där jag skrev om bloggstatistik – och om hur siffrorna egentligen handlar om möten mellan ord och människor.

För en stund stannade jag upp.
Inte för att ett gilla är så stort i sig, utan för att det kom från någon vars ord följt mig länge. En person som påmint mig om att vi själva väljer våra tankar, våra perspektiv och våra reaktioner. Han som hela tiden i mina tankar påminner mig om att mitt ansvar är att göra min själv lycklig. Vilket jag gör genom att välja tankar som ger mig mera känslor av lycka.

När siffror blir berättelser

Jag har följt bloggens statistik och sett den växa, där den ger fler läsare varje vecka. Men när jag ser siffrorna nu, tänker jag inte längre på dem som siffror.
Jag tänker på dem som möten – små digitala fotspår av människor som stannat upp en stund i min vardag.
Kanske någon log. Kanske någon kände igen sig.
Det är ju det som gör skrivandet levande: när orden får landa, väcka något, bli en del av någon annans tanke.

Och igår – när Kay Pollak tryckte på gilla – blev det som en symbol för precis det.
Ett kvitto på att det jag skriver om verkligen speglar hans budskap: att våra tankar skapar vår värld.

Att fortsätta välja glädje

Det här lilla ögonblicket påminner mig om varför jag skriver.
Inte för siffror, inte för statistik – utan för samtalet mellan raderna.
För att dela något äkta.
För att skapa stilla möten mellan människor, även i det digitala bruset.

Så tack, Kay. Och tack till dig som läser.
Ni påminner mig om att ord har kraft – och att det alltid är värt att fortsätta välja glädje, även i det lilla.

En träbrygga som sträcker sig ut mot ett vågigt hav – en stund av stillhet, reflektion och mötet mellan ord och tystnad.

Om Kay Pollaks kurs – och mitt eget val

Jag vet att Kay Pollak just nu håller en helgkurs, en workshop, som jag länge funderat på om jag inte skulle gå.
Det hade varit spännande – tänk att få möta mig själv på djupet i en sådan miljö, där orden och tystnaden får tala lika starkt.

Men så blev det inte den här gången.
Istället valde jag att investera i utbildningen till samtalsterapeut, ett beslut jag tog bara för några dagar sedan.
Kursen med Kay lockade verkligen, men den kostar en hel del pengar, och just nu tillåter inte min ekonomi ännu en satsning.

Eller kanske är det jag själv som inte riktigt tillåter det – för att jag redan valt att lägga mina resurser på en annan resa, en som också handlar om att förstå, möta och växa.

Det känns lite dubbelt. En del av mig hade velat sitta där, mitt i hans workshop, lyssna och reflektera.
Samtidigt vet jag att vägen jag valt nu är min – och att den också leder till mötet med mig själv.
Kanske blir det fler tillfällen, kanske inte. Kay är ju till åren kommen, och jag känner en viss ambivalens inför tanken att jag missar något.
Men just nu är det så här livet ser ut, och jag väljer att känna tacksamhet för det jag faktiskt har möjligheten att göra. Men det hade varit så stort att få delta i en workshop med Kay Pollak.

Reflektion

Ibland behöver vi inte stora gester.
Ibland räcker det med ett enda litet klick – ett gilla – för att väcka något stort inombords.
Det handlar inte om bekräftelse, utan om igenkänning.
Om att förstå att det man sänder ut, faktiskt landar någonstans. Det ger mig även insikten om att jag har ett stort ansvar över vad det är jag sänder ut.

Fråga till dig som läser:

När fick du senast ett sådant litet ögonblick av glädje som betydde mer än du först trodde?

AHA – insikten

Det behövs inte mycket för att väcka mening.
Ett enda gilla kan bli som en liten lykta i mörkret – en påminnelse om att det vi delar faktiskt når fram.
Kanske är det så livet fungerar: vi sår små frön av ord, tankar och värme – och ibland, när vi minst anar det, slår något ut.

Mellan raderna

Bakom siffror, statistik och bloggar bor alltid en människa som vill bli förstådd.
Jag skriver inte för att bli sedd, men för att dela något sant.
När någon – som Kay Pollak – ser det, blir det som ett tyst “jag förstår”.
Och just där, i det stilla igenkännandet, händer något stort.

Stöd mitt skrivande

Om du tycker om det jag delar, kan du stötta mitt fortsatta skrivande här:
Paypal.

Prenumerera på bloggen

Vill du följa mina texter, reflektioner och vardagsberättelser?
Prenumerera gärna på bloggen – det kostar inget, men betyder mycket.
Prenumerera här

Läs också:

Slutord

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.- Carina Ikonen Nilsson

When Words Find Their Echo – Kay Pollak and My Blog Journey

Av Carina Ikonen Nilsson

den 4 oktober 2025

i Kay Pollak - att välja glädje, Malix – personligt & bloggen, Morgon & tacksamhet, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv

Sometimes, something small can make the whole day shine.
Yesterday, when I opened LinkedIn, I saw that Kay Pollak had liked my post — the one where I wrote about blog statistics and how numbers really tell stories about meetings between words and people.

Read this post in Swedish. ->När orden får gensvar – om möten, statistik och Kay Pollak

For a moment, I paused.
Not because a “like” is such a big thing, but because it came from someone whose words have followed me for years.
Someone who has reminded me that we choose our own thoughts, our perspectives, and our reactions.
He’s the voice in my head that keeps whispering that my happiness is my own responsibility — and that I create it by choosing thoughts that give me more joy.

When Numbers Become Stories

I’ve watched my blog’s statistics grow week by week. But when I look at the numbers now, I no longer see numbers.
I see encounters — small digital footprints of people who paused for a moment in my everyday life.
Maybe someone smiled. Maybe someone recognized themselves.

That’s what makes writing alive — when words land, awaken something, and become part of someone else’s thoughts.

And yesterday, when Kay Pollak pressed “like,” it became a symbol of exactly that.
A small confirmation that what I write truly reflects his message: that our thoughts create our world.

To Keep Choosing Joy

That small moment reminded me why I write.
Not for numbers, not for statistics — but for the conversation between the lines.
To share something genuine.
To create quiet meetings between people, even in the noise of the digital world.

So thank you, Kay. And thank you to everyone who reads.
You remind me that words have power — and that it’s always worth choosing joy, even in the smallest of ways.

On the Bridge Toward Stillness

I walk out on the wooden bridge toward the calm water — a moment of reflection and the meeting between words and silence.

A wooden pier stretching out into a softly waving sea – a moment of reflection, calm, and the meeting between words and silence.

About Kay Pollak’s Workshop – and My Own Choice

I know that Kay Pollak is currently holding a weekend workshop — one I’ve been thinking for a long time about joining.
It would have been exciting, to meet myself deeply in that space, where both words and silence speak equally strong.

But not this time.
Instead, I chose to invest in my training to become a conversation therapist, a decision I made just a few days ago.
Kay’s workshop was tempting, but it’s an expensive course, and right now my finances don’t allow for another investment.

Or perhaps it’s me who doesn’t allow it — because I’ve already chosen to put my resources into another kind of journey, one that’s also about understanding, meeting, and growing.

It feels a bit double. A part of me would have loved to sit there, in the middle of his workshop, listening and reflecting.
At the same time, I know that the path I’ve chosen now is mine — and that it too leads to a meeting with myself.
Maybe there will be more chances, maybe not. Kay is getting older, and I feel an ambivalence knowing I might miss the opportunity.
But for now, this is how life looks, and I choose to feel gratitude for what I do have the chance to do.
Still, it would have been such a beautiful thing to attend a workshop with Kay Pollak.

Reflection

Sometimes we don’t need grand gestures.
Sometimes, a single little click — a like — is enough to awaken something big inside.
It’s not about validation, but about recognition.
About understanding that what we send out into the world actually lands somewhere.
And it also reminds me that I carry a great responsibility for what I send out.

Question for You

When was the last time you had one of those small moments of joy — one that meant more than you first thought?

AHA – The Insight

It doesn’t take much to create meaning.
A single “like” can become a little lantern in the dark — a reminder that what we share truly reaches someone.
Maybe that’s how life works: we plant tiny seeds of words, thoughts, and warmth — and sometimes, when we least expect it, something blooms.

Between the Lines

Behind numbers, statistics, and blogs, there’s always a person who longs to be understood.
I don’t write to be seen, but to share something true.
And when someone — like Kay Pollak — sees that, it becomes a quiet “I understand.”
Right there, in that moment of recognition, something big happens.

Support My Writing

If you enjoy what I share, you can support my writing here:
PayPal – Support malix.se

Subscribe to the Blog

Would you like to follow my reflections, thoughts, and everyday stories?
You can subscribe for free — but your presence means a lot.
Subscribe here

Also Read

Closing Words

Yesterday has already settled down in history, and tomorrow waits further ahead.
But right now — this is where life happens.
— Carina Ikonen Nilsson

Jag har investerat i mig själv – en ny resa börjar

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 oktober 2025

i Malix – personligt & bloggen, Morgon & tacksamhet, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv

Idag tog jag ett stort steg och följde mitt hjärta – jag har köpt en utbildning till samtalsterapeut. Det känns som att en ny dörr öppnats efter att jag stängde en annan i somras. Ett avslut blev en början, och nu står jag på tröskeln till en resa fylld av glädje, förväntan och nya möjligheter.

Jag har länge funderat, tvekat lite, räknat fram och tillbaka – men nu är det gjort.
Jag har köpt en utbildning till samtalsterapeut.

Read this post in English ->

A Big Step – Training to Become a Therapist

Jag betalade direkt, ur mitt sparade. 19 900 kronor.
För många kan det låta mycket. För mig är det en trygghet – jag slipper skulder och vet att det är betalt och klart.

Pengarna är borta från kontot, ja – men i stället har jag fått något ännu större: en möjlighet.

Att våga öppna en ny dörr

Kay Pollak skriver om hur vi ibland måste stänga en dörr för att en annan ska kunna öppnas.
I somras stängde jag en dörr – jag sa upp mig från mitt jobb.
Det var svårt, men nödvändigt.

Nu står jag på tröskeln till något nytt. Jag har öppnat en ny dörr och vågat kliva ut. Ett avslut är alltid en början på något nytt – även om man inte ser det direkt.

Och just nu känns det som om jag står mitt i början.

Glädjen i att investera i mig själv

Jag känner mig så glad och förväntansfull. Det är som om en ny dörr öppnats, och jag har vågat kliva in.
Jag vet inte exakt vart vägen leder – men jag vet att den är rätt för mig.

Det här är en investering i mig själv. Och kanske är det just det som gör mig allra mest stolt idag – att jag tycker jag är värd det.

Morgonbad med sockerdrickskänslor

Morgon vid sjön utbildning till samtalsterapeut

Det blev i glada steg jag närmade mig sjön idag, med vetskapen att jag redan gjort det jag funderat på så länge. I flera år faktiskt.
Ett och ett halvt år har jag på mig att göra klart kursen.

Det var i lycka jag gick där till mitt bad. Kroppen var full med sockerdrickskänslor redan innan jag doppade mig – men det var så härligt att ta stegen ut i sjön. Jag till och med simmade lite, bara lite. Värken i nacken försvann en stund och dagen började så som den alltid ska börja.

Tacksamhet och framtidstro

Därefter blev det att åka hem och utforska utbildningen jag ska närma mig. Så spännande, så roligt – och äntligen gjorde jag det jag funderat på så länge.

Men det var maken som sa: “Nu tycker jag du gör det. Du har inget att förlora på det, du kan, och du har funderat länge.”

Vad jag ska med den till vet jag inte ännu – det får vi se. Men nu är jag i startgroparna och jag är så taggad.

Frågor till dig som läser

Har du någon gång stängt en dörr i livet – och upptäckt att en annan öppnades?
Vad betyder det för dig att våga ta steg in i något nytt?
Om du skulle investera i dig själv just nu – vad skulle det vara?

Skriv gärna en kommentar, jag vill höra dina tankar.

Reflektion – mellan raderna

Det här inlägget säger mycket om mig.
Att jag äntligen tycker att jag är värd att satsa på.
Att jag vågar.
Att jag inte längre står kvar vid dörren som stängdes i somras, utan öppnar en ny.

AHA – min insikt

Ett avslut är inte slutet.
Det är början på något nytt – även om man inte ser det i stunden.
Precis så känns det idag.

prenumerera gärna på bloggen -> Prenumerera här

Stöd mitt skrivande via Pay Pal ->

Avslutning

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien. Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.

Carina Ikonen Nilsson

A Big Step – Training to Become a Therapist

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 oktober 2025

i Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv

Today I took a big step and followed my heart – I’ve enrolled in a training to become a therapist. It feels as if a new door has opened after I closed another one this summer. An ending turned into a beginning, and now I stand at the threshold of a journey filled with joy, anticipation, and new possibilities.

I’ve been thinking about this for a long time, hesitating, calculating back and forth – but now it’s done.
I have invested in a training to become a therapist.

Read this in Swedish ->

Jag har investerat i mig själv – en ny resa börjar

Paying from the Heart

I paid directly, from my savings. 19,900 SEK.
For many, that may sound like a lot. For me, it is security – no debts, no installments, just a clean slate.

The money may be gone from my account, yes – but instead, I have gained something much greater: an opportunity.

Daring to Open a New Door

Kay Pollak writes about how sometimes a door must close before another can open.
This summer, I closed a door – I resigned from my job.
It was difficult, but necessary.

Now I stand at the threshold of something new. I’ve opened another door and dared to step through. An ending is always the beginning of something new – even if you can’t see it right away.

And right now, it feels like I’m standing at the very beginning.

The Joy of Investing in Myself

I feel so happy and full of anticipation. It’s as if a new door has opened, and I’ve dared to step inside.
I don’t know exactly where the road will lead – but I know it is the right one for me.

This is an investment in myself. And maybe that is what makes me most proud today – that I truly feel I am worth it.

A Morning Swim with Bubbly Feelings

morning lake and A Big Step – Training to Become a Therapist

With light steps, I walked to the lake today, knowing that I had finally done what I had been thinking about for so long. For years, actually.
I have one and a half years to complete the training.

I was already filled with bubbly, sparkling feelings before I even entered the water – but it was pure joy to take those steps into the lake. I even swam a little, just a little. The pain in my neck disappeared for a moment, and once again the day began the way it always should.

Gratitude and Hope

Afterwards, I went home to start exploring the training I will embark on. So exciting, so joyful – and finally, I had done what I had been contemplating for so long.

It was my husband who said: “I think you should do it now. You have nothing to lose, you’re capable, and you’ve been thinking about this long enough.”

What I will use it for, I don’t know yet – that will unfold. But right now, I’m at the starting line, and I am so excited.

Questions for You

Have you ever closed a door in your life – only to discover that another opened?
What does it mean to you to dare to take a step into something new?
If you were to invest in yourself right now – what would it be?

I’d love to hear your reflections in the comments.

Reflection – Between the Lines

This post reveals a lot about me.
That I finally believe I am worth investing in.
That I dare.
That I no longer remain standing at the door I closed this summer – but instead, open a new one.

AHA – My Insight

An ending is never the end.
It is the beginning of something new – even if you cannot see it at first.
That’s exactly how it feels today.

If you enjoy my writing and want to support me you can do so here:

Support me via PayPal.

Subscribe to Malix.se

Closing

Yesterday has already settled into history. Tomorrow waits somewhere further ahead.
But right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson

Morgondopp och vardagsglädje

Av Carina Ikonen Nilsson

den 1 oktober 2025

i Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv, vinterbad

Morgondopp och vardagsglädje blev starten på min dag. Den började i soffan med ett inlägg som försvann, men istället för irritation valde jag tacksamhet och lärdomar. Badet idag fyllde mig med energi, tankarna på barnbarnen öppnade både sorg och tacksamhet, och sovrummet väntar på att bli såpadoftande rent. Igår var en dag av vardagssysslor, stolthet och smärta – men också av glädje i det lilla.

morgondopp och vardagsglädje vid sjön en höstmorgon

Read this post in English-> Morning Dip and Everyday Joy – Today and Yesterday

Idag – en morgon i soffan

Morgonen började i soffan, med kaffet bredvid och datorn i knät. Jag skrev ett helt inlägg – timmarna rann iväg – men så försvann allt. Först ville jag svära, skylla på datorn och muttra ett fult ord. Men istället stannade jag upp och sa till mig själv: ”Nu får du vara en ansvarstagande vuxen.”

Då skiftade tankarna. Jag insåg att jag inte hade sparat ordentligt och att jag behöver bli bättre på att alltid checka av innan jag stänger ner. Dessutom kanske jag ska acceptera att orden ofta kommer när jag badar, inte direkt när jag vaknar. En morgonlektion i tålamod, helt enkelt.

Idag – morgondopp och vardagsglädje

Det blev ett morgondopp idag. Mina badsystrar simmade, men jag flöt stilla och lät vattnet bära mig. Jag såg träden, himlen och allt det vackra just där och då.

Känslan var stark. Själen fylldes av ljus, kroppen av energi. Tacksamheten tog plats: ”Jag ger mig dessa morgnar där jag och naturen vaknar tillsammans.”

Två ekorrar jagade varandra i träden. Små, livliga påminnelser om vardagens glädje. Innan badet hann jag spela in en liten film till TikTok. Där landade en viktig insikt: En fin dag skapar jag själv. Jag är manusförfattaren i mitt liv. Mina tankar föder känslor, och känslorna skapar dagen.

Idag – tankarna på barnbarnen

Efter badet kom också tankarna på mina barnbarn som jag inte får träffa längre. Där bor sorgen, och den gör ont. Men jag sa till mig själv att jag måste ändra stämningen i de tankarna.

Istället valde jag att känna tacksamhet över den tid vi faktiskt fick tillsammans. Jag och min son. Jag och mina barnbarn. Alla de dagar som var våra innan han valde bort mig som farmor och mamma.

Jag har massor av fina minnen. Minnen av att passa Hugo när han varit sjuk, av att hålla hans lilla hand, sitta och läsa tillsammans. Minnen av Emilia, min prinsessa som alltid varit klok och nära, en underbar vän i liten kropp. Och min son – som jag är så stolt över. Hans klokhet, hans ord, hans tankar som han så generöst serverat genom åren.

Den tid som är nu kan jag inte förändra. Det är som det är. Men jag har minnena. Och de får fylla mitt hjärta med tacksamhet över den tid som var. Här finns ett arbete att göra: att välja tacksamheten över det som var, låta det fylla tiden nu.

Idag – sovrummet som ska dofta såpa

Efter badet och tankarna växte lusten till nästa projekt. Idag ska sovrummet bli såpadoftande rent. Väggarna ska torkas, tavlorna dammas av både fram- och baksida, parfymflaskor putsas och blommorna fräschas upp. Allt in i minsta detalj, tills rummet känns på riktigt rent.

Jag kan redan känna lättheten i kroppen, bubblorna av glädje och den djupa tacksamheten när allt är klart. Att kliva in i ett rum som doftar såpa är som att ge sig själv en ny start.

Igår – vardag och KonMari

Igår fylldes dagen av sysslor. Jag gick ner i källaren, vek tvätt och strök det som behövdes. Med KonMari-metoden har varje plagg sin plats. Det är nästan löjligt hur glad jag blir när jag öppnar garderoben och ser ordningen.

Igår – stolthet i utvecklingssamtalet

På eftermiddagen var det dags för lillgrabbens utvecklingssamtal. Jag sa till honom: ”Det här är nog det bästa samtalet jag någonsin varit på.”

Han har inte ens gått ett helt år i skolan, men redan lyckats så bra i alla ämnen. När han frågade varför, blev svaret enkelt: ”Du, så klart. Du fixar ju det här.”

Igår – kroppen som sa ifrån

Efter samtalet handlade jag, fortfarande glad över dagen. Men när jag la mjölken i korgen small det till i nacken. Smärtan var tillbaka, nästan samma som nervsmärtorna jag ibland känner i benen.

Hemma lagade jag mat: fiskpinnar, ris med curry och salt, och min kalla sås med filmjölk, majonnäs, bostongurka och kryddor. Lillgrabben åt med glädje – det gör mig alltid varm i hjärtat. Själv fick jag till slut ge upp. Nacken bestämde.

Reflektion

Kanske är det så livet är – en blandning av bad i sjön, doften av såpa, stoltheten över ett barn och smärtan i en nacke. Allt ryms i en dag, och allt får vara som det är.

AHA – Mellan raderna

Mellan raderna syns valet. Jag väljer att inte fastna i irritation eller sorg, utan att se lärdomar, vardagsglädje och tacksamhet. Det är i de små valen, de som sker i stunden, som livet förändras.

Din röst: Mellan raderna

Jag är en människa som bär både glädjen och smärtan. Jag vårdar mitt hem, min familj och mig själv, även när kroppen säger stopp. Det är inte bara städningen eller badet som räknas – det är känslan av att jag väljer att leva mitt liv, varje dag, på mitt sätt. Det är helande och där i föds Tacksamhet.

En tanke om tacksamhet

Ofta sitter jag och funderar på vad jag ska laga för mat idag. Just där blir det en kullerbytta i tankarna – för i själva den funderingen bor tacksamheten. Jag får möjligheten att tänka på vad jag ska laga, inte om jag kan laga något alls. Det finns föräldrar som funderar på om de ens kan servera någon mat idag. Jag har förmånen att kunna välja. Här bor massor av tacksamhet.

Igår är något som inte finns här längre än i minnen, morgondagen är något som vi kan uppleva men det är just nu i denna stund som livet kan levas. Det är i nuet minnen kan skapas – Carina Ikonen Nilsson.

Länkar

Första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet och självkärlek

KonMari – vika kläder och skapa ord

YouTube – Djurfilmer för små barn (utbildande och lekfullt)

Stöd mitt skrivande

Om du tycker om mina texter kan du stötta mig här:
PayPal – Stöd Malix.se

Prenumerera på bloggen

Få nya inlägg direkt i din inkorg:
Prenumerera här

Morning Dip and Everyday Joy – Today and Yesterday

Av Carina Ikonen Nilsson

den 1 oktober 2025

i Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv, vinterbad

Morning dip and everyday joy became the start of my day. It began in the sofa with a post that disappeared, but instead of irritation I chose gratitude and lessons learned. The swim today filled me with energy, the thoughts of my grandchildren opened both sorrow and gratitude, and the bedroom now waits to be cleaned until it smells of soap. Yesterday was a day of household chores, pride, and pain – but also joy in the little things.

morning dip and everyday joy at the lake on an autumn morning

Läs det här på Svenska->Morgondopp och vardagsglädje

Today – a Morning in the Sofa

The morning began in the sofa, with coffee beside me and the computer on my lap. I wrote an entire post – hours passed – and then everything vanished. At first I wanted to curse, blame the computer, mutter a bad word. But instead I paused and told myself: “Now you need to be a responsible adult.”

That shifted my thoughts. I realized I hadn’t saved properly and that I need to be better at always checking before shutting down. And perhaps I need to accept that words often come when I bathe, not right when I wake up. A morning lesson in patience, simply put.

Today – Morning Dip and Everyday Joy

This morning I went for a dip. My bathing sisters swam, but I floated still, letting the water carry me. I watched the trees, the sky, and all the beauty right there in that moment.

The feeling was powerful. My soul filled with light, my body with energy. Gratitude settled in: “I give myself these mornings where I wake together with nature.”

Two squirrels chased each other in the trees – lively little reminders of everyday joy. Before the swim, I even managed to record a short video for TikTok. In that video, an important insight landed: A good day is one you create yourself. I am the scriptwriter of my life. My thoughts give birth to feelings, and those feelings create the day.

Today – Thoughts of My Grandchildren

After the swim came thoughts of my grandchildren, the ones I no longer get to meet. There lives sorrow, and it hurts. But I told myself I needed to change the tone of those thoughts.

Instead, I chose to feel gratitude for the time we actually had together. Me and my son. Me and my grandchildren. All those days that were ours before he chose to shut me out as both mother and grandmother.

I carry so many beautiful memories. Memories of caring for Hugo when he was sick, holding his little hand, sitting and reading with him. Memories of Emilia, my princess – always wise, always close, a wonderful friend in a small body. And my son – whom I am so proud of. His wisdom, his words, his thoughts, shared so generously through the years.

The time that is now I cannot change. It is what it is. But I have the memories. And they fill my heart with gratitude for the time that was. This is my work: to choose gratitude for what was, and let that gratitude fill my time now.

Today – the Bedroom Waiting for Soap and Order

After the swim and those thoughts, the desire for the next project grew. Today, our bedroom will be made fresh with the scent of soap. The walls will be wiped down, the paintings dusted both front and back, perfume bottles polished, flowers refreshed. Every detail tended to, until the room feels truly clean.

I can already sense it: the lightness in my body, the bubbling joy and the deep gratitude when everything is done. Walking into a room that smells of soap is like giving myself a new beginning.

Yesterday – Everyday and KonMari

Yesterday was different. The day filled with chores. I went down to the laundry room, folded clothes and ironed what needed it. With the KonMari method, every piece of clothing has its place. It’s almost silly how happy I feel opening a wardrobe and seeing that order.

Yesterday – Pride at the School Meeting

In the afternoon, it was time for my little boy’s school meeting. I told him: “This is probably the best meeting I have ever been to.”

He hasn’t even been in school for a full year, but he has already succeeded so well in all subjects. When he asked why, the answer was simple: “You, of course. You’re the one making this work.”

Yesterday – When the Body Said Stop

After the meeting, I stopped to shop, still happy from the day. But when I placed the milk into the basket – bang! My neck gave way. The pain returned, almost like the nerve pain I sometimes feel in my legs.

At home, I cooked: fish sticks, rice with curry and salt, and my cold sauce with yogurt, mayonnaise, pickled relish, and spices. My little boy ate with joy – that always warms my heart. Myself, I finally had to give in. The neck had the last word yesterday.

Reflection

Perhaps this is what life is – a mix of swimming in the lake, the scent of soap, the pride of a child, and the pain of a neck. Everything fits into a single day, and everything is allowed to be as it is.

AHA – Between the Lines

Between the lines, the choice becomes clear. I choose not to remain in irritation or sorrow, but to see lessons, everyday joy, and gratitude. It is in the small choices, in the moments, that life truly shifts.

Your Voice: Between the Lines

I am a person who carries both joy and pain. I care for my home, my family, and myself, even when my body says stop. It’s not only the cleaning or the swim that matter – it’s the feeling that I choose to live my life, every day, in my own way. That is healing, and there gratitude is born.

A Thought on Gratitude

I often sit and wonder what to cook today. And right there, my thoughts make a somersault – because in that question lives gratitude. I get to think about what to cook, not if I can cook anything at all. There are parents wondering whether they can even serve food today. I have the privilege of choosing. And there, gratitude lives in abundance.

Closing Words

Yesterday no longer exists except in memories, tomorrow is something we may experience, but right now – in this very moment – is the only place life can be lived. It is in the now that memories can be created.
— Carina Ikonen Nilsson

Links

Internal link: The First Day of the Rest of My Life – Gratitude and Self-Love
Internal link: KonMari – folding clothes and creating order
External link: YouTube – Animal films for small children (educational and playful)

Support My Writing

If you enjoy my texts, you can support me here:
PayPal – Support Malix.se

Subscribe to the Blog

Get new posts directly in your inbox:
Subscribe here

Första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet i vardagen

Av Carina Ikonen Nilsson

den 30 september 2025

i Astrologi & planering, Morgon & tacksamhet, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv, vinterbad

Första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet i vardagen. Idag vaknade jag med den tanken. Idag är första dagen på resten av mitt liv.
Den tanken var det allra första som landade hos mig när jag slog upp ögonen. Innan jag gick upp kände jag tacksamhet över att jag fick ännu en ny morgon att vakna i. En dag till här i livet – visst är det fantastiskt?

Read this in English ->The First Day of the Rest of My Life – Gratitude in Everyday Life

Jag gick upp. Katten sov så djupt att jag fick väcka honom. Kaffet var redan klart. Jag tände ett ljus i köket fast jag satt mig i vardagsrummet. Det är något med att tända ett ljus som gör att morgonen får ett extra lugn. Kanske någon annan vaknar och möts av det där ljuset. Kanske jag själv, när jag går för att fylla på kaffekoppen, möts av den lilla värmen.

En dag med värk – men också med tacksamhet i vardagen

Nacken värker fortfarande, och nu känns det även över vänster öga. Men med Ipren, Alvedon och lite tigerbalsam får jag några timmar av lindring.

Gårdagen blev stilla, men på ett nytt sätt. Efter två dagar i sängen var det härligt att komma igång och känna doften av mat och hem. Jag städade köket, lagade maten och lät det räcka som kroppsarbete.

Doften av pannbiffar och matglädje

När jag stod där och stekte mina pannbiffar, vilket var många. Då doftade hela köket underbart. Jag var noga med att samla på mig stekskyn för att kunna göra en riktigt god sås.

Igår provade jag att bryna löken innan jag lade den i köttfärsen, men som jag egentligen redan visste är det inte min grej. Det ska vara rå, riven lök för att ge den där riktiga smaken. Nu har jag påmint mig om det en gång till. Detta eller denna gång kan göra att jag nu vet att det är rå lök jag vill ha i smeten.

Den här gången blandade jag också i havregryn i stället för ströbröd. Det gjorde pannbiffarna extra saftiga. Såsen bakade jag upp på stekskyn – och den smakade ljuvligt.

Stora tankar i det lilla

Redan vid sängen började tanken om tacksamhet bo i mig. Jag kände glädje över att rummet var varmt. Tacksamhet över bergvärmen som ger både värme och varmt vatten. Tänk att någon klurat ut en maskin som plockar upp värme ur ett berg!

Bara att kunna vrida på en kran och få drickbart vatten är egentligen stort. För hundra år sedan fick man gå ut och hämta vatten, oavsett kyla. När jag stannar i den tanken fylls jag av ro. Sådana tankar kan lyfta en hel dag.

Som igår när lillkillen inte hann torka av bordet efter sig, innan skolan. I stället för irritation kände jag bara glädje över att han åt frukost.
Det känns verkligen som första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet i vardagen gör skillnaden.

En nygammal längtan – kanske ett bad?

Jag har saknat min nygamla vana att bada i sjön. Jag saknar mina badsystrar, våra små skratt och det där lugnet som alltid lägger sig efteråt.
Kanske är det i dag jag vågar prova igen. Kanske kan ett bad få värken att försvinna, eller så kan det visa sig bli värre. Men då vet jag.

Bara tanken på ett dopp ger kroppen en sorts ny energi, som om sjön redan kallar på mig. Läs här hur jag igen tog tag i mina morgonbad. -> Ett morgondopp i tacksamhet- När viljan vinner

Att ta hand om sina tankar – en gammal vana tillbaka

Det känns som jag har tagit tillbaka en gammal, viktig vana. Jag har börjat ta ett större ansvar igen för hur jag tar hand om mina tankar och hur jag väljer mina känslor.
Kanske har jag gjort det länge utan att tänka på det, men just nu är jag mer tydlig, mer aktiv. Jag märker hur jag medvetet byter ut tankar som inte ger glädje och hur jag håller kvar de som bär mig.

För här finns det vinster. Jag kan välja – välja om jag vill leva i lyckliga känslor eller i olyckliga känslor.
Bara att skriva orden ger mig en härlig känsla, för jag har ett val. Ett viktigt val.
Och jag väljer lycka.

Det gör att jag allt oftare lever i känslan av att må bra – trots värk och trots saknaden efter min son och de små barnen.

En liten stjärna för planeringen

Jag vill också tipsa om den astrologiska planeringskalendern som jag nämnt tidigare. Den får följa mig genom det nya året som inom snar framtid – som en kompass för tankar och små stunder av eftertanke.

Planeringskalendern utifrån stjärnorna som gäller för nästa år.
Om du köper den via den här länken får du 30 % rabatt. Använd denna rabatt kod Astrocalendar30

Detta är ingen reklamlänk. Jag tjänar ingenting på att dela den, utan vill bara tipsa eftersom jag själv tycker kalendern verkar intressant. Rabattkoden ger dig 30 % om du vill prova. Min tanke är att den så småningom ska hjälpa mig att planera in pauser och välja tankar och självkärlek mer medvetet. Detta kanske inte är författarens tanke men så tänker jag att använda den jag har köpt.

Mellan raderna – AHA-spegel

Det här inlägget handlar inte bara om pannbiffar och tacksamhet.
Det speglar ett medvetet val att leva här och nu:
att varje kopp kaffe, varje doft av mat och varje liten tanke kan bli en plats för glädje – trots värk, saknad och de dagar som inte går att förändra.

Och mitt i stillheten finns modet att pröva igen – kanske ett kallt bad som väcker kroppen och sinnet.

Det säger om mig som skriver:
Närvaro. Omsorg. Kreativitet i vardagen. En inre styrka som vågar pröva och fortsätter välja glädje.

Frågor till dig som läser

Vad fyller just dina morgnar med tacksamhet?
Har du något litet vardagsmirakel – en doft, en rutin – som bär dig genom dagen?
När kände du senast att en liten tanke förändrade hela din dag?
Vad skulle ett kallt morgondopp ge dig just nu?

Reflektion

Det enkla är ofta det största. Ett ljus i köket, doften av nystekta pannbiffar, rinnande vatten, en cykellycka i kvällsljuset – och kanske ett morgondopp. Där bor tacksamheten och de stilla miraklen som gör en dag värd att leva.
Första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet i vardagen får mig att välja lycka varje dag.

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, där valde jag lycka, morgondagen väntar längre fram. Men just nu kan jag välja att leva i lycka, eftersom det här – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson.

Stöd mitt skrivande

Stöd mig gärna via PayPal

Prenumerera på bloggen

Få nya inlägg direkt till din mejl

The First Day of the Rest of My Life – Gratitude in Everyday Life

Av Carina Ikonen Nilsson

den 30 september 2025

i Morgon & tacksamhet, Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv, vinterbad

The first day of the rest of my life – gratitude in everyday life. This morning I woke up with that thought. Today is the first day of the rest of my life.
That thought was the very first thing that landed in me when I opened my eyes. Before I got out of bed, I felt gratitude for receiving yet another new morning to wake up in. One more day here in life – isn’t that fantastic?

Read this in Swedish ->Första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet i vardagen

I got up. The cat was sleeping so deeply that I had to wake him. The coffee was already ready. I lit a candle in the kitchen even though I sat down in the living room. There is something about lighting a candle that gives the morning an extra calm. Maybe someone else wakes up and is met by that light. Maybe I myself, when I go to refill my coffee cup, am met by that little warmth.

A Day with Pain – But Also with Gratitude in Everyday Life

My neck still hurts, and now I also feel it over my left eye. But with Ipren, Alvedon and some tiger balm, I get a few hours of relief.

Yesterday turned out still, but in a new way. After two days in bed, it was wonderful to get going again and feel the scent of home and food. I cleaned the kitchen, cooked the meal, and let that be enough as physical work.

The Smell of Meat Patties and the Joy of Cooking

When I stood there frying my meat patties – and there were many – the whole kitchen smelled wonderful. I was careful to save the pan juices to make a really good sauce.

Yesterday I tried frying the onion before mixing it into the minced meat, but as I already knew, that’s not my thing. It has to be raw, grated onion to give the real flavor. Now I reminded myself once again. This time made it clear to me: raw onion is what I want in the mixture.

This time I also mixed in rolled oats instead of breadcrumbs. It made the meat patties extra juicy. I built up the sauce with the pan juices – and it tasted delicious.

Big Thoughts in the Small Things

Already in bed, the thought of gratitude started living in me. I felt joy that the room was warm. Gratitude for the geothermal heating that gives both warmth and hot water. Imagine that someone figured out a machine that can pull heat from a mountain!

Just being able to turn on a tap and get drinkable water is actually huge. A hundred years ago, people had to go outside and fetch water, no matter how cold it was. When I stay in that thought, I am filled with peace. Such thoughts can lift an entire day.

Like yesterday, when the little one didn’t have time to wipe the table before school. Instead of irritation, I only felt joy that he had eaten breakfast.
It really feels like the first day of the rest of my life – gratitude in everyday life makes the difference.

A Longing Made New – Maybe a Swim?

I have missed my new-old habit of bathing in the lake. I miss my bathing sisters, our little laughs, and that calm that always settles afterward.
Maybe today I will dare to try again. Maybe a swim can make the pain go away, or maybe it will make it worse. But then I will know.

Just the thought of a dip gives my body a kind of new energy, as if the lake is already calling me.
Read here how I once again picked up my morning swims -> An Early Morning Swim Filled with Gratitude

Taking Care of My Thoughts – An Old Habit Returned

It feels like I have taken back an old, important habit. I have once again started taking greater responsibility for how I handle my thoughts and how I choose my feelings.
Maybe I’ve been doing it for a long time without thinking about it, but right now I am clearer, more active. I notice how I consciously replace thoughts that don’t bring joy and how I hold on to the ones that carry me.

Because here lies the gain. I can choose – choose whether I want to live in happy feelings or in unhappy ones.
Just writing the words gives me a wonderful feeling, because I have a choice. An important choice.
And I choose happiness.

This makes me live more and more often in the feeling of well-being – despite the pain and despite the longing for my son and the little grandchildren.

A Little Star for Planning

I also want to recommend the astrological planning calendar I mentioned earlier. It will follow me through the coming year – as a compass for thoughts and small moments of reflection.

The planning calendar based on the stars applies for next year.
If you buy it via this link, you get a 30 % discount. Use the discount code Astrocalendar30.

Astrological Year Calendar. The First Day of the Rest of My Life – Gratitude in Everyday Life.

This is not an affiliate link. I earn nothing from sharing it, but just want to recommend it because I myself find the calendar interesting. The discount code gives you 30 % off if you want to try it. My thought is that the calendar will eventually help me plan breaks and choose thoughts and self-love more consciously. This may not be the author’s idea – but that’s how I plan to use the one I bought.

Between the Lines – AHA Mirror

This post is not only about meat patties and gratitude.
It reflects a conscious choice to live here and now:
that every cup of coffee, every smell of food, and every little thought can become a place of joy – despite pain, longing, and the days that cannot be changed.

And in the stillness there is also the courage to try again – maybe a cold swim that awakens body and soul.

What it says about me as a writer:
Presence. Care. Creativity in everyday life. An inner strength that dares to try and keeps choosing joy.

Questions for You as a Reader

What fills your mornings with gratitude?
Do you have a little everyday miracle – a scent, a routine – that carries you through the day?
When was the last time a small thought changed your entire day?
What would a cold morning swim give you right now?

Reflection

The simple things are often the greatest. A candle in the kitchen, the smell of fried meat patties, running water, a cycling joy in the evening light – and maybe a morning swim. That’s where gratitude lives, in the quiet miracles that make a day worth living.

The first day of the rest of my life – gratitude in everyday life makes me choose happiness every day.

Yesterday has already settled into history, where I chose happiness. Tomorrow awaits further ahead. But right now, I can choose to live in happiness – because this is where life happens.
– Carina Ikonen Nilsson

Support My Writing

Support me via PayPal

Subscribe to the Blog

Get new posts directly to your email

En dag för vila och stillhet

Av Carina Ikonen Nilsson

den 29 september 2025

i Reflektion & självläkning, Vardag & familjeliv

I dag lyssnar jag på kroppen. Jag är sjuk och behöver vila, men vill ändå lämna ett litet livstecken här på bloggen. Det är en dag för stillhet och långsamhet.

Kaffekoppen doftar gott och rummet är tyst. Jag låter orden vila och låter dagen gå sin egen takt.
Det är okej. Vila är också liv – en påminnelse om att allt har sin rytm.

oday I’m listening to my body. I’m under the weather and need to rest, yet I still want to leave a small sign of life here on the blog. This is a day for stillness and a slower pace.

The coffee smells wonderful and the room is quiet. I let the words rest and allow the day to unfold at its own rhythm.
That’s okay. Rest is also life—a reminder that everything has its own natural flow.

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson

Sky with airplane trails symbolizing blog statistics malix.se and the journey of growth over time

Välja tankar och självkärlek – första dagen på resten av mitt liv

Av Carina Ikonen Nilsson

den 28 september 2025

i Astrologi & planering, Morgon & tacksamhet, Reflektion & självläkning

En morgon med kaffe, tystnad och medvetna tankar. Här berättar jag hur jag tränar på att välja tankar och självkärlek och hur en astrologisk planeringskalender för det nya året kan bli en framtida kompass.

En morgon med kaffe, tystnad och medvetna tankar. välja tankar och självkärlek

Read this post in English ->Choose Thoughts and Self-Love – the First Day of the Rest of My Life

Välja tankar och självkärlek – min morgonrutin

Tack för att jag fick vakna upp till den här första dagen på resten av mitt liv. Kaffekoppen står här bredvid mig, halva fylld med kaffe och resten med ett härligt mjölkskum. Därför känns starten extra varm.

Huset är tyst och jag får vara själv med mina tankar. Trots att det ibland dyker upp tankar som inte är lika bra, hittar jag snart tillbaka till de som är vänliga. Så blir varje morgon en chans att välja tankar och självkärlek på nytt.

“Tankar är ju bara tankar och har inget med verkligheten att göra. Dom är formade ur mig av mig och behöver inte vara sanna bara för att jag tänker dom.”

Hur gör du när tankarna flyger och far? Vet du att du dessutom kan välja andra tankar – sådana som ger näring och lugn?

Välja tankar och självkärlek med stöd i forskning

Forskning visar tydligt att vi kan påverka våra tankar och vårt mående:

Kognitiv beteendeterapi (KBT) utgår från att många känslor kommer ur automatiska, ofta negativa tankar. Genom att upptäcka, ifrågasätta och omforma dem kan vi må bättre.
Metoden cognitive restructuring – kognitiv omstrukturering – hjälper oss därför att byta ut skadliga tankar mot mer sanna och stödjande.
Mindfulness visar att vi kan observera tankar utan att fastna i dem, vilket gör att vi kan återta lugnet.

Läs mer om KBT på 1177 ➜

Boktips som stärker din självkärlek

Dessa böcker kan dessutom bli fina följeslagare när du vill välja tankar och självkärlek:

The Power of Now – Eckhart Tolle
Wherever You Go, There You Are – Jon Kabat-Zinn
Breaking the Habit of Being Yourself – Dr. Joe Dispenza
The Six Pillars of Self-Esteem – Nathaniel Branden

Planeringskalendern – framtida stöd för att välja tankar

Astrologisk planeringskalender – välja tankar och självkärlek inför året

Astrologisk planeringskalender – välja tankar och självkärlek inför året min google

I gårdagens inlägg berättade jag om planeringskalendern utifrån stjärnorna som gäller för nästa år.
Om du köper den via den här länken får du 30 % rabatt. Använd denna rabatt kod Astrocalendar30

Det är ingen reklamlänk, utan en länk av välvilja. Jag har ännu inte arbetat med kalendern, men min tanke är att den så småningom ska hjälpa mig att planera in pauser och välja tankar och självkärlek mer medvetet.

Första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet och en gåva att dela

Självkärlek – 30 % mer omtanke

Självkärlek är inte bara mjuka ord. Det är också handlingar: att bejaka sina behov, att sätta gränser och att välja tankar som vårdar.

När jag märker en självkritisk tanke stannar jag upp och frågar: “Vad skulle jag säga till en vän i samma situation?” Därför försöker jag ge mig själv just det svaret.

Planeringskalendern kan dessutom bli ett stöd för att varje dag påminna mig om att välja tankar och självkärlek.

En dag av vila och omtanke

Igår blev det inget härligt bad för mig. Nacken värkte och gav mig huvudvärk som inte gick att stå ut med. Så fick det bli en dag i sängen.

Tur är det att vi har ställbara sängar och en projektor i sovrummet. De stunder jag var vaken kunde jag se film: Gudfadern, en film om en internatskola, en riddarfilm med Richard Gere och en film om en hjärnkirurg. Jag såg kanske inte alla från början till slut – jag somnade mellan varven – men det blev mitt sätt att ta hand om mig själv.

På eftermiddagen gick vår hemmanvarande son och handlade thaimat åt oss. Lillkillen var ute med en kompis hela dagen och kom hem nöjd och trött. Min man åkte tidigt till Göteborg för att fotografera hästar på Åbytravet och kom hem sent, full av bilder att arbeta med.

Till slut kände jag att trots sjukdag hade jag haft den bästa dagen i mitt liv. Varför? För att jag valde det så. Jag tillät mig att vila, tog medicin, såg bra filmer och lät kroppen få den omsorg den behövde.

AHA – mellan raderna

När jag läser mina egna ord ser jag hur valet av tankar och självkärlek styr hela berättelsen. Från kaffets doft till sjukdagens stillhet väljer jag gång på gång en väg som ger kraft. Det är inte flykt – det är modet att lägga min energi där livet växer.