Kategori: Reflektion & självläkning Sida 12 av 39

livskraft, no rx tillsammans med att jag trampar mig trött i uppförsbackarna känner jag att jag fylls på med liv. Konstigt!  Helt slut efter mitt cykelpass ändå fylls jag av energi. En cykeltur minst 1 mil, om dagen är målet oftast blir det mera än 1 mil. Min kropp blir fysiskt uttröttad, vilket på något sätt tar bort negativa tankar.

Nu var det inte cykelturen jag skulle ta upp. Utan en incident igår. Där jag blev påmind om min historia, historian knackade på rev tag i mig och visade sig i former av ilska. En incident där jag  kände att min omgivning där jag då befann mig i, visade mig hur lite kunskaper jag och gruppen hade. Jag skulle undervisas i de mest basala av kunskaper hur viktigt det är med de tre fösta åren, mm vad som gömmer sig bakom agressivitet mm. Här just i denna stund klampar spöken fram och raspar tag i den där ni vi hon som är så oerhört oklok och ointerligent. Den gamla sanningen där jag misstänkte att jag var helt utan interligens.  Under tiden kvinnan satt och läste i sin bok högt för mig och de andra,då kände jag hur det liksom kokade inom mig. Nästan som det kokade över, ett slag i ansiktet, och tankar som hmm konstigt varför läser hon detta tror hon att vi inte kan? Är det så att hon tror att vi inte vet hur eller vad som är viktigt. När det sedan började handla om relationer och att vi borde kämpa med att få relationer. Då rann min bägare över, då blev det lite mera än jag orkade bära.

Idag ser jag det annorlunda.

Jag ser det som en jobbig uppförsbacke och lite sorgligt att kvinnan som läste inte har högre tankar om oss som hon skulle utbilda. Den utbildningen hon gav oss visar på hur hon uppfattar oss, visar vi en så okompetent nivå i våran arbetsgrupp, eller är det hennes egna föreställningar som vi fick ta del av igår, oavsett så är det synd, hur det än är. För det visar på vilka otroligt höga backar vi har att jobba oss uppför, vilket  gör att vi inte kommer att kunna lägga kraften på det vi borde utan mera  trampa på  och jobba med tillit, okunskap,fördomar.

Men det är kanske det som är min grej, Det är ju just okunskaper och fördomar som jag  går i gång på och gärna  hjälper till att sudda ut.

Idag ser jag det i nytt ljus, lite mera som  att  vad synd att de har så små tankar om våra kunskaper det gör ju att de måste lägga ner kraft på att oroa sig om hur vi  verkligen klarar av att sköta vårat jobb.

Det får på något sätt bli min uppgift att visa en bättre sida av mig visa på mina kompetenser, kunskaper så att de  blir mera trygga i att vi klarar av våra arbetsuppgifter.