är död någon annanstans inte här. Det känns som det är min vårdnald som skriver just nu. Trots Concertan i kroppen så sover jag. surrande surrningar, trötthet, irritation som liksom liggen någon millimeter innanför skinnet.

Minsta lilla sak känner jag att jag behöver räkna till tio, tio gånger om. Ändå gäller det att bita sig i tungan. Jobbet igår och i förrgår tog kraft. Dessutom var det kommentarer från mötet som liksom etsat sig fast.

Kommentarer som jag måste lära mig kasta åt sidan,tabort, inte ge tillbaka.

Men hur Fan då??????

Nja, det tar ju ett tag innan jag träffar människan igen, då lär irritationen sjunka till botten. Allt handlade om obearbetade känslor i mig som liksom poppade upp i samtalet.

Det är ditt jobb att läsa det, fick jag till mig. Jag blev nio år, röd i ansiktet, svettig på ryggen och och Alla bokstäverna på pappret blev till en klump lera.

Vid siffran tio kände jag att jag kunde vara tyst, för en gång skull bubblade det inte ur mig så jag generade henne in för dem vi hade mötet.

Men orden, tog skruv, gjorde ont och medans jag skriver just nu känner jag ännu, att jag ville skrika ut att om det nu var så, att mitt jobb gick ut på att ha högläsning in för andra, så hade inte mitt jobb varit just det jobb jag har. Utan då hade jag förmodligen varit sagotant. Eller någon nyhetsuppläsare.

HMMM det hjälpte tydligen inte att skriva om det, blir fortfarande kokande i magen.

’Kay Pollak” Jag väljer mina känslor…….Jag väljer mina känslor…….Jag väljer mina känslor……..

Nej, den där läsningskänslan är nog där för att stanna, Jag väljer mina känslor…….. den är så förfärligt gammal. Dyslexi och högläsning går liksom inte ihop i mig. På något sätt väljer jag kränkningskänslor, men jag vet inte var någonstans jag väljer.

Jag vet att jag skrivit en bok men den behöver jag inte läsa högt för andra. Den får bokköparna själva läsa och tolka. Hm jag har inte ens stavat den själv utan haft en liten Maria till hjälp!

En av mina plankor känner jag…………

Eftertänks-tankar

Av Carina Ikonen Nilsson

den 24 maj 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Sommarmorgon, no rx fågelkvitterier, order sol och skapande moln på himlen. Just sådana där moln som man som barn kunde ligga och titta på i timmar.

Hemma igen, väckningsrutinerna är gjorda, kaffet börjar svalna. Liv, börjar visa sig i min kropp, liv eller så är det concertan som får mig att piggna till. Resan i helgen tog på krafterna, långt över 100 mil på ett dygn.

Nu har jag tänkt mig att erkänna en sak som egentligen ligger långt inne i mig. Som Göteborgare är jag lillebror och måste hela tiden visa på hur vackert gbg är. Men jag ska här igenom visa min storhetstanke från helgen, Göteborg visst är det vackert fin och enormt. Men Stockholm är minst lika vackert fint och enormt. Charmen broarna och jo Stockholm är vackert.

Festligheterna i helgen är något jag lagt silkes papper runt och kommer att ha med mig en lång tid framöver. Hotellet vi sov på var inte fy skam det heller. Skärgårdshotellet i Nynäshamn.

bild från Jenny Ströms fest

Nu väntar cykeln, här skall cyklas idag…….

Lev idag just nu skiner solen…………

Tack till alla för igår och Maria för idag….

Av Carina Ikonen Nilsson

den 23 maj 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

sitter nu i bilen bredvid min kära leende make, health kvällen igår var en trevlig kväll rolig underhållning och så många trevliga människor under ett och samma tak. Jag hoppas verkligen att födelsedagsbarnet själv hade minst lika roligt som jag, pills hoppas på dubbelt upp. 40 år eller 27 spelar rocken roll. 40 = trevlighetsåldern, order och Jenny Ström kan nog inte vara något annat än trevlig. Så oavsett vilken ålder hon än är i så befinner sig hennes sinne i trevlighetsområdet . Tack Jenny för en trevlig kväll och hästarna eller vad dett än är som inte var med mig hela tiden i gårdagen så var det kul. Hade liksom inte en tanke på att jag skulle ta med mig lite böcker till kalaset, för att sälja ber liksom om ursäkt för det var inte på min karta på min krata fanns just bara party kalas och trevlighetssaker. Alla dessa kunde jag pricka iin på min karta och i dag känner jag att jag kan vila mig i tacksamhet i att igår var något jag upplevde istället för att höra talas om. Även idag har jag varit med om något spännande, jag, har idag träffat kvinnan som hjälpte mig att korrekturläsa mitt manus. Vi känner var andra ganska väl, fast det idag är första gånen vi träffats. Tack vänner, och tack Maria, för allt ni hjälper mig att göra livet roligt och spännande.

Ännu är resan lång hem, kommer vara hemma vid sju åtta ikväll.

Lev idag just nu …..

Klicka på länken här om ni vill beställa min bok.
”Jag föredrar att kalla mig impulsiv.”

Helgens planeringar.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 22 maj 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

resan har börjat, drug nu ska vi lämna lillkillen hos farmor. Hon befinner sig på Tjörn.Där efter bär det av till Stockholm. Eller närmare bestämt till Nynäshamn. Skärgårdshotellet kommer vara sovplatsen natt. Efter födelsedags festen som Jenny ställer till. Imorgon innan vi åker hem ska jag besöka Bromma, där en vän som hjälpte mig med boken ”jag föredrar att kalla mig impulsiv”. Hennes hjälp bestod i att pluppa ut alla komman prickar, stora och små bokstäver dubbel och enkel stavningar. Alltså hon gjorde min bokstäver till ord som bokköparen skulle förstå.

Men först skall det partas, party, party !!!

Lev idag imorgon kan man leva imorgon.

Tidig morgon

Av Carina Ikonen Nilsson

den 20 maj 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Nu är det den vackraste gröna färgen ute. Jag älskar just den här spröda ljusgröna färgen. Den visar mig på liv, tadalafil store på nytt födelse och på att sommaren ännu är lång. När jag går ut på morgonen, ask luktar det morgon, cialis vår/ sommar. Underbart, enormt det e min tid nu. Det är denna tiden som jag lever, slipper massa kläder, knytskor och annat drafs. Nu räcker det med en att dra på sig ett linne och kjol, slipin sandaler och det bästa av allt inga strumpor. Blåsippan ute i backarna står niger och säger att nu e det vår……..

Jo så är det Min gamla farmor får rusningar, susningar och ångest, det är jag som ger henne den, ännu lever hon kanske är det för att jag just tar av mig strumporna så tidigt, så att hon får lite hjärtklappning. Kanske är det just det som gör att hon ännu lever min gamla farmor. I går var jag hos henne.

Hon blev jätte glad när jag kom dit. Cykeln och cykelhjälmen på huvudet gjorde henne nöjd och glad. Hela tiden jag var där så ville hon ge mig pengar, jag tackade nej, nej och åter nej. Min farmor kan man egentligen inte säga nej till för hon ger sig aldrig. Men jag kan det, eller i alla fall igår kunde jag det.

Ännu en sommar kommer min lilla farmor att få uppleva, även denna sommar ska jag lura ut henne till havet och tänk om jag fick henne till att bada. En grillning ska hon även det få uppleva, men först av allt ska vi gemensamt få uppleva min bror sons dop.

Hmm jag hade tänkt skriva om att bada ute är sent i år, okey det får bli denna lilla mening………

Lev idag just nu, Nu skiner solen hos oss

sommaren , tvätta skärpa mig

Av Carina Ikonen Nilsson

den 19 maj 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Sommaren var här på blixt visit, cure idag är den här igen. Förhoppningsvis längre än igår.

Idag är vi alla trötta känns som tisdagskänslor, då man gått upp tidigt en dag, och har hela veckan kvar med dagar så är det ju inte egentligen vi är ju mitt i veckan det är bara tisdagströttheten som e här.

Dottern kom hem rusande för skorna inte passade tröjan, sen sur som attan över att det inte finns några rena kläder. Jag ser tröttheten i henne och vanmakten över att kläderna inte blev det som hon ville idag. NU är det mitt fel för att jag inte kör henne till skolan, och mitt fel för jag tvättar för sällan. för sällan i hennes värld är minst varannan dag då minst två maskiner. Att just hennes kläder inte blir tvättade kan ju bero på att dessa oftast inte ligger i tvättkorgen utan på golvet i hennes rum. Men mitt fel är det. Jaaa jag får ta mig i örat lite, ska verkligen skärpa mig och fortfarande inte gå in på hennes rum och hämta kläder som ligger på golvet.

Till helgen blir det spännande

Av Carina Ikonen Nilsson

den 18 maj 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Igår blev det inget inlägg, discount det tog kraft av mig att jobba. Timmarna hemma igår eftermiddag gick åt till att vila och ladda batterier. Boken kom igår. Boken som Maria Vernersson nyligen gett ut. Nu ligger den signerad på mitt skrivbord, på söndag skall jag i verkliga livet ge henne pengarna för boken. Lite pirrigt är det.

Tänk jag har aldrig träffat henne, men hon var en av de utvalda att hjälpa mig med stavningen och komma punkt filurerna i min bok. Utan henne hade ni inte kunnat läsa min bok. Hon står för punkterna och de stora bokstäverna i boken, alla dubbelteckningar och allt vad det innebär.

Lördagskvällen skall jag tillbringa i kalasfirande en 40 åring skall firas, en ung 40 åring var namn är Jenny. Inte utan att det är lite pirrigt i magen.

Hjälp jag har inga kläder (Kvinnligt)

Hjälp vad har man på sig på ett sådant kalas? ( adhd)

Hur kommer alla andra klä sig? (Jag)

Fast jag tar nått svart det funkar till allt. ( ADHD) i alla fall inbillar jag mig att det är så.

QTEQ

Av Carina Ikonen Nilsson

den 16 maj 2010

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Äntligen har jag fått en mobil som funkar för mig, prescription minidatorn visst funkar den och är bekväm att ha med. Men min lilla QTEQ, rx den är grym. Nu äntligen kommer jag säkerligen få koll på alla tider och planeringar. Få struktur över min dag, skulle kunna strukturera upp i oändlighet, men vem vill det? Inte jag, nej va tråkigt, vart skulle min impulsivitet ta vägen? Den som bor inom mig och gör livet lite mera spännande ibland?

Men att få koll, att ha koll över vad som ska hända, kunna tacka ja eller nej genom att kolla kalendern,ja bättre kan det inte bli. Det är mycket lättare att lägga in på datorn därefter synka den till telefonen. Mycket hellre än att sitta och pilla på den lilla skärmen. Alla som har ADHD borde få en sådan som hjälpmedel, men istället erbjuds man handi.
Tror att ungdomar hellre skulle vilja ha en QTEQ som sa till när de skulle göra saker.

Att läsa Marmoria

Av Carina Ikonen Nilsson

den 15 maj 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

En mulen morgon, patient helt tyst i huset. Alla sover utan jag och katten. Kaffet står bredvid mig och på skrivbordet ligger mina ritblock och pennor. Igår var jag i konstnärs-affären i Bäckefors Just i den affären skulle jag kunna gå runt och titta på saker i timmar.

Lekte med tanke om att inhandla ett rit bord. Men vart skulle det få plats? Skulle behöva bygga ut och och lägga till en våning till, find på detta hus. För att mina intressen skulle få plats och stå framme hela tiden. Troligtvis skulle sakerna damma igen emellanåt. Men, health det hade varit bekvämt. Fast, mycket mera att hålla reda på, så det får duga som det är idag med.

Blev inspirerad av att marmoria äntligen har tryckt sina små puffar, just en sådan bok vill jag ha på mitt sängbord. För att läsa en sida eller två. Fast, jo, så, är det, jag lär läsa den från pärm till pärm.

Sen därefter ha boken på sängbordet, läsa lite varje kväll. Alla borde läsa hennes skrifter, för i hennes texter flyttar man in, innan andra raden av det hon skriver.

Känner att man är där historien utspelar sig. Hon fångar de små omärkbara, men så viktiga händelserna i hennes berättelser.

Lev i dag, just nu.

Nu ska jag rita en stund.

En stund för mig kan bli hela dagen.