Reflektion & självläkning

Jag blir varm i hjärtat av en liten kommentar, purchase att ordet kan ge sådan kraft.  Min nu ledbrutna kropp, gör mindre ont av orden som jag läste, ryggen mest, gör ont så jag knappt kan gå,men orden tog bort lite av det onda så jag ändå tänker jag inte ge upp idag ska även idag måla det som jag fått mig tilldelade till uppgift.  Jag gillar ju pilleri och det är det som blivit mitt bidrag till husmålandet. De där stora långa lite högre upp målandet står maken för. Min motorik tillåter inte mig att stå på stegar eller om det känske handlar om min tanklöshet, jag vet inte.  I alla fall tror jag min make känner sig tryggare om jag håller mig på marken, finns ju även där små grässtrån att snubbla över.  Jag börjar se ett slut,  jag börjar även se att jag har stått ut  i  flera dagar att göra något som är så förjordat tråkigt.Men hur tråkigt det än är så är jag förundrad över resultatet,  vilken skillnad  vilken lyster det blev på huset.© malix

Även gårdagen gick åt för att måla,  min kropp har träningsvärk.

Igår fick jag även äran att träffa min väninna som jag tycker så mycket om.  En kvällspromenad  på en timma i trevligt sällskap är aldrig fel.  Hon hade med sig en intressant artikel får en lärare tidningen.

En kvinna som bodde på Gotland,  var lärare som nu var öppen med sin diagnos hennes syn på det här med  as och ADHD, var lika min syn.

Kändes som om jag kunde sagt hennes ord, för allt är inte negativt med ADHD och A S vissa egenskaper i dessa diagnoser är bra. Det känns viktigt för mig att skriva,  det är ju det som jag skrivit en hel bok om.

Jag pratade med min väninna om boken med hon har  hjälpt mig genom att läsa den och rätta till att felstavningar i den.  Jag berättade för henne om vad den andra kvinnan haft för utlåtande om den och min väninna gav mig kloka råd som jag har tänkt på under natten.

Drömde om att jag stod på ett torg och sålde min bok, men jag hade inga kläder på mig.

Drömmen säger mig att om jag skulle skriva om den och ge mera detaljerade beskrivningar skulle jag visa min naken. Det är jag inte säker på att jag vill.

Dessutom vill jag ha fram det som är positivt med ADHD, det negativa vet vi alla om.

Jag vill även med boken få fram bekräftelsen i diagnos och den befrielse som infinner sig efter all sorg över att ha en förklaring, den förlåtande processen som blir ett steg till helhet i sig själv. Det känns mera viktig än alla känslor som bubblande i ovetskapen och utanförskapet.

För jag har varit utanför, är utanför men vetskapen gör att jag lättare accepterar mitt utanförskap. Min djärvhet att berätta att jag har ADHD gör att jag kan vara mig själv, hela mig utan att alltid be om ursäkt.

Det gör mig till en hel vuxen människa och en mera vänlig kvinna till mig själv.

När jag har accepterat att jag har ADHD, när jag vågar be om hjälp när jag vågar visa mig då blir jag en min bästa vän………..

© malix

Idag  är ännu en dag i målande tecken, cialis men idag med en värkande kropp. Tror inte det finns en led i min kropp som inte känns av idag. Att man kan ha så mågna leder och muskler eller skapade jag dessa  igår? Min  kropp gnislar ilsket så fort jag rör mig, ryggen hotar med ilsken värk om jag inte tänker mig för.  Men  detta kommer jag idag bota med ännu en dag  i målar penslars aktiviteter.

Tänker dölja mitt hår så lite av färjen hamnar på plankorna jag ska måla.  Har även tänkt att ta på något över axlarna som igår färjades ilsket rött av solen.  Jag som aldrig döljer mig för solen ska idag klä mig med solskyddande kläder över axlarna.  huset  har börjat att vakna och jag vill ut nu  men inser att daggen kanske behöver komma bort innan jag ska ut i sensommaren.

Lev idag just nu, jag ska måla istället ……….

 © malix

 

ett inlägg av mig som är trött…..   vi har ju bestämt oss här hemma för att måla hus och altan och vår carport.  Jag gillar att göra saker hellst ska det bli klart innan jag börjat. Börjar jag så vill jag vara klar snabbt men  trotts detta har jag en petighetsgen som säger mig  gör inte om utan gör rätt. Jag är lat, purchase så inte arbetar jag i onödan.  Min adhd i mig kan inte  säga nej nu  slutar du nu gör du i morgon utan jag ska bara…. blir det dessutom är jag envis.  Målade carporten på dagen idag. inne i och utan på.  sen vida halv fyra tvingade vi iväg ungarna till pizzerian för att köpa pissa till oss.  Efter maten bestämde vi att nu gör vi inte mer i dag.  HMMMMM HEHEHE ett stor skämt sånt funkar inte för mig . Jag får dåndamp vill inte  sitta inne  och veta att det på utsidan  ropar gör klar mig  måla nu så blir det mindre imorgon.  Jag gick ut målade altanräcket, rx blev tvungen att gå in för att inte myggen skulle äta upp mig.  Har duschat presic men till min stora besvikelse så  är jag nu  herrgårds gul i håret den vattenlösliga färgen gick inte bort i duschen. vågar itne ens tänka på hur ont det kommer att gör  i morgon då jag ska borsta håret.  Mina långa rosa färgade naglar är nu ett minne blott, min kropp värker, och är uttröttad. Min make kommer att  ge mig spydiga kommentarer om att ha sa till mig flera gånger att sluta.  Men jag skulle ju bara………Lev nu just nu  så behöver du inte jag ska bara då  blir inte husmålning så stort och stressande som det är för mig… just nu …. när jag lever i då huset är färdig målat …..

Tänk att ett litet mail kan  skapa  energier som formligen  kan få saker att gå framåt. Det där viktiga brevet från kvinnan som  skulle kolla igenom min bok har dampt ner i morgondamps  timman.  Kvinnan ifråga  kände sig lite obehaglig i att svara. Vi känner ju oftast så om vi inte  kommer med rospaket.   Fast jag har ju adhd adhd innehåller ju en liten ärlighetsgen där man  i allafall jag  är ärlig till den graden att man  skulle behöva  ta bort lite ärlighet. hennes ord om boken jag  jobbat med var inte bara bra ord. Utan den visade på det som var lite dåligt oxå.  Ã„r det nu  dåligt? Nej det är ju inte det, here det är ju då jag kan gå framåt. det är ju nu min resa börjar ta form.  just nu i denna stunden är det ju som jag har chansen att skriva  mera för andra  nu har jag ju endast skrivit det jag känner att jag vill dela med mig av, remedy nu kommer jag mera att skriva det som läsaren som läst min bok vill veta mera av.  Nu börjar  min resa ta form och riktining, jag går framåt jag ska vidare till målet. målet var att skriva en bok.  Jag trodde jag skrivit den,  men  själva skelettet är klart nu ska jag klä boken i kroppsdelar och hjärnsubstanser. var på jag sedan ska  klä in boken i skinn, ta på kläder……Här kommer  en massa tacksamhets tankar till kvinnans  som skrev mailet. Men inte  bara utan även till min egen kraft som handlar om att orka  göra det omöjliga det som diagnosen säger att jag inte ska klara av. Nämligen att slutföra ett progett hehehtack du underbara kvinna att du tog av din tid och la ner tankar på mitt livsverk utan att du ens  behövde det, det gav mig kraft att fortsätta. Tack för att det finns små änglar där ute i livet som har förmågan och kraften att  ta en utsträckt hand.  Nu ska här jobbas igen, Nu ska jag vidare………

en vecka har gått en vecka utan sommar lov. Allt är som vanligt igen, tadalafil allt för vanligt. Barnen inne i rutinerna men trötta.  Jag är trött. Regnar idag, och vi hade planer på att måla hus, det blir inte alltid som man planerat. synd bara på allt arbete vi lagt ner på förarbete men det finns ju kvar även i morgon. Om solen behagar dyka upp då.

© malix

idag väckte min dotter mig, pills jag har givit henne en ful ovan.

Jag dukar fram frukosten medan hon kletar in ansiktet i massa krämer.

Innan tog de fram frukost själva, mind fast inte min lilla hon var aldrig hungrig.

Idag blev det havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk.Ett arv från min farmor, sale farmor flyttar in mera och mer i mig, allt det jag fick som barn ger jag mina barn, gröten var  från början farmors påverkan.

 

Fast hemma slapp jag äta gröten, men hos farmor då skulle det ätas gröt ägg och en vitamindrink på morgonen, vitamindrinken bestod oftas av äcklig morotssaft med citron och annan grönsak.

När min lille stora son  var liten älskade han desse motorsafter och osötade safter, råsaft av alla slag, var gott tyckte han.

Han visste inte att saft skulle smaka jordgubbar med socker i massor, hans kusiner tyckte synd om sin lille kusin som alltid drack äcklig saft.Idag redan för 12 årsen upptäckte han att saft inte behöver vara brandgul och smaka morot eller äpple.

Fast ännu idag gillar han de barndgula dryckerna. Han har även visat mig att det finns råkostcentrifuger att köpa, jag brukar säga till honom att jag har en redan men utlånad sedan länge, kanske kommer den aldrig hitta hem.

Lika glad är jag för det, för de är ganska jobbiga att göra rent, dessutom väsnas de.

Mina barn är lika mig i mycket, tror de har fått mycket dåligt av mig, mitt humör har de fått.Det liksom blixtrar till om oss, när vi blir arga, snabbt kokar det över, utan att vi är medvetna.

Koncentrations och damprycken har de, även mina viloperioder. tyvärr!!!

De har även fått min sovrutin, lägga huvudet på kudden och somna på två röda.

Men det har även fått saker som är olikt mig, de gillar gröt, råsafter, nyttigheter, de äter det för att det är gott, jag,  för att jag inbillar mig att det är bra.Hembakat grovt bröd med nötter och frukter är drömmen för mina barn, själv kan jag inte motstå snoddas nybakat vitt så det skriker farligt.

Jag kan tacka min farmor för barnens gillande av sund kost, hennes inpräntande i mig, där jag redan sen de var riktigt små gett dem mat utan socker, grövre mjölsorter och sånt, har gjort att mina barn uppskattar just den sunda kosten.

Det är egentligen min gamla farmor som varit boven i dramat att mina barn äter gröt på morgonen inte min förtjänst!

LEV IDAG  JUST NU I STUNDEN………det kommer att ge dig många stunder idag.

 

 

© malix

Ännu en dag har startat, treat ännu en dag i verkligheten.

Nu när rutinerna är återskapade och uppståndelsens vardagslunk återinförd känns det bra.

Allt är som vanligt igen.

Inga ungdomar som sover fram till 1-2 på dagen, min lilla har pyst i väg till skolan. Lika många lager av krämer idag som igår.

Solen den efterlängtade solen lyser återigen på våran himmel.  Men det är ingen sommar sol som lyser även ljuset i solen känns höstlikt.  Om några dagar närmare bestämt 14 så  var det 17 årsen jag fick lära känna min son för första gången.

Varje år vid den här tidpunkten ramlar minnen fram om hur det var just nu innan min son fanns.

 

Då var jag mycket hos min farfar och farmor. Farfar var sjuk de hade just flyttat till valda i en nybyggd radhuslägenhet.

Farfar låg mest inne i sängkammaren och sov men då han var upp och satt i storarummet var jag där satt och tittade på hans sjuka kropp och njöt av att han orkade prata med mig.

Min  farfar var en speciell farfar så klok och så genom snäll.

Han hade alltid gelehallon som han kallade jungfrubröst i en skål vid sängen.

Just denna tiden var jag stor magen var stor och kläderna passade inte riktigt, glass var en favorit och förväntningarnas tid över att bli mamma var skrämmande underbara och stora.

Jag  läste in gymnasiekompetens och vagade fram mellan lektioner. Detta var en tid då jag insåg att jag faktidskt klarade av att läsa jag var itne de dumhuvud som mina lärare i grundskolan tryggt i mig.

 Jag fixade till betyg utan ansträngning tyckte jag själv men idag akn jag se att jag  pluggade dagarna i enda.   Då inbillade jag mig att  fostret i magen hjälpte mig att tänka det var min sons förtjänst att jag fick så bra betyg. Hur sjukt låter inte det.  Men det hjälpte mig övertröskeln och dessa tankar hjälpte mig att göra ett ärligt försök.Nu är det 17 år sen denna perioden, tiden går så fort.

 

 Det är historia det finns inte längre det är borta och förbi. Även min älskade farfar är förbi en  ängel i himlen i mina tankar,  jag trivs med att ha honom där  för jag behöver itne ens lyfta på luren för att nå honom jag når han i tanken.

 I tanken kan jag ha mina samtal med farfar.

Lev idag just nu.  solen skiner njut av dagens sol och ljus.

©µ malix

09-08-18

08,09

Nu har vi varit på besök i  den nya klassen.

Måste skriva känner mig så full av förhoppningar och känner att det kommer att bli bra.

Skolan har  på ett utomordentligt sätt anstängt sig.

Vilken skolsal vilken miljö, discount i den lilla klassen våran lilla pojke ska gå i kommer det inte att gå att misslyckas.

Det finns  ett stort klassrum inrett efter tankar och kunskaper om just barn med koncentrationssvårigheter.

Barn som behöver lugn och ro.Jag ser framemot dagar av lycka, min lilla pojke kommer att ha det bra.

Skolan kommer att lyckas med sitt uppdrag.

De är ett föredömme för andra skolor de har hittat det som behövs.

Jag är förhoppningsfull i stora mått. Nu  kan min son gå i skolan och känna att han lyckas.

Lev idag just nu

© malix

17 aug.2009

12,00

Sakta börjar vi nu återvända till livet med rutiner.

Nu står vi inte inför tröskeln till vardagen, help nu är vi i den.

Rutiner skall nu införlivas igen. Livet skall återigen bli som vanligt.Sommarlovets härligheter som  jag hade innan skolan slutade för barnen känner jag mig bestulen på.

 

Ett nytt kapitel kan skrivas in  överskriften  skulle vara Sommaren som försvann.

Sommarsolen tröttnade gick någon annanstans nu ska snart värmeljusen lysa upp våra liv, hösten och alla färgerna ska färga våra själar.

Min dotter har återigen dolt det vackra ansiktet med bruna krämer, hon vaknade tidigt idag.  Lite trött och fortfarande inte riktigt kry, men ändå traskade hon iväg till den första skoldagen. Min lilla flicka gör nu sin första dag i den åttonde klassen.  Tiden går fort, hon är snart vuxen.  Snart ska hon börja i gymnasie. Hennes dröm i livet är att bli polis, Jag hoppas och vill att hennes önskan ska bli verklighet, tyvärr så har hon kanske inte kropplängden för yrket men ännu kan de ske mirakel.

 

Min son har även han insett att verkligheten nu är i vardagen  idag väcktes han vid halvsjuk kom upp vid sju.  Han har redan gjort allt han ska göra och sitter nu och väntar på att klockan skall bli 10.15. Då ska vi på inskolningsamtal till den nya klassen. Just nu känns det bra, ännu kan inget hända  honom men  snart är vardagen här och oron för hur det funkar kommer att vara på plats.

 

Denna veckan skall en kvinna maila mig angående min bok.  Mailet kommer att innehålla kommentarer om min bok. hennes uppfattning om jag skall trycka min bok.Är jag nervös?? Nej det är jag inte.  Vad förväntar jag mig av kommentaren? Jag vet faktiskt inte oavsätt vad som kommer att stå så är det min bok. Mina fingrar har format orden och jag har skrivit sida för sida en herrans massa sidor, framför allt så har jag gjort något stort!Jag har slutfört något som jag påbörjat.  Jag har till och med slutfört det på ett bra sätt.

 

Jag inbillar mig även att det finns en rödtråd, hmm jag vet inte ens vad en rödtråd är ändå har jag den i boken.Tacksamheten är till mig själv i tanken, tacksamhet av vilja och envishet som är något som även jag lyckats ha i min personlighet, drivkraften som gjort att jag kom till sista sidan i boken.Detta blev ett mindre inlägg, rödtråd? vet inte.

Lev idag just nu, imorgon är en ny dag att leva i……….

© malix

8.15

den 17 aug.2009