Tankar om tiden-arkiv - Sida 19 av 39

Grodor Kan hoppa Hej vilt, physician men jag tycker att så här villt får inte grodor hoppa. Inte får politiker uttala sig hur som helst?! Eller får dom det? Har googlat mer om denna grodhopps kvinna och funderar på vad det är som hon har lärt sig i sina fil kand program. Rasbiologi kanske, buy cialis Psykologi hade hon läst, undra vilken teori hon fil-kandade i. Eller var det fil med kanderat socker. Socker lär ju i mängder kunna berusa människor. Kanske var hon full, fulla människor ska stanna hemma från jobbet. Men efter att läst vidare så får jag förståelse om varför jag och just denna kvinna och hennes politiska åsikter är så långt ifrån varandra. Okunskap och Idioti verkar vara denna kvinnas styrka.

Kanske eller helt klart har hon ont när hon tänker. Inte alla hästar hemma och mera där till.

Nej, hennes åsikt är inte värda mera än så här. Läs och ta själva ställning.

Lite solskenstankar

Av Carina Ikonen Nilsson

den 15 mars 2011

i Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Nickelback Rockstar, drugs en av mina favoriter. Just den låten är så tydligt visar på till vilket pris man måste utplåna sig själv för att bli stor. Thåström sjöng Alla vill till himlen även han pratar om att byta ut sitt namn för att nå de svindlande höjderna. Rockstar och droger blir billiga och klippa håret. Klipphåret och skaffa dig ett jobb. Jo spegla sig i glamoren och moviestar, vissa har den ledstjärnan.

Sitter just nu och funderar på min egna ledstjärna.

Har den falnat singlat ner?

Nej inte alls, den har bara tagit sig i uttryck i andra former. Kanske helt andra vägar, inte kanske, för det går att ta bort. I dag visar flödet vad det är jag ska göra. Förr betalde jag ett dyrt pris, för att nå upp till saker som jag sedermera kom framtill att jag inte saknat. Idag rör jag mig sakta och ändå ramlar saker fram, för att plockas upp av mig. Just detta var det något som jag talade med om min, Vet inte vad jag skall kalla honom. Inspiratör är ett bra ord. Han just denna man tänker lika galna och utan för boxen tankar som jag själv. Kommunen visade på vänligheten då de sa att jag inte passade in och att inget jobb fanns för mig. De gav mig i stället klokheten Peter Wallén som en hjälp på traven. Kan bara tacka och ta emot för det är spännande, utmanande att träffa honom. Han inspirerar och ger tips, som ger mig kraft lust och nyhetstankar. En vacker dag när det vill sig ska jag ta tillfället i akt och se denna talare i action. Just nu sitter vi bara vid hans samtalsbord och spånar och reder i vägar att gå. Det ser jag som en förmån, känner tacksamhet att just han var någon som kan leda mig mera framåt till framtiden, det känns lite mera spännande då. Gå in genom att klicka på länken och bli inspirerad.

Klokhetstankar och andra konstigheter

Av Carina Ikonen Nilsson

den 14 mars 2011

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Klokhet förslår klokheten. I mitt liv och i min verklighet har jag ju i 40 år inbillat och trott på yttre bekräftelser och gjort dessa till min sanning. I dag känner jag sorg och tacksamhet i samma paket. Sorg över att jag levt så länge i tankar om odugligheter och värdelösheter. Tacksamheter över att jippi jag e på väg jag e laddad och jag är jag. Står här nu andas och känner livet. Även om livet ibland känns för djävligt när de yttre omständigheterna påverkar och verkar i mig så vägrar jag att falla tillbaka och tror på sanningar om att jag inte skulle duga!

För duga jo det e klart att jag gör!

Duga det gör ju vi alla.

Om det nu är så att jag råkar hamna mellan stolar och bli arbetslös och bli en av dom som istället söker arbete så okey spelar det någon roll? Gör det mig mindre värd? Gör det mig till en sämre människa?

Nej Absolut inte!

Jag är samma människa, capsule jag är jag, thumb med mina värderingar och mina tillgångar.

Jag förlorar bara fotfästet lite. Förlorar ett arbete. Eller min arbetsplats och mina arbetskamrater, sovaldi ledningen kommer nu att förlora en arbetstagare. En arbetstagare som ibland kommer på att riktigt så ärlig behöver man inte vara. Just den sanning som nu ramlade ut ur munnen klarade inte mottagaren av att ta till sig. Jag kan välja att sitta här och säga att det är samhällets fel. Eller skylla det på andra yttre omständigheter.

Men det gör inte verkligheten mindre verklig det gör inte mig till en bättre människa inte heller ger det mig ett jobb. Så jag väljer i stället att se det som en utmaning. En ny chans till att göra det jag vill göra på riktigt. Det handlar mera om att något kommer att bli annorlunda, och något annat kommer bli till för min väg. Något vill att jag ska uppleva andra saker något vill att jag skall göra andra saker. Vissa av dessa saker vet jag redan. För det finns vissa människor där ute, som tycker att jag ska sätta mig här vid tangent bordet. För att skriva böcker, flera böcker än den jag skrivit. Vissa vill att jag publicerar de berättelser som jag nämnt i min bok, de små berättelserna som jag skrev till mina barn. Då när de var små, där all skuld försvann från dem. Att det var vuxnas ansvar och de var utan skuld.

Frågan är vad jag vill.

Vad ViLL Jag?

VAD VILL JAG?

Jo det med att gå ut och berätta möta andra människor och verka för att påverka attityder, sprida kunskap och vara en del av det sammanhang är något som ligger mig varmt om Hjärtat. Då är (H)järnkoll det som ligger mig närmast hjärtat just nu.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 14 mars 2011

i Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Läget är allvarligt, sales vår jord blöder och vi med den. Just nu spys det ut radioaktivitet och människor lider. Vi sitter här hemma och funderar på rosa eller blå grön eller röda strumpor, check längtar till våren.

Vad är det som håller på att hända?

Japanerna själva säger att läget är allvarligt!

Misstänker liksom att det då inte bara är lite allvarligt, sickness utan en ren djävla katastrof. Borde vi inte tänka om, nu borde vi inte nu göra slag i saken och ta hand om vår jord på ett bättre sätt. Våra egna reaktorer här hemma, kan också lägga av gå sönder och vi med dessa.

När ska vi vakna när ska vi bli klokare, när ska vi gemensamt ta ansvar över vår värld i det lilla och i det stora?

När ska vi värdera människor högre än maskiner?

När ska ett levande liv bli mera värdefullt än vapen, olja och pengar?

När ska vi värdera levande väsen till det värde vi alla säger att vi värderar det till?

När ska vi värderar olikheterna i människor som geniala tillgångar?

När?

När ska vi se det lilla som en del av helheten.

Såg även idag att Gaddafi skövlar liv. Snart har nog det sista av hopp dött hos människorna i Lybien.

Vem Bryr sig……

Av Carina Ikonen Nilsson

den 13 mars 2011

i Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Vem bryr sig om Libyen nu? Vem bryr sig om Libyen, no rx nu, malady när Saade fick glassplitter i ögat. Vem bryr sig om att det i Lybien nu dör människor, view som för någon vecka sen kämpade emot en diktator och tyrann. En lite notis hittade jag på aftonbladets sida, långt ner på sidan under en notis, om att jag nu kan skapa ett komplett skydd till min dator för bara 59 kronor.

Nu har vi redan glömt de modiga Lybienska invånarna som gick till motstånd emot Gaddafi. Nu är det festivalyra och Japan. Inte menar jag att vi inte ska kunna läsa om Japan, och dess härdsmälta, där det även där dör människor.

Men!

Men, jag känner sorg, trötthet över Kvällstidningarnas sensationsskriverier.

Människor dör och vi får i stället läsa om hur vinnaren av årets melodifestival ska fira segern. Längre ner går det att läsa om att Lybiens folk dör som flugor, Gaddafi nu återtar territorium som folket innan övertagit.

Gaddafi är en diktator och vi är tysta, Människor dör för sin övertygelse, människor i Japan står i kö i timmar för att kunna få rent vatten.

Ser att aftonbladet har svårigheter att hålla fokus, hallå det är jag som har just den svårigheten det är jag som byter och tappar uppmärksamheten.

Människor dör men vi får istället läsa om seger och billiga dataprogram.

Gaddafi får härja fritt och snart tror vi kanske till och med på att det är missbrukare och Bin Ladens anhängare som är revolutionen i Lybein. Vi har redan glömt Egypten och de Tunisiska upproren. Det är så tyst, Varför är det så tyst?

Vad är det som gör att vi tappar intresset vad är det som gör att nyhetstidningar är som SE OCH HÖR och strävar efter lösnummer. Nyheter blir Fotografer som kryper runt i buskar och tar kort på Kändisar utan trosor.

Gaddafi härjar nu fritt, skövlar och massakrerar människor som för bara någon vecka sen kämpade för demokrati och frihet. Idag äter Gaddafi dessa Hjältar till frukost. Våra politiker är tysta och vågar inte uttala sig och vi höjer inte ens på ögonbrynen.

Kay Pollak har jag som ljudbok.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 28 januari 2011

i Malix, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Jo, remedy idag hittade jag i min mp3 min Ljudbok som jag har av Kay.
Projektioner pratade han om, inte så att jag inte hört det innan. För visst har jag det. Massor av gånger till och med. Och visst jag hade kunskaper om det innan men idag på morgonpromenaden fick jag ännu mera kunskaper och en härlig AHA upplevelse. Du är inte arg, irriterad eller upprörd av de skäl du tror. Även idag blev det just här kunskaper flyttade in. För under en tid har jag bankat på mig själv och försökt att tänka nytt försökt, se vad det är jag skall ändra på, försökt hitta vad felet är, hur jag kan ändra på det. Försökt att ändra på en situation som det är flera inblandade i.
Igår igen fick jag erfara samma gamla känslor, och samma olust infann sig. Oron i min kropp som liksom inte riktigt går att ta på.
Jag är inte arg av de skäl jag tror. Innan idag på promenaden var det att jag var upprörd över att min intuition säger mig att jag i vissa områden är ute i omgivningar där sanningen inte är den sanningen som ligger närmast sanningen.
Jag har fått känslan av att historian skrivs om för att den ska passa situationen bättre. I just det här ligger den upprördhet som jag inbillade mig att det handlade om.
Idag flyttade klokheten in. Det riktigt gjorde sig hemmastadd och det blev riktigt mysigt inom mig.
Jo, för jag är inte upprörd av de skäl jag trodde jag var upprörd av. Jag var inte upprörd av den outtalade lögnen som bodde i historian som nu omskrivs i sammanhanget för att mera passa in.
Nej för jag är upprörd över att jag inte själv har samma förmåga att skriva om och redigera så att situationen passar mitt syfte och bild, så att jag blir utan skuld.
Att jag inte har samma förmåga att hålla inne med sanningar, att jag inte har förmågan göra omskrivningar av händelser och situationer, så att jag blir utan skuld.
För självklart har jag skuld i situationen. Självklart är jag en del av just det som sker, alltid.
Nu så liksom flyttade klokheter in i mig. För det är inte så att jag har eller är tvungen att vara i de situationerna, nej upplever jag lögn, och omskrivningar så är det inte min sak att ta hand om det. Det är inte ens min uppgift att lära andra människor att inte ljuga eller att inte göra omskrivningar. Min upplevelse och andras upplevelser är inte samma! Jag äger min upplevelse! Andras upplevelser har jag inte ansvar över. Om det nu är så att historiska omskrivningar är sånt som jag inte trivs med. Så är det mitt ansvar att inte befinna mig i de situationerna.
Jag har ansvar över mig, och mitt.
Jag har ansvar över att jag ska må bra. Alltså är det viktigt för mig att inte vara i sådana situationer. För jag gillar inte att vara osäker, gillar inte att sitta och fundera på vem eller vad det är som är lögn eller sanning. Detta har med min impulsivitet att göra, det har med att göra att jag själv har en massa ärlighetsord som flyttar ut ur munnen på mig.
Det har med att göra att jag liksom inte tänker efter före och inte ser längre fram. Eftertankar, är liksom inte min grej de är just vad det är tankar som kommer efter en händelse. Riktigt så ärlig behöver jag inte vara.
Fast det är ju jag, det är ju det som är mig, och jag det är ju sådan jag är. Och det är ju sånt som jag gillar, med att vara mig. Så för att välja glädje och lycka fick jag en klokhet inom mig idag.
Klokheten att inte vara irriterad på alla omskrivningar och de konstiga svar som bor i situationen. Utom här är det mera viktigt för mig, att vara mig, och säga att jo jag hör vad du säger. Därefter snabbt inse att jag har ansvar för mig och ta mig bort från just den situationen. Historier och dikter är sådan jag skriver, det är inte i sådant jag befinner mig i.
Kanske är det just där skon har klämt och gjort mig illa.
Dikter kan beskriva en verklighet. En verklighet kan beskrivas i en dikt. Men då är det just en omskrivelse, av en verklighet.

Klokhetskunskap som jag lärde mig idag.
En av mina tillgångar i mig är min ärlighet, det är i sådana situationer som jag hör hemma.
Det är i sådana situationer som jag mår bäst, Där känner jag trygghet, det är just där jag den mesta tiden i mitt liv skall vara.
För det är jag värd!

(H)järnkoll gör och blir skillnad

Av Carina Ikonen Nilsson

den 26 januari 2011

i Malix, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

http://www.hjarnkoll.se/PageFiles/1775/Befolkningsunders%C3%B6kning%20V%C3%A4stra%20g%C3%B6taland_.pdf

våran lille vovve som ser ut som Alf

Av Carina Ikonen Nilsson

den 25 januari 2011

i Malix, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

(H)järnkoll

Av Carina Ikonen Nilsson

den 21 januari 2011

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Malix, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

livskraft är en kraft som är så otroligt ovärderlig och vacker. Skulle det gå att färgsätta just livskraften som behövs nog alla skalor och lite till. Ja man skulle nog till och med behöva uppfinna helt nya färger för att livskraften skulle kunna belysas i den kraft den är.

Det var en parantes, ask om livskraft bakom denna kraft i denna, site kraft bor en liten människa. Beroende av kunskapstörst så visar det sig att denna lilla människa antingen kan vara liten eller stor, här handlar det inte om storheten i storlekar. Utan om helt andra saker, Hur människan blivit behandlad av livet själv, vilka omgivningar och vilka bekräftelser som bott hos just honom eller henne. Människans stor och liten het är ibland beroende av omgivningarnas yt-kunskaper och okunskaper. Det min mamma tyckte kanske är något som bor i mig,eller så gör det det inte. Detta beroende på vart jag är, vart jag har varit, och vart jag är på väg.

Klicka på bilden så kan du beställa min bok.

Min Bok uppmärksammades i Tidningen hälsa.

När jag föreläser börjar jag berätta att Var fjärde svensk skulle inte vilja ha en arbetskamrat som har ett psykiskt funktionshinder, Alltså skulle var fjärde svensk inte kunna tänka sig att ha mig som arbetskamrat. Funderar på alla de arbetskamrater jag haft, om de har sådana tankar. Mina funderingar säger mig att: nej, jag tror inte att det är så. För dessa känner mig, och vissa av dessa har jag fortfarande kontakt med.

Lika väl finns det människor (kanske då inte mina fd arbetskamrater) men det finns de som inte skulle bjuda hem en granne om denne är eller har varit patient inom psykiatrin. Inte handlar det om kunskap då inte, utan om rena okunskaper och fördomar, och då gör det mig inget att jag inte är välkommen för just den inskränktheten är jag faktiskt rädd för. Kanske just det som jag är mest rädd för eftersom det är sådan som kan göra mest skada. Just det här är något som SVT uppmärksammat och Rikard Bracken reagerar på.

Ja du, Rikard du är inte ensam, Jag är med, Kan till och med känna att alla de Människor ut i Sverige som jag har, och inte har träffat, som är ute i samma svär som mig, som oxå är Attitydambassadörer. De står även de på just denna fronten. Tror till och med att vi är ännu flera om vi tittar ut över havet av människor. Jag tror att kunskap och verkligheterna inom detta område, skulle och gör nytta. vilket kommer att leda till att inskränktheten flyttar bort till landet “inskränktlandia” för i just vårat samhället tycker jag inte de får plats fast kanske får de plats genom att jag vågar bjuda hem dem på middag.

Jag kan tillägga här att jag är en duktig kock, så maten lika väl kunskaperna kommer att komma till sin plats. Var fjärde svensk vill inte arbeta med någon, 17 % skulle inte bjuda hem någon med ………..

Ser att vårat uppdrag ger plast åt attitydförändringar och redan nu finns mätbara skillnader på ´s sidan 17 till 11 %

Just nu sker förändring för jag har just bestämt att jag ska bjuda hem min största rädsla på middag. Jag ska bjuda inskränktheten på små gemytliga måltider, och ge mig den på att få inskränktheten att ta till sig kunskaper och mod. Så att han faktiskt bjuder igen, men med förbehållet om han kan laga mat. Han eller hon får inte heller bjuda mig på Lever. För just Lever där bor min inskränkthet. Jag är till och med allergisk.

Lev idag lev nu Få ( H ) järnkoll