Snåla eller spara?

den 22 september 2022

i åren 2021-2023, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Vardag & familjeliv, vinterbad

Ett nytt inlägg ska skrivas och det ska skrivas av mig som alltid.

Idag vart det inte så enkelt att ta sig till sjön. Den där timman med kaffet jobbade med tankar. Tankar om att det är så skönt just nu när jag sitter i soffan. Jag vill inte bli kall. Men jag fryser så efter badet. Det var till och med så att jag pratade med maken om det. Han min kloka make säger, fast du behöver väl inte, du bestämmer ju det själv. Jo det hade varit enklare om någon annan bestämde. Då hade jag sluppit. Fast det är väl bara att bestämma sig för att hoppa. Jo det är ju det…. maken åkte iväg till jobbet och klockan började närma sig 7.30. Jag hade bestämt mig för att inte bada. Njöt i fulla drag av att jag bestämt mig, för att idag hoppar jag verkligen badet av egen fri vilja. 7.35 vart jag på väg ut till bilen. Väskan för bad var med. 8.00 vart jag med fötterna i sjön. Mina badsystrar hade precis anlänt. Idag vart vi fem badsystrar. Det vart 14,9 grader i vattnet fast det kändes som 12.

Glad, tillfreds och har ett obeskrivligt lugn i kroppen nu. Fryser? Nja inte mycket, jag badade med måtta. 8 minuters bad men det var väl valda helt fantastiska minuter. Jag vill inte ha känslan av kyla fram på dagen, det är det enda negativa med att bada kallt. Då gäller det att bada med måtta. 8 minuter tänker jag är motta. Just nu mår jag förträffligt bra efter badet, har känslan av seger. Seger, Yes jag gjorde det, jag klev ut min bekvämlighetszon och gjorde det. Nu är badet gjort idag med.

I helgen får jag en kollega på besök. Länge sedan jag nu träffade någon arbetskamrat. Jag är ju tjänstledig och ska vara så fram till i februari. Saknar jag jobbet? Nej det gör jag inte. jag saknar inte att sova jour, saknar inte att vara på jobbet långa pass, saknar inte bilfärden till och från jobbet. Men jag saknar ungarna på jobbet, saknar mina kolleger, saknar känslan som ibland bor inom mig, när det är en sådan där grymme dag och jag summerar jobbinsatsen till ,yes va bra det blev idag. Vilka samtal, eller yes han lyckades med…. Det där saknar jag. Men inte slentrianen av att alltid eller nästan alltid jobba helg, i alla fall varannan vecka, att sitta på möte varje onsdag, nops never, att jag saknar det. No no jag är egentligen ingen mötes människa. Nu har jag jobbat med det jag gör i nästan hela mitt liv. Möten på jobbet har jag alltid haft. Men no no ingen mötes människa, inte jag inte. Men saknar ungarna på jobbet, saknar alla fina människor som bor där i jobbtiden.

Idag ska det bli att sy servetter igen. vilket jag gjort det senaste dagarna. Nu vart det till och med så att jag under natten, för första gången fick tvätta lite av servetterna. Tyget som jag köpt, vart ett bra tyg för strykningen är nog bara för att om andan faller på. Vilket den gör ofta för jag gillar ju att stryka.

Vi ska ju spara säger man. Vi här hemma gör så gott vi kan. Fast jag tror det finns mera att gö.

Igår kollade jag upp crockpotten, den var energisnål men spisen vart snålare. Om man ska koka i tio timmar. Så det får bli spisen för rotmos och sådant. Men dom där härliga grytorna ska jag allt kosta på mig att göra i crockpot. Tänkte på det där med crockpot, och spara.

Tänk vad vi sparat, olika saker i olika tider. För några år sedan sparade man på tid, då använde jag crockpoten för att laga mat i 10 minuter och låta den göra jobbet, spara pengar på banken gör man…. roboten som dammsuger sparar tid, men drar energi. Fast jag tror dammsugaren på riktigt drar mer, för jag dammsuger så länge. Diskmaskinen var väl till för att spara tid från början? Nu är det för att om man har en energisnål, spara energi. Idag är vi tvungna att spara på helt andra saker. Miljön, energi, och matsvinn. Här ska vi återbruka, inte slänga och ta tillvara på.

Vi har varit väldigt slarviga innan, på det där med mat. Nu är vi, eller i alla fall börjat bli bättre, snart till och med grymma, på det där med att laga till rester, koka soppa på sådant som blev över och inte slänga. Jag tänker att det i dessa tider är nödvändigt men, jag tycker till och med det är roligt.

Jag har blivit grym på att stänga av min dator, när jag inte använder den. Förr stod den alltid på. Då stängde jag av den för att göra uppdateringar. Jag släcker lampor i rum jag inte är i. Dom där mysbelysningarna är överkurs idag. För vem tänder jag dom, när jag inte ens är i rummet? Dom behövs inte. Duschar tränar vi familjen i att göra snabbt, inte stå där i 20 minuter som det var innan. Jag var nog värst. Men eftersom vi tränar familjen i att snabb-duscha, får jag vara ett gott exempel. Det är bara de gånger jag tvättar håret, jag duschar lite längre. Snabba jag kom just på att om jag tvättar håret oftare, så blir det längre duschar. Men jag har vant mig av med många hårtvättar, tvättar håret en ibland två gånger i veckan. Vissa dagar duschar jag inte utan nöjer mig med att ha badat i sjön. Jag som alltid tvättar och ibland bytt tröjor två gånger om dagen. Har kommit på att jag faktiskt ibland, kan använda en skjorta två dagar i rad. Det trodde jag mig inte själv om för ett år sedan. Jag slet inte ut mina kläder, utan tvättade sönder dom. Idag kan jag hänga ut en tröja på vädring för att använda den igen. Något som farmor alltid tjatade om. Just nu sitter jag här och känner att det var bra att hon tjatade om just sådant. hm… Sitter här och känner mig stolt över mina bravader, snål tanten har hittat fram i mig. Eller kanske är det den mera ekonomiska, ta ansvar, kloktanten som hittat fram.

Nog för idag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar här och morgondagen kommer just i morgon. Det stämmer alltid så just nu gäller. Just nu.

Lev idag just nu, Igår finns inte kvar och morgondagen vet vi inget om. Just nu gäller. — Carina Ikonen Nilsson

Energitjuv.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 21 september 2022

i åren 2021-2023, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Vardag & familjeliv, vinterbad

Det känns som att det är viktigast idag. Det där med att vara en energitjuvsletare. Nu menar jag inte mänskliga sådana, fast dom är viktiga att hitta dom med. Nu är det mera energislukande apparater, jag leter upp och väljer bort.

Det känns konstigt att alltid skriva en härlig morgon, men så är det i alla fall de dagar då det är bad. Idag vart det bad och det blir en härligt fin morgon. Där vid sjön, rök det ur sjön. Vattnet är varmare än luften. Det var inte så svårt i morse att vara varmare än luften för det vart minus när jag vaknade i morse. När jag sjön till sjön vart det 1,5 grader i luften. I sjön var det 14,6. Idag var vi sex badsystrar som badade där i röken. Svalkande härligt och jag simmade 150 meter idag. Det går inte att beskriva med ord eller att fotografera denna vackra morgon. Det finns inga ord som beskriver det och det finns inte en kamera i världen som kan ta det vackra fotot som hade behövts. Får nöja mig med vackert så som Thåström sjunger. Alla färger på träden, jag bara just nu längtar tills färgerna är mera ännu mera höstlika. När jag simmade i dag, upptäckte jag hur kroppen blev varm i vattnet. Kroppen kämpade på med att hålla värmen, det var en härlig känsla som hittades. Inte heller i dag orkade solen sig fram, innan badet. Då vi badat klart, lös den så fint och gjorde allt glittrande.

Nu har jag kommit hem. Gjort lite omvårdnad om mina fötter. Med en härlig kräm som jag fick med mig när vi flyttstädade hos mamma. Just den krämen är underbar emot fötterna.

Har redan hängt tvätt och sorterat tvätten som hängde där, i mitt nya torkrum. Idag har jag även tänkt bjuda familjen på Rotmos och fläsklägg. Längtar redan tills det är klart. Det ska bli så gott. Det ska bli att sy en del servetter, idag med. Hälften är klart, av det jag klippt till.

Igår när jag dukade för soppan, så tvångsdukade jag med de fina servetterna. En servett vid varje tallrik bara för att de ska användas. En riktigt liten färgklick vid varje tallrik. Då soppan var kycklingsoppa med nudlar i, behövdes vi nog alla servetterna. När vi äter soppa här hemma. Vilket vi gör nästan två gånger i vecka, är det en av sopp-dagarna som är efterrättsmat. Igår efter soppan blev det mandeläpplen med kokt vaniljsås. Inte alls fel, efter en mindre god soppa. För det var så det var det var en mindre god soppa, den där soppan ska jag inte gö om.

Lär bli att tvångsduka med servetterna idag med, för familjen ska läras att använda dom. En fin dag ska skapas och den ska skapas av mig. Snåltanten ska snåla på energi idag. Datorn ska stängas av nu när inlägget är skrivet, Något jag tagit mig för att göra varje gång nu sedan el tjafset. Blir svårt det där med spisen och energispar idag. Rotmos och fläsklägg. Läggen ska kokas länge även rotmoset tar sin tid. Har funderingar på det där med Crockpoten är den en energitjuv eller är den snäll? Det ska undersökas, för det börjar bli tid för den nu. Nu när hösten träder in. Det finns ju så många goda grytor att göra.

Ha en härligt fin dag.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu….

Överrasknings kalas och grannar.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 18 september 2022

i åren 2021-2023, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Vardag & familjeliv, vinterbad

Vaknade senare idag än jag brukar, i och med detta sa jag hurra! Hurra för att jag vaknade 6.20. Istället för 5.00 så är det en sen morgon. Men sonen, stora sonen sov över, så myset i soffan var uteslutet. Det fick bli kaffe i köket, utan stickningen men med mobilen. Lite tråkigt var det, tiden blev tid för bad. Först hade jag bestämt att det inte blir något idag. Då klockan blev 7.15 blev det ändå en borsta håret, tänderna och av med nattkläder. Morgonrock på och sätta sig i bilen. Stora sonen hade vaknat, skulle gå ut med sin lilla Kalle. Kalle är en hund, en hund som han hämtat hem från Rumänien. En hund som vuxit upp utan omtanke och kärlek. Vilket gjort hunden till en försiktig hund som gillar att bli klappad på.

Väl vid badet var jag först där. Tempen i bilen visade på 3,5 grader i luften. Vad badtempen är, vet jag inte. Men det var lite mera än svalkande. Simmade 300 meter i det lite kyliga vattnet. Ville inte simma mera, då jag vart så kall igår. Idag lärde jag mig att jag är lika kall, fast det var 300 meter istället för 500. Omgivningen var omsluten av röken från sjön. Nu värmde vattnet upp luften i stället för tvärtom.

Igår när jag kom upp från badet, så hade min svärdotter ringt mig. Jag blev orolig, hon ringer när det är något som hänt. Jag ringde upp så fort jag såg det, inget svar. Tankarna i mig blev panik, nu är det någon som blivit sjuk, nu är det far och färde, blev tankarna. Men efter sen stund ringde hon upp mig. Hon sa med en gång att inget har hänt, jag ville bara prata med dig medans Felix, fortfarande är på jobbet. Vi kunde ju inte fira honom när han fyllde år, fortsatte hon. födelsedagen var då det var Covid här hemma. Okej, sa jag vad ska vi göra nu då? Då berättade hon att hon hade pratat med min bror, dom hade spånat i att nästa helg skulle det kunna vara bra, med ett överraskningskalas. Vi kom överens under tiden, medan jag åkte bilen från sjön.

Väl hemma snackade jag med maken, vi var överens, om att vi skulle ha kalas nästa helg. Men så kom vi på varför vänta? Felix hade redan pratat med maken, om att han ville komma och besöka oss under dagen. Han hade önskemål om att vi skulle ta en sista grill. Detta resulterade i att jag ringde min lillebror och Tommy ringde vår minsta dotter. Vi skulle göra överraskningen nu, i stället för nästa helg. Det blev snabb frukost, sedan ett blogginlägg, där efter iväg till affären, för att inhandla lite extra grillsaker. Packa upp varor, fixa till olika röror till grillen, fixa sallad och potatis gratäng. Under tiden klippte maken gräsmattan. Redan vid 13.00 dök sonen och hans familj upp. Han visste inget om att det skulle komma mera folk. Vi hade plockat fram campingbordet från husbilen som extra bord, jag höll på att försäga mig. Maken räddade situationen, med att han skulle städa garaget i bilen, därför var borde ute. Vid tre kom min bror och hans familj. Efter en stund kom även dottern. Det blev trångt vid borde men, maten gick att äta och det blev en riktigt trevlig stund. Av min bror fick sonen en cykelhjälm med lampor och lite starkare öl. Till mig hade min bror köpt en flaska vin. Min söta lilla lillebror. Av vår yngre son, fick Felix en lampa med Spiderman. Vi hade redan köpt en klocka till sonen. Han gillar klockor.

När vi som bäst höll på att äta vår mat där ute i trädgården, så blev det som vanligt. Vi har en granne som bor nära, så fort som vi har kalas, är dom ute i trädgården och fixar med maskiner, som låter. Igår skulle dom beskära en buske och flisa grenarna som dom klippt. I går vart det så uppenbart. Att dom gör det, när vi har gäster i trädgården. Innan har vi bara trott att det blev så, men igår vart det uppenbart, dom gör så bara för att vi sitter ute. Dom här grannarna har varit lite knepiga flera gånger, pratat om tomtgränser. Att vi har buskar på deras tomt. Buskar som satt här, långt innan vi flyttade hit. Dom har varit noga med att säga, att man får inte plantera träd två meter från deras tomtgräns, när vi planterat äpple och plommon träd. Vi har haft tre meter till godo, vid sådana tillfällen. Nu funderar jag på om jag ska gå upp och prata med dom, eller kanske är det inte värt ett försök. Utan låta det vara så som det är, gilla läget att dom vill bröta på, när vi har kalas. Man väljer inte sina grannar. Kanske behöver jag ett nytt tankesätt. Hmm den får kluras på. Va bra att dom kommer ut och grejar i sin trädgård, när vi har kalas. Då slipper jag höra vad alla säger…. eller dom vill så gärna vara med på våra trevliga kalas, jag kanske ska bjuda in dom på kalaset. Nog för idag.

Lev idag just nu, maken pratar Ikea, jag tänker tyger till mina servetter. Igår är historia, gårdagens historia har lärt mig att våra brötande grannar, tycker vi har så trevligt på våra kalas. Dom vill vara med på kalasen lite på avstånd. Morgondagen kommer först i morgon, morgondagen är inte här men, vem vet kanske får vi uppleva den med. Ta hand om dig och glöm inte av att just du, behövs i den här världen.

Ett steg till i mitt miljötänk.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 17 september 2022

i åren 2021-2023, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Vardag & familjeliv, vinterbad

500 meter i 15.3 gradigt vatten. en halvtimma lugn och ro. En halvtimma av välbehag. En halvtimma med mina badsystrar. Fast det sista var vi bara två kvar. Dom andra systrarna hade åkt hem efter sitt bad. Jag och mina andra badsyster satte målet att simma 500. Soligt, vackert och en fantastisk morgon. Bättre än så blir det inte. Dagen kan börja.

Dagens bildskörd

Idag blir det lite grill här hemma. Sista dagen för att ha kvar lite sommar känsla. En sista gång att sitta ute i trädgården och äta.

Jag har tänkt längre med mitt miljö tänk. Tänker även att det blir någon krona att spara. Jag tänkte att jag ska sluta köpa pappersservetter. Nu har jag fått inspiration, är helt inne på att hitta fina tyger, jag sedan ska sy servetter av. Det ska bli servetter med årstiders känslor. Högtider jul, nyår och påsk midsommar ska det vara särskilda servetter som visar på vad som firas. Sommar, höst, vinter, vår servetter. Förra hade jag massvis med servetter, jag fått av min farmor. Men av någon dum anledning, så är dom borta. Men nu, Nu ska det bli nya.

Tanken har bott hos mig i några dagar och de kreativa tankarna vill inte lämna mig. Idag när jag badade, flödade bilderna av tyger som jag har tänkt mig hitta. Vart hittar jag dom? Här ska gå på upptäcktsfärd. Vi har någon liten butik i grannbyn som jag har tänkt besöka. Tygladan i VBG ska göras, jag tänker att det nog kan bli ett litet besök på Ikea också. En och annan stuvbit, ska jag nog också hitta. Har ni tips på ställen som har fina tyger? Jag tar tacksamt emot tipsen. Här ska bli ett snäpp upp i miljötänket. Hör hur maken rumsterar uppe i köket lär få sluta skriva för att vara behjälplig med förberedelserna i grillgörat. så inlägget får sluta här.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller just nu.

En lite tokig man, är jag gift med.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 16 september 2022

i åren 2021-2023, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Vardag & familjeliv, vinterbad

En ny härligt fin morgon. Det började med att det kändes varmt här hemma. När jag kände på Elementet så strålade ut en mjuk skön värme. Första gången för vår nya bergvärmepanna, Den jobbade för första gången med att värma upp huset. När jag gick in till maken som precis vaknat för att berätta den stora nyheten om värmen i elementen. Hade han inte tid att ligga och dra sig i sängen. Han var tvungen att gå ner i källaren för att kolla till pannan. Jo den där mannen han är tekniknörd ut i fingerspetsarna. Han kollade inomhustermometern och vart hel nöjd, när han sedan åkte iväg till jobbet. Han berättade tydligt att han behövde inte göra något för att detta underverk skulle ske… Jag nickade och tänkte hmm…. har man betalt så mycket pengar för något så ska det väl fungera. Han skulle ringa Nicklas sa han på väg ut till bilen. Nicklas är kille som installerade pannan. Nu tror inte jag att Nicklas är så intresserad av att veta om att vi hade värme i elementen. Han vet nog om att det jobb han gjort skulle fungera. Men, men, den där mannen….. Ibland kan jag bara le, njuta av att just den här knäppgöken är min stora kärlek och att han älskar mig. Jag gör säkerligen konstiga saker jag med, om jag skulle fråga honom. Han tycker det är riktigt konstigt, med mitt badande mitt i vintern.

Idag började även morgonen med ett besök, ut till brevlådan. Early bird hade varit på besök. Jag har beställt nya rundstickor, hade även beställt trodde jag 12 stycken knappar. Rundstickorna var helt perfekta. Knapparna var väldigt fina dom med men, ett väldigt stort men. Ibland är det bra om man läser lite, innan man klickar i. 12 stycken paket vart det, med tio knappar i varje paket. Om någon nu skulle behöva lite knappar, har jag till övers. Dom är jätte fina men lite för små, för det projektet jag håller på med. Det är även på tok för många. Skulle någon även vara intresserad av rundstickor, har jag nu ett set på 1- 10 storlek, rundstickor. Dessa mina gamla ska jag lägga undan, till bättre behövande…… i fall någon behöver. För nu har jag ett lite bättre set som jag tänker att använda istället för de gamla.

När jag fått iväg maken till jobbet, lill-tösabiten till skolan, tänkte jag mysa med mina fina nya stickor. Men ack va jag bedrog mig. La upp lite öglor på stickorna och kom på att.. Detta, just detta är helt fel. Det här går inte, för jag är ju en badsyster. Jag ska ju iväg till sjön, träffa mina badsystrar. Tänkt blev det, sedan borsta tänderna, av med nattsärken på med morgonrocken. In och iväg med bilen. Det fick bli de lite tyngre badskorna idag, för de andra var lite fuktiga. Kommer bli ändring på fuktiga badskor nu, när pannan ger våra element värme.

Jag vart först vid badet. Dimma över sjön, upptäckte jag medens jag kom till sjön. 7 grader på land, 15, 3 i sjön. Fytt i fult ord, vad kallt det var, när jag gick i vattnet. Riktigt kyligt, men ett steg till, några steg därefter. När vattnet nådde magen, var jag tvungen att stanna upp. Fokusera på andningen, stå still och iaktta, allt det vackra, runt omkring mig. Några steg till, sedan en bestämdhetston i kroppen, gjorde att den snabbt var under vattenytan. Flyta lite, härda ut det kyliga vattnet, sedan vart det att simma några hundra meter.

En av mina badsystrar är fotograf till denna bilden.

Om ni visste hur underbart det är att ta simtagen, se varje krusning på vattnet, av simtagen. Jag tror att om du fick uppleva det en gång, hade du varit fast i att bli kallbadare. Sedan när man går upp, då det blir som en kamin som sprider ut sig, i din kropp. Då när du upplevt det, kommer du aldrig att sluta bada. För den känslan är obeskrivligt härlig. Det ger sådan energi, kraft och din kreativitet flödar tillsammans med kroppens källa av att värma upp kroppen.

Att sätta sig i bilen för att åka hem, då firar man segern, i att jag verkligen gjorde det idag med. Vägen hem blir vacker, naturen runt omkring upplever man. Alla dessa turer till sjön jag nu gjort, har gjort att naturen har blivit ännu vackrare, än jag innan sett. Då innan jag badade på vintern, var naturen natur. Idag ser jag skiftningar, saker ser olika ut, varje gång jag ser dom. Det är sådana kontraster i olika väder. Sol, mulet, regn, snö. Vår, sommar, höst och vinter, gör saker med naturen som jag idag upplever, mera himlastormande vackert. Under det här året, har jag även lärt mig att vara här och nu, just i den här stunden. Den kunskapen, lärde jag mig först där i det iskalla vattnet. Idag kan jag plocka fram den kunskapen, i andra situationer. Det kunde jag inte innan. Jag känner en stor tacksamhet, jag gav detta med bad en chans. Nu vet jag att jag kan. Nu har jag sett fördelarna med just vinterbad.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu. Just precis nu!!

Kay Pollaks måndagsbrev

Av Carina Ikonen Nilsson

den 30 september 2013

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Idag var det kunskapen om det vi gör idag kan vara av betydelse långt fram i livet. Det säger mig att jag har ansvar. Det jag gör idag ger konsekvenser långt fram i livet. På min tid när jag gick i skolan hade jag en lärare i maskinskrivning som med vänliga ögon sa till mig att det spelade inte så stor roll om jag hade Dyslexi, för jag behöver bara lära mig var tangenterna är så skriver jag. Det är ofta jag tänker på denna vänliga kvinna, hon var ofta i mina tankar när jag skrev min bok.( Jag föredrar att kalla mig Impulsiv). Som om hennes ord var magiska, det var dom för hennes ord tog bort mycket av min rädsla för att skriva.

Kays måndagstips nr 52.

Den 30 sept. 2013
Listan med uppskattningar.

Berättelsen som finns i det här nyhetsbrevet hörde jag för många år sedan i ett sommarprogram. Den gjorde ett starkt intryck på mig. Jag vill gärna dela med mig av den.

Berättelsen jag hörde:

En fredag eftermiddag bad en lärarinna i en amerikansk skola sina elever att skriva namnen på alla sina klasskamrater på ett papper. De skulle skriva alla namnen under varandra i en lång rad. Sedan bad hon dem att tänka på det bästa de kunde säga om var och en av dessa och sedan skriva just det bakom det namnet. Bara fantastiska och positiva saker. Det tog klassen en timma. Sedan samlade lärarinnan in alla dessa papper.

Under helgen satte hon sig och gjorde en lista till varje elev, där det stod vad de andra hade tyckt och skrivit om just var och en. På måndag delade hon ut dessa listor till eleverna.
Eleverna fick sitta och läsa vad de andra hade skrivit. Efter en stund log barnen. Och det viskades. Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon etc ….

Uppgiften hade haft den effekt hon hade önskat. Eleverna blev tillfreds med sig själva och varandra.

Många år senare blev en av eleverna dödad i Vietnam. Och lärarinnan deltog i begravningen.
Hon hade aldrig sett en död militär i en kista. Det var en ung vuxen man som låg där och han var mycket vacker. Kyrkan var fylld av alla hans vänner och en efter en gick förbi kistan en sista gång. Lärarinnan var den sista som välsignade den döde i kistan. När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan, fram till henne. Han frågar henne: ”Var du Marks lärare?” Hon nickade ett ”ja”. Sen sa han: ”Mark pratade mycket om dig.”

Efter begravningen deltog de flesta av Marks tidigare klasskamrater i en sammankomst.

Marks mamma och pappa var också där. De ville gärna prata med hans tidigare lärarinna.
Vi vill gärna visa dig något, sa hans pappa, medan han tog fram plånboken ur sin ficka.
De hittade det här på Mark, då när han blev dödad. Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här, sa han, medan han försiktigt vek ut ett slitet papper. Pappret var tejpat på flera ställen på grund av allt slitage, alla de gånger det hade vikts ihop.

Lärarinnan visste utan att se på pappret att det var samma papper som hon hade skrivit alla de fina orden Marks klasskompisar en gång hade sagt om honom.

Tack för att du gjorde det här, sa Marks mamma. Som du kan se var det värdefullt för Mark.
Marks kompisar samlades runt lärarinnan. Charlie log och sa: Jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma. Peters fru sa: Peter ville ha den listan i vårt bröllopsalbum. Jag har också kvar min. Den sitter i min dagbok, sa Marilyn. Och sen tog Jennifer fram sin plånbok och visade: Jag har den alltid med mig, sa hon.

Då satte sig lärarinnan ner och grät.

Det enda jag vill påminna om efter den här berättelsen är detta:

I varje val jag gör förgrenar sig konsekvenserna oändligt långt bort.
Väven som börjar vävas är oändlig.

Tack för att du har läst det här 52:a inspirationsbrevet.
Allt gott till dig hälsar
Kay Pollak

Är du intresserad av inspirationsbreven gå in på hemsidan www.kaypollak.com. Där finns de tidigare breven att hämta. Där finns också information om hur du gratis i fortsättningen kan få dem till din mailadress.

Thåström Trädgård i GBG

Av Carina Ikonen Nilsson

den 19 mars 2012

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Låt dom regna, sale sjunger Herr thåström. Han fortsätter och menar att det blir bättre i morgon. Och vem vet kanske har han rätt. Fast nu är det ju en text och jag är ju inte ledsen just nu. Tänker att jag ska ge er en återblick en blick från fredagen. Jag var ju rädd för att det skulle vara kallt så jag hade tagit på mig så att jag skulle slippa frysa. Så mycket folk på ett ställe och när man som jag vill stå längst fram så är det inte så kallt. Det är rent av förb….. varmt. Redan tillsammans den tomma scenen och ett staket var jag så varm så att jag behövde ta av mig koftan och sjalen. Innan spelningen träffade vi en tjej. Hon inledde konversationen med att vi nog var äldst. Min kära make var ju då snabb med att berätta att jag var den som var äldst att jag i alla fall var äldre än honom själv. :). Han har mera åldersnoja än mig tror jag. Det är i och för sig inte så svårt att ha för jag har ingen sådan noja.

Hon hade aldrig varit på Herrn, och frågade om mig om jag varit på någon spelning innan. Nja, jo, det har jag ju varit blev mitt svar, sa att jag varit på de flesta han haft i gbg. Kom just på just nu. Min sorg förra året när jag inte var där. När jag genom att göra en feltolkning av en artikel fick för mig att jag aldrig mera skulle få se herrn i egen hög person. Vilket var så fel som det bara va. Jag berättade för henne att hon kommer att få sin bästa konsert upplevelse hon någonsin haft. Vilket i sig inte är sant för jag vet ju inte hennes upplevese. Men den erfarenhet jag själv har vilket jag faktiskt kan säga är stor så är det inte bättre än Herr thåström. Det är bara bäst ingen kan bättre. Ingen är så närvarande ingen är så borta från verkligheten och är i nuet just då som herrn själv. Att stå där och se honom gå runt, som i trans. Höra hans röst tillsammans med takten och den helt grymma Ossler på gitarr. Kan jag säga att det finns inget bättre, ingenting gör mig så glad 🙂 ingenting gör mig så betagen av stunden. Det är fantastiskt, vackert och så levande, trotts att herrn nästan tappar byxorna ganska och tar på hängselbandet för att genast ta av det igen. Just den gesten känner jag igen från mig själv, när man liksom vet att skjortan eller nått ska vara på ett speciellt sätt och så rättar man till det, samtidigt blir kläderna obekväma och man gör som det var innan. Dra upp byxorna gör han hela tiden för grabben är ju fortfarande tråd smal kanske man inte säger om herrar. Men jag gör.

Konstigt jag hade ju tänkt prata om tjejen och hennes kille som vi träffade innan spelningen. Men av en konstig anledning ramlar jag in i Ikonen 🙂 Thåström hela tiden. Hennes Kille gillade inte Thåström och hon ville så väldigt mycket att han skulle tycka det var bra. Killen var också Kulturpolitiker Hade varit landstingspolitiker. Vilket Gjorde att jag började prata om att jag hade skrivit en bok. Då frågade tjejen varför jag skrev om just ADHD, och impulsivitet. 🙂 Berättade att det var från mitt innanför perspektiv. Under vårt samtal kom det fram att hon för ett eller om det var två år sedan fått sin diagnos. Hon var nog i sorg – fasen lite hon kunde inte förstå att jag inte var ledsen över att jag hade samma svårigheter, hon berättade att hon hade kämpat så mycket med att vara som alla andra. Så dumt att försöka vara som alla andra kom vi till sist fram till eftersom det är ett mål vi aldrig kommer att nå upptill. Vi är ju liksom bättre på att vara dom vi är. Blir ju så himla jobbigt när vi springer runt och spelar roller som vi inte behärskar. Det blir ju så himla bra när vi spelar vår egen roll vi är ju liksom bäst på den rollen. Ingen kan ju spela den bättre än oss själva. 🙂

Thåström var ju Självklart bäst, så är det ju. Det var roligt eller härligt att se och höra när Ossler råkade trampa på fel pedal och det tjöt lite. Det gjorde honom bara ännu mera mänsklig. Ossler är en Konstnär på sitt gitarrspel har nog aldrig sett någon som är så inne i sitt spel. Som liksom är ett med sitt instrument. Basisten vilket jag just nu inte kommer på namnet på hittade jag till denna gången har liksom inte sett honom så innan. Han likt dom andra är enorm. Han är lite mera publikvänlig också ler lite och ser ut att ha roligt på ett annat sätt än de andra som mera är helt uppe i sitt egna skapandet på ett bra sätt.

Killen som tjejen hade med sig var inte så impad när konserten var slut, men Han går och väntar på sommarkonserten med han Amerikanen som jag inte ens kan stava till. Jo sa jag i min text att Herr thåström var Bra helt underbart grymt och en himla massa till adjektiv som förstärker allt som är bättre än bra? Det var han i alla fall. Nu väntar vi på Röda sten och en vacker död stad igen men den nya favoriten är Låt dom regna och St Ana katedral.

Lev idag just nu så är röda sten flera ljus år bort ju :). Men det säger mig att jag fortfarande har nöjet kvar.

Sorgligt, när unga flickor dör

Av Carina Ikonen Nilsson

den 28 februari 2012

i Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Vi måste göra mera, sovaldi måste vara mera vakna och se bakom, physician vidare och större.

http://www.myperfectbaby.se/2012/02/cecilias-dotter-med-diagnos-asperger-tog-sitt-eget-liv/ läs om C, en tjej med Asperger syndrom, till sist tog orkade inte hon.

IFR Malix Impulsiva Framtids Resurser

Av Carina Ikonen Nilsson

den 27 februari 2012

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

kontakt@malix.se

Tillsammans med Sina egna illustrationer pratar Carina utifrån sin egen erfarenhet om:

Tillgångarna som tydliggörs i kreativa sammanhang
Hur vi genom respekten till varandra växer som människor.
Bemötande
Det egna värdets viktigheter
När vi duger inför oss själva, capsule så har vi inte längre några behov av att leta fel hos andra…….

Till vem vänder jag mig till?

Allmänheten, buy Arbetsförmedling, Arbetsgivare, Behandlingshem, Brukare inom Habilitering /psykiatriska vården, Coaching-företag, Försäkringskassan, Habiliteringspersonal, Ideella föreningar, Kyrkor, Psykiatripersonal, Skolor i alla former Till alla ……..

Till min företagssida

kontakt@malix.se

O(H)älsa eller (H)älsa

Av Carina Ikonen Nilsson

den 26 februari 2012

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Publicerad söndag, buy 26 februari 2012 10:56

Skriven av Carina Ikonen Nilsson

Psykisk ohälsa eller inte ohälsa, help hälsa ? Efter att ha läst tankar och ord om vad psykisk ohälsa är och inte är, blir jag förvirrad. Vad är psykisk ohälsa, vad är hälsa? För mig känner jag att jag börjar närma mig ordet. Men känner rädsla att trampa människor på tårna. Har inte för avsikt att stigmatisera eller stänga ut eller in människor i hörnen.

Psykisk hälsa är mera vänligt att närma sig, då blir jag i tanken mjukare. På något sätt känns det mindre farligt. Visst är det konstigt då jag i min roll som ambassadör inom projektet (H)järnkoll går ut och pratar om just psykisk O(H)älsa. Men utifrån mitt perspektiv. Skulle inte för mitt liv, våga mig på att prata i större perspektiv.

Man vill nu att det ska definieras vad och vilka, som får plats i ordet. Läs vidare HÄR……