En ledig dag.  En dag innan dagen D.  Imorgon ska jag och mina kolleger till GBG.  Kay Pollak  skall föreläsa, discount vi ska sitta där och lyssna på honom.  Spännande, drugs ska det bli.  Förväntansfull och uppladdad är jag.  En snabb genomgång av hans böcker  under förra veckan.  Jag gillar verkligen hans tänk.

Det blir så spännande att  tänka att människor är utsända till mig, there   för att jag ska lära mig något.    Att alla människor jag möter är till för mig, så att jag kan växa som vuxen, bli ansvarstagande  vuxen.

I går försökte jag mig på en liten lek,  där jag skulle undvika  INTE i mina meningar.  Har  i och för gjort det innan. Förra gången jag läste hans  böcker.   Det var i alla fall länge sen  jag  gjorde det innan igår.  Smäll inte i dörren. Hur säger man det så att det undermedvetna  uppfattar mitt  budskap?  Vill du vara snäll och stänga dörren försiktigt.   Jag vill inte  ha  te nu.  Jag skulle kunna tänka mig en kopp te lite senare.   Man blir  mera  vänlig.   Min son har tappat bort sin hårdisk som han har i skolan, på  denna disk ligger    alla skolarbeten.   Under vårat samtal  ramlade jag i  inte gropen många gånger..  Så du har inte  hittat disken?    Har du  undersökt alla ställen den  kan  tänkas vara på? Var såg du den sist?

Är det  inte  någon som har tagit den?  Är det  så att  någon kan ha stulit den ifrån dig.

Du får inte vara så  slarvig.  Du får ha  mera ordning på dina  saker.

Du kan inte  ha letat över allt.   Har du titta  på olika ställen  i ditt rum?

Det  där  ordet inte,  är ett ord som  säger  negativa saker om någon eller något. Det  tillför heller ingen  information  om  det  jag pratar om.  Det är ett rätt meningslöst ord  när man  försöker att använda andra ord i stället.

Så blir tankarna  mera tydliga och mina ord  och meningar  formas till det jag  egentligen vill få fram.

Glöm inte torka av bordet efter dig, blir,  jag vill att du  torkar av bordet när du är klar.  Du får inte glömma  gympa kläderna.  Blir kom ihåg att ta med dig  gympakläderna.  Du får inte komma  försent till skolan, Jag vill att du  kommer i tid till skolan.  Du får inte ha de söndriga och smutsiga byxorna på dig,  Jag vill att du ser  fräsch ut  och har hela och rena kläder på dig.

Om jag utesluter ordet inte, blir jag mera tydlig med mina budskap, mina budskap  ger mottagaren en möjlighet att få en större insikt varför jag  vill att  han ska  komma i tid, eller ha  rena kläder på sig, det blir   en mera   jag bryr mig om,  jag tycker du är  viktig,  då jag tar bort ordet  inte.

Mera tydlighet …

Lev idag  just nu,  igår är historia, en svunnen tid.

I morgon är  framtiden.  Framtiden har  många nu som kommer senare.

Lever jag nu, så kan jag uppleva många nu.  Längtar jag till framtiden, så förlorar jag nu.

även idag är en dag i solens tecken. Den första koppen kaffe är snart ur drucken.  Livet börjar att återvända eller jag börjar vakna är mera rätt om det är kaffe eller min lilla vän concerta, sale det är kanske båda delarna.

Dagen idag kommer att gå i arbetstimmar.  Redan klockan  10.30 skall jag infinna mig.  Hela huset är fyllt utav  pojkar som Lanar. Min son som även han lanar med dessa pojkar var nog den som somnade först i går.  En hel veckas skola gör honom trött, purchase så när fredagen kommer så orkar han inte  riktigt.

Min dotter  lyckades  vakna och ska ge sig av till assarbyhallen för att titta på handboll, i helgen är det höferscup här. Då blir hela byn full av handbollspelande människor, vilket gör att min dotter har tider att passa.  Jag tror  hon saknar handbollen,  den la hon ju av med i vintras.  Till hösten kommer nog min lilla flicka att åter igen vara med och kämpa för Höfers.

Lev idag just nu…….

Träningsvärk, ailment   Känns gör  riktigt ont.  Jag  kan tala om att jag  till och med  har träningsvärk i fingrarna.  Ändå sitter jag här  och fantiserar om att jag ska smyga mig ut idag  med.  Solen brände mina axlar regält i går med.  För det har jag en under kur som jag  lärde mig av  fd vänner.  Det var en flykting familj som kom från Kroatien.   Inte nog  med att de var  flyktingar, here   det var  romerska flyktingar. Vilket gjorde att de liksom var ett steg ännu längre ner på stegen än kroatiska flyktingar från Kroatien.   Familjen bestod av  en farfar, farmor, mamma, pappa  och tre barn.  Jilena, Bojan  och en liten söt  flicka  som jag inte minns namnet på.  Vilken  härlig familj de var vilken sammanhållning och vad jag tyckte om dessa  underbara människor.  Tyvärr så blev de utvisade, och var tvungna att flytta.   Jag tänker ofta på dem,  undrar hur de har det , hur de gick för  barnen,  hur har  mamman det som  var psykiskt sjuk.  Hur mår dom ?   Var finns dom?  Är de fortfarande i Sverige eller  vart är dom?  Jag tror inte  jag träffas så  ärliga, omtänksamma  människor förut.   Vi hade så trevligt tillsammans.  Men en ska  var mindre trevlig,  mamman var  sjuk av oro för att de skulle vara tvungna att lämna Sverige  i deras hem land var de inte välkomna för de var Romer.  Det gjorde ont  den dagen  jag sa farväl i från dem.  Jag  vill så gärna veta  vad som hände, vart de har tagit vägen.  Jag saknar  dessa människor som förgyllde mitt liv.  Bjöd in mig i deras liv,deras kultur, deras sätt att  se på barn uppfostran  och livet.  Innan  jag träffade  dem  hade jag för mig att  Romer  som jag träffat innan som bor  i Sverige  som jag sätt från utsidan  behandlade sina  barn  och kvinnor  lite mindre  jämställt.  så var det inte   den familjen jag träffade  i detta sammanhang vilken  kärlek de hade  till varandra och  till  sin omvärld.  Till mig  till mina barn. Det älskade Sverige  kämpade på, bjöd in oss svenskar  vill vara en del av  vårat samhälle.  Jag  bor i en liten håla, men är uppvuxen i Göteborg. De infödda invånarna i  byn som jag bor i. Var inte lika gästvänliga. De var rädda,  vissa tittade även lite konstigt då familjen satt på våran ute plats och  umgicks med mig  och  min familj.    I våran by  är man rädd för sånt som inte är känt,   okända och främlingar är farligt. så det var nog inte så många som  lyckades  få känna denna familjs kärlek.  Jag  är  från gbg,  har bott i bergsjön jag  visste redan innan att  invandrare och  romer inte är  farliga de är lika rädda för oss  som vi är för dom.   Men ser vi bortanför vår  rädsla och  bjuder in dom så  berikar de  vårat liv.

Det lär oss saker om livet som vi inte har sett innan.   Mina  vänner från fjärran land har jag ingen kontakt med idag, jag vet inte var de finns.  Om de lever , hur deras liv i så fall är nu.  Men jag  har fortfarande  kvar att solbränna  lindras med  Yoghurt de svalkar och tar bort det onda.

Må gott  och lev  nu idag  i denna stund. Nästa stund kommer  då den kommer och den stunden är också till för att levas.

sol dag med  sol inne sol i sinnet.:)

Vem här kämpat i trädgården idag :)? Är jag nöjd?  Ja, search det är jag att jag äntligen gick ut och fixade lite det är jag nöjd med, medical men inte  med att jag la ner alldeles för mycket tid.  För det  gör ont i min kropp,   jag har  ont i min rygg och jag har  suttit lite konstigt för  solen har mest  tagit på en sida  av  mitt ansikte.  Ser  det kul ut,  mmmm det gör det säkert för andra, men inte för mig.  Ett telefonsamtal idag när jag staplat in i huset igen.  Jag lät nog  konstig för  personen som ringde  undrade om  jag var stressad.  Lite stressade över att jag knappt kunde röra mig  så jag  skyndade så fort jag kunde till telefonen.   Under samtalets  gång  fick jag ett tips som jag  faktiskt ska ta med mig. det var att ställa in tid  så jag inte håller på med trädgården mera en högst  två timmar.

Det gör ju att jag slipper gå  dubbelvikt sen  😉 varför har inte jag tänkt på det?   Så enkelt egentligen,  men det är klart när jag gör något så  går det inte riktigt att sluta  göra  vill inte avbryta.  Absolut inte  då jag äntligen  tar tag i det sedan som jag aldrig gör.  Sedan i det  här fallet är alltid trädgården.   Men  kanske  ligger det till så att jag inte vill, för att jag  faktiskt får  så ont efteråt.????  Det ligger nog lite sanning i det, för när jag  väl är där så  e det ganska  skönt att pyssla om alla blommor,  hitta  lite  maskar  och  flytta tanken till fiske,  Då är jag inte längre i trädgården utan  ute vid  havet  och fiskar lite.   Efter  tankefisketuren  så  går jag dubbelvikt  kommer på hur många muskler som egentligen finns i min  kropp. Vilka jag inte haft en aning om att de finns men  ont gör de……

Sommaren  är  här,  idag  blev det även  en bränd blåbärspaj till efterrätt.   Torsdags soppans  blåbärspaj gick att äta  om man tog  bort  degen på  ovan sidan.. 🙁  det som är godast 🙂 .

Lev nu  du  hinner  leva i sen när  sen blir nu

En strålande sol och en blå himmel brukar pigga upp mig. Solen har en förunderlig kraft på mig i vanliga fall. Inte nu, cialis den  lyckas inte riktigt  nå fram till mig.   Just nu vill jag ha tillbaka mitt gamla liv.  Mitt gamla liv innan Concerta.  Men egentligen vet jag  inom mig att det är inte det  jag vill ha tillbaka.  Utan den där  energin eller  speeden som gjorde att jag hela tiden  gjorde saker.   Den där motorn som fanns inom mig på morgonen  som gjorde att jag  sprang runt och  fixade allt inom hus, sen utsidan. När detta sen var klart  log jag död, utslagen och  trött.  Det där sista vill jag INTE ha tillbaka för det är mycket  härligare att kunna  vara vaken  en hel dag.  Men  den andra delen av adhd vill jag ha tillbaka den där delen som  gjorde att jag  gjorde saker.    Just nu behöver jag den verkligen!  Även om  jag innan städade alla rum samtidigt innan, även om jag dammsög, tvättade golven och  vattna blommorna   samtidigt  förut.  Så blev det i alla fall gjort!    Det blir det inte idag.    Mina  blommor  där,  men  det  gjorde de i och för sig   innan med,   idag  dör  det  av  brist  på  vatten förr dog de drunkningsdöden.  Undra jag vilket som är värst?     Ge mig en liten motor som inte tröttar ut mig.  En liten motor som för mig till att i allafall göra  en sak.   för gjorde jag allt samtidigt, idag  inget.  varför finns det inget mellanting ?   Kan  man  köpa lite lagom. Bara i denna situationen?

Back in games, for sale   nja  en natt och en morgon har passerat, look   natten  innehöll drömmar om huvudvärk. Som tur var så har jag en son som även han vet  hur det känns med  huvudvärk.  Så i morse när  jag vaknade  gav han mig två migrän tabletter innan jag steg upp  och tänka sig  att samtidigt kom jag på min lilla underverkspiller.  Så morgonen flöt på bättre än vanligt! För när jag steg upp ur sängen så hade den redan gjort underverket  genom att ta bort surret i pannan myrorna i kroppen  gick i ide och tankarna saktade ner.

Med migrän och trotts att jag inte sovit riktigt så  var det en bra dag och ett bra sätt att vakna på.  Nu  är det kanske bara det som sker idag, discount men det får räcka.

Igår pratade jag med en kvinna som fick mig att vakna upp ur min dvala, vi pratade om  duktighetssyndrom och  prioriteringar.   Efter samtalet gick jag hem, tänkte och  skrev en egen prioriterings lista.   Vad är viktigt för mig, för bara mig.  Bara  mig inte  vad som förväntas av mig utan vad som finns på min egen prioriteringslista.    Det jag kom fram till var att jag var en  viktig mamma,  innom mig var det viktig att jag är en mamma, en bra närvarande mamma.  Som  inte håller på med  brandkårsutryckningar som skulle kunns förebyggas.  Hur blir man det?  Är inget jag har svar på  men  för mig är en bra icke brandkårs utrycknings mamma  en mamma som har tid att lyssna, en mamma som  är här och nu ,  i tänken är jag där jag just är. En bra mamma är även en mamma som lever efter sina egna förväntningar på tillvaron.  Inte vad  hon inbillar sig att skolan, jobbet  eller  någon annan förväntar sig av henne.   För dessa inbillade låtsas förväntningar är  just det bara inbillade förväntningar som inte behövs uppfyllas.

Mål och del mål,  diskuterade jag och min vän.  Mina mål har under en tid varit  någonstans i himlen.   Så igår började jag plocka ner förväntningarna till  en mera  uppnålig nivå,  mitt mål idag var att jag skulle komma ihåg min tablett.  Även att jag skulle ta det lugnt på morgonen. Ett av målen är nådda, Tablettmålet, det andra målet  nja lite för jag tog det mera lugnt än vanligt. Jag blev inte stressad och jag kom ihåg frukosten.   Jag tror jag får lägga till ett mål till idag, tyvärr så handlar det om att gå tillbaka  ett par månader i tiden eller nästan ett halvår.  För jag behöver gå tillbaka till lite strukturer som jag förbi sett.  En struktur är att faktiskt ta mig ann min tvättkorg på ett bättre sätt.  Inte bara tänka på den utan göra något åt den.

Det är vår! Jag kan spara ström  jag kan få en härligt doftande vår tvätt som doftar friskt istället för  massa sköljmedel inbakat i torktumlar damm. Jag som för några årsen Härjade  högt och lågt  redan klockan fem på morgonen. Var klar med allt  vid  11 sov middag till eftermiddagen. Har idag ett  mål att  inte bara titta på tvättkorgen utan även flytta tvätten till tvättmaskinen. Därefter hänga ut den i  sommaren.  Vart har jag tagit vägen?  Vart har jag gått?

Det spelar ingen roll för nu känner jag mig helare trotts att jag är så trasig. Eller jag  känner att jag blir lättare att laga idag, jag lagar idag det som ska lagas, det viktiga, för jag tror det  är det som är problemet eller jag vet att det är det som gör ont.  Jag har lagat allt runt omkring istället för att laga källan. Källan är jag, källan är kärlek till mig själv. Kärlek utan aktivitet. vilkorslös kärlek bara till mig.  Jag ser att jag idag  tar tag i det som gör ont i mig.   Det spelar ingen roll att jag har ett skinande hem, att jag är vacker på min utsida.  När jag vet att jag är så söndrig på min insida.  Den söndriga insidan som jag gömt bakom en  duktig och sminkridå har liksom  krupit fram och visat sig. Kvinnan  som  visar sig i min spegel är omålad rufsig i håret ibland,  hon dammsuger inte  längre klockan fem på morgonen.  Denna kvinnan tycker jag så otroligt mycket om. Hon är till och med vacker. Hon är snäll, omtänksam och så full av liv i just nu! Hon mår bra i sin dålighet,  hon mår bra i sin trötthet.  För denna kvinnan  fick ännu en pusselbit  tillrätta lagd igår.  Det var en rätt pusselbit den passade  så himla  perfekt  i  pusslet och den sitter där nu.  Tack för att du tog dig tid  igår . mötet igår Gör mig mindre sårbar  är inte klart på något sätt och vis men blir vi det någonsin?

Jag tror inte det.  Men samtalet  igår med dig  gav mig en kloss och murbruk till att i allafall börja fatta att det är viktigt.  Jag känner att jag blev förstådd eller jag  blev lyssnad på.  Det räcker för mig kanske var det så att jag för en gångs skulle lyssnade med rätt öra. kopplade på helt rätt känsla och  faktsikt fattade.  Jag vet inte   säkert men det gör inget , för det kändes rätt.

Lev idag  just nu det skapar en trygghet i grunden.   Ska jag leva imorgon som måste jag levat idag nu.

 

Ibland när man behöver människor  som bryr sig , tadalafil så bara de finns där som  om de var utsända till mig just då.  Är de utsända så som Kay Pollak visar på att de är?

Jag tror det.  Jag möter människor  i vissa tider  i livet för  just då  i den stunden är jag motaglig för de som de ska lära mig.  Under min två åriga adhd aklimatisering och internaliseringprocess så  har just de människor som jag behöver omkring mig just bara dykt upp. Underbara och härliga människor i de just rätta miljörna. Livet är verkligen fantastiskt på alla sätt både i motgång och medgång.

Jag har ju alltid vetat om att jag är lite annorlunda, mmmm det är ett litet otäckt och skrämmande ord när jag inte är mottaglig.  För  lika mycket som jag  varit annorlunda så har jag lika mycket i mitt liv försökt att vara som alla andra.

Jag har verkligen försökt att  hitta in i  gemenskap  och umgänge  med andra människor. Men  alltid  känt mig lite vid sidan om,  lite för mycket eller för okoncentrerad och velig.  Ofta har jag varit för glad, för ledsen eller för  orolig. Aldrig  lite lagom.  Lagom som  är så fint.  Lagom snabb lagom  klok eller lagom lat,   Jag  gillar  verkligen ordet lagom.  Kanske just för att jag inte  når upp till  just lagom.  Visst låter det fint  Lätt och lagom.  Men  det kan vara så att jag  är en kontrast till just  Lagom,  att det liksom gör att jag  hela tiden försökt att vara just  Helt vanligt  lagom.

Men  nu  när jag tittar i bakspegeln  och ser hur jag i  42 års tid  just  försökt vara lagom. Så ser jag att  jag med mina egenskaper,  är den  totala motsattsen till just lagom.   Jag tror inte ens jag vill vara lagom,  jag tror inte ens  att jag hade  velat leva lagom. Jag har liksom bara trott att jag vill vara lagom, för då  blir livet så mycket lättare att leva. Men  nu  när jag sitter här så  ser jag hur tråkig jag hade varit som lagom.  Jag  hade inte  vågat säga allt som jag säger om jag hade varit lagom.  Jag hade inte  fått  ha så mycket roligt om jag hade haft lagom roligt.

Hur har man  lagom roligt?  Hur vet man när  något är lagom roligt när  vet man i så fall när man  har lagom tråkigt?

Var är  gränsen?  När  blir det för tråkigt och för  roligt?   Som  till exempel mina blogg inlägg som alltid blir FÖR LÃ…NGA.  Även FÖR UTSVÄVANDE.  För det är  något som jag  börjar internalisera i mig  att skriva  lagom korta  blogg inlägg,  Internalisera  nej, där tog jag i. för jag är flera mil i från att  komma  dit.  Men jag tänker på det ofta. Det är bara det att tanke och handling inte  riktigt  stämmer överens med mig.   För med mig är det så  det handlar om allt eller inget med mig!!!!

Intressen kommer och går  just nu går dom.  Men inte här! Vet inte riktigt  vart de går ellet var de är.  Förtillfället just nu  bara är.  Jag  arbetar med att  tillåta mig ha  mitt funktionshinder med mig,  som en kompis och vän någon som  skall leva i harmoni i mig i stället för  att gömmas undan.  Döljas och tryckas ner.   Funktionshinder smaka på det ordet…..

För mig har det en bitter eftersmak som jag inte tycker om än. Jag vill iställer se  mitt  för omvärldens hinder som en tillgång för det måste det  ha varit. Annars hade jag inte suttit här nu och kännt att  det är viktigt!

Mitt funktionshinder  som då jag hela tiden kämpat med att dölja det  har under tiden  av mörkläggning  varit ett hinder, det är då  det blir ett hinder.  Men lever jag med det och  visar min omgivning att nu  hinner jag inte med, NU behöver jag hjälp, så är det inget hinder. Jag behöver inte ens hjälp  utan  förståelse, kärlek  omtanke  för den jag är.

Vi är ju alla lika olika som individer vi har gåvor och ogåvor, Min  gåva i livet är  att jag har förmågan att vara okoncentrerad,  rörig och  lite snabb i tanken.  Det ingår även en liten  duktighetssyndrom och  sorgsensyndrom i min adhd, har ingen aning om  vad som ingår i andras adhd. Men i min funktion som finns där en liten sorgsen å som tinas upp ibland.

Den gör ont  den gör mig ledsen och sorgsen ibland  men  säger ni  utan adhd sånt är livet.  Jo  jag är medveten om att sånt är livet, ibland är man lite sorgsen.  Men ni andra har säkerligen förmågan att stanna upp och känna på känslan och titta på vad den står för.  Det ör lite svårare för mig att göra, för den är smygande kryper in utan att jag märker det.  När den sedan  stannar till och jag hinner i fatt den så är den på väg att ge sig av. Den lämnar inga spår.  Ingen karta som jag kan syna och titta tillbaka på. Utan lika tyst som den kom dit, lika tyst smyger den sig ut.   Nästa  gång den dyker upp  så är den som ny igen.  Ny  outforskad och skamlig.   Eftersom jag i  hela mitt liv  försökt att  dölja mitt funktionshinder,  så kan jag lova att jag  är en  otroligt bra  döljare av sorgen som man ofta skäms för.   Dessutom så  den dagen jag stannar upp och  känner  har förmågan att  lätta mitt hjärta  och  be om hjälp  så är det oftast  i fel  situation  fel tid  och till helt fel människa.

Det verkar som den cyklen har ändrats.  Jag tror att det  beror på mig. Nej, jag tror inte utan jag vet att det beror på mig. För  nu är jag mera ärlig emot mig själv! Jag är jag  och jag har ADHD!  Jag tillåter mig  själv att visa  mig  som jag är.  När jag visar mig  som den okoncentrerade och veliga  röriga människa som jag är, så ser människor mig. Det ser mitt  Jag mig  hela mig allt det som är  mig. De ser mina svårigheter, de ser mina tillgångar och de ser mig.   Vi  människor är ju  till grunden i oss goda  vi vill väl. Vi  gör saker som vi  tror är bra för  oss.
Det är det jag får möta idag,  vilken tacksamhet  jag känner  över att jag  har möjligheten att få vara  just sådan som jag är  och  att människor  runt omkring mig  tycker om mig just sådan som jag är.   Men längst inne i mig så ser jag vad det verkligen handlar om.  Det är kärlek. Det är den kärlek som jag äntligen lyckats  finna till mig själv. Min kärlek, min kraft som  jag har inom mig har äntligen lyckats sippra ut. Den formligen forsar ur mig,  kärleken  som jag så länge har undanhållit mig själv för att vara som andra.  Har verkligen inte  hjälpt mig den  har  bara tryckt ner mig stampat på mig och gjort mig mindre  när det egentligen  i min värld  har handlat om att visa andra  hur bra jag är.   Så har jag  istället  tryckt ner  och visat en liten marionett docka av mig.

Vem tycker om en docka som är upptryckt i tusen exemplar?   Min  kärlek till mig själv  gör att jag möter människor  som är till för mig. Alla människor  där ute som jag  möter och kommer att möta  ni är  idag verkligen utsända till mig för att lära mig  något om mig själv.  De gör er speciella, underbara  och unika.   Inte nog med att  ni är det  ni gör mig unik. Jag är till för att lära er saker  om er själva.  Jag är unik , jag är  värd att  få smaka av livet  livet som det  är för mig.  Så som livet smaker för mig  när jag  visar mina  unika förmågor av  alla egenskaper  i adhdn som är en liten bit av mig.

Jag är till för att  leva  med min adhd, jag har fått den egenskapen för att jag är  bra på att ha  adhd, jag  har även fått förmånen att  blivit skänkt  en gåva  i form av  att möta  andra människor där jag  genast med en gång känner samhörighet . I en förstående och  harmonisk omgivning  har jag hittat ett sammanhang,  i en miljö där jag inte är  nojig där alla andra är lika  mycket  adhd som jag  där  känner jag kärlek.  Kanske för att jag  äntligen  ger mig själv kärlek, och bjuder på mig själv……..

Till er som orkat läsa enda hit,  tack för att ni orkade.  Tack för att ni finns. Även om ni är osynliga för mig  just här så lever jag  med  mina tankar om att  det finns människor där ute som orkar läsa enda hit. Det gör  er unika.

Men med ett undantag av min Lata broder som har  någonsorts sök funktions anordning på  sin data. ( det kansek finns på alla) sånt  har jag inte tid att kolla,   i allafall så kopplar han in den och bara läser ordet  broder,   hmmmm   nästa inlägg ska bli jobbigt för honom  för där ska det bli många  broder. 🙂

Lev idag  just nu  då känner man kärlek i alla fall gör jag det…….

Jag blir så förundrad och  dessutom  lider jag  av en stor nyfikenhet.  Igår lyckades jag att få in en räknar  på denna  blogg.  Min förra blog malixjappjagklaradedet var ju så mycket enklare att arbeta med, ask denna här bloggen   kräver  sina energiknölsarbeten, view Jag är  ju inte en sådan där grymt duktig dataanvändare, utan  lär mig hela tiden.   Nu kortar jag av detta, ser ni det  make  och broder?  Jag svävar inte ut  som vanligt!

För det jag vill få fram, är att jag är så grymt nyfiken på vilka och vad det är för personer som döljer sig bakom  min räknare.

Min förra blogg,  hade jag  ju lite fusk tillägg  som Mer trafik med mer. Det gjorde ju att  antalet på räknare inte var intressant för mig.

Kände ju det  som fusk, fusk  är något som jag inte  riktigt är med på.  Denna blogg är utan mina fuskande program.

Men nu  förändrar sig  räknaren ändå utan, vilket i min världe blir att hjälp!

Det finns riktiga,  levande Människor, där ute som verkligen läser min blogg.  Någon tar sig tid att titta, om jag har skrivit  något.

Det gör att jag känner ansvar, över att faktiskt inte  bara skriva massa ordbajs, för att skriva.  Tyvärr så  slinter nog lite sånt ut ändå….

Men Nu, är jag grymt  nyfiken.  Hur kommer det sig att min räknare  bara  räknar, och räknar ,förändras hela tiden. Jag hade ju kunna tänka mig att  1 förändring  per dag   eftersom jag vet att min broder är  lika nyfiken som jag.

Eller föresten två  min make brukar ju  läsa  då han  jobbar borta  på veckorna.  Så  Två  siffror om dagen  kan jag förstå.   Men  70,  på inte ens ett dygn!
Hjälp!!!

Vilka  människor är det  som  söker sig  hit, mera än  min bror och min make.

Hela min släkt är nog inte ens  70, eller så är vi  precis 70.  Fast då är  det några  som  lever i himlen  inräknat.

Har de data i himlen tror??

Men mina i himlen   som  ser till mig,   är inte  data kunniga, bara en.

Vilket var min  Moster GUN!

Hej på dig  MOSTER  GUN!

Kolla  jag  vågar MOSTER GUN! MOSTER GUN!

Min  moster  gillade inte att jag sa så,  det gjorde henne så gammal.   Jag kan tänka mig att  hon sitter där uppe  och  ler illmarligt nu.   Väntar på  hämnden när det blir min tur att  inte leva  jordlivet.

Då kommer hon att berätta att hon satt där uppe och  fixade så att räknaren här nere i min blogg förändrades,  bara för att hon  visste hur nyfiken jag alltid är och har varit.

Så  ok  Moster Gun  Himlen kan vänta för mig,  men  du  jag  kom på dig  kära Moster. Det är du  som  blippar  på min blogg så räknaren   visar massa siffror..

MMM,  har  jag någon  nämnt att jag har livlig fantasi, gillar att fantisera,  gillar att skriva????
Om jag inte  gjort det innan eller om någon mot  förmodan hade trott att så var fallet.

Så  vill jag nu dementera alla misstankar om att jag är  fantasilös tycker illa om att skriva.    Även att jag  sitter alldelse för lite vid min dator  är  helt fel……   Men det borde inte vara det , och det är något som jag ska förändra!!!!!

Lev nu idag,  imorgon är imorgon.  I framtiden kommer ni och jag få umgås med min moster Gun.  Fast det e inte så fel det heller!!!!!
Men nu  är vi fortfarande här  på jorden

Det är nu

Vi ska leva,  nu i denna sekund. Nästa sekund,  kan vi bara leva i den sekunden …….

En  kort stund  så försvann all min  må grå insida:) .  Man kunde ju tanka energi  på  Nätet!  Energin kommer  från  en ängel där ute som  fanns där just i den rätta stund. Tänk  livet är fantastiskt……   Må grå  lite grinig  och  har ingen  inperation då  just då ser  ängeln att här  behöver  skjutas på lite grann.  Detta lilla grann, cialis hjälpte  och fyllde mig  med kärlek  värme  och åter igen kärlek.   Kärleken  är till för mig själv, ampoule   och  den blev till av att  ängeln visade sig  i form av en kommentar som fylde mig  med livkraft igen.  I rätt stund, en sekund som var viktigt för mig, en sekund  av  inte ensamhet.  Jag  var inte ensam, det finns andra flera  som jag

Tacka  livslust  tack  ängel för att  du fick mig  på andra mera  lustiga tankar ……

Lev nu  så slipper  vi köpa kraft  för den finns där  utan att vi vet om det

Kraften är inom oss….

http://www.tillit.info/

mulet och lite grått ute. Känns trist, diagnosis   till och  trist på insidan av mig. Jag känner mig lite grå tråkig och  olustig. Vart är all min energi ?   Jag  känner  riktigt att jag behöver batteri påfyllning,  tanka energi  synd att man inte kan tanka det på nätet eller kan man det?

Jag vill tanka  energi och mågott godis. Det godiset som tar bort  illa sinnade  inte nyttiga tankar, dessutom  lite  extra självkännsla.   Det skulle finnas en sådan affär  som  man kunde gå till.

Hej,  jo  jag skulle vilja ha en liter  energi  och  inspirations källa,  lite självkänsla   och   en lite sova gott.  

Idag har vi utförsäljnng på livslust ocu kreaktivitets tankar.  

En sådan affär   skulle jag handla i   om det fanns härligt det skulle vara.  Nej  jag e lite nere idag  så  jag  ska  springa  ner till energikällaren  och  handla  lite   liv och energi 🙂

Tänk   det  kanske   finns  i framtiden.   nu är framtid   för mig   när jag var liten hade vi tv spel  där man kunde spela tennis ;9  det var  väldigt simpelt.  Idag  har vi datorer.  Det kallar jag utveckling  av inveckling…..

Lev idag  och  håll hårt i din energi,  Vi  kanske  är  flera  idag  som behöver på fyllning,  energn liksom rinner ur en ibland. idag är en sådan dag för mig,   en sådan  där jag  helst skulle  krypa under täcket  och  inte   vakna idag.     nu vet  jag vad det  är  …   Jag har   inser jag nu  glömt min tablett  idag….;(

lev nu   sen är    inte nu   senare  är  alltid  senare