I dag är jag tacksam över min dator tacksam över att tekniken gör det möjligt för mig att visa större bokstäver.Annars hade jag inte kunnat läsa. Dropparna gör att jag ser skuggor dagstidningens text flyter ihop till en tjock rad.Jag känner även tacksamhet över att jag blev klar med min kurs innan mina ögon spökade så här. Min make läste om vad min ögon-åkomma handlar, medical om igår. Även det gör att jag känner tacksamhet över att jag tog mig till doktorn och fick behandling för utan behandling skulle min syn inte gå att räddas. Dropparna kan göra att man får grå starr, and det kan opereras. Skulle jag inte behandlas med droppar så skulle min syn bli bestående synfel som inte skulle kunna rätta till så jag känner tacksamhet att jag tog mig till läkare. Jag känner även tacksamhet över att detta är tredje veckan, tadalafil informationen som vi läste igår sa att första gången man har det håller det på i 4 till 6 veckor. Så förmodligen har jag bara 1 till 3 veckor kvar i att famla i skuggornas värld.Tyvärr ser det ut som att man när man fått denna åkomma så lär man få det igen. Men första gången är den värsta. Och den första gången har jag ju nu redan upplevt så det kan ju bara bli bättre. Så även det får bli tacksamhet i massor.© malix

solen har hittat hit igen, pharmacy Härligt !Har jobbat  sen igår, purchase natten gick inte att sova på  så kroppen känns skakig och sövande.  tog   concertan och  hade forhoppning om att tröttheten skulle  minska.  Ha ha tror  nog att sömnen  är det enda som hjälper tyvärr.  Känns som att  mina sovproplem kommer tillbaka,   det är oftast så  på våren eller  sommaren  att  jag  går i  en form av dimma på dagen  och pigg  på natten.   trodde det  var ett problem som skulle försvinna  då jag fick medicin.  Men  kankse  är det en  cykel som  är återkommande  varje år och inte har med concertan, och adhd  att göra.    så det kan vara något jag   får  lära mig  gilla  läget med.Idag  ska  vi  ta  oss vägen förbi röstlokalen  där  min son står  och delar ut röstsedlar  för piratpartiet.    Nu kommer jag nog gör a min son besviken över   att inte lägga rösten på hans  parti  men  vi har olika åsikter  om hur vida  detta parti är   ett bra eller dåligt alternativ.   Att han  engagerar sig  är  mera viktigt  att han bidrar  och   har åsikter är  mera viktigt  att han ser att han har en möjlighet att påverkar  är  viktigtare  än att vi tycker samma.   Jag är en stolt moder till en snart 17 årig  kille  som intresserar sig  av politiska åsikter.   Det gillar jag   sen vad han tycker  ellerr tror på  är upp till honom.  Men han gör det han tror på  det är viktigt!!!Han tar ställning  och  han tar ansvar! det  blidar stolhet i mitt hjärta. © malix

Idag är det jobba som gäller, order  mulet grått men  min  morgon kaffe och  lugn och ro  har  befunnit sig här.  Dagen kan inte starta bättre. Ögon droppar  och  solglas påDagen kan börja,  startstäckan är klarLev idagI morgon kan levas imorgon

en tur till  uvalla i dag ögonmottagning, ampoule ännu  lite otrevliga  ögonundersöknningar och  mera droppar att ta,  nu  ska  båda mina ögon droppas.  Ser gör jag som en kratta.  Vilken tur att  man kan göra texten större.   Ibland  finns det dagar som  är mindre trevliga.  livet är så ibland, ibland är det mindre trevligt.  Lev nu  i morgon kan leva i morgon.

bättre sent ’än aldrig är mitt motto eller  vill inte att det ska vara det.  Tyvärr lyckas det nästan varje gång att bli  sent än aldrig. ringde ögonmotagning och ska idag  tyvärr vara lika modig jag var sist nu ångrar jag att jag ringde.  Jag gillar inte  doktorer eller  det är inget fel på dom utan det som gör med mig  där i  gillar inte jag.  mitt andra öga krånglar nu på samma sätt som det första.   så det lär bli droppar i båda ögonen nu kanske.   då blir jag hel blind:(  lär inte kunna skriva så mycket,  Undra hur det ska gå med bilkörning,  vad ska jag göra  på dagarna om jag inte ser.   hur ska jag skriva ner mina tankar då?Jag är rädd, skräckslagen!Hjälp!!lev  idag,  imorgon kanske  du inte ser.

Luften gick ur mig. Hela dagen har varit en stor enda spänning.

För inget alls.

Jag var livrädd för inget.

Jag visste inte hur jag skulle få fram eller vad jag kunde vänta mig.

Men så var det bara inget farligt.

Hur eller varför i herrans namn var jag nervös?

Vad va det som gjorde attJag vet inte, treatment historia så det skriker om det, och min historia är nu endast historia.

 

En ny upplevelse som berikat mig till den mildaste graden av lycka.

Dagens oro byttes ut till trötthet, och harmoni.Min lilla pojke kommer att få det bästa.

 

Här känner jag nu stolthet av att bo i en liten kommun som verkligen anstränger sig att göra det allra bästa, i våran lilla kommun sätter man barnen i centrum.

Barnen med speciella behov kommer efter sommarlovet få en ärlig chans till att lyckas med sin skolgång.

All heder och ära till dessa underverk till lärare och personal till våran skola.

De tänker nytt, och de tänker stort!

 

Vill även passa på att tacka de underverk till damer som vet vilka ni är att ni kom hit.

Tack för att ni finns ni är utsända till mig för att ni skall lära mig något om mig själv.

Tanken blir stor och spännande att tänka.

Fast det kändes ju lite som ni åkte i onödan, då skolan verkligen hade gjort sitt bästa redan innan mötet.

Jag hoppas resan gick bra och ni fick något ut av den ändå.

Ni är eldsjälar som inspirerar mig att orka mera.

Framför allt handlar det om Era stora hjärtan.

 

Min lilla pojke kommer att gå i den bästa tänkbara miljön i skolan.

Nu kan sommarlovet börja för nu har vi möjlighet att vila, ladda batterier för en ny spännande höst termin.

© Malix

Luften gick ur mig. Hela dagen har varit en stor enda spänning.

För inget alls.

Jag var livrädd för inget.

Jag visste inte hur jag skulle få fram eller vad jag kunde vänta mig.

Men så var det bara inget farligt.

Hur eller varför i herrans namn var jag nervös?

Vad va det som gjorde attJag vet inte, and historia så det skriker om det, och min historia är nu endast historia.

 

En ny upplevelse som berikat mig till den mildaste graden av lycka.

Dagens oro byttes ut till trötthet, och harmoni.Min lilla pojke kommer att få det bästa.

 

Här känner jag nu stolthet av att bo i en liten kommun som verkligen anstränger sig att göra det allra bästa, i våran lilla kommun sätter man barnen i centrum.

Barnen med speciella behov kommer efter sommarlovet få en ärlig chans till att lyckas med sin skolgång.

All heder och ära till dessa underverk till lärare och personal till våran skola.

De tänker nytt, och de tänker stort!

 

Vill även passa på att tacka de underverk till damer som vet vilka ni är att ni kom hit.

Tack för att ni finns ni är utsända till mig för att ni skall lära mig något om mig själv.

Tanken blir stor och spännande att tänka.

Fast det kändes ju lite som ni åkte i onödan, då skolan verkligen hade gjort sitt bästa redan innan mötet.

Jag hoppas resan gick bra och ni fick något ut av den ändå.

Ni är eldsjälar som inspirerar mig att orka mera.

Framför allt handlar det om Era stora hjärtan.

 

Min lilla pojke kommer att gå i den bästa tänkbara miljön i skolan.

Nu kan sommarlovet börja för nu har vi möjlighet att vila, ladda batterier för en ny spännande höst termin.

© Malix

Min mage är i uppror, capsule idag känner jag mig yr och mår lite illa. Det är så det känns för mig när jag är nervös. Förr trodde jag att jag var sjuk då det blev så, no rx idag vet jag och känner mig själv så pass väl att jag vet att detta handlar om att jag skall vara i ett sammanhang där jag egentligen inte vill vara.

Sitter här nu för att skingra mina tankar och slippa hela tiden vara orolig.

Just sådana här tillfällen har jag varit med om så många gånger nu, alla dessa möten med skola och proffsiga människor. Där jag blir en liten människa som är utan kontroll. Här bestämmer andra människor, Jag blir liten, jag har ingen som helst möjlighet att utan andras goda vilja få till det så att det funkar för oss. Min och min lilla killes framtid vilar i skolans goda vilja. Hur de bestämmer blir vad vi ska leva efter.

NU är det inte så att detta är farligt jag vet att skolan gör så gott de kan jag vet att vi alla är där för att göra det bästa vi kan.

 Idag borde jag inte heller vara rädd, orolig och nervös. Men historia gamla saker från för spökar och trycker till mig. Inatt drömde jag om hur min son kommer hem och åter igen berättar för mig hur ouppfostrad och dålig han är.

Denna gång var det inte min stora pojke utan min lilla som var i drömmen.

 Det är för länge sen och så långt tillbaka men spökar ändå.

Har man barn som har lite olika former av bokstäver så blir man oftast sedd som dålig förälder, jag kan inte säga att jag känner det idag men de gamla spökena inom mig viskar och skickar små meddelanden om det idag.

Min annars relativt bra bild av mig själv blir nu otydlig och den inre säkerheten känns inte lika tydligt nu jag är liten.

 Jag har blivit lite mindre tydlig, jag är utan kontroll är rädd för att grodorna ska hoppa ut ur munnen på mig. Rädd att det skall blixtra till i huvudet på mig att det ska flyga ut saker ur min mun som jag sen inte kan stå för.

Jag vill inget hellre än att det ska funka. Att min son ska hitta känna sig trygg i skolan, känna att han duger, är bra som han är.

© https://malix.se/

Mitt budskap är viktigt ! I hela mitt liv har jag varit annorlunda, check jag har vetat det, health men inte velat vara det. När jag var liten kunde jag inte läsa och skriva, när jag var liten satt jag i skolan och dagdrömde mig ut ur klassrummet. När jag drömde mig ut var jag normal. Då var det ingen som tyckte att jag sa konstiga saker, eller pratade för högt. Ingen märkte att jag inte kunde läsa, alla märkte att jag var klok, klart i knoppen, inga myror i benen, och min kropp gjorde allt den skulle.

I min dröm var jag duktig på alla prov och stavade rätt i alla ord.. Sa kloka saker och ingen tyckte att det jag sa var dumt.Alla lärare gillade mig och tyckte jag var duktig, jag kunde till och med sitta still i klassrummet utan att somna.I min dröm var jag normal.När jag blev vuxen var jag onormal men jag har lärt mig att passa in i fyrkantigheten.Alla barn och ungdomar ramlade in i mig, om de hade lite svårt att förstå sitt sammanhang. De ungdomar som jag träffade i mitt liv blev speciella så stjärnor i mitt hjärta, där var och en hade sin egen plats.Dessa barn speglade min barndom utan att jag var medveten om det. Jag ville hjälpa dom till fyrkantigheten. Det var mitt lilla jag som ville få dessa ungar normala.

När jag fick barn så fick jag barn som jag kände igen. Mina barn var små kopior av mig innan min fyrkantighet. Jag kämpade och kämpade med att de skulle vara fyrkanter som fattade förstod kunde.

Men jag kämpade ännu mera att kraven på mina barn skulle vara annorlunda, jag ville få de vuxna runt mina barn att se deras tillgångar,förmågor och att de skulle låta mina barn att få uppleva förståelse acceptance.Jag ville inte att de skulle uppleva det jag gjorde i min barndom.När jag var stor vuxen och misslyckad så viskade en fågel i mitt öra om att söka hjälp. Jag gjorde de, och tänka sig jag fick hjälp. Jag fick hjälp som var hjälp för mig som hjälpte mig i mig. Jag blev inte normal, jag blev inte annorlunda från den jag egentligen är. Utan jag blev jag, jag blev mig, min förklaring blev ett tillstånd av några bokstäver, min förklaring, upprättelse och förmåga blev förklarad i form av några bokstäver där jag fick förmånen att söka mig till lika sinnade. Jag fick förmånen att se på mig som unik, förlåta mig själv få min omgivning att förstå att jag är en människa en människa med känselsprö. En kvinna med antenner som inne har oförmågor och en massa förmågor som är unika för mig.Idag är det viktigt för mig att få vara jag med mina förmågor och mina oförmågor. Idag är jag en människa som har en liten del av adhd inom mig, för mig är det viktigt att andra människor som är som mig. Ska slippa leva min historia.Barn som är som jag ska slippa få uppleva samma frustration från vuxna som jag fick. För mig har det blivit viktigt att möta andra människor med respekt för dem själva. För mig är det viktigt att möta människor som är människor. Jag behöverr inte göra om mig, dölja mina förmågor, när jag visar mig som jag är så blir jag stor tydlig och fantastisk. Dessutom växer jag då jag slipper dölja mig.Det har blivit viktigt för mig att hjälpa andra att vara som de är. Det är viktigt för mig att visa att min adhd är något bra en förmåga som jag kan ha nytta av. Om jag tar fram det som är bra och växer i mina speciella förmågor med adhd, så har jag lättare att be om hjälp, det som blir problem om jag inte är  den jag är.

jag har kämpat med att vara som alla andra helt i onödan, för jag kommer aldrig att bli det.  Jag måste få  vara den jag är.  Mr Thåström skriver DET ÄR NI SOM ÄR DOM KONSTIGA DET ÄR JAG SOM ÄR NORMAL……..Adhd är en liten del av mig, jag är så mycket mera än adhd€¦€¦ men det är en liten krydda i mig. Kryddan kan i vissa sammanhang briljera och skina låt mig lysa som jag är

© malix

 har jag inte gjort idag, rx men genom telefonen delade vi tankar en stund.Idag satt jag här vid min dator och skulle just eller inom kort förbereda mig för att åka iväg. Då ringer telefonen, i tanken var jag redan hos den personen som ringde.Jag har ringt henne innan men då vid fel tillfälle, det är något som gör att man bara med ens hör att feltillfälle jag försöker en annan gång.Idag var det jag som hade lite ont om tid, men ändå så mycket tid att jag hann prata en stund.Det var min lilla tvillingsjäl som ringde.Vid första sekunden av den första stavelsen kände jag samhörighet.Jag blir ödmjuk in för att jag får uppleva denna känsla. Det är så ofattbart att någon förutom mina barn, kan ha samma snabba tankar tankar som jag. Att någon när jag säger något förstår att jag förstår när hon bara öppnar munnen.Framför att känns det så skönt att när jag som alltid säger vänta nu nu hänger jag inte med hur menar du, så då jag pratar med henne har jag inget eller inga tankar som: gud va trög jag är eller nu fattar inte jag……Det är känsla att känna av någon man egentligen inte känner, jag tycker så mycket om denna människa, för jag känner igen mig själv i henne.Hon tänker lite som jag, det känns som om jag är ute på ett äventyr då jag pratar med henne ett äventyr som inte slutar med vilsenhet. Att vi liksom går med samma karta och kan tyda kompassen.Allt det här beror nog på att vi är utan rädslor för varandra, och att vi vilar oss i ett förlåtande av oss själva. Vi är medvetna om att vi har lite likadana tanke banor och har ett förstående över oss själva.Inom mig känner jag tacksamhet en enorm tacksamhet över att fått förmånen att träffa någon som lite gått samma slingrande stigar som jag själv.Trotts att vi levt helt olika liv och inte varit medvetna om varandra, så känns det som jag känner denna människan, jag litar och känner mig trygg i mig själv, vägar bjuda på mina mindre bra sidor, för jag vet att hon förstår.Hon är mänskligt ärlig och jag känner att jag kan vara trygg i att veta att hon liksom jag säger det vi menar i alla väder.Det blir inget hymlande eller smygande för hinner man inte eller inte har lust mm så vågar jag säga det utan att hon tar illa upp, jag behöver liksom inte kolla av eller ta hänsyn till att inte trampa på tårna.För jag vet att hon som jag är lika ärliga och raka.Våra tankar har liksom inte tid med svängningar eller uppehålla av kan man säga så eller går det för sig att göra så.Sådana tankar finns inte utan man bara gör eller det bara blir så,…….Jag har en tvillingsjäl någon som tänker som jag som oxå i bland känner sig lite vid sidan om, passar inte in, idag lärde mig denna kvinna att vad spelar det för roll???Det gör ju inget om jag är för mycket, den som inte uppskattar mina förmycken mm förlorar mera på att tänka tanken än jag.Jag har ju förmånen att prova, att våga, att vara lite för mycket ibland……Tack tvillingför att du finns och att jag får förmånen att  lära känna mig genom dig……Tre fingrar som kay Pollak  pratar om,  här pratar jag  mera om attDu är utsänd för att jag ska lära mig något om mig själv :)och jag är utsänd för att du skall lära dig något om dig :)lev idag  just nu  sen hinner du leva sen./© Malix