Malix.se

Välkommen till malix.se – där vardagen får ta plats

Här skriver jag – Carina – om livet så som det faktiskt känns. Med snigelsteg genom morgnar, jord under naglarna från växthuset, samtal med ungdomar, kvällar med familjen och tankar som ibland drar iväg till punkens värld.

Det är berättelser från mitt köksbord, från badstegen vid sjön och från hjärtat. Ofta reflekterande, ibland irriterade, men alltid med en vilja att förstå – både mig själv och världen omkring.

Jag kallar det vardagspoetiskt. Kanske själfullt. Kanske bara ärligt.

Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror.

Here I write – Carina – about life as it truly feels. With snail-paced mornings, soil under my nails from the greenhouse, conversations with young people, evenings with family, and thoughts that sometimes wander off into the world of punk.

These are stories from my kitchen table, from the lake’s ladder where I take my morning dips, and from the heart. Often reflective, sometimes frustrated, but always written with a desire to understand – both myself and the world around me.

I call it everyday poetry. Maybe soulful. Maybe just honest.

Thank you for reading. It means more than you know.

  • Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar

    bland talar drömmarna till oss på ett sätt som stannar kvar långt in på morgonen. Den här helgen vaknade jag tidigt – bara katten och jag vakna – och med en dröm som kändes både sorglig och tänkvärd. En dröm om en husbil utan innehåll, som satte igång en lavin av tankar om livets skal, tomrum och mening. I detta inlägg reflekterar jag över vad drömmar säger, vad ADHD gör med tiden och hur små frön kan växa – både i jorden och inom oss.

    Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar

    Idag får det bli ett morgoninlägg. Hela huset sover, förutom jag och katten. Fast Findus, han har redan varit ute på sin lilla morgonpromenad, så snart somnar han nog om. Det är något speciellt med helgmorgnar, även om jag inte jobbar just nu. Helgen betyder ändå något – att slippa klockan, att slippa hålla tid. Nu är det jag och datorn, och just det älskar jag.

    En dröm om ett tomt skal

    Inatt drömde jag något otäckt. Vi bytte husbil, men glömde att flytta över våra saker från den gamla. I drömmen kändes det sorgligt – allt vårt, alla våra minnen, var nu någon annans. Vi hade bara ett skal. Vad ville drömmen säga?

    Handlar det om att leva utan innehåll? Eller kanske om behovet att skala av? Kanske är det så att tomheten inte är farlig utan snarare en plats där nytt kan få växa. Men samtidigt känns det skrämmande – ett tomt skal utan innehåll. Som om det också säger något om relationer, om livet, om nuet.

    ADHD och tankens galopp

    Med ADHD kan en tanke lätt galoppera iväg. Jag vet att det ”bara” var en dröm, men ändå fortsätter tankarna mala. Det är som om kroppen och hjärnan jobbar på olika frekvens – jag säger till mig själv att det inte är verkligt, men känslan stannar ändå kvar. Det är ett av ADHD:ns kännetecken för mig – att inte kunna släppa när något känns.

    Egna bubblor och gemensamma mötesplatser

    Jag och maken gör inte allt tillsammans. Jag har mina projekt – ritpapper, måleri, film och stickning. Han har sin sport, sina hästar och sin dator. Det betyder inte att vi är frånkopplade, tvärtom. Vi möts i trädgården, på tur med vår Lvl^2, eller över kaffet. Men vi låter varandra få våra egna bubblor, våra egna rum. Det är frihet – inte ensamhet. Kanske är det just det som gör att vi håller.

    Maken har även sitt intresse för fotografering fast där möts vi inte för att jag fotar utan mera för att det finns stunder där han hittar något han vill fota och där stannar allt upp för att han just i stunden ska ta det där just det där fotot. Här är ett sådant fotografi just i stunden foto.

    Drömtydning och dagens avokado

    Kanske handlar drömmen om gårdagen. Vi gick in i en djuraffär för att hitta extravagant kattmat till Findus – men butiken var bara ett tomt skal. Inget fanns där som inte också finns i en vanlig matbutik, bara till högre pris. Eller kanske var det avokadon jag köpte: sju stycken – och fem av dem var svarta inuti. Ett skal, men inuti: ruttet.

    Och kanske var det just det drömmen visade. Inte en spegling av mitt inre, utan av något annat – av besvikelsen, av något som såg fint ut utanpå men inte höll på insidan.

    Frön av framtid

    Trots mulet väder ska jag sätta frön idag. Jag har tänkt odla ett citronträd från frö. Det känns spännande – att få se något växa från början, istället för att köpa något färdigt. Min mamma tog hand om ett clementinträd som min dotter odlade från kärna. Det växte sig stort, nästan för stort för att ha inomhus till slut. Jag minns inte om det någonsin gav frukt, men det levde i flera år – ett träd som bar tre generationers omsorg i sig. Ett sånt träd vill jag också ha.

    Avslutning – Skal, frön och plats för livet

    Kanske är det inte farligt med skal, inte ens med tomhet. Kanske är det bara utrymme för något nytt att få växa. Drömmar kan förvirra, men de kan också visa oss något vi behöver se – om det så är ett citronfrö, ett förhållande i balans, eller att Findus är nöjd bara han får sin morgonrunda. Idag ger jag mig själv tid att landa, odla, tänka och kanske bara vara.

    Du får ha en härlig söndag och ta hand om dig. Tack för att du besöker min blogg malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

    #drömtydning #ADHDlivet #morgonreflektion #livetmedADHD #skapandeliv #egenbubbla #helgmorgon #citronträd #clementinträd #vardagsbalans #egenomsorg #malixblogg

  • En dag i trädgårdens tecken – kreativt kaos, grilldoft och glädje i det lilla

    Ibland tar dagarna en annan riktning än man först tänkt sig – och tur är väl det. Idag blev en sån där dag. Kreativiteten fick fritt spelrum bland jord och komposter. En sparkcykel förvandlades till en trädgårdsprydnad. Det blev ingen citronplanta. Istället blev det något mycket mer värdefullt. Det blev en dag i nuet, med jord under naglarna och hjärtat fullt av trädgårdslycka.

    Vattning, växthus och stan utan citronträd

    Dagen började tidigt i växthuset. Jag ville vänta med att vattna till morgonen för att skydda de små plantorna från nattkylan. Efter frukost åkte vi till stan – planen var att köpa ett citronträd och lite grillmat. Vi kom hem utan träd, men med fröer och nya trädgårdsverktyg. Ibland får man det man inte visste att man behövde.

    Grilldoft, rödlök och trehögarsteorin

    Efter några timmars vila i soffan gick vi ut i trädgården. Där slutade inte dagens arbete – maken grävde i komposten och satte rödlök. Jag mindes vad en kollega en gång lärde mig om trehögarsteorin. En hög att kasta i. En hög att vända. Och en hög redo att sprida. För första gången på länge har vi faktiskt lyckats få lite ordning i vårt organiska kaos.

    En sparkcykel blir konst

    När löken var i jorden tog maken häcksaxen och klippte ner den spretiga busken vid källartrappan. En gammal sparkcykel som stått och väntat på att slängas fick istället nytt liv. Jag bestämde mig för att göra den till trädgårdsdekoration – med blommor, färg och lite påhittighet. Det är precis sådana ögonblick som gör mig lycklig. Just där och då förstod jag varför det inte blivit några tavlor gjorda på sistone. All min kreativa energi går just nu till att skapa utomhus.

    Skördelycka och trädgårdssallad

    Vi samlade ihop trädgårdsskräp. Vi insåg att det nog inte blir någon tur till tippen. Allt får plats i bilen. Till middag blev det en liten grillfest: kycklingspett, hamburgare och en sallad på blad från vår egen trädgård. Den känslan – att plocka salladsblad ute i trädgården och lägga dem direkt på tallriken – är svår att beskriva. En slags innerlig tacksamhet. Snart kommer även salladslök, tomater och gurkor. Till hösten väntar broccoli och brysselkål. Närodlat, ekologiskt och meningsfullt.

    Regndroppar på paviljongtaket

    Efter maten bäddade jag in mig i en filt och somnade under paviljongen. Jag vaknade av att regnet smattrade på taket. Kallt – men med en varm sommarkänsla i kroppen. Jag hade tänkt skriva ute, men flyttade in i fåtöljen i vårt musikrum. Här sitter jag nu, bland skivor och tavlor jag skapat. Ett litet hörn av min värld. Här får det kreativa ta plats. Det sker oavsett om det är med pensel, tangentbord eller i rabatterna.

    ADHD och kreativ struktur i vardagskaoset

    Det finns något vackert i hur en dag kan spreta åt olika håll men ändå ha en röd tråd. Det är något jag ofta upplever – och något som många med ADHD nog känner igen. Den där energin som flyger mellan projekt, där något halvfärdigt plötsligt byts ut mot ett nytt infall, men där helheten ändå känns meningsfull. Att skapa ute i trädgården, att improvisera med en sparkcykel, att låta inspirationen styra – allt det är inte ett tecken på att man inte kan fokusera. Det är ett tecken på att fokus ibland ser annorlunda ut.

    Det blev ingen citronplanta idag. Men det blev en sparkcykel med framtid, ny jord för löken, och en grillmiddag med trädgårdens egna blad. Det blev en dag som på ytan var rörig – men i hjärtat kändes som allt annat än det. Precis som livet ofta är, när man tillåter sig att följa sin egen rytm.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

    #kreativitetiträdgården #vardagslycka #trädgårdsliv #ADHDochkreativitet #odlarglädje #närodlat #grillmiddag #sparkcykelpynt #kompostsmart #sommarkänsla #bloggliv #malixlivsstil #egenodlat #vardagsreflektion

    #trädgårdsdagbok #närodlat #odlaglädje
    #kreativmedADHD #återbruksträdgård #egenomsorg
    #vardagsreflektioner #malixblogg #sinnesro

  • Sitter ute under vår paviljong med jord under naglarna och med en hjärna som går all in.

    Sitter ute under vår paviljong med jord under naglarna och med en hjärna som går all in.

    Idag sitter jag under paviljongen och skriver. Solen tittar fram, vinden är ljummen, men några illavarslande moln sveper förbi ibland. Tvätten hänger ute – trots hot om regn – och jag har gett upp väderappen för idag. Det får bli som det blir.

    Jag började morgonen med att handla. Först till affären, sedan en sväng till Djur & Natur för att köpa mer jord. Och som vanligt – när jag väl är igång med något jag tycker om – kan jag inte hejda mig. Två blommor och några blompinnar slank också med hem. Blommorna är i skottkärran. Pinnarna står som stöd i vårt växthus. De står som stöd till våra tomater, gurkor, paprikor och annat grönt som snart förhoppningsvis exploderar i liv.

    Det är typiskt mig. Min ADHD-hjärna älskar att gå all in. Igår gjorde jag slut på 150 liter jord. Hela växthuset blev fullt – inte bara av jord, utan också av driv, kreativitet och smärta. Ont i ryggen är mitt förnamn just nu, men det är självförvållat. Jag vet att jag inte måste göra allt på en gång, men jag funkar inte så. När lågan brinner måste jag följa den – för när energin försvinner, då finns det oftast inget ”sen”. Det där ”jag gör det senare” blir nästan aldrig av.

    Plantvakt och återhämtning i växthusets tysta rum

    Alla plantor jag planterade om igår slokade rejält. De såg både trötta och ledsna ut efter flytten. Jag kände nästan skuld – tänk att de kunde se så nödbäddade ut! Men redan i natt när jag smög ut för att kolla till dem (ja, jag vaknade av oro) såg de bättre ut. Stolta, nästan glada, som om de redan börjat rota sig i sina nya, rymliga krukor.

    Det är något läkande med trädgårdsarbete. Kanske är det därför jag älskar det så. Odling som återhämtning, både för mig och mina växter. Jag längtar redan till den första gurkan, den första tomaten. En paprika är faktiskt klar – stor, nästan 10 cm lång – men jag väntar tills den blir vackert röd innan jag plockar den.

    Snart kommer maken hem från jobbet, och han har lovat att ta med sig ännu mer jord. Jag har nämligen fler planer: krukor för rödlök och purjolök. De ska få börja med lite jord i botten, och så tänker jag fylla på allt eftersom de växer. Det är något tillfredsställande i det där – att se livet växa upp ur jorden, precis som det ska.

    Tvätt, vädertrots och tankar om morgnar

    Utöver jord och grönska rullar vardagen på. En tvätt hänger ute, två maskiner snurrar. Jag bytte nyss från varma kläder till linne och kortbyxor. Morgonen var kylig, men nu är det varmt – fast molnen lurar fortfarande. Jag trotsar dem. Tvätten får hänga ute ändå.

    Natten gick faktiskt bra. Det var ovant att sova utan maken hemma, men det var nog bra – han slapp bli väckt av mitt plant-oroande. För jag var uppe i natt. Kollade temperaturen i växthuset. Ville försäkra mig om att mina gröna små vänner hade det bra.

    Det ska bli skönt med helg. Skönt att han är hemma igen. Och skönt att ingen behöver passa tider i morgon bitti. För just morgnarna här hemma har blivit riktigt stressiga. Ett evigt tjatande. Jag tycker inte om den versionen av mig själv – den tjatiga mamman som påminner, manar, hetsar.

    Men det är så det är just nu. Jag påminner mig själv att det kommer att bli bättre. Säger till mig själv att det här är en fas. Det gäller att hålla ut. Fortsätt tro på att det kommer en tid när jag inte tjatar längre. Detta gäller även om det inte känns så just nu.

    Avslutning – Jag vattnar både plantor och tålamod

    Så jag fortsätter att vattna – inte bara paprikor och gurkor – utan också tålamodet och hoppet. Jag tänker att om jag fortsätter ge lite varje dag, kommer det en skörd. Av frukter. Av lugn. Av självgående morgnar.

    Och om det inte gör det, så har jag i alla fall odlat något vackert i växthuset – och något varsamt i mig själv

    Ha en fin dag och som alltid tack för att du besöker min blogg malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #ADHDilivet #Växthusliv #AllInMentalitet #OdlingOchÅterhämtning #PaprikaPåGång #Morgonstök #Självkärlek #Familjeliv #TvättOchTålamod #GrönaDrömmar

  • Snigelstart och växthusro men även lite PUNK!

    Snigelstart och växthusro men även lite PUNK!

    Vissa dagar börjar med en känsla som skaver. Idag var en sådan dag. Irritationen låg som ett dis över morgonen – allt gick i snigelfart här hemma, medan klockan tickade på i vanlig takt. När det till slut blev bråttom blev jag stressad, och jag verkligen ogillar att ha ont om tid. Tyvärr verkar inte resten av familjen känna likadant.

    Medicin för själen: Plantera om i växthuset

    Nu har jag däremot tid att varva ner. Snart ska jag gå ut på altanen och plantera om alla tomat- och gurkplantor. Att hålla på med sådant är ren medicin för både kropp och själ. Det går liksom inte att stressa, utan blir ett lugnt och metodiskt arbete.

    Igår kom maken hem med vitt grus, det la vi i växthuset. Han köpte det på Byggmax. Det blev så vackert – det vita gruset mot det svarta och grå växthuset. Visst, det är bara ett växthus. Men jag vill att det ska vara en plats för odling och stillhet. Inga möbler, bara växter, ett planteringsbord och kanske – längre fram – några solcellslampor.

    Just nu handlar det om att plantera om och sätta ut i växthuset. Jag har läst att om temperaturen håller sig över 5 grader på nätterna en längre tid så ska det gå bra.

    Ensam i huset – men inte riktigt ändå

    Maken ska iväg på teamdagar med jobbet och sover inte hemma i natt. Jag är ju mörkrädd och tycker det känns obehagligt att vara själv. Men egentligen är jag inte ensam – huset är fullt av ungdomar och vår minsta. Den äldsta bor ju fortfarande hemma och sitter ofta uppe halva nätterna. Så egentligen finns det ingen anledning att känna oro.

    Det kommer nog ändå kännas lite märkligt att inte höra makens andetag bredvid mig i natt. Men det är ju bara en natt. Förr sov jag ofta borta i jobbet när jag hade jour, och maken klarade sig då. För många år sen jobbade han på annan ort och var bara hemma över helgerna – det gick det med.

    Familjesamtal, kalasplaner och en gnutta punk

    Igår somnade jag tidigt, men blev väckt av dottern som ringde – och vi pratade länge. I morse ringde sonen innan klockan slagit halv sju. Efter honom ringde dottern igen. Hon hade pratat med lillgrabben i Göteborg om Alfreds kommande kalas. Eftersom han bor så långt bort blir kalaset i helgen, även om Alfred fyller mitt i veckan. Jag tänker att jag ska fira honom både på själva födelsedagen och på kalaset.

    Sonen hade dessutom vunnit biljetter till en subkulturell festival – punk och synth. Han tyckte nog att jag och maken skulle gå. Kanske något för lillgrabben också? Det vore ju en perfekt första konsertupplevelse – om han inte redan varit på någon. Punk är alltid rätt, tänker jag.

    Punkkulturen har alltid haft en plats i mitt hjärta. Den är rå, ärlig, oborstad och ibland obekväm – men alltid sann. Punk handlar inte om att vara perfekt. Den handlar om att vara människa, högljudd eller lågmäld, men aldrig tillrättalagd. Det är något vackert i det. En påminnelse om att vi får vara precis som vi är. Kanske är det just därför jag tycker den är alltid rätt.

    Små steg mot rätt känsla

    Nu sitter jag här och väntar på att rätt känsla ska infinna sig. Men det gör den nog inte förrän jag tar de första trippande stegen själv. Det ska regna, men vad gör det? Jag har ju växthuset. Där kan jag stå i lugn och ro och plantera om. Tar jag med trädgårdsslangen så kan jag dessutom vattna allt när jag är klar.

    Tack för att du följer med i mina tankar

    Ibland börjar en dag med stress och irritation, men slutar i jordlukt, punkmusik och lite eftertanke. Det är vardagen i sin renaste form – rörig, men ändå fin.

    Tack för att du läser min blogg. Det betyder mer än du tror. Ta hand om dig, på riktigt.Malix.se

    Tack och hej.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #växthusliv #vardagsglimtar #odlaeget #trädgårdstid #familjeliv #egenstund #punkäralltidrätt #bloggliv

  • En morgon med myssli, växthusbygge och växtvaktande lillflicka

    God förmiddag på er!

    Det har varit en tidig morgon här hemma, men inte en stilla sådan. Jag har haft saker för mig – bland annat att göra myssli. Denna gång lite annorlunda än tidigare, eftersom jag gjorde den i ugnen. Kanske inte exakt som jag brukar, men ändå god!

    Trädgårdsdag med hela familjen

    Igår hände något som jag längtat efter – växthuset sattes ihop! Inte av mig, ska sägas. Nej, den äran går till stora grabben och maken som kämpade i timmar. Under tiden planterade lillflickan blommor både i rabatten och uppe på överdelen av trädgården. Tillsammans planterade vi också en liten syrenbuske där uppe. Hon älskar att greja i trädgården och vaktar noggrant sina solrosor som hon planterade för några veckor sedan. Katten lägger sig gärna ovanpå dem – men då är hon ute på en sekund och jagar bort honom.

    Den lilla syrenen planterades mellan de två äppleträden vi planterade för någon vecka sedan. Den är inte stor men snart kanske den växer till sig. Kanske skymmer det dom fula lådorna till sist.

    När syrenbusken kommit på plats tog hon sig an att kantklippa hela trädgården, innan hon drog iväg till affären på lillkillens elspark. Hon kom hem med glass och chokladsås som vi njöt av på altanen. Under tiden kämpade maken och stora grabben vidare. Det tog sin tid – men det blev gjort.

    Autism och förmågor – växthuset som bevis

    Jag måste bara få dela något som berörde mig.

    Stora grabben har autism. Och när det kommer till att läsa ritningar, följa instruktioner och bygga ihop saker – då blommar hans styrkor. Han läser allt. Noggrant. Steg för steg, utan att hoppa över en enda detalj. Det är som att hela han går in i det han gör, fullt fokuserad, fullt närvarande.

    Jag och maken är lite mer av typen som chansar och hoppas på det bästa. Men vår son – han gör inte det. Han vet att det blir rätt, just för att han tar sig tid. Växthuset blev klart tack vare honom, det råder det inga tvivel om.

    Det är lätt att prata om svårigheter när man nämner autism – men jag vill hellre lyfta det som ofta glöms: förmågorna. Hans tålamod, struktur och noggrannhet är superkrafter, och jag är så tacksam att få se det i praktiken.

    Växthustankar och planteringsdrömmar

    Jag vill egentligen ställa ut mina plantor i växthuset redan idag – men jag vet att nätterna fortfarande är för kalla. Jag har googlat och funderat. Skulle värmeljus i glashållare fungera? Kanske, men vem orkar gå upp mitt i natten och tända nya? Spänner med varmt vatten? Möjligt, men risken att misslyckas gör nästan ont i mig. Jag har lagt ner så mycket kärlek på plantorna – de ska få vänta lite till.

    Vad kan man odla i växthuset innan tomaterna flyttar in?

    Medan jag väntar på att nätterna blir mildare, har jag börjat fundera: vad kan jag odla i växthuset redan nu?

    Här är några förslag jag hittat:

    • Sallad – gror snabbt och tål kyla ganska bra.
    • Spenat och rucola – tål frost och kan skördas tidigt.
    • Rädisor – går snabbt från frö till skörd.
    • Mangold – tålig och färgstark.
    • Kryddor som persilja och dill – trivs i svalt klimat.

    Kanske är det dags att prova några av dessa och se växthuset som en plats för tidiga experiment, inte bara för sommarens tomater och gurkor.

    Tips: Starta en växtdagbok!

    När man odlar, särskilt i växthus, kan det vara värdefullt att föra växtdagbok. Det behöver inte vara avancerat – bara några anteckningar då och då:

    • Vad du sår och när
    • Hur vädret är
    • När plantorna tittar upp
    • Vad som fungerar (och inte fungerar)
    • Bilder på utvecklingen

    Det är inte bara praktiskt, utan också roligt att bläddra tillbaka och se hur långt man kommit. Kanske en gammal anteckningsbok kan få nytt liv?

    Potatis, ryggont och rabattrensning

    Igår satte jag även ner sättpotatisen – något jag inte trodde skulle bli gjort. jag köpte den i förrgår och sa till mig själv att göra det sedan. Sedan för mig tenderar till att inte bli av. Men nu ligger de där i jorden, skyddade av väv. Idag tänkte jag fortsätta rensa vid häcken. Ryggen har fått vila ett par dagar, så kanske orkar jag åtminstone halva vägen. Ibland får man bara gö – så blir det faktiskt gjort.

    Jag har också lovat mig själv att inte röra rabatten vid källartrappan förrän häcken är klar. Man får hålla sina löften till sig själv också.

    Solen skiner, och jag tänker att det är lika bra att sätta igång.

    Tack för att du kikar in

    Tack för att du läser, för att du följer med i både det lilla och det stora. Det betyder mycket. Jag hoppas du också får en dag fylld av sol, jord under naglarna eller bara en lugn stund i vårvärmen.

    Ta hand om dig

    #växthusliv #autismstyrka #odlarglädje #trädgårdsdrömmar #växtdagbok #familjeliv #tidigsäsong #plantorochpassion

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

  • Morgon, sol och ett halvfärdigt växthus

    En morgon, och solen lyser på himlen. Några dagar sedan började vi bygga ihop växthuset. Det står där halvfärdigt. Vinden har stoppat oss. Vi kom så långt som till nederdelen av kroppen.

    När vi skulle ställa i skivorna som ska vara fönster, blåste det på rejält. Ena sidan fick vi i, men när vi skulle sätta i andra sidan så svajade den första, och skivorna åkte ut. Det var i söndags. Det var dessutom svinkallt.

    Så kallt att vi till slut inte fick i skruvarna. Vi gav upp. Jag frös så att jag låg under täcke i en timma. .Inte ens det gjorde mig varm.

    Universum vet kanske bättre

    Idag slog det mig. Kanske är det universum som vill visa mig vägen. Vädret är som det är, och kanske vet någon där uppe vad som är bäst.

    När det väl är klart, växthuset alltså, ska jag ställa ut alla plantor där. Just nu börjar jag bli rätt less på att höra dem ropa efter större krukor och mer ljus.

    Jag vet att det är för kallt. Men jag vet också att jag förmodligen hade ställt ut dem ändå – fast jag vet. Sån är jag. Kanske är det så att Universum visar mig vägen. Universum vill att jag ska lyckas därför krånglar det till det med väder och vind som gör ett halvfärdigt växthus.

    ett halvfärdigt växthus

    Potatis, plantor och latmaskläge

    Igår köpte jag potatis att sätta i våra lådor. Men jag var hos revisorn, och när jag kom hem var jag så trött att potatisen fick ligga kvar på trappan. Tänkte att jag tar det sedan. Just det där med sedan har ännu inte blivit. Jag hoppas verkligen att sedan är idag. Kanske blir det dagens projekt.

    Jag frågade i affären om vilka blommor som tål frost, men kvinnan visste inte. Så jag köpte inga. Väntar nog en vecka till innan jag gör i ordning skottkärran med blommor. Den står och ser längtansfull ut.

    Vår i maj

    Brukar det vara så här i maj? Det känns mer som början på våren. Det blåser och är kallt.

    Björkarna är fortfarande ljusgröna och späda i färgen. Det är fortfarande vår, och försommaren har inte riktigt kommit än. Vi är fortfarande i startgroparna till värmen och den härliga solen.

    Kanske har universum räddat mina tomat- och gurkplantor från att frysa ihjäl.

    Drakfrukt och grusplaner

    Igår eftermiddag sådde jag frön till en drakfrukt. Den ska få bo i växthuset när det är klart. Kanske växer den till sig där i värmen.

    Jag har också sått olika chilisorter och purjolök. Men jag vet inte än vad jag ska sätta ut dem i. Jag vill inte odla direkt på marken.

    Golvet i växthuset ska få grus. Först tänkte vi gjuta. Men grus med vita stenar blir finare.

    Vi har redan lagt en svart ogräsduk som är som ett flätmönster. Där ska vi lägga vanligt grus och sedan vita stenar ovanpå. Jag tror det kommer bli snyggt.

    Tomaterna i krukor, solen som lyser in – det kommer bli så bra.

    Vi ska fixa vattningen också. Jag har hittat en grej på NetonNet som jag tror kan funka.

    Katten – matvägrar deluxe

    Ni vet, vi har en katt. Han blev sjuk för några månader sen och fick vara på sjukhus.

    Han är frisk nu, men han har aldrig varit särskilt förtjust i att äta. Ofta matvägrar han. Då står vi där och kokar fisk åt honom.

    De senaste tre, kanske fyra veckorna har han bara fått kokt fisk. Men han äter inte all fisk. Den billigaste frysfisken – nope. Veterinärmaten – nope.

    Igår köpte jag lite kattmat. Den första påsen åt han glatt. Den andra slickade han bara gelen från.

    Han är verkligen egen, vår lilla kung.

    ADHD och att vänta – inte min starka sida

    Att ha ADHD och vänta… inte den bästa kombon. Jag vill ju att växthuset ska bli klart nu.

    När jag börjar något så vill jag gärna bli färdig direkt. Men orken matchar inte alltid viljan.

    Och ändå – det är nåt läkande i det här med odling. Allt växer i sin takt. Inget stressar. Naturen är som den är.

    Kanske är det just det jag behöver påminnas om.

    Tack för att du tittade in

    Nej, nu får det vara nog med skrivandet. Jag måste ut i verkligheten.

    Tack för att du är här. Jag blir glad när du läser. Vi hörs igen!

    /Malix
    www.malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den ligger där borta i framtiden.

    #växthusbygge #majväder #odlingpågår #adhdtankar #vardagsreflektioner
    #egenodling #plantorochprojekt #kattliv #malixblogg #drakfrukt

  • Att passa tider med ADHD – när en revisor och partiledardebatt krockar i hjärnan

    Vissa dagar är helt enkelt tyngre för hjärnan än andra – även om de ser ganska vanliga ut från utsidan. För dig med ADHD kan det vara just de där vardagliga grejerna som skaver mest: tider som måste passas, ändrade planer i sista stund och en hjärna som går i högvarv. I det här inlägget delar jag med mig av en sån dag – där mötet med revisorn och gårdagens partiledardebatt satte igång en hel kedja av tankar, känslor och reaktioner.

    En dag fylld av tider och stresspåslag

    Idag blev det ett lite senare inlägg än igår. Jag vaknade tidigt, men hade inte ro att skriva. Inte för att jag hade så mycket att göra – mer för att jag höll stenkoll på klockan. Först väcka lillkillen, sen hålla fokus på dagens tid: mötet med revisorn.

    För många med ADHD är tidspassning mer än bara att komma i tid – det tar mental energi hela dagen. Att ständigt dubbelkolla, planera om, vara beredd – det slukar kraft.

    När jag väl kom dit fick jag veta att jag fått en ny revisor. Jag var inställd på att träffa honom jag brukade. Istället blev det hans dotter – vilket jag absolut inte hade förberett mig på.

    Personer med ADHD har ofta svårt med plötsliga förändringar – hjärnan har redan målat upp ett ”scenario”, och när det bryts får man stresspåslag eller ett sorts mentalt kortslut.

    Nu är det klart i alla fall – deklaration och moms är fixade. En stor lättnad.

    Partiledardebatt och politiska funderingar

    Såg ni debatten igår? Jag tycker det är viktigt att följa med i politiken, och jag satt bänkad. Den nya ledaren för Centerpartiet överraskade positivt – trygg, tydlig och med koll, trots att hon är ny. Ebba däremot… hon jobbar hårt med härskartekniker. Jag blir så trött.

    Och så var det Jimmie – han som kallades ”världens sämsta nationalist”. Jag har aldrig gillat hans sätt, och både han och Lill-Uffe var fega. De vågade inte ens uttala sig om Trump eller barnbidraget.

    Men värst var kanske kommentaren om människor med NPF i samband med gängkriminalitet.

    Att koppla ADHD, autism eller andra neuropsykiatriska diagnoser till brottslighet är både okunnigt och stigmatiserande. Många med NPF kämpar redan för att bli förstådda, få rätt stöd – och för att inte stämplas.

    Nej, jag är inte en politisk blogg – men…

    Mitt hjärta är alltid rött. Jag tror på solidaritet, rättvisa och på att statens resurser ska fördelas efter behov, inte plånbok.

    Som gammal ska du inte behöva välja mellan mediciner – du ska ha råd med båda.
    Barn ska inte få mindre stöd i skolan för att vinsterna hamnar i skatteparadis.
    Och våra ungdomar – de behöver få en chans. Rätt till jobb, bostad och framtid.

    Många unga med ADHD känner sig tidigt utanför – i skolan, på arbetsmarknaden och i vuxenlivet. Att ge dem chansen att känna tillhörighet kan förändra allt.

    Avslutning:

    Det här blev ett inlägg med både vardagsstress och världspolitik – men så är det ju, när man lever med en hjärna som inte riktigt tar en sak i taget. Tack för att du läser, orkar och delar. Har du själv erfarenheter av ADHD, politik, eller bara av dagar där allt liksom skaver? Skriv gärna en kommentar – jag älskar samtal där tankar får svängrum.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #ADHDvardag #PassaTider #NPF #Partiledardebatt #MentalStress #Solidaritet #MänskligaVärden #PolitiskaTankar #MalixBlogg #Neurodiversitet #LivetMedADHD

    Ett annat inlägg om stress

  • En mjukstart hemma med kaffe, tvätt och växthus drömmar.

    En lite märklig väckning – men kaffe gör allt bättre

    Idag sitter jag i soffan hemma i vår lilla by. Vår lilla robot har tydligen bestämt sig för att tvätta golvet helt på egen hand – något jag varken startat i appen eller manuellt. En minst sagt ovanlig väckning före klockan fem! Men nu är jag vaken, och det är ändå en fin stund. Kaffe vid min sida, datorn i knät, fötterna i soffan – en lugn och härlig morgonstund. Katten har redan varit ute på sin morgonpromenad, och huset känns stillsamt.

    Hemma igen efter turen – och kaffet smakar som bäst

    Igår kom vi hem innan klockan ett. Efter att ha packat ur bilen blev det dags för det där efterlängtade kaffet från maskinen – den där första koppen när vi varit ute med LVL^2 är alltid något alldeles extra. Jag inser att jag är rätt bortskämd när det gäller gott kaffe.

    Sedan väntade tvätten. Alltså, hur mycket tvätt kan man samla på sig på bara tre dagar? Men det är bara att göra, och nu är allt upphängt och klart. Maken stod för maten – kycklingkebab i pitabröd. Jag hade fixat både fetaostkräm och tzatziki. Den här gången blev det inte lika mycket vitlök som vanligt, vilket gav en mjukare, rundare smak. Kanske saknade jag stinget, men gott var det ändå.

    Kväll i källaren med stickor, serie och morotsstavar med dipp

    Efter maten gick jag ner i källaren för att elda och satte mig i soffan med stickningen. Började titta på serien Four Seasons – riktigt bra faktiskt! Efter ett tag blev jag lite sugen på något gott. Det var egentligen dippen jag ville åt, inte chipsen. Så jag skar upp morotsstavar och doppade i både tzatziki och fetaostkräm. Perfekt för mig som ändå inte är så förtjust i chips.

    Jag funderar på att köpa hem blomkål, broccoli och andra grönsaker och ha färdiga i kylen. Ett bra alternativ till snacks och perfekt för dippsåserna.

    Växthusprojekt, drakfrukt och odlingspepp

    Jag somnade tidigt igår, redan innan halv tio – trött efter vår lilla tur. Men idag, om vädret tillåter, ska vi packa upp vårt nya växthus. Vi köpte även hyllor som ska monteras. Snart kan tomat- och gurkplantorna flytta ut! Jag tänker också plantera basilika och andra örtkryddor.

    Igår kom fröerna jag beställde – bland annat till en drakfruktskaktus. Spännande! Jag måste köpa kaktusjord och funderar på om det är för fuktigt för den i växthuset. Jag är verkligen nybörjare på det här med att odla mer seriöst, men i år vill jag göra ett riktigt försök. Följa konstens alla regler och ge plantorna en ärlig chans. Känner mig peppad och nyfiken!

    Tack för att du följer med mig i vardagen

    Nu ska jag ta min sista kopp kaffe för dagen. Tack för att du läser mina inlägg – det betyder mer än du anar. Hoppas du får en fin dag, och att du också hittar dina små stunder av lugn och glädje.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #vardagsliv #morgonstund #kaffeliv #växthusdrömmar #odlaeget #stickning #dippmedstil #fetaostkräm #tzatziki #grönsakssnacks #drakfrukt #livetpålandet #malixblogg

    Intressant inlägg om kaffesump.

    Här inlägg om Kaffe

  • Det blev ett bad och nya badbyxor

    ÄvMorgondoppet som gav mersmak

    Redan innan frukost igår, tog jag på mig badkläderna, drog morgonrocken tätt om mig och gick mot vattnet tillsammans med maken och lillkillen. Vi var helt ensamma på Marholmen. Tanken ”hjälp, tänk om jag inte vågar?” flög genom huvudet, och med den ännu en – ”tänk om det är iskallt?”

    Men väl framme åkte badrock och glasögon av. Trappsteg för trappsteg tog jag mig ner, och bara några sekunder senare låg jag i det salta vattnet. Ljuvligt! Det blev tre dopp innan vi traskade tillbaka till husbilen – precis lagom hungriga.

    Frukost i LVL^2 – vår lilla vardagslyx

    Efter badet dukade vi upp en riktig campingfrukost: äggröra, bröd, salami, ost och annat gott. Just sådana stunder i husbilen är guldkorn i vardagen. När vi ätit klart och disken var undanplockad, gick vi mot bussen för att åka till Frölunda Torg.

    Shopping, minnen och en trasig hoodie

    Torget har förändrats mycket sedan jag bodde i området. Det är lätt att gå vilse, men vi hittade till slut rätt. Lillkillens dragkedja hade gått sönder, så första uppdraget blev att hitta en ny hoodie. Samtidigt passade jag på att köpa nya badbyxor och en parfym hittade jag på Parfym.se vilket var en butik på Torget.Jag trodde att det bara fanns på nätet. Vi tog också en sväng förbi Hemköp – det som en gång var Billhälls.

    Stormiga minnen från busshållsplatsen

    På vägen tillbaka till campingen blåste det rejält. Kylan bet i kinderna och vinden svepte mellan husen – precis som jag mindes det från förr. Men vi hann med 93:an och kunde åka tillbaka på samma biljett. 102 kronor för några hållplatser känns mycket när man sällan åker buss, men vi utnyttjade biljetten till max. Samtidigt tänker jag att det är lite konstiga tankar, för jag kunde gå in och köpa en parfym för flera hundra kronor utan att blinka.

    Vindskydd, grill och värmande mat

    Väl tillbaka på campingen försökte vi sätta upp vindskydd, men vinden vann den matchen. Vilket gjorde att vi fick plocka bort det igen. Istället blev det grillmiddag: hamburgare, kycklingfilé och kebabspett. Till det serverade jag en potatissallad på rester, smaksatt med gräslök från trädgården. Vi åt ute, men vinden tvingade oss snart in i värmen i husbilen.

    Kortspel, ADHD och vikten av trygghet

    Senare på kvällen spelade jag och lillkillen kort – UNO och ett nytt spel jag lärt mig på jobbet. Han blir lätt osäker när något är nytt. Hans oro för att göra fel är bekant. Jag känner igen det – känslan av att ha ett huvud som tänker för mycket, för snabbt, och ibland misstolkar blickar eller tystnader.

    Det här är så vanligt för barn (och vuxna) med ADHD. Att våga spela, våga vara med, våga göra fel utan att känna skam – det är inte självklart. Därför tänker jag att vi måste spela oftare, så det blir tryggt och roligt. När han börjar högstadiet och mobilerna inte längre är tillåtna på rasterna, kommer det vara guld värt att kunna några klassiska kortspel. Det skapar gemenskap – och minskar risken för att hamna utanför eller i trubbel. Man skulle kunna säga att det är träning i samspel och en social färdighets träning men även är det skills i bättre självkänsla. Det är inte bara lek utan allt det som jag rabblat upp här. Skills i att umgås utanför mobilen.

    Kvällsmys, kalla vindar och tacksamhet

    Kvällen avslutades med lite stickning, TV och några tappra besök till servicehuset i iskall blåst. Men trots vinden var husbilen varm, trygg och mysig. Nu ska vi snart packa ihop och åka hem – till vår trädgård och se om gräset är klippt och om Gräsman Kenneth skött sig.

    Avslutande tankar

    Den här helgen har varit fylld av precis det jag behöver – bad, familjetid, återhämtning, tankar och insikter. Jag tar med mig känslan av salt vatten mot huden, kortspelets skratt och vilan i att bara få vara.

    Tack för att du läser min blogg. malix.se

    Carina Ikonen Nilsson.
    Bild:Bo Håkansson, Bilduppdraget.

    Lev idag – just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon

    #ADHDiVardagen #Husbilsliv #Morgondopp #FrölundaTorg #Campingliv #Kortspel #Stickning #Familjetid #NervsystemetBehöverStillhet #SaltaBad #Vardagsglädje #Malixblogg #LevJustNu

  • Den första riktiga campingkänslan bor i kroppen. Nästan semesterkänslan.

    Regnet smattrar på taket – och det är semester känslor på riktigt

    Regnet smattrar mot taket på vår husbil. Bara jag är vaken. Vi bor just nu på Askims camping. Det är inte riktigt lika mycket gäster här som det brukar vara.

    Igår gick vi ner till badplatsen för att titta till vattnet. Stegarna är ännu inte riktigt på plats, men det finns två som går att använda. Trots det blev det inget bad igår – men kanske idag, om vädret tillåter. Lilltjejen och lillkillen följde med ner, och senare kom även lilltjejens pojkvän. Vi åt middag tillsammans och spelade påsspelet. En riktigt härlig stund – precis sådär som det kan bli när man campar.

    När vi spelat klart åkte lillflickan och pojkvännen hem igen. Det var riktigt mysigt att hon följde med, det gör hon inte så ofta längre. Men igår verkade det som att hon verkligen trivdes. När de åkt hem spelade jag och lillkillen igen – och efter det tog maken över. Vi satt ute och njöt av solen tills det började bli kyligt.

    Grill, färskpotatis och nya rutiner

    Igår grillade vi, men gjorde något vi inte brukar: vi kokade färskpotatis istället för att baka eller ugnssteka den. Vi hittade potatisen när vi handlade – och det var en fullträff! Lite smör och salt på, tillsammans med det grillade. Så gott.

    Den nya kranen vi satte in i köksdelen fungerar dessutom utmärkt. Vattnet skvätter inte längre som det gjorde med den gamla, och dessutom är den så mycket finare. Det var nästan en fröjd att diska igår – i alla fall i husbilsmått mätt.

    Det känns verkligen som att de tidigare turerna bara varit testresor. Nu har semesterkänslan landat i kroppen. Sommarkvällens värme igår var underbar. Och just nu, när regnet smattrar mot taket, är det en annan slags njutning. En lugn, inkapslad vila.

    En liten ADHD-reflektion i vardagen

    Jag har ett känsligt sinne. Särskilt för vissa dofter – vilket kan vara både en vardagsutmaning och en superkraft. ADHD kan ofta innebära just det där: att vissa intryck – ljud, dofter, ljus – känns mer. När något luktar för starkt eller konstigt kan jag inte ignorera det. Då mår jag illa, kroppen säger ifrån.

    Som de där gamla skorna som lillkillen nu äntligen gått med på att byta ut. De nya – ett par Nike – fick flytta in, och de gamla fick jag packa in ordentligt i en påse. Jag fick inte slänga dem, men i alla fall slippa känna lukten. Samma sak med kött i marinad om locket inte är ordentligt stängt. Eller tvätt som legat för länge i maskinen. Komposten. Nej, det är inte min kopp te. Sånt får maken ta hand om.

    Det här är sånt man inte alltid ser eller pratar om – men det är en del av mitt liv. Det är också därför jag uppskattar stunder som den här. När inget luktar för starkt, inget låter för mycket, och jag bara får vara med mina egna tankar.

    En stund för mig själv

    Vi ska stanna här i dag med. Lillkillen måste lära sig att campa ”på riktigt” – inte bara korta småturer där vi åker hem nästa morgon. Om vädret tillåter blir det kanske en tur in till stan. Inte för att handla – det gjorde vi igår – utan bara för att komma ut en sväng. Och ja, igår blev det äntligen skor till honom. Två par.

    Nu ska jag njuta av den här stunden. Lyssna på regnet som smattrar och umgås med mina egna tankar tills de andra vaknar. Tack igen för att du läser min blogg malix.se – det betyder mer än du kanske tror.

    Du får ha en riktigt fin dag.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #Husbilsliv #Campingmedbarn #ADHDivardagen #Familjetid #Regnsmatter #AskimsCamping #SvenskSommar #MalixBlogg #Stillhet #Semesterkänsla

    Här kan du läsa om ADHD i andra inlägg här på bloggen.

    Här finns mera om dofter och de andra känsligheterna

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓