Malix.se

mars 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Etikett: diagnos

  • ADHD och tidsuppfattning

    Har bott i bilen i dag. Lillgrabben har varit på äventyr maken har åter igen fått ett arbete inom sin kompetens.  Min make är elektriker, patient för några år sedan var han ute och var en av dem som bytte ut alla elmätare.  Ett av elföretagen slutade investera i Sverige, en hel avdelning blev ett minne blott. Av dessa män som ger oss strömmen mellan våra skogar.  Avdelningen lades ner och min och andra med honom fick gå hem.  Ännu är det svårt att hitta jobb som linjemontör,

    men nu verkar det som att de ny-bytta elmätarna behöver service.

    Jippi!!!

    Jag önskar inget hellre än att min make får ett jobb.  Han gillar att ta på riktiga arbetskläder, bli smutsig och fixa med el.  Träffa andra pojkar, umgås så som män och pojkar umgås med varandra. Alltså inte något kafferep där vi pratar om dom, som inte kom. Jag inbillar mig att män här är mycket rakare, än kvinnor.  De är lite mera rakt på, utan krusiduller.  Kanske just därför jag har lättare för att umgås med det motsatta könet. Är mera bekväm i dessa sammanhang. Man ska inte vända ut och in på sig inte heller gnälls det om allt och inget.  Utan det är mera raka rör.

    Men min makes arbete ger mig lite oro.  För under denna tid då han har varit hemma, har jag:

    hunnit,

    kommit på

    och vetat om när

    och vad även vart jag ska åka.

    Hela Tids TIDEN  har legat utanför mitt ansvar, vilket har hjälpt mig att slappna av.   Idag när han hämtade arbetskläderna, då jag såg att verkligheten står bredvid mig, igen då kryper tiden, Den rent av vidriga RÅTT- tiden är på mig igen.  Jag liksom tittade tillbaka till en av mina mindre bra tillgångstillgångar.  Herre min skapare hur ska det gå?

    Nu vet jag att jag fixade det innan och jag kommer att fixa det igen.  Men start sträckan kommer att vara kantad med: missa tiders-tillfällen.  Hoppla inser att det är nu, jag behöver min vän Jenny och hennes tidstillgångstankar.

    VillaVital och tidshjälpmedels strategier. Fast jag har redan en plan B.

    En plan B som jag fått som en plan av henne, då jag var hos henne för några veckor sedan. Den heter Google, Google is your friend , Sicken tur efter som jag har så få vänner. Att det finns Google och Comviq kompis.

    Ojdå, glömde ju Jenny fast hon finns ju på riktigt. Och nej då Jenny är ingen man glömmer i alla fall inte jag för hon har gjort intryck på mig. Dessutom har hon lite mera ADHD än mig säger jag inte hon för nu kan jag tänka mig att hon pratar högt för sig själv griper tag i  mobilen för att ringa och dementera.

    PåRiktigt är en blogg som nu kanske inte är som Jenny, men helbra ändå.

    Hoppla vad mycket adhd det blev nu tillbaka till… fokusera…. och pladdra på…..

    Tillbaka till TIDEN-Tankarna igen…..

    Det skulle ju kunna funka mycket bättre nu när jag måste själv.  När jag inte kan luta mig emot min make som är min tid. Min tid kommer att bli min igen. Jag kommer att på riktigt sakna min makes tjat om att:

    nu ska du…

    Nu är det dags att …

    Men ett stort men, Jag kommer Inte observera, Inte att sakna min irritations-ilska som ibland blommar upp, då jag inser att min tidkännedom inte finns på riktigt.

    Tänka sig trotts min oro så hittade jag nu en positivitet, i att jag åter igen kommer att få lära mig träna på tiden.  Kanske är det så att jag och min tidsuppfattning haft ett litet semesteruppehåll bara……..

    Lev idag, just nu

    Just nu ska jag koka en stor kanna med rött Earl Grey tea.

  • ADHD är olika precis som vi människor är olika

    PåRiktigt bloggen skriver om hippt och trendigt.  Till viss del håller jag med och visst finns det en chans att  det blir att historiska livet då kan skyllas på ADHD.  Mitt historiska liv oavsett ADHD eller inte så är vägen till idag vissa tider kantade av gropar och mindre bra saker.  Nu är det inte så att mina mindre bra saker mm är orsaker från missbruk av droger i den bemärkelsen. Kanske för att min far var en man som självmedicinerade sig med alkohol.

    Trotts att jag nu sluppit att ta i tur med sådana problem  som drogberoenden, store så har jag ändå trotts allt  haft motgångar och sprungit för fort för att känna efter. Livet är lite sånt när alla intryck trycks ihop till stor kloss som upplevs samtidigt.

    En klok lärare som jag en gång hade när min son var nyfödd. Jo så är det. Jag provade på att plugga samtidigt som jag ammade. Sonen följde med till skolan och läraren som var en helt underbar finsk kvinna vid namn Anniki  tog hand om sonen medan jag skrev uppsatts.  Samtidigt som jag  pluggade hade en  2 månaders gammal baby så fick jag även chans till lite arbete vid sidan om  tror jag jobbade 9 timmar / vecka.  Tills min lärare tog mig lite avsides och frågade om jag ville uppleva  min 30 årsdag.  Hennes fråga gav mig klokheten att stanna upp och se det som att jag kanske bara skulle göra en av sakerna.

    Jo du  helt rätt  obehandlad ADHD i mig gjorde att jag hoppade av den nästan färdiga utbildningen och tog  jobbet 9 timmar/ vecka.

    Förändring!!! Alltid förändring, stanna inte upp utan gör nått nytt så slipper tristessen  och tråkigheter komma i fatt. Fly, Fly stanna inte upp, utan ge mig av till nyheter så jag slipper stanna upp och ta tag i det som är viktigt.

    Vad är det som är viktigt??? Mig, mig och åter igen mig. När kroppen inte längre orkar med nyheter och flyckter när det liksom inte längre räcker med förändringar och nya projekt. Det är då sömnproblemen visar sig.  När man ignorerat sömnproblemen tillräckligt länge så kommer de kroppsliga problemen.  Depressioner  redan vid sömnproblemen bör det stannas upp och tänka till. Det gjorde inte jag.  Inte ens med Concertan hjälpte det mig fullt ut.  Idag med klokheter och en diagnos ger det mig en större förståelse för mig själv. Även om jag inte  lärt mig det fullt ut så ger det mig möjlighet att bli klokare ju längre tiden går.

    Klokhet kan inte jag få för mycket av.

    Vad vill jag nu med  detta och påriktigt? Jag vet inte  riktigt kanske är det bara att visa på olikheterna.  ADHD och olikheter, ADHD är liksom  människor. Olika!

    Även Concertan gör olika med oss, för mig gav concertan mig ett mera vaket liv, på normala tider.  I början gjorde den mig fruktansvärt lat.  Det viktigaste av allt så hjälpte den mig att stanna upp, ge mig tillgång till mina egna tankar. Tankarna flöt långsammare fram en och en. Dessutom  följde mina tankar en snittsad bana. Kan man säga så?  Vad jag menar är att tanke 1  födde tanke 2 som kanske gav mig ett svar i tanke 3.

    Nu har även ADHD fört med sig KBT, och   en hel dag full av klokheter tillsammans med min KBT Terapeut.  Kanske är det så att klokheterna kommer från mig men på något sätt så lockar denna kvinna fram just alla mina klokheter.

    Tanken just nu blir vacker trotts trötthet och allt omkring. Tack för en vacker dag där jag lärt mig ännu mera om  mig och mina olika egenskaper och annat. Klokheter föder klokhet.

    Vill även passa på att tacka Cattis  på bloggen PåRiktigt, även där kan det hittas massvis med klokheter som hon delar med sig av.

  • ADHD är inte hela mig, utan en liten liten del.

    Tänkte fortsätta på det inlägget jag skrev i går. Eller föra tanken vidare, generic   bokförlaget sökte mig i dag då Aftonbladet ville ha en intervju med mig.  Idag skulle jag till Trollhättan för att besöka den Trevliga Dampdoktorn, cheap Tvebrink. En väldans trevlig doktor tyvärr extraknäcker han bara och är en äldre herre som  vi skulle vilja ha till doktor hela livet. Nu är det inte så för när barnen blir vuxna blir det den vanliga öppenvårdsmottagningen och en psykiatriker där. Synd för var läkare  vi har nu är nog den bästa läkare man kan ha vi är lyckligt lottade. Det är även den doktorn som gav mig tipset om att själv försöka bli utredd.

    Inlägget i går handlade om Flickor och ADHD.  Detta för att jag läst artikeln i Göteborgsposten, diagnosis som just handlade om  flickor och hur man senare upptäcker om det ens upptäcks att flickungen har  ADHD.   När jag åkte iväg så hade jag självklart glömt av att min mobil har batterier som  laddas ur ibland. Självklart upptäckte jag det  då jag redan var i närmare Trollhättan än hemma.    Nu känner jag att det var nog det bästa som hände för då jag läste artikeln ser jag hur olika vårat liv är, själv klart är det så att vi har olika sätt att förvalta våra till och o-tillgångs förråd av ADHD. Kvinnan  de intervjuade idag, var en kvinna som  hanterat sin ADHD genom självmedicinering av droger,  Själv använde jag mig av att handla massor av schampon och duschkrämer. städade frenetiskt och kämpade febrilt med att vara den perfekta  mamman och allt där till som jag inbillade mig att andra människor utan mina tillgångar gjorde.  Slagen mot mig själv och alla kraven av perfektion gav mig liknande symtom som Catharina. Ångest, depressioner och  sorgen över att levt så länge utan att förstå.

    Även idag kan det komma dagar av sorg men inte lika ofta som innan. Idag när jag ramlar tillbaka hoppar  den lite  snällare emot mig själv kvinnan fram och har tre frågor som hon lärt sig av min kloka make.

    (H)jälper det dig på något sätt att du tänker på hur illa du mådde innan?

    Finns det något du kan göra  åt det nu?

    På vilket sätt  är dessa tankar bra för dig just nu?

    Tänka sig att inte en fråga, av dessa blir svarade på det sätt, som jag skulle vilja svara för att få vara kvar i ledsenhetssorgen över förlorade år.  För  det är inga förlorade år, det är år av erfarenheter där jag idag, kan vila mig i. Känna att det är erfarenheter som ingen annan ska behöva uppleva om jag kommer förbi.  Det tillhör historia och en historia som gett mig kunskap.  Gett mig trygghet i att jag ser sånt som är viktigt att se, när det gäller mina barn och andra barn som har lite samma tillgångar.  Idag tror jag att vi är många som skulle kunna berätta sorger och ännu mera sorger. Men det (H)jälper inte, det vi måste göra idag är att ta hand om oss själva, våga be om  hjälp med det vi har svårigheter med och vara stolta över det som är fint och vackert med våra tillgångstillgångar. Jag är ju inte bara ADHD, utan en lite del i mig är lite rörlig och ställer till det.

    Andra delar av mig är  skapande kreativieter,  rörligheter och orädslor som vi genom tiderna behövt för att gå framåt.  Svamparna i skogen var något som ADHD jägaren vågade prova på då han inte hittat nått villebrå eller så ville han bara ha lite annorlunda smak på det han jagat. Idag kan vi med glädje äta kantarellerna och vi vet med säkerhet att flugsvampen är inget vi ska smaka på.

  • Flickor och ADHD

    Nu verkar det som det kommer att bli flickornas tid inom forskningen inom ADHD. Kan det vara så?

    Tänker ta upp det som jag läste i Göteborgsposten idag, try det är så otroligt viktigt.  Flickor och pojkar har olika sätt att förvalta sin adhd.  Jag skrev om det i min bok,  i mina föreläsningar tar jag upp det.  Jag har så mycket erfarenheter av det  som Svenny Kopp visar på. Det är så otroligt viktigt för det gör ont  att leva i okunskap och att bara veta  att man är annorlunda, och utanför. Mobbing, misslyckanden, dyslexi och så mycket annat lidande lägger vi flickor i magen.
    Där bor det tills vi glömt av att det finns, gnager och tar sakta bort allt som är bra med ADHD.  Vi kämpar febrilt med att i massor försöka  vara Normala och inte glömma,  vara som alla andra.  Jag har pratat om det i flera år, har 40 års erfarenhet. Vi går liksom inte ut och slåss, eller har sönder, det som slits sönder är istället oss själva.  Självkänslan dör eller blir inte född, för vissa av oss, självförtroendet  föder vi på andra sätt där vi i oss blir mindre och mindre. Våra flickor är  viktiga, vi måste ta hand om dem. Flickor, kvinnor påsidan av i det utanförskap och ibland tillhörande sidospåren faller längre ner än våra söner.  Flickor tar mera stryk.  Dessutom ställs det på något sätt mera krav på oss.  Läs mera i artikeln som finns i Göteborgsposten.
    Vi behöver göra massor, upptäcka, se och bekräfta.  Vi måste bli mera uppmärksamma , skolan och  de utredande instanserna måste lyssna på oss föräldrar. Själv mins jag för några år hur jag liksom tappade andan, fotfästet och tog till mig professionens omdömen. Där jag blev dålig mamma, tokig och skulle välja mina konflikter.
    Tre års lidande till, innan jag och familjen fick en ny tid, till BNK i gbg i stället för Uvalla.  En tydligare och djupare förståelse,  gav oss krafter att orka och våga.
    Idag vet jag,  och jag vet att det jag såg och visste. Var sant.  Idag har jag lärt mig att jag faktiskt är den som har kunskapen, jag har förstått att jag skall lite på mig. Det är mitt råd till dig idag. Tror och ge inte upp. Finns det något jag kan göra så skall jag försöka. Idag är det detta inlägg som är mitt försök……

    Tack för att du läste, antagligen bryr du dig också om våra flickor som kan ha lite svårigheter inom  NPF.

  • ADHD och ältande sorgtankar.

    September dimman  ligger tjockt på morgonen. September trötta barn är mötet  tidigt på morgonen, unhealthy sen är de borta hela dagen. Möter dem en stund på kvällen igen.  Vart tar alla år tillsammans med barnen, try vägen?  Allt vi skulle göra, link allt vi inte gjorde, allt känns så långt borta. Rädsla, lite oro in för framtiden.

    Vad finns det framför mig?

    Känner att den period som snart är historia, är en period som även den klarades ut. Visst hade jag vetat tidigare, så hade jag  gjort annorlunda, då mina barn började skolan.  Men  då viste jag inte  på riktigt, då bara jag anade. Dessutom  trodde jag att det var min dumhet som syntes, inte mitt funktionshinder. Idag är jag kilovis klokare, kilovis med klokheter vilar i mig och mina tankar.

    Kanske just allt som varit förr, är till för att klokheten skall visa sig, i  framtiden i mig.

    Vissa dagar gör historian ont, idag är en sådan historie- dag. Idag gör mina tankar om förr ont. Ändå trotts nutiden där jag har facit lite  i handen, så gör tankarna ont.  Är det ADHD tankar som gör ont? Är det samvetstankar som kommer fram, så här på morgonen?

    Sonen är nästan vuxen, hans stig har ändå trotts slingrigheten visat på att vi ändå, trotts alla krokar, ändå tagit oss ända hit! Ända hit är vi idag, visst han hoppade av i somras bytte inriktning från data nörd till målare. Vilket är det han vill bli nu.  Det är ju bättre att komma på det nu, än när han är som jag var 25, ut-flyttad och på väg till vuxen utan karta.

    Vid 27 år fick jag min son, pluggade för fulla muggar för att till sist. Skilja mig, inte orka ännu en gång att nå ända fram, med mina studier. Vara ensamstående mamma, gravid igen, för att ännu en gång vara ensamstående mamma, till sedan två barn.

    Vi har varandra, jag vet att mina barn om det skulle gälla, om de verkligen skulle behöva. Så vet jag att jag tryggt kan vila mig, i att de  skulle vända sig till mig. Det är och har aldrig varit något som är för farligt eller för dumt för att mamma inte skall kunna lyssna. Det säger mig att jag är och har varit en bra mamma, en mig som duger.  Även om gympapåsar, matsäckar varit sånt som ibland blivit gjort i panik.  Idag känner jag trygghet, i att det inte handlade om lathet i mamman, i mig utan om min oförmåga att hantera mitt funktionshinder  som fanns i mina tillgångarna. Nej, Nej åter igen är det Nej!  Det är inte en ursäkt men just då, saknade jag strattegierna för att få ordning på just sådana saker. För mig just då, var det andra saker som fanns för mina ögon.

    Dessa tankar möter nog vi alla,  mammor om vi vågar möta vår sorg, men skillnaden mellan mig och  andra utan ADHD.  Är att mitt samvete gnager av ältande tankar ibland. Ältande tankar om  gympa-påsar,  missade tider,  glömda mössor och annat som når fram till mig. Här skulle min KBT Terapeut säga: stoppa,  acceptera,  observera och lämna

    Varför skriver jag alla dessa ord? Vad är det som gör att orden bor här idag. Mina frågor kommer inte att ha svar idag, kanske finns det inga svar. Allt behöver inte ha svar och just dessa svar är  inte viktiga i viktig-heter.  Viktigheten sitter mera i att se orden framför mig, se och få dem ur mig.  Min vän som  hade Flap innan mig,  förlöste en trumma i helgen, jag förlöser orden från mig.  Ännu ett inlägg har blivit till, ännu ett inlägg med massor av ord, har blivit till. Idag tillsammans med National teatern.

    // malix

  • Björklund vilken skola skulle jag fått gå i……

    Jag funderar på vilken klass som skulle varit till för mig  om jag nu  varit i skolåldern. Vilken klass finns för mig  Herr Björklund. Var  och i vilken del skall jag stuvas in kommer det finnas elit klasser för mig som inte kan sitta still. Jag kan vara en djäkel på att prata, pharm avbryta då mina tankar  kommer i raketfart. Ha en massa frågor på sånt som jag inte förstår.  Ibland kan det hända att jag har  geniala ideér och lösningar på vissa saker, ampoule  men dagen efter kanske jag inte ens orkar andas utan att somna.  Fokus hos mig kan vara  på semester vissa dagar, site  min  impulsivitet och motivation finns bara för vissa saker.

    Herr Björklund!

    Kommer det finnas en elitklass för mig, eller var  någonstans får jag bo. Är det så  att ni vill att man i skolan där jag passar, skall bli proffsig på att bli min diagnos.  Som det är nu är min diagnos en tillgång, det skulle den kanske inte vara i  er skola utan mera ett hinder.  Jag är duktig på att skriva historier och rita,  var är min elit klass där man inte behöver sitta still hela tiden.   I min elit klass hade det varit bra om  vi var färre elever och hade tydliga ramar  och massor av struktur  där fyrkantigheterna syns men  är tillåtande och  byggda av respekt.

    Herr Björklund,  Respekt för mig  är inte  något som  kommer från rädlsa eller makt! Var finns din respekt  hur eller var bor  och föddes den?  Tillåtande och accepterande.  Jag vill inte bo i ditt samhälle herr björklund, Min mamma och pappa hade fått bo i skolan om det blev som du ville, Nej herre björkande lund inte alls vill inte bo i ditt samhälle,  vilken tur att jag  har rösträtt  jag hoppas  bara flera med mig  tänker med hjärtat i sin röstsituation.

    Inte är det så att vi redan som små små barn skall ställas utanför samhället!  har vi då inte gått tillbaka  väldans långt tillbaka i tiden?

  • ADHD saknar broms i mig.

    Ännu en dag att ta vara på, ask hur ska jag fånga denna dagen?  just nu  strålar  skön musik från en märlare kyrka”Uggla” en ung  Uggla.   Själv var jag  yngre. Låten  är grymt  skön, sovaldi sale den gör mig glad, den får mig att sjunga.

    i Perioder  måste jag ha musik. Älskar att sjunga själv, Men bara till husbehov.  Andra perioder måste jag ha tystnaden.  Då  har jag  läsperioder.  Läser  gärna flera böcker samtidigt så jag inte tröttnar.

    Tror det är det som är ADHD i mig.  Perioder av att göra olika saker. Där till är det självkänslodödaren  ADHD som gör att jag ibland ramlar in i  dåligmåenden.  Vissa perioder  hamnar liksom historian, erfarenheter och tankar på samma ställe och ställer till det i mig. Eftersom jag liksom brinner i från båda endar och saknar bromsen. Blir det ett faktum att min motor stannar av och  behöver kylas ner  repareras,  fyllas på med bränsle och smörja upp.  Min broms är liksom inte i mig det är det som är funktionshindret. Min omgivning lär få vara min broms. Förut innan jag fick min diagnos fattade jag inte att jag inte kan hålla på i dagar, då ramlade jag ihop till sist idag gör jag saker tillsammans med ägg klockan, och glömmer jag av att den har ringt  så hjälper min make mig att inte göra jag ska bara saker.   Han är ju även min känsla för tid.  Hade han varit med mig hela tiden så hade jag inte haft ett funktionshinder utan bara funktionstillgångar.

    Han är min make, inte min assistent. Men det är tur att jag just träffat honom som har så mycket empati så mycket vänta lite  och eftertänksamhet det gör att mina konsekvenser blir  mindre och inte gör lika ont.

    Idag skall jag  njuta av solen med ägg klockan så jag inte brinner upp.

    skall alla ha bil?

    Förmodligen så saknade även dessa broms 🙂

    Lev idag  just nu, så slipper du oroa dig för  morgondagen!

  • ADHD och fördommar och jag

    Ibland blir jag så himla ledsen av människors uppfattningar och deras inskränkningar som bottnar i fördomar, sales inbillningar. Nu var artikeln ett år gammal men misstänker starkt att det ändå finns en del sanning i den.
    Leva debatt en artikel om ADHD och olika mediciner.

    Idag medicineras cirka 12 000 barn i Sverige, ampoule med Ritalin som missbrukarna på 70-talet kallade Bängrita.

    Missbruk och medicinera är inte samma sak, purchase ett missbruk blir för mig när det jag missbrukar bestämmer över mig. De människor som använder sig av ritalina, Conceta mm  som inte  saktar ner i sin takt , utan där istället blir tvärt om behöver antagligen inte medicinerna. Bängrita hmmm???? 70-talet var det ja, det ljuva talet när människor trodde de kunde flyga av LSD. Jag och mina barn tar en tablett  concerta varje dag på morgonen. Den hjälper oss att sakta ner, hjälper oss att tänka efter före vissa gånger.

    Enligt Ingemar Gens  som är debattör och föreläsare  tycker att barnen godtyckligt diagnostiseras, när omgivningen  ser sociala problem. Han menar att det måste finns andra vägar i att stötta dessa barn och deras föräldrar.

    Självklart är det så att inte allt försvinner med en lite tablett på morgonen. Tack och lov för det för den lilla delen som är egenskaper av ADHD vill jag ha kvar. Jag vill bara att min omgivning mera skall se tillgångarna med just dessa egenskaper. Jag vill inte förändra mig och bli som Ingemar eller någon annan heller för den delen. Jag vill vara jag just sådan som jag är. Jag vill att mina barn skall  bli  bemötta och synliga i deras tillgångar  så som andra människor utan adhd blir bemötta.  Jag vill att man ser våra tillgångar inte våra otillgångar.  Vilket oftast är det vi blir bekräftade i.

    Catarina Hansson Chefsredaktören på tidingen leva.  önskar sig mera svängrum , menar att vi är krympt utrymmet för onormaliteter.

    Redan här sparkar jag bakut frustar och blundar. Skulle jag vara onormal?

    Vad är normalt?

    Det utrymmet hon pratar om fanns även på min tid då  på 70 talet och  ritalin kallades bängrita.

    Det utrymmet fanns inte då heller vill jag  hävda. Då när jag gick i skolan, syntes inte jag, mobbing var något som de vuxna inte trodde fanns, Mina betyg betalades ut i  ettor på längden och tvären.

    Ingen reagerade, ingen trodde att de kunde hjälpa till och  få mig motiverad att plugga. Jag var bara lat, lite mindre intelligent, absolut inget läshuvud!

    För jag kunde när jag ville, även så har mina barn blivit bemötta i dag ! Jag var en hejare på att rita och skriva berättelser, då kunde jag minsan, fick jag till mig! Hur kunde jag vara koncentrerad i timmar då jag ritade? För mig är det inte konstigt! Det var då jag var  och befann mig i mina styrkor, Måla, rita  är en av mina begåvningar det är sånt jag var bra på.

    De utrymmet som Catarina menar vi krympt har  varit krympt länge,  tror till och med att vi innan det var dem som stod i skamvrån, och fick ha dumstruten på oss. Visst det utryummet finns inte idag. Vilket är tur.  För mig handlar det mera om Attityder.

    ATTITYDERNA I SAMHÄLLET!

    Vidare  tar artikeln upp huruvida ADHD är en sjukdom?

    Hallå!

    ADHD: Är inte en sjukdom det är en funktionstillgång, då kraven på mig är utefter mina tillgångar.

    Funktionshindret syns där förståelsen inte finns. Där jag skall vara lik alla andra! Var är alla andra någonstans? Alla de andra som är lika alla andra. Var hittar jag alla dessa alla andra?

    Nej! ifråga sätt inte min funktionstillgång i frågasätt i stället era attityder, alla fördomar som säger att jag som har adhd skall , vara missbrukare, kriminell, sitta inne, där till vara prostituerad!

    Jag är inte något av det! Jag är inte något av det.

    Det gör mig inte bättre än den  som  självmedicinerat, eller flytt sin verklighet. Kanske är det så att jag ändå  trotts mina svårigheter haft tur, haft ett annat nätverk omkring mig.

    Nej  attityder är det som behöver förändras. Vi behöver mera acceptans, vi  behöver få bort alla fördommar och skapa ett mera humant samhälle där storbildtv inte blir det som är viktigt. Låt mig ha min concerta, den hjälper mig att varva ner  tvärt emot den som inte har  ADHD som då de använder sig av liknande preparat får lite adhd liknande symtom.

    (H)järnkoll är i tiden,  psykisk hälsa är viktigt, vi är inte knäppgökar, vi är inte mera konstiga eller sköra, vi har bara mera erfarenheter av att arbeta med våran personliga utveckling.  Vi vågar gå i uppförsbacken med stolta huvuden.  Mitt svarta hål på insidan  har jag vågat ta fram och titta på, vågar du det?

    Att våga må dåligt är en väg till att må bra.

    Jag har idag mera erfarenhet av att sluta upp med att vara så  djäkla duktig stark mm.  Idag vågar jag vara mig, stå upp för mig och mina barn. Vi är alla människor , vi är alla värda att ha ett bra liv.




  • Dagen efter tankar

    Dagen efter den stora dagen. Tycker det hade varit roligare att se hur alla mådde idag  och hur de tillbringade de första morgontimmarna nu.  Nej, rx nu är det i alla fall över och klart. Jag trodde verkligen inte att det var så många som brydde sig att de till och med åkte till  Stockholm för att vara där.

    Dagen i dag är lite av en dagen efterdag. Tystnaden och obefolkningen ute gör att jag tror nog många följde upptågen igår.

    Igår var (H)järnkolls Gänget VG i  Vänersborg ”Lilla Paris”  där var de ute på stan och påverkade och visade på (H)järnkolls kampanjen. Tyvärr kunde inte jag vara med.  Var  med er i tankarna, malady i alla fall.  Nu var det inte så att jag satt här hemma och firade  med Viktoria och våran nya riddarprins i stället.

    Nej, så var det inte!   Ser det som viktigare att försöka förändra attityder om psykisk hälsa.

    Jag stödjer kampanjen (H)järnkoll.

    Lär mer om hur du kan slå

    hål på myterna om psykisk ohälsa på

    www.hjarnkoll.org

    Gå in på (H)järnkoll se hur du kan bidra.

    Skulle jag vara en sämre människa för att jag inte kan lära mig att uppfatta och känna tiden?

    Min tid är nu min make, som även om jag inte alltid uppskattar hans tjatande  (H)jälper mig att hålla tiden.

    Så jag slipper  stå och vänta in tiden i timmar…//©µ malix

  • ADHD och svårt att sova

    har bott hos mig länge nu. Trodde att mitt sömnproblem berodde på tankar, sickness men inser att det är något annat som flyttat in.

    Sömnlösheten beror inte på tankarna, utan min kropp börjar vakna efter bara tre till fyra timmars sömn, då  rastlösheten flyttar in.  En rastlöshet som sätter sig i hela kroppen. Den till och med känns. Kryper runt i  benen och ger mig myror i kroppen.

    Vaknar  varje natt runt tre fyra på morgonen, vaknar jag av att jag måste röra på benen.  Går upp dricker te, kollar internet, runt sex kan jag åter igen gå och lägga mig. Sover nu inte, men vilar fram till 7 -8.

    Jag har nu varit utan mina insomningstabletter i tre dagar. Ett tecken på att sömnen är min sömn, och inte beroende av slaggprodukter av stilnoken. Är att jag igen börjat drömma.

    Bestämde mig för att skriva drömdag bok och börjar se mönster där. Mina drömmar ger mig tecken, på att jag behöver ta mera hand om mig själv.  Fast jag gör det så behövs det tydligen mera.

    I natt drömde jag om att jag tog hand om alla och en grus väg den första tanken då jag vaknade, sa mig att grusvägen visade  på att jag är på rätt väg jag närmar mig målet  att faktiskt ta hand om mig själv.

    När jag tänkt tanken blev det  också  så sant för mig, det känndes så rätt tänkt att det ger mig visshet om att det är så det är.