Det här inlägget handlar om flickor och ADHD – och om hur det kan kännas att förstå sig själv först långt senare i livet.
Ibland skriver jag ett inlägg som inte riktigt tar slut. Det här är en fortsättning på gårdagen, men också ett steg djupare in i något jag själv har levt med.
🇬🇧 READ THIS POST IN ENGLISH BELOW
Det här är ett sådant inlägg.
En fortsättning på gårdagen – men också ett steg djupare.
En dag i Trollhättan – och en glömd mobil
Idag åkte jag till Trollhättan för att träffa den trevliga “dampdoktorn”, Tvebrink.
En varm och kunnig läkare, en sådan man önskar att man fick ha hela livet.
Tyvärr är det inte så. När barnen blir vuxna tar den vanliga öppenvården över.
Och även om vi haft tur – för den läkare vi har nu är nog den bästa man kan få – så förändras det.
Det var också han som en gång sa till mig:
“Du borde kanske själv utredas.”
Flickor och ADHD – att bli sedd sent
Gårdagens inlägg handlade om flickor och ADHD.
Efter att ha läst en artikel i Göteborgs-Posten om hur flickor ofta upptäcks sent – om de ens upptäcks.
På vägen dit insåg jag att mobilen var urladdad.
Och märkligt nog – det var nog det bästa som kunde hända.
För det gav mig tid att tänka.
Flickor och ADHD upptäcks ofta senare än hos pojkar…
Flickor och ADHD Olika sätt att hantera samma kamp
I artikeln beskrev de en kvinna som hanterat sin ADHD genom självmedicinering.
Jag gjorde något annat.
Jag handlade.
Schampon. Duschkrämer.
Jag städade frenetiskt.
Försökte vara den perfekta mamman.
Jag gjorde allt för att passa in i en bild jag trodde var “normal”.
Men det hade ett pris.
Ångest.
Depression.
Och en sorg över att ha levt så länge utan att förstå.
För många kvinnor börjar förståelsen av flickor och ADHD först i vuxen ålder.
Tre frågor som förändrar allt
Idag kommer de där dagarna fortfarande ibland.
Men inte lika ofta.
När de gör det – då kommer en annan röst fram.
En snällare röst.
Tre frågor, som min kloka man en gång lärde mig:
- Hjälper det dig att tänka på hur illa du mådde då?
- Finns det något du kan göra åt det nu?
- På vilket sätt hjälper dessa tankar dig just nu?
Och sanningen?
De leder mig aldrig tillbaka till sorgen.
De leder mig framåt.
Var det förlorade år?
Det kan kännas så.
Men det är det inte.
Det är erfarenheter.
Erfarenheter jag idag kan vila i.
De har gett mig något viktigt:
förmågan att se.
Se mina barn.
Se andra barn.
Se det som inte alltid syns.
ADHD är inte bara svårigheter
Jag är inte bara ADHD.
En del av mig är rörlig, rastlös, ibland kaotisk.
Men andra delar är:
- kreativitet
- mod
- nyfikenhet
Kanske var det just de egenskaperna som en gång fick någon att våga smaka på svampen i skogen.
Att prova något nytt.
Idag vet vi vad som är kantareller – och vad som är flugsvamp.
Kanske är det just därför berättelser om flickor och ADHD är så viktiga.
💬 Fråga till dig
Känner du igen dig i att försöka passa in – istället för att förstå dig själv?
🌿 Reflektion
Kanske handlar livet inte om att rätta till allt som varit.
Utan om att förstå det – och ta det med sig vidare.
🌙 AHA – mellan raderna
Du försökte inte vara fel.
Du försökte bara vara rätt – i en värld som inte såg hela dig.
💛 Stöd mitt skrivande
👉 https://www.paypal.com/paypalme/malixse971?country.x=SE&locale.x=sv_SE
📩 Prenumerera:
👉 https://wordpress.com/reader/site/subscription/72932311
Här finns ett annat inlägg att läsa
Vardag, ADHD och närvaro
👉ADHD i vardagen – styrkor, kaos och vägar till balans

Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här, och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
🇬🇧
Girls and ADHD – understanding yourself later in life
Preface – continuing a thought
Some thoughts don’t end in one post.
They need to grow.
A day, a doctor and a realization
Today I visited a doctor in Trollhättan.
A kind and wise one – the kind you wish you could keep forever.
Girls and ADHD – being seen too late
Many girls with ADHD are discovered late – if at all.
That was me.
Different ways of coping
Some turn to self-medication.
I turned to perfection.
Cleaning. Buying things. Trying to be everything I thought I should be.
Three questions that changed everything
- Does this thought help you?
- Can you do anything about it now?
- How is this thought useful to you right now?
Those questions changed my direction.
Were those years lost?
No.
They were experiences.
And today, they are knowledge.
🌿 Reflection
Maybe life isn’t about fixing the past –
but understanding it.


Lämna ett svar