En dimmig morgon vid sjön väcker tankar om stillhet, livets rytm och etik och moral i vardagen. I badets kalla klarhet väcks kroppen, sinnet och längtan efter balans.
Som i naturen växer vi bäst i samförstånd – när balans, respekt och samverkan får råda.
Morgonens bad, doften av kaffe och etik och moral i vardagen
Då var det en ny härlig morgon igen. I natt blev det en natt med snurrande och vända täcket – varmt, kallt, varmt igen. Men nu är det morgon, en ny dag att ta hand om. Kaffet står här bredvid mig och doftar aromiskt. Farmors lampor är tända och sprider sitt milda ljus i den mörka morgonen.
Redan innan klockan var 7.50 stod jag vid sjön. På vägen dit låg dimman tät och världen kändes nästan trollskt vacker. En hackspett klättrade på ett träd och småfåglar rörde sig runt stammen i sjöns spegelblanka yta.
Morgonen låg tyst och dimmig över sjön i Högsäter. Här, bland fåglar och tystnad, började dagen med ett kallt och livgivande bad – en stund av stillhet och etik och moral i vardagen.
Vattnet höll lite över tio grader, och kylan gjorde sitt med kroppen. Det var ett sådant där bad som väcker varje cell till liv. Jag flöt en stund, bara låg där och andades i tystnaden. Löven från trädet vid vattenlinjen låg utspridda som små öar på ytan – hela morgonen var som en målning, stilla och nästan overklig.
Ny badmössa och stegen hem i etik och moral i vardagen.
Idag hade jag dessutom på mig min nya badmössa, den där det står “Vinterbadarna i Högsäter – keep up”. Jag log lite när jag drog på den, för den känns som ett löfte till mig själv – att fortsätta, att hålla i, även när det är kallt.
Den nya badmössan – Vinterbadarna i Högsäter, Keep Up – blev dagens lilla glädje. En påminnelse om att hålla i, även när kylan biter. Ibland är det just det som är etik och moral i vardagen – att fortsätta i kärlek, trots motvind.
När jag steg upp, virade in mig i morgonrocken och åkte hemåt, väntade frukosten. Mina kesobröd med apelsin och russin spred en doft som kändes som ren lycka. I ugnen rostar just nu en ny plåt hemmagjord müsli, och dagen ska få innehålla läsning – lite mindfulness, personlig utveckling och samtalsmetodik. Det får räcka för idag.
Efter badet väntade värmen hemma. Doften av apelsin, russin och nyrostad müsli fyllde köket och påminde om glädjen i det lilla – om etik och moral i vardagen.
Tankar om etik och moral i vardagen
Igår gick förmiddagen åt till att läsa mina papper och fundera ut vad som var viktigt i ämnena etik och sorg. Just etik är ett ämne som jag gillar särskilt mycket. Det finns så mycket där som jag genom åren sett – hur det blir när man inte har med sig etiken inom sig. Så mycket som blir fel om det inte finns ett etiskt tänkande med i behandlandet.
Det är ett viktigt ämne. Viktigt att diskutera i arbetsgrupper och i samhället i stort. Vi behöver mer etik och moral i vardagen – bland våra politiker, i sjukvården, i kommunen, i skolan. Överallt där människor möts behövs förståelse, värdighet och respekt.
Jag tror att just det där med etik och moral är något som vi alla behöver jobba med och ha i tankarna i våra möten med andra människor. Men framför allt i situationer där vi är hjälpare. Där behöver vi arbeta med vår etiska kompass och reflektera över vad vi gjorde, vad vi gjorde bra och vad vi kunde ha gjort bättre.
Den individen vi möter vill, men kan inte. Om mötet blir högljutt eller stelt behöver du som hjälpare möta individen med respekt och ha förhållningssättet:
Han vill, men han kan inte. Han har viljan, men saknar förmågan just nu, men han kan och vill lära sig.
Då är det din uppgift att lära honom i små, små steg. Om man har känslan inom sig – att här möter jag en människa som vill, men inte vet hur – då går det att mötas, även när det stormar.
Jag har mött många människor som varit i hjälpläget, som inte just i stunden kunnat. Det är inte enkelt. Men när kompassen är rätt inställd, finns det alltid vägar att gå.
När barnet hamnar mitt i mellan – etik, moral och alienering
Jag har läst en hel del om alienering den senaste tiden. Det dyker upp överallt – i artiklar, samtal och sociala medier. Det där med att barn dras bort från en förälder och vad det gör med barnet.
För mig är det självklart att den förälder som sätter barnet emot den andra gör barnet en stor otjänst. Det berättar för barnet, genom handlingar och ord:
Du duger bara om du tycker som mig.
Men det finns en annan sida också. Kanske handlar det ibland inte om vilja att skada, utan om smärta, rädsla eller ilska. Kanske känner man sig sviken, hotad eller rädd att förlora sitt barn – och i den rädslan drar man barnet för nära sig. Men i det drar man också barnet bort från en annan del av sig själv. För barnet är ju en del av båda sina föräldrar.
Forskning visar att barn som växer upp i den här typen av situationer ofta känner förvirring, sorg, skuld och skam. De älskar båda sina föräldrar, men tvingas välja, ibland utan att förstå varför. De lär sig tidigt att vissa känslor inte får visas, att vissa minnen ska glömmas och att lojaliteten har ett pris.
Inuti barnet växer en tyst sorg, en sorg över det man inte längre får dela. Många vittnar som vuxna om känslan av att inte duga. Kärleken blev villkorad:
Du duger om du väljer rätt sida.
Men hoppet finns där. För lika mycket som barnet bär på smärta, bär det också på styrkan att läka – om det får stöd, trygghet och förståelse. Barnet är inte trasigt, bara sårat. Och det går att hela.
Forskning visar att barn som växer upp i den här typen av situationer ofta känner förvirring, sorg, skuld och skam. Läs mer om Alienation
Om avstånd och stilla hopp
Ibland tänker jag att det inte alltid handlar om vilja eller ondska, utan om rädsla. Rädslan för konflikt, för att förlora lugnet, för att något ska röras upp. Kanske är det just därför vissa väljer avstånd – för att bevara stillheten, inte för att skada.
Jag försöker tänka så ibland, när tankarna börjar snurra. Att tystnaden inte alltid betyder avvisande, utan kanske bara ett försök att skapa ro. Men ändå bär tystnaden sin egen tyngd. Den väger och saknar ord.
Jag vet inte hur vägen ser ut framåt. Men jag vet att kärleken inte försvinner bara för att man inte får ses. Den finns där, som ett mjukt andetag i luften – väntande, stilla, utan krav. Och kanske, en dag, hittar den sin väg fram igen.
Etiken i det lilla och det stora
Kanske handlar allt detta till sist om etik och moral i vardagen, fast i en annan form. För när vi pratar om alienering, om att dra ett barn bort från en del av sig själv, handlar det egentligen om hur vi möter varandra som människor.
Etik är inte bara något som hör till yrkeslivet eller arbetsplatsen. Den bor i vardagen, i relationerna, i hur vi pratar om varandra och i vad vi låter barn höra.
Att möta en annan människa med värdighet, respekt och förståelse – det är kärnan i etik. Att se att även den som gjort oss illa kanske bär på något vi inte ser. Och att stå kvar i det som är sant och gott, även när det gör ont.
För mig blir det tydligt: etik är inte bara något jag läser om. Det är något jag försöker leva – i varje möte och i varje tanke. Det är där vägen börjar, både i arbetet och i livet.
Reflektion över etik och moral i vardagen
Etik. Moral. Mänsklighet. Tre ord som ibland låter stora, men som i grunden handlar om att se varandra med hjärtat. Att stanna upp innan man dömer, att lyssna innan man svarar, och att minnas – vi vet aldrig vad den andra bär på.
Ibland visar sig vardagens tacksamhet i de enklaste stunderna – ett kyligt bad, värmen från en brasa eller ett samtal som berör. Den här helgen fylldes av just det: kyla, värme och en stilla påminnelse om vad som betyder mest.
Det blev ett bad idag. Ett härligt, lite kyligt bad som var – ja, helt underbart. Nu börjar temperaturen gå ner, så kroppen blir bedövad och man står ut en kortare stund. Men det gör det bara ännu härligare. Kroppen fylls av ett lugn, på en nivå där minsta lilla cell har saktat ner, och tankarna kommer en och en.
Värmen som kommer när man går upp ur vattnet är fantastisk – liksom känslan av att jag gjorde det. Även om jag badar ofta, är det varje gång en seger. En känsla som är helt min egen, för min egen skull. Det är just här jag ofta hittar vardagens tacksamhet – i stillheten, i vattnet, i stunden.
Igår kom vår pojke som bor i Göteborg hit tillsammans med sin flickvän. De åt mat här, och sedan satt vi i vardagsrummet och pratade hela kvällen. Flickvännen hade ont i ryggen och frågade om jag hade en TENS-apparat – vilket jag hade. Dessutom fick hon låna mitt ryggbälte och fick massage av det en stund. Om det blev bättre vet jag inte, men det blev i alla fall en annan känsla i kroppen under stunden man använder både TENS-apparaten och ryggbältet.
När kvällen kom tände jag en eld nere i källaren. Vi la madrasser på golvet och bäddade där, så de fick sova till eldens sprakande i kaminen. Det knastrar så sövande när man har en eld i spisen.
Det finns så mycket vardagens tacksamhet även i dessa små ögonblick – när människor möts, delar tid och värme.
Idag, efter badet, skulle ungdomarna fixa till sig innan vi gick till kyrkan. Vi har under lång tid haft en fantastisk präst och kyrkoherde här i vår kommun. Idag var det avtackning av honom, då han ska ge sig ut på vidare uppdrag.
Det känns som en sorg i hjärtat att han inte längre kommer vara med på skolavslutningarna och vid midnattsmässan på julafton. Jag springer inte ner dörrarna i kyrkan direkt, men den här prästen har verkligen varit något extra.
Applåder och tacksamhet fyller kyrkorummet – ett ögonblick av gemensam glädje.
Ett tal om medmänsklighet och ansvar
En stilla stund vid altaret under avtackningen – ord och tystnad i samklang.
Hans predikan idag grep tag i mig. Han pratade om hur det ser ut i världen, i vårt land – och hur det ser ut här i vår lilla by. När han kommit så långt blev jag rörd på riktigt. Han talade om äldre som är låsta i sina hem eller i sin nedervåning, eller om äldre par som tvingas dela på sig eftersom kommunen inte erbjuder parboende.
Tanken gjorde ont. Om jag och min man lever, men har svårt att klara oss själva – ska man då låta oss bo på olika håll? Kanske i olika boenden, eller låta en av oss flytta?
Hans tal gjorde stark inverkan på mig. Han påminde om hur vi 2006 pratade om medmänsklighet och förståelse, medan vi idag pratar om att sänka straffåldern – om att det är ”deras fel”. Men egentligen handlar det om ansvar, medmänsklighet och kärlek. Vi måste åter bli ett vi, inte ett vi och dom. Det är inte närande, varken för oss själva eller världen i stort.
Vår präst gillar att sticka, och nu när han får lite längre till sitt nya arbete var det en vänlig själ som gav honom garn – så att han kan skapa under sina resor till och från jobbet.
När orden når hela byn
Han pratade även om diktatorer, och fick in Trump i det stycket – och jag kan bara hålla med honom. Jag är inte särskilt kyrklig, men jag är glad att jag gick dit idag, när det var hans sista predikan. Den gav så mycket. Det var också fint att se hur många som ville tacka av honom – allt från personal och kommunpolitiker till ungdomar som uppskattat hans skolavslutningstal lika mycket som jag gjort, fast jag då varit vuxen och åskådare.
En representant från kommunen tackade prästen för hans engagemang och närvaro i bygden – ett möte fyllt av värme och ömsesidig respekt. Han uttryckte också sin tacksamhet över att detta avsked var så levande och fyllt av liv. Ofta är avsked i kyrkan förknippade med sorg och sista farväl, men den här gången blev det istället ett tack och ett på återseende.
Tacksamhet i vardagen – i varje stund
I allt det här, i alla orden, bor vardagens tacksamhet. Tacksamhet över de olika stunderna, och så mycket tacksamhet över att vår grabb från Göteborg ville avtacka prästen på sitt sätt. Han åker 20 mil, lägger en hel helg på att vara med och säga tack – det säger mycket både om honom och om prästen som betytt så mycket för så många.
Och mitt i allt känner jag också tacksamhet över mig själv – över att jag gav mig både badet och det kyrkliga besöket. Tacksamhet över att jag fick uppleva denna fantastiska präst där framme i kyrkan. Tacksamhet över hela den här dagen, och gårdagskvällen som blev så varm och fin.
Mellan raderna – min röst
I stillheten mellan badets kyla och eldens värme landar en enkel insikt: tacksamhet växer när man låter sig känna, inte bara tänka. Att se, att höra och att våga delta i det som händer runt omkring – det är där vardagens magi bor.
AHA – mellan raderna
Det är inte alltid de stora händelserna som formar oss, utan de små stunderna där hjärtat får känna igen sig. Ett bad, ett tack, ett samtal. Där bor livet.
Fråga till dig som läser
När kände du senast vardagens tacksamhet över något du gjorde bara för din egen skull? Vilken liten vardagshändelse påminner dig om livet självt?
Gårdagen har lagt sig till ro. Utifrån dina val igår kan det redan idag bo tacksamhet – tacksamhet som du har möjlighet att odla vidare, och som betalar sig i morgondagen. Det är i nuet vi finner den – där vi lever och andas, och här kan vi odla våra tacksamheter i oändlighet.
-Carina Ikonen Nilsson
Kyrkan under stjärnorna – en stilla påminnelse om tacksamhet, närvaro och livets oändlighet.
Stöd mitt skrivande
Om du tycker om det jag skriver, kan du stötta bloggen här: paypal
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
