Att stanna upp i en orolig värld är inte alltid lätt.
Nyheter som aldrig tar paus, analyser som avlöser varandra och rubriker som vill få oss att tro att världen står på randen till sammanbrott – varje timme, varje dag.
Jag märker hur det påverkar mig. Inte som panik, utan som ett lågmält brus i kroppen. En oro som smyger sig på när jag tar in för mycket, för snabbt, för ofta.
Att stanna upp i en orolig värld – ett medvetet val
Att vara informerad är inte samma sak som att vara ständigt uppkopplad mot hot.
Det finns en gräns för hur mycket oro ett nervsystem kan bära utan att något går sönder.
När nyhetsflödet aldrig får vila, får inte heller tanken göra det.
Och utan vila tappar vi omdöme, nyanser – och ibland också hopp.
Att välja pauser är inte att blunda.
Det är att ta ansvar för sitt inre.
I tider när allt går snabbt blir behovet av att stanna upp i en orolig värld tydligare. Inte för att fly verkligheten – utan för att orka möta den med lugn och eftertanke.
Vad kan jag faktiskt påverka?
Jag kan inte styra världspolitiken.
Jag kan inte kontrollera makthavare eller stoppa alla hårda ord.
Men jag kan påverka:
- hur jag börjar min morgon
- hur jag pratar med dem som finns nära
- hur jag tar hand om mig själv
- vad jag väljer att ge min uppmärksamhet
Det lilla är inte oviktigt.
Det lilla är ofta det som håller ihop världen när det stora skakar.
Mänsklighet börjar nära
Den börjar inte i maktens korridorer.
Den börjar vid köksbordet. I samtalen. I hur vi ser på varandra.
I tider som dessa behöver vi inte fler som skriker högst.
Vi behöver fler som står stadigt.
Att ibland kliva ur nyhetsflödet är inte feghet.
Det är självomsorg – och i förlängningen samhällsansvar.
Frågor till dig som läser
- Hur märker du att nyhetsflödet påverkar dig – i kroppen, tankarna eller sömnen?
- Vad händer om du väljer pauser, utan att stänga av helt?
- Vad i ditt liv hjälper dig att stå stadigt när omvärlden känns skakig?
AHA – mellan raderna
Det här inlägget handlar inte om att ignorera världen.
Det handlar om att inte låta världen ta över det inre rummet.
När vi ständigt är i beredskap riskerar vi att förlora det som gör oss mänskliga: närvaro, omsorg och förmågan att tänka klart.
Att stanna upp är inte passivitet.
Det är ett aktivt val att värna sitt inre – så att man orkar vara en del av världen utan att gå sönder.
Reflektion
Jag får stänga av ibland.
Jag får välja när och hur jag tar in världen.
Jag får leva mitt liv utan att bära allt som sker överallt, hela tiden.
Det betyder inte att jag bryr mig mindre.
Det betyder att jag vill orka bry mig länge.
Vill du stanna upp tillsammans med mig?
Jag erbjuder samtal för dig som:
- känner oro inför omvärlden
- vill hitta lugn, riktning och fotfäste
- behöver ett tryggt rum att tänka högt i
👉 Boka samtal här:
https://malix.se/narvaro-samtal/
Jag har också skapat texter och material för egen reflektion och hållbar närvaro:
👉 Läs mer på malix.se:
Hitta tillbaka till dig själv – en kurs i närvaro och hållbarhet
Stöd mitt skrivande
Om mina texter ger dig något – eftertanke, igenkänning eller vila – och du vill stödja det jag gör, kan du bidra här:
💛 Stöd via PayPal:
Prenumerera
Vill du få nya texter direkt när de publiceras?
👉 Prenumerera här:
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar