Skriva för att beröra – inte för att synas. Jag skriver inte för att nå alla, utan för att någon ska kunna stanna upp och landa, kanske bara i en rad. Det här är ett torsdagsinlägg om texter som får vara platser snarare än svar, och om varför det räcker.
Read this post in english ->Writing to Touch
Skriva för att beröra – inte för att synas i statistiken
Det är torsdag.
Och som så ofta stannar jag upp här.
Inte för att räkna.
Inte för att mäta.
Utan för att lyssna.
Bakom varje klick finns en människa.
Bakom varje stund någon stannar kvar i en text finns ett andetag, ett igenkännande, kanske ett ”just så”.
Det går inte att läsa i staplar.
Det går inte att fånga i kurvor.
Skriva för att beröra – när historien upprepar sig
När någon läser
👉 Min mormor och folkhemmet – ett sekel av ansvar
funderar jag på hur texten läses.
Om den som läser bär liknande tankar som jag – eller helt andra.
Jag tänker på hur historien så ofta upprepar sig.
Hur vi gång på gång söker syndabockar, trots att det aldrig har varit en väg framåt.
Det löser inget.
Det ställer till det.
Skriva för att beröra – utan färdiga svar om ADHD och autism
När någon istället läser om ADHD eller autism undrar jag något annat:
Känner du igen dig?
Eller letar du efter svar?
👉 Vardag ADHD och närvaro
👉 Autism i vardagen
Här har jag inga färdiga svar att ge.
För svaren är olika.
Ibland så olika att de skiftar inom samma människa –
från dag till dag, från situation till situation.
Det kan finnas likheter.
Små drag som känns igen.
Men entydiga lösningar finns inte här.
Bara rörelser. Skiftningar. Försök att förstå.
För mig handlar skrivandet om att skriva för att beröra – inte för att synas i statistik eller räckvidd, utan för att ord ibland kan bli en plats att vila på.
Skriva för att beröra – över språk och kontinenter
Och de som kommer från ett annat land – vad hittar de i mina texter?
Finns det någon som känner:
vi tänker samma, fast på olika kontinenter, i olika språk?
👉 Grandmother and Welfare State
Den tanken bär jag med mig.
Att människor tar en text jag skrivit och låter AI hjälpa dem att förstå den bättre –
det är stort för mig.
Inte för att en maskin läser.
Utan för att en människa vill stanna kvar.
Vill förstå mer.
Vill vrida texten ett varv till och se den från fler håll.
Det säger något.
Om texten.
Om behovet av samtal.
Om vår tid.
Skriva för att beröra – när en enda människa räcker
Jag har inget behov av att synas eller läsas av alla.
Det räcker med en enda människa.
En som läser och på något sätt kan landa i texterna.
Inte i allt.
Kanske inte ens i en hel text.
Det kan räcka med en rad.
En mening som berör.
Som gör något med den som läser.
Mer än så behöver jag inte.
Frågor till dig som läser
- Läser du för att hitta svar – eller för att känna igen något?
- Finns det någon rad i någon text som har stannat kvar hos dig?
- Vad gör att du stannar i en text istället för att scrolla vidare?
Mellan raderna – min röst
Det här är inte texter som vill bli rätt.
De vill bli lästa långsamt.
Och kanske är det där mötet sker – när inget behöver bevisas.
Stöd mitt skrivande
Om du vill stödja mitt skrivande och göra det möjligt för mig att fortsätta skriva utan att jaga räckvidd, kan du göra det här:
👉 PayPal Me
Tack för att du läser. Det räcker långt.
Prenumerera
Vill du få nya texter direkt när de publiceras?
Prenumerera här:
👉 Prenumerera
Lev idag, just nu.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien och morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar