– när världen är hal och ansvar formas i familjelivet
Autism i vardagen gör att livet inte alltid blir som planerat. Ibland är vägen hal, ibland får simningen vänta – och ofta krävs mer lyhördhet än mallar i familjelivet. Det här är en text om att göra sitt bästa, på riktigt, och om att anpassa utan att förminska.
Read this post in English ->Autism in everyday life
Simhallen får vänta
I dag hade jag tänkt åka iväg till simhallen.
Men just nu ser det isigt ut på vägen, och jag får vänta tills världen vaknar lite. Kanske ser vägarna bättre ut om några timmar.
Kanske inte.
Och då hoppar jag simningen i dag.
Skolarbete
Just nu sitter jag istället med ett skolarbete. En inlämningsuppgift som är ganska stor och som tar tid.
Jag vill göra ett bra jobb. Jag vill ha många rätt. Inte behöva göra om. Då gäller det att göra jobbet ordentligt från början, tänker jag.
Eller är det mitt duktighetssyndrom som spökar igen?
Jag tror faktiskt inte det.
Jag vill göra jobbet – och jag vill göra det riktigt. Inte ens för poängen i sig, utan för att jag vill kunna det jag skriver om. Poängen blir mer ett kvitto. Ett bevis på att jag kan.
Men dagarna går inte helt åt till att plugga.
Det finns ett liv att ta hand om också.
Och där är simningen viktig. Den hjälper mig att hålla ihop vardagen, tankarna och kroppen. Därför betyder det något när den inte blir av – även om det ibland är rätt val att stanna hemma.
Födelsedag, igen – på vårt sätt
I dag har vi födelsedag igen här hemma.
Vår stora hemmavarande son fyller år.
Det är lite svårare nu. Svårare att hitta saker han vill ha, svårare att hitta sätt att fira honom på. Och det handlar till stor del om autism.
För honom är inte presenter något neutralt.
Kläder handlar inte bara om storlek eller stil, utan om hur tyget känns mot huden. Om sömmar skaver. Om materialet stör. Mat och fika är inte självklara inslag i ett firande – socker, konsistenser och smaker kan vara helt uteslutna.
Det betyder inte att han är otacksam eller svår.
Det betyder att hans nervsystem tar in världen på ett annat sätt.
Kanske kan en dag på stan vara något. Att han följer med och provar kläder som vi betalar åt honom.
Han åker nästan aldrig iväg någonstans, och därför behöver firandet anpassas. Inte göras mindre – bara annorlunda.
Han äter inte godis. Inget socker.
Så tårta är också uteslutet.
I helgen kommer hans farmor hit. Då blir det lite mer kalasaktigt.
På vårt sätt. I den takt som fungerar.
Och kanske är det precis så firande ska se ut ibland –
inte efter mall, utan efter människan.
När autism i vardagen är en del av familjen behöver firanden, presenter och tempo anpassas – inte för att sänka förväntningar, utan för att möta verkligheten.
Autism i vardagen – även i vuxen ålder
Autism försvinner inte med åren.
Den förändras, anpassas, kompenseras – men den finns kvar.
I vardagen kan det till exempel innebära:
- Sensorisk känslighet – kläder, material, sömmar och tyger kan vara avgörande för om något går att använda alls.
- Mat och smaker – konsistenser, socker och vissa livsmedel kan vara helt uteslutna, även vid högtider.
- Förutsägbarhet – spontana överraskningar, även välmenande, kan skapa stress snarare än glädje.
- Social energi – utflykter, firanden och ”vanliga” sätt att umgås kräver ofta mer energi än de ger.
Det handlar inte om ovilja, brist på tacksamhet eller att vara svår.
Det handlar om hur nervsystemet tar in världen – och hur mycket som krävs för att stå kvar i den.
Vill du läsa mer om autism i vuxen ålder finns grundläggande och saklig information hos Autism Sverige:
https://www.autism.se
Mellan raderna – min röst
Att vara förälder till ett vuxet barn med autism är att ständigt balansera.
Mellan att vilja ge, och att inte överväldiga.
Mellan traditioner och verklighet.
Mellan det som ser ut som ett firande – och det som faktiskt känns som ett.
Det finns ingen mall som passar.
Och ibland är kärlek att skala bort, snarare än att lägga till.
Reflektion
Jag har fått släppa bilden av hur saker ska vara.
Födelsedagar, presenter, firanden – allt det där som ofta mäts i mängd, ljud och socker.
I stället försöker jag möta honom där han är.
Inte där jag önskar att han vore, och inte där andra tycker att han borde vara.
Det är inte alltid enkelt.
Men det är ärligt.
Och det är respekt.
AHA – mellan raderna
Att anpassa är inte att ge upp.
Det är att förstå.
Och ibland är den största gåvan inte något man slår in –
utan att man lyssnar, bromsar och låter firandet få se annorlunda ut.
För när vi talar om autism i vardagen handlar det ytterst om respekt, inte begränsning.
👉 Vardag ADHD och närvaro
👉 Medmänsklighet och samhällsklimat – tankar om ansvar
👉 Att sluta jaga med ADHD – en livsresa
Vill du få nya texter direkt när de publiceras?
Du kan prenumerera på bloggen här:
👉 https://wordpress.com/reader/site/subscription/72932311
Inga utskick som stressar. Bara rader ur vardagen, när de är mogna att delas.
PayPal-stöd (läggs efter reflektion/AHA)
Om du vill stödja mitt skrivande och arbetet bakom texterna, finns möjlighet här:
👉 https://www.paypal.com/paypalme/malixse971?country.x=SE&locale.x=sv_SE
Stöd är alltid frivilligt – men tas emot med stor tacksamhet.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar