Musikhistoria, kulturarv och en oväntad chock

En oväntat lugn start på dagen

Idag blir det ett lite senare inlägg igen. Lite jobb kom emellan, men ett planerat emellan. Dagen började på ett märkligt sätt. Jag kom till jobbet tidigare än vanligt, hann med allt jag skulle göra och hade till och med tid över. Nattvakten som jobbade berättade om sitt vanliga arbete med att hjälpa arbetssökande, men det låt som att det mest var administrativa uppgifter. Han önskade mer klientnära arbete, vilket fick mig att tänka på hur olika våra arbetsvardagar kan se ut.

Musik, historia och en generation som tappat bort kulturarvet?

Senare under dagen hade vi en student på jobbet. Samtalet gled snabbt in på musik – och då såklart om den stundande konserten med Thåström. Men till min stora förvåning visste hon inte vem Thåström var! Jag försökte förklara genom en liknelse: ”Han kommer om hundra eller tvåhundra år att vara som Bellman är för oss idag.” Hans texter kommer analyseras och diskuteras mer än vad vi gör nu.

Jag frågade henne om hon visste vem Cornelis Vreeswijk var – men inte heller det visste hon. Jag nämnde Mikael Wiehe, Björn Afzelius och Nationalteatern. Men nej, inte en aning.
Jag blev chockad över den totala avsaknaden av kännedom om dessa namn. Jag är inte ens ett fan av alla dessa artister, men de är ju en del av vårt svenska kulturarv. Deras musik speglar samhällsförändringar, politiska rörelser och vardagens berättelser – det hör liksom till att man känner igen deras namn. Jag trodde ärligt talat att man lärde sig om dem i skolan!

Kulturarv för vissa, okänt för andra

Studenten skämtade med sig själv och sa att hon måste ha bott under en sten. Hon hade verkligen ingen koll. Jag försökte övertala henne att hon nog hört dem på radion eller tvärtom, men när vi skämtade vidare insåg jag att det egentligen inte är så roligt. För vad säger det om vår samtid när så mycket av nästan nutidshistoria går förlorad?

Men sen tänkte jag efter. Om någon frågade mig om världsarv, höga berg, huvudstäder eller botanik hade jag förmodligen varit den som bodde under stenen. Så kanske är det inte så konstigt.

Musiken som spegling av samhället

För mig är det dock självklart att man borde lära sig om dessa musiker i skolan. På musiklektionerna borde man i alla fall få lära sig om dessa konstnärer till musiker som har försökt förändra samhället eller påverkat. – eller i alla fall ge en spegling av det. Det är en del av vår historia, vår identitet.

Men nåja, jag vill inte på något sätt förminska henne. Jag frågade henne till och med om jag fick blogga om detta, och det fick jag! Så här sitter jag nu, fortfarande lite chockad men kanske bör jag inte vara det. Kanske är det jag som är den konstiga och hon som är normal. Men som Thåström sjunger:

”Det är ni som e dom konstiga. det är jag som e normal.

Tack för att du läser!

Jag önskar er en härlig kväll, och som alltid är jag tacksam för att du läser min blogg på malix.se!